svensk formtradition så påverkad silverpjäs har kunnat tillverkas i Ryssland. Som jag hoppas ha klarlagt, har den Adolphsonska donationen inte bara tillfört Kulturen en samling silverpjäser av hög klass. D en har också aktualiserat ett forskningsområde - kulturförbindelserna över Östersjön - som givetvis inte endast är begränsat till konst hantverket, men som också här kan få kulturhistoriskt vägande inslag. I Kulturens silverkammare har donationen fått en hedersplats. V ad som här sagts, är inte sista ordet, vad gäller dess betydelse för vår kunskap om Sveriges och Östersjöländernas kultur förbindelser.
Noter Fil. kand. Mai Raud, Stockholm, som speciellt studerat baltiskt silver, har varit vänlig att granska mitt manuskript, för vilket jag varmt tackar. Hon har iakttagit, att flera guldsmeder - speciellt i Reva! haft gemensamma gjutmodeller. Belägg p å liknande sam arbete finns även på annat håll, t.ex. inom Jönköpings guldsmedsämbete. 2 Mai Raud har klarlagt, att Lundman arbetat som gesäll i Balticum. 3 Den äldre Lamoureux bör enligt Mai Raud har varit son till guldsmeden Abraham La More i Strängnäs (1698-1706) . Ett pass utfärdades i Västeråker 1708 för gesällen Johan Lamoreior. l
Källor Michel Beurdeley, Porcelaine de la Compagnie des Indes. Fribourg 1962. L. Bäcksbacka, Narvas och Nyens guldsmeder. Helsingfors 1946. T. Goldberg, L'orfevrerie et la bijouterie russes aux XV-XX siecles. Moskva 1967. Erik Lassen, Dansk solv. Köpenhamn 1964. W . Neumann, Verzeichnis baltischer Goldschmiede, ihre Merkzeichen und Werke. Sitzungsberichte der Gesellschaft fi.ir Geschichte der Ostseeprovinzen Russlands l9II . Riga 1912 . . Mai Raud, Svenska silversmeder i Tallinn. Svio-Estonica, Vol. XVII, Ny följd 8. Lund 1964. Marc Rosenberg, D er Goldschmiede Merkzeichen, 3 uppi. Band IV. Berlin 1928. Erich Seuberlich, Beiträge zur Geschichte der baltischen G oldschmiede. Sitzungsberichte etc., 1904. Riga 1905. Ake Stavenow, Fredrik I:s stil. Svenskt silversmide 1520-1850, del IL Stockholm 1943·
