Livet och vardagen som tränare

TEXT: ANNA BERTILLS FOTO: TIINA TAHVANAINEN

Ylva Watkins: Man mognar som person när man tränar andra

Som tränare ska man göra plats för alla sorters människor och behov. Det säger gymnastiktränare Ylva Watkins i Mariehamn.

Mariehamns gymnastikförening sjuder av liv och rörelse. Med sina 800 medlemmar kan föreningen erbjuda en mångsidig verksamhet. I dag har föreningen sammanlagt tre anställda, en av dem är Ylva Watkins.

Hon påbörjade sin gymnastikbana inom artistisk gymnastik som sexåring. Precis som många andra gymnaster inledde Watkins sin tränarkarriär tidigt - i alla fall om man jämför med andra idrottsgrenar. I unga år både tävlade hon och fungerade som tränare samtidigt. I dag har hon varit anställd av föreningen som verksamhetsledare i 10 år. Som tränare har hon mer eller mindre verkat som sedan 1993. – Det var så roligt att träna andra. Därför valde jag också att ta mig an ledaruppdrag i tidig ålder. På det sättet utmärker sig gymnastiken. Vi har många unga ledare i dag. Vi har 50 stycken tränare i salen - av dessa är ca 30 unga tränare. För gymnaster fortsätter intresset ofta livet ut och det finns många olika grupper att träna om man bara vill. Gymnastiken lockar allt fler unga i dag och det syns också på Åland. Nivån höjs när nya redskap kommer in i träningen och numera har många föreningar också egna hallar för sin gymnastik. Säkerheten höjs och de ofta förekommande studsmattorna där hemma på gården har lett till ökat intresse - också för föreningsgymnastik. – Bredden har absolut ökat de senaste åren. Vi satsar mycket på att hitta grupper som passar alla. Det ska vara okej att inte tävla och kanske träna en gång i veckan. Men det ska också vara okej att vilja tävla och satsa fullt ut. Här måste vi möta upp individens enskilda önskningar.

Tonåren ofta ett brytningsskede

Som i de flesta idrotter är tonåren ett brytningsskede. Här finns flera utmaningar. Kroppen förändras och man ska hålla samma - eller till och med öka - sin motivation, samtidigt som kroppen kanske inte lyder. – Tränarrollen har förändrats under de senaste decennierna. Jag och mina kollegor utmanar oss själva varje dag. Vi behöver kunna ge den träning som gruppen behöver och vara lyhörda utåt och inåt.

– Den mentala träningen är väldigt viktig. Där handlar det också om hur vi kommunicerar och för dialoger. Man mognar själv som person och tränare.

Med många år i ryggen som tränare är Watkins fortfarande glad över både sin egen drivkraft och den hon ser hos andra. – Jag blir så glad när mina adepter utmanar sig själva! Det kan vara en liten sak som att våga gå på tävlingsbommen. Det kan utåt sett vara en liten sak, men för den enskilda individen kan det vara helt avgörande för självförtroendet.

När Ylva Watkins blickar mot framtiden vill hon gärna öka förståelsen mellan idrottare och sudda ut stereotypier. – Det finns plats för alla sorters människor och behov, det måste vi som ledare förstå. Som ledare måste vi motivera barnen och göra det roligt. De ska inte vara rädda för att pröva på. Jag vill utmana dem och peppa dem att våga. – Men det viktigaste är kanske ändå: döm aldrig ut ett barn som vill prova sina vingar. Alla ska få sin möjlighet att växa!

Från Lovisa till Kina - en internationell elittränares vardag

Tränarrollen har förändrats mycket sedan 1970-talet. Skillnaderna är stora internationellt. Glenn Lindholm berättar om livet och vardagen som elittränare.

Under 80-90-talet toppade Glenn Lindholm resultatlistorna inom tävlingsskidåkning i Finland. I dag är han träningschef för Vuokatti Olympic Training Center. Med sig har han i dag ett team på 20 tränare. Vid sidan av det jobbar Lindholm även med skidåkare i Kinas landslag.

Som barn såg han aldrig den här karriärsstigen som realistisk. – Jag uppskattar verkligen tränarrollen och att få möjligheten att jobba internationellt. I Vuokatti ordnar 25-30 olika nationer träningsläger årligen och den känslan är härlig. Vi utvecklar nytt hela tiden. Jag lever och andas idrott från morgon till kväll. – Det trodde jag aldrig som liten. Då var tränarrollen något helt annat. Då fanns det inte en tanke på att man kunde jobba professionellt. I dag är tränarpositionen både respekterad och eftertraktad.

Tredje sektorns arbete unikt

Arbetstillfällena som tränare ökar också hela tiden. Tränarjobben finns inte enbart inom elitidrotten, de finns också i föreningar och på företag. Det här är den absolut största och mest märkbara förändringen. Lindholm lyfter speciellt fram tredje sektorns arbete i Finland. Utan den talkokraften skulle breddidrotten inte fungera. – Talkokraften är unik för Norden överlag. Internationellt sett ser det inte ut som i Finland. Här är vi ännu långt ifrån den tränarpofessionalisering som finns i andra länder. Nu har jag jobbat med kineser i 2,5 år, där är alla proffs som tränare och idrottare i verksamheten. – Där är tränarrollen mera auktoritär. Det jag säger ifrågasätts inte. Det är jag lite ovan med, skrattar han och berättar att i Kina är idrottsministeriet involverad i träningen. – Till och med ministern, på ett konkret och praktiskt plan.

Glenn Lindholms jobb i Kina bottnar i ett samarbetsprojekt mellan Vuokatti Olympic Training Center och Kinas olympiska kommitté. Det går ut på att landslaget också tränar i Vuokatti, Finland. under vinterhalvåret och under barmarksperioden tränar de hemma i Kina. Då följer också Glenn med. Landslaget tränar hårt och vilan består av två veckors viloperiod per år. Som mest är Glenn 80 dygn i sträck i Kina.

Tränaryrket gick från klarhet till klarhet

Lindholm ville i tiderna bli gymnastiklärare och inledde studierna i Jyväskylä på idrottsvetenskapliga institutionen. Rätt snabbt insåg Lindholm att han ville något annat. – Det blev helt enkelt för mycket teori för min del. Lite senare såg jag att det fanns en tränarlinje vid yrkeshögskolan i Rovaniemi och det passade perfekt.

Det var starten på en framgångsrik tränarkarriär. Han blev mer eller mindre headhuntad in i Finlands Svenska Skidförbund som tränare och senare som verksamhetsledare. Efter det jobbade Glenn Lindholm också som enhetschef med ansvar för träning, utbildning och information vid Finlands Svenska Idrott. Många har också hört hans trygga stämma som sportkommentator för Yle.

Lindholm berättar att jämställdheten i tränarkåren har ökat. Numera hittas allt flera kvinnor på strategiska tränarposter och det här är något som han också velat lyfta fram i Kina. – Det är viktigt att det finns både kvinnor och män som tränare. Det har en stor betydelse och är också en trygghetsfaktor för många idrottare.

Ingen skillnad vad du gör - bara du gör!

Glenn Lindholm anser att breddidrotten i Finland är stark. Hur och när en specialisering sker beror långt på idrottsgrenen i fråga, men det finns också klara skillnader mellan föreningar inom samma gren.

En del grenar kostar mera att utöva än andra och alla har heller inte den ekonomiska möjligheten att fortsätta sin idrott - trots talang. Men Lindholm anser att man även kan styra de delarna. I Norge har en viss typ av skidvalla förbjudits för skidåkare under 16 år, just på grund av kostnaden för familjerna. Det här är ett sätt att se till den ekonomiska jämlikheten. – Min filosofi har alltid varit att det inte är någon skillnad vad du gör - bara du gör! Jag önskar att barnen sysslar med idrott så mångsidigt som möjligt. Dessutom föredrar jag spontan sysselsättning framom alltför många ledda och strukturerade träningar för barn. – Styrkan i den finlandssvenska idrotten ligger fortfarande i sammanhållningen. Vi är en minoritet som ser till att vi hörs och syns nationellt. Vi har varit starka inom den nationella idrotten och haft många betydande positioner. Från finskspråkigt håll lyssnar man på oss. – Om man ser till framtiden så skulle jag gärna framhålla en ytterligare satsning på idrotten. Utveckling måste alltid ske. Satsa resurserna på rätt sätt så att idrotten får maximal nytta av den finansiering som ges.

TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS