Ingemar Jeppson Villarpakanon

Representant för Sverige: Vilhelm Johnsen, Stockholm, Barnhusgatan 10.

Ziokographie und Druek von Rudolf Lo«!s, Leipzig, auf einer Victoria-Tiegeldruckprcsse.

Mossrosor och hjärtblomster

Till färgbild XIV Mossrosor, hjärtblomster, näckrosor, narciss och liljekonvalj. Det låter som en vandring i Floras rike. Men det är ett smakprov på mönster för sidenschaletter från 1800-talets slut. Silkeschaletten var under hela 1800-talet en nödvändig detalj i allmogekvinnans utstyrsel. Den första fick den unga kvinnan i regel när hon konfirmerades. Så fick min mormor en vit silkeduk, den var rikt mönstrad med rosor och påskliljor, när hon år 1899 konfirmerades i Hörröds kyrka. Nästa schalett erhöll kvinnan ofta av sin fästman. Liksom skätteträ, klappeträ och skrin, var silkedukarna omtyckta friaregåvor. I den gamla brudklädseln ingick att man fäste en eller två sidenschaletter vid brualisten, ovanpå förklädet.

De schaletter, som jag kommer att gå in på i denna uppsats, var avsedda för allmogen och de återfinns i nästan alla delar av Sverige. De såldes även till våra närmsta grannar, norrmän och finnar. Silkedukarna såldes av marknadsfolk och kringvandrande västgötar. Konstnären Bengt Nordenberg har skildrat en knalle, som packar upp sitt innehållsrika och spännande knyte framför en bondkvinna i en stuga i norra Skåne. Man kan tänka sig att det var svårt att bemästra sitt habegär, när så ljuvliga ting hölls framför en. Knallens hälsning till blivande kunder var ofta »Jag har schalar och band, silkedukar därtill 1 »

Silkeschaletter var de svenska sidenfabrikanternas stora artikel under hela 1800-talet. Det var på dessa, samt på dräkt- och möbeltyger som de kunde existera. År 1800 hade Sverige 42 st. sidenfabriker. Men de gick svåra år till mötes

8 - Kulturens årsbok 1969 113