Idrottsakademin - ett nätverk för elitsatsande idrottare

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

I Idrottsakademin är träningen mer än en vanlig gymnastiktimme

En efter en samlas de i idrottshallens entré. Klockan är inte ens åtta på morgonen och det är mörkt ute. En lugn förväntan råder när morgontrötta ungdomar ska starta dagens första träningspass i Svenskfinlands första idrottsklass för högstadier.

Byta om, hämta bollar ur förrådet. En visselpipa som ljuder. Samling mitt på plan. Det är som vilken gymnastiktimme som helst, men ändå inte. Idrottsklassen vid Korsholms högstadium har träning. – Är det någon som är skadad eller har känningar av någon skada?, frågar gymnastiklärare Jens Wallin som koordinerar idrottsklassen.

Högstadiet i Korsholm är Finlands största svenskspråkiga högstadium. Det är också det första svenskspråkiga högstadiet som deltar i Finlands olympiska kommittées projekt med idrottsklasser. Totalt ingår 25 skolor från 11 idrottsakademier i det nationella försöket, och i Korsholm har 38 elever valt idrottsklass. Inom Vasaregionens Idrottsakademi finns förutom Korsholm också en finskspråkig skola med i försöket.

Alla som haft intresse för idrottsklassen har kunnat anmäla sig, några resultatkrav finns inte. Någon egen gren behöver man inte heller ha, men många har det. – Idrottsklassen är till för elever som är seriösa med sin idrott, men olika elever har olika motiv, säger Wallin.

Elever på idrottsklassen har sex timmar träning i veckan. Två timmarna görs utanför den vanliga skolgången, och det förutsätter också att eleverna ordnar sin skjuts till skolan dessa dagar.

“Vi växer till idrottare”

Ett syfte med idrottsklassen är att göra vardagen så lätt som möjlig för eleverna. – Seriöst satsande elever kan ha 25 I Korsholms högstadium finns timmar träning i veckan. Lägg till 30 timmar högstadieundervisning. Det är sedan tidigare en stark idrotts ganska mycket. Då är möjligheten att kultur. Att skolan nu har en idrotta på skoltid värdefull, säger Wallin. idrottsklass stärker identiteten. Även om idrottsklassen är ett Men en stor skola ska rymma många olika verksamheter, pilotprojekt finns förhoppningar på en stadigvarande modell. Förutom idrottandet får eleverna säger Jens Wallin. på idrottsklassen dessutom insikt i en idrottares vardag. – Många kanske tror att idrottandet är glamouröst, men verkligheten är inte alltid så, säger Wallin. Eftersom det finns elever som saknar egen idrottsgren hoppas Wallin på att idrottsklassen också kan vara ett ställe som formar den idrottsliga identiteten.

– I bästa fall blir eleverna inspirerande och hittar en egen tävlingsgren, men vi hoppas framför allt på att idrotten blir ett livslångt intresse hos alla, säger Wallin.

Idrottsklassen ska också vara en plats där talangfulla elever kan komma till sin fulla rätt utan att de behöva hålla tillbaka på sin kapacitet. – Det sociala trycket kan ibland blir för stort för idrottare i vanliga klasser eftersom de inte vill sticka ut ur mängden med sin begåvning, säger Wallin.

“Tre träningar om dagen”

Visselpipan ljuder högt och länge. Träningen är snart slut. Bara stretchen kvar, sedan kan skoldagen börja. Wallin ger eleverna de sista instruktionerna. – Vad ska det här vara bra för?, frågar en elev. – Det märker du snart, svarar Wallin med ett leende.

Tre elever slår sig ner på läktaren efter avslutad träning. Det är glada över att de gjort dagens första träningspass då klockan nyligen passerat nio på morgonen.

– Det är bra med morgonträning, det skulle aldrig bli av om jag var själv, säger Isak Finskas som håller på med skidåkning.

Efter avslutad skoldag väntar ytterligare två träningspass för Finskas, men han säger att det inte är så tunga träningar idag.

Även Adriana Moliis och Jacob Rönnqvist lägger mycket tid på träningen. Varje vecka tränar Moliis fotboll fem gånger, medan Rönnqvist tränar ishockey mellan sju och åtta timmar per vecka. – Det här är en träning som man annars skulle göra på sin fritid, säger Moliis.

Träningen som idrottsklassen erbjuder är inte grenspecifik, utan syftar till att stärka kroppen och konditionen. För tillfället är balans och smidighet i fokus. – Träningen är upplagd så att den förebygger skador och knäproblem, säger Finskas.

Det tre idrottarna är nöjda med idrottsklassen. Idrottande ger dem allt som oftast energi. – Man ska träna för att bli något stort, säger Rönnqvist.

I Korsholms högstadium finns sedan tidigare en stark idrottskultur. Att skolan nu har en idrottsklass stärker identiteten. - Men en stor skola ska rymma många olika verksamheter, säger Jens Wallin.

Jens Wallin, vad vill du att folk ska veta om idrottsakademin?

– Åå, jag önskar att jag fått den frågan för tio år sedan. Idrottsakademin är ett samarbetsnätverk som för samman kunniga och passionerade människor. Det är ett sätt att förena studier och idrott, säger Wallin.

Adriana Moliis, Isak Finskas och Jacob Rönnqvist tränar mycket och förväntar sig att konditionen ska förbättras under tiden i idrottsklassen.

Gymnastiklärare Jens Wallin har själv tävlat i sprint och kort häck på nationell nivå i tio års tid.

Ett liv med dubbla karriärer

På 19 platser i Finland verkar Olympiska komitténs idrottsakademier. Syftet är ett nationellt nätverk där man kan kombinera sin idrottssatning med studier, där man växer till idrottare, utvecklas och i bästa fall har idrotten som första yrke. Men det är också ett nätverk som ska göra övergången så smidig som möjlig dagen då idrottskarriären är slut och något annat tar vid.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Idrottare behöver bra träning och en utbildning. Det började man inse under ledning av olympiakomittén på 2000-talet. Vasaregionens Idrottsakademi grundades 2005 och är idag en av 19 officiella akademier. – Syftet är att skapa mera framgångsrika idrottare om vi ger dem möjligheter till dubbla karriärer, säger Mikaela Ingberg som är tf verksamhetsledare för Idrottsakademin i Vasaregionen. Verksamhet finns på olika stadier. Allt från grundskolans årskurser, där man genom idrottsklasser har som mål att växa till idrottare, till karriärsövergång när en elitkarriär tar slut.

Alla idrottsgrenar är välkomna, men ju seriösare satsningen blir desto mer styrs valet av studiestad utgående från vilka träningsmöjligheterna staden och omgivningen har. I grundskolan är det skolan och föreningarna som gör urvalet och på andra stadier baseras urvalet på nationella grenförbund och olympiska kommitténs kriterier. När det gäller högskolestuderanden bestämmer idrottsakademierna själva vem de tar in.

Mikaela Ingberg ser det som en positiv sak att kunskap och resurser koncentreras till vissa områden. På så vis byggs en idrottskultur och träningsmöjligheter med idrottare som sporrar varandra. – På en plats med idrottare med samma värderingar finns ett socialt stöd vilket är viktigt idag när det finns ett tryck i samhället på att passa in. I en omgivning där det är okej med träning har du en annan social plats, säger Ingberg.

Har koll på studievärlden

I ett nätverk med 300 högstadieelever, 240 studerande på andra stadiet och 80 studerande på tredje stadiet samt yrkesutövande idrottare är relationerna många. Idrottsakademin har regelbunden kontakt med studiehandledare, rektorer och professorer. ”Det är viktigt att det finns förståelse för att studiekalendern kan se tom ut och att det finns en orsak till det. Då är det vår uppgift att hitta en balans i systemet. Det är en hög tröskel för studeranden att säga att de inte vill ta så många kurser, då är det vår uppgift att säga att det är okej, man behöver inte ha så bråttom.”

Själv avslutade Mikaela Ingberg sin elitidrottskarriär som spjutkastare 2010. Sedan dess har det hänt mycket. Hon glädjer sig över att det finns en god vilja från politiskt håll. – Det har skett en enorm förändring sedan jag var aktiv. Då fanns också ett stödnätverk, men inte nära på det som finns idag med tränare, sakkunniga och diverse stödtjänster. Då jag var aktiv handlade det om ”lite flexibla studier”, säger Ingberg som har tre medaljer från internationella mästerskap i spjut.

Utbildning livsviktigt dagen då idrottskarriären tar slut

Om allt går enligt planerna blir året brådskande för Camilla Richardsson. EM och OS står i kalendern och det mesta av tiden går åt till att träna. Men det finns också en liten tid för studier, och den tiden är guld värd. Idrottsakademin i Vasa gör det möjligt att kombinera toppidrott och utbildning även om det är tufft ibland.

– Det funkar egentligen inte, men Idrottsakademin gör det så bra som möjligt, säger Camilla Richardsson och skrattar.

Hösten 2013 inledde hon studierna i drift- och energiteknik vid yrkeshögskolan Novia i Vasa. Åren har gått, klasskompisarna likaså. Alternativet att inte studera var ändå inget alternativ. – Det är jätteviktigt med utbildning, säger Richardsson.

Utbildningsplanen görs upp tillsammans med studiehandledare och representanter från Idrottsakademin. Det är en klar fördel om utbildningens kurser kan väljas fristående. Ibland måste man ställa krav och meddela om gränser. – Nu vågar jag stå på mig och göra upp planen så den passar den idrottsliga biten, säger Richardsson som har tio år på sig att avlägga ingenjörsstudierna.

Ju bättre idrottandet går desto mindre tid för studier

År 2019 blev Richardssons hittills bästa säsong på paradgrenen 3000 meter hinder. Personliga rekord förbättrades och dörren till stora internationella tävlingar öppnades. De goda resultaten och den tuffa träningen gör att studierna för tillfället går på sparlåga. Richardsson beskriver sig som 90 procent idrottare och 10 procent studerande. – Det är svårt att hitta en balans och svårt att förstå att studierna får ta tid. Det är faktiskt okej att jag skippar skolan.

Richardsson upplever att förståelsen för idrottandet har vuxit i takt med framgången. När hon inledde sina studier för snart sju år sedan var det många som inte förstod att hon var ute och sprang medan kurskompisarna hade föreläsning.

– Vad gör du då? Springer du?, minns Richardsson att folk undrade.

Gemenskap idrottare emellan

Tiden i Idrottsakademin ger samhörighet idrottare emellan. – Som vuxenidrottare är man rätt ensam i Finland. Tack vare Idrottsakademin får man en gemenskap, säger Richardsson.

När ingenjörsutbildningen är klar vill Richardsson gå vidare till diplomingenjör vid Åbo Akademi. Men först vill hon ge idrottandet en ärlig chans under de kommande två-tre åren för att se hur långt hon kan gå.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

IDROTTSAKADEMIN HÅLLER UNGDOMAR I EGEN STAD

Sedan hösten 2018 har studerande vid Pargas svenska gymnasium möjlighet att kombinera studier med idrott. Det gör gymnasiet mera konkurrenskraftigt samtidigt som skolan får en egen profil.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN Initiativet till en uppstart av idrottsakademin togs av Pargas Idrottsförening, PIF. I Pargas svenska gymnasium är rektor Annika Gustafsson tacksam över möjligheten. Idag har PIF-akademin 27 elever. Vanliga grenar är längdskidåkning, orientering, handboll och fotboll, men även ryttare har hittat till utbildningen. – Vi har haft studeranden som valt att stanna i Pargas tack vare den här möjligheten, säger rektor Annika Gustafsson.

När årskullarna blir mindre hårdnar konkurrensen om studerande och då blir det viktigare för skolan med en tydlig profilering. Idrottsintresserade har tidigare sneglat norrut mot Vörå, men nu lockar hemstaden igen. Det kommer även studeranden från andra orter till gymnasiet. Verksamheten är gemensam med det finska gymnasiet Parnaisten lukio. Studeranden tränar tillsammans över språkgränserna. – Pargas har varit väldigt svenskt, och därför har vi satsat på ett samarbete, säger Gustafsson.

Forts. på nästa sida