Två vikingatida gudabeläten
På 1930-talet tillvaratogs i Lunda-jorden, närmare bestämt i det kvarter nordost om domkyrkan, där Kulturhistoriska museet är beläget, ett egendomligt fynd: en liten statyett snarast av valrosstand, formad som en man sittande på en stol (KM 38.252) . Mannen är utrustad med ett överdrivet långt skägg, som han tvinnar eller stryker med händerna. I denna detalj leder statyetten genast den kända freysfiguren i tankarna, som kom i dagen i Rällinge, Lunda socken, Södermanland, året 19041 och förvaras i Statens historiska museum, Stockholm. Den långskäggiga Lundafiguren har därför gått för att vara en gudabild från vikingatidens senare del, samma tid som den Bernhard Sahlin på goda grunder tillskrev Rällinge-figuren.1 Men man har inte vågat att närmare bestämma den, vare sig identifiera den med den skäggstrykande Frey eller över huvud taget utpeka någon annan av de kända gudarna. Saken är den, att det inte existerade någon ikonografi för de fornnordiska gudarna, däri emblem och andra k ännetecken skulle vara specificerade, såsom fallet är exempelvis för de grekiska, italiska eller galliska gudarna. Ingen enda kultbild från vikingatidens gudahov är veterligen bevarad, och detta fastän en samtida skribent, Adam av Bremen, uttryckligen på åtskilliga ställen i sin biskopskrönika omtalar sådana. Mest känd är hans skildring av det gyllene avgudatemplet i Uppsala, däri en b esökare under tak såg tre statuariska gudar uppställda, nämligen Thor sittande p å en thronus i mitten och på ömse sidor om honom Wodan, d.ä. den fornsaxiska formen för 05inn, utrustad med krigsvapen, tyvärr ej närmare angivna, och så Fricco, utmärkt med en väldig manslem ( cum ingenti priapo); 4 :e boken, kap. 26. I ett föregående 1
Opuscula archaeologica Oscari Montellio octogenario dicata, Stockholm 1923.
70
