det för första gången välja bort revolten. Den exploderande kornmunikationstekniska utvecklingen spelade nämligen de unga författarna i händerna. Tänk att äntligen inte bara drömma om revolutionen. Att vara lierad med tidens potenta krafter, tekniken och kapitalet, gav hopp om bättre gensvar. Det moderna samhället skulle, trodde många, få sitt kongeniala kulturella uttryck i den gränslösa modernismen. Utopin om resan, den nya solidariteten och världsmedborgarskapet väntade på sin snara realisering. Åren från mitten av 20-talet och fram till Ivar Kreugers självmord den 12 mars 1932, var därför den unga litteraturens framtidsbild osedvanligt optimistisk. Framtiden var både nära och ljus. Modernisterna kunde paradoxalt nog samlas under rubriken - acceptera~, acceptera den föreliggande verkligheten. Just det var då att revolutionera. När Viktor Svanberg, litteraturprofessorn, tittade tillbaka på denna tid konstaterade han riktigt att »tjugotalet varit en hoppets tid, hoppet om en bättre värld, byggd av folk och individer i fredlig samverkan. En ny kultur skulle skapas, fri från tyngande traditioner och snäva moralreglers tvång. Trodde vi«. Just det, trodde, för sedan kom besvikelserna som duggade allt tätare under tiden fram till nästa krig. Då gick det inte längre an att accceptera. Den historien, historien om hur de optimistiska svenska modernisterna hanterade 30-talets politiska och ekonomiska bankrutt, är spännande, aktuell och lärorik. Men den är en annan och får läsas i min bok Frejdiga framstegsmän och visionära världsmedborgare .
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.