Så minns vi åren som gick

Tidigare ordföranden, generalsekreterare och idrottsprofiler svarar på frågan vad de minns bäst från åren som gick med Finlands Svenska Idrott.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN

Ingmar “Pelle” Björkman, författare, historiker och idrottsprofil

Världen runt oss har förändrats och även idrotten. Idag talar man om idrotten på ett annat sätt. Det är mera tävlingsinriktat och globalt, man följer inte längre idrottsprestationer från plats och ställe, istället följer vi idrotten via medier.

Ingen tänker längre på om man är finlandssvensk eller finne. Tidigare var strukturen en annan, bredden var också en annan.

I hela mitt 89-åriga liv har jag följt med idrotten. Jag har skrivit en bok om bragdmedaljörer inom finlandssvensk idrott. Två vinnare som jag kommer speciellt bra ihåg är gymnasten Eugen Ekman och dressyrryttaren Kyra Kyrklund.

1982-1989 Ordförande Magnus Ståhlberg

Jag minns speciellt väl då VM i friidrott ordnades i Helsingfors 1983. Det var en stor händelse för en idrottsledare. Tiina Lillak från Esbo vann guld i spjut. Hon gjorde ett regelbrott då hon sprang ut från tävlingsbanan efter sitt guldkast, men man hade stor förståelse för henne och såg mellan fingrarna.

1990-1996 Ordförande Björn Federley

I början av 1990-talet genomgick Idrottsrörelsen ett turbulent skede. Starka krafter ville få de fyra centralorganisationerna (CIF, AIF, FRIF och Bollförbundet) under ett tak. På grund av att många centrala personer var upptagna män (det var bara män med i processen) i staten, förlades mötena ofta underst bittida (kl. 7) eller sent på kvällen (efter kl. 21).

Trots försök att skära ordentligt i CIF:s statsanslag lyckades det inte, bland annat tack vare ett intensivt lobbande. Här spelade också ledande politiker från Svenska Folkpartiet en central roll.

CIF överlevde och undertecknad kunde lämna CIF:s plats i Finlands Svenska Idrotts r.f. styrelse i Carl-Olaf Homéns erfarna händer. Man kan säga att mina sex år som CIF-ordförande dominerades av denna fråga.

Ett minne från samma trakter som jag inte kan låta bli att nämna trots att det inte har något med mitt CIF-ordförandeskap att göra. IF Länken stod värd för FM på skidor 1987, en kall vinter med svåra isförhållanden. Jag skulle referera tävlingarna för Rundradion. För att klara av inkvarteringen hade man chartrat en av båtarna på linjen Vasa-Umeå. Båten kom aldrig fram utan fick ankra en god bit från den tilltänkta hamnplatsen så när jag ringde hem och meddelade att resan gått bra kunde jag bara konstatera att hotellet inte kommit fram. Bussar trollades fram och allt gick väl.

1996-2000 Ordförande Roger Turku

Det jag speciellt kommer ihåg från tävlingsidrotten är spjutkastaren Mikaela Ingbergs och maratonlöparen Janne Holméns prestationer.

2001-2003 Ordförande Kitty Seppälä

Jag var den första kvinnliga ordföranden i Finlands Svenska Idrott och det var ett glastak som gick sönder när jag började. Många frågade vad det är för skillnad på manliga och kvinnliga ordföranden? Skillnaderna är många. Det är viktigt med bägge två, det ger olika synvinklar. Båda behövs för det mångdimensionella. Det var inte alltid lätt, men jag banade väg för andra kvinnor. Från fältet minns jag bäst det praktiska arbetet runt idrotten, det var fantastiskt att åka runt och se hur aktiva vi var både inom barn- och ungdomsidrotten.

2004-2007 Ordförande Mikael Ingberg

Under min tid fick vi ett löfte från fonderna om bidrag för understöd som föreningarna kunde söka direkt från oss. Tidigare sökte föreningarna stöd från fonderna, men det gjorde att Finlands Svenska Idrott kom längre bort från idrottarna och fungerade mycket administrativt. Jag tror att systemet med föreningsstödet fungerar än idag.

2005-2014 Generalsekreterare Michael Oksanen

Mitt uppdrag var att förnya organisationen

Mårten Boström på väg mot VM-guld i Vuokatti 2013. Bild: Pirjo Valjanen/SSL Idrottsgalan har lyft fram finlandssvenska idrottsprofiler genom åren. Bild: Niklas Gerkman

och öka samarbetet med finska sidan. Själv tycker jag att det lyckades, speciellt samarbetet. Vi arbetade med att öka synligheten och trygga finansieringen.

Jag kommer bäst ihåg när det gick bra för våra idrottare. Friidrottarna hade ett uppsving, skidsporten gick bra och också orientering. Mårten Boström blev världsmästare i orientering i Vuokatti 2013 och det var stort när Fredrik Smulter blev första kille i världen att lyfta över 400 kg i bänkpress 2014.

Det jag är mest stolt över är att vi startade den finlandssvenska Idrottsgalan. Folk var så skeptiska. Första gången ordnades galan på Fiskartorpet och vi hade kanske runt 200 människor på plats, det var ett riktigt hemlagat evenemang. Det var så hemlagat att jag själv uppträdde som konferencier. Sedan växte och växte det och idag har det vuxit till en publik på över 400 personer. Idéen till finska Urheilugaala föddes från vår Idrottsgala.

2011-2015 Ordförande Jan-Erik Enestam

Organisationsförändring genomfördes för att inte äventyra statsbidraget. Tidigare fördelade Finlands Svenska Idrott statsbidraget vidare till grenförbunden som i sin tur disponerade pengarna självständigt, vilket stod i strid med reglerna för användningen av statsbidragen. Med betydande diplomati lyckades organisationsgruppen få rättning i ledet och reformen kunde genomföras enhälligt.

Christel Raunio (nu Björkstrand) valdes bland flera goda sökanden till ny generalsekreterare. Ett enhälligt och gott val.

Bokslutet under min inledande tid visade underskott. Genom att sanera dyra och ineffektiva marknadsföringsåtgärder och strama åt budgeten för den Finlandssvenska Idrottsgalan fick vi ekonomin i balans och jag kunde med gott samvete lämna över ordförandeskapet till Håkan Nystrand.

2015-2020 Generalsekreterare Christel Björkstrand

Framförallt minns jag hur mycket idrotten i olika former och på olika nivåer engagerar, skapar känslor och samhörighet. På föreningsnivån finns en fantastisk talkoanda, gemenskap och en stolthet över den egna föreningen. På medlemsförbundsnivå finns en stark vilja och entusiasm att utveckla den egna grenen såväl bland frivilliga som anställda. På förbundsnivå är det speciellt den målmedvetna och framåtdrivande andan hos såväl styrelse som personal för att möjliggöra och utveckla idrott och motion på svenska.

Jag kommer alltid att minnas mitt samtal till ett leaderkontor när jag ringde och berättade att vi under ett år haft över 10000 deltagare i projektet ”Hela Nåid Skidar”. Då svarade tjänstemannen att det låter helt otroligt och att man nästan skrattat då vi lämnat in ansökan och att de konstaterat att vi knappast kommer att nå ens 3000, som var målet för hela projektperioden. Det kändes bra att visa på att vi tillsammans med våra medlemsförbund och föreningar hade lyckats, och vilket jobb projektpersonalen gjorde!

Det har varit en tid av många utvecklingsprocesser i en tid och värld som hela tiden förändras. Tiden kommer inte att stå still i framtiden heller. Det gäller att ta lyra på vad som är nästa steg och se till att vi är där snäppet före alla andra, för även om vi är en stor rörelse som engagerar majoriteten av finlandssvenskarna, bör vi minnas att vi är i minoritet och därför räcker det inte med att göra någonting halvdant. Det vi gör ska vi göra bra!

2016 -> Ordförande Håkan Nystrand

Vi har fått in alla grenförbund under samma tak och blivit arbetsgivare för dem. Det har medfört ökad samhörighet och effektivitet.

En speciell idrottare som jag följt med stort intresse är kraftsportaren Emmeth Törrönen som aldrig kommit hem från ett mästerskap utan medalj. Törrönens karriär är intressant och jag har följt henne sedan hon var liten.