Artilleri & Luftvärn nr. 4 2009 by Höök Design AB

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 4 • 2009

A Winning combinAtion Mobility, operAtionAl AvAilAbility, superior altitude coverage and all-weather capability are all non-negotiable requirements for Air Defence systems built for rapid deployment units. The ability to track and destroy all Air Targets including small and fast-moving missiles is of paramount importance. At Saab, by incorporating all of these prerequisites and more, we provide the methods and the means to destroy air-to-surface missiles and rotary-wing aircraft, Unmanned Air Vehicle, and cruise missiles.

www.saabgroup.com

The Bamse AD fire units can be operated in stand-alone mode or more effectively linked with GIRAFFE AMB Air Surveillance Radar to form combat ready Air Defence Units. In addition to locating traditional Air Targets, GIRAFFE AMB can track and locate enemy rocket and mortar firings providing impact warning and firing data for Counter Battery Operations. bAMse with GirAffe AMb – A winninG coMbinAtion.

Function operating tiMe arena

Air defence 24/7 worldwide

Artilleri-Tidskrift

Tidskrift för artilleriet och luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com

Häfte 4 • 2009

Årgång 138

Innehåll Redaktören har ordet....................................................................... 2 Torbjörn Larsson Internationella arenans betydelse.................................................. 3 Intervju Stefan J Andersson Bilden av NBG måste avdramatiseras........................................... 4

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se

Börje Nyquist Lysammunition med förnyad aktualitet........................................ 8

Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet.

Höstmöte i Halmstad.....................................................................12

Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00

ISSN 004 – 3788

Artilleri & Luftvärn

Intervju Magnus Ingesson Köpa från hyllan utarmar svensk försvarsindustri................... 14 Stefan Bratt Framtidens markstrid.....................................................................18 Nammo – en företagspresentation...............................................22

Omslagsbilden kommer inte från något upplopp i något avlägset land utan eldbarriären, som soldaterna ska tas igenom, var en del av slutövningen för Försvarsmaktens nya specialistofficerare. Momentet som övas kallas Insats mot Folkmassa (IMF). En av de uppgifter som framtidens soldater och officerare måste kunna hantera. Foto: Stefan Bratt

Lever hoppet för SEP? Redaktör Stefan Bratt har ordet

Torsdagen den 19 november slog bomben ned – upphandlingen av nya pansarterrängfordon görs om. FMV, som varit hudflängt å det grövsta av bland annat Bae Systems för en felaktig upphandling fick alltså krypa till korset och därmed är inte hoppet ute för Hägglunds Splitterskyddade Enhetsplattform eller SEP i vardagligt tal. Vän av ordning undrar nu vad detta har med artilleri eller luftvärn att göra. Jo, därför att SEP också kan bli en framtida fortsättning och förnyelse av granatkastarfunktionen då det finns planer på en grk-modul till SEP-vagnen. Försvarsmakten har ju följt den politiska viljan att lägga ned AMOSprojektet men vill det sig väl kan det ändå bli tal om ett förnyat bataljonsartilleri om ett antal år. Först ska upphandlingen göras om och kanske finns det en möjlighet att SEP denna gång framstår som det mest kostnadseffektiva och bästa lösningen för svenskt vidkommande. Att finska Patria då kommer att gå i taket är ställt utom allt tvivel. Frågan är också hur en sådan förändring till Hägglunds fördel kommer att påverka politikernas förhoppning, läs svenska försvarspolitikers, om ett ökat nordiskt försvarssamarbete. För faktum är att oavsett vilket för-

svarsindustriföretags representanter du pratar med (om det inte är norskt- eller finskägt) är de mycket tydliga i sin skildring av hur samarbetsdiskussionerna utvecklas – i stort sett inte alls. ”Det är bara vi i Sverige som går på och vill skapa materielsamarbeten medan finnarna tycker det är lite intressant och normännen är nästan helt kallsinnigt inställda”, säger till exempel en person med synnerligen god insikt i dessa frågor. Är det så att minister Tolgfors, trots ett gott uppsåt, håller på att ställa till ett riktigt elände för svensk försvarsindustri som fortfarande inom många nischer är världsledande men frågan är hur länge till? Vi nås också om nyheten att luftvärnet denna gång inte kommer att ha någon enhet robot 70 med i den kommande EU-ledda Nordiska stridsgruppen, NBG 11. Man kan inte på rak arm säga om detta är negativt långsiktigt eller inte. För frågan som generalen Andersson och hans kollegor i NBG-staben ställt sig – hur stor är sannolikheten vid en insats av NBG att möta ett kvalificerat lufthot som måste bekämpas av världens kanske vassaste korträckviddiga luftvärnsrobot, robot 70? NBG-staben tror att den sannolikheten är mycket liten och vid närmare eftertanke är jag benägen att hålla med. Bättre då att vidareutveckla sensorn Und E 23 förmåga att verka i internationell och bitvis okänd miljö.

Artilleri & Luftvärn

Ordföranden har ordet:

Internationella arenans betydelse bara ökar och ökar I år är det tjugo år sedan Berlinmurens fall. Ett fall som markerat starten på många förändringsprocesser internationellt som nationellt, inte minst inom försvarsområdet i flertalet länder. Sverige var på inget sätt undantaget och har sedan dess strukturerat om försvarssektorn inkluderat försvarsindustriområdet. En utveckling som inte är avslutad, utan kommer att vara normalbild långt tid framöver och förmodligen inte kommer att ha ett slut någonsin. Sverige är som tidigare alliansfritt men ökar sitt militära samarbete såväl inom FN, EU som med NATO, men även flernationellt med övriga nordiska länder bland annat inom försvarssamarbetet NORDSUP. Flera bilaterala samarbeten förekommer också. Vad syftar då denna internationalisering till?

Konflikter flyttade Hotbilderna flyttas plötsligt från ett hot direkt mot vårt territorium och luftrum till konflikter på andra sidan jordklotet. Konflikter som kan utgöra ett hot mot oss på sikt, direkt eller indirekt. Ett engagemang i dessa konflikter kräver uteslutande ett samarbete med andra länder via internationella förbund eller andra samarbetsformer. I en solidaritetsförklaring har Sverige angett att det inte går att se en situation där ett militärt hot endast påverkar ett av länderna i vårt närområde. Därför är det nödvändigt att samarbeta för att hin-

Artilleri & Luftvärn

dra hot från att växa och påverka oss. Vi ska även vara beredda att ge och ta hjälp, men i varje enskilt fall skall ett agerande vila på nationella beslut.

Internationellt utbyte vardag Inom både luftvärnsspåret som artillerispåret är internationellt utbyte en del av vardagen. Det gäller erfarenhetsutbyten, metodutveckling, teknikutveckling, utbildning och övningar men även beredskap och insats. Samarbetet är både givande och nödvändigt för att vi ska kunna hålla våra kompetenser på en fortsatt internationell hög nivå. Det är också en absolut förutsättning för att vi ska kunna verka med våra system vid insats i som utanför Sverige så att egna enheter och andra nationer kan erhålla stöd. Dessutom, vilket kan lätt glömmas, är det en förutsättning för att också egna enheter som erfordrar understöd kan erhålla det från andra nationer genom att de har tränat med metoder som är internationellt gångbara och accepterade. Bästa läsare av denna tidskrift; var inte förvånad att ett flertal av artiklarna har ett internationellt innehåll, en del som inte heller kommer inte att minska, tror jag. Hur står då till med den nationella dimensionen? Ett gott tecken var beredskapsövningen Dagny II då artilleri- och luftvärnssystem kom till verkan på Gotland.

Överste Torbjörn Larsson är chef för Artilleriregementet och ordförande i Artilleriklubben.

Intervju med Stefan Andersson

”Siste man ut” från I 11 tar kommando över NBG 2011 Han fick frågan i en kaffepaus av dåvarande arméinspektör Sverker Göranson och innan nuvarande ÖB Göranson avslutat sin frågeställning kom svaret – ett klart och tydligt ”ja, det vill jag!”. För brigadgeneral Stefan Andersson, då överste och brigadchef i Boden, tvekade inte en sekund när erbjudandet kom att föra befäl över vårt lands andra multinationella styrka inom EU, Nordic Battle Group 2011.

Stefan J Andersson, Force Commander NBG 11. Foto: Stefan Bratt.

– Jag högg direkt på detta stimulerande och utvecklande uppdrag, vilket samtidigt var lite synd eftersom jag därmed, tidigare än beräknat, tvingades lämna I 19 där jag trivdes otroligt bra med att ha den nära kontakten med soldater och officerare. Ibland brukar jag skämtsamt säga att jag egentligen borde betala förmånsvärde för att ha ett sådant kul och utvecklande arbete! Brigadgeneralen har efter en lång dags besök i Skövde (än är inte dagen slut då ett kvällsmöte väntar) slagit sig ned i en för yrkesofficerare välkänd miljö, hotell Majorens restaurang. Stefan Andersson hälsar glatt på ett och annat välkänt ansikte som dyker upp för att inta kvällsmåltid. Själv nöjer sig Andersson med en kopp kaffe när han besvarar mitt

batteri av frågor. Force Commander NBG 11 är, när AT träffar honom i mitten av oktober, ute på sitt sjunde förbandsbesök sedan rundresan inleddes i mitten av september. – Det är ett mycket viktigt steg i planeringsarbetet att besöka samtliga förband som kommer att bidra med enheter till stridsgruppen. Jag är mycket mån och ivrig över att få höra förbandens planering, farhågor och förväntningar inför utbildningen och beredskapen. I mitten av oktober inleddes rekryteringsperioden och Stefan Andersson är angelägen om att få möta de värnpliktiga och personalen vid de regementen och flottiljer som bidrar till NBG, inte minst de utländska förbanden: – Just nu fokuserar jag på att möta årets kull av värnpliktiga som ska utgöra grunden för NBG. Därför vill jag att så många som möjligt söker till oss, säger han.

Grävmaskinist Den militära karriären var långt ifrån given för ursmålänningen från Tingsryd. Från början var tanken att Stefan skulle ärva sin fars yrke, grävmaskinistens, men Stefan kom på andra tankar efter en kort sejour som prao på regementet:

Artilleri & Luftvärn

– Under prao-perioden fann jag mig snabbt tillrätta inom det militära och sökte mig efter denna tid vidare till Hemvärnets ungdomsverksamhet innan det var dags för lumpen. I augusti 1979 ryckte jag in på Kronobergs regemente (I 11) som jag var troget fram till dess förbandet lades ned sista juni 1992. De fick nästan bära ut mig från kasernerna och jag var regementets sista kompanichef.

Sveriges bidrag – 1 600 personer I NBG 2011 har Sverige ånyo flest soldater och officerare, totalt 1 600 personer medan övriga länder som Irland, Finland, Estland och Norge bidrar med ytterligare 500 soldater och office-

rare. Återigen en multinationell styrka som ska gå i samma takt. – Hur ska det gå till? – Självklart genom att vi ser tillbaka och drar nytta av de erfarenheter som vi fick av NBG 08 men lika viktigt är att vara synnerligen noggranna och verkligen anstränga oss för att genomföra den övningsserie som NBG 11 ska igenom på allra bästa sätt. Innan ett förband kliver in i den första gemensamma övningen måste vissa förmågor vara uppfyllda och här har vi lärt oss en bra läxa från NBG 08. – Under tiden som vårt lands första Battlegroup sattes upp förekom frekventa rapporter i media om att materialbristen var omfattande. Något som också förre Operational Commander för NBG 08, nuvarande

Stefan J Andersson diskuterar den pågående utbildningen med några av den sista kullens värnpliktiga från Trängregementet i Skövde. Foto: Stefan Bratt.

Artilleri & Luftvärn

logistikinspektör Bengt Andersson, själv konstaterade i sin utvärdering. Vilka åtgärder vidtar ni denna gång för att inte samma situation ska återuppstå? – Materialförsörjningen skulle kunna bli en akilleshäl för oss, därför är det än mer viktigt att jag aktivt följer upp hur materielförsörjningen verkligen planeras och genomförs. Inför NBG 11 har jag poängterat vikten av att vi arbetar systematiskt för att se till att den utrustning som förbandet ska nyttja verkligen kommer ut i rätt tid så att den utnyttjas vid utbildningen och övningarna.

Enklare planeringsprocess – Den här gången ska vi använda insatsförband från insatsorganisationen och inte sätta upp några ”särskilda” NBG-förband, vilket underlättar hela planeringsprocessen och vår interna process för materielförsörjning. FM och FMV har idag en gemensam planering där det finns ett antal mätbara milstolpar för att följa upp förmågan att leverera utrustning i rätt tid och till rätt plats. Däremot kommer vi alltid att behöva hantera det faktum att det finns materielbrister, förklarar Stefan Andersson. Han nämner ett exempel när det gäller det nya splitterskyddade hjulfordonet Galten (RG 23) som skulle ingå i ett visst antal i NBG men dessa fordon finns just nu istället i Afghanistan på grund av den ökande hotbilden där. – Genom förlängningen av Operation Atalanta i Adenviken utanför Somalia, där HMS Carlskrona skickas ned som ledningsfartyg, går det inte att utesluta att det också får konsekvenser för våra lednings- och informationssystem. Detta är en process som FM och

FMV har att hantera och därför är jag tydlig mot framförallt den anställda personalen om att NBG 11 inte har någon särskild ”gräddfil” när det gäller materiel utan våra behov måste vägas av gentemot alla andra behov som finns inom FM, säger Stefan Andersson. Brigadgeneralen medger utan omsvep att förmåga inom funktionen indirekt eld inte är tillräckligt god. – Vi har begränsningar inom indirekt eld. NBG 11 har granatkastare men det är också allt. Nästa steg är Close Air Support i form av JAS 39 Gripen som har sina begränsningar, till exempel vädermässigt. Jag har begärt att förfoga över såväl åtta som tolv centimeters granatkastarförband men hittills fått svaret att åtta centimeters kaliber är tillräckligt.

Robot 70 utgår Även robot 70-tropparna har utgått. – Vi kan inte och ska inte ha med allt även om jag som förbandschef gärna skulle behöva allt i förmågeväg. Robot 70 har vi tagit bort med motivering att vi tror det är mycket osannolikt att våra förband skulle utsättas för ett sådan kvalificerat lufthot att detta måste bekämpas med lv-robotsystem. – Finge jag välja skulle jag också gärna haft tillgång till några Archer med Excaliburgranater då hade vår förmåga till precisionsbekämpning varit avsevärt mycket bättre, men konceptet som sådant medger inte denna typ av enheter samtidigt som det finns ett bekymmer med transport av dessa tyngre enheter, förklarar Force Commander. Det finns dock en möjlighet att NBG 11 ändå om så krävs kommer att kunna förfoga

Artilleri & Luftvärn

över artillerienheter med precisionsbekämpningsförmåga. – Skulle EU fatta beslut om insats är det inte alls säkert att NBG 11 inte kommer att förfoga över kraftigare indirekt eldunderstöd eftersom det alltid sker en dialog, så kallad ”additional force generation” där min chef för en dialog med Operations Headquarter om vilket stöd som behövs utifrån den hotbild som finns. Detta förfarande känner inte alla till.

Relativt nytt Battle Group-konceptet är relativt nytt inom den Europeiska Unionen och politikerna är inte riktigt överens om hur den militära styrkan ska användas. Elaka kritiker påstår till och med att någon snabbinsatsstyrka som en Battle Group aldrig kommer att sättas in i något utsatt område då detta skulle fresta på EU:s budget allt för mycket. – Den diskussionen överlåter jag helt och hållet till den politiska ledningen i vårt land och inom EU. Jag har fått en uppgift och den är solklar – första januari 2011 är jag chef för en fullt insatsberedd, multinationell styrka som kan sättas in var som helst inom en radie av 600 mil från Bryssel och jag ska ge klartecken på nyårsafton att mitt förband är redo, säger Stefan Andersson. Däremot poängterar han att den politiska diskussionen, som bara för någon månad sedan utgjorde en del av agendan när svenske försvarsministern Sten Tolgfors samlade sina EU-kollegor i Göteborg, är bra och kommer att förstärka Battle Group-konceptet. – Att Battle Group-konceptet finns på EU:s

Artilleri & Luftvärn

politiska agenda är utmärkt eftersom det finns ett behov av att utveckla och förtydliga vissa delar av konceptet. – Vad är det som får dig som Force Commander att ha uppfattningen att NBG 2011 kommer att utnyttjas? – Jag utgår ifrån de politiska beslut som fattas, som till exempel när nu samtliga 27 medlemsstater samlades i Göteborg för att diskutera hur Battle Group-konceptet bäst kan nyttjas. Det finns också en pågående diskussion med innebörden ”if you don’t use it – you loose it!”, vilket jag tolkar som att fokus för de politiska krafterna är att hitta ett system för att använda styrkan för det den är avsedd att utföra.

Avdramatiserad bild Stefan Andersson poängterar med emfas att det är hög tid att avdramatisera bilden av NBG 11. Förbandet är bara ett av alla andra förband som FM sätter upp i samarbete med andra länder, svårare än så är det inte, säger generalen: – Precis. Låt vara att vår insats beslutas av ett större politiskt forum än våra andra svenska insatser. NBG är en tillfälligt sammansatt styrka av förband ur vår insatsorganisation som efter sin beredskapstid upphör som styrka och förbanden återgår till vår insatsorganisation. Stefan Andersson betonar också vikten av att den enskildes beslut att söka anställning i stridsgruppen är väl genomtänkt och förankrat med familjen, föräldrar och syskon. – Jag är tydlig när jag säger att vi inte ska blunda för det faktum att möjligheten att komma hem i en kista omgiven av en militär

Förband i Nordic Battle Group 11 • I 19 – bataljonsstab samt ett lednings- och understödskompani (avsett för NBG lätta skyttebataljon) • K 3 – luftburen skvadron (avsett för lätta skyttebataljonen) • P 4 – skyttekompani samt trosskompani (d: o) • Livgardet – militärpoliser samt vissa specialenheter • Ingenjörregementet – reducerat ingenjörkomp samt geo-supportgrupp (tar bl a fram kartunderlag) • Luftvärnsregementet – underrättelseenhet 23 (spaningsradartropp) • Ledningsregementet – stabskompani (avsett för FHQ) • Trängregementet - ett logistiskkompani samt ett sjukvårdskompani med kvalificerade operationsresurser. • Helikopterflottiljen – helikopter 15-enhet • F 7 – transportflygplan TP 84 Hercules • F 17 – JAS 39 Gripen inklusive stödförband

Utländska förband/enheter • Irland: spaningskompani • Finland: mekaniserat skyttekompani samt en GeoSupportgrupp • Norge: CBRN-enhet för bekämpning/sanering av kemiska, biologiska och nukleära stridsmedel, hamnenhet, militärpoliser, eskortpluton • Estland: vakt och eskortpluton

hedersvakt alltid finns där. Allt vad vi gör inom NBG i ett missionsområde innebär givetvis risker och det duger inte alls att tänka tanken att ”någon annan” kan bli skadad eller till och med mista livet utan det kan likaväl vara du. Inte någon annan, säger Stefan Andersson med eftertryck.

”Har varit blåögda” Frågan om att dö i strid eller bli allvarligt sårad är inte bara en viktig frågeställning för NBG utan för alla svenska förband oavsett geografisk operationsområde. – Under mina år som brigadchef i Boden såg jag och mina officerare på trupp till att hålla denna fråga levande i allra högsta grad

med diskussioner om de konsekvenser som en strid kan medföra – i värsta fall förluster i form av stupade. Enligt min uppfattning har vi varit blåögda när vi inte diskuterat frågan om förluster tillräckligt omfattande. Visst, vi har haft tur i Bosnien, Kosovo och nu senast Afghanistan genom att inte utsättas för några stupade soldater i större strider. Säkert kommer den dag då media rapporterar om svenska soldater som stupat i strid. Denna diskussion måste alla soldater diskutera med sina plutonchefer, anhöriga och övrig släkt för att skapa ett medvetande om riskerna. På frågan om jag som förbandschef för NBG 11 är beredd att hantera denna fråga måste jag kunna svara obetvingat ”ja”! Fakta EU Battle Group EU har alltid två stridsgrupper i beredskap som ska kunna sättas in nästan var som helst i världen. Under det första halvåret 2011 är Nordic Battlegroup, NBG en av dessa. NBG 11 ska bestå av drygt 2 100 soldater från fem länder: Sverige, Finland, Norge, Estland och Irland. NBG och övriga stridsgrupper är ett av flera viktiga instrument i EU:s krishanteringsförmåga. Stridsgrupperna ska kunna delta i EU:s krishanteringsoperationer i den inledande och oftast svåraste fasen. De ska under en begränsad tid, maximalt fyra månader kunna lösa uppgifter i hela konfliktskalan, från humanitär hjälp till väpnad strid för att skilja två stridande parter åt. Inom tio dagar efter beslut om insats ska de första enheterna ur stridsgruppen vara på plats och lösa sina uppgifter i konfliktområdet.

Artilleri & Luftvärn

Börje Nyquist

Lysammunition med förnyad aktualitet Lysammunition har fått förnyad aktualitet. Det är Bae Systems Bofors produkt LUMA för 10,5 centimeters kaliber ett bra exempel på. British Army är ett exempel som enligt Börje Nyqvist nyttjar LUMA för att i första hand visa närvaro och störa opponenterna men även för att i viss mån använda den som målangivning för andra stridsmedel.

Det fanns en tid då lysammunition var det enda sättet att möjliggöra observation och eldgivning nattetid och under nedsatt sikt. Lysammunition fanns både till granatkastarförband och artilleriförband men förekom också i applikationer som fallskärmsljus (handlysraketer), speciella lyskastare till stridsfordon och infanteri och inte minst som lysbomber för flyg. De allra flesta applikationerna använde sig av synligt ljus, det vill säga ljus i våglängdsområdet mellan 0,4 till 0,7 µm. Huvuddelen av applikationerna lyste effektivt mellan 30 sek upp till 60 sek. En normal enhet för att beskriva effekten av belysning är LUX som innebär illuminans, belysning per kvadratmeter. Ljusstyrka i viss riktning mäts i enheten Candela(Cd). För att lättare förstå kan man Artilleri & Luftvärn

Börje Nyquist är affärsutvecklare för nya produkter på BAE Systems Bofors, med ammunition som specialområde. Han är före detta yrkesofficer inom artilleriet.

15,5 centimeters MIRA i fullt dagsljus. Foto Bae Systems Bofors.

jämföra med t.ex. ljuset från fullmåne som ger 0,2 LUX eller stjärnljus som åstadkommer 0.001 LUX I normalfall är lysgranater optimerade före att ge 2,5 LUX under hela sin brinntid. 9

I och med att mörkerutrustningar tillfördes marksoldaterna och stridsfordon fick sikten baserade på IR förändrades behovet av lysammunition. Andelen passiva system ökades och förmågan till bekämpning utan att förvarna ökade i samma takt. Det visade sig dock att framför allt de bildförstärkarbaserade utrustningarna behövde förstärkning för att kunna användas som fullvärdiga hjälpmedel . De första generationerna Night Vision Goggles (NVG) räckvidd var begränsad och för att förstärka denna togs IR-lysfacklan fram. Denna fackla ger belysning i våglängderna 0,7 till 1,0 µm och förstärker därmed bildförstärkarnas möjligheter.

Nya användningsområden Att strida i artificiell belysning med hjälp av lysammunition är en förhållandevis kostsam affär. För det första krävs ett ganska stort antal granater för att åstadkomma kontinuerlig belysning eftersom överlapp krävs mellan granaterna för att få en jämn belysningsnivå och för det andra är varje lysgranat relativt dyr i jämförelse med andra granater. Oftast har dessutom lysammunitionen kortare räckvidd än motsvarande sprängammunition. Att använda andra mörkerhjälpmedel vore därför att föredra. Dock har det visat sig i senare års operationer att lysammunitionen fortfarande har en roll, om än förändrad. I samband med de mer komplexa konfliktnivåerna har man funnit behov att vara mer synlig, att varna eller att skjuta en mer ofarlig ammunition (Non Lethal) som en början på eldgivningen för att sedan kunna eskalera vid behov. Den enda

relativt ofarliga ammunition som har funnits att tillgå har då varit lysammunitionen. Framförallt har den brittiska armén utnyttjat stora mängder av 105 mm LUMA granater i samband med operationerna i Afghanistan. Metodiken har varierat, men främsta syftet har varit att visa närvaro, att störa opponenterna men även i viss mån som målangivning för andra stridsmedel. Man har även med stor framgång utnyttjat visuellt lys ihop med IR-lys för att ytterligare skapa osäkerhet hos motståndaren. Även om lysammunitionen just nu har varit det enda tillgängliga för den uppkomna situationen kan man nog ändå påstå att denna i sig har egenskaper som kommer att efterfrågas under överskådlig tid.

Två olika typer används Principiellt kan man påstå att det finns två olika typer av lysfacklor i bruk idag. Den första typen utlöses på relativt hög höjd och behöver sedan falla ett antal sekunder för att hinna utveckla full belysning. Granater av denna typ har oftast längre brinntid men brinntiden i sig kan oftast inte utnyttjas fullt ut då lysfacklan inte utvecklar full intensitet från början. Den andra typen av fackla utnyttjar ett snabbare tändförlopp vilket gör att den kan tändas på lägre höjd och därefter omedelbart ge full intensitet. Efter att ha brunnit sin brinntid slocknar facklan distinkt. Det här ger flera fördelar som t.ex. ingen förvarning sker vid upptändning och bättre möjligheter till samordning i samband med eldgivning från andra vapensystem. Om man dessutom tänker utnyttja både visuellt ljus och IR-ljus i

Artilleri & Luftvärn

olika sekvenser underlättas detta av ett snabbt utslocknande av det visuella ljuset. En begränsning med dagens lysgranater är räckvidden som oftast inte överensstämmer med räckvidden på sprängammunitionen. Särskilt märks detta i miljöer där artilleri tvingas skjuta på maximal skottvidd och med HEERammunition. Existerande 155 lysammunition skulle i dessa situationer behöva ett räckviddstillskott på upp till 10 km. En del av tillskottet åstadkoms med hjälp av L52-eldrör men för att klara full effekt krävs basflödesammunition. Existerande lyskompositioner bedöms redan ha utvecklats till tillräckligt effektiv nivå.

Utvecklingen av IR-lys Sedan de första IR-lyssatserna utvecklades har f lera applikationer tagits fram främst avsedda för 81 mm granatkastare. På senare tid har även applikationer för 155 mm artilleri prövats och behovet tycks öka inom alla

kaliberområden. Samtidigt har mörkerutrustningarna också genomgått en utveckling och är idag effektivare än de första generationerna på marknaden. Det största problemet idag är snarast ett organisatoriskt problem, nämligen att hitta ett våglängdsområde som passar alla generationer av system i bruk och som avger ett minimum av synligt ljus. Eftersom IR-lyssatsen normalt sett har betydligt långsammare brinnförlopp än en visuell lyssats kommer en IR-lysgranat att ha betydligt längre effektiv lystid. Hur detta kan utnyttjas är närmast en taktisk fråga. Sammanfattningsvis kan man konstatera att lysammunition har fått förnyad aktualitet. Förutom redan kända användningsområden har en del nya tillkommit. Utvecklingen bör koncentreras på längre räckvidder främst för artilleri och som komplement eller alternativ finns ett antal IR-lyslösningar redan under produktion eller under framtagning.

Intensitet över brinntid för fackla från 155 MIRA.

Artilleri & Luftvärn

Sensorsystem i fokus på höstmötet Ett av Artilleriklubbens höstmöten genomfördes i Halmstad på Luftvärnsregementet tisdagen den 17 november då bland annat Bengt Ekholm, försäljningschef för Saab Microwawe Systems i Göteborg med bland annat ansvar för framtida produkter berättade om hur digitala gruppantenner kan användas i framtida sensorsystem. Föreläsaren från FOI heter Magnus Elmqvist och pratade om hur FOI-studier om bildalstrandet laser-teknik utvecklas. Två av åhörarna lyssnar på Bengt Ekholm, major Fredrik Skoglöf och kapten Peter Kalitta.

Artilleri & Luftvärn

Magnu s forska Elmqvist, re från FOI

Bengt Ek Microw holm, Saab awe Sy stems. Magnus Elmqvist presenterade bland annat färska resultat ifrån ett försök med att identifiera ett Gripenplan med hjälp av bildalstrande laser teknik.

Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt intervjuar Magnus Ingesson

”Köpa från hyllan”-filosofi riskerar svensk försvarsindustris framtid

Bae Systems VD, Magnus Ingesson

En av Sveriges stoltheter – fordonsindustrin genomgår just nu ett veritabelt stålbad. Saabs fortlevnad är osäker och Volvo Personvagnar väntar på ny ägare. I skymundan från de stora rubrikerna bilindustrins kamp ger pågår en annan kamp – kampen för svensk försvarsindustris överlevnad. När våra grannländer i det ena politiska manifestet efter det andra slår fast vikten av inhemsk försvarsindustri som en ”nationell tillgång och livsviktig för landets framtid” gör Sverige mer eller mindre tvärtom. Bland ledande politiker i regeringen är honnörsorden idag ”köpa på hyllan” eller ”konkurrensupphandling”. Två ord som ställer till mycket bekymmer för till exempel anrika Bofors, idag ägt av brittiska BAE Systems.

Artilleri -Tidskrift har träffas BAE Systems högste företrädare i Sverige, Magnus Ingesson, som nu lämnar sin post som operativ VD inom BAE Systems Bofors och istället övertar ansvaret för affärsutveckling inom BAE Systems Global Combat Systems. – Varför har ni inte, Magnus Ingesson, lyckats förklara de negativa konsekvenser som ”köpa från hyllan”-principen får för svensk försvarsindustri och

utvecklingen av teknik i Sverige? – Jag anser att vi verkligen gjort rejäla ansträngningar för att förklara de konsekvenser som du relaterar till våra beslutsfattare. Dessvärre tolkar jag det som att de som fattar beslut inte vill förstå de negativa konsekvenser som ”köpa från hyllan” medför. – Dessutom finns det inte heller någon ”hylla” att gå och plocka ifrån. Eftersom det inte finns någon öppen marknad finns det ingen hylla, då det som finns att tillgå kommer ifrån en marknad för äldre produkter.

”Frihandelstalibaner” – Jag kallar de som inte vill förstå för ”frihandelstalibaner” eftersom de verkar tro att hela världen styrs av frihandeln och så må vara fallet när det gäller civila, kommersiella produkter men alls icke inom det militära området. Försvarsmateriel omfattas inte av frihandel i resten av världen. Då förstår var och en att det innebär problem för oss i Sverige om det bara är vi som ska gå i bräschen för denna förändring. Jag är dessutom övertygad om att svensk försvarsindustri kunnat hävda sig kopiöst bra på en fri marknad – om det fanns någon, dundrar Magnus Ingesson.

Artilleri & Luftvärn

– Finns det något annat land i Europa som du anser försöker närma sig mer frihandelsbetonade upphandlingar av försvarsmateriel? – Ja, England försökte också men England har nu backat och tagit fram en industristrategi då brittiska försvarsministeriet konstaterat att upphandlingsstrategin inte gick att genomföra. Något som engelsmännen insåg i samband med Irakkriget då landet verkligen behövde produkter men inte fick tag på materiel från andra länder inom en rimlig tid. Den materialförsörjningsstrategin som nu lagts fast i Sverige utgår från fyra ställningstaganden. I första hand ska befintlig materiel användas, i andra hand ska uppgradering ske av befintlig materiel. Därefter prioriteras ”köpa från hyllan” medan utveckling av nya system för svenska behov först kommer på fjärde plats. – Alltså, även om det är billigare att utveckla nya system i Sverige ska Försvarsmakten ändå köpa från hyllan med för mig okänt motiv. Detta rimmar inte med sunt förnuft, hävdar Magnus Ingesson. – Vi har haft ett väsentligt mer nära samarbete med det svenska försvaret än vad som idag är fallet, vilket jag beklagar. Idag betraktas vi som en spelare av många som kan komma med i laget då det ska köpas från hyllan. Men, köpa från hyllan är definitivt inte något svar på de fall då det till exempel krävs en förmåga att snabbt anpassa system till nya förutsättningar (ökat skydd, förbättrad verkad mm, red:s anm), snarare tvärtom. Helikopteranskaffningen anser Magnus Ingesson är ett bra exempel på vad som sker

Artilleri & Luftvärn

när många kockar slåss om soppsleven även om svensk industri som i detta fall utmålats som ”Svarte Petter”: – Den anklagelsen ställer jag mig mycket

frågande till, rent nonsens, då förklaringen för mig är mycket långsökt.

Vitalt med Sverige som referenskund Ytterligare en faktor som komplicerar svenskt försvarspolitiskt ställningstagande mot en mer frihandelsinriktad upphandlingsstrategi av försvarsmateriel är att svensk försvarsindustri i stort sett får stora bekymmer att sälja ett avancerat system utomland om inte Sverige är en referenskund. Ett företag som definitivt fått känna detta faktum är Saab Bofors Dynamics vars ansträngningar att sälja robotsystemet Bamse varit mycket mer svårforcerat då Sverige inte valt att förbandssätta Bamsesystemet. – Utan svensk kund har vi inget att sälja, hur bra produkten än är. Så fungerar helt enkelt marknaden. Att det landet där produkten utvecklats köpt produkten är själva kvalitetsstämpeln! Magnus Ingesson och många av hans VDkollegor skulle gärna dela ut försvarsindustrins eget ”Nobelpris” till den som med ett precist svar kan besvara frågan om och i så fall när marknadens praxis om vikten av referenskund i det egna landet förändras: – Det är en central frågeställning som jag gärna skulle vilja ha ett svar på och inte minst ett årtal. Eftersom vår framgång idag baseras på att vi kan exportera svenska produkter i nya varianter måste denna praxis på sikt förändras om vi ska kunna arbeta med nya marknader där vi utvecklar system för bara dessa länders behov. – När AT intervjuade dig för två år sedan var

du mycket tydlig med att begära av politikerna att det skapades och fastställdes en svensk samordnad försvarsindustristrategi. Har det hänt något i denna fråga? – Inte ett smack och det gör mig mycket förbryllad eftersom våra grannländer är mycket tydliga i sina respektive strategier. Däremot börjar det bli en debatt om bristen på strategi, inte minst med tanke på upphandlingen av nytt stridsfordon, då kritikerna inte förstår tanken med att avveckla hos Hägglunds för att vi ska köpa finska vagnar. Om denna debatt leder till att vi äntligen får en strategi som är samordnad mellan de olika departementen är jag den förste att applådera! – Tror du att Sverige kommer att ta fram en samordnad industristrategi i närtid? – Det beror på definitionen av strategi. Från industrin menar vi att en strategi måste ta hänsyn till flera parametrar som forsknings-, näringspolitiska, industriella och inte minst exporteffekter som tillförs landet. Idag vill inte olika ansvariga departement se till någon helhet utan studerar enbart de konsekvenser som berör det egna fögderiet. Såväl i Norge som Finland är det en helhetssyn som gäller, säger Magnus Ingesson och pekar på att både Finland och Norge har en uttalad och fastställd strategi som säger att landets försvarsindustri är ett nationellt intresse och ska därmed stöttas så gott det bara går. I den finska strategi fastställs att det är ”livsviktigt för Finland att ha en stark försvarsindustri”.

Tummen ned för samarbete Ingesson är inte särskilt optimistisk när nordiskt försvarsmaterielsamarbete förs på tal. Något

Artilleri & Luftvärn

som den sittande regeringen vurmar starkt för, inte minst försvarsministern Sten Tolgfors: – Om det bara är en part som vill bjuda upp är det svårt att få till någon dans. Visst, det finns intresserade kavaljerer med bekymret är att dessa vill välja dansform helt på egen hand. – Du verkar vara tämligen pessimistisk i din framtidssyn för svensk försvarsindustri? – Ja, just nu är det i alla fall inte särskilt lätt att hitta många ljuspunkter som talar för fortsatta framgångar för vår bransch. För vår del i BAE Systems finns det en fara att vår ägare säger att det inte finns någon anledning att fortsätta med verksamhet i Sverige om det inte finns någon svensk referenskund. Än mindre om vi inte får några utvecklingsuppdrag från den svenska kunden. – Om Sverige nu politiskt bestämt sig för att det svenska försvaret inte behöver vara mer än mediokert när det gäller materiel- och personalförsörjning kommer det att långsiktigt utarma kvaliteten. Ska vi dessutom inte vara bland de bästa i klassen när det gäller utveckling av nya försvarsmaterielsystem, ja, då påverkar detta självfallet även de resurser som industrin är villig att lägga ned på forskning och utvecklingsarbete. Vi har inget intresse som försvarsindustri att arbeta med något som är mediokert. Det tjänar vare sig vi eller våra kunder på! – Vilka effekter får minskade FoU-satsningar för BAE Systems i Sverige?

Artilleri & Luftvärn

– Organiseringen av FOI:s eller FMV:s verksamhet är inte det vitala för vår del utan det är att den verksamhet som bedrivs, sker rationellt, kostnadseffektivt och med hög kvalitet. Vi som industri är självfallet i behov av att ha en professionell och skicklig upphandlare på andra sidan förhandlingsbordet. Vi upplever att så inte riktigt är fallet idag. Magnus Ingesson kommer nu att arbeta med affärsutvecklingsfrågor inom den stora BAE-koncernen. Försvarsindustrijätten ser nu att två tunga marknader sviktar; England och Sverige då båda krymper i volym. – Detta måste vi kompensera genom att bredda oss till andra marknader där vi har möjligheten att få avsättning för de kompetenta system som vi erbjuder. Några direkt namn vill inte Ingesson avslöja men det handlar om länder i mellanöstern, Sydamerika och Asien. Sina tretton år som VD för Bofors kommer han att minnas med många glada minnen, inte minst samarbete mellan Bofors och Hägglunds när det gäller stridsfordon 90-utvecklingen: – Stridsfordon 90 var sett i backspegeln ett oerhört lyckat projekt och att få till Archer ser jag som en mycket stor framgång för Bofors och idag BAE Systems. Varianter av Archer tror jag också har enormt stor potential att bli en ny framgångsrik exportprodukt. Behovet är stort i ett antal länder, som också är intresserade.

Text och foto: Stefan Bratt

MOUT och ROE – nyckelord för framtidens markstrid Vedklabbarna viner i luften och dunsar tungt mot sköldarna av förstärkt plastlaminat. De unga blivande officerarna bakom sköldarna står stadigt kvar och väntar på när nästa klabbe dunsar mot deras sköld. Ögonblicksbilden kommer inte från något upplopp i det forna Jugoslavien utan är en del av Försvarsmaktens nya specialistofficerares slutövning i Markstridsskolans regi. Det är Insats mot Folkmassa (IMF) som officerskullen ska lära sig hantera.

ROE och MOUT är var för sig två nyckelbegrepp som framtidens soldat kommer att höra talas om nästan till leda. MOUT är förkortningen för internationellt vedertagna Military Operations in Urbanized Terrain, som på svenska heter Militära Operationer i Urbaniserad Terräng. ROE å sin sida utgör förkortningen till det begrepp som för många framtida chefer i en internationell operation utgör stommen för hela deras agerande. Tidigare hette det beslut i stort – redan nu och framgent är det ”Rules of Engagement”, insatsregler, som är det begränsande begreppet för markstriden. – Det ligger väldigt mycket i ett sådant resonemang, konstaterar major Mats Walldén, en 18

av landets främsta företrädare inom Försvarsmakten när det gäller MOUT.

Nya reglementen I somras infördes de nya reglementen som Mats Walldén och hans kollegor tagit fram. Vi sitter i bilen på väg till nästa anhalt av den pågående slutövningen för specialistofficerarna – insats mot folkmassa. Ute vid Räddningstjänstens brandövningsplats i Norrköping har en pluton samlats för att genomföra sitt i dubbla bemärkelsen ”elddop” när det gäller IMF. För på dagens schema står försvar mot brandbomber, eller molotovcocktails som det också heter. de blivande officerarna agerar tre och tre och har stora plastsköldar som huvudbeväpning för att inte skadas av eldslågorna. En helt ny typ av kravallnät ska också testas och ”försökstrupp” är specialistofficerarna. Major Jonas Pålsson visar hur gruppen ska handskas med sköldarna. – Se alltid till att ni har skölden mot marken och att ni har tyngdpunkten mot skölden. Då är risken liten att eldslågor slår upp underifrån och ni kan stå emot en framrusande mobb, säger Pålsson. Artilleri & Luftvärn

Några minuter senare brinner oljan och den första gruppen gör sig beredd att ta sig igenom eldhavet för att verka mot en fingerade uppretad mobb. – IMF är en del av vårt koncept som vi anser att alla våra soldater och officerare ute i en mission ska kunna utföra. Andra nationer som till exempel England anser att det är särskilda förband som ska utföra IMF, men vi anser att det tankesättet är fel eftersom våra soldater måste kunna verka i en eskalationstrappa som både går upp, och lika snabb kan gå ned, säger Mats Walldén.

Större ansvar för plutonchefen När det nya reglementet nu införs har det ett antal nya inslag. Ett sådant är att ansvarsnivån för respektive roll sänks ett hack. Detta innebär att plutonchefens ansvar ökar, liksom gruppchefens. – I vårt tidigare invasionsförsvar var kompanichefen kapten. Med vårt nya tankesätt är kaptenen plutonchef vilket innebär att gruppchefen är lägst löjtnant. Kravbilden på den enskilde officeren ökar alltså eftersom det bland annat ställs högra krav på analys och taktiskt uppträdande av såväl grupp- som plutonchef, förklarar Mats Walldén. Dessutom ska dessa chefer verka i en miljö där verkansmöjligheterna har en tydligt eskaleringsnivå, allt från hjälm på och tydligare uppträdande, till ren verkanseld. – Eftersom dessa krav ställs måste också den enskilde chefen ha större livserfarenhet där mycket av sunt förnuft ska råda. Det går

Artilleri & Luftvärn

inte alltid att läsa sig till vilken verkansnivå som är rätt! Striden i den urbana miljön, som kan vara alltifrån utvecklade stadskärnor med skyskrapor till rena kåkstäderna, kännetecknas i det nya reglementet av svåra umbärande och kaos. Det handlar oftast om förhållandevis små ytor där motståndaren och egna styrkor blandas med civila som har mer eller mindre fredliga

avsikter. Detta kaos i kombination med omfattande materiell förstörelse samt såväl legitima som icke-legitima mål ger sammantaget en komplex bild för den enskilde soldaten och gruppen att verka i.

Komplex stridsmiljö – Det är en anledning till att vi i det nya reglementet så tydligt vi kan specificerar olika typer miljöer, hotbilder, vapentyper som troligen användas av motståndaren och självklart motståndarens förmodade taktik. – Vilka egenskaper är viktigast för gruppen i MOUT? – Utan tvekan är det viktigt att vara väl utbildad med en god upprätthållen förmåga att verka i MOUT-miljöer, som bland annat innebär observation och verkansförmåga i 360

grader. Är det en grupp eller en pluton som rycker fram i en miljö är det också gruppen eller plutonens ansvar att analysera, spana och verka i sin 360-graders ”bubbla”, säger Mats Walldén. Korta exponeringstider och därmed korta skjutavstånd leder till snabba stridsförlopp och korta reaktionstider. Korta avstånd försvårar också understöd av direkt och indirekt eld eftersom risken för vådabeskjutning ökar. Bränder och kanske utsläpp av kemikalier från olika fabriker försvårar ytterligare insatsmiljön. – Ovissheten för soldaten eller gruppen om vad som kan finnas under nästa vecka, under gatulocket eller på hustaket gör att soldaterna ständigt befinner sig under hård psykisk press. Lägg sedan till bränder i anliggande hus och stridslarm så kan var och en inse betydelsen av att öva mångfalt olika MOUT-situationer, säger Mats Walldén. Närkamp har också fått en viktigare roll i det nya reglementet. – Tidigare var det kanske lite si och så med närkampskunskaper och teknik hos den enskilde men vi är fullständigt tydliga med att närkampsteknik och en hög förmåga att utnyttja denna är vital för MOUT-operationer. Genom att konsekvent söka närstrid kan en motståndare minimera våra

Artilleri & Luftvärn

sensorers och stridsfordons effekt. Har dessutom motståndaren tillgång till en omfattande volym av soldater och därmed möjlighet till egen avlösning och återhämtning kan en sådan faktor bli avgörande för operationens resultat, säger kapten Fredrik Plantin.

Ingen Archerjulklapp till artilleristerna Någon julklapp till de anställda inom BAE Systems Bofors i Karlskoga samt landets aktiva artillerister kom inte från regeringen då den förväntade seriebeställningen av Archersystemet på 24 pjäser till Sverige inte undertecknats. Enligt uppgift till AT kommer inte seriebeställningen att skrivas under förrän tidigast i mitten av januari då förhandlingarna om den

aktuella offertens innehåll pågår som mest mellan företrädare för FMV och BAE Systems. Alla formella beslut mellan de två nationer som är involverade i projektet, det vill säga Sverige och Norge, är dock fattade. Nationerna har också kommit överens om innehållet i en tidigare stötesten, den så kallade ”industriella balansen”. AT återkommer naturligtvis och berättar mer när seriebeställningen väl är undertecknad.

Företagare skeptiska till nytt personalförsörjningssystem Företag med mindre än femtio anställda är mycket skeptiskt inställda till Försvarsmaktens nya personalförsörjningsstrategi. Det visar en pilotstudie som genomförts av Högkvarteret. Enligt Officerstidningen är mindre företag som säger sig uppleva svårigheter med att anställa medarbetare från Försvarsmakten som ska kunna växla i sin tjänstgöring mellan Försvarsmakten och företaget. Men även större företag som BAE Systems i Karlskoga och Örnsköldsvik säger sig ha lite förtro-

Artilleri & Luftvärn

ende för att personalstrategin ska fungera. En kortare frånvaro på ett par veckor kan företagen tänka sig men längre tid som ett halvår, vilket motsvarar tid för en utomlandsmission anser en tredjedel av de företag som svarat på FM-enkäten är utesluten eller mycket svår att bevilja. Faktorer som skulle kunna underlätta företagarnas situation är ekonomisk kompensation för att täcka inkomstbortfall för den medarbetare som är tagen i anspråk av FM eller kan täcka anställningen av en ersättare.

High technology and niche products in focus for Norwegian Nammo Group

Nammo är ett av företagen som vidareutvecklat det fartygs baserade luftvärnsrobotsystemet Sea Sparrow, Evolved Sea Sparrow Missile (ESSM). Jämfört med föregångaren har ESSM bland annat ny raketmotor för längre räckvidd, ny stjärtsektion för ökad manöverförmåga samt ny stridsdel.

The Nammo Group is a defense and aerospace group focusing on high technology and niche products within ammunition, shoulderfired weapon systems, propulsion and rocket motors, security systems and related life cycle services. The Group has subsidiaries in Canada, Finland, Germany, Norway, Sweden, Switzerland and the United States.

Nammo designs, develops and produces a wide range of high-quality ammunition products for hand weapons, medium-caliber guns, tank artillery as well as aircraft and naval platforms. The range of shoulder-fired weapon systems has become important, and new versions have

been developed and qualified, with more to come. With regards to missile and space propulsion, Nammo possesses leading technology in rocket booster and thrust vector control. The Group’s demilitarization business comprises leading expertise and know-how related to eco-friendly recycling and effective disposal processes for all conventional ammunition, explosives products and cluster munitions.

Established 1998 The Nammo Group was established in 1998 following a merger of the ammunition operations of three major Nordic defense companies: Celsius AB, Patria Industries Oy and Raufoss ASA. Today are Nammo owned by the Norwegian Ministry of Trade and Industry (50%) and the Finnish Defense and Aerospace Group, Patria Oy (50%). Nammo operates through its five business units: Small Caliber Division, Medium & Large Caliber Division, Missile Products Division, Demil Division and Nammo Talley. The Small Caliber business unit is a leading supplier of niche technology and core products within small caliber ammunition. The extensive product

Artilleri & Luftvärn

range includes premium combat and commercial products for armed forces’ base needs, Special Forces, law enforcement, premium target shooters and Olympic winners. The Business Unit operates in the following business areas: • Military Home Markets; Customer integrated ammunition and logistics/life cycle supplier. • Military Specialities; Focused speciality ammunition developer and supplier. • Civil Centerfire; Worldwide target shooting ammunition partner. • Rimfire; Worldwide premium target ammunition supplier.

Leading supplier The Medium & Large Caliber Division is a leading supplier of a broad range of combat and training ammunition for Army, Navy and Air Force applications. The Division provides full up rounds and components for ammunition ranging from 12.7mm up to 155mm artillery. Pyrotechnics, M72 light shoulder fired antiarmor weapons, hand-grenades and restoring of ammunition are also important parts of the product range. In addition, the Division offers services such as ballistic, environmental and hazard (“IM-Insensitive Munitions”) testing, laboratory services, mechanical manufacturing, surface treatment and explosive filling. The Missile Products Division mainly comprises production of propulsion systems and warheads for missiles as well as small rocket motors for space applications. The propulsion

Artilleri & Luftvärn

capabilities include advanced Thrust Vector Control systems. Development and major production programs such as NSM, ESSM, IRIS-T and Exocet Block 3 have created an industrial environment enabling advancements in design, engineering and manufacturing capabilities. The Unit has become an attractive partner for the world’s leading missile groups. Friendly recycling processes Nammo’s Business Unit within demilitarization offers environmentally friendly recycling and disposal processes for all conventional ammunition and explosive products. The range covers everything from full disassembly and recycling of most types of ingoing materials, to thermal treatment fulfilling the strictest European air emission control regulations and environmentally controlled underground detonations. Nammo Talley operates as a separate and fifth Business Unit within the Nammo Group. Talley has full design, analysis, development, test and production capabilities. The Business Unit started with aircrew escape systems and automotive safety airbags and a solid propellant heritage of over 45 years. The core business areas are: • Shoulder fired weapon systems such as M72 (LAW), Bunker Defeat Munition (BDM) and Shoulder Launched Multipurpose Assault Weapon (SMAW). • Rocket Motors (Solid propellant devices). • Gas generators, actuators, dispersion systems and ejection racks. • Warhead activities.

Artilleriklubben

Artilleri-Tidskrift

Adress

Bankgiro 883-4278

c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret 107 85 STOCKHOLM Ordförande

Överste Torbjörn Larsson Bodens garnison Artilleriregementet Box 9113 961 19 BODEN Tel 0921-34 80 00

Prenumerationspriser

Inom Europa Utom Europa

200 kr per år 260 kr per år

Lösnummerpriser

Enkelnummer

85 kr

Dubbel-/Temanummer

110 kr

Sekreterare

Överstelöjtnant Lars Mörrby Luftvärnets Stridsskola (LvSS) Luftvärnsregementet Box 515 301 80 HALMSTAD Tel 08-788 75 00 Medlemsavgifter

Årsavgift Ständigt medlemskap

125 kr 1 250 kr

Medlemsavgifter betalas till

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2009

Artilleri & Luftvärn

The worlds leading provider of Remote Weapon Stations. Chosen by 16 nations with over 11 000 systems sold and 5000 systems in active service world wide.

WORLD CLASS – through people, technology and dedication Kongsberg Protech Systems P.O.Box 1003 NO-3601 Kongsberg Norway Phone: + 47 32 28 82 00 - Fax: + 47 32 28 88 80 E-mail: kps.marketing@kongsberg.com

www.kongsberg.com

Posttidning B

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO

ARCHER – MoRE tHAn A gun

With a high degree of survivability and a significant range of effects, Archer provides the users with an entirely new type of indirect fire capability.