Sjukhuskyrkan

Besöka sjuka och fattiga är kyrkans kärnverksamhet

I Bibeln uppmanar Jesus sina lärjungar att besöka gamla, sjuka och de som sitter i fängelse. I Västervik finns både sjukhus och fängelse, och kyrkan finns på båda platserna. Andrum har talat med sjukhuspräst Eva-Maria Heedman om hur sjukhuskyrkan fungerar.

TEXT: Kajsa Andersson FOTO: Nathalie Chavez, Everday

Andlig vård inom sjukvården har en lång tradition i och med att klosterväsendet förr svarade för den mesta vården. Efter reformationen kom hospital och sjukstugor att stå under biskopens och landshövdingens uppsikt. Själavård bland sjuka blev en uppgift för församlingsprästen. Från 1860-talet övertog landstingen ansvaret, men präster rekryterades även då från Svenska kyrkan. Under 1962 kom Svenska kyrkans pastoratsförbund och Svenska landstingsförbundet överens om att den andliga vården skulle återgå till kyrkan. Senare har även frikyrkor och andra religionssamfund tillkommit. På 1980-talet fastställdes riktlinjer för andlig vård på sjukhus och två viktiga principer formulerades: samverkan och trossamfundens ansvar. Organisatoriskt hör sjukhuskyrkan till den församling där den ligger och största delen av ekonomin bärs av Svenska kyrkan och frikyrkorna där. Landstingen svarade för lokaler och inredning. På sjukhuskyrkan i Västervik arbetar två präster från Svenska kyrkan och en pastor från Pingstkyrkan (representerar frikyrkorna), alla på halvtid. De delar upp arbetet så en har huvudansvar för medicin, en för kirurgi och ortopedi och en för psykiatri. Det finns också möjlighet att anlita företrädare för andra trossamfund, t ex islam. Fjellstedska skolan i Uppsala ger en utbildning i fyra steg för den personal som arbetar med andlig vård inom sjukvården. Även diakoner och kyrkomusiker finns inom Sjukhuskyrkan. Sjukhusprästen Eva-Maria Heedman hänvisar till några ord som ligger till grund för hennes arbete: "Med andlig vård inom sjukvården avses det arbete som trossamfunden bidrar med på sjukhusen till stöd för patienter, närstående och personal. De kristna kyrkornas gemensamma arbete inom den andliga vården bär namnet Sjukhuskyrkan.” De kristna kyrkorna har gemensamt ansvar för den andliga vården inom hälso- och sjukvården och har bildat ett gemensamt organ för samverkan ”Samarbetsrådet för andlig vård inom hälso- och sjukvården”. Enligt grunddokumentet, som Eva-Maria och hennes kolleger arbetar efter, är målet att tillgodose de andliga behov som finns hos patienter, närstående och personal. Sjukhuskyrkans medarbetare måste ha djup förståelse och bred kompetens för att klara det själavårdande mötet i sjukhusmiljö. Deras viktiga uppgift är att stödja och hjälpa, ge mod och hopp. Andlig vård kan också ges till sjuka som vårdas i hemmet i samråd och kontakt med ansvariga

Att möta någon i ångest och inom kommunen. Svenska förtvivlan är något av det svåraste kyrkan reserverar begreppet sjukhuskyrkan för det egna som ryms i den andliga vården men arbetet men respekterar och att lyckas stärka och stödja en samarbetar med företrädare för andra religioner för att patient i en sådan situation är också kunna ge varje patient andlig det starkaste man kan uppleva som vård enligt egna behov. Eva-Maria betonar själavårdare och medmänniska. att präster och diakoner i Svenska kyrkan har EVA-MARIA HEEDMAN tystnadsplikt enligt kyrkoordningen. Pastorer och diakoner i frikyrkorna, liksom katolska och ortodoxa själasörjare har i regel ålagts tystnadsplikt i samband med vigning, ordination eller installation. Sjukhuskyrkan är till för patienter, anhöriga och sjukhuspersonal. Personalen förmedlar ofta kontakten

mellan patient och präst/pastor.

Eva-Maria säger att arbetet inom Sjukhuskyrkan ställer stora krav på medarbetarna. De kastas mellan glädje och förtvivlan, mellan liv och död och blir delaktiga i svåra etiska beslut.

En stor del av arbetet består i att samtala och lyssna. Inom den andliga vården är det viktigt att vara närvarande, att ge hela sitt engagemang åt den man samtalar med, att lyssna och vara empatisk. Att sätta ord på någons förtvivlan och upprorskänsla är svårt och kanske inte lika angeläget. – Att möta någon i ångest och förtvivlan är något av det svåraste som ryms i den andliga vården men att lyckas stärka och stödja en patient i en sådan situation är också det starkaste man kan uppleva som själavårdare och medmänniska. Förutom samtal förekommer också textläsning, bön, förbön, nöddop och utdelande av nattvarden. Eva-Maria har själv känt stor tröst i Psaltaren och läser ibland psaltarpsalmer i sitt arbete. För många är förbönen viktig och för många är musik till stor hjälp.

Ytterligare arbetsuppgifter som Eva-Maria lyfter fram är att Sjukhuskyrkans personal besöker de olika avdelningarna med jämna mellanrum. Det är svårt att hålla andakt i avdelningsmiljö eftersom det ofta är stressigt där men det förekommer. Vid sådana andakter förekommer ofta sång och musik. Tiden för sjukhusvistelse har blivit allt kortare och ersätts av hemsjukvård. Den sjuka som så önskar kan i dessa fall få besök i hemmet.

Sjukhuskyrkan har en andaktslokal nära sjukhusets entré. Det är en liten lokal, som enligt min personliga upplevelse känns välkomnande och trygg för enskild andakt. Där hålls andakt varje onsdag. Antalet besökare varierar. – Det finns behov av en sådan andakt trots att antalet besökare inte alltid är så många, menar Eva-Maria.

Andrum frågade tre personer: Vad förväntar du dig av kyrkan? Vad har kyrkan att bidra med?

Lena Jönsson, förskollärare, Västrum: Kulturarv, ett ställe där man kan mötas för olika personer. Och integration. Sten Larsson, schackspelare, Västervik: Gemenskap. Kyrkan är en plats där människor av olika slag kan mötas. Stefan Johansson, restaurangägare, Ankarsrum: Jag är inte medlem i kyrkan. Men kyrkorna är fridfulla. Det är väl det jag förväntar mig - frid.