arbetar med exempelvis släthuggning på färdiga konstruktioner. Skarvyxor har som namnet säger utnyttjat s bl.a. till huggning av skarvar och för andra tillpassningsarbeten vid husb yggnad och timmerkonstruktioner överhuvudtaget, men också för släthuggning av ämnen och färdiga plan. Inom skeppsbyggeriet har skarvyxan varit ett n ödvändigt redskap så länge som man byggt båtar i kravellteknik, för N orden s vidkommande fr.o.m. r 500-talet s senare h älft och fram till nutiden. När spantskelettet skulle bordläggas måst e n ämligen spanten huggas av något på ytterkanterna för att borden skulle komma att sluta väl till överallt . Detta arbet e kallas att slikta och måste göras med yxor av dett a slag som därför på varven heter sliktyxor. Tängslan är en annan typ av tväryxa, vanligen mindre än skarvyxorna men framför allt skiljer den sig genom att eggen är så kraftigt inböjd att den pekar i samma riktning som skaft et , vilket alltid är mycket kort (bild 4). D et är ett verktyg för urholkning och överhuvu dtaget tillhuggning av konkava ytor och användes bl.a. vid träskotillverkning, vid framställning av urholkade tråg o .dyl. jämte många andra träslöjdsalst er. M en t ängslan har också tillhört verktygsuppsättningen inom flera av de etablerade hantverken, såsom tunnbinderi och vagnmakeri. H ärav följer att yxtypen ifråga kan ha mycket varierande form framför allt ifråga om eggens utföran de alltifrån en h elt rak eller rak med svagt uppvikt a ändar, till en rent skålad egg, liknande en först orad skölp . Flera andra typer skulle kunn at försvara en p lat s vid en genomgång av våra gamla yxor, inte minst från de skråorganiserade timmermännens och andra t rähantverkarnas utrustningar men endast de viktigast e och mest använda har här tagits upp. D enna lilla översikt t orde likväl ge en antydan om vilken rik mån gfald som ryms inom denna verktygsgrupp och vilken central roll som yxan spelat inom allt slags trähantverk i äldre tid.
47
