Christel Seyfarths stickbutik. Här kan man köpa garn och mönster, eller färdiga kreationer, om man inte har tid och ork att sticka själv. Varje år i september är det för övrigt stor tredagars stickfestival på Fanø. Nordby är Fanøs ”huvudstad” med skola, idrottshall och hälsocenter. Nere vid hamnen stiger jag på bussen för att åka de tretton kilometrarna till Sønderho i södra ändan av ön. Hyra cykel är också trevligt, om vädret är gunstigt.
”Danmarks Smukkeste Landsby” I sömniga Sønderho med cirka 400 invånare verkar tiden ha stått stilla. Byns historia går tillbaka till 1500-talet, då befolkningen livnärde sig på lantbruk och fiske. Men år 1741 köpte Fanøborna sin ö av kungen. Det innebar att de fick rätt att bygga och äga skepp, och att handla. Under åren 17761896 byggdes drygt tusen skepp på Fanø, som år 1897 hade Danmarks näststörsta handelsflotta – efter Köpenhamn. Skeppsfarten och handeln gjorde Fanø välmående. De flesta bevarade husen i Sønderho uppfördes från mitten av 1700talet och hundra år fram av rika skeppare. Från mitten av 1800-talet tog ångbåtstrafiken mer och mer över, och Sønderho sjönk småningom ner i sin Törnrosasömn. Men om sommaren är det liv i Sønderho. Många turister hittar hit, och ungefär en tredjedel av de gamla husen, byggda i samma stil som dem i Nordby, är uthyrda till sommargäster. Sønderho blev år 2011 utsedd till ”Danmarks Smukkeste Landsby”. Att den är mycket vacker är odiskutabelt. Det mest berömda matstället är Sønderho Kro, etablerad år 1722. Här kan man njuta av traditionella Fanø-rätter. Men just denna dag har jag inte så mycket tid, är dessutom vrålhungrig och ute på vift på egen hand, medan maken spelar golf vid Fanø Bad. Lyckan uppenbarar sig i form av Karlssons Køkken, ett trevligt litet gatukök med ett par bord i solen. Bakom disken står Roger Karlsson, inflyttad från Göteborg. Hans finskfödda fru Leena forskar och undervisar dels på Syddansk Universitet, dels i Riyadh i Saudiarabien, berättar Roger, medan han trollar ihop en läcker omelett till mig. Kaffe och glass till efterrätt, och sedan är jag mätt och belåten igen. Jag vandrar vidare, och träffar Anna Gram Sørensen, som tillsammans med sin nyzeeländske man Kerry Harm Nielsen driver Galleri Kant. Där kan man bekanta sig med moderna Fanøkonstnärer. Äldre Fanøkonst finns på Fanø Kunstmuseum. Sønderho hade liksom Skagen tidigare sin egen konstnärskoloni. Till exempel målaren Julius Exner tillbringade varje sommar i mer än trettio år på Fanø, där han logerade
Hos Hans och Greta kan man äta sig mätt i läckra pannkakor. De fås både med söt och salt fyllning.
under takåsen på Sønderho kro. Kyrkan i Sønderho är väl tilltagen, med plats för 700 personer. Den har Danmarks största samling av kyrkskepp. Hela femton stycken hänger ner från de vitmålade loftsbrädorna. Strax intill kyrkan stiger jag på bussen igen. Vi svänger ner till den flera hundra meter breda sandstranden och åker hela vägen tillbaka på den. Bilar och cyklar använder sig också av det fasta vita underlaget. Men man ska passa på! Under ett tidigare besök på Fanø körde vi fast i lösan sand med bilen, som måste skuffas fri av hjälpsamma människor.
Drakfestival och ostronsafari Den här gången stiger jag av bussen vid Rindby Strand, för att gå de sista kilometrarna till fots. Det är liv och leverne på stranden. På flera ställen sätter folk upp drakar. Kanske de övar sig till den stora drakfestivalen, som äger rum varje år i juni? Då samlas ungefär femtusen drakentusiaster från hela världen på ön. Sandstranden sträcker sig längs hela västra sidan av Fanø, vid Vesterhavet. Här kan man ha turen att hitta bärnsten, om man kommer då havet lugnat sig efter ett par dagars kraftig sydväst- eller västanstorm.
Roger Karlsson, inflyttad från Göteborg, arbetar sommartid i Karlssons Køkken i Sønderho. Finskfödda frun Leena undervisar och forskar i ’public health’, både i Danmark och Saudiarabien.
41