Köpa från hyllan utarmar svensk försvarsindustri

Bae Systems VD, Magnus Ingesson

”Köpa från hyllan”-filosofi riskerar svensk försvarsindustris framtid

En av Sveriges stoltheter – fordonsindustrin genomgår just nu ett veritabelt stålbad. Saabs fortlevnad är osäker och Volvo Personvagnar väntar på ny ägare. I skymundan från de stora rubrikerna bilindustrins kamp ger pågår en annan kamp – kampen för svensk försvarsindustris överlevnad. När våra grannländer i det ena politiska manifestet efter det andra slår fast vikten av inhemsk försvarsindustri som en ”nationell tillgång och livsviktig för landets framtid” gör Sverige mer eller mindre tvärtom. Bland ledande politiker i regeringen är honnörsorden idag ”köpa på hyllan” eller ”konkurrensupphandling”. Två ord som ställer till mycket bekymmer för till exempel anrika Bofors, idag ägt av brittiska BAE Systems.

Artilleri -Tidskrift har träffas BAE Systems högste företrädare i Sverige, Magnus Ingesson, som nu lämnar sin post som operativ VD inom BAE Systems Bofors och istället övertar ansvaret för affärsutveckling inom BAE Systems Global Combat Systems. – Varför har ni inte, Magnus Ingesson, lyckats förklara de negativa konsekvenser som ”köpa från hyllan”-principen får för svensk försvarsindustri och utvecklingen av teknik i Sverige? – Jag anser att vi verkligen gjort rejäla ansträngningar för att förklara de konsekvenser som du relaterar till våra beslutsfattare. Dessvärre tolkar jag det som att de som fattar beslut inte vill förstå de negativa konsekvenser som ”köpa från hyllan” medför. – Dessutom finns det inte heller någon ”hylla” att gå och plocka ifrån. Eftersom det inte finns någon öppen marknad finns det ingen hylla, då det som finns att tillgå kommer ifrån en marknad för äldre produkter.

”Frihandelstalibaner”

– Jag kallar de som inte vill förstå för ”frihandelstalibaner” eftersom de verkar tro att hela världen styrs av frihandeln och så må vara fallet när det gäller civila, kommersiella produkter men alls icke inom det militära området. Försvarsmateriel omfattas inte av frihandel i resten av världen. Då förstår var och en att det innebär problem för oss i Sverige om det bara är vi som ska gå i bräschen för denna förändring. Jag är dessutom övertygad om att svensk försvarsindustri kunnat hävda sig kopiöst bra på en fri marknad – om det fanns någon, dundrar Magnus Ingesson.

– Finns det något annat land i Europa som du anser försöker närma sig mer frihandelsbetonade upphandlingar av försvarsmateriel? – Ja, England försökte också men England har nu backat och tagit fram en industristrategi då brittiska försvarsministeriet konstaterat att upphandlingsstrategin inte gick att genomföra. Något som engelsmännen insåg i samband med Irakkriget då landet verkligen behövde produkter men inte fick tag på materiel från andra länder inom en rimlig tid.

Den materialförsörjningsstrategin som nu lagts fast i Sverige utgår från fyra ställningstaganden. I första hand ska befintlig materiel användas, i andra hand ska uppgradering ske av befintlig materiel. Därefter prioriteras ”köpa från hyllan” medan utveckling av nya system för svenska behov först kommer på fjärde plats. – Alltså, även om det är billigare att utveckla nya system i Sverige ska Försvarsmakten ändå köpa från hyllan med för mig okänt motiv. Detta rimmar inte med sunt förnuft, hävdar Magnus Ingesson. – Vi har haft ett väsentligt mer nära samarbete med det svenska försvaret än vad som idag är fallet, vilket jag beklagar. Idag betraktas vi som en spelare av många som kan komma med i laget då det ska köpas från hyllan. Men, köpa från hyllan är definitivt inte något svar på de fall då det till exempel krävs en förmåga att snabbt anpassa system till nya förutsättningar (ökat skydd, förbättrad verkad mm, red:s anm), snarare tvärtom.

Helikopteranskaffningen anser Magnus Ingesson är ett bra exempel på vad som sker när många kockar slåss om soppsleven även om svensk industri som i detta fall utmålats som ”Svarte Petter”: – Den anklagelsen ställer jag mig mycket

frågande till, rent nonsens, då förklaringen för mig är mycket långsökt.

Vitalt med Sverige som referenskund

Ytterligare en faktor som komplicerar svenskt försvarspolitiskt ställningstagande mot en mer frihandelsinriktad upphandlingsstrategi av försvarsmateriel är att svensk försvarsindustri i stort sett får stora bekymmer att sälja ett avancerat system utomland om inte Sverige är en referenskund. Ett företag som definitivt fått känna detta faktum är Saab Bofors Dynamics vars ansträngningar att sälja robotsystemet Bamse varit mycket mer svårforcerat då Sverige inte valt att förbandssätta Bamsesystemet. – Utan svensk kund har vi inget att sälja, hur bra produkten än är. Så fungerar helt enkelt marknaden. Att det landet där produkten utvecklats köpt produkten är själva kvalitetsstämpeln!

Magnus Ingesson och många av hans VDkollegor skulle gärna dela ut försvarsindustrins eget ”Nobelpris” till den som med ett precist svar kan besvara frågan om och i så fall när marknadens praxis om vikten av referenskund i det egna landet förändras: – Det är en central frågeställning som jag gärna skulle vilja ha ett svar på och inte minst ett årtal. Eftersom vår framgång idag baseras på att vi kan exportera svenska produkter i nya varianter måste denna praxis på sikt förändras om vi ska kunna arbeta med nya marknader där vi utvecklar system för bara dessa länders behov. – När AT intervjuade dig för två år sedan var du mycket tydlig med att begära av politikerna att det skapades och fastställdes en svensk samordnad försvarsindustristrategi. Har det hänt något i denna fråga? – Inte ett smack och det gör mig mycket förbryllad eftersom våra grannländer är mycket tydliga i sina respektive strategier. Däremot börjar det bli en debatt om bristen på strategi, inte minst med tanke på upphandlingen av nytt stridsfordon, då kritikerna inte förstår tanken med att avveckla hos Hägglunds för att vi ska köpa finska vagnar. Om denna debatt leder till att vi äntligen får en strategi som är samordnad mellan de olika departementen är jag den förste att applådera! – Tror du att Sverige kommer att ta fram en samordnad industristrategi i närtid? – Det beror på definitionen av strategi. Från industrin menar vi att en strategi måste ta hänsyn till flera parametrar som forsknings-, näringspolitiska, industriella och inte minst exporteffekter som tillförs landet. Idag vill inte olika ansvariga departement se till någon helhet utan studerar enbart de konsekvenser som berör det egna fögderiet. Såväl i Norge som Finland är det en helhetssyn som gäller, säger Magnus Ingesson och pekar på att både Finland och Norge har en uttalad och fastställd strategi som säger att landets försvarsindustri är ett nationellt intresse och ska därmed stöttas så gott det bara går. I den finska strategi fastställs att det är ”livsviktigt för Finland att ha en stark försvarsindustri”.

Tummen ned för samarbete

Ingesson är inte särskilt optimistisk när nordiskt försvarsmaterielsamarbete förs på tal. Något

som den sittande regeringen vurmar starkt för, inte minst försvarsministern Sten Tolgfors: – Om det bara är en part som vill bjuda upp är det svårt att få till någon dans. Visst, det finns intresserade kavaljerer med bekymret är att dessa vill välja dansform helt på egen hand. – Du verkar vara tämligen pessimistisk i din framtidssyn för svensk försvarsindustri? – Ja, just nu är det i alla fall inte särskilt lätt att hitta många ljuspunkter som talar för fortsatta framgångar för vår bransch. För vår del i BAE Systems finns det en fara att vår ägare säger att det inte finns någon anledning att fortsätta med verksamhet i Sverige om det inte finns någon svensk referenskund. Än mindre om vi inte får några utvecklingsuppdrag från den svenska kunden. – Om Sverige nu politiskt bestämt sig för att det svenska försvaret inte behöver vara mer än mediokert när det gäller materiel- och personalförsörjning kommer det att långsiktigt utarma kvaliteten. Ska vi dessutom inte vara bland de bästa i klassen när det gäller utveckling av nya försvarsmaterielsystem, ja, då påverkar detta självfallet även de resurser som industrin är villig att lägga ned på forskning och utvecklingsarbete. Vi har inget intresse som försvarsindustri att arbeta med något som är mediokert. Det tjänar vare sig vi eller våra kunder på! – Vilka effekter får minskade FoU-satsningar för BAE Systems i Sverige?

– Organiseringen av FOI:s eller FMV:s verksamhet är inte det vitala för vår del utan det är att den verksamhet som bedrivs, sker rationellt, kostnadseffektivt och med hög kvalitet. Vi som industri är självfallet i behov av att ha en professionell och skicklig upphandlare på andra sidan förhandlingsbordet. Vi upplever att så inte riktigt är fallet idag.

Magnus Ingesson kommer nu att arbeta med affärsutvecklingsfrågor inom den stora BAE-koncernen. Försvarsindustrijätten ser nu att två tunga marknader sviktar; England och Sverige då båda krymper i volym. – Detta måste vi kompensera genom att bredda oss till andra marknader där vi har möjligheten att få avsättning för de kompetenta system som vi erbjuder.

Några direkt namn vill inte Ingesson avslöja men det handlar om länder i mellanöstern, Sydamerika och Asien. Sina tretton år som VD för Bofors kommer han att minnas med många glada minnen, inte minst samarbete mellan Bofors och Hägglunds när det gäller stridsfordon 90-utvecklingen: – Stridsfordon 90 var sett i backspegeln ett oerhört lyckat projekt och att få till Archer ser jag som en mycket stor framgång för Bofors och idag BAE Systems. Varianter av Archer tror jag också har enormt stor potential att bli en ny framgångsrik exportprodukt. Behovet är stort i ett antal länder, som också är intresserade.