GROPIUS OCH DE FÖRSTA ÅREN VID BAUHAUS
Som nyutexaminerad arkitekt sökte sig Forbat till Walter Gropius' arkitektkontor i Weimar, där han förväntade sig få unika insikter i den nyaste arkitekturen och goda möjligheter till kontakt med den i staden året innan öppnade Bauhausskolan. Gropius stod i centrum för den nya tyska arkitekturen redan under åren närmast före första världskriget. Han tillhörde Deutscher Werkbunds inre krets och hade som formgivare av bl.a. bilar och diesellok samt inte minst som industriarkitekt förverkligat organisationens strävanden mot teknisk och funktionell saklighet. Som rektor för de under namnet Staatliches Bauhaus in *imar sammanslagna konsthantverks- och konsthögskolorna hade Grop ius i skolans program sammanfört ideer om reformering av konstutbildningen, som cirkulerat i Tyskland under det kaotiska men kreativa året efter krigssammanbrottet. Skolans syfte var att utbilda konstnärer, konsthantverkare och arkitekter tillsammans för att utplåna statusgränserna mellan dessa yrkesgrupper. Gemensamt skulle de bygga en ny värld för efterkrigstidens nya människa. Detta bygge, »BaU«, kunde i programbladet tolkas symboliskt som »framtidens katedral«, men avsåg även helt konkret den nya arkitekturen. Alla tre yrkesgrupperna skulle medverka i bygget för att skapa ett slags allkonstverk. I skolans verkstäder för bl.a. textil, trä, sten, glas, keramik och metall experimenterade eleverna fram nya möbler, mattor, armaturer och husgeråd. Utbildningen vid Bauhaus anslöt till det dåtida lärlinggesäll-mästare-systemet inom hantverket. Lärare var bl.a. målarna Feininger, Klee, Kandinsky och Schlemmer samt skulptören Marcks. Målaren Itten stod för det mest uppmärksammade inslaget i skolans läroplan, den s.k. förkursen, efter vilken eleverna fick välja verkstadsinriktning. Med speciella och för tiden nya pedagogiska metoder sökte Itten utveckla ele-
154
