olika sekvenser underlättas detta av ett snabbt utslocknande av det visuella ljuset. En begränsning med dagens lysgranater är räckvidden som oftast inte överensstämmer med räckvidden på sprängammunitionen. Särskilt märks detta i miljöer där artilleri tvingas skjuta på maximal skottvidd och med HEERammunition. Existerande 155 lysammunition skulle i dessa situationer behöva ett räckviddstillskott på upp till 10 km. En del av tillskottet åstadkoms med hjälp av L52-eldrör men för att klara full effekt krävs basflödesammunition. Existerande lyskompositioner bedöms redan ha utvecklats till tillräckligt effektiv nivå.
Utvecklingen av IR-lys Sedan de första IR-lyssatserna utvecklades har f lera applikationer tagits fram främst avsedda för 81 mm granatkastare. På senare tid har även applikationer för 155 mm artilleri prövats och behovet tycks öka inom alla
kaliberområden. Samtidigt har mörkerutrustningarna också genomgått en utveckling och är idag effektivare än de första generationerna på marknaden. Det största problemet idag är snarast ett organisatoriskt problem, nämligen att hitta ett våglängdsområde som passar alla generationer av system i bruk och som avger ett minimum av synligt ljus. Eftersom IR-lyssatsen normalt sett har betydligt långsammare brinnförlopp än en visuell lyssats kommer en IR-lysgranat att ha betydligt längre effektiv lystid. Hur detta kan utnyttjas är närmast en taktisk fråga. Sammanfattningsvis kan man konstatera att lysammunition har fått förnyad aktualitet. Förutom redan kända användningsområden har en del nya tillkommit. Utvecklingen bör koncentreras på längre räckvidder främst för artilleri och som komplement eller alternativ finns ett antal IR-lyslösningar redan under produktion eller under framtagning.
Intensitet över brinntid för fackla från 155 MIRA.
Artilleri & Luftvärn
11
