Strax intill står uppmaningen " Tryck!" och en pil pekar på en knapp. Och nu släpps solljuset fritt vid "Ut", där det strömmar fram i ett divergerande strålknippe. Avgjort överraskade blir vi vid upptäckten att solapparaten manövreras av två gigantiska mänskohänder i metallblänkande stålmanschetter. Inför den svindlande skalan hos dessa fantomhänder kommer man att tänka på de orientaliska sagornas luftandar, som blixtsnabbt åtlyder sina herrars befallningar och flyttar palats och hela städer från ställe till ställe. Men här är det en fartygsmaskinists händer, som åtgärdar apparaten. GAN har inte förlorat fixeringen vid besättningarna på däck och bemanningen i maskinrummen. På vänsterhanden ser vi ett blått ankare tatuerat. Här fastslås nu att collaget utom att vara ett maskinrom antiskt drömmeri också är en " havsfantasi ", eller ordagrant en " marin ", som konstnären inom parantes satt in som temabeteckning i titeln hos konstverket. Man tycker sig nu fatta solmaskinens fulla mening , att alltså tydligen vara en fyranläggning, som lagrar ljuset om dagen och skickar ut det om natten . Och antagligen såg GAN i sin poetiska syn den kolossala solapparaten stationerad till havs på en plattform. För att positionen tänks långt från fastlandet och kontinenterna talar de högsjöfarande sjömännens nostalgiska sång, som konstnären textat kring uppsamlingstratten och som ackompanjerar solljusets inströmmande i den underbara ackumulatorn: "Far away from my native land , over th e trackless ocean. "
41
