Jan Gerber Möbelbeslag under 1700-talet

2 . Detaljer från Carl-Stavens r:a sida. Skalorna upptill jämför olika fotmått. »Linia Carolina» är sidolängden på den kub, som utgör grundstenen i Stiernhielms måttsystem.

kartografiens fader, försökt införa den då föga kända tiodelningen i det svenska mått-, mål- och viktsystemet. Även för Stiernhielm var decimalräkningen en relativ oprövad metod 2 och han blir den förste i vårt land, som använde sig av den i tryckt skrift. (Archimedes Reformatus 1644.) Decimalerna skrev han dock inte som vi nu gör. I stället för l,732 skrev han 1732@.

Med Rydaholmsalnen som utgångspunkt uppdelar Stiernhielm fotmåttet i lo decimaltum. Denna fot blir sedan längden på sidorna i ett kubiskt kärl - en kubikfot - vars volym således kommer att bestå av l ooo kubiktum. Systemet anknyts så till den redan befintliga rymdräkningen genom att kubikfoten indelas i l 0 kannor a l 00 kubikdecimaltum. Omräknat i modernt mått blir en kanna 2,617 1. I volym är den nästan identisk med kannan i den tunna, som förordnas i 1638 års Placat men som nu skjuts åt sidan. I stället blir Stiernhielms kanna grundelementet i 1665 års rikstunna,

som hädanefter kom att innehålla 56 dylika kannor. Den nya tunnan överensstämde emellertid mycket nära med den förskjutna Stockholmstunnan, vilket säkert bidrog till att myndigheterna antog de av Stiernhielm föreslagna förändringarna.

Stiernhielms ideer var dock alltför revolutionerande för att de i sin helhet skulle kunna accepteras, och med undantag för den något modifierade kannan bibehölls de övriga enheterna i det gamla systemet. Kannan delades fortfarande i 2 stop, 4 halvstop, 8 kvarter och 32 ort (även kallade jumfrur), och de olika tunnorna för lakegods, tjära och beck höll som förut 48 kannor. På samma sätt som med det nuvarande metersystemet, försöker Stiernhielm . skapa konnektion inte bara mellan längd- och volymmåtten, utan även ställa dessa i ett direkt samband med viktsystemet, genom användandet av normalsubstansen »färskt watn». Detta förverkligar han genom att något öka skålpundets vikt, så att 100 kubikdecimaltum (1 kanna) vatten kom att väga jämnt 100 uns viktualievikt,3 och skålpundet kom därmed att innefatta 8848 ass. Vi ser hur Stiernhielm på rent matematisk väg lyckats skapa ett mått- och vil<tsystem, där samtliga ingående enheter kan härledas ur varandra.

Vid 1730-talets översyn av mått- och viktsystemet fann man emellertid, att Stiernhielm inte tillräckligt noggrant angivit förutsättningarna, under vilka ovanstående definitioner var giltiga. Detta har sin naturliga förklaring i att dåtidens fysiker inte kände till vare sig vattnets skiftande täthet vid olika temperaturer, luftens upptryck eller den växlande lufthalten i vattnet, faktorer, som vid noggranna kontrollmätningar visat sig ge något avvikande värden i förhållande till de av Stiernhielm presenterade. Man fann också, att assvikten, grundstenen i systemet, ingalunda var lika i ett flertal länder och att det ass Stiernhielm utgått ifrån ej hade någon motsvarighet i

De i början av 1700-talet livligt förda debatterna om luftens inverkan på föremålens vikt, föranledde Daniel Menlös följande tänkvärda reflektion.

6 - Kulturens årsbok 1969 81

3. Detaljer från Carl-Stavens 2:a sida. Ska:orna överst ägnas åt proberkonsten, dvs. uppskattning och jämförelse av ädla metallers halt. »Calibra Stokholm» anger sambandet mellan en kulas diameter och dess vikt. »Linea Fortificatoria» används vid ritande av plankartor till befästningar. .

»Och hwad är det oss så mycket angelägit, at weta hwad alla kroppar och materier wäga uti et luft-tomt rum, emedan wij ändå inte kunna betiena oss af them der utinnan, utan i luften, och det är nog at wij weta hwad the ther uti wäga?» Trots att Stiernhielms mätmetoder inte uppfyllde efterföljande tiders krav på större exakthet, så kvarstår faktum, att vi kunnat ha ett fullt genomfört decimalsystem i Sverige

nära 200 år innan det slutligen infördes år 1855. Då antogs officiellt det decimalindelade rymdmåttet med l kubikfot a l 0 kannor a l 000 kubiktum. Detta system hann under sin relativt korta tid som officiellt mått få en stark förankring i det svenska samhället. Men metersystemet stod för dörren och efter en övergångsperiod på lo år genmnfördes detta år 1889.

Låt oss så se närmare på den serie av målkärl, som är avbildade på färgplansch IX. De är tillverkade av tennplåt och försedda med graverade inskriptioner, som upplyser om kärlets nummer och namn i serien, vikten på vattnet som ryms i de olika kärlen, uttrycket i ass, samt årtal och Stiernhielms signatur.4 Kannan, det största kärlet, bär följande inskription:

Illustr. mo Dno

Dno PETRO BRAHE Corniti de Wisingsöö etc. etc. Regni Svethire Drotzeto etc. offert

humill. Anno 1664 G. Stiernhielm

CANTHARUS Stokholmensis håller i waten

lOO unc 55300 aes ANNO 1664 N :o l G. Stiernhielm

Vi ser, att serien är dedicerad till riksdrotsen Per Brahe d.y., som var dåtidens främste och mäktigaste storman i vårt land. Dedikationen berodde emellertid säkert inte enbart på Brahes betydande ställning utan fast mer på hans personliga intresse för mått-, mål- och viktproblem. Han vurmade starkt för bildning och vetenskap, och på Visingsö, hjärtat av hans grevskap, upprättade han ett tryckeri och ett berömt astronomiskt observatorium.

Kärlens form - kuben - är inte bara ett naturligt uttryck för Stiernhielms geometriska tänkande. Avsikten var också, att kubiska kärl skulle ersätta de runda spannmålsmåtten, som genom att de var svåra att kontrollera och justera, sågs med alltmer oblida ögon av myndigheterna. Redan på l 660talets mitt började man sända ut sådana kubiska målkärl.