75 år med Finlands Svenska Idrott
SÅ MINNS VI ÅREN SOM GICK Tidigare ordföranden, generalsekreterare och idrottsprofiler svarar på frågan vad de minns bäst från åren som gick med Finlands Svenska Idrott. TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN
Ingmar “Pelle” Björkman, författare, historiker och idrottsprofil Världen runt oss har förändrats och även idrotten. Idag talar man om idrotten på ett annat sätt. Det är mera tävlings inriktat och globalt, man följer inte längre idrottsprestationer från plats och ställe, istället följer vi idrotten via medier. Ingen tänker längre på om man är finlandssvensk eller finne. Tidigare var strukturen en annan, bredden var också en annan. I hela mitt 89-åriga liv har jag följt med idrotten. Jag har skrivit en bok om bragdmedaljörer inom finlandssvensk idrott. Två vinnare som jag kommer speciellt bra ihåg är gymnasten Eugen Ekman och dressyrryttaren Kyra Kyrklund.
1982-1989 Ordförande Magnus Ståhlberg Jag minns speciellt väl då VM i friidrott ordnades i Helsingfors 1983. Det var en stor händelse för en idrottsledare. Tiina Lillak från Esbo vann guld i spjut. Hon gjorde ett regelbrott då hon sprang ut från tävlingsbanan efter sitt guldkast, men man hade stor förståelse för henne och såg mellan fingrarna.
1990-1996 Ordförande Björn Federley I början av 1990-talet genomgick Idrottsrörelsen ett turbulent skede. Starka krafter ville få de fyra centralorganisationerna
22
(CIF, AIF, FRIF och Bollförbundet) under ett tak. På grund av att många centrala personer var upptagna män (det var bara män med i processen) i staten, förlades mötena ofta underst bittida (kl. 7) eller sent på kvällen (efter kl. 21). Trots försök att skära ordentligt i CIF:s statsanslag lyckades det inte, bland annat tack vare ett intensivt lobbande. Här spelade också ledande politiker från Svenska Folkpartiet en central roll. CIF överlevde och undertecknad kunde lämna CIF:s plats i Finlands Svenska Idrotts r.f. styrelse i Carl-Olaf Homéns erfarna händer. Man kan säga att mina sex år som CIF-ordförande dominerades av denna fråga. Ett minne från samma trakter som jag inte kan låta bli att nämna trots att det inte har något med mitt CIF-ordförandeskap att göra. IF Länken stod värd för FM på skidor 1987, en kall vinter med svåra isförhållanden. Jag skulle referera tävlingarna för Rundradion. För att klara av inkvarteringen hade man chartrat en av båtarna på linjen Vasa-Umeå. Båten kom aldrig fram utan fick ankra en god bit från den tilltänkta hamnplatsen så när jag ringde hem och meddelade att resan gått bra kunde jag bara konstatera att hotellet inte kommit fram. Bussar trollades fram och allt gick väl.
1996-2000 Ordförande Roger Turku Det jag speciellt kommer ihåg från tävlingsidrotten är spjutkastaren Mikaela
Ingbergs och maratonlöparen Janne Holméns prestationer.
2001-2003 Ordförande Kitty Seppälä Jag var den första kvinnliga ordföranden i Finlands Svenska Idrott och det var ett glastak som gick sönder när jag började. Många frågade vad det är för skillnad på manliga och kvinnliga ordföranden? Skillnaderna är många. Det är viktigt med bägge två, det ger olika synvinklar. Båda behövs för det mångdimensionella. Det var inte alltid lätt, men jag banade väg för andra kvinnor. Från fältet minns jag bäst det praktiska arbetet runt idrotten, det var fantastiskt att åka runt och se hur aktiva vi var både inom barn- och ungdoms idrotten.
2004-2007 Ordförande Mikael Ingberg Under min tid fick vi ett löfte från fonderna om bidrag för understöd som föreningarna kunde söka direkt från oss. Tidigare sökte föreningarna stöd från fonderna, men det gjorde att Finlands Svenska Idrott kom längre bort från idrottarna och fungerade mycket administrativt. Jag tror att systemet med föreningsstödet fungerar än idag.
2005-2014 Generalsekreterare Michael Oksanen Mitt uppdrag var att förnya organisationen
