Krönika

Jael mördade en man, men mordet ledde till fred. Var det gott eller ont? Bibelns figurer stod inför samma livsfrågor som vi. Jael och Sisera. Oljemålning, cirka 1739, av Jacopo Amigoni (1682-1752). Museo del Settecento Veneziano, Ca' Rezzonico, Venedig.

Krönika: Bibelns kvinnor gör både ont och gott

TEXT: Annsofi Arenander

Jag gillar att läsa om kvinnorna i bibeln. De är visserligen färre än männen, och många är inte nämnda vid namn, men det är inte så att de inte finns. Det finns berättelser om kvinnor med stor makt. Kvinnor som gör ont och de som gör gott.

Isebel, Hulda, Batseba, Tamara… Debora var en domare och profet som ledde soldater i kriget mot kananéerna och besegrade fältherren Sisera. Han flydde skadad och lurades med gräddmjölk in i ett tält av kvinnan Jael, som fick honom att somna. Sedan slog hon en tältplugg genom hans tinning, och efter det blev det fred i fyrtio år.

Och sedan har vi Miriam, Moses syster, som lade honom i en korg i Nilen och såg till att Faraos dotter skulle se honom. Det gör hon, och Miriam ser till att Moses egen mamma blir anställd som amma, så smart!

Därefter kommer berättelsen om barnmorskorna Shifra och Pua som hade blivit tillsagda att döda alla gossebarn när de hjälpte de hebreiska kvinnorna – men det gjorde de inte och sa när man frågade varför: ”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.”

Esters bok är också mycket spännande. Tänk att drottning Vashtis vägran att komma och visa upp sig i hovet blev en så skrämmande handling för kung Xerxes och hans hovmän. En sådan handling skulle leda till myteri bland alla kvinnor, menade de, och kvinnorna skulle genast sluta göra som de blev tillsagda. Bäst att straffa henne ordentligt – så hon blev avsatt. Men Ester är som en spion, nästlar sig in och blir Xerxes nästa hustru och får honom att göra allt möjligt som han inte tänkt sig, och på det sättet räddar hon många ur det judiska folket. De här kvinnorna berättas det om i Gamla Testamentet.

I Nya Testamentet har vi kvinnor som är mer kända för oss: Maria – Jesu mor, Elisabeth, Maria från Magdala. Men det finns flera som heter Maria, och där finns en Hanna som var profetissa i templet när Jesus bars dit som nyfödd, och så har vi flera som inte nämns vid namn men som är välkända ändå; kvinnan vid Sykars brunn, och

kvinnan som smörjer Jesu fötter, och henne som de vill kasta sten på och Jesus säger: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” och alla går därifrån utan att kasta stenar. Det är också en stark berättelse.

Sedan finns det flera kvinnor som är viktiga för kristendomens spridande i världen och som det berättas om i Apostlagärningarna.

Priscilla och hennes man reste med Paulus och undervisade om den kristna vägen, och Lydia, som handlade med purpurtyger, lät döpa hela sitt hus och öppnade sitt hem för apostlarna.

Det finns teologer som menar att utan kvinnorna hade inte kristendomen kunnat spridas som den gjorde. Kvinnor drev företag och stod för mycket av handeln i Medelhavet under den här tiden, och det var ofta kvinnor som bekostade missionen. De öppnade också sina hem för gudstjänster och gemensamma måltider, och det var på detta sätt kyrkorna blev till.

Det finns två grekiska ord som är ursprung till kyrka. Dels kyriakon som betyder herrens plats/hus, dels ordet ekklesia som betyder församling. Precis det här är kyrkan även idag.

Huset där vi samlas och gör saker tillsammans med varandra och med Gud. Vi som är där är församlingen. Men församlingen är också alla de som inte brukar komma till huset men som ändå tycker att det är viktigt att det finns där. Kyrkan är också den församling som sträcker sig över alla gränser, landgränser och tolkningsgränser, som är vi – de händer som har att vara Guds medarbetare på jorden i tiden.

Bibeln är en samling böcker som är full med berättelser om kvinnor och män och deras livsvillkor, och vi kan känna igen oss själva i dem. När vi samlas som kyrka i en kyrka så ligger dessa berättelser till grund för vår gemensamma berättelse.

Ibland vill man kanske gräva ner sig i en bibelberättelse eller en person i bibeln, och det kan vara ganska svårt för ofta står där bara några rader.

EN BÖN: Gud, Hos dig finns alla färger. Hos dig finns alla ord. Varenda språk förstår du som talas på vår jord.

Hos dig finns hela tiden, varenda liten dag. Allt bär du i ditt hjärta och där finns också jag. Amen.

Men det finns författare som har vidgat berättelserna och jag vill ge några lästips:

Nikos Kazantzakis: Kristi sista frestelse Pär Lagerkvist: Barabbas, Ahasverus död, med flera Torgny Lindgren: Bat Seba Kerstin Wikberg: Herodias, Salome