Temat för detta Andrum är Kyrkan mitt i. Kyrkans uppgift har alltid varit att finnas med mitt i människors liv. I glädje och sorg, i vardag och fest. Det sociala perspektivet är alltid viktigt i kyrkan och i församlingen. Därför är kyrkan med där det är lätt, men även där det gått snett.
Många människor beskriver giftermål och barns födelse som sina livs största dagar. I detta nummer får vi möta Erik och Elin som gifter sig i S:ta Gertruds kyrka i Västervik.
I ett annat samtal pratar vi med Raziq, en ung kille som hamnat i en närmast omöjlig situation. Efter att ha lämnat sin familj och alla vänner och bekanta i det krigshärjade och livsfarliga Afghanistan kom han till Sverige år 2015. Raziq blev anvisad plats i Västervik, lärde sig snabbt svenska, pluggade och hoppades på att få leva ett vanligt liv. Då föll domen: inga asylskäl, uppryckning från miljön i Södra Tjust och istället ett liv utan frihet i Paris förorter.
Svenska kyrkan finns också på sjukhus och i fängelser. Jesus själv gav det till kyrkan som uppdrag. Dessutom finns kyrkan där många andra samhällsfunktioner dragit sig tillbaka. I det här numret besöker vi syföreningen i Misterhult. Vi tittar också på det arbete som görs av Act Svenska kyrkan, det som tidigare hette Lutherhjälpen och efter det Svenska kyrkans internationella arbete. Det är svårt att föreställa sig att barn ska behöva bo på soptippar - men i vissa delar av världen händer det.
Trevlig läsning – och välkommen till kyrkan!
Max Wahlund4 Erik & Elins kyrkbröllop
Ensam i främmande land
Tips 10 Sjukhuskyrkan
Misterhults syförening
Historia
ACT i Filippinerna
Ikonmålaren Christina
Krönika 22 Kalendarium
Kyrkoherde och ansvarig utgivare Karin Björk, 0490-842 61
Kontakt
Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik 0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se
Församlingsherdar
Västervik: Anette Lindblom Franzén, 0490-842 81 Törnsfall: Ingrid Bergman, 0490-842 04. Gladhammar-Västrum: Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Misterhult: Susanne Elssjö, 0490-842 74 Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91 Hallingeberg-Blackstad: Anton Hultgren, 0490-842 63
Fastighetsansvarig Annika Deltin, 0490-842 97 Administrativt ansvarig Lena Augustinsson, 0490-842 60
Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@ svenskakyrkan.se
Tf redaktör Max Wahlund Utgivning 4 nr/år. Upplaga 19.250 ex Produktion Design & form: Everday.se Tryck Lenanders Grafiska, Kalmar
All sanning är en kontaktyta med Gud hur oandlig den än är. All lögn skiljer oss från Gud oavsett hur andlig den är.
MAGNUS MALM
Kyrkan står där varje dag, vardag som helg – men visst är den extra viktig vid vissa speciella tillfällen? Dop, bröllop och begravning är tillfällen när kyrkan känns extra angelägen.
TEXT: Max Wahlund FOTO: Nathalie Chavez, Everday
Elin Bergendahl Andersson och Erik Fredriksson, 25 respektive 27 år, bor i Norrköping men ville ändå gifta sig i S:ta Gertrud i Västervik. Andrum besökte det unga paret för att höra deras tankar om giftermål och om kyrkan.
Hej! Vill ni berätta hur det gick till när ni mötte varandra?
Elin: Haha, jovisst… Det var för sju år sen, i Norrköping. Vi var ute på en bar och så träffades vi.
Erik: Elin och hennes kompis bad oss vakta deras väskor. Sen började vi
prata efter det.
Elin: Han tog det som en invit, och så satte de sig vid vårt bord…
Erik: Smooth, haha… Vi satt och pratade och umgicks hela kvällen. Jag bodde i Borås då och Elin bodde här i Norrköping.
Elin: Jag gick sista året på gymnasiet då och vi skulle precis ta studenten.
Erik: …och jag pluggade i Borås och var i Norrköping över helgen på besök. Jag fick Elins kontaktuppgifter efter den kvällen, men min bild var att jag hade fått dem mest för att jag tjatat och inte för att hon verkligen ville att jag skulle höra av mig. Men några veckor senare skulle jag till
Norrköping igen, och då tänkte jag: det är inget att förlora – jag skickade ett meddelande och frågade om Elin ville ses.
Elin: Hahaha! Det ville jag!
Erik: Ja, hade jag vetat att du ville ses då hade jag hört av mig direkt! Sen var det så att Elin egentligen skulle ha bytt nummer under tiden. Men telefonbolaget schabblade bort det på nåt sätt och hon fick ha kvar numret längre än planerat.
Det kan man ju tänka är Guds ingripande!
Båda: Ja, verkligen!
Erik: Så då fick hon trots allt mitt
meddelande. Efter det gick det ganska fort tror jag.
Elin: Absolut. Det kändes ju bra från första början.
Erik: Ja, det gjorde det verkligen. Vi var särbos ett tag, Elin läste i Jönköping, och det dröjde ett och ett halvt år tills vi flyttade ihop i Borås.
Elin: Som tjej tänker man nog på giftermål redan från början, och med Erik kändes det direkt så bra att jag visste: Erik är speciell, han är inte som alla andra. Men sen ska man ju känna varandra väl ändå, så det var kanske när vi hade varit ihop några, vad kan det ha varit, fyra år? Då förstod man att det här är verkligen riktigt bra.
Erik: Jag visste väldigt tidigt vart jag ville, att jag ville satsa på relationen med Elin. Men sen blir det en prak tisk fråga. Elin hade en tydlig bild av att från det att man friar till dess att man gifter sig ska det gå max ett år.
Elin: Haha!
Erik: Sedan hade Elin också en ganska tydlig bild av hur bröllopet skulle vara. Dyrt! Hahaha!
Elin: Ja, men fint också. Erik: Ja. Men vi var ju båda fattiga studenter, och tänkte att detta har vi nog inte råd med än på ett tag. Vi ägde ingen bostad, det tyckte vi gick före. Men för två år sen kände jag: det hjälps inte, även om vi inte har råd att gifta oss än på ett tag så vill jag ändå fria och visa att det är vi. Så för två år sedan gjorde jag slag i saken, och Elin sa ja.
Var det en självklarhet att gifta sig i kyrkan?
Erik: För mig var det inget absolut
krav, även om kyrkan är en vacker miljö. Det är mer Elin som är bestämd på den punkten…
Elin: Ja, för mig har kyrkbröllop alltid varit viktigt. Jag är inte superreligiös, men det är såklart man tror! Kanske inte på hela
ELIN BERGENDAHL ANDERSSONpaketet, men på många delar! Så därför har det inte funnits något annat alternativ för mig i alla fall.
Erik: Och det funkar väldigt bra för mig också.
Elin: Min mormor och morfar kommer från Västervik, och jag är uppvuxen där som barn på somrarna. Mormor och morfar hade en sommarstuga på Gränsö och nu har mamma och pappa tagit över den, för 10 år sen. De har byggt en sommarvilla där. Så jag
är ju uppvuxen i trakten, har firat midsommar på Gränsö slott, gått förbi S:ta Gertrud… så jag har alltid vetat att det är här jag vill vara.
Erik: Jag har mycket släkt i Valdemarsvik, jag kommer ju mer eller mindre från området, men det kändes väldigt bra att välja Västervik för bröllopet. Vi var först inne i S:t Petri, men den var lite i största laget kände vi. Sen när vi kom in i S:ta Gertrud kändes den väldigt charmig och intim, helt rätt för oss.
Elin: Absolut, i svåra stunder måste kyrkan finnas där och det gör den också. Kyrkan gör mycket bra i det tysta, för dem som har det svårt.
Erik: Kyrkan är viktig för ungdomar och det är bra. Jag konfirmerade mig, det var en fin upplevelse.
Tack
Båda: Tack!
Och att gifta sig, hur snabbt kom den tanken?
Har kyrkan en viktig roll även utöver dop, bröllop och begravningar?
och lycka till med det gifta livet!
För mig har kyrkbröllop alltid varit viktigt. Jag är inte superreligiös, men det är såklart man tror!
Raziq var en av de unga afghaner som kom till Sverige hösten 2015. Han fick inte stanna här utan lever nu ett osäkert liv i Frankrikes huvudstad Paris. Han har fortfarande vänner i Sverige och Svenska kyrkan hjälper även människor som honom. Även om kyrkan inte kan göra mycket så finns i alla fall en öppen dörr. Här är Raziqs berättelse.
Jag vet inte när jag föddes. Afghanistan har ett system där man inte vet. Man vet bara vilken årstid, vilket år. Jag föddes i Pul-e-Khumri i provinsen Baghlan, men det var religiösa problem mellan släktingar redan från början. När min morfar och morbror dog kunde vi inte vara kvar i Afghanistan, för våra övriga släktingar hade blivit fiender till oss. Så vi flyttade till Pakistan, till Karachi. Då var jag bara ett par år gammal. Så jag är uppvuxen i Pakistan.
För fem år sen bestämde Pakistans regering att vi inte fick vara där längre utan måste återvända till Afghanistan. Baghlan kunde vi inte åka till, det var farligt för oss, så vi åkte till Kabul.
Problemen går långt tillbaka. När min pappa var liten dog min farfar och min farmor gifte om sig. Pappa fick många halvbröder. Särskilt en av dem tog allting från min pappa och blev hans fiende. Men nu när vi hade återvänt från Pakistan hade min pappas halvbror plötsligt bestämt att de skulle vara vänner, för han ville att jag skulle gifta mig med hans dotter, min kusin alltså. Det ville inte jag. Jag hade träffat en tjej i Pakistan. Hennes kärlek var så underbar. Jag var van vid att ingen brydde sig om mig, men hon älskade mig verkligen.
Men när jag sade det till pappa hotade han att döda mig om jag inte gifte mig med min kusin. Det finns en kultur i Afghanistan av att vilja döda de som inte lyder. Det är verkligen obehagligt.
Jag smet iväg och tog mig över gränsen tillbaks till Pakistan. Jag hade inga pengar. Dessutom fanns släktingar även i Pakistan som var ute efter mig. Någon hade sagt att man kunde tjäna pengar i Iran, så jag reste vidare dit för att jobba. Men i Iran var det ännu värre än i Pakistan. Afghaner föraktas och behandlas som slavar, trots att vi talar samma språk.
Jag visste inte vad jag skulle göra. I Iran fanns det många smugglare som försökte hitta människor att ta med. Jag följde med en av dem.
jag visste ingenting om det landet. Sen bodde jag tre år i Sverige, jag lärde mig språket. Jag bodde i Västervik. Sverige är väldigt kallt. Men jag fick vänner här och mådde så bra som jag aldrig gjort. Jag tackar Sverige, jag kände mig lycklig. Det var en bra tid. Vissa människor i Sverige är bra, andra är inte så bra. Så är det överallt. Det enda undantaget är Afghanistan. Där är ingen bra! Det låter kanske överdrivet, men det är verkligen inget bra land. Dit vill jag verkligen inte. Jag har bara negativa erfarenheter därifrån.
Efter tre år i Sverige raserades allt. Migrationsverket bestämde att jag inte fick stanna kvar. Jag fick åter vända till ett liv på flykt. Jag reste till Frankrike eftersom det påstods att man hade en bättre chans där. Men det stämde inte. Jag bor i en lägenhet i Paris som jag delar med fler. Jag har besökt Svenska kyrkan några gånger. Vi har inte mycket mat. Och igår fick jag höra att Migrationsverket avvisat min över klagan. Jag har två veckor på mig att hitta en advokat som kan hjälpa mig. Hur ska det gå till?
Jag pratar ibland med min kärlek i Pakistan, men det går många månader mellan gångerna. Hennes familj vill gifta bort henne men hittills har hon sagt nej.
Vi vandrade över bergen. En 36 timmars vandring över bergen, utan skor. Många dog på vägen, jag såg lik längs vägen. Till slut kom vi till Turkiet, till Istanbul. Därifrån tog vi båt till Grekland och så kom vi upp genom Europa. Jag kom till Sverige,
Livet är märkligt. Jag har sett ganska mycket olika saker. Viktigast är att inte hata. Var lugn, var glad, vad som än händer. Försök acceptera varandra. Man gör misstag. När man är ung vet man inte så mycket, men man blir klokare med tiden.
I vår körverksamhet sjunger vi på gudstjänster, men även konserter. Vi kör även konserter med gästande artister, i år Py Bäckman, nästa termin en Elvis-konsert. Nikolai damkör: 3-stämmig damkör som sjunger mycket gospel, men också andra genrer.
Anmälan till körledare: Linnéa Jonasson 0490-842 08, linnea.jonasson@svenskakyrkan.se
Johanneskören: 4-stämmig blandad kör, sjunger blandade genrer.
Körledare Petra Nilsson (tillträder 1 sep.) Anmälan till expedition: Malin-Cecilia Gynnerfelt, 0490-842 16, malin-cecilia.gynnerfelt@svenskakyrkan.se
S:t Petri Kyrkokör: 4-stämmig blandad kör, sjunger klassisk repertoar. Notläsningsförmåga krävs.
Anmälan till körledare: Peter Alrikson, 0490-842 34, peter.alrikson@svenskakyrkan.se
Sacre kör: 3-stämmig damkör, sjunger blandad repertoar
Anmälan till körledare Sara Andersson, 0490-842 09, sara.j.andersson@svenskakyrkan.se
Alla barn från 6 år och uppåt har möjlighet att sjunga i Västerviks församlings barnkörer. Vi kommer att dela upp barnen i körerna efter ålder. Det blir en lågstadiekör och en mellanstadiekör vid varje tillfälle om det finns tillräckligt med barn i grupperna.
Tisdag: Johannesgården, Tre Bröders väg.
Start 3 september kl.15.30-16.15
Körledare Petra Nilsson (tillträder 1 sep) Anmälan till expedition: Malin-Cecilia Gynnerfelt, 0490-842 16, malin-cecilia.gynnerfelt@svenskakyrkan.se Möjlighet att hämta barn från fritids på Lidhem med cykel kl.14.00 och Fågelbäret kl.14.30 finns.
Onsdag: Nikolai kapell, Piperskärr. Start 4 september kl.15.15-16.00
Körledare Linnea Jonasson 0490-842 08
Möjlighet att hämta barn 6-8 år kl 15.00 från fritids på Näktergalens skola finns.
Torsdag: Andreasgården, vid Skogshagaskolan.
Start 5 augusti kl.14.30-16.00
Körledare Sara Andersson 0490-842 09
Möjlighet att hämta barn från Breviksskolan och Skogshagaskolan finns.
14.30 sjunger 6-8-åringar, kl. 15 ansluter 9-12-åringar, 15.15 äter vi frukt och sen går de mindre barnen hem och de större sjunger till kl. 16.00
Söndagen den 29/9 kl. 18 i Sankt Petri kyrka. Py Bäckman sjunger sina sånger tillsammans med hela kontraktets vuxenkörer plus Västerviks manskör. Gabriellas sång, Stad i ljus och Koppången är bara ett axplock ur repertoaren.
Välkommen till en kreativ eftermiddag på Johannesgården, Västervik På torsdagar kl.14-17.
Vi målar, akvarell, acryl, kritor ja, vad du vill helt kravlöst!
Vi syr, tovar eller testar lera! Material finns. Vi peppar varandra och trivs tillsammans.
Ingen anmälan behövs, titta bara in och se vad vi gör!
19 oktober Sankt Petri kyrka, Västervik. Medverkande ledare: Ing-Marie Janzon Andershed, lokala körledare, kompgrupp.
Har du frågor hör av dig till Anna Ekelund, diakon tel 0490-842 77.
Py BäckmanI Bibeln uppmanar Jesus sina lärjungar att besöka gamla, sjuka och de som sitter i fängelse. I Västervik finns både sjukhus och fängelse, och kyrkan finns på båda platserna. Andrum har talat med sjukhuspräst Eva-Maria Heedman om hur sjukhuskyrkan fungerar.
Andlig vård inom sjukvården har en lång tradition i och med att klosterväsendet förr svarade för den mesta vården. Efter reformationen kom hospital och sjukstugor att stå under biskopens och landshövdingens uppsikt. Själavård bland sjuka blev en uppgift för församlingsprästen. Från 1860-talet övertog landstingen ansvaret, men präster rekryterades även då från Svenska kyrkan. Under 1962 kom Svenska kyrkans pastoratsförbund och Svenska landstingsförbundet överens om att den andliga vården skulle återgå till kyrkan. Senare har även frikyrkor och andra religionssamfund tillkommit. På 1980-talet fastställdes riktlinjer för andlig vård på sjukhus och två viktiga principer formulerades: samverkan och trossamfundens ansvar. Organisatoriskt hör sjukhuskyrkan till den församling där den ligger och största delen av ekonomin bärs av Svenska kyrkan och frikyrkorna där. Landstingen svarade för lokaler och inredning.
halvtid. De delar upp arbetet så en har huvudansvar för medicin, en för kirurgi och ortopedi och en för psy kiatri. Det finns också möjlighet att anlita företrädare för andra trossam fund, t ex islam. Fjellstedska skolan i Uppsala ger en utbildning i fyra steg för den personal som arbetar med andlig vård inom sjukvården. Även diakoner och kyrkomusiker finns inom Sjukhuskyrkan.
Sjukhusprästen Eva-Maria Heedman hänvisar till några ord som ligger till grund för hennes arbete: "Med andlig vård inom sjukvården avses
gemensamt organ för samverkan ”Samarbetsrådet för andlig vård inom hälso- och sjukvården”.
Att möta någon i ångest och förtvivlan är något av det svåraste som ryms i den andliga vården men att lyckas stärka och stödja en patient i en sådan situation är också det starkaste man kan uppleva som själavårdare och medmänniska.
EVA-MARIA HEEDMANPå sjukhuskyrkan i Västervik arbe tar två präster från Svenska kyrkan och en pastor från Pingstkyrkan (representerar frikyrkorna), alla på
det arbete som trossamfunden bidrar med på sjukhusen till stöd för patienter, närstående och personal. De kristna kyrkornas gemensamma arbete inom den andliga vården bär namnet Sjukhuskyrkan.” De kristna kyrkorna har gemensamt ansvar för den andliga vården inom hälsooch sjukvården och har bildat ett
Enligt grunddokumentet, som Eva-Maria och hennes kolleger arbetar efter, är målet att tillgodose de andliga behov som finns hos patienter, närstående och personal. Sjukhuskyrkans medarbetare måste ha djup förståelse och bred kompetens för att klara det själavårdande mötet i sjukhusmiljö. Deras viktiga uppgift är att stödja och hjälpa, ge mod och hopp. Andlig vård kan också ges till sjuka som vårdas i hemmet i samråd och kontakt med ansvariga inom kommunen. Svenska kyrkan reserverar begreppet sjukhuskyrkan för det egna arbetet men respekterar och samarbetar med företrädare för andra religioner för att kunna ge varje patient andlig vård enligt egna behov. Eva-Maria betonar att präster och diakoner i Svenska kyrkan har tystnadsplikt enligt kyrkoordningen. Pastorer och diakoner i frikyrkorna, liksom katolska och ortodoxa själasörjare har i regel ålagts tystnadsplikt i samband med vigning, ordination eller installation.
Sjukhuskyrkan är till för patienter, anhöriga och sjukhuspersonal. Per sonalen förmedlar ofta kontakten
TEXT: Kajsa Andersson FOTO: Nathalie Chavez, Everdaymellan patient och präst/pastor.
Eva-Maria säger att arbetet inom Sjukhuskyrkan ställer stora krav på medarbetarna. De kastas mellan glädje och förtvivlan, mellan liv och död och blir delaktiga i svåra etiska beslut.
En stor del av arbetet består i att samtala och lyssna. Inom den andliga vården är det viktigt att vara närvarande, att ge hela sitt engagemang åt den man samtalar med, att lyssna och vara empatisk. Att sätta ord på någons förtvivlan och upprorskänsla är svårt och kanske inte lika angeläget.
– Att möta någon i ångest och förtvivlan är något av det svåraste som ryms i den andliga vården men att lyckas stärka och stödja en patient i en sådan situation är också det starkaste man kan uppleva som själavårdare och medmänniska. Förutom samtal förekommer också textläsning, bön, förbön, nöddop och utdelande av nattvarden.
Eva-Maria har själv känt stor tröst i Psaltaren och läser ibland psaltarp salmer i sitt arbete. För många är förbönen viktig och för många är musik till stor hjälp.
Ytterligare arbetsuppgifter som Eva-Maria lyfter fram är att Sjukhuskyrkans personal besöker de olika avdelningarna med jämna
mellanrum. Det är svårt att hålla andakt i avdelningsmiljö eftersom det ofta är stressigt där men det förekommer. Vid sådana andakter förekommer ofta sång och musik. Tiden för sjukhusvistelse har blivit allt kortare och ersätts av hemsjukvård. Den sjuka som så önskar kan i dessa fall få besök i hemmet. Sjukhuskyrkan har en
andaktslokal nära sjukhusets entré. Det är en liten lokal, som enligt min personliga upplevelse känns välkomnande och trygg för enskild andakt. Där hålls andakt varje onsdag. Antalet besökare varierar.
– Det finns behov av en sådan andakt trots att antalet besökare inte alltid är så många, menar Eva-Maria.
Lena Jönsson, förskollärare, Västrum: Kulturarv, ett ställe där man kan mötas för olika personer. Och integration.
Sten Larsson, schackspelare, Västervik: Gemenskap. Kyrkan är en plats där människor av olika slag kan mötas.
Stefan Johansson, restaurangägare, Ankarsrum: Jag är inte medlem i kyrkan. Men kyrkorna är fridfulla. Det är väl det jag förväntar mig - frid.
Andrum frågade tre personer: Vad förväntar du dig av kyrkan? Vad har kyrkan att bidra med?
Posten är borta, bank och bankomat saknas, kommunhuset står tomt sedan länge, affär finns inte och polisen har lång väg att köra. Men kyrkan finns kvar! Och i församlingshemmet samlas den kyrkliga syföreningen varannan måndag.
Vi finns kvar om 10 år, inga problem! utbrister Birgitta Hammarberg.
Landsbygden ska leva, det är en gammal slogan – men hur ser det ut i praktiken? Inte alltid så bra. Men när samhället i övrigt vacklar kliver kyrkans medlemmar in för att gjuta liv i bygden. Misterhults kyrkliga syförening möts i församlingshemmet varannan måndag och har gjort så längre än någon kan minnas.
Kaffedoften fyller stugan när Andrum stiger in, och de färggranna garnnystanen ligger på bordet.
– Vi gör det för gemenskapen och samvaron. Om för det goda kaffet förstås!
Ordförande är Elisabet Bergström, som i dag har med sig barnen Desideria (3 år) och Gunnar (1 år).
– Jag är uppvuxen i kyrkans barngrupper, så det är en självklarhet för mig att fortsätta och leda denna grupp, säger Elisabet.
Hon bor själv utanför byn, så att komma till Misterhult är som att komma in till gemenskapen. Även de flesta andra kvinnorna – för det är bara kvinnor – bor ute på landet.
– Detta blir en avkopplande stund och så bär det lite större frukt två gånger om året.
På sommaren anordnas en fest med loppis och servering som de senaste åren dragit in cirka 7 000 kronor, som skänks oavkortat till majblommeföreningen i Oskarshamn. Och på senhösten anordnas en traditionell missionauktion där det också serveras
hemgjord ostkaka. Auktionen drar in runt 30 000 kronor och medlen skänks till olika välgörande ändamål.
– På det sättet har vi en liten kassa vi kan använda under året, om det inträffar någon katastrof någonstans kan vi vara med och hjälpa till.
Dessutom står alltid en sparbössa på bordet vid sykvällarna. Pengarna i den går till Hela Människan i Oskarshamn.
Vad betyder den här gruppen för Misterhult?
– Det vi ordnar betyder mycket, sommar festen och auktionen, då kommer många hit. Även firandet vi har på palmsöndagen. Syföreningens arbete betyder mycket.
Ni är bara kvinnor här - vad gör männen egentligen?!
Alla börjar skratta. – De sitter hemma och njuter. – Äntligen lugn och ro, tycker de. Ingen som tjatar. Hahaha!!
Hur ser Misterhult ut om 10 eller 20 år?
– Det är då väckelsen slagit till, haha! Men vi sitter kvar hela tiden här i församlingshemmet oavsett, vi orkar inte gå hem emellan.
Och en avslutande fråga: Har Gud något med allt detta att göra?
– Självklart, absolut. Vi sjunger visserli gen inte till bords och läser inte texter - det gjorde vi förr! Vår nya präst skulle kanske komma hit? Men vi har Guds närvaro här hela tiden. Den saken är klar.
Den hårdföre krigaren Peder Hammarskjöld på Misterhults säteri månade om sin kyrka och gav den årlig avkastning från sin egendom. Dessutom hade han patronatsrätt.
TEXT: Eva JohanssonSläkten Hammarskjöld är intimt förknippad med Misterhults säteri och socknens kyrka under mer än 150 år. Krigarens far Per Mikaelsson Hammarskjöld adlades 1610 och fick då Misterhult, Virbo och Tuna i förläning av Karl IX. I hans andra äktenskap, med Kristina Stierna föddes nio barn och äldst av dessa var sonen Peder.
Det som sedan blev säteri var två gårdar, Stora och Lilla Misterhult, som ska ha funnits sedan medeltiden. 1627 köpte Per Mikaelsson Hammarskjöld gården Lilla Misterhult som slogs ihop med Stora Misterhult och blev sätesgård för släkten.
Efter faderns död 1646 tog sonen Peder över säteriet, efter en omfattande arvsstrid med sina syskon. Där föddes de tre barnen i äktenskapet med Elisabeth von der Linde.
Han gjorde militär karriär och deltog i de under stormaktstiden ständigt pågående krigen. I tre år på 1650-talet var han krigsfånge i Polen. Efter
att han utväxlats kom han hem till Sverige och blev landshövding i Skåne under några år. 1667 utsågs han till landshövding över Kalmar län.
Patronatsrätten innebär att godsherren hade rätt att själv tillsätta församlingspräst. Detta förekom i en rad församlingar men upphörde i mitten av 1900-talet. Den som fick patronatsrätt skulle vara en adlig person och ägare av en sätesgård i socknen, alltså den gård där familjen var bosatt. I rätten ingick också skyldigheter som att bekosta kyrka och prästgård. Uppenbarligen var Peder Hammarskjöld mån om sin kyrka eftersom han både försåg den med rikliga gåvor och utövade sin patronatsrätt även när det gick emot vad andra ville. En av Peders gåvor till kyrkan var en årlig avkastning från en del av egendomen, ”så mycket som kyrkan årligen uti sin till kyrkotjänsten behöva kan” enligt gåvobrevet. Där sägs också att detta även gäller hans barn och efterkommande. Brevet finns
bevarat i Misterhults kyrkoarkiv och är daterat på Misterhult annandag jul 1661. Gåvan nämns också i hans testamente vilket bekräftades av sonen Lorentz Hammarskjöld den 17 juni 1675. Lorentz hade då också beslutat att till kyrkan årligen leverera 30 kannor franskt vin.
Den kyrka som då fanns i Mister hult var från medeltiden. Den låg i den västra delen av kyrkogården och bestod av långhus, kor och sakristia. Efter flera ombyggnader byggdes en ny kyrka på 1770-talet.
Peder Hammarskjöld lämnade efter sig ett mycket rikt arv när han dog 1671. Av de tre barnen födda i äkten skapet dog en son som barn. Peder hade också en utomäktenskaplig son.
Sonen Lorentz ärvde egendomarna men han dog barnlös i kriget mot danskarna 1676. Dottern Vendela stod sedan som ensam arvtagare. I början av 1680-talet förlorade hon i stort sett allt i Karl XI:s reduktion. Men hon gav inte upp utan tog strid för sina gods och fick till slut tillbaka Misterhults säteri och gårdarna Tuna och Virbo, med besittningsrätt på livstid.
Vendela är känd för sin starka vilja. Hon var gift två gånger, först med landshövdingen Mårten Reutercrantz och efter hans död med friherren Hans Rålamb. Vendelas ende son Lars var sinnessvag och kunde inte
ta över efters sin mor så i stället testamenterade hon sina egendomar till sin kusins söner Åke och Lars Hammarskjöld. Åke fick bland annat Misterhult. Efter Vendelas död 1729 ledde testamentet till en bitter arvsstrid med förste makens släkt.
Det var Åke Hammarskjöld som lät bygga dagens karolinergård. Det blev en kostsam historia och tillsammans med köp av andra gårdar ledde det till att han 1762 blev tvungen att sälja säteriet. Därmed gick Misterhults säteri ur släkten efter mer än 150 år.
Källor: Nina Hammarskjöld: Ätten Hammarskjöld. Personhistoria och tidsbilder från tre århundraden, 1915. Svenskt Biografiskt Lexikon, band 18. Misterhults kyrkoarkiv. Släktforskarna Mattias Loman och Lotta Nordin
1. Vendela Hammarskjöld. Bild från Nina Hammarskjölds bok.
2. Misterhults säteri i dag. Foto: Sinikka Halme, bildkälla: Wikipedia.
3. Peder Hammarskjöld. Bild från Nina Hammarskjölds bok.
4. Lorentz Hammarskjöld. Bild från Nina Hammarskjölds bok.
5. Åke Hammarskjöld. Bild från Nina Hammarskjölds bok.
6. Peder Hammarskjölds gåvobrev från 1661 finns bevarat i Misterhults kyrkoarkiv. Bildkälla: Riksarkivet.
För syskonen Lucy och Benjie, som lever på en soptipp i Manila, är fattigdom och ständig jakt på mat en del av vardagen. Act Svenska kyrkan kämpar för alla barns rätt att leva ett tryggt liv. På Filippinerna tillsammans med lokala krafter som finns på plats dygnet runt för gatubarnen.
TEXT OCH FOTO: Magdalena Vogt
Syskonen Lucy och Benjie (från höger) lever liksom kamraten Jasmine på gatan, bland sopor och i extrem fattigdom.
Femåriga Benjie svarar direkt på frågan vad han skulle vilja göra när han blir stor:
– Jag vill bli doktor - och spela boll.
Två år äldre Lucy tänker en stund innan svaret kommer:
– Jag vill äta glass och munkar.
Och kanske är det också så, att de mest basala behoven behöver bli mättade innan det ens går att drömma några större drömmar. För barnen lever i ett slumområde byggt på och kring flera soptippar.
Stanken är fruktansvärd, hettan tryckande och det är flugor överallt. Människorna som bor här lever i hög grad på det som går att hitta, sälja och äta bland soporna. Matrester som människorna hittar kokas eller steks sedan igen för att sälja till andra i området, eller för att mätta för stunden. Den återvunna rätten kallas pagpag och säljs för ett par kronor.
Undernäringen bland barnen här är regel snarare än undantag. Det är svårt att tro att Lucy och Benjie är fem och sju år. Deras mamma har fött tio barn och är nu gravid igen. Det yngsta barnet förlorade hon när han bara var några månader gammal. Han dog i mässling. Två andra barn har dött i lunginfektioner. Flera syskon är omhändertagna eller bor med olika släktingar.
– Det är svårt. Det är svårt att hitta mat, säger hon när vi frågar om livet på gatan.
– Jag önskar att mina barn skulle klara av skolan och att vi alla skulle kunna återförenas en dag, säger hon.
Precis om många andra som bor och lever bland soporna i dessa utsatta områden lider hon och barnen
av undernäring. Svårigheten att hitta mat är en av de största utmaningarna. Hettan, smutsen och bristen på rent vatten bidrar också till en miljö där sjukdomar och infektioner sprids snabbt. Tillgången till adekvat sjukvård är enormt eftersatt och de flesta har helt enkelt inte råd att betala för sjukvård och mediciner.
Act Svenska kyrkan driver tillsammans med lokala krafter verksamhet för barnen i området. Flera barn har också omhändertagits och bor på olika hem där personal finns på plats även kvällar och nätter. Act Svenska kyrkan stödjer arbetet sedan flera år tillbaka.
Act Svenska kyrkan kämpar för allas rätt till ett värdigt liv. Barn är en extra utsatt och viktig grupp. Bland gatubarnen på Filippinerna är hot, våld och sexuella övergrepp vanligt, likaså drogmissbruk. Act Svenska kyrkan stöder den lokala organisationen Bahay Tuluyan, som ger de utsatta barnen mat, husrum och utbildning. Genom verksamheten får barnen vara i en trygg miljö och lära sig om sina rättigheter, att ta ansvar och att samarbeta i grupp. De får också hjälp att bearbeta sina upplevelser, juridiskt stöd samt hjälp att ta sig ur drogberoende. Vuxna med viktiga roller för gatubarnen erbjuds utbildning. Förutom föräldrar kan det handla om lärare, socialarbetare, poliser och anställda på lokala myndigheter. Barn och deras familjer erbjuds dessutom juridiskt och psykosocialt stöd för att ta sig ur sin utsatta situation.
Ikoner är ett av den kristna världens äldsta och mest särpräglade uttryckssätt. I september kommer bilder av Sveriges främsta ikonmålare Christina Lundström att ställas ut i Västervik. Andrum åkte till Uppsala för en pratstund med den mångbegåvade sexbarnsmamman.
TEXT OCH FOTO: Max Wahlund
Att träffa Christina Lundström är som att lära känna en virvelvind. Knappt har jag klivit in i hennes bil vid Uppsala centralstation förrän hon börjar berätta hur kärleken till ikonerna föddes i de sena tonåren. Christinas mamma var konstnär och nyfiken på det mesta, så hon tog med sig sin dotter till en ikon-workshop med en ryskortodox lärare.
– Undervisningsformen var väldigt stel, tyckte jag. Läraren berättade och målade och de övriga tittade på. Men jag var ung och entusiastisk och tänkte: ”Hur svårt kan det va?” Så vid nästa
lektion satte jag mig ner direkt vid lärarens staffli och målade själv! De övriga deltagarna tappade hakan...
Där började intresset, och i 20-årsåldern reste Christina ner till Aten, fast besluten att genomgå en regelrätt utbildning till ikonmålare. Då hade hon redan hunnit döpas på ortodoxt vis, men var fortfarande med i Svenska kyrkan – Christina har alltid varit en person som går över gränser och bygger broar.
– När jag kom till sekretariatet på konst högskolan i Aten bara skrattade de åt mig. En
svensk som ville bli ikonmålare! Jag hade redan ordnat studiemedel och allt, men de vägrade att ens titta på min ansökan.
Den unga svenskan gav inte upp för det.
– Jag insåg att jag hade känsla och vilja men saknade kunskap. Jag måste börja med en grundlig bas utbildning i bysantinskt konstmåleri.
Christina sökte upp en professor som skulle kunna ge henne all kunskap hon behövde.
– Jag minns hur jag gick ner för trapporna till en utgrävning han ledde, hur kalkdammet doftade, hur jag kom längre och längre ner, förbi olika assistenter och medhjälpare, för att till slut möta professorn. Jag presenterade mitt ärende och han sade sig vara beredd att hjälpa mig, på ett villkor: Jag måste först ägna ett helt år åt att studera nygrekiska, gammalgrekiska och klassisk grekiska.
Det blev totalt fyra år i Grekland där hon också träffade sin man som följde med hem till Sverige när utbildningen var klar. I Sverige fanns inga jobb som ikonmålare utan hon fortsatte läsa konstvetenskap i Uppsala och arbetade med renoveringar i svenska kyrkor. Senare blev hon Suzukilärare i musik. I berättelsen skiftar Christina på ett precis lika enkelt och ledigt sätt över från konsten till musiken.
– Suzuki försökte lära sig spela fiol i vuxen ålder, men upptäckte att fjärde fingret inte kunde drilla lika bra som de övriga fingrarna – det var inte lika starkt. Då insåg han att man för att bli riktigt bra på fiol behöver lära sig instrumentet på samma sätt som man lär sig ett modersmål. Och när jag själv spelar märker jag också hur rörelserna är lika mellan musiken och målandet. Stråkhanden måste röra sig bestämt men stadigt, precis som ett ”penselstråk”.
Christinas bil har hunnit ut på
Uppsalaslätten, domkyrkans torn försvinner bakom oss. Vi kommer fram till ett gammalt baptistkapell, där hon bor med en hund, tre katter och sina barn som ännu inte flyttat hemifrån. Strax intill bor äldsta dottern Anna med sin familj. På andra sidan vägen står en medeltida kyrka.
Vi kliver in och en hund, en japansk shiba, hoppar glatt emot oss.
– Du är väl inte hundrädd? Han är så snäll, så snäll och glad.
Vi går igenom köket och in i ett
Målet med ikonerna är att få det osynliga att synas. Det ska bli en relation mellan betraktaren och de människor som avbildas.
CHRISTINA LUNDSTRÖMstort rum som löper igenom hela huset, med utsikt åt tre håll. Här finns ikoner på alla väggar, ikoner stående på golvet, ikoner på ett piano. Hit kommer mellan 60-70 musikelever varje vecka, både enskilt och i grupp.
– Eleverna tycker verkligen om ikonerna, man märker att de har en lugnande effekt, så det är bra att öva här.
Sedan vandrar vi runt i rummet, och Christina berättar om alla de
olika människor, figurer och föremål vi ser. Varje färg, varje skiftning har betydelse. Vi ser bland annat Luther, heliga Birgitta… och en av Christinas favoriter, nämligen Sankta Cecilia, musikernas skydds helgon. Hon håller en fiol. Det är en nyordning, och alla gillar inte den, berättar Christina, för på de gamla ikonerna från första årtusendet fanns inga fioler. Men även ikoner kan utvecklas.
– Jag har två biskopar som inspi rerar mig och som jag samtalar med om skapandet och språket. Det är Linköpings förre biskop Martin Lönnebo, och den katolske biskopen och kardinalen Anders Arborelius. Jag träffar dem ganska ofta. Mitt målande är ekumeniskt präglat, alltså inte specifikt protestantiskt eller katolskt, eller ortodoxt.
Målet med ikonerna är att få det osynliga att synas. Det ska bli en relation mellan betraktaren och de människor som avbildas.
Andrum tar farväl av Christina och ser fram emot utställningen i Västervik 28/9-20/10 på Galleri Konstviken, Kvarngatan 7. Då kommer Södra Tjusts församlings bor själva att få se fönstren till him melriket, som ikoner ibland kallas.
Jag gillar att läsa om kvinnorna i bibeln. De är visserligen färre än männen, och många är inte nämnda vid namn, men det är inte så att de inte finns. Det finns berättelser om kvinnor med stor makt. Kvinnor som gör ont och de som gör gott. Isebel, Hulda, Batseba, Tamara… Debora var en domare och profet som ledde soldater i kriget mot kananéerna och besegrade fältherren Sisera. Han flydde skadad och lurades med gräddmjölk in i ett tält av kvinnan Jael, som fick honom att somna. Sedan slog hon en tältplugg genom hans tinning, och efter det blev det fred i fyrtio år.
Och sedan har vi Miriam, Moses syster, som lade honom i en korg i Nilen och såg till att Faraos dotter skulle se honom. Det gör hon, och Miriam ser till att Moses egen mamma blir anställd som amma, så smart!
Därefter kommer berättelsen om barnmorskorna Shifra och Pua som hade blivit tillsagda att döda alla gossebarn när de hjälpte de hebreiska kvinnorna – men det gjorde de inte och sa när man frågade varför: ”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.”
Esters bok är också mycket spännande. Tänk att drottning Vashtis vägran att komma och visa upp sig i hovet blev en så skrämmande handling för kung Xerxes och hans hovmän. En sådan handling skulle leda till myteri bland alla kvinnor, menade de, och kvinnorna skulle genast sluta göra som de blev tillsagda. Bäst att straffa henne ordentligt – så hon blev avsatt. Men Ester är som en spion, nästlar sig in och blir Xerxes nästa hustru och får honom att göra allt möjligt som han inte tänkt sig, och på det sättet räddar hon
många ur det judiska folket. De här kvinnorna berättas det om i Gamla Testamentet.
I Nya Testamentet har vi kvinnor som är mer kända för oss: Maria – Jesu mor, Elisabeth, Maria från Magdala. Men det finns flera som heter Maria, och där finns en Hanna som var profetissa i templet när Jesus bars dit som nyfödd, och så har vi flera som inte nämns vid namn men som är välkända ändå; kvinnan vid Sykars brunn, och
Det finns teologer som menar att utan kvinnorna hade inte kristendomen kunnat spridas som den gjorde. Kvinnor drev företag och stod för mycket av handeln i Medelhavet under den här tiden, och det var ofta kvinnor som bekostade missionen. De öppnade också sina hem för gudstjänster och gemensamma måltider, och det var på detta sätt kyrkorna blev till.
Gud,
Hos dig finns alla färger. Hos dig finns alla ord. Varenda språk förstår du som talas på vår jord.
Hos dig finns hela tiden, varenda liten dag. Allt bär du i ditt hjärta och där finns också jag. Amen.
kvinnan som smörjer Jesu fötter, och henne som de vill kasta sten på och Jesus säger: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” och alla går därifrån utan att kasta stenar. Det är också en stark berättelse.
Sedan finns det flera kvinnor som är viktiga för kristendomens spridande i världen och som det berättas om i Apostlagärningarna.
Priscilla och hennes man reste med Paulus och undervisade om den kristna vägen, och Lydia, som handlade med purpurtyger, lät döpa hela sitt hus och öppnade sitt hem för apostlarna.
Det finns två grekiska ord som är ursprung till kyrka. Dels kyriakon som betyder herrens plats/hus, dels ordet ekklesia som betyder församling. Precis det här är kyrkan även idag.
Huset där vi samlas och gör saker tillsammans med varandra och med Gud. Vi som är där är församlingen. Men församlingen är också alla de som inte brukar komma till huset men som ändå tycker att det är viktigt att det finns där. Kyrkan är också den församling som sträcker sig över alla gränser, landgränser och tolkningsgränser, som är vi –de händer som har att vara Guds medarbetare på jorden i tiden.
Bibeln är en samling böcker som är full med berättelser om kvinnor och män och deras livsvillkor, och vi kan känna igen oss själva i dem. När vi samlas som kyrka i en kyrka så ligger dessa berättelser till grund för vår gemensamma berättelse.
Ibland vill man kanske gräva ner sig i en bibelberättelse eller en person i bibeln, och det kan vara ganska svårt för ofta står där bara några rader.
Men det finns författare som har vidgat berättelserna och jag vill ge några lästips:
Nikos Kazantzakis: Kristi sista frestelse Pär Lagerkvist: Barabbas, Ahasverus död, med flera
Torgny Lindgren: Bat Seba
Kerstin Wikberg: Herodias, Salome
Söndag 1/9 kl 11 Mässa Törnsfalls kyrka Söndag 15/9 kl 16 Gudstjänst, Törnsfalls församlingshem
Söndag 29/9 kl 11 Mässa Törnsfalls kyrka Söndag 13/10 kl 11 Mässa Törnsfalls kyrka
Söndag 27/10 kl 16 Gudstjänst Törnsfalls församlingshem Lördag 2/11 kl 18 Minnesgudstjänst Törnsfalls kyrka
Söndag 10/11 kl 11 Mässa Törnsfalls kyrka
Söndag 1/9 kl 18 Gudstjänst Västrums kyrka Söndag 8/9 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 15/9 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 22/9 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 6/10 kl 18 Gudstjänst Västrums kyrka Söndag 13/10 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka
Söndag 20/10 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 27/10 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Lördag 2/11 kl 15 Minnesgudstjänst Västrums kyrka Söndag 3/11 kl 18 Minnesgudstjänst Gladhammars kyrka Söndag 10/11 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 17/11 kl 16 Musikgudstjänst, Gladhammars kyrka Söndag 24/11 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka Söndag 1/12 kl 16 Mässa Gunnebo kyrka
Söndag 17/11 kl 16 Gudstjänst Törnsfalls församlingshem Söndag 1/12 kl 11 Mässa Törnsfalls kyrka
Morgonmässor i Hjorteds kyrka kl 08:30 följande onsdagar: 21/8, 4/9, 18/9, 16/10, 30/10, 20/11, 27/11 samt 11/12.
Söndag 1/9 kl 18 Gudstjänst Hjorteds kyrka Söndag 8/9 kl 11 Mässa Hjorteds kyrka Söndag 15/9 kl 18 Mässa Hjorteds kyrka Söndag 22/9 kl 11 Gudstjänst Hjorteds kyrka Måndag 30/9 kl 16 Gud och pasta Hjorteds kyrka Söndag 6/10 kl 11 Mässa, Hjorteds kyrka
Söndag 13/10 kl 11
Mässa och församlingsfest Hjorteds kyrka Söndag 20/10 kl 18
Gudstjänst Hjorteds kyrka Söndag 27/10 kl 11 Mässa Hjorteds kyrka Söndag 3/11 kl 16 Ljusgudstjänst Hjorteds kyrka Söndag 10/11 kl 18 Mässa Hjorteds kyrka Måndag 11/11 kl 16 Gud och pasta Hjorteds kyrka Söndag 17/11 kl 11 Mässa Hjorteds kyrka Söndag 24/11 kl 18 Gudstjänst Hjorteds kyrka Söndag 1/12 kl 11 Mässa Hjorteds kyrka
Onsdagar kl 08:30
Morgonmässa, S:t Petri kyrka. obs! ingen mässa 18/9 p g a personalutbildning! Torsdagar kl 12:10
Andhämtning. Kort lunchmediation med musik. Ett lätt lunchalternativ erbjuds. S:t Petri kyrka fr o m 12/9 Söndagar kl 11 Högmässa i S:t Petri kyrka Torsdagar kl 18 Kvällsmässa, S:t Petri kyrka Söndag 1/9 kl 17
Gudstjänst, S:t Andreas kapell Söndag 8/9 kl 17
Gudstjänst, S:t Johannes kapell Söndag 15/9 kl 17
Gudstjänst, S:t Nikolai kapell Onsdag 18/9 kl 18
Gudstjänst, S:t Andreas kapell Tisdag 24/9 kl 17
Gud och spaghetti, S:t Johannes kapell
Med reservation för ev ändringar. För komplett kalendarium, se www.svenskakyrkan.se/sodratjust
Söndag 29/9 kl 18
Lovsångens dag! Konsert med Py Bäckman, S:t Petri kyrka. Medv av alla pastoratets vuxenkörer!
Söndag 6/10 kl 17
Gudstjänst, S:t Andreas kapell
Lördag 12/10 kl 17 ”Go gospel!” Gospelkonsert, S:t Petri kyrka
Söndag 13/10 kl 17
Gudstjänst, S:t Johannes kapell Onsdag 16/10 kl 18 Gudstjänst, S:t Andreas kapell Söndag 20/10 kl 17 Gudstjänst, S:t Nikolai kapell Lördag 26/10 kl 17
Lördagsmusik. Orgelkonsert med Ulf Samuelsson
Lördag 2/11 kl 11
Minnesgudstjänst, S:t Markus kapell (Gamla kyrkogården)
Lördag 2/11 kl 15
Minnesgudstjänst, S:ta Marias kapell Lördag 2/11 kl 17 Minnesgudstjänst, S:t Petri kyrka Söndag 3/11 kl 17 Gudstjänst, S:t Andreas kapell Lördag 9/11 kl 17 Lördagsmusik, S:t Petri kyrka. Brahms requiem
Söndag 10/11 kl 17 Gudstjänst, S:t Johannes kapell Söndag 17/11 kl 17 Gudstjänst, S:t Nikolai kapell Onsdag 20/11 kl 18 Gudstjänst, S:t Andreas kapell Lördag 30/11 kl 17 ”Vi sjunger in advent” S:t Johannes kapell Söndag 1/12 kl 17 Adventskonsert, S:t Petri kyrka
Söndag 1/9 kl 11
Gudstjänst Blackstads församlingshem Söndag 8/9 kl 18 Gudstjänst Ankarsrums kyrka Söndag 15/9 kl 11 Mässa och församlingsfest! Hallingebergs kyrka Söndag 22/9 kl 11 Gudstjänst, Blackstads församlingshem Söndag 6/10 kl 11 Gudstjänst Hallingebergs kyrka Söndag 13/10 kl 16 Hela kyrkan sjunger! Ankarsrums kyrka Söndag 20/10 kl 11 Gudstjänst, Blackstads församlingshem
Söndag 27/10 kl 18 Mässa, Ankarsrums kyrka
Lördag 2/11 kl 18 Minnesgudstjänst Hallingebergs kyrka
Söndag 3/11 kl 18 Minnesgudstjänst Ankarsrums kyrka. Fackeltåg till kyrkogården.
Söndag 10/11 kl 18 Mässa Ankarsrums kyrka Lördag 16/11 kl 18 Musikgudstjänst ”Älska mig”, Hallingebergs kyrka
Söndag 1/12 kl 11
Mässa med återinvigning av Blackstads kyrka. Medv av biskop Martin!
Lördag 31/8 kl 18.00
Ekumenisk gudstjänst på Västra Gård Söndag 1/9 kl 14 Treförsamlingsgudstjänst i Ishults tingshus
Söndag 8/9 kl 11
Mässa i Figeholms kyrka
Söndag 15/9 kl 11 Mässa i Figeholms kyrka Söndag 22/9 kl 18
Musikgudstjänst i Misterhults kyrka. Kyrkan firar 240 år! Pianoafton med konsertpianisten Daniel Beskow.
Söndag 29/9 kl 11
Ekumenisk mässa i Figeholms kyrka Söndag 6/10 kl 11
Mässa i Misterhults kyrka Lördag 12/10 kl 18
Jaktvesper i Misterhults kyrka. Program och måltid efteråt Söndag 13/10 kl 11
Mässa Figeholms kyrka Söndag 20/10 kl 11 Mässa Figeholms kyrka Söndag 27/10 kl 11
Mässa Figeholms kyrka Lördag 2/11 kl 11
Mässa Misterhults kyrka Söndag 3/11 kl 16
Minnesgudstjänst Misterhults kyrka Söndag 10/11 kl 11
Mässa Figeholms kyrka Söndag 17/11 kl 11
Mässa Figeholms kyrka Söndag 24/11 kl 11
Mässa Figeholms kyrka Söndag 1/12 kl 11
Ekumenisk mässa Misterhults kyrka. Adventsgröt
Ankarsrums kyrka Misterhults kyrkaDitt namn:
Tävla om rättvisemärkta varor! 1:a pris värde 500 kr, 2:a pris värde 300 kr, och 3:e pris värde 200 kr.
Adress:
MALL OCH FÖDA NATRIUM
DATOR SNÅLVATTNET OXUDDE 1223 DRIFTEN ATT TA
RÄKNA
AL PACKA HÅR
TOTALA BRUKAR NATTORIENTERARNA HAS TIG ITALIENSKT TV-BOLAG
PRONO MEN BÖR TE FÅ
KODEIN VISAR EGYP TENS ETTA
OMGER TAVLA
RADERNA PÅ TEG KORTA KRONOR HJÄL PER SKA HÅLLA TUNGAN NERE VID SVALGKOLL
FÖRMIDDAG I LON DON
1 vinnare av pysslet får en barnbok. Ange din ålder när du skickar in lösningen.
Hitta de åtta gömda höstorden!
GÅ ILAND MED
Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Senast: Vi behöver din lösning senast 30/10 2019 Vinnarna presenteras på www.svenskakyrkan.se/sodratjust och i nästa nr.
Vinnare förra numret:
1:a pris: Anders Bodén, Ankarsrum. 2:a pris: Britt-Marie Karlsson, Gunnebo.
3:e pris: Nils Gustafsson, Västervik. Barnpyssel: Oliwer Sjöberg, 6 år, Figeholm.
Du hittar orden både vågrätt, lodrätt och diagonalt!
