Amos juni 2020

JUNI 2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN

Jönköping Tema: Skatter De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt på grund av coronaviruset?

Porträttet: Siavosh Derakhti

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien”

Vi ställer inte in – vi ställer om

Erik Tilling, artist

En obotlig gitarrist Kyrkogårdsvandra på egen hand

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3222_omslag_23440.indd 1

2020-05-29 13:07:07

Innehåll

sommar/20 14 28

30

6

Redaktion Varsågod … ... här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.

Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem.

2

20am3222_ledare_innehall_23441.indd 2

EN DEL AV N VA

ENMÄRK

E T

www.svenskakyrkan.se/jonkoping kom@svenskakyrkanjonkoping.se Telefon: 036-30 35 00, växel

Lokalredaktion: Monica Sandsvik Svensson, Josefine Setterström, Pär Sjöstrand, Martin Ahlqvist, Bengt Olsson och Eva Stråth.

Extern skribent Erik Lindfelt.

Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Omslagsfoto: Millan Holm Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2020 Annonser: Display i Umeå AB,090-71 15 00, info@display-umea.se

S

4 Notiser 6 Porträttet: Erik Tilling 9 Existens: Pandemin som ­förändrade allt 12 Tema: Skatter 16 Porträttet: Siavosh Derakhti 20 Ting som bär minnen 22 Frihetsförmedlingen 25 Vi ställer inte in – vi ställer om 26 På gång i Jönköping 28 Kyrkogårdsvandra på egen hand 30 Minnet av en vigsel 31 Korsord 32 Krönika: Sara Carlsson Kärlek i coronatid

Trycksak 5041 0004

Juni 2020

2020-05-29 13:07:06

Ledare Ann Aldén

FOTO: EVGENIIA SIIANKOVSKAIA/GETTY IMAGES

Där din skatt är kommer också ditt hjärta att vara GENOM DANSKA tv-serier som Borgen och

OM VÅREN 2020 kan mycket sägas. Vi har

fått ta ett steg tillbaka. Vi har fått avstå och vi längtar. Längtar efter varandra, efter nattvard, gudstjänst, en kram, ett handslag och efter att ställa till med fest. Längtan har det goda med sig att den synliggör och fördjupar insikten om vad som är riktigt viktigt. Vi får syn på och kan samla de dyrbara skatter som formar våra liv, hantera dem varsamt och ge dem uppmärksamhet och bästa skydd. Uttrycka vår djupa tacksamhet och glädje.

Några ord av Margareta Melin har varit vägledande under våren. Också de handlar om kärlek:

Juni 2020

20am3222_ledare_innehall_23441.indd 3

Ge det du kan – inte mer.

Ta emot det du får – inte mindre.

Ge det du kan – inte mindre.

Ta emot det du får – inte mer.

AVSLUTNINGSVIS – en tröst i den sociala distanseringens tid är att den levande Guden, i vilken vi lever, rör oss och är till binder oss samman. Gud är det rum, den rymd och den kärlek i vilken vi alla får lov att bo. I Gud är vi nära varandra, också om vi inte kan ses. Och Gud är inte långt borta från någon enda av oss.

Guds välsignelse önskar jag dig.

ANN ALDÉN Kyrkoherde

”Gud är det rum, den rymd och den kärlek i vilken vi alla får lov att bo.”

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Herrens vägar har jag upptäckt att danskarna säger ”skat” till varandra. I de fall då vi säger ”älskling” säger danskarna min lille skat!

Eller – så skat, hurudan har du det? Att se på de människor vi håller av som dyrbara skatter berikar och ger bilden, av dem vi älskar, fler facetter. En skatt hanteras varsamt och behöver ett visst mått av skydd. För det som är värdefullt är vi beredda att gå en extra mil, också om priset är högt.

Genom Matteus säger Jesus: Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.

Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

3

2020-05-29 13:07:08

Notiser

Orgelskoj lockade nya elever till orgelskola I BÖRJAN av året fick barn och unga prova att spela orgel under temadagen ”Orgelskoj”. I samband med satsningen marknadsfördes församlingens orgelskola, vilket resulterade i att skolan nu har 14 elever inskrivna fördelade på tre lärare, berättar Annica Sjöstrand, organist.

– Intresset från eleverna är bra och hittills är jag nöjd med satsningen, säger hon.

Eleverna är i åldrarna 7–23 år men största andelen är mellan 7–13 år.

– Vårterminen gick inte riktigt som vi planerat, vi skulle haft ett par Orgelklubbs-träffar med roliga aktiviteter men på grund av coronapandemin fick de ställas in. Vi hoppas att de träffarna går att genomföra till hösten istället, påpekar Annica.

Ser man till Sverige i stort så dyker det upp liknande satsningar i fler församlingar. Svenska kyrkan inser mer och mer att vill vi ha orgelspelande kyrkomusiker i framtiden, så måste vi satsa på att ge orgel-

Flera barn och unga provade på att ­spela orgel. Kanske några blir framtida organister?

lektioner. Alla de som kommer till orgelskolan kommer inte att bli framtida kyrkomusiker, men de får en värdefull kontakt med kyrkan och får uppleva ett fantastiskt

instrument och det har ett stort värde i sig.

– Vi har fler platser, säger organist Annica Sjöstrand och uppmanar fler barn och unga att anmäla sig till orgelskolan till hösten!

Kyrkans familjerådgivning hjälper par och enskilda

Anna Nilsson Christersdotter och Lars Crondahl jobbar på Svenska kyrkans familjerådgivning.

4

20am3222_notiser_23455.indd 4

SVENSKA KYRKANS familjerådgivning i Jönköping erbjuder kvalificerad hjälp till par, familjer och enskilda. I lokalerna intill Kristine kyrka möter du familjerådgivarna Anna Nilsson Christersdotter som är präst och legitimerad psykoterapeut och Lars Crondahl som är socionom med vidareutbildning.

Den som kommer ensam till familjerådgivningen träffar en av rådgivarna medan par alltid möter både Anna och Lars. De har båda tystnadsplikt och du kan till och med komma anonym till familjerådgivningen om du vill.

Orsaker som gör att människor tar hjälp av familjerådgivningen kan vara att man har svårt att prata med varandra där hemma, man kanske bråkar mycket eller har problem med

det sexuella samlivet. Det kan också handla om att ena partnern har träffat någon annan och vill skilja sig..

Många kommer också till familje­ rådgivningen för att få hjälp och få stöd efter anhörigs död eller för att lära sig hantera livet som förälder eller styvförälder. I samarbete med familjerådgivarna kan problemen klarna och lösningarna växa fram.

Mer information... ... och svar på de vanligaste f­ rågorna: svenskakyrkan.se/jonkoping/­ familjeradgivning Vill du komma i kontakt med ­familjerådgivarna?

Ring: 036-30 35 35 ... eller mejla: familjeradgivningen@ svenskakyrkanjonkoping.se Familjerådgivningen har stängt i juli.

Juni 2020

2020-05-29 13:07:02

FOTO: ALEX GIACOMINI /IKON

Nyfiken på konfirmation?

KONFIRMATION HANDLAR om att få fundera kring livets djupa frågor. Men också om att ha kul, att skratta och träffa nya kompi­ sar. Det handlar om att få min­ nen för livet.

Ordet konfirmation betyder bekräftelse och det är just vad det handlar om; att konfirme­ ras är att bekräfta dopet och därmed den kristna tron. Och kristen tro handlar om livet och allt som livet rymmer: kompisar, kärlek och tro, Jesus, orättvisor­ na och Gud. Varje år inbjuds församling­ ens 14-åringar till konfirmation.

Inför sommaren har de fått årets konfabroschyr i brevlådan, där höstens grupper presenteras med allt från traditionell konfa till konfa med ett särskilt tema.

Grupperna leds av församling­ ens präster och pedagoger och under konfirmandåret åker man på flera läger tillsammans.

Just nu är livet väldigt annor­ lunda för oss alla på grund av coronapandemin, vilket innebär att konfagrupperna också kan komma att bli annorlunda i höst. Målet är förstås att kunna starta alla grupper så anmälan är öppen och mer information kommer i höst.

Den som är nyfiken på konfirmation kan läsa mer på webben: svenska­kyrkan.se/jonkoping/­ konfirmation Det är också där du anmäler dig. Sista anmälningsdag är 31 augusti. Är du vuxen men inte konfirmerad?

Det är inte för sent! Kontakta försam­ lings­expeditionen så hjälper de dig: Telefon: 036-30 35 50 Mejl: jonkopings.forsamling@­ svenskakyrkan.se

Datum:

FOTO: MAGNUS ARONSON /IKON

17–23 augusti 2020

Juni 2020

20am3222_notiser_23455.indd 5

Prideveckan i Jönköping SVENSKA KYRKAN Jön­ köping arbetar aktivt med inkludering, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Det är vår tro att varje männi­ ska är skapad av Gud och har ett okränkbart värde. Prideveckan finns till för att uppmärksamma hbtq-personers situation och för att fira mångfalden. I Jönköping har cirka 10 000 människor de senaste åren samlats för att gå i paraden genom staden, delta i föreläsningar och workshops under Prideveckan. På grund av coronapandemin vet vi inte om vi kommer samlas fysiskt i

augusti eller om årets program sänds digitalt. Men en Pride­ vecka kommer det att bli oavsett!

SVENSKA KYRKAN Jönköping

kommer flagga med regnbågs­ flaggor vid kyrkor, försam­ lingshem och förskolor. Det är självklart att alla gudstjänster är välkomnande för alla. Under Prideveckan sätts speciellt fokus på inkludering och vi visar vårt stöd till hbtq-rörelsens arbete för mänskliga rättigheter.

Läs mer: svenskakyrkan.se/jonkoping

5

2020-05-29 13:07:05

Porträttet Erik Tilling

”Jag är en obotlig gitarrist” Utanför kyrkliga kretsar är Erik Tillings namn inte särskilt känt. Men de senaste veckorna har lyssnandet på hans låt S:t Patricks bön ökat stort på nätet.

– Jag är väl naiv nog att tro att mina sånger hittar ut på egen hand, säger han.

AV ERIK LINDFELT ERIK TILLING i Jönköping är en av Sveriges mest kända kristna artister. Skriver egen musik och har en lång rad album bakom sig.

Konserterna har blivit många under årens lopp.

– Min musik är lågmäld och meditativ, gärna i folkton, beskriver han när vi ses.

Det här är ett uppbrott från hans frikyrkliga uppväxt. Erik berättar att det under 80-talet hände att han gick ut från kyrkan när lovsången hos frikyrkoförsamlingen i Västerås blev allt för högljudd och bara handlade om glädje.

– Det här ”skruva i glödlampor” passade inte mig.

Han är noga med att poängtera att han därmed inte är emot lovsång som sådan.

Bara att det inte är hans uttryckssätt. Formuleringen ”skruva glödlampor” – som var

6

20am3222_erik_tilling_23442.indd 6

ny för reportern – syftar på när lovsångs­ ”Citat citat citat.” team står och viftar med händerna högt upp i luften.

Det var när Erik började kompa sångaren Bengt Johansson i Örebro som denne inspirerade honom till att söka nya, egna vägar.

– Jag upptäckte Psaltarens texter. Det är ju till 70 procent klagopsalmer.

– Här öppnades dörren till eget låtskrivande.

– Livet är ju inte bara glädje. Det består av svårigheter också. Men Gud möter i det svåra.

ERIK TILLINGS mest kända låt är S:t Patricks bön. Det irländska går igen i flera låtar.

– Samma vemod som finns i svensk folkmusik hittar vi där.

FORTS

Juni 2020

2020-05-29 13:07:13

RUBRIK Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext.

Faktatext faktatext faktatext.

Bildtext

Erik Tilling vände lovsången ryggen.

Hans musik är lågmäld och meditativ. ”Livet är ju inte bara glädje. Det består av svårigheter också.

Men Gud möter i det svåra”, säger han.

FOTO: OSKAR SWERLANDER

Juni 2020

20am3222_erik_tilling_23442.indd 7

7

2020-05-29 13:07:16

Porträttet Erik Tilling

”Det var inte poppis när jag var i Östersund och sa att jag bor mitt i Sverige.”

FOTO: ERIK LINDFELT

De senaste veckorna har lyssnandet på S:t Patricks bön ökat stort på nätet. Corona­ pandemin anas bakom. När vi träffas sitter vi utomhus. Inga problem. Solen strålar över Vätterbygden; den stora sjön ligger blank. ”Ingen maj en dager sprider som den klar­ nande april” för att använda Karlfeldts ord.

För Erik – Tilling alltså, inte Karlfeldt – har pandemin inneburit en rad inställda eller framflyttade spelningar. Då är det bra att han inte är helt beroende av musiken. Så har det alltid varit. Vanliga jobb vid sidan om.

I mars började han på bokhandeln Nya Musiks instrumentavdelning. Precis innan coronaviruset slog till med full kraft.

– Fem i tolv kan man säga.

Utanför kyrkliga kretsar är Erik Tillings namn inte särskilt känt.

– Jag är väl naiv nog att tro att mina sånger hittar ut på egen hand.

Han ser hellre att en konsert formas till en gudstjänst, än tvärtom. Kyrkor är också de vanligaste platserna för hans spelningar.

ERIK ÄR uppvuxen i en musikfamilj. Pap­

pa Lars är tonsättare och musikledare och har hörts i radio och setts på tv. Syster Lisa

8

20am3222_erik_tilling_23442.indd 8

Erik Tilling Född: I Vara för 53 år sedan, och uppvuxen i Västerås. Örebro, Stockholm, Göteborg och London är andra städer där han bott. I Jönköping sedan 2009.

Bor: I hus på Torpa med hustru Millan Holm (också musiker, sjunger ofta tillsammans med Erik) och två barn.

Kyrka: När han går i kyrkan blir det Bymarkskyrkan.

Musikbakgrund: Startade 2016 hårdrocksbandet All For The King. Den ­karriären blev dock kort. ”Farbröder i 50-års­åldern vill inte skumpa runt i turné­buss”.

Favoritsport: Totalt ointresserad av sport. Men friidrott 100 meter är ett undantag. ”Innan gitarren tog över ägnade jag mig åt det – nu kan jag titta på tv och ­Gitarren offra de tio sekunder vann över som ett lopp tar”. ­friidrotten.

Favoritpsalm: HärFOTO: KAYCCO/ lig är jorden. ”Har ju GETTY gjort ett arr till den.”

IMAGES

musikjournalist vid Sveriges Radio och halv­ bror Daniel är jazzmusiker.

– I 35 år har jag varit en obotlig gitarrist.

Någon högre musikutbildning har han dock inte. Ett år på musikgymnasium blev det.

– En bekant som gått musikhögskolan sa en gång: ”Så där kan man inte skriva”.

– Men eftersom jag inte vet kan jag ju göra det, skrattar han.

Erik Tilling trivs i Jönköping. Bra utgångs­ punkt för konsertresor – och de har alltså blivit många. Ibland varje helg.

– Det var inte poppis när jag var i Öster­ sund och sa att jag bor mitt i Sverige.

Nej, i södra Sverige må Jönköping ligga centralt. Sett till hela landet är just Öster­ sund betydligt mer i mitten.

Att inte behöva försörja sig helt på musik innebär också att han inte behöver kom­ promissa. Det blir texter och musik som han själv kan stå för fullt ut. Om, till och för Gud. – Jag är nöjd med det jag åstadkom­ mit, sammanfattar Erik.

– Och jag kan fortsätta hamra på min spik.

Juni 2020

2020-05-29 13:07:19

PANDEMIN som förändrade allt Våra händer blir allt narigare och vårt inre uttorkat på mänsklig närkontakt. Coronaviruset har inte bara trängt sig in i drabbade lungor utan smittat av sig på hela samhället. På tankar, känslor och hela existensen. Farsoten har satt ljuset på vår skörhet och rädsla för ovisshet – och omsorg om varandra.

AV HANNA WELIN FOTO: GETTY IMAGES

Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 9

9

2020-05-29 10:22:56

Existens Att leva i ovisshet

”Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimat­för­ändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss.”

V

åren lyser och grönskan är skir. Sällan har ljuset och kraften i knoppar som brister varit lika hänförande som nu. Tillvaron har legat i coronaskugga sedan i mars, men naturen har haft sin gång. Det känns nästan overkligt.

Världen har bommat igen och hela befolkningar satts i karantän. Rymdklädd sjukvårdspersonal kämpar dygnet runt för att rädda liv. Länder slåss om respiratorer och skyddsmasker. Flygplatserna ligger öde. Uppskjutna bröllop och inställda studentfester. Begravningar som måste följas via länk. ­Konkurser och massuppsägningar. Börsmiljarder försvunna i intet.

Det är diagrammens och dödsstatistikens vår. Jämförandet av staplar och tabeller.

Tidens gång har slutat att traska på. I stället följer den en kurva som till varje pris inte får bli för brant. När vi får fast vardagsmark under fötterna igen vet vi inte. Vi svävar i ovisshet. Och det är svårt.

– Hur vi påverkas av allt som händer vet vi ännu inte. Det här är något helt unikt som inte går att jämföra med något annat. Väldigt många har fått sin tillvaro förändrad och bara det i sig är nog för att väcka stress och oro, säger Elisabet Wasteson, lektor i klinisk psykologi vid Mittuniversitetet.

Hon och några kollegor har inlett en studie om hur svenskarnas psykiska hälsa påverkas av epidemin och dess följder.

Det är de inte ensamma om. Forskare i hela världen är intresserade av coronatidens verkningar. Redan nu har Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm konstaterat att epidemin kan påverka den psykiska hälsan hos många, och att intensivvårdspatienter och vårdpersonal löper risk för posttraumatiskt stressyndrom.

– Dessutom vet vi att ekonomiska kriser, att bli av med jobbet eller stressen över att inte kunna betala hyran, inte är bra för det psykiska måendet, säger Elisabet Wasteson.

– Men än så länge är mycket höljt i dunkel.

FIENDEN ÄR osynlig, men gör sig påmind överallt. Inte minst

i de två meter av tomrum som påbjuds denna luftkramarnas och digitala hjärtanas vår. Social distansering går på tvärs mot mänskliga instinkter och behov. Ändå är det just vad som krävs av oss. Och detta är något alldeles nytt. I kriser ska vi gå samman, kavla upp ärmarna och kämpa sida vid sida, men i stället är det passiv isolering som gäller.

Att avstå umgänge är att visa solidaritet. För de flesta är det ingen liten prövning. De sociala relationernas avgörande roll för människans välmående är välkända. Vad gör den frivilligt påtvingade ensamheten med oss?

– Många drabbas av social ensamhet när de rent fysiskt inte kan träffa kollegor, skolkamrater, vänner eller släktingar. Det är jobbigt, men samtidigt något som förhållandevis enkelt går att lindra, säger Helena Larsson, sjuksköterska och lärare vid högskolan i Kristianstad, som just disputerat med en avhandling om existentiell ensamhet inom vården.

10

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 10

Röst- och videosamtal har aldrig betytt så mycket som nu, inte minst för riskgrupper som inte ens bör träffa sina närmaste. För en del äldre tror Helena Larsson att den digitala, sociala livlinan till och med har gjort att det känts mindre ensamt än förut. Barnbarn har insett hur viktigt det är att slå morfar en signal eller bjuda in faster till en spelrunda över Skype.

Grannar tar kontakt för att hjälpa till med matinköp och förskolebarn håller konsert på gräsmattan utanför äldreboendet.

– Att andra visar omsorg om de äldre, inte bara de egna barnen eller syskonen, betyder väldigt mycket för måendet. Den typen av omsorg ser vi nu runt om i landet, säger Helena Larsson.

MED DEN EXISTENTIELLA

och mer djupgående ensamheten och inre oron, är det svårare, menar hon. Den som det är svårt att sätta ord på och sällan pratas högt om.

– Vi vet att den existentiella ensamheten ökar under kriser och dramatiska händelser, och när vi inte känner att vi har kontroll, säger Helena Larsson.

Vi matas med dödstal och skrämmande berättelser.

Och det finns inget vi kan göra.

– Svenskar är generellt ett praktiskt folk, men nu är vi i en situation som vi inte kan lösa genom att agera. Vi måste gå från ett görande tillstånd till ett varande. Många av de gamla är redan där, i varandet, så kanske är de bättre rustade än vi yngre. Vi uppmanas vara passiva, och vilka är vi då?

Pandemin har ställt saker på sin spets. Varför är vi beredda att skjuta till hundratals miljarder för att rädda människor från covid-19, men låter barn dö i kolera och flyktingar ­drunkna i Medelhavet? Hur kan det vara en självklarhet att nu offra tillväxt och sänka BNP, när det ansetts omöjligt att göra det för att hindra en klimatkatastrof ?

På våra sjukhus ställs vårdpersonal – och vi som samhälle – inför plågsamt svåra val när prioriteringarna hårdnar.

Fienden är osynlig, och det gör oss rädda. Men oron har väckt en motrörelse av omsorg.

Juni 2020

2020-05-29 10:22:58

– Hur ser vi på mänskligt värde? Det är så många etiska frågor nu. Och de finns där i vår vardag och de val vi gör för att skydda varandra.

En som inte kan låta bli att nästan slaviskt ta del av nyheter, presskonferenser och debatter, är författaren Maria Küchen.

– Jag följer allt, uppmärksamt och hjälplöst.

Jag kan ju inte påverka eller förändra det som sker.

Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimatförändringarnas crescendo.

Det är bara ett virus.

Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss, menar Maria Küchen.

Vi vill inte bara ha kontroll över tillvaron, i västvärlden är vi också marinerade i individualism, tron på att vi är unika individer med rätt att styra och forma våra egna liv. Vi har, menar hon, fått lära oss att ett gott liv bygger på våra personliga val, att ålder bara är en siffra och att vi kan träna oss friska. Plötsligt dyker det upp en osynlig liten livsform och reducerar oss till organismer i en biologisk population.

– Det här blev särskilt tydligt när 70-plusarna protesterade mot att de skulle behöva hålla sig hemma. De var ju så friska, pigga och alerta. Men viruset tar inte hänsyn till att 70 är det nya 50. Våra kroppar är de åldrande organismer de är.

I någon mån går vi kanske alla igenom en sorts identitetskris, menar Maria Küchen. Pandemin har visat hur tillvaron kan förändras i ett nafs, något som de flesta som är födda här i landet förskonats från att erfara.

– Jag tror också att det slumpartade har varit svårt att hantera. Att några råkade vara på den där festen och blev smittade eller hade sportlov en vecka senare när smittan kommit igång i Italien. Att det inte finns någon att skylla på. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Livet är orättvist.

Men även om slumpen spelar roll för vem som smittas och Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 11

insjuknar, löper vissa högre risk. Riskgrupper, vårdpersonal med bristande skyddsutrustning och, som så ofta, de mindre priviligierade. Alla kan inte jobba hemifrån eller undvika kollektivtrafik. Statistiskt sett har den fattigaste delen av befolkningen redan sämre fysisk och psykisk hälsa. Och de som har osäkra anställningsvillkor är de första att förlora jobbet. Vi sitter måhända i samma båt, men med olika bagage och utrustning.

SAMTIDIGT HAR coronapandemin visat att vi är beredda att

göra stora uppoffringar för att skydda de äldre och sköra – att rädda liv är viktigare än vinstmaximering. Många har fått tid att reflektera över världen så som den var i februari, vart den nu är på väg och vad som egentligen är av värde.

– Är verkligen välfärdssektorn tärande? Är konsumtionssamhället nödvändigt? En rad existentiella frågor har dykt upp och jag tror att det finns en möjlighet i det här. Att vi får andra perspektiv.

Det säger Margareta Kristensson, professor emeritus vid institutionen för hälsa, vård och omsorg vid Linköpings universitet, som ingår i en forskargrupp som ska studera pandemins verkningar på allt från hälsa till brottslighet.

– Vi ser en motrörelse i samhället av omsorg, engagemang och tillit. Det skapas grupper som syr virusskydd och handlar åt de äldre. Det skickas blommor och roliga filmer. Människor går samman och visar att de bryr sig om varandra. Det är fantastiskt.

Hon tvekar en kort sekund.

– Det kan låta naivt, men jag hoppas och tror att vi börjar reflektera över andra sätt att leva.

För vissa grupper i samhället krävs mer än någonsin. Men för många andra har tempot gått ner. Det är ett undantagstillstånd utan slutdatum, fyllt av osäkerhet. Men det kan också ses som ett andrum. Den polska författaren och Nobelpristagaren Olga Tokarczuk reflekterade i en text i DN i april: ”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?”

Oavsett om vi håller med eller inte, är det här en vår då fler har tid att fundera över saken.

– När vi inte lever i det vardagliga bruset kan det vara lättare att ta vara på våra andra existentiella dimensioner, som inte handlar om att göra utan om att vara. Lyssna på musik och gå ut i naturen, precis som vi har sett att människor också gör, säger Helena Larsson.

– Det, liksom att ha en tro, hjälper och lindrar den existentiella ensamheten.

Maria Küchen berättar att hon försöker finna ett slags ­sinnesro i ovissheten.

– Det finns något mycket skrämmande i att inte veta och inte kunna påverka, men om man försonas med ovissheten ger den också vila. Det blir som det blir. Jag kan släppa det.

11

2020-05-29 10:22:59

TEMA: SKATTER De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt? Kanske kommer coronaviruset lära oss att det verkligt värdefulla finns i relationerna till varandra.

Flest prylar när den dör vinner, sägs det ibland om den som söker materiell status. Nu jagar vi också upplevelser – efter listor med allt vi vill hinna innan vi dör. Vi fortsätter samla skatter på jorden, bara formerna förändras.

Prestation ger statuspoäng AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ANNA GUNNESTRÖM DET KALLAS ”bucketlist”, en lista över sådant som man ska

göra innan man trillar av pinn – eller ”kick the bucket” på engelska. De är vanligast på sociala medier, där det ibland kommer inlägg som ”Yes, nu har jag klarat en punkt till på min bucketlist!” intill en bild med personen på toppen av Kebnekaise.

Det har också blivit en genre i bokbranschen, en störtflod utlöst av boken 101 saker du ska göra innan du dör från 2005.

Den har fått efterföljare som 1001 golfhål du måste spela innan du dör. Tidningsrubriken ”30 saker du måste ha på din bucket­list inför sommarlovet” innehåller också ett av de

12

20am322_tema_skatter_22266.indd 12

magiska orden ”ska” och ”måste”. En bucketlist kan uppfattas som att man gör livet till ett dataspel, som Pokemon Go – man måste besöka vissa platser, utföra bedrifter och samla så mycket poäng som möjligt. Men en sådan lista behöver inte enbart vara till ondo, anser psykologen Fredrik Sandin.

– Det beror på vad man jagar, det kan finnas många fördelar med att sätta upp mål. Det kan hjälpa dig att ta steg på vägen mot något du vill uppnå, som hjälper dig att leva ett bättre liv.

Men jagar man bara materiella statusmarkörer finns det en risk att det blir ytterligare en stressfaktor än att du utvecklas som person, säger han.

Den generation som växte upp efter andra världskriget har fått uppleva ett ekonomiskt uppsving utan motstycke i svensk

Juni 2020

2020-05-29 10:23:06

historia. För många av dem blev det viktigt att deras barn skulle ”bli något”, det vill säga läkare, ingenjör eller ekonom. Många ville visa sitt välstånd med en fin villa och ny bil varje år.

I dag är det upplevelser som visas upp – vid sidan av ett oklanderligt hem, som fortfarande är viktigt. Det är status att visa upp bilder från resmål. Inte från fjärran stränder som föräldrarna for till för att koppla av, utan från berg som bestigits, forsar som har ränts eller långlopp som sprungits.

I stället för att skaffa sig ett statusyrke, presterar man genom att klara självförverkligande utmaningar. Ju större utmaning, desto högre poäng i sociala medier.

Men nu som då finns ett aber: Oavsett hur stora skatter vi samlar blir vi sällan nöjda.

Juni 2020

20am322_tema_skatter_22266.indd 13

– Lyckoforskningen visar att en ny bil eller en större lägenhet ger en ganska kortvarig boost av välbefinnandet. Ganska snart är man tillbaka på samma grundnivå igen. Därmed inte sagt att det är fel att skaffa ny bil eller nytt boende, men det är ganska ytligt att tro att det är vägen till lycka, säger Fredrik Sandin.

SKILLNADEN MELLAN i dag och förr är att sociala medier ger oss närmast oändliga möjligheter att jämföra oss med varann.

Många följer influencers som talar om vilka saker och upplevelser som vi ”måste” skaffa oss.

– Det är viktigt att skilja på interna och externa motivationsfaktorer. De externa är sådant vi kan ta på, köpa. De interna kan vara att bli en bättre förälder, att våga be chefen

FORTS.

13

2020-05-29 10:23:08

Tema Skatter

”Forskning visar att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när man ställer upp för andra än om man gör något för sig själv.”

om högre lön, att prata inför en grupp, att bli mer känslomäs­ sigt öppen. Sådana mål kan man också sätta, tipsar Fredrik Sandin.

Han hjälper bland annat människor som har prestations­ inriktade jobb, och ibland försöker prestera lika mycket på sin fritid, att sakta ned. Ett sätt är att visa sig själv medkänsla, att ge sig själv råd man skulle ge en stressad vän: ”Strunt i det, sätt dig och ta en kopp te”. Att acceptera sig själv och fokusera på det som är viktigt i livet.

DEN SOM fortsätter överprestera riskerar att till sist gå in

i väggen. Då blir listorna annorlunda. Journalisten Tanja Dyreland drabbades av stroke efter år av stress. Hon saktade ned, blev mindfulnesscoach och gjorde en ny ”bucketlist”. En av punkterna var att tomglo, att stanna upp och bara glo på ingen­ting några minuter. Att för en stund släppa fokus.

Att tillbringa mer tid med sina barn och sin familj skulle också kunna vara en punkt på en bucketlist. Inte så flashigt att visa upp i sociala medier, men bättre för både det egna och omgivningens välbefinnande.

Just det är en av de vanligaste sakerna människor ångrar på sin dödsbädd: att de inte tillbringade mer tid med sina barn och närmaste. Detta enligt boken Top five regrets of the dying från 2012, av sjuksköterskan Bronnie Ware som jobbade inom palliativ vård.

Många ångrar också att de jobbat för mycket och att de inte varit tillräckligt sanna mot sig själva. Att man inte tjänat mer pengar, skaffat mer prylar eller varit med om tillräckligt häfti­ ga upplevelser tillhör däremot inte topp fem.

Upplevelser är inte av ondo, så länge de inte går ut över vik­ tigare saker. I stället för att jaga spektakulära upplevelser att pricka av på en lista kan målet vara att tillbringa mer tid med barnen, och på köpet uppleva saker tillsammans.

bok Lyckans verktyg.

Skälet är att vi vänjer oss vid nya omständigheter och faller tillbaka till en grundnivå. Hela 50 procent av vår upplevda lycka beror på generna, bara 10 procent på omständigheter kring oss. Resterande 40 procent beror på medvetna hand­ lingar och val vi gör.

Något vi kan välja enligt Lyubomirsky är att göra fler goda gärningar (det räcker inte att vara snäll i största allmänhet), vilket ger oss energi och på sikt förändrar vår självuppskatt­ ning. Att vårda nära relationer ger en robustare lycka, inte snabba kickar som vi vänjer oss vid och tröttnar på. Att lära sig förlåta och ta hand om kropp och själ, är två andra råd hon ger.

Och att sätta upp rimliga mål, som är ens egna och meningsfulla. Aktiva mål bör inte fokusera på en prestation, utan sådant som sätter igång en process: att gå med i en för­ ening, att börja ge blod, att lära sig mer om konst. Det innebär nya utmaningar men ger oss också positiva erfarenheter som stimulerar oss att gå vidare.

Prylar, ­pengar och prestationer ger ett kort rus, men allt känns snabbt som vanligt igen.

FOTO: NASTCO/ GETTY IMAGES

PSYKOLOGEN OCH författaren Alf B Svensson, som föreläser om familjeliv och relationer, jämför den moderna lyckoforsk­ ningens rön med kristen etik: – Det viktigaste är att man vårdar sina relationer, särskilt dem inom familjen. Att älska sin nästa som sig själv, det är något man får jobba med hela livet. Forskning visar DET HAR sagts i minst två tusen år, och det är att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när fortfarande rykande aktuellt: ”Samla inte man ställer upp för andra än om man gör skatter här på jorden, där mal och mask något för sig själv.

I stället för att sätta upp en bucketlist förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. kan man tänka på vad man skulle vilja Samla skatter i himlen, där varken mal bli hågkommen för efter sin död, av sin eller mask förstör och inga tjuvar bry­ äkta hälft, sina barn och sina arbets­ ter sig in”, säger Jesus i Matteusevan­ ... som ger varaktig lycka: kamrater, tipsar han. Har man för­ geliet.

Relationer – att ta hand om våra nära verkligat sina drömmar men försakat Prylar, pengar och prestationer ger ger robust glädje familjen har man inte prioriterat rätt. kickar, men de är i allmänhet kort­ Goda gärningar – att göra något – Man kan visst ha en lista, bara man variga och vi triggas att hela tiden att ­konkret för andra sätter upp mål som är meningsfulla, söka mer. Ingen blir i det långa loppet Mål som kan nås – utmaningar inte bara sådant som är roligt. Man kan lyckligare av att förändra sina levnads­ som peppar och stimulerar inte söka lyckan, den uppstår som en bief­ omständigheter, visar ”ett imponerande fekt av att man reflekterar över sitt liv och stort forskningsmaterial”, skriver den ame­ gör något meningsfullt, säger Alf B Svensson. rikanska psykologen Sonja Lyubomirsky i sin

TRE SAKER

14

20am322_tema_skatter_22266.indd 14

Juni 2020

2020-05-29 10:23:09

FOTO: GETTY IMAGES

Skattletarnas otroliga fynd Böcker och filmer är fulla av dem – hemliga skatter som gömts av pirater eller människor på flykt.

Skeppsvrak på havets botten med skattkistor i lasten, eller sjörövarskatter på pyttesmå öar dit bara en mystisk karta visar vägen. Men de finns på riktigt också. Än i dag händer det att människor snubblar över rikedomar som varit försvunna i hundratals år.

AV SARA GRANT

FOTO: MOSTPHOTOS

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Moskén i hamnstaden Caesarea i Israel.

Metalldetektor – god hjälp vid skattletande.

Lämningar av Sandby borg på Öland.

Mynt i hamnen

Gemensamt offer

Kvarglömd slant

År 2015 hittades ett par tusen guldmynt, minst tusen år gamla, i den gamla hamnen Caesarea mellan Haifa och Tel Aviv i Israel.

Sportdykarna som hittade skatten trodde det var leksaker först, men experter kunde konstatera att de var från Fatimidynastin, som styrde i Mellanöstern åren 909–1117. Förmodligen kommer de från ett fartyg som var på väg hem efter att ha tagit upp skatt i riket.

England är fullt av amatörskattletare, och ibland gör de verkliga fynd. Dave Crisp sökte av ett fält i Somerset med metalldetektor år 2010 när den plötsligt gav utslag. Han grävde och fick syn på en lerkruka och under den ett litet mynt. Arkeologer fick gräva vidare och fick fram 52 000 mynt från 200-talet, som vägde 160 kilo tillsammans. Forskarna tror att krukan och mynten är ett offer till gudarna som ett helt samhälle gått ihop om.

För 1 600 år sedan inträffade en massaker på Sandby borg på Öland. Gärningsmännen stal allt de kunde komma över, men missade uppenbarligen en del. Sommaren 2014 hittades ett guldmynt nere i ett stolphål, en så kallad solidus, som var den lön som romerska staten betalade ut till de som tjänstgjorde som legosoldater på 400- och 500-talen.

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Shree Padmanabhaswamy-templet i Indien.

Guldtackor kan ha olika vikt och storlek.

Vikingaskatten hittades utanför Harrogate.

Heliga diamanter

Guld på toaletten

Silver från vikingar

Shree Padmanabhaswamy-templet i Trivandrum, Indien, byggdes på 1500-talet. År 2011 bestämde sig myndigheterna i staden för att inventera vad som fanns i de många ­hemliga kamrarna i den stora byggnaden.

I ett rum hittades en skatt värd flera miljarder: guldhalsband, guldrep, antikviteter i silver och hela säckar fulla med diamanter.

De indiska städarna trodde knappt sina ögon när de öppnade säckarna som lämnats kvar på toaletten på ett plan som landat i Kolkata år 2013 – där låg 24 guldtackor. De vägde omkring ett kilo styck och värdet var närmare 8 miljoner kronor. Hur guldet hamnat på toan har ingen helt rett ut.

David Whelan och sonen Andrew är två andra engelska skattletare som faktiskt hittat en gömd förmögenhet. Sommaren 2007 hittade de en hel vikingaskatt i silver – 617 silvermynt och 65 andra föremål. Skatten har daterats till 900-talet, och innehållet kommer från England, Frankrike, Tyskland och även Asien.

Juni 2020

20am322_paheng_skatter_22269.indd 15

15

2020-05-29 10:23:14

De två ­bästa vännerna ­under uppväxten var en judisk och en romsk ­kille. ­Siavosh ­fascinerades djupt av båda kulturerna.

16

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 16

2020-05-29 10:22:58

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh Derakhti, social entreprenör:

Det var unikt att ­engagera sig för en annan folkgrupp Han är stolt över allt han åstadkommit, men framgången har haft sitt pris. Siavosh Derakhti var killen som sågs som omöjlig i skolan, men lyckades vända allt. Drivkraften har varit att få unga att se allas lika värde, tvärs över olikheter och gränser. Det arbetet tar aldrig slut.

AV HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE HAN ÄR hyllad och mångfaldigt prisad, men har också fått ta emot hat och hot. I snart tio år har den unga malmöiten Siavosh Derakhti kämpat mot antisemitism, antiziganism, islamofobi och intolerans i alla dess former.

– Det är så mycket vi mot dem i dag. Inte bara svenskar och invandrare utan turkar mot kurder, sunni mot shia, muslimer mot homosexuella. Och all antisemitism och allt hat mot svarta.

Det säger Siavosh Derakhti, som 2010 startade föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, UMFA, fast då under namnet Unga muslimer mot antisemitism.

Vägen dit var inte självklar. Siavosh, killen som tidigare hade varit nära att sumpa skolan, som varit aggressiv och ansetts omöjlig, arrangerade en klassresa till Auschwitz under sitt sista år på gymnasiet. Efter att ha sett hur judar hotats och trakasserats hemma i Malmö, bestämde han sig för att se till att

Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 17

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien.

Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.” fler ungdomar fick göra samma resa.

– Jag var den första unga personen som engagerade mig för en annan folkgrupp. Det låter ego, men då var det unikt.

Nu står han mitt i ett hav av kartonger. Föreningen ska flytta till en mindre lokal i Västra

hamnen. I lådorna trängs papper och kontorsprylar med en lång rad priser, diplom och tidningsartiklar, Siavosh har ett imponerande antal. Han har tilldelats Raul Wallenbergpriset och utsetts till en av världens trettio mest inflytelserika personer under trettio av Forbes. 2013, när USA:s dåvarande president Barack Obama var på Sverige­besök, bad han om ett personligt möte med en enda person: Siavosh Derakhti.

Han är stolt, men engagemanget och uppmärksamheten har också haft ett pris.

– I flera år var det mycket glitter och glamour. Men jag var ung och allt gick så snabbt att jag tappade bort mig själv på vägen. Jag har växt upp i en machokultur där du inte får visa dig svag. Det fanns så mycket i mig som jag inte visade utåt och ibland vaknade jag upp på natten och bara grät. I dag, efter säkert femtio terapitimmar, mår jag bättre.

FORTS.

17

2020-05-29 10:22:59

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh fick ta emot det första Raoul Wallenberg-priset 2013, för att ha grundat Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

Samtidigt som han stod i strålkastarljuset möttes han också av hat, särskilt på hemma­ plan. Gamla kompisar vände sig emot honom.

Han tar fram telefonen och visar upp inlägg där han kallas för en smutsig råtta och ”äcklig sionist”. Ett av dem är ett direkt dödshot.

– Vissa har jag konfronterat direkt på stan när jag mött dem. Men det är klart att det varit jobbigt, det är ju människor jag delat tallrik med.

STARTPUNKTEN FÖR Siavoshs egen resa var

egentligen varken besöket i Auschwitz eller antisemitismen han blev vittne till. Den bör­ jade med vänskap. Muslimen ”Sia” växte upp med två kompisar – den ena jude, den andra rom – och de tre var som bröder.

– Jag identifierade mig med dem och var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.

Det är det långt ifrån alla ungdomar som gör. Antisemitismen, men även antiziganis­ men, är i dag spridd, menar han, inte minst i högerextrema grupper och bland personer med rötter i Mellanöstern.

– De kommer från diktaturer och länder med många islamister där du ska hata Israel och USA. De blir matade med myter och kon­

18

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 18

En resa till Auschwitz förändrade allt. Men egentligen hade Siavosh egen resa börjat långt tidigare.

– Alla som har flytt från ett helvete har ju kommit hit för att Sverige är en demokrati.

Precis som mina föräldrar KOMPISEN FRÅN upp­ som var helt traumatise­ ..., unga mot antisemitism växten, han som är jude, rade. Då måste vi också & främlingsfientlighet, jobbar aktivt är stolt över Siavoshs respektera varandra. genom skolbesök, föreläsningar En av föreningens vik­ arbete. Men själv vågar och utbildningar av unga. De som tigaste åtaganden är att han inte vara öppen med ­rekryteras som ambassadörer varje år utbilda ett stort sin tillhörighet. Det är hör ofta själva till utsatta gäng ungdomar, som däref­ han inte ensam om. grupper.

– Många judar i Malmö ter blir ambassadörer för för­ eningen och dess budskap. De och Sverige känner sig otrygga rekryterar medvetet unga från helt och judiska församlingen har stora olika områden i stan, som naturligt inte problem med hot, trakasserier och ska­ degörelse. möts, med olika bakgrund, läggning, religi­ I en globaliserad värld, med krig och sto­ on, kultur och politisk åskådning. Under ett ra flyktingströmmar, är också konflikterna år får de stötas och blötas mot varandra. De gränsöverskridande. Den som flytt till Sverige utbildas i historia och konflikthantering, lär kan hamna i samma trappuppgång som någon sig samarbeta och diskutera, får besök av från motståndar­sidan. Konfliktytor, intole­ talare och gör studieresor. Den längsta går rans och rasism måste därför både fångas upp till ett av nazisternas koncentrationsläger hos befolkningen i stort och hos dem som eller, som förra året, till Srebrenica i Bosnien kommer nya till landet, menar han. där de bland annat träffade mödrar till några spirationsteorier och ser dess­ utom alla judar som ansvari­ ga för Israels politik.

UMAF...

”Mest av allt är jag trött på den politiska sandlådenivån.

Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.”

Juni 2020

2020-05-29 10:23:01

Siavosh är tacksam för alla priser och utmärkelser, men medger att det gick för fort ett tag.

av dem som mördades i de jugoslaviska folk­ morden.

– Att grannar kunde ge sig på varandra på grund av etnicitet, och så nära i tiden, fick dem att tänka att det skulle kunna hända igen, om vi inte jobbar aktivt emot.

DEN SENASTE tiden har det varit tufft att

vara Malmöbo, säger han. Det råa våldet, avrättningarna på öppen gata, skrämmer långt ned i själen. Samtidigt är han, liksom så många andra i stan, trött på slentrianbilden av Malmö som den livsfarliga gangster­ staden.

– Men mest av allt är jag trött på den poli­ tiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.

För det krävs långsiktiga resurser och före­ byggande insatser.

– Barn och ungdomar måste bli sedda och supportade.

Han tar sig själv som exempel. Det var först när han fick en lärare som uppmärksam­ made honom på allt det där som fanns bakom hans jargong och bråkiga attityd, som Siavosh började tro på sig själv och sin förmåga.

I dag håller han långsamt på att minska sin egen betydelse i föreningen UMAF. En av anledningarna är att han inte längre orkar Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 19

Arbetet mot antisemitism är viktigt, men nu vill ­Siavosh att även ­romerna bli sedda.

Siavosh Derakhti Ålder: 28 Bor: Malmö Familj: Flickvän, de är förlovade.

Föräldrar, syskon och två hundar.

Gör: Social entreprenör och föreläsare.

Driver den politiskt och religiöst obundna föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

fara land och rike runt och föreläsa. Med en blinkning, men samtidigt ett allvar i rösten, förklarar han att han är utled på att vara den lyckade invandrarkillen som ska komma med inspiration och snabba lösningar.

– Alla klappar mig på axeln. Men jag vill inte ha den rollen längre.

Siavosh är en social entreprenör med ett stort kontaktnät och en lång rad framtida idéer att förverkliga. Men i minst tre år till har han lovat att fortsätta arbetet i Malmö.

För att det behövs. Men till skillnad från 2010 görs det åtminstone en hel del i dag, konsta­ terar han. Malmö stad ska just dra igång en stor satsning mot antisemitism tillsammans med Judiska församlingen och sedan flera år driver rabbinen och en av stadens imamer dialogprojektet Amanah.

– Nu hoppas jag att även romerna ska få mer stöd. Det får de knappt i dag.

Kunskapen om den nationella minoritets­ gruppen är alldeles för låg, menar han.

– Vi måste börja på gräsrotsnivå, alltså i skolorna, med undervisning om romernas historia i Sverige och en fördjupning om allt som Europas romer tvingats gå igenom före, under och efter andra världskriget.

För nyckeln till förändring är, som alltid, kunskap, understryker han. Och mänskliga möten.

19

2020-05-29 10:23:03

Bok Föremålen berättar

”Sakerna är viktiga för våra identiteter” De miste allt, deras värld utplånades under kriget. Varje sak som påminner dem om förlusten är därför laddad av saknad men också varma minnen.

Minsta ting från tiden kan bära en skatt för Dina och Jovan Rajs.

EN PAPPERSLAPP. Något vi har i fickan och

kastar bort när vi inte längre behöver den för minnet. En golvplatta. Som vi trampar på utan att ägna den minsta uppmärksamhet.

Men de kan också bära minnen av människor, platser, händelser – skärvor av en utplånad värld.

Dina och Jovan Rajs överlevde båda Förintelsen. Jovan miste hela sin familj och Dina förlorade sin barndom då hon levde med falska id-handlingar i ett främmande land. Det är upplevelser som bara kan förstås av dem som varit med, minnen som etsats fast, saknad som alltid finns kvar.

– Vår svenska svärson träffar sin släkt en gång om året – över hundra personer! Vi har ingen. De vi har lever bara i oss. Vi älskar våra släktingar som inte längre finns, säger Dina Rajs.

Historier bleknar, människor glider med tiden in i den stora glömskan. Men finns minsta lilla sak att fästa minnen på kan även de som för länge sedan försvunnit bevaras.

Därför har Dina och Jovan blivit samlare.

– Kastar jag bort saker, så kastar jag också bort tiden, säger Jovan.

BÅDA FÖDDES i norra Jugoslavien före andra

världskriget, Jovan i staden Petrovgrad och Dina i staden Ruma. 1941 invaderade Nazityskland med allierade landet och började genast avrätta och deportera judar. Jovan var åtta år när hela hans familj fördes bort: pappa Hugo, mamma Enci, brodern Djurica, morfar, mormor och hennes systrar, Jovans mostrar

20

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 20

och fastrar, farfar och farbröder. Alla.

Jovan hade av sin mamma lämnats över till en moster i Belgrad som var gift med en kristen man och därmed hade ett visst skydd. Men de vågade inte hålla Jovan i den naziockuperade staden utan skickade honom till Szeged i Ungern. Två år senare intogs staden och judarna fördes iväg, i Jovans fall till slavarbete och sedan koncentrationslägren Bergen-Belsen och Theresienstadt, där han fritogs vid krigsslutet.

Dinas närmaste familj hade turen att klara sig med livet i behåll, men splittrades. Pappa Miša togs till fånga och sattes som jugoslavisk reservofficer i krigsfångeläger i stället för utrotningsläger. Mamma Lea, farmor, farfar och treåriga Dina varnades av en tysk officer om att stadens judar skulle dödas och hann fly till ungerskockuperade Novi Sad. Där togs Dina om hand av en moster medan mamma och farföräldrarna for till Budapest för att se om det fanns bättre chanser där. Dina, mostern och morbrodern klarade sig med nöd och näppe undan razzior och Dina återförenades med mamma i Budapest.

Där stannade de till krigsslutet, och kunde återvända till Novi Sad som befriats av Röda armén. Dit kom också pappa, märkt av sin fångenskap – men vid liv.

MINNENA LÄMNAR aldrig Dina och Jovan.

Ändå är tingen viktiga, de saker som de fått med sig på flykt under krigsåren eller återvänt för att hitta. De gifte sig 1958 och bosatte

Ting som bär våra minnen – en berättelse om överlevnad Dina och Jovan Rajs

Bonnier Fakta, 2020

sig i Belgrad, för att tio år senare flytta till Sverige. Nu finns alla skärvor i deras hem, de föremål som utgör deras fysiska påminnelser om allt.

– Sakerna är viktiga för våra identiteter. Ju fler vi hittar, desto fler luckor fylls i våra liv.

Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag. I den staden hade jag kunnat leva, och sen studerat i Belgrad. Jovan också, säger Dina.

Den trekantiga biten i tegelröd sten hämtade Dina till Sverige när hon 2003 för första gången efter kriget besökte hemstaden Ruma. Familjens hus fanns kvar, men var tomt och förfallet. Altangolvet var sprucket, och Dina plockade upp en bit som hon tog med sig. Det är nu allt som finns kvar av barndomshemmet.

På Jovans papperslapp stod namn och adress till en man som skulle hjälpa hans tant Irma att fly, och som Jovan skulle söka upp.

Men moster Irma fick inte hjälp utan fördes bort för att aldrig återvända. Trots sveket och tragedin har Jovan sparat lappen, som minner om att hon har existerat och vem hon var.

Om dessa och 27 andra föremål berättar paret i den i vintras utkomna boken Ting som bär våra minnen. Var för sig har de tidigare skrivit flera böcker, men denna skrev de tillsammans. Den är resultatet av frågor de fått av elever i samband med föreläsningar i skolor: ”Dina, har du din docka kvar?” eller ”Jovan, har du sparat din gamla ryggsäck?”

Allt sedan de blev pensionärer har Dina och Jovan Rajs rest runt och berättar om sina minnen i skolor. Det viktiga är inte bara att vittna om Förintelsen, utan även att berättelserna om flykt och förföljelse är allmängiltiga.

Under skolträffarna och den frågestund de avslutar med brukar de tala om ryggsäckar, i form av minnen och trauman som människor bär på. Genom att få berätta, lämna över sin historia till andra och bli lyssnad på kan den som bär tunga trauman få hjälp att läka.

Juni 2020

2020-05-29 10:23:05

Sedan de blev pensionärer reser Jovan och Dina Rajs runt i skolor och berättar om sina erfarenheter av Förintelsen. ”Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.”

Alla har ryggsäckar, men vissa är tyngre än andras. Många bärs av dem som kommer till Sverige i dag, 50 år efter Jovan och Dina Rajs, på flykt undan krig och förföljelse.

Judar har inte ensamrätt på lidande, betonar Dina: – Efter en skolträff kom två afghanska pojkar springande efter oss och lämnade över sina brev, som de hade skrivit med stor möda.

De var 16 år och bästisar, en av dem skulle få stanna i Sverige och den andre skulle skickas tillbaka. De visade sina familjefoton från hemlandet. Jag grät hela tiden. Vad de barnen har tunga ryggsäckar!

Under skolträffarna och pratstunderna har ibland lärare bett barn att skriva dikter eller rita teckningar av det som griper dem under Dinas och Jovans berättelser. Under åtta år har de samlat ihop över 800 teckningar.

– Två, tre hundra har visats i utställningen Barns blick på Förintelsen på Forum för levande historia, resten har vi hemma. Vi ska Juni 2020

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 21

”Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag.” skänka dem alla till Barnteckningsmuseet i Eskilstuna, säger Dina.

DET VAR långt ifrån självklart att börja berätta. Jovan Rajs fokuserade på sitt arbete som rättsläkare och Dina på sitt som arkitekt.

Deras barn fick inget veta, de skulle få en normal uppväxt och leva sina liv på sitt eget sätt, resonerade paret. Först när äldsta dottern var 40 år fick hon läsa alla de minnen som de tecknat ned.

– Hon sträckläste. ”Jag visste allt”, sade hon sen. Redan när hon var fyra sade hon: ”Pappa, det är kriget på tv!” Hon hade förstått att det var något som inte stämde, berättar Jovan.

Två barnbarn fick var sin av två ringar som Dina hade kvar. Ett av barnbarnen, nu poet och konstnär, är mycket intresserad och skriver dikter om bland annat Jovan, Dina och deras upplevelser.

Det tänker de fortsätta att berätta om i skolor och för andra så länge de kan. Minnen de lever med och som inte får förvinna med dem, i en tid med krafter som förnekar att det hänt. I en tid då flyktingar åter söker sig till Sverige och den rika världen, med trauman som många av oss inte kan föreställa sig. Det sammanhanget är Dina och Jovan Rajs noga med att förklara: – Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.

MATS KARLSSON

21

2020-05-29 10:23:08

Arbete och fritid

Här förmedlas frihet

Vi går till jobbet varje dag. Vi går dit oavsett det känns meningsfullt eller ej. Men tänk om vi fick bygga om hela systemet med frihet som grund? Tänk om Arbetsförmedlingen ersattes av Frihetsförmedlingen?

Konstnärerna Lars Noväng och John Huntington har drivit den senare i fem år, som ett vänligt arbetskritiskt utforskande.

AV MARIKA SIVERTSSON FOTO: FRIHETSFÖRMEDLINGEN FRIHETSFÖRMEDLINGENS hemsida dyker upp mitt i en googling, under ett trist och ändlöst arbetspass framför datorn. För en tröttögd informationsknegare ser den precis ut som Arbetsförmedlingens sida. Och med samma myndiga stämma som Af förmedlar arbete, förmedlar Frihetsförmedlingen frihet. ”Möt Sveriges största förmedlare av frihet. Vi finns där behoven finns.” ”Ny som sökande? Att öka sin frihet är inte alltid enkelt. Läs mer om hur du kommer igång”.

Klart jag vill spränga mina bojor. Några dagar senare sitter jag i ateljén i Göteborg där de båda konstnärerna bakom Frihetsförmedlingen har sitt epicentrum. Lars Noväng och John Huntington har sedan 2014 drivit Frihetsförmedlingens hemsida som en permanent installation, och under åren har de ska-

22

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 22

pat en serie performances med anknytning till den. Ibland poppar kontor upp på olika platser i landet för frihetssökare och frihetsgivare, exempelvis. Och så finns möjlighet till frihetsövningar.

Parafrasen på Arbetsförmedlingen är ett sätt att åstadkomma en utifrånblick på arbetssamhället. Det är lite av ett trick. Frihetsförmedlingen speglar förhållningssättet till arbete: frihet måste tillhandahållas till varje pris, utan någon reflektion över varför det ska vara så.

– Frihetsförmedlingens budskap går igenom på grund av vårt förhållande till byråkratier. Hela ritualen med blanketter och webbformulär, och hemsidan med utformning som Arbetsförmedlingens, inger människor respekt. Konstnärligt är det spän-

nande att utforska den typen av maktutövning, den påverkar oss mycket, berättar Lars Noväng.

Så samma typsnitt och byråkratiska språk som annars uppmanar mig att söka arbete, uppmanar mig i deras tappning att söka frihet. Och åtminstone min reflex är att omedelbart vilja langa in en ansökan. Men sen då?

Till vad syftar allt detta?

– För oss handlar det om att ställa frågan om politiska processer och förändringsarbete på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han påpekar att politiska förändringar de senaste typ 200 åren har varit maktskiften, medan inte mycket som är grundläggande i samhällets konstruktion har förändrats. Vi är i stort och smått marinerade i övertygelsen om att lönearbetet måste vara centralt:

Juni 2020

2020-05-29 10:57:18

t att u ­ tforska Vad händer om vi spegelvänder ­synen på arbete och ­frihet? En provocerande fråga när många har blivit av med jobben i den ekonomiska krisens spår, men Frihetsförmedlingen vill få oss att tänka.

– Mot den bakgrunden, hur ska vi bära oss åt för att problematisera lönearbetet?

Hur sjutton gör vi för att tänka och tala i de sammanhangen? Med Frihetsförmedlingen utforskar vi de frågorna, ibland lekfullt och ibland allvarligt.

NYCKELORDEN ÄR utforskande och frihet.

Inte frihet att göra vad man vill, utan snarare frihet att ta ansvar. Hur kan vi ta ansvar för samhället tillsammans, hur kan vi bygga nya strukturer tillsammans, hur kan vi ge varandra förutsättningar till frihet? Alldeles i början fick KRIS, Kriminellas revansch i samhället, hjälpa till.

– Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet. Tanken var att de på grund av inlåsningen kunde lära ut sin expertis i att handskas med ofrihet, säger John Huntington.

I samtalen kom överraskningar. Att sitta inlåst i fängelse var inte lika dramatiskt som att vara instängd i missbruk, exempelvis. Och de kriminellas erfarenhet av att frigöra sig från missbruk visade sig stämma fint överens med Frihetsförmedlingens uppfattning om frihetsbegreppet: de klarade det via gemensamt ansvarstagande och avstående från livsstilen som missbrukande kriminell.

Juni 2020

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 23

John ­Huntington och Lars Noväng.

”Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet.”

– Den livsstilen påminner mycket om idealet i arbets- och konsumtionssamhället – den är egoistisk, och innefattar massor av konsumtion. Det pekar på en medberoendeproblematik på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han talar i ungefär samma termer när det gäller klimatförändringarna. Vi har skapat ett försörjningssystem som hotar vår egen överlevnad. Men vill vi ens leva våra liv så här?

Eller är vi inlåsta i det?

– Vår grundkritik är frågan om huruvida arbete är rätt sätt att fördela resurserna, börjar John Huntington.

Sedan tar Lars Noväng vid (de tycks vara överens om att ständigt ta ordet från varandra): – Det är alltså den tankemodell som används. Men i realiteten är det ägande som ger ekonomiskt utfall nu, precis som det var på 1800-talet. Här finns en mytologisk aspekt som är väldigt intressant. Och så mycket i arbetssamhället är taget för givet på det viset, det är osynligt för oss. Det ifrågasätts inte och det blir därför ideologiskt väldigt kraftfullt.

IFRÅGA OM ideologier bråkar Frihetsförmedlingen med dem alla, eftersom de uppfattar de ideologier som manifesterar sig i våra politiska sammanhang som del av problemet. De bidrar till maktskiften men inte systemförändring. Arbetslinjen ligger alltså fast genom alla dessa maktskiften.

– Men den innebär dålig resursallokering.

För att det ska fungera måste människor ägna enormt mycket tid åt att resa, sitta instängda

FORTS.

23

2020-05-29 10:57:20

Arbete och fritid Frågan om konsumtion och löne­arbete har blivit än mer ­aktuell de senaste månaderna.

över jobbet, behöva två bilar för logistiken och knappt hinna träffa barnen: – Vi vill inte detta som människor, men där är vi. Det är på det viset man blir uppskattad, tar sig vidare. Den formen av retorik styr oss; man jobbar mycket och ställer upp för sin arbetsplats. Och alla är överens om Arbets­kritiken är fortfarande grundläggande, att så här måste det vara. Men många jobb men de vill också förändra inifrån.

– De byråkrater som har anslutit sig till nätbehöver kanske inte ens finnas. Tittar man verket har ofta hudnära erfarenheter av att bli från utsidan så känns det ju som … ”jamen instängda i NPM, New Public Management, varför då?”

Ju fler som ser utifrån, desto större alltså i ett administrativt helvete som möjlighet till förändring. Med Fritvingar dem bort från vad de kan och hetsförmedlingen tycker sig Lars bör ägna sig åt i sin yrkesverksamhet.

Noväng och John Huntington ha Det här fenomenet tycks ostoppbart, hittat en fungerande strategi. Och det har drabbat människor på bred förmedlingen använder sig av självfront, förklarar Lars Noväng: – Vi är inlåsta i en produktion som rekrytering. Vem som vill kan anmäla verkar väldigt avlägsen våra grundsig som frihetssökande. Eller frihetsCecilia läggande behov i samhället. Som ett givare.

Jonasson teater­stycke, skulle man kunna säga.

– I den traditionella moderna for– Sveriges men av konst är det konstnären som Konstnärerna exemplifierar med ­friaste byråforskning om kreativa yrken i den autonomt subjekt som gör den här krat. digitala sektorn: Idén om att värdet på positionsförflyttningen… men vi vill arbetet har med tidsåtgång att göra fördemokratisera positionen, säger Lars mår de anställda att sitta länge på konNoväng. toret för att motivera sina ofta mycket höga Han är inte lite stolt och skulle nog gärna löner. De har visat sig jobba extremt mycket ha fortsatt prata, men avbryts. John Huntingtid. Om de hade jobbat extremt mycket resulton har just fått ett sms från en frihetsgivare tat hade de ofta kunnat utföra samma arbete som rapporterar att hon sätter upp ett pop på ett par timmar i hemmet. up-kontor igen. Hon har gjort det tidigare, hemma hos sig själv.

FRÅGAN SOM borde ställas, påpekar John Lars Noväng lyssnar uppmärksamt. Båda Huntington, är följande: Vad behöver vi som konstnärerna gläds. Självbemyndigande är samhälle, vad borde vi göra när vi arbetar? ett annat nyckelord, vid sidan av utforskande Uppenbart vill vi inte vara sönderstressade och frihet.

”Vi är inlåsta i en produktion som verkar väldigt avlägsen våra grundläggande behov i samhället. Som ett teaterstycke, skulle man kunna säga.” på kontor, kanske hålla på med metaproduktion istället för att uppfinna, odla, ta hand om gamla, ägna oss åt konst – vad det nu kan vara vi vill och behöver, fortsätter Lars Noväng.

I utforskandet använder Frihetsförmedlingen mycket konkreta metoder. Vid frihetsövningarna finns en tid och en plats, men ­inget program. Ingenting händer, i alla fall inget som syns utifrån. I själva verket är händelsen en modernitetskritik: idén om framåtriktning och problemlösning genom aktivitet genomsyrar hela det moderna tänkandet. Att under tjugo minuter göra absolut ingenting, att avstå från görande, kan så sett innebära att göra plats för något helt nytt. Lars Noväng påminner om ett väl använt citat från Einstein: ”Det går inte att lösa problem med samma tänkande som har skapat problemet.”

I EN MER beständig performance anställdes förra året Cecilia Jonasson som Sveriges friaste byråkrat, med uppgift att under ett år erbjuda frihet till landets övriga byråkrater.

Hennes verksamhet har fått en fortsättning i nätverket ”Sveriges fria byråkrater”. Insikterna under anställningen och den input som kom från nätverket väckte frågan om meningsförlust i arbetslivet, vilket har lett till att Frihetsförmedlingen numera gör inspektioner på arbetsplatser, inbjudna eller ej.

24

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 24

Juni 2020

2020-05-29 10:57:21

Närvarande kyrka

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Vi ställer inte in — vi ställer om Det har varit en vår som inte liknat någon annan. Nyheterna har handlat om karantän, smittspridning, nedstängda samhällen, intensivvård, jakt på vaccin. Och bakom varje dödssiffra ett människoliv och efterlevandes sorg.

Också för kyrkan har coronapandemin inneburit stora omställningar. I början av april tog kyrkoherde Ann Aldén, likt många andra församlingars kyrkoherdar, det svåra beslutet att tills vidare inte fira offentliga gudstjänster.

– I våra två stora kyrkor är vi långt fler än femtio personer när vi firar gudstjänst, berättar hon. I våra mindre kyrkor är det trångt också om vi är tjugo och trettio personer.

En närvarande och tillgänglig kyrka har ändå varit vägledande i krisen.

– Vi behöver öppna kyrkor där vi kan tända våra ljus och be.

BUDSKAPET FRÅN biskop Fredrik

Corona­pandemin påverkade kyrkans ­arbetssätt. Här filmar en av kommunikatörerna under­lag för att klippa ihop en betraktelse.

Modéus har varit att vi som kyrka ska ”ställa om, inte ställa in”. Även om vissa saker behövt skjutas på framtiden som exempelvis konfirmations”Många människor som gudstjänster och konserter, så har församlingens ambition varit att söka nya vägar och inte brukar fira gudstjänst hitta andra arbetssätt för att kunna fullgöra har hittat vägen dit via de kyrkans huvuduppgift.

Med start från påskhelgen har gudstjänster digitala kyrkportarna.” spelats in i någon av församlingens kyrkor för att webbsändas via hemsidan och närradion.

Ann Aldén, kyrkoherde Även hälsningar och kortare andakter har publicerats på webben och på Facebook.

– Gudstjänst på webben blev ett alternativ till gudstjänsterna i våra kyrkor. Många der, berättar Sofia Rosenquist, pedagog i människor som inte brukar fira gudstjänst Kristine kyrka. Vi har bland annat målat/ritat har hittat vägen dit via de digitala kyrkporoch funderat kring synd och förlåtelse. Det tarna, säger Ann Aldén. har faktiskt gått bra! Vissa saker kanske t.o.m.

Kyrkorna har varit öppna för enskild bön bättre än om vi träffats ”in real life”, för då är och ljuständning och samtal och när gudsdet nog lättare att avbryta varandra! tjänst skulle firats har bön hållits för vår DET DIAKONALA arbetet har på många sätt värld. Klockornas fortsatta klang har påmint intensifierats. Pandemin väcker många fråom att vi kan be på den plats där vi befinner gor, både praktiska och existentiella, och oss; att bönen inte begränsas av tid och innebär att riskgrupper måste hålla rum.

Behöver sig isolerade och därför behöver Digitala verktyg och sociala du prata med hjälp med inköp av mat och medmedier har använts för att hitta någon? icin. andra vägar när gruppverksamDu når oss på tele– Och vi försöker hålla konheter pausats. fon: 036–35 35 00 takten med människor genom – Vi har försökt göra en Sky(växeln) telefonsamtal, berättar Linda Wenpegrupp (ett datorprogram för nerholm, församlingsutvecklare inom videosamtal) med våra konfirmanJuni 2020

20am3222_steller_om_23445.indd 25

diakonin och påminner om möjligheten att höra av sig på telefonnummer 036-35 35 00 (växeln) om någon önskar samtal eller jourhavande präst på 112.

PÅ GRUND av pandemin har även Hela

Människan fått lägga om sitt arbete för hemlösa och utsatta grupper. Akutboendet är igång som vanligt, men för närvarande serveras frukostpåse och lunchlåda utanför lokalen.

Sjukhuskyrkans uppgift är som alltid att ge stöd till patienter, närstående och personal, även om tyngdpunkten just nu ligger på att stötta personal.

– Personalstödet sker i samverkan med sjukhusets arbetsmiljöenhet, psykologer och kuratorer, säger sjukhuspräst Thomas Sjöberg.

I psalmen 288 sjunger vi: ”Ge oss din blick för dolda möjligheter.

Ge fantasi att finna nya medel, Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.

Gud, gör oss kloka!”

De orden har inte blivit mindre viktiga den här våren.

PÄR SJÖSTRAND

25

2020-05-29 13:07:04

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

FOTO: UNSPLASH (MONTAGE)

På gång i Jönköping

Vi finns här för dig Digitala gudstjänster Vi hittar nya sätt att fira gudstjänst! Var med och fira där du är. Följande är planerade sändningar i sommar: 14 juni

1:a söndagen efter ­trefaldighet

20 och 21 juni

Midsommardagen och Johannes Döparens dag

28 juni

3:e söndagen efter ­trefaldighet

5 juli

4:e söndagen efter ­trefaldighet

12 juli

26 juli

Kristi Förklarings dag

2 augusti

8:e söndagen efter ­trefaldighet

9 augusti

9:e söndagen efter ­trefaldighet

16 augusti

10:e söndagen efter ­trefaldighet

23 augusti

Apostladagen

11:e söndagen efter ­trefaldighet

19 juli

30 augusti

6:e söndagen efter ­trefaldighet

12:e söndagen efter ­trefaldighet

Du hittar alla digitala gudstjänster på vår webb: svenskakyrkan.se/jonkoping/digitala-gudstjanster

SVENSKA KYRKAN Jönköping har

sedan i mitten av mars spridit budskapet Vi finns här för dig. Budskapet lanserades i samband med att coronapandemin spred sig över Sverige och världen. Då Folkhälsmyndighetens riktlinjer och rekommendationer, för att fördröja smittan, fick stor påverkan på våra liv.

Trots att vi inte kan mötas på samma sätt som vi brukar – i gruppverksamhet, körer eller gudstjänster – så finns vi här för dig. Men det är också så att kyrkan behöver dig och din hjälp, det är tillsammans som vi kan göra skillnad.

Många personer i riskgrupper arbetar som volontärer i kyrkan, i verksamheten Hela Människan och Dela-butiken – men i rådande situation kan de och får de inte utföra volontärsarbete. Är du yngre och inte tillhör någon riskgrupp så behövs du!

Läs här intill om nattvolontärer.

SAMTAL OCH stöd, kyrkans dia-

konala arbete pågår hela tiden men behovet har ökat under coronapandemin. Svenska kyrkan är en viktig del i civilsamhället och i kristid har

kyrkan en självklar roll.

Samarbetet pågår i Jönköping mellan olika kyrkor och föreningar, via kommunens kontaktcenter på telefon 036-10 50 00 kan hjälp fås med till exempel handling av mat eller medicin. En del förfrågningar om hjälp går via den tjänsten men många har redan en naturlig relation med Svenska kyrkan och hör av sig direkt till sin lokala kyrka.

LINDA WENNERHOLM, samordnare

diakonal verksamhet, berättar att många mår dåligt i en normal vardag men vid en kris med social distansering och förändrat samhälle blir människor som är i utsatta livssituationer och ohälsa än mer påverkade.

– För att stötta och underlätta sker samtalsstödet till stor del via telefon, riktat till nya kontakter men också till de som vi annars skulle träffat i gruppverksamhet och gudstjänster, berättar hon.

– Många lever under knappa ekonomiska resurser och som kyrka vill vi även vara ett stöd när ekonomin kärvar med rådgivning och kanske en matkasse, avslutar Linda.

EFTERLYSNING! Bilder från 1970 eller tidigare Kyrkogårdsförvaltningen efter­lyser fotografier från församlingens kyrkogårdar, men i första hand från kyrkogårdarna Dunkehalla, Järstorp och Östra.

Har du en bild som du vill dela med dig av?

Skicka in bilden till: Kyrkogårdsförvaltningen, Kajsa Norén Östra Storgatan 45 553 21 Jönköping Har du fotografiet digitalt? Mejla till: kajsa.noren@svenskakyrkanjonkoping.se

Kom ihåg att uppge fotografens namn och bifoga ett kuvert med ditt namn och adress på, så att vi kan returnera dina fotografier. Vi står för returportot.

26

20am3222_kalendariet_23454.indd 26

VÄLKOMMEN! ... Rebecca Jansdotter Hultqvist som tillträder tjänsten som präst i Gräshagskyrkan i augusti.

FOTO: KAJSA NORÉN

Juni 2020

2020-05-29 13:07:24

Du behövs som nattvolontär FOTO: ERIK LINDFELT

Ulla Svensson, diakon i Dalvikskyrkan, berättar om hur det är att vara nattvolontär på akutboendet Bojen i Hela Människans regi.

Varje kväll är det två nattvolontärer på plats mellan strax före sju på kvällen till runt åtta nästa morgon. Någon ur personalen har jour hela natten och kan nås på telefon. Som nattvolontärer får man en lista över vilka som skrivits in för natten. Fram till 22-tiden på kvällen släpper man in dem som ringer på porttelefonen och som står med på listan. Ofta är det gemenskap kring köksbordet, men en del väljer att se på tv eller att vara på sina rum.

ARBETET BESTÅR i att vara en medmänniska för de som kommer – öppna till deras rum, brygga kaffe, sitta ner och lyssna och vara behjälplig med vad gästerna kan behöva av sänglinne, handdukar och eventuella hygienartiklar. Oftast är det lugna kvällar och nätter.

Mellan klockan 22.00 och cirka 07.00 är det sovtid. Fika ställs ut på ett bord för de av gästerna som vill ha något under natten. Volontärerna sover i varsitt rum som går att låsa.

På morgonen väcker man gästerna, plockar i ordning i kök och lokaler, tar hand om soporna. Strax före klockan 08.00 kommer personalen och man går igenom hur kvällen och natten varit.

INNAN MAN blir nattvolontär får man gå bredvid två andra ordinarie volontärer en kväll mellan kl 18.45 till 22.00. Om det känns bra får man ytterligare introduktion av ordinarie personal. För att få kontinuitet i arbetet rekommenderas man gör en natt/månad.

– Jag kan varmt rekommendera denna möjlighet att bidra i vårt samhälle på ett oerhört viktigt men enkelt sätt, förklarar Ulla Svensson och avslutar.

– Att få inblick i vår utsatthet som männi­ ska ger ödmjukhet och tacksamhet.

Vill du bli volontär?

Vill du veta mer om att bli nattvolontär?

Kontakta Ulla-Britt Sandberg: telefon: 036-12 55 10 ... eller Gunnar Dahlqvist: telefon: 036-12 29 60

Juni 2020

20am3222_kalendariet_23454.indd 27

Hela människanhuset.

27

2020-05-29 13:07:26

Kyrkogårdar

Dunke­halla kyrkogård bjuder på en hänförande vy och vackra planteringar.

Kyrkogårdsvandra – på egen hand I virustider är det inte säkert att det blir några organiserade kyrkogårdsvandringar. Men man kan gå på egen hand. Eller i liten grupp.

Om avstånd hålls. Här fyra tips på Jönköpings kyrkogårdar med spännande omgivningar.

Erik Lindfelt har travat kring.

nen. En införd växt som fordom använts som läkeväxt. På sommaren ser man dess blad, stora som parabolantenner. Den som vill göra en något mindre brant tur går söderut från kyrkogården istället. Där ligger stadsparken.

Dunkehalla kyrkogård anlades 1893.

Kapellet stod färdigt 1898 och omfamnas av ett nästintill lika gammalt klättrande råd­ husvin som på hösten sprakar i rött.

Ljungarums kyrkogård är en riktig kyrko­ gård. Från början lantlig idyll med gravar runt helgedomen. Idag är allt omgivet av modern bebyggelse. Ljungarums kyrka är en av de äldsta i bygden, en del av den är från 1200-talet. Ta en titt på de gamla tallar­ na – en bullig trädkrona tyder på hög ålder.

I dem bor en ovanlig skalbagge, reliktbocken.

Varma och soliga sommardagar kan man få syn på den. Från kyrkogården leder en allé ner mot Strömsbergs gård. Allén är bara en av fler saker som visar på det historiska band som finns mellan platserna. Om höstarna flammar alléträden av guld och vin. Framme vid gården öppnar sig ett myller av stigar i Strömbergsskogen. Men först: spana i bäcken uppemot dammen efter den eleganta forsär­ lan med sin långa stjärt. Även bäver håller numera till i bäcken. Skogen rymmer både mörka granbestånd, ljusa hassellundar och en pampiga bokar. Om våren är prakten av blå- och vitsippor överväldigande. Har man tur visar sig den söta mindre hackspetten.

Ta sig hit: Buss nummer två stannar nära.

Ta sig hit: Treans buss tar dig till Ljungarum.

AV ERIK LINDFELT FOTO: KAJSA NORÉN

Dunkehallarundan Dunkehalla är kyrkogården med den över­ lägset vackraste utsikten; vyn över Vättern och bygden är hänförande. Här vilar flera av Jönköpings inflytelserika och mäktiga, vilket syns på de pampiga välarbetade gravvårdar­ na. Nedanför brusar Dunkehallaån, fallhöj­ den är 130 meter. Spåren efter Jönköpings första industriverksamhet är många, gamla kvarndammar ligger rad på rad. Man kan följa ån ända upp till Hallbystugan. Tidigt om våren blommar rosa pestskråp potent i ravi­ 28

20am3222_kyrkogardar_23446.indd 28

Ljungarums- och Strömsbergsturen

Juni 2020

2020-05-29 13:07:18

Alléer och ­gravar sida vid sida, promenera ­genom Östra kyrkogården som ligger centralt.

Församlingens största kyrkogård med spännande gångar som tar dig på upptäckarfärd.

Östra promenaden

I och runt furuskogen

Virtuell promenad

På Östra kyrkogården hittar vi John och Ester Bauers grav. En 400 år gammal ek växer bakom kapellet och har troligtvis stått där sedan kyrkogården anlades. Mitt i kyrkogår­ den ligger en damm med stor gräsmatta intill.

Dammen förbinds via en bäck med kanalen i Liljeholmsparken strax intill. Här skränar skrattmås. Sothönsens metalliska läte ackom­ panjerar. Den näpna smådoppingen – inte mycket större än en andunge – har setts.

Några kvarter norröver öppnar sig utsikten över Vättern. Fortsätt promenaden öster ut upp mot Rosenlund! Stanna till vid herrgår­ den där Posses park nu renoveras. På andra sidan hittar vi Rosariet. Bankarna, litet längre bort, är bygdens mest kända landskapsprofil.

Sommartid svirrar backsvalor över stupet.

På fältet struttar svartvita strandskator, med sina långa röda näbbar, och letar föda. I öster avgränsas bankarna av den lummiga Skräm­ mabäcken. En kortare tur? Vänd söderut från Östra kyrkogården. På andra sidan finns Rocksjön (spången över kärret renoveras under året). Östra kyrkogården anlades redan på 1600-talet, men har utvidgats i fler omgångar och är fylld med mäktiga gravvårdar. Kapellet är från 1930-talet och ersatte ett tidigare i trä som brann ned.

Skogskyrkogården är vår yngsta, men ståtligaste. Med sin arkitektur tillhör den Sveriges finaste. Korsvägen, inramad av gran, ger ett majestätiskt intryck. Annars är tallen signaturträd på kyrkogården. Kyrkogården är full med slingriga gångar att utforska och upptäcka. Ishavsgrytorna gör platsen levande och emellanåt kuperad. Nedanför kapellet (som är två i ett) ligger det nybyggda krema­ toriet i rött trä och med fetbladsväxter på taket. Rogivande är platsen för gravar med alternativt gravskick längst i söder. Lillån bildar gräns mot golfbanan därefter. Den för­ enas med Tabergsån strax bortom kyrkogår­ den. En tur i den nästan tropiska dalgången rekommenderas. Vill man gå längre går det att fortsätta upp till Hovslätts hembygdsgård och Hassafallsleden. Där brusar vattnet om vårarna. Den som inte är helt slutkörd efter strapatsen upp över höjderna kan fortsätta till Varkullen – ännu högre upp – med fantas­ tisk utsikt!

Skogskyrkogården invigdes 1941. Kapellen tillkom i olika omgångar och det lilla var först på plats under 1940-talet. De vita byggnader­ na skapar kontrast mot skogen och reser sig likt tallarna mäktigt mot skyn.

Tillåt dig att stanna upp och titta på kyrko­gårdarnas mångfald. Allt från miljö, utformning och materialval till tankar och traditioner. Vill man inte gå ut i det fria så går det att ta en virtuell promenad på Östra kyrkogården, Ljungarums kyrkogården och Skogskyrkogården.

Ta sig hit: Både buss nummer ett och två stannar nära.

Ta sig hit: Ettans buss stannar vid kyrkogår­ den.

Finns på nätet: www.svenskakyrkan.se/­ jonkoping/de-sex-kyrkogardarna

FOTO: LJUPCO/ GETTY IMAGES

Källa: Kajsa Norén, trädgårdsingenjör på kyrkogårdsförvaltningen, förre stadsträdgårdsmästaren och kyrkogårdschefen Lennart Angselius, samt biologen Claes Hellsten, Gränna skogsgrupp, har bidragit med information.

Juni 2020

20am3222_kyrkogardar_23446.indd 29

29

2020-05-29 13:07:20

Minnet av en vigsel

FOTO: PRIVAT

Kyrkoskrivare Heléne Johansson har skrivit ner berättelsen om sina föräldrars bröllop som hon fått det berättat. En skatt för oss andra att ta del av.

Bröllops­middagen hölls i en etta med kokvrå

L

ördagen den 12 oktober 1946 vigdes mina föräldrar Enid Söderberg och Sigvard Andersson i Bymarkens prästgård. Paret, som kom från Nässjö respektive Vaggeryd, träffades i Jönköping år 1943. Sigvard kom till Jönköping 1937, som fjortonåring, för att bli musikelev vid A6 regemente. Enid kom till Jönköping 1943 för att börja en anställning på Fotocentralen.

Hon hann bara vistas i Jönköping två veckor innan hon träffade sin blivande make, det var på dans i Stadsparken i Rotundan (nuvarande Fröjden). Sigvard spelade dansmusik med sina kollegor, Enid var där med en väninna för att dansa, tycke uppstod och de tu blev ett par.

Bymarkens prästgård

Förr i tiden brukade vigslar ske på söndagar direkt efter högmässan, då kyrkan var öppen och uppvärmd. Med tiden blev det vanligare att ha bröllop på en lördag och då genomfördes vigslar och dop i prästgårdarna i stället för i kyrkorna. Prästgårdarna var ju bebodda och uppvärmda men kyrkorna var ofta kalla och dyra att värma upp. I regel fanns det också ett rum i prästgården, för det mesta prästens arbetsrum, som var lämpligt för vigslar. Att mor och far valde just Bymarkens 30

20am3222_vigsel_23449.indd 30

Brudparet Enid och ­Sigvard, Helénes föräldrar.

prästgård berodde på att de inte ville ha en stor vigsel, och i Bymarkens prästgård bodde Folke Hyltén-Cavallius som var regementspastor på A6 och därmed den präst som pappa kände bäst.

För att vara ett litet bröllop tycker jag att följet var ganska stort. Där var naturligtvis brudparet, tärna och marskalk. Tärna var mammas väninna från Nässjö, marskalk var mammas bror, dessutom var min moster (mammas lillasyster) brudnäbb.

Bruden var klädd i en hellång ljusblå, klänning med långa vita handskar (klänningen förstördes vid en maskerad, ett tilltag jag nu skäms över). Brudbuketten bestod av stora, rosa rosor och liljekonvalj. Brudgummen var klädd i uniform och vita handskar, de var ett stiligt par!

”Personal hade hyrts in för matlagning och servering.

Hur alla dessa fick rum i lägenheten är för mig en gåta, men vill man så går ju det mesta.”

Efter bröllopet var det middag i det nya hemmet, en etta med kokvrå på Liljeholmen.

Personal hade hyrts in för matlagning och servering, något som var väldigt vanligt på 30-, 40- och 50-talet. Med på middagen var mina farföräldrar, min yngsta faster och farbror från Vaggeryd, brudföljet som jag har räknat upp samt min mormor och morfar från Nässjö.

Hur alla dessa fick rum i lägenheten är för mig en gåta, men vill man så går ju det mesta.

Ett roligt avslut

Bröllopsdagen avslutades med en liten rolig historia, åtminstone så här i efterhand. Mormor och morfar upptäckte att det inte gick några tåg hem till Nässjö på lördagskvällen (vissa saker förändras inte). Min morbror fick då springa hem till brudparet och hämta nyckeln till rummet som mamma hade haft på Smålandsgatan och som hon skulle städa ur på måndagen efter bröllopet. Sen fick han gå tillbaka till stationen och hämta sällskapet och lotsa dem till rummet på väster och där de alla fem fick samsas den natten. Ja, krångligare eller märkvärdigare än så behövde inte ett bröllop vara förr i tiden.

Själv gifte jag mig i Österängskyrkan för 35 år sedan, men det är en helt annan historia…

HELÉNE JOHANSSON

Juni 2020

2020-05-29 13:07:16

Korsord

BILD:PIXABAY.COM

MÄRKE KÄRNEFTER BRÄNSLE TANDRAD

SNILLEBLIXT

SPRÖTT MATERIAL SKYDD MODERN BRISTVARA

PISUM SATIVUM

ENTERTAR BLADET TAINER FRÅN DESINFORMUNNEN MATION VILL INTE ENSAMVARG

HAR PÅ KÄNN ÄLDRE MÅTT FRIKOSTIGA

SKILJELINJEN TOMRUM PRONOMEN

LEDER TILL NEDGÅNG PLAN PÅ NYTT

RÄCKA AV ORD

SKYDDSPLÅT

FÄRDAS BLODKÄRL KRÄFTVÄTSKA

UTHÅLLIG SVÄLJER BETET

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

DEL AV STRÄCKA

MORALISKT FÖRSVARBAR FÖRKLARA OSKYLDIG

HÄNDA VÄRMEBESEGRA KÄLLA MÅLLÖS

LÄNGDHOPP ÄR EN

ANNA OCH MALIN

ÄR VÄGEN I MATT 7:14

VANLIG FRÅGA

SOM SAMMET

RÄLS

PREKAMBRIUM

MASSMEDIUM

HÄSTHEM

FÖRSTA DELEN AV DIALOG

FÖRETAG SALVADOR

VARNA FÖR

KISEL SKINANDE

Nytt korsord och vinnare Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna.

Skicka in ditt svar till korsord@svenskakyrkanjonkoping.se Det går också bra att skicka in svaret till: Svenska kyrkan Jönköping Östra Storgatan 45 553 21 Jönköping Glöm inte uppge ditt namn och adress. Fem vinnare får två biobiljetter var.

Senast den 12 juli 2020 önskar vi svar.

Juni 2020

20am3222_korsord_23448.indd 31

Rätt svar i Amos april 2020: Allt föds på nytt.

Grattis säger vi till dessa fem som vinner två biobiljetter var: Gerd Filipsson, Mullsjö, Karin Olsson, Örebro, Anna Sollenby, Jönköping, Annelie Gustafsson, Ekängen Knäryd och Bodil Mizgalski, Jönköping.

31

2020-05-29 13:07:20

Krönika Sara Carlsson FOTO: OATAWA/GETTY IMAGES

Kärlek i coronatid

S

å kom viruset till oss också och la sig som en tung filt av oro och ovisshet över hela vår tillvaro. Som när man lägger en filt över en undulatbur och det blir så plötsligt tyst. Kvittret tystnade.

Genom media blev vi matade med allvaret som vi nu befann oss i. Många av oss fick känna av allvaret på ett alldeles särskilt sätt genom att själva bli drabbade av viruset eller stå bredvid en när och kär som drabbats.

Vår värld stannade upp och höll andan. I vår kyrka stannade vi upp, handfallna inför den nya situationen. Mitt i allt, i det nya, märkliga, overkliga börjar något att spira. Kanske oväntat. Kanske inte. Nämligen Kärlek och Medmänsklighet.

Medan vi stod och kliade oss i huvudet och försökte hitta ett sätt att vara kyrka i den nya krisen mobiliserade medmänniskor på olika håll sina gemensamma krafter för att hjälpas åt. Som om en slags autopilot i kristid slogs på. Grannar i trappuppgångar hittade lösningar för att hjälpa varandra med inhandling och daglig kontakt med dem som behövde vara i karantän. Idrottsföreningar och ideella föreningar går snabbt samman för att se vad som kan göras för medlemmar och behövande runt omkring. Mitt i allt spirar ett behov av att finnas för varandra.

ALLT STÄLLDES på sin spets och vi fick syn

på det vi faktiskt har mitt i vårt jagande efter allt vi hela tiden strävar efter – nämligen det vi inte har. Kreativiteten vet inga gränser för hur vi kan komma på olika sätt att mötas utan fysisk kontakt. Med hjälp av plexiglas på äldre­boenden och uppdukad påskmiddag framför webbkameran kan vi möta våra nära

32

20am3222_sista_23452.indd 32

FOTO: PRIVAT

”Även om allt stannar upp och den svåra krisen kommer så kan det inte ta död på kärleken och medmänskligheten.” och kära och umgås och i alla fall få en liten känsla av hur det skulle kunna ha varit om det var som vanligt. Det vi tidigare tagit så för givet, att mötas var plötsligt inte möjligt. Några jag känner som varit med om krig, någon här i vårt land för många år sen och någon i nutid i ett land många mil härifrån, instämmer i samma upplevelse; att detta är som en krigssituation med den stora skillnaden att vi inte kan vara tillsammans med vår familj och de viktigaste i vårt liv. Det var som om vi började omvärdera vår betydelse för varandra. Vi upptäckte både vårt behov av att hjälpa och

hur beroende vi kan bli av att ta emot hjälp.

Så saktades tempot ner i vår värld som flödar av måsten, impulser och intryck.

Hemmet blev vårt nya huvudsakliga tillhåll och vår livspartner och våra barn blev de människor som vi träffar mest. Ett barn på en förskola här i stan ska ha sagt: ”Jag älskar det här med corona, för både mamma och pappa är hemma”. I stillheten och lugnet hittar krisande par tillbaka till varandra och äktenskap lappas och lagas. I singelhem går dejting-apparna varma när ensamheten och längtan efter något annat blir så påtaglig. Tid finns över till omtanke även om dem som inte finns i den närmaste sfären. Vi fick upp ögonen för barn som far illa i isolering utan sina dagliga vuxna omkring sig som ser, för utsatta i destruktiva relationer som blir än mer utsatta instängda med sina förövare och för redan ensamma människor i ännu större ensamhet.

En vän med stort kontaktnät lät omtanken bli handling och utmanar sig själv genom att ringa ett samtal om dagen, utan givet ärende, till någon som inte blivit uppringd på länge bara för att ställa frågan ”Hur har du det?”.

I VÅR KYRKA är gudstjänsterna omställda och tid går åt till inspelningar. Verksamhet är inställd. Men för oss diakoner fortgår arbetet ungefär som vanligt. Vi håller kontakt med enskilda i form av samtal och en hel del praktisk hjälp. Det är som att även om allt stannar upp och den svåra krisen kommer så kan det inte ta död på kärleken och medmänskligheten. Som när våren trotsar kyla och snö och tar sin givna plats.

SARA CARLSSON Församlingsdiakon Ljungarums kyrka

Juni 2020

2020-05-29 13:07:13