Cecilia Nelson: Syntes av en stad

TA AORIA - IL KRE i in dagbok I g18 om Syntes av en stad vilken han hade målat ommaren 1g1 5 o h vi at under hö ten på Expressionistutställning på Lund Universitets Kon tmu eum: »Ja -i den byggde jag min för ta tavla, i sin byggnad ännu ofullkomlig. Jag ville ge vad den gamla romantiska taden hade gett mig. Smugit in i mitt evigt färdlängtande blod. Så blev den vita portalen att om ett hungrigt öppet fön ter i det brokiga, brutna pelet av gavlar, kor tenar o h träd. Fasta om viljor re te ig de mörknande tornen ur d t vitt ly ande gapet.«

Portalen till domkyrkan, »ett hungrigt öppet fön ter«, är på målningen placerad tra under bildytan mitt. Den är kraftigt bely t o h fungerar därför om bli kpunkt i natt kildringen av Lund. Över portalen reser sig vä tfa aden och tornen; de tyck ta pjärn o h trä ker ig bakåt - uppåt. Runt domkyrkan trängs hu en. Skenet från gatlyktor bely er huskropparna punktvi och målningen får därför en dramati k gestaltning med markerad rytm av lju o h mörker. Hu en, skor tenarna o h gatorna flammar upp o h för änks åter i dunklet. Kompo itionen bygger på diagonaler o h konvergerande linjer om skapar en rörel e in o h upp mot bildytan mittlinje. I den gemen amma rörel en pre a delarna mot varandra. Det finn inte ett p r pektiv i målningen utan flera samtidigt. Fågelperspektivet dominerar, målningen aknar hori ont. Man kulle vilja äga: Lund edd ovanifrån, från ett litet flygplan om tryker tätt, tätt över taden o h om får den att röra ig i flygplanet riktning. Former upprepa , fyll med vital energi. Allt är i rörel e, allt kan förändra . Uni er itet plat en fontän prutar itt vatten ( trålen följer diagonalen!),

trappan upprepar trappgavlarnas broräcket och stationshusets klocka lyses upp - allt markerar rörelse och tid. Ett lokomotiv är på väg in från höger, de röda kurvorna framför domkyrkan är spåren efter bakljusen på en bil, som just svängt runt hörnet, den svenska flaggan (eller den flaggliknande formen) smattrar i vinden - tre motrörelser till bildens diagonaler. Trädens rundlar ställs mot torn, gavlar och hustakens spetsiga former. Komplementfärgerna rött/ grönt, gult/ blått och svart/vitt dominerar målningen.

Den nya tiden har intagit Lund. Fabriksskorstenarna, telegraftornet, bilen, tåget, gatlyktorna och järnvägsklockan är de nya inslagen runt domkyrkan. Målningen är en syntes, en sammanfattning av då och nu. Men viktigare ändå: den är en syntes av de konstriktningar och de konstnärer GAN hade mött i Berlin - främst futurismen och konstnärerna kring Der Blaue Reiter:

GAN reste till Berlin 1913 och det var där han upplevde modernismen. De avantgardistiska rörelserna fick han kontakt med genom tidskriften Der Sturm men främst genom galleriet med samma namn, ett galleri som drevs av Herwarth och Nell Walden. GAN såg dadaisterna, futuristerna, expressionisterna och kubisterna. Redan l 9 l 3 på utställningen Erster Deutscher Herbstsalon såg han verk av Franz Marc och Kandinsky och de italienska futuristerna. 1914 var han i Köln och arbetade i Bruno Tauts Glashaus (Werkbundutställningen) med det mekaniska kalejdoskopet, som projicerade föränderliga stjärnmönster på en glasskiva. Där »fick jag mina starkaste färgintryck. Det skiftande, roterande färgdramat - det förföljde mig i sömnen ... «

Syntes av en stad har många inspirationskällor. Stadsmotiv var vanliga hos bl.a. futuristerna och hos Der Blaue Reiterkonstnärerna. Från tidiga lo-talet finner man också andra målningar som kan ha påverkat G AN. Ardengo Sofficis målning Målerisk syntes av staden Prata såg GAN 1913 på Höstsa-

longen ( GAN :s första titel på målningen var för övrigt Målerisk syntes av en stad). Boccionis Staden som reser sig, 191011, med sitt växelspel mellan ljus och mörker och dramatiserade motiv, Otto Dix' Nacht in der Stadt, 1913, med sin svärta och sin rörelse, Franz Marc's Tyrolen, 1913-14, vars bergstoppar har samma form som G AN: s hustak - några tänkbara »föregångare«.

Efter GAN:s utställning i Lund 1915 kallade man honom ömsom expressionist, kubist, futuristisk kubist eller kubistisk futurist. »Etiketterna kvitta mig lika«, sade han själv. Motiviskt ansluter han sig till futurismen genom sina skildringar av den brusande staden, skildringar av de tekniska framstegen. Formalt ansluter han sig genom att ersätta horisontaler/vertikaler med diagonaler, föra in kraftlinjer, välja ut fragment och ställa samman i ett kalejdoskopiskt perspektiv. Allt är rörelse, allt har fått en dynamisk och dramatisk tolkning. Former kolliderar och färger kontrasterar.

År 1914 säger han själv att den nya konstnären är »en produkt av den moderna tiden med hjärtat rotfäst däri. Han älskar kraften och ljuset - den hastiga rörelsen i livet omkring sig. Han älskar aeroplanets flykt, när det höjer sig över jorden och genomskär solstrålarna - han älskar den sjungande automobilen som blixtrar fram över den blanka asfalten, och de flygande osynliga orden från den trådlösa telegrafins stativ. Han älskar de väldiga broarnas skönhet, broar av stål och mänskligt geni, de hotfyllt lyfta jättekranarna, som bära laster tunga som berg, de elektriska strålkastarna som plötsligt göra natten till bländande dag«.

Så talar 10-talets romantiker och modernist.

LITTERAT R Ahlstrand, Jan Torsten. GAN Gösta Adrian-Nilsson. Modernistpionjären från Lund 1884-1920. Lund 1985. Edwards, Folke. Den barbariska modernismen. Futurismen och 1900-talet. Borå 1987.

Karin Schönberg: Lyftkranens dynamik

och maskinen i konsten.

Poetisk maskin, collage av Gösta Adrian-Nilsson, c 1922. KM 50.794:20.