Karin Schönberg: Lyftkranens dynamik och maskinen i konsten

YFTKRA EN ov AMIK, liksom Gösta Adrian-Nil on övriga 10-tal måleri ut trålar en stark po itiv tro på tekniken. Det finn en könhet och tyrka .i kranen, den tunga svängande lasten och i kvällens hamnarbete. En blå yta med vågor tillsammans med elektriskt ljus kvallrar om tid och plats. Värme och rörelse i bilden visar på livskraft och po itiv energi.

Lyftkranen är en av de ista målningarna i han »vilda« period där futuristiskt form pråk hade stor betydel e. Det är naturligt att G A var den om :fi k representera Sverige (tillsammans med Nell Walden) i den omfattande Futuri tut tällningen i Venedig 1 986 - den för ta utställning om kildrat futuri men ur ett större perspektiv samt det inflytande den hade på kon tnärer i hela Europa. GA var dock ingen futuri t i egentlig mening. Han sammansmälte det om pas ade honom från olika håll. Gösta Lilja skriver om GA :s optimistiska amtidsengagemang att » ... han förstod att använda den (moderna tiden) för egna syften, medan de andra (svenska konstnärerna) nart drog ig undan, skrämda av den verklighet de ökt«.

För futuri temavarma kinen mer värd att avbilda än människan. Man hyllade bilen, faran och farten om det vackraste. Snabbare kommunikation, tran port och information skulle förändra männi kan p yke. Ha tigheten om kapar det moderna livet är genialt kildrad av GA i han för ta futuri ti ka tågstudie 1g1 4. Maskiner och fordon kunde låna drag av levande varel er både i konst och litteratur. Till exempel i futuristmanife tet inledning där Filippo Tomma o Marinetti kriver om sin leriga bil om en haj. Ezra Pound krev » ... eftersom maskiner nu är en del av livet så är det riktigt att männi kan ka känna något för dem; det kulle vara en vaghet i

kon ten, om den inte kunde handskas med detta nya innehåll«.

De plittrade, nä tan itusprängda delarna i Lytftkranens dynamik skapar den komplexitet och dynamik om GA efter trävade: »Jag vill ha rörelse framförallt. Den tatiska skönheten är mig främmande«. Genom att här arbeta med kvadrater, om är sned tällda i förhållande till den stora kvadrat som tavlan utgör, skapar han ett dynamiskt per pektiv. Men det är ingen matemati k kon truktion, vinklarna är inte riktigt räta, linjerna bågnar - det skapar rörelse. Lastens svarta romb är genombruten av röd färg, genom kinlig som på ett foto med rörel eoskärpa - den gungar. Det finns något valhänt över lyftkranen som gör att den mer liknar en gående giraff än en tekni k kon truktion. Från lyftkranens nedre del går en potent svart tjo k linje upp mot tavlans högra kant och tudsar vidare uppåt. Vinkeln bildar en motvikt till lyftkranen, am-

lar åter kompositionen och ger den balans.

Författare och konstnärer på tiotalet, till exempel kubisterna, talade om simultanitet och fragmentisering. I staden händer miljoner saker samtidigt och livet där kan inte beskrivas med en vanlig berättande teknik där allt sker i tur och ordning. När man åker bil och tåg delar fönstrens ramar och färdens hastighet upp landskapet i fragment. I stället för att ha ett seende utifrån ett jag, i ett perspektiv, måste man ha flera perspektiv samtidigt. Genom att lyfta fram många bitar, fragment, genom att beskriva ett föremål från olika håll och ställa olika kontraster mot varandra försöker konstnärerna uppnå en starkare helhetsupplevelse med tidens snabba rytm inbyggd.

Det fanns olika sätt att införliva det nya i konsten. Vid en fl ygshow i Paris 1g1 2 sade Marcel Duchamp när han studerade propellrarna: »Måleriet är slut! Vem kan göra något bättre än den här propellern?« Den strömlinjeformade eleganta propellern kunde representera absolut skönhet och yttersta perfektion. Duchamp kom att överge måleriet för att istället arbeta med färdiga föremål, så kallade »ready-mades«.

GAN arbetade mycket med collage i Paris på 20-talet. Många av dem är bilder av maskiner. Poetisk maskin, Hjärtats arkitektur och Luftnavigeringens triumf är gjorda med både humor och allvar. Liksom Marcel Duchamps poetiska maskiner finns de någonstans mittemellan sens och nonsens, mittemellan förnuft/vetenskap och lek. Bilder som dessa är en bearbetning av teknikens närvaro i människornas liv och det som sker i samhället. Människan är i GAN:s collage ofta närvarande bara med sina händer. Händer som håller i spakar, vevar och skiftnycklar. Bland hans skissmaterial på Kulturen finns flera små teckningar, där också händer avbildas tillsammans med mekaniska element. Tekniken påverkar vårt sätt att se. Filmens närbildsteknik visade på möjligheten av avbilda en kroppsdel som handen i närbild även i måleriet. I ett brev till

tonsättaren Moses Pergament har GAN ritat en »Kompositionsmaskin«. Enligt dadaismen kunde vem som helst göra konst och poesi, även en maskin.

Även för kubisterna var rörelsen och dynamiken central. Hos dem finns också flygplan, cylindrar och kugghjul, men på ett annat sätt, ibland mer kontemplativt. Maskinerna kunde vara vackra eller hotfulla, utstråla styrka och makt. Vid 1920talets början i Paris arbetade GAN med ett delvis nytt formspråk, mer påverkat av fransk kubism och Fernand Leger. Leger skildrar maskinen i den vanliga människans normala omgivning och visar på staden som plats för arbete och fritid. Han var medveten om teknikens inverkan på varje aspekt av samhället. För honom kunde maskinerna vara lika välgörande som farliga.

Rädsla för och kritik mot tekniken hade funnits sedan 1800-talet, men faran med den blev allt tydligare. Första världskrigets förödande effekter kan delvis skyllas på nya krigsmaskiner. Framtidsvisioner som Fritz Langs film Metrcr polis från l g27 presenterar skräckvisionen av staden där människomassan suges ut och slukas upp av en monstruös jättemaskin som kontrolleras av makteliten. Under modernismen blev maskinen en viktig symbol i konsten. En symbol för eller emot teknikutvecklingen och det moderna livet. Maskinen hade kommit för att stanna i vardagslivet och i konsten, men den kom inte att avbildas med samma odelade glädje och positiva tillförsikt igen efter kriget.

KÄLLOR Ahlstrand, Jan Torsten. GAN Gösta Adrian-Nilsson, Modernistpionjärenfrån Lund 1884-1920. Lund 1985. Kosinski, Dorothy, ed. Fernand Uger 1911-1924, The rythm of Modern Life. Miinchen 1994. Lilja, Gösta. Svenskt måleri under 1900-talet. Halmstad 1968. Palazzo Grassi. Futurismo & Futurismi. Milano 1986. Harrison, Charles and Wood Paul, ed. Art in Theory 1900-1990, An Anthology of Changing Ideas. Oxford 1992.

Anna Landberg:

Om det primitiva i det moderna.

Exemplet GAN.

»Jag känner mig om en fång n mi handlad vild , närjd i en tupid ivili ation dräkt, om hindrar mina rörel r, ka er min hud, try k r mina för frihet danad a lar. Vanmäktigt trä ker jag min kropp o hand mot d vilda öarna frihet, dera heta ru o h dödliga faror, dera bländande gni trande tjärnar o h plo ivt flammande olar.« Gö ta Adrian- il on 20/6 191

Komposition med figur, tuschteckning och akvarell av Gösta Adrian-Nilsson, c 1923. KM 50.794:29.