Misterhults syförening

De håller liv i bygden

Posten är borta, bank och bankomat saknas, kommunhuset står tomt sedan länge, affär finns inte och polisen har lång väg att köra. Men kyrkan finns kvar! Och i församlingshemmet samlas den kyrkliga syföreningen varannan måndag.

TEXT OCH FOTO: Max Wahlund

Vi finns kvar om 10 år, inga problem! utbrister Birgitta Hammarberg.

Landsbygden ska leva, det är en gammal slogan – men hur ser det ut i praktiken? Inte alltid så bra. Men när samhället i övrigt vacklar kliver kyrkans medlemmar in för att gjuta liv i bygden. Misterhults kyrkliga syförening möts i församlingshemmet varannan måndag och har gjort så längre än någon kan minnas.

Kaffedoften fyller stugan när Andrum stiger in, och de färggranna garnnystanen ligger på bordet. – Vi gör det för gemenskapen och samvaron. Om för det goda kaffet förstås!

Ordförande är Elisabet Bergström, som i dag har med sig barnen Desideria (3 år) och Gunnar (1 år). – Jag är uppvuxen i kyrkans barngrupper, så det är en självklarhet för mig att fortsätta och leda denna grupp, säger Elisabet.

Hon bor själv utanför byn, så att komma till Misterhult är som att komma in till gemenskapen. Även de flesta andra kvinnorna – för det är bara kvinnor – bor ute på landet. – Detta blir en avkopplande stund och så bär det lite större frukt två gånger om året.

På sommaren anordnas en fest med loppis och servering som de senaste åren dragit in cirka 7 000 kronor, som skänks oavkortat till majblommeföreningen i Oskarshamn. Och på senhösten anordnas en traditionell missionauktion där det också serveras hemgjord ostkaka. Auktionen drar in runt 30 000 kronor och medlen skänks till olika välgörande ändamål. – På det sättet har vi en liten kassa vi kan använda under året, om det inträffar någon katastrof någonstans kan vi vara med och hjälpa till.

Dessutom står alltid en sparbössa på bordet vid sykvällarna. Pengarna i den går till Hela Människan i Oskarshamn.

Vad betyder den här gruppen för Misterhult? – Det vi ordnar betyder mycket, sommarfesten och auktionen, då kommer många hit. Även firandet vi har på palmsöndagen. Syföreningens arbete betyder mycket.

Ni är bara kvinnor här - vad gör männen egentligen?!

Alla börjar skratta. – De sitter hemma och njuter. – Äntligen lugn och ro, tycker de. Ingen som tjatar. Hahaha!!

Hur ser Misterhult ut om 10 eller 20 år? – Det är då väckelsen slagit till, haha! Men vi sitter kvar hela tiden här i församlingshemmet oavsett, vi orkar inte gå hem emellan.

Och en avslutande fråga: Har Gud något med allt detta att göra? – Självklart, absolut. Vi sjunger visserligen inte till bords och läser inte texter - det gjorde vi förr! Vår nya präst skulle kanske komma hit? Men vi har Guds närvaro här hela tiden. Den saken är klar.