Internationella arenans betydelse

Internationella arenans betydelse bara ökar och ökar

I år är det tjugo år sedan Berlinmurens fall. Ett fall som markerat starten på många förändringsprocesser internationellt som nationellt, inte minst inom försvarsområdet i flertalet länder. Sverige var på inget sätt undantaget och har sedan dess strukturerat om försvarssektorn inkluderat försvarsindustriområdet. En utveckling som inte är avslutad, utan kommer att vara normalbild långt tid framöver och förmodligen inte kommer att ha ett slut någonsin. Sverige är som tidigare alliansfritt men ökar sitt militära samarbete såväl inom FN, EU som med NATO, men även flernationellt med övriga nordiska länder bland annat inom försvarssamarbetet NORDSUP. Flera bilaterala samarbeten förekommer också. Vad syftar då denna internationalisering till?

Konflikter flyttade

Hotbilderna flyttas plötsligt från ett hot direkt mot vårt territorium och luftrum till konflikter på andra sidan jordklotet. Konflikter som kan utgöra ett hot mot oss på sikt, direkt eller indirekt. Ett engagemang i dessa konflikter kräver uteslutande ett samarbete med andra länder via internationella förbund eller andra samarbetsformer.

I en solidaritetsförklaring har Sverige angett att det inte går att se en situation där ett militärt hot endast påverkar ett av länderna i vårt närområde. Därför är det nödvändigt att samarbeta för att hindra hot från att växa och påverka oss. Vi ska även vara beredda att ge och ta hjälp, men i varje enskilt fall skall ett agerande vila på nationella beslut.

Internationellt utbyte vardag

Inom både luftvärnsspåret som artillerispåret är internationellt utbyte en del av vardagen. Det gäller erfarenhetsutbyten, metodutveckling, teknikutveckling, utbildning och övningar men även beredskap och insats.

Samarbetet är både givande och nödvändigt för att vi ska kunna hålla våra kompetenser på en fortsatt internationell hög nivå. Det är också en absolut förutsättning för att vi ska kunna verka med våra system vid insats i som utanför Sverige så att egna enheter och andra nationer kan erhålla stöd. Dessutom, vilket kan lätt glömmas, är det en förutsättning för att också egna enheter som erfordrar understöd kan erhålla det från andra nationer genom att de har tränat med metoder som är internationellt gångbara och accepterade.

Bästa läsare av denna tidskrift; var inte förvånad att ett flertal av artiklarna har ett internationellt innehåll, en del som inte heller kommer inte att minska, tror jag. Hur står då till med den nationella dimensionen? Ett gott tecken var beredskapsövningen Dagny II då artilleri- och luftvärnssystem kom till verkan på Gotland. Överste Torbjörn Larsson är chef för Artilleriregementet och ordförande i Artilleriklubben.