o T MOD R A går genom »det vilda«. Så enkelt skulle man kunna ammanfatta det idekomple som gör förhållandet till ett primitivt tillstånd till ett centralt tema i modernitetens utveckling. Föreställningar om vilda och primitiva folk har i mer än femhundra år varit förbundna med vä terlandets ekonomiska expansion och utveckling till ett »modernt« samhälle, vilket också peglats i konsten. I det västerländska medvetandet har vilden förkropp ligat åväl »det ädla« som »det förråade« . »Det primitiva« har utgjort en kvalite som har använts i positiv eller negativ bemärkelse, i förhållande till det modernas framvä t. Gemensamt för många av de banbrytande konstnärer om var verksammma under årtiondena kring r goo är ett nytt utforskande av denna primitiva kvalite, vilken man bland annat såg sig finna i främmande kulturer och deras etnografi. Intresset fokuserades på såväl e tetiska egenskaper som associationer, ideer och före tällningar kring de värden man tillmätte ett naturligt och ursprungligt tillstånd. Vid sidan om medeltida och folklig kon t kom delar av de etnografiska museerna samlingar snart att betraktas om »primitiva« i positiv mening. I storstädernas alltmer kosmopolitiska miljöer e ponerades främmande folk på värld utställningar, exotistiska folknöjen och etnografi ka mu eer. I Paris, Berlin och Dre den (konstnärsgruppen Die Briicke) utforskades dessa a de nyskapande kon tnärer om idag utgör modernismens »kla siker«. I ina ateljeer amlade de främmande föremål som in piration och tudieobjekt. För några var lo kelsen hos det primitiva å tark att man inte nöjde ig med ting. Resor till mer Ä E
TILL
69
