Funktionsrätt i samarbete 01/2021

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE • 1/2021

Docent Hisayo Katsui kritiserar bristande jämlikhet i universitetsvärlden ”Det är inte tänkt att en person med funktionsnedsättning ska upp i talarstolen.” ▸ LÄS INTERVJUN PÅ S. 6

Att bli hörd och tagen på allvar är en av demokratins grundpelare. ▸ S. 5

Vårens kommunal­ valskampanj efter­lyser en kommun för alla ▸ S. 13

Så här skapar du verklig delaktighet ▸ S. 18

pärmens bild: lars kastilan

Vem gör vad?

ANSVARIG UTGIVARE SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf CHEFREDAKTÖR Mikaela Remes VISUELL CHEF Eva Tordera Nuño ANSVARIG REDAKTÖR Nina af Hällström SKRIBENTER I DETTA NUMMER Sebastian Dahlström, Helena Forsgård, Pär Jonasson, Lars Hedman, Lars Kastilan, Marica Nordman, Elias Vartio, Liisa Rautanen, Mikael Sjövall REDAKTIONSRÅD 2021 Anna Caldén, FMA - Funktionsrätt med ansvar Lars Hedman, SAMS Pernilla Nylund, Psykosociala förbundet Matilda Hemnell, FDUV Gita Lindholm, Svenska Hörselförbundet Henrika Jakobsson, FSS

SNABBFAKTA Tidningen Funktionsrätt i samarbete är ett gemensamt språkrör för funktionshinderförbunden och bidrar till ökad kunskap och förståelse både inom och utanför fältet. Upplaga 4 800 ex.

Tidningen stöds av STEA och Konstsamfundet. Medlemmarna i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundets föreningar får tidningen som kostnadsfri medlemsförmån. Tidningen läses också på Kårkullas boenden, bibliotek, socialkanslier, Luckan och av olika påverkare och aktörer i branschen. Vill din organisation erbjuda tidningen till era medlemmar? Kontakta chefredaktören eller SAMS. PRENUMERATION Årsprenumeration: 15 euro.

Lösnummer 5 euro.

Utrikesporto: 5 euro (Europa), 10 euro (övriga världen).

Tillgängligt rtf-format för synskadade: 7 euro/år (tidningen kommer i e-posten).

TRYCK Grano Oy ISSN 1795-410X Funktionsrätt i samarbete uppfyller Nordiska miljömärkets kriterier. Tillverkning vid Grano berättigar den till Svanenmärket.

2 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

STÖMER ÄRI KK MP

I

KONTAKT/PRENUMERATION/ANNONS Adress: SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Medelhavsgatan 14 A 00220 Helsingfors Telefon: 044 5554 388 e-post: redaktion@funk.fi www.funk.fi

Sänd material till redaktion@funk.fi Allt material i Funktionsrätt i samarbete skyddas av upphovsrätt. Det är förbjudet att utan ansvarig utgivares tillåtelse vidarebefordra texter och bilder i tryckta eller digitala medier. Alla rättigheter förbehålles.

Y

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE

DEADLINES 2021 Nummer 2. Deadline måndag den 3 maj. Utkommer vecka 21.

Nummer 3. Deadline måndag den 23 augusti. Utkommer vecka 37.

Nummer 4. Deadline måndag den 1 november. Utkommer vecka 47.

MI

LJÖ M Ä RKT 4041 0955 Trycksak

CHEFREDAKTÖRENS ORD mikaela remes chefredaktör

Ingen är delaktig förrän alla är delaktiga en del av oss får vara röster så väl hörda i vardagen att funderingar kring delaktighet blir aktuella främst så här i valtider. Samtidigt får andra dagligen påminna omgivningen om rätten att bestämma över sitt eget liv. Delaktighet är mer än att bli representerad i politiken – det handlar om att själv avgöra till exempel var man bor och vad man gör på fritiden, även om man behöver hjälp i vardagen.

Delaktighet är alltså inte begränsat till valtider, men valtider ger ett bra underlag för diskussion. Därför tar FUNK. tillfället i akt och ser på delaktighet och demokrati ur olika synvinklar.

Inför vårens kommunalval inleder SAMS och dess medlemsförbund - FDUV, FMA, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundet - en kampanj som uppmanar både röstberättigade och kandidater att diskutera funktionshinderfrågor.

Det är frågor som partierna sällan har konkreta visioner kring. Alla ska gärna ha det bra, men förslagen på åtgärder saknar konkreti. Överlag verkar det finnas en allmän uppfattning om att funktionshinderfrågor är så marginella att den stora allmänheten inte förstår sig på dem, och därför är de inte mediesexiga nog att lyftas fram.

Men funktionshinderfrågor är inte marginella, de berör oss alla. Det konstaterar också föremålet för personporträttet i detta nummer, forskare Hisayo Katsui. Under livets gång varierar vår funktionsförmåga och vi kommer alla i kontakt med funktionsnedsättningar, senast när vi blir äldre. Dessutom är livet oförutsägbart:

den som inte behöver reflektera över sin hälsa i dag kan möta motgångar i morgon.

Därför borde det snarare vara överraskande ifall funktionshinderfrågor inte är en del av partiernas självklara agenda.

Kampen för delaktighet för personer med funktionsnedsättning bör föras på flera fronter.

Dels ska målgruppen själv ställa upp i val och tala om sina behov och erfarenheter, dels behövs allierade – personer som är privilegierade nog att slippa vardagskampen med dålig myndighetsinformation, trasiga hissar och hörselslingor som fattas, och som kan använda sitt inflytande för att förespråka inkluderande politik. Att avlägsna hinder i samhället har nämligen en tendens att gynna alla. Årets kommunalval präglas av flera osäkerhetsfaktorer. Inte ens kandidaterna själva vet i vilken grad de kommer att påverka social- och hälsovårdfrågorna i framtiden på grund av den kommande vårdreformen. Helt konkret måste vi också få veta hur man röstar på ett coronatryggt sätt.

Jag ser fram emot dagen då delaktigheten i samhället är på den nivån att personer med funktionsnedsättningar kan ställa upp i val och tala om något helt annat än funktionshinder, om de så önskar. I väntan på det gäller det att fortsätta efterlysa tillgängliga vallokaler och representation, och påminna omvärlden om att vi alla är kommuninvånare med lika värde.

Jag önskar FUNK.:s läsare en spännande valvår – kom ihåg att rösta! • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 3

innehåll • 1/2021 PÅ PÄRMEN

Hisayo Katsui innehar Finlands enda professur i funktionshinderforskning

24

Det är helt klart att de här frågorna berör alla, säger hon.

13

Rösta på kandidater som talar om funktionshinder, uppmanar förbunden

18

Fyra frågeställningar för den som vill skapa verklig delaktighet

FDUV:s sakkunniga Susanne Tuure om konflikten mellan omsorg och självbestämmande.

Studio Auran Kuva / Bo Strandén

6

LÄS OCKSÅ

17

"Personer med funktionsvariationer kompenserar inte avsaknad av politiska mål" Mikael Sjövall om sina erfarenheter i kommunalpolitiken.

Långvariga FMAstyrelsemedlemmen Olof Ekblom är borta

24

Jukka Kumpuvuoris juridiska byrå lär inte bli arbetslös i första taget

vane

23

26 Kommunernas funktionshinderråd kommer bäst åt konkreta tillgänglighetsproblem 30 Helt oacceptabelt av Åland att slopa funktionsrådet, anser handikappförbundet 32 I det stora landskapet fortsätter att ge lärdomar om teater

26

3

jörgen lundälv

I VARJE NUMMER Chefredaktörens ord: Ingen är delaktig förrän alla är delaktiga 5

Ledaren: Civilsamhällets visselblåsare gör sina medlemmars röster hörda

12 Juristen har ordet: Bättre funktionshinderservicelag genom delaktighet och stärkta språkrättigheter 20 Lättläst: Tobias Ståhlberg gillar att vara tillbaka på Arbetscentralen 22 Lasses hörna: När andra bestämmer över ditt liv 35 Föreningshjälten: Marika Hackman Bakpärm: Händelsekalender

4 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

33

LEDAREN

Skribenten är verksamhetsledare på FDUV

Civilsamhällets visselblåsare gör sina medlemmars röster hörda FDUV sände ut en enkät till sina medlemmar i slutet av året. Vi ville få information om vilken typ av stöd våra medlemmar behöver av samhället och av oss i FDUV. Jag var personligen skeptisk till att sända ut en enkät just före jul. Kommer den att tappas bort i julposten? Kommer våra medlemmar att vara för upptagna av julförberedelser för att ens att notera den?

Döm om min förvåning när jag kom tillbaka på jobb efter julledigheterna och min kollegas skrivbord var fyllt av svarspost i stora högar. Vi hade sänt enkäten per post tillsammans med Organisationerna ett svarskuvert. Man kunde också besvara behövs för att upprättenkäten på nätet. hålla ett levande civilsamDessutom hade vi en separat lättläst enkät hälle där alla får känna att de riktad till personer kan vara med - delaktiga - och m e d i n te l l e k t u e l l påverka sin egen situation. funktionsnedsättning och de hade också möjlighet att besvara enkäten genom att ringa till oss. Vi försökte sänka tröskeln för deltagande på olika sätt.

Sammanlagt fick vi in över 550 svar, största delen på pappersblanketterna. Att så många tog sig tid att besvara enkäten visar att våra medlemmar upplever FDUV:s verksamhet som viktig – de vill påverka och få sin röst hörd.

Att bli hörd och tagen på allvar är en av demokratins grundpelare. Som en intresseorganisation är FDUV:s roll att arbeta för att

medlemmarnas stödbehov, rättigheter och åsikter beaktas och bemöts då samhället utvecklar social- och hälsovårdstjänster.

Min uppfattning är att en stark demokrati hålls levande genom ett aktivt civilsamhälle.

Idéburna organisationer som FDUV och andra social- och hälsovårdsorganisationer spelar en viktig roll som ”visselblåsare” i civilsamhället.

Motsvarar dagens service och stöd det som personerna verkligen behöver eller utvecklas servicen enligt serviceproducenternas ekonomiska beräkningar?

Därför är det så bekymmersamt att Veikkaus intäkter minskar och därigenom även stödet till social- och hälsovårdsorganisationer. Socialoch hälsoorganisationernas understödscentral STEA har förvarnat organisationerna om att understödet kommer att minska redan åren 2022 och 2023.

Ett försvagat civilsamhälle kan ha allvarliga konsekvenser för demokratin. Naturliga mötesplatser där man kan träffas under fria former, kamratstöd, information om rättigheter, service och stöd – det är allt sådant som betyder mycket för människor i sårbar situation. Organisationerna behövs för att upprätthålla ett levande civilsamhälle där alla får känna att de kan vara med - delaktiga - och påverka sin egen situation.

Vad det minskade stödet till organisationer på riktigt kommer att ha för konsekvenser vet vi inte ännu, men på FDUV kommer vi att fortsätta vårt arbete med att förmedla våra medlemmars synpunkter. Tack till alla som svarat på vår enkät. •

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 5

Sofia Jernström

lisbeth hemgård

DELAKTIGHET OCH DEMOKRATI

Funktionshinder­ forskaren på jakt efter samhällsförändring När Hisayo Katsui började studera funktionshinderforskning existerade inriktningen bara vid några enstaka universitet i världen. Även om fältet fortfarande är litet växer intresset för ämnet hela tiden och en oändlig mängd frågeställningar väntar på att bli utforskade. Genom sina forskningsrön hoppas Katsui kunna påverka attityder och åstadkomma politisk förändring. text : mikaela remes ∙ bilder: lars kastilan

6 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 7

Personer med funktionsnedsättning har en svag ställning på alla håll i världen, så är det tyvärr.

Funktionshinderforskning

Ett tvärvetenskapligt forskningsområde som bland annat omfattar frågor kring samhälls- och socialvetenskaper, juridik och humaniora. Forskningen granskar både det egna samhället och internationella perspektiv, belyser ojämlikheter och intresserar sig för upplevelserna hos personer med funktionsnedsättning. Genom forskningsrönen strävar man efter att påverka beslutsfattande och förbättra delaktigheten.

hisayo katsuis väg till att bli Finlands enda docent i funktionshinderforskning började i en avlägsen skog vid foten av ett berg i Japan. När hon var 14 år tog högstadieläraren en handfull elever på besök till en institution för personer med svåra funktionsnedsättningar. Hon hade aldrig träffat en människa med funktionsnedsättning, och det blev ett förvirrande möte.

– Efteråt undrade jag varför jag blev så ställd.

Det berodde förstås på att dessa personer inte fanns ute i vårt samhälle. Samtidigt ifrågasatte jag redan då varför deras hem fanns mitt i skogen, långt borta från stadscentrum, berättar hon.

Det dröjde inte länge innan Katsui inledde frivilligarbete på anstalten. Det fortsatte hon med i många år, tills hon började med kandidatstudier i Tokyo. Över tid kände hon att frivilligarbetet inte tog henne närmare kärnproblemet.

– Då började jag utforska vad jag borde studera för att kunna vara med om att förändra dessa personers samhälleliga ställning. Jag hittade funktionshinderforskningen, och på den vägen har jag blivit, säger Katsui.

Katsui kom till Finland år 1999 för sin doktorsavhandling. Före det gjorde hon en avstickare till Storbritannien, eftersom det var det enda stället i världen där man under 90-talet kunde få en magisterexamen i funktionshinderforskning.

Sedan år 2018 har Katsui haft tjänsten som biträdande professor i funktionshinderforskning vid Helsingfors universitet, där hon bedriver forskning på finska och engelska, en del också på japanska. Än i dag är funktionshinderforskningen ett litet område: Sällskapet för handikappforskning

8 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

i Finland har 80 medlemmar. Men intresset växer hela tiden, säger hon.

Inget land har nått jämlikhet Hur kommer det sig då att Hisayo Katsui valde att satsa på forskarkarriär i Finland?

Enligt Katsui har Finland i internationella sammanhang lyckats profilera sig som en föregångare inom funktionshinderfältet. Att den starka funktionshinderrörelsen bidragit till att forma det finländska välfärdssystemet är ett känt faktum också ute i världen.

Tankarna söker sig till riksdagsledamot Kalle Könkkölä, som var den första personen med funktionsnedsättning som blev invald i riksdagen på 1980-talet. Också i det japanska parlamentet verkade två personer med funktionsnedsättning på den tiden. Men att ha personer med svåra funktionsnedsättningar på synliga poster har blivit möjligt i det japanska samhället först under senare år, påpekar Katsui.

När Katsui kom till Finland märkte hon genast att personer med funktionsnedsättning var vanliga i gatubilden. Men hon lät sig inte luras, utan var väl medveten om att också Finland har en lång väg att gå för att uppnå full delaktighet.

– Personer med funktionsnedsättning har en svag ställning på alla håll i världen, så är det tyvärr. Det finns inte ett enda land där jämlikheten skulle vara uppnådd. Därför är det viktigt med internationellt samarbete på fältet.

För att forskning ska kunna påverka samhället krävs att den görs begriplig för människor utanför fältet. Häri uppstår en utmaning: funktionshinderforskningens sätt att förhålla sig

till och tala om funktionsnedsättningar skiljer sig på många sätt från de attityder som råder i samhället.

– Samhället ser fortfarande personer med funktionsnedsättningar som patienter eller servicebrukare med behov som man ska möta och reagera på. Forskningen tittar däremot på samhälleliga strukturer och försöker hitta tvärvetenskapliga svar på varför bemötandet ser ut som det gör. Vi talar inte samma språk.

Funktionshinderforskningen fokuserar inte bara på vad man gör, utan också på hur man gör det: förutom att forskarna är intresserade av sina resultat är också tillvägagångssätten viktiga. Som bäst deltar Katsui i projektet Tecknade minnen, där en forskargrupp utreder rättskränkningar mot döva och teckenspråkiga personer. Bland forskarna finns personer från båda målgrupperna.

Under forskningens gång delar gruppen med sig av resultaten, så att människor på fältet har möjlighet att påverka och använda sig av forskningsresultaten redan innan slutrapporten publiceras.

– Det här är ett tillvägagångssätt som är typiskt för funktionshinderforskningen. Poängen är inte bara att utöka uppdragsgivarens kunskap, utan de målgrupper som berörs ska också kun-

na använda sig av informationen och påverka slutprodukten, säger hon.

Att nå målgruppen Hur snabbt och effektivt det går att påverka genom forskning är sedan en annan fråga. Det tar tid innan forskningsresultat omvandlas till åtgärder som syns i det verkliga livet, medger Katsui. Men hon låter sig inte bli modfälld utan är alltid redo att dela ny information med beslutsfattare.

– Jag skriver ofta ett sammandrag på några sidor med de viktigaste resultaten och rekommendationerna, så att de inte behöver gå igenom en 200 sidors forskning. Det gör det betydligt lättare att få budskapet igenom.

Funktionshinderforskningen fäster också uppmärksamhet vid hur vi delar med oss av information. När Katsui forskade i frågor som berörde personer med funktionsnedsättning i Uganda, där läskunnigheten inom målgruppen är på låg nivå, presenterade hon forskningsresultaten i form av fotografier.

– Då kommenterade parlamentsledamöterna som jag diskuterade resultaten med att de gärna också skulle ta resultaten i bildformat. Det gäller alltså att tänka utanför de traditionella akademiska banorna, där vi visar upp resultat i form →

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 9

Bara inom Helsingfors universitet finns en hel del att göra. Det är en enorm organisation, alltså tar interna förändringar sin tid.

av publikationer och konferenspresentationer.

Det är viktigt att forskningen når målgruppen.

Bara då kan dialog och samhällelig förändring uppstå, säger Katsui.

Vem ska upp i talarstolen?

Också i Finland har beslutsfattarna blivit intresserade av delaktighetsfrågor, särskilt efter att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades år 2016.

Social- och hälsovårdsministeriet kom nyss ut med ett nationellt handlingsprogram om hur konventionen ska förverkligas i praktiken, och med 110 åtgärder hoppas ministeriet föra oss mot ett mer jämlikt samhälle.

De samhälleliga attityderna är sedan en fråga för sig, det har Katsui fått konstatera på sin arbetsplats vid Helsingfors universitetet, där hon tar tag i vardagliga missförhållanden.

– När jag bokar in föreläsningssalar via universitets interna bokningssystem borde jag se om ett utrymme är tillgängligt eller inte. Men i praktiken stämmer informationen inte alltid.

Ofta kan ett rum klassas som tillgängligt, men det är svårt att komma upp i talarstolen. Man räknar inte med att den som talar kunde ha en funktionsnedsättning, suckar hon.

Hon gläds över att många studerande med funktionsnedsättningar hittat hennes kurser.

Den feedback som kommer från dem tyder emellertid på att studievärlden inte är särdeles inkluderande. Konkurrensen inom universitetsvärlden är hård och många känner inte till sina rättigheter.

Som ett exempel lyfter Katsui fram konceptet om rimliga anpassningar, som tar i beaktande funktionsnedsättningar genom att studerande kan få be om extra tid att skriva färdigt ett arbete eller bekanta sig med material på förhand. I praktiken är det här en möjlighet som sällan erbjuds.

– Folk blir ofta överraskade när jag frågar om

10 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

någon behöver rimliga anpassningar, eftersom de inte fått frågan tidigare.

Katsui säger att hon jobbar för att ändra på systemet inifrån, bland annat genom att sitta i universitetets jämställdhets- och likabehandlingskommitté.

– Bara inom Helsingfors universitet finns en hel del att göra. Det är en enorm organisation, alltså tar interna förändringar sin tid.

Funktionshinderfrågor berör oss alla Men den som vill se samhällelig förändring kan inte bara nöja sig med att vänta, eftersom utbildning spelar en viktig roll i att skapa framtidens beslutsfattare. En aspirerande politiker kan gynnas av en högskoleutbildning – omvänt kan den som inte hänger med i universitetsstudierna känna sig nedslagen och låta bli att ge sig ut för att påverka.

Att toppkandidater i val sällan marknadsför sig genom att ta upp frågor som berör personer med funktionsnedsättningar tror hon har göra med att de fortfarande betraktas som specialfrågor som berör en marginell målgrupp.

– Det här stöter man på också i den akademiska världen. När jag presenterar en idé om ett forskningsprojekt kan jag få feedback om att frågeställningen berör en så liten grupp människor att den inte är samhälleligt relevant. Det är svårt att förstå hur uppskattade akademiker på höga poster kan tänka så. Samtidigt visar det varför inte heller allmänheten greppar problemet.

Paradoxen ligger i att funktionshinderfrågorna gäller så gott som oss alla i olika skeden av livet. Även den som inte direkt berörs kan bli närstående och ha äldre personer i sin omgivning.

– Det är helt klart att dessa frågor berör alla, konstaterar Hisayo Katsui.

Som ett intressant exempel på att skapa förståelse och åtgärda delaktighetsproblemet lyfter hon fram Uganda, där det finns krav på att

Hisayo Katsui

• Biträdande professor vid Helsingfors universitet. Finlands enda docent inom funktionshinderforskning.

• Född i Japan, flyttade till Finland år 1999.

• Varit verksam inom Abilis-stiftelsen, Åbo Akademis institut för mänskliga rättigheter och som ordförande vid Sällskapet för handikappforskning i Finland.

personer med funktionsnedsättningar ska vara representerade på alla plan i beslutsfattandet från parlamentet till byarådet. I det ugandiska parlamentet är fem platser av 200 reserverade för ledamöter med funktionsnedsättningar.

– Att välja in människor genom en kvot är omdebatterat. Men i ett land där situationen för personer med funktionsnedsättningar är dålig kan det här vara ett sätt att förändra samhälleliga attityder. Att ha med personer med funktionsnedsättningar i Vi kan alltid göra mera. beslutsfattandeproMen jag tycker vi kan ge cesser gör resultatet ofta mer inklusivt för Finland ett rätt bra vitsord för hela befolkningen.

utvecklingen hittills.

Samarbete efterlyses Trots vardagliga missförhållanden och kunskapsbrist tyder mycket på att samhället stegvis håller på att bli en bättre plats för personer med funktionsnedsättning, tycker Katsui.

Ur forskarens perspektiv ser hon att vetenskapsvärlden i större grad kunde samarbeta med

funktionshinderrörelsen och organisationerna på fältet. Till exempel kunde det ske ett större utbyte av nya forskningsrön och lärdomar från påverkansarbetet.

– Genom samarbete kunde vi få beslutsfattarna att inse att missförhållanden inte bara handlar om magkänsla och enskilda personers berättelser, utan att det faktiskt finns forskningsrön att tillgå.

Under sin forskarkarriär har Hisayo Katsui samarbetat en hel del med utrikesministeriet, där det finns en funktionshinderpolitisk koordineringsgrupp. När Finland gör inlägg och skriver rapporter kring frågor som berör personer med funktionsnedsättningar följer många länder noga med. Mycket är på gång nationellt i lagstiftningsväg och de kommunala funktionshinderråden har börjat hitta sin form.

På den egna fronten gör Katsui allt för att få in flera unga forskare på fältet, och därigenom skapa mer underlag för politisk diskussion och beslutsfattande.

– Vi kan alltid göra mera. Men jag tycker vi kan ge Finland ett rätt bra vitsord för utvecklingen hittills.• Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 11

sofia jernström

JURISTEN HAR ORDET

marica nordman

skribenten jobbar som juridiskt ombud vid SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder

Bättre funktionshinderservicelag genom delaktighet och stärkta språkrättigheter I vår fortsätter arbetet med den nya funktionshinderservicelagen. Som det ser ut nu ska lagförslaget till riksdagen våren 2022, och år 2023 ska lagen få laga kraft.

I fjol tillsatte social- och hälsovårdsministeriet en arbetsgrupp vars uppgift var att bedöma och bereda ett förslag till bestämmelser i ifrågavarande lagstiftning. Avsikten var att trygga och öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta i beslutsfattande och ordnande av service som gäller dem.

Bakgrunden till arbetsgruppen var medborgarinitiativet ”Ingen marknadsvara”. Initiativet uppstod, eftersom upphandlingen av nödvändig hjälp och stöd i boende och livslånga tjänster för personer med funktionsnedsättning ansågs strida mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Således krävdes ett slut på upphandlingen. Allt som allt samlades över 72 000 namn.

När initiativet behandlades i riksdagen vårvintern 2019 konstaterades att det fanns problem kring upphandlingen. En av åtgärderna för att utreda läget var att tillsätta en arbetsgrupp, som döptes till delaktighetsgruppen. Jag fick en plats i gruppen, där min uppgift som SAMS representant var att arbeta för olika målgruppers delaktighet och se till att de språkliga rättigheterna stärks i lagstiftningen.

Arbetsgruppen slutförde sitt arbete i fjol, och dess slutrapport är i skrivande stund på utlåtanderunda. Rapporten innehåller arbetsgruppens förslag på ändringar i det nya funktionshinderservicelagförslaget och socialvårdslagen för att förbättra delaktigheten i klientprocesserna, exempelvis så att det individuella behovet förstärks i beslutsfattandet.

Vidare förstärks rätten att använda sitt eget språk och det föreslås att en person vid behov ska stödjas för att få tillgång till information, bilda sig en egen åsikt och uttrycka den. Dessutom ska bestämmelserna i FN:s funktionshinderkonvention i större mån beaktas i specialmotiveringarna.

Vi på SAMS ser att flera av arbetsgruppens förslag förstärker klientens rättssäkerhet, som att beslut som gäller service för personer med funktionsnedsättning under vissa förutsättningar ska fattas som giltiga tillsvidare. Att göra beslut som är i kraft tillsvidare underlättar planerandet av livet och framtiden. Det är även i linje med normalitetsprincipen, då man inte behöver vara oroad för ändringar i besluten.

Det finns mycket som arbetsgruppen tyvärr inte kan påverka, så som användningen av upphandling, samt tjänsterna och stödformerna i den nya funktionshinderlagen. Förväntningen är ändå att paragraferna gällande tjänsterna behandlas i vår under ett antal höranden.

Många viktiga ärenden återstår att behandla, så att den nya funktionshinderlagen blir en bra lag för alla som den berör. SAMS anser bland annat att det behövs tydliga bestämmelser om en inkluderande personlig budgetering. Det behövs också mera forskning och statistik om funktionshinderfältet överlag, särskilt på svenska. Stödformen i beslutsfattande bör utvecklas, och resursbegränsningen från den personliga assistansen måste bort. Samarbetet med funktionshinderorganisationer i det fortsatta arbetet med lagreformen är ytterst viktigt. •

12 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

DELAKTIGHET OCH DEMOKRATI

En betydande minoritet går till val Senast söndagen den 18 april ska röstsedlarna ligga i valurnorna.

Då klarnar det vem som fattar de kommunala besluten under de följande fyra åren. SAMS och dess medlemsförbund uppmanar dem som ställer upp i kommunalvalet att lyfta fram funktionshinderfrågor under devisen: Vi är många. Vi är olika.

Vi är kommuninvånare som alla andra. text och illustration: sebastian dahlström ∙ bilder: privat

personer med funktionsned­­s ät­ tningar kallas ibland för Finlands största minoritet: enligt EU-SILC-undersökningen om europeiska levnadsförhållanden kan andelen av befolkningen uppgå till 29 procent.

Samtidigt är det en brokig skara med olika behov.

För att dessa behov också ska synas i den offentliga debatten riktar sig funktionshinderförbunden nu till både politiker och allmänheten

genom att sprida information och kunskap inför kommunalvalet.

Under våren kommer förbundens kommunalvalskampanj att synas på webben och sociala medier med taggen #EnKommunFörAlla¸.

Budskapet till de röstberättigade är: rösta på kandidater som tar funktionshinderfrågor i beaktande.

Hurdana frågor är då avgörande? På nästa uppslag kan du läsa hur några väljare resonerar. →

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 13

Satsa på skolkuratorer Maj-Len Jossfolk

ålder: 58 kommun: Närpes yrke: Sjuk­ pensionerad, tidigare distriktchef på FPA förening: Psyko­ sociala föreningen Svalan rf

Varje vardag samlas omkring 25 personer på vänstugan Svalboet i Närpes. Vänstugan är en mötesplats för kommuninvånare med erfarenhet av psykisk ohälsa.

Maj-Len Jossfolk är ordförande för psykosociala föreningen Svalan som driver Svalboet.

Hon ger Närpes ett gott betyg för psykvården.

– Närpes har en psykosocial enhet som man får besöka utan remiss, vilket är jättefint. Kommunen har rätt bra resurser när det kommer till läkare, psykologer och samtalskontakter, säger Jossfolk.

Enligt Maj-Len Jossfolk är det centralt att kandidaterna i kommunalvalet sätter sig in i frågor som berör psykisk ohälsa. Avgörande är

också att kommunpolitiker är beredda att stöda aktörer inom tredje sektorn.

– Det är viktigt att kandidaterna är insatta i vårt arbete och villiga att understöda oss ekonomiskt.

Maj-Len Jossfolk hoppas att kvaliteten på vården bibehålls också efter att social- och hälsovårdsreformen träder i kraft. I den politiska debatten inför kommunalvalet skulle hon särskilt vilja rikta fokus på barn och ungdomar.

– Vi behöver tillräckligt med resurser i skolorna för kuratorer och stödpersoner av olika slag.

Hur man mår i ungdomen påverkar en genom hela livet, konstaterar Jossfolk.

Fler med funktionsvariation borde ge sig in i politiken Harold Henriksson

ålder: 80 kommun: Pargas yrke: Socionom förening: Åbolands synskadade

Ordförande Harold Henriksson vid föreningen Åbolands Synskadade har lång erfarenhet av politik. Vid sidan av ordförandeskapet är han medlem i rådet för personer med funktionsnedsättning i hemkommunen Pargas, där han sitter för sjunde perioden i följd.

– Efter kommunalvalet klarnar det om det blir en åttonde period, säger Harold Henriksson, som inte verkar slå av på takten fast han snart fyller 81 år.

Henrikson, som har en synskada, säger att kommunalvalet är avgörande i frågor som berör funktionshinder.

– Det är kommunerna som ska sköta de flesta tjänster vi behöver. Färdtjänst, personlig assistans och anpassat boende. Det här behöver

lyftas fram, alla kandidater är inte tillräckligt insatta i de här frågorna.

Hemkommunen Pargas får beröm av Harold Henriksson när det gäller service för personer med särskilda behov. Som medlem i funktionshinderrådet har han själv ett finger med i spelet.

– Jag vet vem jag ska rycka i ärmen när det behövs.

Henriksson skulle gärna se att flera personer med funktionsnedsättning gav sig in i politiken, men han konstaterar att det många gånger kan vara svårt att lita på sin egen förmåga och kompetens.

– Hur vi ska få flera av våra duktiga människor att ställa upp i val, ja det är en bra fråga!

Tillgänglighet i vardagen handlar om allt från rullstolar till svensk service Daniela Frankenheuser ålder: 40 kommun: Grankulla yrke: Kanslist förening: FDUV i Mellersta Nyland

Även grankullabon Daniela Frankenheuser skulle gärna se flera personer med särskilda behov i politiken.

– Det skulle vara viktigt att personer med funktionsvariationer skulle synas, men de är ofta väldigt försiktiga, säger Frankenheuser.

När det gäller tillgängligheten i Grankulla lyfter Frankenheuser fram tågperrongen, som enligt henne borde anpassas bättre för rullstolsburna.

Själv använder hon inte rullstol, men hon har noterat att flera platser i staden är besvärliga.

Frankenheuser arbetar deltid som kanslist vid FDUV och bor i ett lägenhetsboende vid en

14 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Kårkulla-enhet. För egen del är hon nöjd med tillgängligheten på enheten. Staden kunde däremot bli bättre på svenskspråkig service.

– Jag är inflyttad Grankullabo och inte så insatt i alla stadens tjänster, men de är ibland lite dåliga på svenska.

Inför kommunalvalet följer Frankenheuser med kandidatnomineringen både via nätet och ute på gator och torg.

– Jag brukar titta på valaffischerna på stan och på Facebook, och sedan söka vidare på de kandidater som intresserar för att ta reda på vilka saker de står för, säger Frankenheuser.

På en skala från 1 till 10 får mitt intresse för kommunalvalet en åtta Elin Westerlund

ålder: 23 kommun: Helsingfors yrke: Studerande vid Helsingfors universitet

Det är de lokala frågorna som gör kommunal­ valet intressant, anser teckenspråkiga Elin Westerlund som studerar vid Helsingfors universitet. På kommunnivå är det lättare att påverka beslutsfattandet än i riksdagen.

När Elin Westerlund väljer vem hon ska rösta på uppskattar hon öppenhet, och att kandidatens åsikter sammanfaller med de egna i viktiga frågor.

– Det är också viktigt att hen har en positiv inställning till teckenspråken och vill gynna teckenspråkigas situation, säger Westerlund.

Tillgänglighet är en kärnfråga, och Elin Westerlund vill särskilt fokusera på språkpolitiken.

– Man borde tänka på att det finns fler språk än finska och svenska. Teckenspråk, till exempel.

Westerlund önskar att Helsingfors skulle förbättra barn och ungas tillgång till teckenspråk.

– På finlandssvenskt håll finns det brister.

Barnen har rätt till teckenspråksundervisning som modersmålsundervisning i grundskolan, men i praktiken uppfylls den inte.

Elin Westerlund anser att det är viktigt att fler människor har kunskap om hur man bemöter en teckenspråkig person. Man ska inte förutsätta att alla kan höra.

– Jag tycker att det är irriterande att till exempel hälsostationer antar att man har normal hörsel och kan ta del av röntgensvar per telefon.

Hallå, det går att meddela resultatet på ett sätt som inte kräver att man kan höra. Exempelvis genom elektroniska meddelanden. •

Lika rätt till demokratiskt deltagande tryggas genom lag text: elias vartio

enligt vår grundlag tillkommer statsmakten i Finland folket, som företräds av riksdagen. Var och en ska ha rätt att påverka samhällets utveckling. Det här framgår i paragraf 2 i grundlagen, som fastställer att Finland är en demokrati. Kapitel 2 i grundlagen, som berör grundläggande fri- och rättigheter, ger deltagandet i val ännu starkare skydd. Där framgår bland annat att alla som fyllt 18 år har rätt att rösta i kommunalval.

Samhället ska främja den enskildas möjligheter att delta i samhällelig verksamhet, och påverka beslut som gäller personen själv.

Enligt grundlagens paragraf 6 får ingen utan godtagbara skäl särbehandlas på grund av sin funktionsnedsättning eller sitt hälsotillstånd.

I klarspråk betyder det här att en funktionsnedsättning inte ska utgöra ett hinder för att kandidera i kommunalval eller på andra vis delta i beslutsfattande.

Också vår handikappservicelagstiftning har skapats med syftet att främja ”de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället”. Enligt

paragraf 8 ska ”de handikappade ges rehabiliteringshandledning och anpassningsträning samt annan service som behövs för att syftet med denna lag skall nås”.

Det här innebär att ifall extra stöd krävs på grund av individuella behov ska detta också tryggas av samhället. I praktiken kan det här handla om fler personliga assistanstimmar, eller resor med färdtjänst för att en person ska kunna kandidera i val. Även artikel 29 i FN:s funktionshinderkonvention, som haft laga kraft i Finland sedan 2016, gäller lika möjligheter att delta i val också eventuell kandidatur. Alltså tryggas möjligheterna till deltagande på många sätt.

En annan femma är om vårt socialvårdssystem är flexibelt nog. Trots att beslut om assistens ska fattas på individuella grunder, och utan ogrundade dröjsmål, är socialt arbete inom funktionshinderservicen kraftigt underresurserat. Det leder sannolikt till att personer med funktionsnedsättningar är kroniskt underrepresenterade i våra beslutsfattande organ, lagarna till trots. • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 15

noterat Rocka sockorna för allas lika värde Den 21 mars är det internationella Downs syndrom-dagen, och som vanligt rockas sockorna. Att rocka sockorna är enkelt: genom att ta på dig omaka strumpor hyllar du olikheter och slår ett slag för alla människors lika värde och rättigheter.

Tillsammans kan vi förändra människors attityd och se till att alla är välkomna i vårt samhälle!

Ta gärna ett foto på dina glada fötter och dela det på sociala medier med #finlandrockarsockor #sukatrokkaa #rockasockor.

Läs mera på ▸ fduv.fi/rockasockorna. •

16 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Helsingfors universitet och Jyväskylä universitet börjar forska i finlandssvenskt teckenspråk I början av detta år har Jyväskylä universitet och Helsingfors universitet fått ansvaret att bedriva forskning i finlandssvenskt teckenspråk med finansiering av undervisnings- och kulturministeriet, uppger Finlands Dövas Förbund.

Vid Jyväskylä universitet ligger fokus på korpusarbete.

Avsikten är att i framtiden publicera en språkkorpus på finlandssvenskt teckenspråk – ett slags uppslagsverk i hur språket används. Helsingfors universitet planerar i sin tur att forska i finlandssvenska teckenspråkets roll som minoritetsspråk.

Att man nu börjar forska i det hotade språket är resultatet av en lång kamp som förts av organisationer på fältet. Ministeriets finansieringsbeslut utgår från regeringsprogrammet, där man uttrycker en vilja att stärka finlandssvenskt teckenspråk. Ökad kunskap ska bland annat underlätta undervisning i språket i framtiden. •

KOLUMN

mikael sjövall

skribenten är journalist och ordförande för Finlands Svenska Publicistförbund.

Maskot i kommunalpolitiken jag gjorde min debut i kommunalpolitiken i Helsingfors 2008. Det är ett tag sedan. Partierna var på jakt efter intressanta profiler som skulle garantera en mångfald i kandidatnomineringen.

Det talades om behovet av en bukett med blommor i alla färger. Något för var och en enligt tycke och smak, löd den inofficiella strategin som stod inpräntad mellan raderna i valmanifesten. Så även inom SFP. Jag marknadsfördes som partiets gröna maskot. Som före detta talesperson på Greenpeace var det meningen att jag skulle täppa flykten av väljare till De gröna som var stadens näst största parti. Det rådde ingen större trängsel inom SFP:s gröna falang. Jag fick orera friskt om trängselskatter, Östersjön och klimatfrågan utan att någon ifrågasatte mina funderingar.

Jag skulle appellera till alla miljöaktivister, naturvänner, trädkramare, övervintrade hippies, veganer, cyklister och fredsnissar var det tänkt. Det gick sådär. Jag fick 170 röster och erbjöds Hur många en förtroendepost partier har mejslat i Helsingfors energis direktion. ut en strategi Som SFP:s som berör personer med gröna maskot förväntades jag funktionsnedsättning och bära hela partiets deras rättigheter? miljösamvete på mina axlar och damma bort stämplingen av SFP som ett parti för bilister och direktörer.

På samma sätt upplever jag att många personer med funktionsvariationer tvingas in i rollen som maskotar i kommu-

nalpolitiken. De förväntas ofta kompensera frånvaron av politiska målsättningar som gäller funktionshinder och tillgänglighet. Av samma anledning är partiernas fagra utfästelser om mångfald ofta påklistrade. Hur många partier har mejslat ut en strategi som berör personer med funktionsnedsättning och deras rättigheter? Frågan kvitteras ofta med ett par meningar i partiets riktlinjer om vårdreformen eller socialoch hälsovården.

Tyvärr tror jag att valmatematiken spelar sina spratt med oss. Antalet personer med funktionsvariationer är alltför litet för att deras väljarstöd ska ha någon större betydelse när partierna räknar potentiella röster. Av samma orsak trillar till exempel samerna, romerna, judarna och tatarerna mellan stolarna i politiken, vilket osynliggör de frågor som är viktiga för dem. Symbolfrågor kan ge en välkommen fjäder i hatten för ett enskilt parti, men med hjälp av behjärtansvärda symbolfrågor vinner man inte val.

Jag saknar politiker av hädangångne Kalle Könkköläs kaliber som rörde om i den politiska grytan. Han läxade upp andra beslutsfattre när handikappservicelagen eller specialomsorgslagen åsidosattes och var en outtröttlig kämpe för samhällets bortglömda minoriteter. Könkkölä respekterades över partigränserna. Han var definitivt ingen maskot. Än mindre en galjonsfigur.

I det här kommunalvalet är det många ödesfrågor som står på spel för finlandssvenskar med funktionsvariationer. Kårkulla samkommuns framtid som självständig aktör hänger i en skör tråd och de svenska särlösningarna ska stöpas om i den vårdreform som snart blir verklighet.

Vi har inte råd att reducera frågor om mänskliga rättigheter till ett valstrategiskt schackspel som utser maskotar. • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 17

DEMOKRATI OCH DELAKTIGHET

shutterstock

Fyra frågor om delaktighet

Vägen till egna val Vi är alla huvudpersoner i vårt eget liv. För många är det här självklart, men ju mer hjälp man behöver i vardagen desto större är risken att någon annan tar beslut som berör en. I Finland finns människor vars önskemål och integritet hamnar i skymundan. Men det behöver inte vara så. Utifrån sina erfarenheter inom omsorgen lyfter FDUV:s sakkunniga Susanne Tuure fram fyra frågeställningar för den som vill skapa verklig delaktighet, inte bara en illusion. text: mikaela remes

1.

Lyssnar jag på riktigt?

I mitt arbete vid FDUV träffar jag personer med funktionsnedsättning som har planer på att flytta hemifrån. Då gäller det att fånga upp deras önskan – vad vill de egentligen? Det spännande i mötet är att lyssna på riktigt, utan att blanda in sina egna värderingar och förutfattade meningar om vad som är bra och dåligt. Att hitta vägen som personen önskar att gå, även om det inte skulle vara samma väg som jag önskar att personen valde.

Jag måste kunna lyssna, tolka och förstå, och försäkra mig om att jag förstått rätt. Lära känna människan för att få reda på vad som är viktigt i dennes liv. Det kan låta enkelt, men en del personer är svåra att tyda och tolka. Jag ser det som en positiv utmaning.

Många vill ta beslut tillsammans med sina närstående. Samtidigt måste man snappa upp signaler när personen vill bestämma själv.

Många gånger är min roll att stöda personen,

18 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

så att denne vågar berätta en närstående om sin åsikt. Också när det inte är samma åsikt som mamma och pappa har.

2.

Vad är omsorg och vad är självbestämmande?

När självbestämmandelagen infördes jobbade jag inom omsorgen, och då fick vi se över våra arbetssätt vid boendeenheterna. Personalen måste tänka om, för att ge omsorg som beaktar personens självbestämmanderätt.

Självbestämmanderätten innebär rätt till likabehandling, personlig frihet och integritet.

I vardagen på ett boende kan det uppstå konflikter mellan god omsorg och personens rätt till självbestämmande.

Det kan handla om så enkla saker som att borsta tänderna. En boende kan meddela att denne av någon anledning inte vill borsta tänderna. Det är inte olagligt att låta bli, men vi vet alla att det får förödande följder i längden.

Självbestämmanderätten

Självbestämmande innebär rätt att bestämma över sitt eget liv och frågor som gäller en själv. Alla har rätt till likabehandling, personlig frihet och integritet; det ingår i de mänskliga rättigheterna. Självbestämmanderätten skrevs in i lagen år 2016 då Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Specialomsorgslagen definierar hur självbestämmande och delaktighet ska stärkas, och hur självbestämmandet vid behov kan begränsas inom specialomsorgen.

Personalens uppgift handlar om att förtydliga varför det är viktigt att borsta tänderna, och se över hur stunden för tandborstning kan anpassas så att det tilltalar just den personen.

Jag har suttit på många möten och diskuterat behovet att begränsa matintag. Det finns oro för att en boende gått upp i vikt, och det är inte hälsosamt. Då måste man avgöra vad som är hälsovådligt, men man ställs också inför frågan om en person med funktionsnedsättning får vara överviktig.

Många gånger har jag funderat på att en person med funktionsnedsättning förväntas leva hälsosamt och exemplariskt. Vi går så lätt med på att sätta folks liv under lupp. Jag anser att kärnan i delaktighetsarbetet är att inte delta i den processen.

3.

Känner personen till sina valmöjligheter?

Det är svårt att säga vad som kommer först: är det din självbestämmanderätt som gör dig delaktig, eller måste man vara delaktig för att kunna ta beslut?

För att vara delaktig måste du ha möjlighet att välja – annars vet du ju inte vilka alternativ som finns. Man måste kunna prova på olika saker, till exempel när det gäller hobbyer. Många gånger kan det Jobbar som sakkunnig inom som personalen på ett boende boendefrågor vid FDUV sedan intresserar sig för bli personens år 2017. fritidssyssla. Men att hitta perHar arbetat vid ett flertal boensonens egen nisch kräver mer deenheter, inom psykiatriska än så; man måste bli tillfrågad vården och äldrevården. och få prova på.

Hemma från Åbolands Jag har deltagit i workshops skärgård, bor nu i Karleby med där personer med funktionsstuga i Suomussalmi. nedsättning uppmanades beFru, mamma, bonusmamma, rätta om sina drömmar – vad mormor och bonusfarmor. vill du av ditt liv? En del svaMotto: ”Varje möte är värderade att de aldrig tidigare fått fullt om du ger det en chans”.

Susanne Tuure •

•

•

• •

den frågan. ‘Jag kan inte svara, eftersom ingen någonsin frågat mig om vad jag egentligen önskar’. Det väckte många känslor.

När man i dag möter unga med funktionsnedsättning är det tydligt att de är vanare att drömma vidare. De kan säga vad de skulle göra om de fick en miljon. Samma gäller inte äldre personer i målgruppen.

4.

Hurdana förutsättningar skapar vi för delaktighet?

Att möjliggöra delaktighet handlar i mindre utsträckning om personer med funktionsnedsättning, och mer om dig som vill nå ut till dem.

Ger du människor möjlighet att vara delaktiga?

Det här kan ske genom att ta olika slags behov i beaktande – att tänka på kommunikationssätt och fysiska utrymmen, så som ordval, att använda bilder som stöd och bekanta utrymmen. Men också om att våga möta människor. Vi behöver se mer människor med funktionsnedsättningar ute i samhället, och de behöver komma närmare in på våra liv.

Har du personer med funktionsnedsättning i ditt grannskap, på din arbetsplats, i din förening? Träffar du dem i matbutiken eller på bussen?

Det finns folk som åker med färdtjänsten genom hela livet. Då syns de inte i bussen eller på tåget. Varför sitter de inte med i den vanliga syjuntan eller på marthaföreningens möte, utan har sina egna grupper? De är små saker med stor inverkan. Även om vi i dag avvecklar institutionerna så lever institutionskulturen kvar på många håll, också inom den öppna vården. Många anhöriga vill att deras barn ska ha ett tryggt liv, men det är fullt möjligt att både vara trygg och att vara delaktig i samhället.

Det optimala vore ett inkluderande och godkännande samhälle där vi alla har en plats och en värdefull uppgift. •

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 19

LÄTTLÄST

En vanligare vardag för Tobias och andra på Arbetscentralen I Vasa finns Arbetscentralen dit personer med funktionsnedsättningar kommer för att jobba.

I fjol måste centralen stänga på grund av coronaviruset, men nu har Tobias och andra som jobbar där fått återvända. text och bild: pär jonasson

tobias ståhlberg är 21 år och bor i Vasa.

Han säger att han kan göra det han vill på fritiden med hjälp av sin assistent.

Tobias har en svår cp-skada, och använder färdtjänsten när han ska åka någonstans.

Mest åker han för att hälsa på mamma och pappa, och morfar och farfar.

20 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

↑ fm-liga.

Under coronatiden har Tobias följt med FM-ligan på TV i stället för att gå på match.

Tobias har ett eget rum i Validias hus i Brändö i Vasa.

Dit flyttade han för två år sedan.

Där finns hjälp att få alla tider på dagen.

Hans assistent hjälper honom att klä på sig, gå till frisören och till matbutiken.

– Jag kan gå ut när som helst, men oftast går jag bara när assistenten kommer.

Tobias jobbar vid Arbetscentralen i Vasa.

När coronaviruset kom i fjol förändrades vardagen då Arbetscentralen stängde över sommaren.

Tobias Ståhlberg gillar internet och sociala medier, men det har blivit ganska mycket av dem under coronatiden.

– Jag suttit mycket vid datorn, och det blev tråkigt.

Nu är är det skönt att vara tillbaka.

Men vi äter inte tillsammans i matsalen längre, utan i små skilda grupper, säger Tobias när vi träffas på Arbetscentralen i januari, när den fått öppna på nytt.

Vid centralen jobbar personer med funktionsnedsättningar med att sortera pluggar till gipsskivor.

Man gör också roliga saker tillsammans: i dag har de som arbetar vid centralen varit ute i snön och åkt pulka.

Tobias kommer till Arbetscentralen också för för att stretcha tillsammans med ett vårdbiträde.

Hans kropp är spänd och den mår bra av träning.

– Jag gillar att lyssna på dansbandsmusik när jag tränar, säger Tobias.

Han är också intresserad av politik och samhälle.

Han tycker om att följa med vad som händer, och lyssnar mycket på radio och ser på TV. Rätt kandidat vann i det amerikanska presidentvalet, säger han.

Också ishockey är intressant.

Tobias favoritlag är Vasa Sport.

I vanliga fall går Tobias på matcher med sin assistent.

Men under coronan har han följt med matcherna i FM-ligan via TV i stället.

noterat

Rösta i kommunalvalet I april är det kommunalval.

Kommunalvalets förhandsröstning är den 7–13 april.

Valdagen är söndagen den 18 april.

När du röstar i kommunalvalet är du med och påverkar vem som bestämmer om våra gemensamma saker i kommunen.

Justitieministeriet ger ut en lättläst broschyr

om hur man röstar i kommunalvalet.

Den finns också på webbplatsen ▸ www.lättläst.fi I broschyren kan du läsa bland annat • varför det är viktigt att rösta i kommunalvalet • vem som får rösta • vem du kan rösta på • hur man röstar på förhand eller på valdagen.

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 21

LASSES HÖRNA

lars hedman

Skribenten är ordförande för Finlands svenska taltidningsförening och sitter i Hörselförbundets och SAMS styrelse.

När andra bestämmer över ditt liv Det låter onekligen som en mardröm. Du har fyllt 60 för flera år sedan. Men du får ändå inte bestämma var och hur du ska bo. Du vill ha en telefon för att ringa din mamma eller din lillebror. Men alla mobiloperatörer vägrar ge dig en.

Du vill ge din mamma, den viktigaste personen i ditt liv, en present på hennes födelsedag, men det får du inte göra. Det finns alltid en myndighet som säger ”stopp”.

Min bror Noffe gick bort för fyra år sedan. Under hela sitt 69-åriga liv upplevde han den här mardrömmen. Han hade en utvecklingsstörning och var beroende av andras hjälp hela tiden. Två plus två var en omöjlig uppgift för honom.

Men han talade två språk flytande, lärde sig det finlandssvenska teckenspråket, kunde läsa och skriva och hade en stark egen vilja. Men han fick aldrig som vuxen bestämma över sitt eget liv.

Han flyttades från det ena boendet till det andra på kommunens godtycke, utan att bli tillfrågad. När han sedan äntligen, när han fyllt 60, kom till ett ställe där han stortrivdes, ett litet gruppboende i en vacker skogsdunge vid Merikoskistranden i Uleåborg, höll det på att bli kortvarigt.

Staden ville stänga boendet då det inte uppfyllde alla kriterier. Noffe skulle flyttas till Muhos, långt ut från staden.

Då beklagade han sig till mig. ”Jag vill inte flytta igen, det är så bra här”. Personalen och anhöriga försvarade boendet.

Noffe ställde upp på bild i tidningen och fick säga att han trivdes. Boendet räddades, åtminstone tillfälligt. Då, några år före sin död, hade Noffe äntligen fått sin röst hörd.

Det gick bra den gången, men i de flesta fall tystades eller ignorerades hans röst. ”Jag vill också ha en telefon”. Noffe visste hur den skulle användas och han tyckte om att prata med oss, speciellt mamma. Ingen operatör i Finland ville ge honom ett nummer. Blankt nej från DNA, Elisa och Telia fast han hade råd att betala. ”Jag vill ge mamma en present”. Syskonen skulle ge ett ärtland som 85-års present. Noffe tyckte det var en bra idé och ville vara med. Men det blev blankt ”nej” från magistraten. Hans pengar fick inte användas för gåvor. Noffe fick ge ett gratulationskort i stället. Det var ok till och med för magistraten.

Undet de år jag hjälpte Noffe fick jag flera gånger uppleva hur den finländska lagstiftningen och byråkratin var ett direkt hån mot självbestämmanderätten. Ett klart brott mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning.

Det lär bli bättre nu och lagstiftningen förnyas. Noffe hann inte få sin telefon eller ge mamma en gåva. Men kanske andra i hans situation kommer att få uppleva att de äntligen får vara med och bestämma om sina egna liv. •

min bror och jag tyckte om att åka bil tillsammans. Då lät jag honom bestämma åtminstone var vi skulle stanna på kaffe. foto: privat

22 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

AVLIDNA privat

Jarl Olof Ekblom, 8.7.1941–18.12.2020

En företagare och betydelsefull person är borta olof, ”olle”, ”pappa” Ekblom, föddes i en skola i Pernå i en jordbrukar­familj. Som ung arbetade han med olika arbeten på hemmanet med kor och hästar. Mjölk såldes till grannar och Lovisa mejeri.

Redan som ung var Olle företagsam. Den första, egna traktorn av märket Ford fick han när han var 15 år gammal. På 1960-talet började han som egen företagare utföra traktorarbete för Lovisa stad. Under samma årtionde bildade han familj, fick två barn och byggde ett egnahemshus.

Senare gifte han om sig, fick ett tredje barn, som via nyfamiljen fick två tonårssyskon.

En barnläkare från Helsingfors, som deltog i en läkarkontroll i folkskolan då Olle var 11 år lade märke till hans gångstil, som var typisk för muskelsjukdomar. Han undrade hur länge han hade gått på det sättet? Hans föräldrar fick höra om den sällsynta sjukdomen som sakta försvagar muskelstyrkan. Föräldrarna nöjde sig inte med vad de fick veta, utan fadern reste med Olle till Sverige för att få mera information om sjukdomen. Sjukdomen påverkade inte Olles arbete med traktorn. Han hittade på olika sätt och hjälpmedel för att komma i och ur traktorn.

1974 fick Olle sin första manuella rullstol.

Framtiden som företagare fick planeras ur ett nytt rullstolsperspektiv. För Olle betydde rullstolen inte arbetsoförmåga och pensionärsboccia eller bowlingklubb.

Beslutet att börja studera vid Kolmirannan invalidien kauppakoulu inledde en andra period i Olles liv. Trogen sitt bilmärke körde han varje vecka sin Ford Taunus mellan Lovisa och Esbo. År 2015 fick han Bilförbundets hedersdiplom för långvarigt medlemskap. Olle var intresserad av att fortbilda sig, studierna fortsatte i Invalidförbundets handelsskola i Järvenpää.

Han utexaminerades som merkonom från den första kursen på skolans redovisningslinje den 31 maj 1981.

Den egna erfarenheten av förminskade fysis-

ka krafter fick Olle att fördjupa sig i frågor som berörde individer med specialbehov, särskilt personer med nedsatt rörlighet.

Under vistelsen på rehabiliteringscentret i Kottby fick Olle en idé om att bilda en egen förening i Östra Nyland. Så var han med om att år 1979 grunda Loviisan seudun Invalidit - Lovisanejdens Invalider ry. Han blev föreningens medlem nr 1 och första ordförande. Olle fick standard nr sex på föreningens 20-årsjubileum.

Efter merkonom­examen flyttade Olle till huvudstadsregionen och förverkligade sin egen företagardröm genom att grunda hjälpmedelsfirman Oy Olof Ekblom Ab Samhab, och gick därifrån i pension vid 65 års ålder.

Olle var en aktiv och inflytelserik person. Han grundade sitt arbete på egna erfarenheter av att klara av den progressiva muskelsjukdomen ”på egen hand” och på sina vänners motsvarande erfarenheter. Olle grundade år 1982 Helsingin seudun Lihastautiyhdistys - Helsingforsnejdens Muskelhandikappförening, där han verkade i styrelsen ända in på 2000-talet. Under flera år var han sakkunnig medlem i FMA:s (Funktionsrätt med ansvar rf) styrelse och deltog i båtklubben Skippers verksamhet.

På 1990-talet valdes Olle in i Hengityslaitepotilaat ry:s styrelse då han utöver elrullstolen nu även fick en andningsapparat som hjälpmedel.

Han blev medlem i Vanda funktionshinderråd år 1991 och dess arbetsgrupp för byggärenden år 2000. Han verkade i Vantaan invalidit sedan år 2014.

De som kände Olle minns leendet som kom djupt från hans hjärta och hans lugna och eftertänksamma inställning till livets alla frågor.

Han hade vackra ord för var och en. Olles rika liv tog slut vid 79 års ålder. Kära ”Pappa” sörjs av maka, fem barn och sju barnbarn samt släktingar och vänner. • text: liisa rautanen, organisationsråd och vän till olof Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 23

PÅ JOBBET

VI TRÄFFAR PERSONER MED INTRESSANTA UPPDRAG INOM FUNKTIONSHINDERFÄLTET

En outtröttlig knegare

I tio års tid har Jukka Kumpuvuori och hans juristbyrå som enda aktör i landet behandlat fall med anknytning till rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Kumpuvuoris mål är att hjälpa människor att få den service som de har rätt till och upplysa samhället om att delaktighet är långt mer än flummiga festtal. text: mikaela remes ∙ bild: studio auran kuva/bo strandén

här berättar han om hörnstenarna i sitt arbete.

Monopol på besvär Byrån fick sin början efter att jag utexaminerats från universitetet och skrev besvär för mig själv och andra. Jag sökte jobb, och alla arbetsplatser skulle ha funnits i Helsingfors. Dit var jag inte sugen på att flytta, jag ville stanna i Åbo. Eftersom det fanns stor efterfrågan på besvär och organisationerna på fältet sysslade inte med sådant bestämde jag mig för att grunda en egen byrå år 2010.

Så småningom blev besvären fler och fler, de kom från alla håll i Finland. I dagsläget är vi två jurister vid byrån som tar hand om besvären och en kommunikationsexpert som sköter marknadsföringen. Vi håller också föreläsningar och publicerar skrivelser om funktionsrätt.

Majoriteten av besvären har anknytning till socialvården. Det handlar bland annat om service för personer med funktionsnedsättning och specialomsorgen, stöd för närståendevård, skolbiträden och skolskjutsar. Därtill har vi haft en del diskrimineringsärenden som gått till förvaltningsdomstolen.

Folkpensionsanstaltens rehabilitering och handikappbidrag är återkommande teman. FPA-besvären sysselsätter i praktiken en hel jurist. Det är nästan som jag borde skicka ett kort till generaldirektören: tack för att ni sysselsätter personer med funktions­ nedsättning!

”

24 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Systemet ändras, lite och ibland Under coronaepidemin har antalet besvär ökat. När allt stängde förändrades livet för många och det uppstod helt nya problem, som då regeringen i mars i fjol utlyste besöksförbud på boendeenheterna utan att fundera på om det grundar sig i lagen. Människor låstes in och deras närstående låstes ut. Nu i januari konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att besöksförbuden varit olagliga.

Besöksförbudet är således ett exempel på fall där det varit möjligt att åstadkomma förändring genom att föra saken vidare. Men mycket av besvären inom socialservice handlar om individuella fall. Att en person lyckas överklaga betyder inte att en annan person med liknande fall på en annan ort får rätt i sitt ärende.

Därför är det bara att knega på. Jag diskuterade detta nyss då jag höll en Teams-utbildning för närståendevårdarna i Karlebynejden. Det undrades varför saker inte förbättras, utan människor måste kämpa för samma saker i årtionden. Det är sorgligt.

Människor borde klaga mera. Nog förändras

”

Jukka Kumpuvuori

• Född 1977.

• Bor i Åbo, gift med Tiina Kumpuvuori.

• Magister i rättsvetenskap från Åbo universitet, offentligt rättsbiträde.

• Driver Lakitoimisto Kumpuvuori som grundades 2010. Byrån behandlar bland annat överklaganden gällande tjänster som tryggas av funktionshinderlagen samt diskrimineringsfall.

systemet efterhand. Folk tror för lätt på myndigheterna. Jag talar ofta om telefonbeslut – exempelvis kan en person ringa upp socialarbetaren och fråga om rätten till stöd för närståendevård, så får man ett nej och nöjer sig med det. Det lönar sig inte.

Att kunna påvisa demokratiproblem Personer med funktionsnedsättning tas inte på allvar i frågor som berör dem. Det här syns särskilt i diskrimineringsärenden. När man diskuterar tillgänglighet med företag och politiska organisationer är det uppenbart att ingen bryr sig.

Jag har varit aktiv i ärenden som handlar om att man inte kommer in till valevenemang med rullstol. Delaktighet är ju en central del av demokrati, och om inte alla kan vara med har vi ett stort demokratiproblem. Politikerna - demokratins språkrör - fattar inte kopplingen, och jag vet inte hur man skulle få det att gå hem.

Tillgänglighetspratet är just det, bara prat.

När jag för något år sedan deltog i en funktionshinderpolitisk temadebatt i riksdagen var alla väldigt vänliga och talade för personer med funktionsnedsättningar. Samtidigt driver jag ett tiotal ärenden där politiker hållit sina valevenemang på otillgängliga platser. Bland annat fick jag själv sitta och dricka valkaffe ute på gården när Sauli Niinistö inför presidentvalet hade sitt valcafé i centrum av Helsingfors i en lokal dit det inte gick att komma med rullstol.

Det är uttryckligen personer med funktionsnedsättning som utsätts för den här typen av diskriminering. Det skulle bli ett stort hallå i

”

media om man portade andra minoriteter från valevenemang. Men när det handlar om personer med funktionsnedsättning väcker det ingen uppmärksamhet. Det betyder att det är allmänt accepterat, även om vi står lika inför lagen.

Ingen risk för arbetslöshet När det gäller framtiden ser jag inte att vi skulle vara på väg åt det bättre hållet. Ärligt talat riskerar det att gå mot helvete. Det ekonomiska läget förvärras hela tiden. Det är inte högkonjunktur längre, vilket syns i att kommunerna söker inbesparningar.

Snart förnyas funktionshinderservicelagen.

Det innebär att gamla beslut rivs upp och allt görs på nytt. Det kommer i sin tur att leda till massiva mängder besvär.

Så är också social- och hälsovårdsreformen på väg. I bästa fall kan stora vårdenheter åtgärda problem på små orter, där en socialarbetare sköter allt från barnskydd till funktionshinderärenden och enskilda personers attityder kan påverka besluten. Avsikten är att få jämnare kvalitet på besluten, men jag befarar att det leder till fler strikta beslut.

Ingen använder ju de här tjänsterna för skojs skull. På myndighetshåll verkar man ändå anse att folk ansöker för mycket service.

Att det överhuvudtaget formuleras tusentals klagomål om året visar hur absurt systemet är.

Det går också åt massor av pengar till att utreda överklaganden. Det är orimligt att det finns en hel byrå specialiserad på det här. Nog skulle vi hellre göra annat. Men det finns ingen risk för att vi blir arbetslösa i det första taget. •

”

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 25

DEMOKRATI OCH DELAKTIGHET shutterstock/olga pogorelova

Kommunens väckarklocka På papper är ett funktionshinderråd det ideella sättet för personer med funktionsnedsättningar att få sina röster hörda: invånarna lyfter fram missförhållanden i närmiljön och jobbar fram lösningar med lokala beslutsfattare. I verkligheten finns det stora skillnader kommuner emellan. Vissa råd kan påverka, andra känner att de fastnat i en abstrakt utlåtanderumba. text: mikaela remes ∙ bild: vane

Merja Heikkonen.

Generalsekreterare vid VANE.

så här inför kommunalvalet kan man få höra att lokalpolitiken är det effektivaste tillvägagångssättet för den som vill se konkreta resultat av sitt påverkansarbete. Då borde väl de kommunala funktionshinderråden vara de som bäst kan påverka vardagen för personer med funktionsnedsättningar?

Nja, säger Merja Heikkonen, generalsekreterare vid Delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning VANE. – I princip kunde råden vara väldigt inflytelserika, men på ett generellt plan har de kanske inte så mycket makt. Samtidigt har vi starka funktionshinderråd som målmedvetet för fram sin åsikt, särskilt i stora städer som Tammerfors, Helsingfors och Esbo.

VANE uppskattar att det finns mellan 100 och 150 funktionshinderråd i Finland. Enligt lagen ska varje kommun ha sitt eget råd, men i praktiken finns flera kommuner där funktionshinderråden slagits samman. Alternativt kan

26 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Rätt bra påverkningsmöjligheter i Vanda Jag har suttit med i Vanda funktionshinderråd sedan början av 1990-talet. Rådet tar ställning till olika ärenden som Vanda stad presenterar. Det kan gälla socialtjänster och kultur, och många frågor handlar om tillgänglighet. Vi har uttalat oss om byggprojekt, stora och små. Helsingfors-Vanda flygfält är det största projektet som vi fått tycka till om. Rådet har en arbetsgrupp som går igenom ritningar, och byggnadslov ges inte innan vi tittat på dem.

Staden ger oss en regelbunden översikt över vad som är på gång, vilka ärenden som kommer upp i förberedning och vilka beslut som ska tas, så att vi hinner fundera på om där finns saker som borde beaktas. I det avseendet tycker jag vi har det rätt bra, vi har en god möjlighet att påverka.

– Olof Ekblom, Vanda funktionshinderråd Det här var FUNK.:s sista intervju med Olof Ekblom, som gick bort i december. Läs en minnestext om honom på sidan 23.

Delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning VANE

de fungera i samband med kommunens äldreråd.

Kommunen har sedan skyldighet att trygga rådets verksamhetsförutsättningar. Oftast handlar Ett statligt samordningsorgan under det om att ge dem en social- och hälsovårdsministeriet med sekreterare och föruppgiften att följa upp hur FN:s medla information konvention om rättigheter för personer om vad som är på med funktionsnedsättning förverkligas i gång i kommunen.

Finland. Konventionen, som varit i kraft Ju s t ko m m u n i ka sedan 2016, förutsätter att personer tionsbiten är avgömed funktionsnedsättning ska åtnjuta rande för råden. mänskliga rättigheter och grundläggande – Det är väldigt friheter på lika villkor. VANE består av reviktigt att i god tid få presentanter för ministerier, förvaltninginformation om vilka en, arbetsmarknadsorganisationer och beslut som kommer personer med funktionsnedsättning. att fattas, så att rådet hinner reagera. Ofta handlar påverkan om rätt tajming. Det är onödigt att försöka påverka ett beslut som redan fattats, säger Heikkonen.

Konkreta frågor lättast att påverka Under de funktionshinderrådsdagar som VANE traditionellt ordnat minst vartannat år brukar en del rådsmedlemmar uttrycka sitt missnöje.

Vissa upplever att de inte får sina röster hörda, andra anser att de främst kan påverka den fysiska omgivningen.

– Det beror antagligen på att byggnadsfrågor är så konkreta. Antingen finns det en ramp eller

induktionsslinga, eller så finns det inte. Det är frågor där man konkret kan påvisa vad som hindrar en person med funktionsnedsättning från att delta med lika villkor, säger Merja Heikkonen.

En annan orsak är att nationella organisationer som Invalidförbundet och Kynnys i årtionden ihärdigt jobbat för tillgänglighetsfrågor, vilket lett till att de tas på allvar.

Ett sätt att göra det enklare för råden att ta tag i andra frågor kunde vara att formulera ett funktionshinderpolitiskt program för kommunen, menar Heikkonen. Funktionshinderråden har möjlighet att delta i strategihöranden och be om ett eget program.

– I Tusby, vars funktionshinderråd jag sitter i, diskuterade vi nyss en sådan strategi. Det är långsiktigt arbete där man formulerar hur kommunen kommer att hantera funktionshinderfrågor i flera år framåt.

Ett annat instrument är deltagande budgetering, där kommuninvånare får föreslå hur en viss penningsumma som kommunen reserverat ska användas. Det kan handla om att be om en soptunna i ett gatuhörn eller att städa upp en strand, men lika gärna kan rådet föreslå åtgärder som förbättrar livet för personer med funktionsnedsättningar, säger Heikkonen.

Vanligt folk framför politiker Det gäller att komma ihåg att funktionshinderrådet inte är en politiskt vald nämnd, och därmed är dess rekommendationer inte bindande. En vanlig fråga är varför råden inte kan fatta beslut på egen hand, men enligt Heikkonen har det sina fördelar. →

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 27

Fungerande tjänster och tillgängliga muséer i Åbo I år fyller funktionshinderrådet i Åbo 40 år. Rådet har rätt goda påverkningsmöjligheter, vi möts regelbundet och har en mångsidig sammansättning. Rådets utlåtanden tas noga i beaktande och vi tar målmedvetet tag i saker.

Vi har bland annat gått igenom alla museer i Åbo och lyckats få igenom många ändringar, exempelvis Åbo slott och Apoteksmuseet har gjorts tillgängliga. År 2011 var Åbo med i final i tävlingen om Europas mest tillgängliga stad, Access City Award. Medeltida Ávila i Spanien knep priset, men vi fick hedersomnämnande.

Därtill har vi uttalat oss om funktonshinderservice, bland annat färdtjänsterna. I dagsläget är färdtjänsten fungerande och kundnöjdheten på rätt god nivå. Också i frågan om personlig assistens har rådet deltagit i utvecklingen.

Framstegen är inte lineära. Att vi nu har ett så pass bra läge har inte skett av sig själv, vi har påverkat saken.

– Olli Nordberg, Åbo funktionshinderråd

Beslutsfattande makt skulle nämligen leda till att råden i större grad skulle bli beroende av politiken. Då skulle partiernas vinster och förluster synas i rådens sammansättning.

– Personligen anser jag det vara mycket viktigare att personer med funktionsnedsättningar själva är representerade. I stället för politiker ser jag hellre att tjänstemän sitter på andra sidan förhandlingsbordet. I bästa fall är funktionshinderrådet ett samarbetsorgan där myndigheter och personer från målgruppen möts. Visst kunde rådens ställning förstärkas om platserna fördelades mellan politiska partier, men det skulle inte nödvändigtvis gynna personer med funktionsnedsättning, säger hon.

Funktionshinderråden finns till för att förverkliga samhällelig delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Men vad som egentligen avses med delaktighet är inte alltid helt klart. Heikkonen menar att man ofta anser att delaktigheten fullbordats då man ber råden om ett utlåtande eller ordnar ett enskilt hörande.

Ser man på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning blir det ändå klart att delaktighet är en omfattande process, som börjar då ett ärende tas upp, sedan ska målgruppen få påverka beslutsprocessen och efteråt borde de berörda få uttala sig om hur ett beslut förverkligats och påverkat dem. Därför behöver beslutsfattarna ibland en påminnelse, anser Heikkonen.

Vårdreformen avgör rådens framtid Hur bra ett funktionshinderråd i verkligheten blir hörd beror till viss del på rådets initiativ-

28 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Funktionshinderråden i Finland

• Kommunala funktionshinderråd är samarbetsorgan för samarbete mellan personer med funktionsnedsättning, myndigheter och beslutsfattare.

• Råden kan ta initiativ, ge utlåtanden och göra ställningstaganden kring exempelvis hälsa, delaktighet, boende och rörlighet.

• Syftet är att se till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses i det kommunala beslutsfattandet genom att ta fram och åtgärda missförhållanden och ta ställning till kommunens planer som berör allmänheten.

• Kallas i en del kommuner för handikappråd och rådet för personer med funktionsnedsättningar.

• Det finns cirka 150–200 funktionshinderråd i landet.

förmåga.

– Nog spelar det en stor roll hur ihärdigt rådet för fram sina åsikter och hurdan kontakt man lyckas skapa med kommunens administration.

Man måste agera som väckarklocka och påminna omvärlden om att ’hej, personer med funktionsnedsättningar är också kommuninvånare och för att vi ska vara jämlika krävs det att vi tas i beaktande’, säger Merja Heikkonen.

– När saker inte går som man önskat sig handlar det ofta inte om illvilja, utan att människor är omedvetna och man måste konstant påminna dem om saker som ska fixas.

Hur de kommunala funktionshinderrådens framtid exakt kommer att se ut vet ingen, eftersom den är beroende av kommande social- och hälsovårdsreformen. Lagstiftningen kräver att också de framtida välfärdsområdena ska ha egna

I Borgå får corona ärenden att stampa på stället Coronapandemin har påverkat funktionshinderrådet i Borgå väldigt mycket, nu har vi bara träffats på distans. Jag har varit med sedan förra våren. Det vi hittills gjort mest är utlåtanden, lite väl många av dem. Inget konkret direkt.

Sammansättningen fungerar inte riktigt, det borde finnas fler myndighetsrepresentanter och färre medlemmar från målgruppen. Tidigare har jag suttit i rådet i Vanda, där nästan hälften var representanter från Vanda stad och det fungerade mycket bättre.

Just nu är det problem med återringningssystemet vid sjukhuset och hälsovårdscentralen, det fungerar inte för döva. Vi har sagt till om det här, och jag har skickat en video på mitt modersmål, finlandssvenskt teckenspråk, men inte fått något svar. Det är sannolikt coronaläget som påverkar.

– Håkan Westerholm, Borgå funktionshinderråd

funktionshinderråd. Dessa kommer sannolikt att bestå av en representant per medlemskommun, och ska bilda ett samarbetsorgan som verkar mellan det kommunala och nationella.

– Det är avgörande att vi får en aktör som

kan fokusera på frågor som berör social- och hälsovårdstjänster. Att tjänsterna överförs till välfärdsområden kommer i allra högsta grad att påverka livet för personer med funktionsnedsättningar, säger Heikkonen. •

Kristinestad föreslog sammanslagning med äldrerådet Sedan vi fått en kommunal tjänsteman som fungerar som sekreterare i rådet har kommunikationen med staden blivit mycket bättre. Senast har vi fått ta ställning till stadens planer på att i framtiden göra om torget i Kristinestad, och då kunde vi bidra exempelvis med åsikter om trafikarrangemang. Vi fick vara med innan skisserna slogs fast, och det kändes ju bra.

Många gånger har vi konstaterat att det vore bra om rådet kunde få vara med redan i planeringsfasen av kommunala projekt, som en naturlig del av till exempel byggnadskommittéer. Ibland är det för sent att få med hörselslinga och ramper när man redan börjat bygga.

Före jul i fjol kom ett förslag om att vi skulle slås ihop med kommunens äldreråd. Där var vi eniga om att det nog är bäst om vi hålls skilda. Funktionshinderfrågor gäller ända från födseln till graven. Handikapprådet och äldrerådet arbetar för två olika målgrupper, därför finns det ingen orsak till sammanslagning.

– Torolf Back, ordförande för funktionshinderrådet i Kristinestad Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 29

DEMOKRATI OCH DELAKTIGHET

Efter ett års paus tillsätts funktionshinderråd på Åland Åland har inte haft ett råd för personer med funktionsnedsättning på över ett år.

– Helt oacceptabelt. Vår landskapsregering har brutit mot egen lagstiftning och mot FN-konventionen, säger representanter för Ålands handikappförbund.

Nu lovar ansvarig minister i landskapsstyrelsen att rådet ska tillsättas omgående. Pausen har berott på att man först ville utvärdera rådets funktion. text och foto: helena forsgård

susanne broman och henrik lagerberg. vid Ålands handikappförbund har fått besked att funktionsårdet ska åter tillsättas på Åland.

mandatperioden för det senaste rådet för personer med funktionsnedsättning på Åland gick ut den sista december 2019. Månaden efter, i januari i fjol, godkände Ålands landskapsregering ett uppdaterat reglemente för rådet, och Ålands handikappförbund ombads att lämna förslag på tre representanter till rådet.

Sedan blev det tyst och inget nytt råd tillsattes, trots att lagtinget även godkänt en lagändring som gör det möjligt för landskapsregeringen att tillsätta ett råd för personer med funktionsnedsättning. Ålands handikappf örbund, intresse­

30 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

organisationen som arbetar för personer med funktionsnedsättning på Åland, ser allvarligt på läget och har ifrågasatt om landskapsregeringen verkligen har ett genuint intresse för frågor som berör funktionsrättsrörelsen.

Förbundet har också agerat på olika sätt, bland annat genom skrivelser till landskapsregeringen. I den senaste ställdes två konkreta frågor: Tillsätts ett nytt råd, och i så fall när?

Om ett råd inte tillsätts, hur motiveras det och hur tänker man för Ålands del uppfylla skrivningarna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder?

- Vi ville se en utvärdering av rådets funktion innan det tillsattes.

Därav dröjsmålet, säger Annette HolmbergJansson, minister i Ålands landskaps­regering.

Uppfyller FN-konventionen Annette Holmberg-Jansson, social- och hälsovårdsminister i Ålands landskapsregering, förnekar bestämt att det uteblivna rådet skulle bero på ointresse från den sittande regeringens sida.

– Tvärtom. Det är mycket angelägna frågor för mig och hela regeringen, säger hon.

Hon påpekar att Åland uppfyller FN-konventionen också utan ett eget råd och hänvisar till utredningar som gjordes redan 2016. Då konstaterades – i samråd med utrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet – att Åland inte behöver ha en egen kontaktpunkt för att uppfylla konventionen, utan att Åland omfattas av det nationella rådet som landskapet fått utse en sakkunnigmedlem till. Ålands handikappförbund framhåller å sin sida att eftersom Åland har sin självstyrelse med delvis olik lagstiftning och servicestruktur bör man också ha ett eget råd för att kunna genomföra och övervaka rättigheter för personer med funktionshinder.

Ville utvärdera Annette Holmberg-Jansson säger att landskapsregeringen heller aldrig varit tveksam till att tillsätta rådet.

– Men först ville vi utvärdera dess funktion.

Vi hade fått signaler från olika håll att det inte fungerade så bra. Det var den enda anledningen till att rådet inte tillsattes i fjol, säger hon.

Sedan kom pandemin i vägen och upptog det mesta av resurserna på berörd byrå inom landskapsförvaltningen.

– Det är tråkigt att skylla på coronan, men

det tar tid att göra en bra utvärdering och den hanns helt enkelt inte med. Därför har vi nu beslutat att tillsätta rådet omgående, säger Annette Holmberg-Jansson.

Berörda myndigheter och organisationer har fått en begäran om att utse representanter till rådet som tillsätts inom mars.

– Utvärderingen ska göras ändå så snart det finns resurser för det, säger hon.

Rätt nivå?

Den ska bland annat ge svar på om rådet verkar på rätt nivå.

– Skulle det göra mer nytta på kommunal nivå, eftersom beslut i kommunerna ligger närmare invånarnas vardag, frågar sig Annette Holmberg-Jansson.

Från Ålands handikappförbund har man inget emot ett råd på kommunal nivå, eftersom många sociala frågor handhas av kommunerna.

Men det ersätter inte ett övergripande råd.

– Det handlar bland annat om all lagstiftning inom viktiga områden som utbildning, arbetsmarknad och sjuk- och hälsovård, som vi i funktionsrättsrörelsen måste få insyn i och därmed möjligheter att påverka innan det är för sent, säger Susanne Broman och Henrik Lagerberg, verksamhetsledare respektive styrelseordförande för Ålands handikappförbund.

Ett nytt reglemente för rådet har nyligen godkänts, och det innehåller en viktig skrivning, enligt Susanne Broman.

– Det är viktigt att alla i rådet kan lyfta frågor, att agendan inte enbart ska styras av landskapsregeringen, säger hon. • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 31

KULTURSIDORNA TEATER

Teater har förmågan att frigöra sin publik duvteatern

▸ I det stora samarbetet.

Webbinarium 28.1

duvteaterns verk­ samhetsledare Sanna Suldén, skådespelare Yvonne Heins och Kristina Grönqvist från Wegelius kammarstråkar diskuterade erfarenheter under webbinariet.

vissa produktioner lämnar ett så stort intryck på både publik och upphovsmakare att de förtjänar att reflekteras kring långt efter sista ridån. Så är fallet med I det stora landskapet, den sagolika familjekrönikan som hade premiär på Svenska Teatern hösten 2019.

Ett år efter att ha spelat inför fullsatta salar återförenades aktörerna bakom pjäsen – DuvTeatern, Svenska teatern samt orkestrarna Resonaarigroup och Wegelius Kammarstråkar – under ett webbinarium för att reflektera kring lärdomar som samarbetet gav.

Att se och bli sedd var en viktig del av erfarenheten för skådespelarnas del.

Det var givande att lära sig sina repliker och stå på scen framför en publik som helt tydligt njöt av vad den såg.

– Det kan ingen ta ifrån mig. Det är det roliga med det hela, konstaterade Ragnar Bengtström från DuvTeaterns ensemble.

– Kanske blev de och funderade på hur duktiga och bra vi var. Kanske blev de lite överraskade, säger skådespelare Yvonne Heins.

Produktionen, som i sin uppsättning kombinerade proffs med och utan funktionsnedsättning, satte också spår i de mest garvade teaterarbetarna.

– Det var arbetsintensivt, men jättebelönande. Man såg premiären och

32 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

blev helt paff, konstaterar Axel Lindell vid Svenska Teatern.

– Produktionen har förändrat mig på fler sätt än jag ens kan sätta ord på.

Vi behandlade ett jätteviktigt tema som nådde ut till en jättestor publik.

Jag bemöter också personer med funktionsnedsättningar på helt annat sätt, säger skådespelare Sofia Heikkilä.

Under seminariet fick publiken också ta del av skådespelare och forskare Riikka Papunens föreläsning. Hon hade tittat på en publikundersökning som gjorts i samband med föreställningen, och reagerade på sättet som en del åskådare upplevt att skådespelarna med funktionsnedsättning stöddes av sina norm­­fungerande kollegor. Uppfattningen som utgår ifrån att normfungerande alltid är stödgivare och personer med funktionsnedsättningar alltid mottagare förminskar mänskliga relationer till ett stödförhållande, poängterar Papunen.

Som ett motdrag till denna binära uppdelning lyfte Papunen fram teorin om att en människa under sina livsskeden rör sig någonstans mellan ytterligheterna i funktionsförmåga. Ett annat sätt att komma ifrån invanda tankemönster är att träna på att utvidga sin så kallade psykosociala föreställningsförmåga – exempelvis just genom teater.

I det stora landskapet med sin breda

representation och ett budskap som efterlyser en mjukare värdegrund tar med publiken i en slags lek. Att få vara med och leka på ett sätt som skiljer sig från åskådarens vardag kan sätta ens identitet i rörelse, om än för en kort stund.

– Det kan skapa en större förståelse hos publiken och få oss att inse att det finns många olika sätt att vara människa.

I bästa fall kan publiken förändras av att se en teaterföreställning, konstaterar Papunen.

Också teaterchefer var inbjudna till DuvTeaterns webbinarium. Svenska teaterns ledare Joachim Thibblin delade uppfattningen om lekens betydelse – lekfullhet hjälper oss att komma ifrån förutfattade meningar, menar han.

Förutom att I det stora landskapet påverkat mången medarbetares attityder skedde ett helt praktiskt uppvaknande på Svenska teaterns håll, i och med man fick se till att exempelvis rullstolar har tillträde både framför och bakom scenen.

– Produktionen gav oss en möjlighet att göra en uppdatering: vi har byggt om i fastigheten och gjort omklädningsrum tillgängliga. En stor teater har mycket traditioner, och vi har fått hitta på nya sätt att göra saker och ting. Jag är väldigt glad för hela den resan, konstaterade Thibblin.

I det stora landskapet - En sagolik familjekrönika kan ses på Yle Arenan. • text: mikaela remes

BOKTIPS

Om kända och okända kvinnors kamper i socialpolitiken ▸ Efterlivets politiska berättelse – kända och okända kvinnors kamper i socialpolitiken

Författare: Jörgen Lundälv Premiss, 506 sidor. efterlivets politiska berättelse redogör för både kända och okända kvinnor i Sverige under tre sekel. I boken beskrivs hur socialpolitiska kvinnor gestaltade, kommunicerade och kämpade för olika socialpolitiska frågor i samhällsdebatten.

Vilka socialpolitiska frågor och problem har varit mest centrala och hur har de socialpolitiska kvinnorna blivit hågkomna i eftervärlden? Det handlar

om allt från konstnären Amelie Posses antinazistiska engagemang till rollatorns uppfinnare Aina Wifalk och socialpolitikern Gerda Meyerson som grundade Centralförbundet för Socialt Arbete och Föreningen för Dövas Väl i början av 1920-talet. Över 130 kvinnor beskrivs i boken, som är den sista delen i en socialpolitisk trilogi.

Författaren Jörgen Lundälv är verksam som universitetslektor och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitets institution för socialt arbete. Tidigare har han skrivit böcker bland annat om funktionshinder, socialt arbete och opinionsbildning. •

Befolkningens mångfald ska beaktas i konst- och kulturpolitiken framtidens konst- och kulturfält måste bli mer jämställt och beakta Finlands kulturella mångfald, anser en arbetsgrupp som tillsatts av undervisnings- och ministeriet.

Arbetsgruppen har jobbat fram åtgärder som ska stärka samhällelig delaktighet inom konst- och kultur, också för att personer med utländsk bakgrund bättre kan inkluderas på fältet och man

bättre kan ta fasta på kulturell dialog.

Tanken är att befolkningens mångfald ska beaktas i all politisk planering och beslut som berör fältet. Bland annat föreslås att minoriteters möjligheter till karriärsutsikter inom branschen ska främjas och aktörer ska ta olika kulturarv och estetiska uppfattningar i beaktande i sitt utbud.

Samtidigt ska statliga aktörer utbilda

sig i frågor om kulturell mångfald, för att kunna fatta bättre beslut och förstå sig på utvecklingsbehov.

Arbetsgruppen, som bestod bland annat av experter inom branschen, gav sina förslag till statssekreteraren i janu­ ari. Nu hoppas man på att undervisningsoch kulturministeriet ska göra verklighet av förslagen genom ett kulturpoltiskt program. • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 33

noterat SAMS vänverksamhet förnyas SAMS vänverksamhet förnyas det nya året till ära. Nu kan du välja mellan tre olika frivilliguppdrag: att bli frivilligvän, gå med i digital vänverksamhet eller delta i punktinsatser.

Som frivilligvän träffas man några gånger i månaden för att t.ex. samtala, eller gå på kaffe eller promenad.

Koordinatorerna parar ihop vänner med liknande intressen.

Inom den digitala vänverksamheten håller man kontakt på distans. Allt du behöver är en dator, surfplatta eller smarttelefon – SAMS lånar ut surfplattor till personer med funktionsnedsättning.

För den som vill göra ett frivilliguppdrag, men inte förbinda sig en längre tid fungerar punktinsatser. Då kan du anmäla intresse för att exempelvis vara om att hjälpa till på ett evenemang eller tillfälligt vikariera en frivilligvän.

Du bestämmer när du hinner medverka.

Mer om vänverksamheten på

▸ samsnet.fi/fritid.•

Psykosociala förbundet delar ut medel från sin fond Personer i alla åldrar kan söka bidrag från Psykosociala förbundets fond Understödsfonden för rehabilitering från psykisk ohälsa. Vårdnadshavare vars barn är i behov av stöd för till exempel en fritidssysselsättning är också välkomna att söka från fonden.

Ibland täcker det offentliga inte alla kostnader för rehabilitering eller vård (såsom egen andel), och då kan man söka medel från fonden.

Medel från fonden delas ut tre gånger per år, och deadline för ansökningar är 13.4, 31.8 och 30.11. Ansökningsblanketter och anvisningar hittar du på förbundets hemsida ▸ www.fspc.fi. •

34 • Funktionsrätt i samarbete • 1/2021

Institutionerna avvecklas men för långsamt Statsrådet fattade för tio år sedan ett principbeslut om att personer med intellektuell funktionsnedsättning inte ska bo på institution efter år 2020. Målet med det så kallade KEHAS-programmet är att stödja avvecklingen av institutioner och utvecklingen av boendeservicen i närsamhället. År 2010 bodde 1790 personer med intellektuell funktionsnedsättning på institution i Finland, mot 452 personer i slutet av år 2019. Avvecklingen av institutionerna har alltså framskridit, men inte i önskad takt.

I Svenskfinland är det Kårkulla samkommuns vårdhem i Pargas som handhar boende på institution. I slutet av år 2019 bodde 36 personer på institutionen i Pargas, enligt Kårkullas verksamhetsberättelse.

I november ordnades ett jubileumsseminarium för att fira KEHAS-programmet. Samtidigt premierades Setlementtiasunnots Härmälä-hus i Tammerfors med det nya Boendegärningar-priset.

Priset ska uppmärksamma innovativa boendelösningar som främjar jämlikhet. I Härmälä-huset arbetar en boendekoordinator som gör det möjligt för hyresgästerna att göra saker tillsammans och som upprätthåller en känsla av samhörighet utgående från hyresgästernas önskemål.

Under seminariet konstaterades att mycket har hänt under tio år, men att en hel del ännu finns kvar att utveckla. Den vanligaste formen av boende för personer med intellektuell funktionsnedsättning är alltjämt boende i grupp. Den vanligaste gruppstorleken inom gruppboende är 15 personer. Följande steg handlar om att utveckla individuella alternativa boendelösningar i helt vanliga boendemiljöer utgående från personens och familjens önskan, och framförallt att avveckla institutionskulturen. •

FÖRENINGSHJÄLTEN

Marika Hackman hittade föreningsglädjen via skrivandet På den här spalten träffar vi personer som gör ett värdefullt jobb bland SAMS medlemsförbund. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktionen.

1. Hej Marika! Hur blev du aktiv inom Sympati?

Jag kom ursprungligen med för cirka 4,5 år sedan, då jag deltog i Viveca Stenius skrivarprojekt Skriv ditt liv som hon hade här på Sympati. Målet med projektet var att identifiera knutpunkter i sitt liv. Jag har aldrig haft ambitioner på att bli författare, men ville lära mig mer om skrivandet och kände att det passade mig.

Skriv ditt liv har gett upphov till bokserien Hitta knuten – fragment och livsberättelser, tre böcker med samlade texter som gavs ut i Stenius regi. När hon tog paus tänkte jag att det skulle vara synd att sluta träffas, då vi blivit så goda vänner. Så jag startade en ny grupp kring poesi, Poesi för psyke. Förutom att jag lett gruppen har jag hoppat in där det behövs – hållit föreläsning, haft öppet hus vid föreningen och varit festfixare. För en pensionär är det roligt att få vara med och jag är tacksam över det.

2. Vad gör ni i Poesi för psyke?

Till våra träffar kan man ta med sig böcker av sina favoritpoeter som vi läser högt för varandra. Det brukar uppstå hemskt trevliga diskussioner när vi spinner vidare och diskuterar hur vi tänker och känner. Mycket är spontant och improviserat. Jag är ingen litteraturvetare, och man behöver inte vara litteraturfantast för att hänga med. Överlag får verksamheten leva, man kan ju inte hålla på med samma i all evighet. Det viktigaste är att träffas och mötas människor emellan.

3. Hurdan är Sympati som förening?

Sympati är en aktiv och mångsidig förening där det finns något för alla. Före corona hade vi körverksamhet, matlagningskurser, författarbesök. Man kan få och ge kamratstöd, och det finns grupper där man exempelvis talar om ångest. Jag har haft förmånen att gå på teater och utställningar med föreningen.

En del föreningsaktiva gillar att träffas regelbundet för att läsa och lyssna, andra samlas på öppet hus.

4. Hur har coronaepidemin påverkat verksamheten?

På grund av restriktionerna kan totalt fem personer vara samtidigt inne i Sympatis lokal. Då är det viktigt att man håller avstånden och har god hygien, och det är noga med att anmäla sig när man kommer.

Flera aktiviteter överfördes snabbt till webben, och nästan dagligen ordnas någon aktivitet på Sympati. Vår verksamhetsledare har hållit träffar över Zoom och jag har förstått att det gått över förväntningarna, även om det inte är samma sak som att träffas fysiskt.

5. Hurdana förväntningar har du på föreningsåret 2021?

Det är klart att alla går och hoppas på att epidemiläget blir sådant att vi blir av med restriktionerna och kan börja träffas lite friare. Inte vet man ju om vi någonsin kommer att återgå till det gamla – antagligen får vi leva i ovisshet ett bra tag till.

Verksamheten och möjligheten att träffa människor är viktig för många, därför är det så ledsamt att den varit begränsad.

6. Vad är det bästa med föreningsverksamhet?

Innan jag gick med i Sympati hade jag aldrig engagerat mig i föreningsverksamhet. Jag tänkte att det inte är min grej. Därför var det så förvånande när det visade sig att det visst var min grej. Att få möta människor och växla tankar i ett litet sällskap är väldigt givande. Det känns att man både kan få och ge.

Det är på alla sätt värt att ge föreningsverksamheten en chans, man kan bara vinna.• text och bild: mikaela remes

Marika Hackman Ålder: 68.

Bor i: Helsingfors.

Verksam inom: Psykosociala föreningen Sympati rf, Helsingforsregionens enda svenskspråkiga psykosociala förening för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa och deras anhöriga.

Känd för: “Marika är den som alltid hoppar in och hjälper till. Hon har varit initiativtagare till en helt ny grupp, Poesi för psyke, som träffas varannan vecka under hennes ledning. Under coronaepidemin har hon anpassat sig till de nya omständigheterna och bidragit till att verksamheten hålls igång”, berättar Sympatis verksamhetsledare Anne Ahlgren.

Funktionsrätt i samarbete • 1/2021 • 35

händelsekalendern 2021

Händelsekalendern finns också på webben: ▸ samsnet.fi/handelsekalender

På grund av coronaläget kan det bli ändringar i evenemangen. Kontrollera detaljer med arrangörerna.

22.2, 8.3 och 22.3 kl. 18–19.30 digitalt Nätcafé för anhöriga Kom med och träffa andra föräldrar till barn med funktionsnedsättning och dela tankar kring vardagsbekymmer och glädjeämnen. Vi delar tips, oro, utmaningar, stunder av glädje i "vi fixar det tillsammans”-anda. Vi hjälper er att få svar på stora och små frågor eller guidar er till dem som kan hjälpa. Alla funkisföräldrar är välkomna, oberoende av barnens ålder eller utmaningar.

Träffarna leds av personal från FDUV. Diskussionerna är konfiden­ tiella och alla deltagare förbinder sig till att respektera det.

Mera info och anmälan: henrika. mercadante@fduv.fi, 040 1271 712

Varannan tisdag 23.2–6.4 kl. 16–17 digitalt Nätkurs om arbete med lön FDUV ordnar en nätkurs om arbete med lön. Kursen riktar sig till personer med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning som vill veta mer om lönearbete. Även personer som redan har ett arbete är välkomna med på kursen.

Under kursen pratar vi om hur det går till att få lönearbete och om ord och begrepp kring arbete som är bra att känna till.

Kursen hålls 23.2, 9.3, 23.2 och 6.4 kl. 16–17. Kursen ordnas via programmet Zoom och är gratis. Mera info och anmälan: erika.backman@fduv.fi, 040 6428 206

MARS

3.3.2021 kl. 9–10 digitalt Frukostsnack om funktionshinder: Hörsel och audionomer Välkommen på onlinediskussion i samarbete med Svenska hörselförbundet med temat hörsel och audionomer. Diskussion sker över videotjänsten Microsoft Teams.

För att delta behöver du endast en dator, en telefon eller en surfplatta med koppling till internet.

27–28.3 på Alskathemmet i Korsholm Våga vila – rekreationshelg för föräldrar Du som är förälder till ett barn med funktionsnedsättning, välkommen på en helg med vila och återhämtning!

Vi samlar krafterna, umgås, vilar och äter gott. Under helgen lär vi oss mer om naturens kraft och funderar över våra egna styrkor. Vi provar också på yoga och njuter av vacker musik.

Helgen är ett samarbete mellan FDUV och Folkhälsan.

Pris: 20€/person. Begränsat antal platser. Mera info och anmälan senast 11.3: camilla.forsell@fduv.fi, 040 6739 695 ▸ fduv.fi/kalender Under samma helg ordnas också ett läger för barn och unga med särskilda behov och deras syskon på hotell Scandic Waskia i Vasa. Lägret är för de barn vars föräldrar deltar i rekreationshelgen, och är avgiftsfritt.

Mera info och anmälan senast 5.3: pamela.abbors@fduv.fi, 050 3027 888. ▸ fduv.fi/kalender

APRIL

6–8.4.2021 digitalt Teaterföreställningen ”Skugg­ syskon” - om att vara syskon till en bror eller syster med en funktionsvariation (Östra Teatern) Folkhälsan vill uppmärksamma den internationella syskondagen genom att bjuda in till virtuell teater. Syskon är en ganska osynlig anhöriggrupp.

Många syskon lever med tankar och känslor som de upplever som tabu och som har präglat hela deras vuxenliv. Finns det gemensamma upplevelser hos den här gruppen?

Målgrupp: syskon, föräldrar, andra anhöriga, professionella samt alla andra intresserade När: Teaterpjäsen är en förinspelad webbsändning på videoplattformen Vimeo. Du får tillgång till pjäsen under tiden 6–8 april.

Hur deltar jag? Du får en länk till teaterföreställningen till din e-post den 6 april om du anmäler dig på förhand. Om du anmäler dig mellan 6–8 april, får du länken till din e-post kort efter det. Mera info: Annika Nyman, annika.nyman@folkhalsan.fi, 050 4002 070. Anmälan: ▸ folkhalsan.fi/sallsyntadiagnoser 10.4 kl. 11–17 på Norrvalla i Vörå Nu är det vår tur – pappaträff Kom och ta del av en avkopplande dag med program, mat, samvaro och kamrat­stöd. Träffen riktar sig till pappor i hela Österbotten som har barn, unga eller vuxna med funktions­nedsättning.

Vi börjar dagen med program utom­hus med Norrvallas ledare. Efter lunchen blir det föreläsning och diskussion med familjeterapeut Heikki Kurkiala. Dagen avrundas med bastu och simning, alter­ nativt utomhusprogram om corona­ läget så kräver. Pris: 20 €.

Mera info och anmälan senast 29.3: camilla.forsell@fduv.fi, 040 6739 695. ▸ fduv.fi/kalender 17.4 kl. 13–17 på Stadshotellet i Jakobstad Våga släppa taget Föräldrar till unga eller vuxna barn med funktionsnedsättning, välkommen på FDUV:s föräldradag i Jakobstad. Psykolog Thomas Londen föreläser och leder en diskussion om identitets- och självständighetsutveckling och om frigörelseprocessen.

Mera info och anmälan senast 6.4: susanne.tuure@fduv.fi, 040 0600 676 ▸ fduv.fi/kalender 23.4–25.4 Svartå slott, Raseborg Svenska hörselförbundet: Ménières sjukdom. Kurs i samarbete med Meniere förbundet i Finland rf.

För hörselskadade vuxna med Ménières sjukdom. Info och föreläsningar om hur man kan lindra symptomen av sjukdomen. Vi lär oss att slappna av och vikten av en god sömn.

Pris: 60 euro per person. Sista anmälningsdagen är 7.3.2021. Mer info: ▸ horsel.fi/forbundet/handelsekalender

Deadline för Funktionsrätt i samarbete 02/2021 är måndagen den 2 maj.

Tidningen utkommer vecka 21.

Vill du lägga in material på händelsekalendern? Kontakta redaktionen.