FSI 75 år

Januari 2020

Jubileumstidning

75 år med Finlands Svenska Idrott

INSPIRATION GEMENSKAP RÖRELSE

Vi är med och stöder den ­finlandssvenska idrotten!

Finlands Svenska Idrott r.f.

Grundades 1945 under namnet Finlands Svenska Centralidrottsförbund r.f.

Till Finlands Svenska Idrott hör Finlands Svenska Gymnastikförbund r.f.

Finlands Svenska Orienteringsförbund r.f.

Finlands Svenska Skidförbund FSS r.f.

Svenska Finlands Idrottsförbund SFI r.f.

Svenska Finlands Sportskytteförbund r.f.

Svenska Finlands Skolidrottsförbund SFSI r.f.

Idrottens föreningsallians r.f. Österbottens Idrottsdistrikt r.f.

Nyland-Åbolands Idrottsdistrikt r.f. Ålands Idrottsdistrikt r.f.

Genom medlemsförbunden representerar Finlands Svenska Idrott, som ett nationellt förbund, över 100 000 idrottare och motionärer. Till Finlands Svenska Idrott hör även skolsatsningarna Idrott i skolan och Skolan i rörelse samt daghemsverksamheten Skogsmulle samt Lek och Rörelse.

Finlands Svenska Idrott ska stödja och främja idrott och fysisk fostran på svenska i Finland. Vårt mål är att inspirera barn och unga att röra på sig, bygga upp ett livslångt intresse för idrott och skapa en miljö där våra idrottare har möjlighet att utvecklas och nå sina mål.

Utgivare: Finlands Svenska Idrott r.f.

Ansvarig utgivare: Christel Björkstrand Redaktion: Jeanette Harf Innehållsproduktion: Bertills & Jung Layout: Elin Nyman, E Nyman Design Foto pärmbild: Nina Ahtola

2

Innehåll

4

Finlands Svenska Idrott som intressebevakare

En strategisk intressebevakning möjliggör en stark idrottsrörelse

14

Livet och vardagen som tränare

Intervju med Ylva Watkins och Glenn Lindholm

Skogsmulle

Aktiva skogsbarn blir framtida ledare

16 Idrottsakademin - ett nätverk för elitsatsande idrottare

Korsholms högstadium Mikaela Ingberg Camilla Richardsson Pargas ­svenska ­gymnasium

20

Tre idrottare svarar

Cristian Friman Emmeth Törrönen Jesper Lindberg

sidan 6

Nina Holmén

Ett liv så ­mycket mera än t­ ävlingsidrott Sidan 10

22

Så minns vi åren som gick

24

Unga skidtalanger

26 Föreningsstödet

Skolan i rörelse Skolan där ingen sitter still sidan 30

Snön kom med föreningsstödet

28

Stafettkarnevalen

Ett koncept som står sig

34

Vasa Simsällskap

Stark föreningskultur i svenskfinland

35

En gång en ­orienterare, alltid orienterare

Finlands Svenska Idrott som intressebevakare

TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS

En strategisk intressebevakning möjliggör en stark idrottsrörelse De föds in i föreningar, de lär sig glädjen i att röra på sig och de fastnar för en viss typ av idrott. Kanske blir de också ­motionärer på heltid. Eller så blir de elitidrottare. Nästan 100 000 m ­ edlemmar idrottar på svenska i föreningar i Finland i dag.

De senaste fyra åren har Håkan Nystrand varit ordförande för takorganisationen som i dag samlar nästan 100 000 medlemmar. Finlands Svenska Idrotts uppgift är att vara en proaktiv intressebevakare. Både i vardagen och i visionen.

Finlands Svenska Idrott huserar sedan en tid tillbaka i samma byggnad som de övriga idrottsförbunden och i korridoren hörs glada hejanden och den naturliga och vardagliga kontaktytan finns numera rakt utanför det egna rummet. Flytten till Sportens Hus har gett mer samarbete över gränserna.

– Det bästa med Finlands Svenska Idrott? Kanske det att vi är glada på riktigt? Idrottsrörelsen är ju i grunden en positiv rörelse och personligen njuter jag av just det, skrattar ordförande Håkan Nystrand.

Generalsekreterare Christel Björkstrand har några år bakom sig som ledande tjänsteman vid Finlands Svenska Idrott. Hennes arbete handlar mycket om att leda och påverka.

– Vi kan påverka människors vardag - tänk vad fantastiskt!

Våra framgångsfaktorer ligger i att vi hela tiden testar nytt och försöker minimera det byråkratiska. Jag är speciellt stolt över vår aktiva barn- och ungdomsverksamhet såväl inom idrotten som motion och rörelse liksom också över all grenöverskridande verksamhet, säger Björkstrand.

Nystrand tillägger att Finlands Svenska Idrott under alla år varit en aktör som tagit sikte på internationella sammanhang och strategiskt vänt sig utåt. Norden är viktig och har alltid varit ett fönster utåt. Det konkreta samarbetet med idrottsaktörer i Norden är betydelsefullt.

– Jag är själv intresserad av internationella sammanhang och Finlands Svenska Idrott har på många sätt försprång - speciellt i nordiska s­ ammanhang! Vi finlandssvenskar har ett visst mod att ta oss fram och har varit bra på att ta in det internationella. Det gäller att alltid ha ögonen öppna och möta omvärlden, säger Nystrand.

4

Vad gör en intressebevakare egentligen?

Idrottsrörelsen är i grunden stark. Det vidhåller både Nystrand och Björkstrand. Men för utveckling och arbete behövs också finansiering - och en organiserad sådan. Finlands Svenska Idrott intressebevakar i dag sex grenförbund, tre distrikt, en föreningsallians och i långa loppet hela det finlandssvenska idrottsfältet. I det arbetet behövs framför allt nätverk - och positioner där man kan påverka.

– Själv har jag tidigare jobbat som intressebevakare för skogsexperter. Där upplevde jag att det var fråga om mycket hård intressebevakning. När jag kom till Finlands Svenska Idrott insåg jag att minst lika hård intressebevakning pågår här. Hela tiden. Varje dag måste något ske, berättar Nystrand.

Statsunderstödet på 940 000 euro är grunden för all verksamhet. Det täcker ungefär 40 % av kostnaderna, medan resten jobbas ihop på annat håll. Tack vare finlandssvenska fonder som bland annat Svenska Kulturfonden för utbildning och kultur, SFV, Tre Smeder och Brita-Maria Renlunds stiftelse upprätthåller Finlands Svenska Idrott sin verksamhet. Av statsbidraget allokeras en större till grenförbundens verksamhet, medan resterande landar hos Finlands Svenska Idrott som också är arbetsgivare för personalen.

Minskade resurser till idrotten oroar – Med tanke på framtiden finns ett litet orosmoln angående resurserna. Det verkar som om alla idrottsorganisationer står inför en situation med sjunkande stats­bidrag. Det betyder i ­förlängningen knappare resurser, säger Björkstrand.

Samtidigt ökar också kraven på högre effektivitet och samordning. Som påverkare har Finlands ­Svenska Idrott en del att bita i.

– Vi borde få upp den statliga sidan av finansieringen istället.

Vi vet att tipsvinstmedlen minskar på sikt. Vi ­borde egentligen ha ett eget moment i statsbudgeten, til�lägger Nystrand.

– Kommunernas stöd varierar mycket. Det finns kommuner där man ger goda utrymmen och rikliga stöd, men samtidigt finns det också kommuner som inte kan erbjuda goda förutsättningar för idrott, säger Björkstrand.

– Kommuner som Vörå är guld värda. De ger stöd, tid och kraft åt idrotten. Asfalteringen av rullskidsbanan i Vörå har varit en tacksam satsning där flera aktörer står bakom. Idrottspecialiseringar är viktiga för oss, på olika nivåer i olika regioner.

MOTION LEDER TILL VÄLMÅENDE. VÄLMÅENDE LEDER TILL FRAMGÅNG.

En jämlik idrottsvardag för alla Värderingarna är djupt rotade i Finlands Svenska Idrott. Det finns knappt ett personalmöte där värderingsbiten inte diskuteras. Det kan handla om allt från mångfald och integrering till huruvida det är okej att idrott kostar.

– Vi har på många sätt ett tillåtande klimat.

Jargongen i dag är helt annan än den var för 15 år sedan. Som förbund och intressebevakare vill vi se en mer jämlik idrottsvardag. Alla ska ha möjlighet att utöva idrott, berättar Björkstrand.

Finlands Svenska Idrott vill föra fram gemenskap, resultat och inspiration. Talkokraften och idrott på svenska är djupt rotade värderingar.

– Vi är stolta över våra idrottare. Att de fostras av och hos oss. Vi behöver bredden, men också toppen. Då det kommer till att möjliggöra idrott och motion på svenska, gäller det för oss att tänka brett och proaktivt för att också i framtiden kunna vara en ­organisation som skapar en plattform för gemenskap, inspiration och resultat men också rörelse­ glädje, avslutar Björkstrand.

Hos välförsedda hälsokostaffärer samt apotek

Frågor ring 050 33 99 434, info@elexirpharma.fi

GRATULERAR FINLANDS SVENSKA IDROTT

Vörå samgymnasiumidrottsgymnasium

FRIIDROTT

FOTBOLL

ORIENTERING

SKIDÅKNING

-ett av landets femton idrottsgymnasier - undervisning på svenska - smidig kombination av elitidrott och gymnasiestudier

- En genomtänkt helhet med träning, mat och vila.

- Ett erfaret och mångsidigt tränarteam -Fina utrymmen för träning och boende

Vöråvägen 305 66600 Vörå gymnasiet@vora.fi

Samarbetspartners: Finlands Olympiska kommitté - Svenska Finlands Idrottsförbund - Finlands Svenska Idrott - Finlands Svenska Orienteringsförbund - Suomen Hiihtoliitto - Finlands Bollförbund - Vasaregionens Idrottsakademi

www.vorasamgymnasium.fi

AKTIVA ­ SKOGSBARN BLIR ­FRAMTIDA ­LEDARE 6

Skogsmulle

Med gröna kläder, burrigt hår och en hatt på huvudet har ­Skogsmulle förgyllt de finländska barnens skogsbesök år efter år i hela 40 år. Tack vare Skogsmulle lär sig barn under skolåldern att k ­ änna ­skogen, dess invånare och livets gång i en bekant och trygg skogsglänta.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN FOTO: ANDRÉ LINDSTRÖM, FRED VILHELM PHOTOGRAPHY

Stenen blir till en häst och pinnen är en mikrofon. ­Någon sätter sig i en rymdraket redo att åka till månen. Skogen är så mycket mer än frisk luft och blåbärsris. En plats för fantasi och kreativitet.

– Alla är alltid lika ivriga och vi går i alla väder.

En gång satte åskan stopp för skogsbesöket, men i övrigt går vi alltid, säger Marianne Virkama, daghemsföreståndare på lekskolan Sockan i Esbo.

På Sockan är Skogsmulle en självklar del av verksamheten. Ett äventyr där barnen känner gemenskap med varandra och samhörighet med naturen. En stund med färre regler och mer nyfikenhet.

Med Skogsmulle i skogen Skogsmulle är en sagofigur som stöder verksamheten ute i skogen och sätter igång fantasin och upptäckarglädjen. Skogsmulle bor i skogen, och det är alltid till en och samma skog som dagisgruppen går. På den platsen kan barnen och personalen följa årstidsväxlingar, barnen är trygga och alla känner till vilka de osynliga gränserna är. Också rast­platsen är den samma från gång till gång.

– Matsäcken som barnen får ta med är en höjdpunkt. De får packa den hemma och i skogen lär de sig att hålla reda på sina egna och andras grejer, säger Virkama.

Besöken i skogen lär barnen att värna om ­naturen. Att inte skräpa ner är en självklarhet. Någon

gång håller gruppen från Sockan städtalko, men fokus ligger inte på att plocka andras skräp.

– Vi fokuserar på det vackra och lär barnen att uppskatta naturen genom det, säger Virkama.

Sockan går till skogen tio gånger på våren och tio gånger på hösten.

– Det bästa är kojbygget och att få greja tillsammans. På tisdagar är dagisfarfar med, han är ­gammal scout och har mycket att ge. Han brukar bygga pilbågar åt barnen, berättar Virkama.

Skogsmulle i Finland 40 år Idén till Skogsmulle uppstod i Sverige på 1950-talet i form av en friluftsskola för barn. I Finland har verksamheten funnits i 40 år och den är idag en del av Finlands Svenska Idrott:s verksamhet för de yngsta barnen.

Personalen vid daghemmen runtom i ­Svenskfinland får utbildning och fortbildning för Skogsmulle, som i dagsläget har 68 daghem och 1590 barn som deltar i verksamheten.

– Verksamheten är väldigt komplett. Våra utmaningar idag är snarare kommunernas ekonomi och bristen på pengar för fortbildning, berättar Finlands Svenska Idrott:s motionschef Eva-Lotta Backman.

Vid lekskolan Sockan får Skogsmulle de dagliga rutinerna att kännas meningsfulla.

– Vi har alltid gått till skogen, men i och med den

7

I skogen sätter pedagogerna igång barnen för att sedan dra sig tillbaka och låta barnens fantasi styra.

8

nya läroplanen där barnen är mera delaktiga, känns besöken i skogen ännu mera målmedvetna, berättar Virkama.

Läroplanens kärna Det är inte bara stunden i skogen som är viktig, utan även vägen dit och därifrån.

– Hittas en död igelkott på vägen till skogen kan gruppen diskutera både kretslopp och trafikvett. Diskussionen går på barnens villkor, säger Backman.

Pedagogiken går ut på att barnen ska ­vistas ­naturligt i skogen och upptäcka tillsammans. Med Mulleverksamheten blir naturen till en del av ­vardagen.

– Målet är mer än en promenad ute. Gruppen tittar på naturen och funderar på varför olika saker sker som varför bladen blir gula på hösten, berättar Backman.

I den kreativa och gränslösa skogen formas framtida ledare och politiker, i alla fall om vi får tro forskningen.

– Det har visat sig att barn som deltar i Skogsmulle-­ verksamhet utvecklar god kommunikations- och samarbetsförmåga. I skogen lär man sig att vara vänner och samarbeta då man bygger kojor och släpar på stockar, säger Backman.

DRA TILL SKOGS MED FAMILJEN! Eva-Lotta Backman tipsar •

förverkliga inte egna förväntningar, gör det på barnens villkor

•

gå inte så långt

•

gör det enkelt, det är ingen ­prestation

•

var flexibla, tänk: “vi går ut en bit” barn behöver inte bli jättetrötta, det räcker med en kort stund

•

det är viktigt med matsäck, i skogen ­smakar maten gott

•

varmt, mätt och torrt då funkar allt

•

ha russin och dricka med om ­energin tryter

YLLÄS Fem hela skid dag på sportlovet ar

Vinterns resor Sportlovsresor Nyland 15–21.2. Pris 550 € vuxen. Perfekt även för ensamresande ungdomar 13–18 år 450 €. Österbotten 22–28.2. Pris 490 € vuxen. Ensamresande ungdomar 13–18 år 440 €.

Påskresa 8–13.4. Pris 470 € vuxen. Buss från Österbotten.

I resorna ingår buss och logi med helpension (innehåller morgonmål, lunchmatsäck, middag och kvällsmål). Fråga om familjepriser. God och näringsrik mat serveras från det egna köket i fjällgården.

Raitismaja är en utmärkt träningsbas för idrottsföreningar.

UTBILDNING TILL IDROTTSINSTRUKTÖR Vill du bli proffstränare i Finland eller utomlands? Vill du uppmuntra människor till hälsosam livsstil?

Arcada erbjuder dig de mest mångsidiga studiemöjligheterna inom idrott på högskolenivå på svenska i Finland. Utöver basutbildningen till idrottsinstruktör erbjuder vi dig två möjligheter till specialisering.

Under det första studieåret kan du välja mellan profileringsalternativen hälsofrämjande eller tränarskap.

Intresserad? Läs mer på arcada.fi/idrottsintruktor

www.raitismaja.fi Bokningar och förfrågningar 06-3180 900 / 0400 126 830 info@raitismaja.fi

ARCADA.FI

ANSÖK 18.3–1.4.2020

Yritysvaatteet • Työvaatteet • Seuravaatteet • Mainostuotteet • Liikelahjat

Grano gör det enklare Grano är den mångsidigaste producenten av tryckeri- och innehållstjänster i Finland och ett av de största företagen inom den grafiska branschen i Norden.

I utbudet ingår förutom offset- och digitaltryck även elektroniska tjänster för olika kampanjer och varumärkeshantering samt storbildstjänster från affischer till kompletta mässavdelningar.

Mainio Suomi Oy • Tikkurilantie 146 F • 01530 Vantaa • myynti@mainiosuomi.fi • mainiosuomi.fi

www.grano.fi

10

Nina Holmén

Åland

ETT LIV SÅ ­MYCKET MER ÄN ­TÄVLINGSIDROTT Idrotten förde med sig EM-guld, goda resultat och spännande stunder. Idag är Nina Holmén mest tacksam över att idrotten lagt grunden för sunda vanor och en aktiv vardag i en pigg kropp.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN FOTO: TIINA TAHVANAINEN

I en familj med fyra finska mästare, varav två europamästare, kunde man tro att snacket vid middagsbordet fortfarande kretsar kring idrott och upplägg. Men så är det inte hemma hos familjen Holmén.

En efter en har de avslutat sina idrotts­ karriärer utan vare sig dramatik eller svårmod.

Idrotten har ändå alltid varit en stor del av Nina Holméns (född Wärn) liv.

Hon växte upp på 1950-talet i Esse i ­Österbotten. Hon gillade att skida och friidrotten kom in i bilden först under tonåren. Den stora idolen var den dåtida skidkungen Eero Mäntyranta.

Idrotten har på olika sätt präglat Nina Holméns liv. Som barn var hon ofta sjuk, men livsstilen som idrottare fick ordning på hälsan. Hon träffade sin blivande man Rune Holmén genom idrotten, samme man som tränat både henne och sonen Janne till stora framgångar.

– Nu i slutet av livet, om man kan säga så, har idrottandet gett mig god kondition och det är ovärderligt. Många i min ålder har problem med hälsan, berättar Nina Holmén.

EM-guld 1974 Efter mellanskolan bar det av till ­Helsingfors. Holmén studerade på Handels­institutet samtidigt som hon presterade toppresultat på löpbanorna.

Hennes drivkraft var att se hur långt hon kunde gå.

Höjdpunkten i karriären är lätt att urskilja.

– EM-guldet 1974 på olympiastadion i Rom. Det finns förstås många andra saker, men Rom är det största, säger Holmén.

Nycklarna till framgång var en bra grundkondition tack vare skidintresset som barn, och tränaren Rune.

– Rune hade varit med länge. Han hade gjort sina misstag så jag behövde inte göra om dem, berättar Holmén.

Hur viktigt var det att göra goda resultat?

– Goda resultat är den enda orsaken att hålla på med idrott på landslagsnivå.

Ingen idrottar på den nivån av någon annan orsak. Det är ingen fritidssysselsättning.

FAKTA OM NINA HOLMÈN Född: 29 september 1951 Klubb: Esse IK och HIFK Rekord: 800m: 2.03,7, 1500m: 4.06,9 och 3000m: 8.55,10 EM-guld 1974 på 3000m, OS-nia 1976 på 1500m Familj: maken Rune, sonen Janne med fru Laila och ­sönerna ­Zakaria, Adam och Jacob, sonen Fredrik med sambo Lisa och sonen Vide och en till son på kommande Gör helst: vandrar i vacker natur Mina styrkor: god grundkondition En plats jag vill besöka: Pampas i ­Argentina En hemlighet om mig: jag har inga ­hemligheter

Forts. på nästa uppslag 11

Som förälder är i­drottandet minst lika ­spännande. Det är ännu ­värre att ­titta på ­tävlingarna än att delta själv.

Finland släpar efter

Ett okomplicerat slut Efter OS i Montreal 1976 avslutade ­Holmén sin ­karriär. Det var odramatiskt och planerat. Hon ­flyttade till Åland och tog anställning inom bankbranschen.

– Jag var inställd på att jag ville ha familj. På den tiden väntade man inte tills man blev 35 om man ville ha barn. Det var inte ett problem att sluta, skorna fanns färdigt det var bara att stiga in i dem, säger Holmén.

Paret Holmén fick två pojkar, Fredrik och Janne.

Under en lång tid var idrotten endast en liten del av vardagen. Men så blev Janne Holmén framgångsrik långdistanslöpare. I München år 2002 vann han EM-guld i maraton, vilket beskrevs av journalistkåren som “årtiondets ­sensation”.

– Som förälder är idrottandet minst lika ­spännande. Det är ännu värre att ­titta på tävlingarna än att delta själv, säger Nina Holmén och skrattar.

Sonens EM-guld minns hon ­tydligt. Hon ­följde tävlingarna hemma i TV-­soffan och beskriver utgången som överraskande då Janne tidigt tog sig loss och fick springa ensam.

– Efter målgång började telefonen och dörr­ klockan ringa.

12

Nina Holmén

Finland hade fyra guldmedaljörer från EM i Rom 1974. Det är mycket, speciellt med tanke på hur ­Finland presterat de senaste åren.

– Vi fokuserade på träning och resultat. Jagandet av sponsorer fanns inte, vi fick understöd från friidrottsförbundet och överlevde med det. Vi gjorde resultat som står sig bra ännu idag, säger Holmén.

För att höja nivån på friidrotten i Finland borde man våga ta intryck och lärdom utifrån, tror Holmén.

– Friidrotten i Finland hänger inte med, man ­måste se till att det finns kompetenta ­tränare.

Det finns talanger på damsidan, framför allt i ­Österbotten, men tränarna räcker inte till internationell standard. Kan problemet vara att man inte vågar träna så hårt som det behövs?, frågar sig Nina Holmén.

Mental träning då?

– Det har säkert en viss roll, men jag har ingen personlig erfarenhet av det. De orden nämndes inte på den tiden jag var aktiv, säger Holmén.

Påminns om prestationerna I dag lever Nina Holmén ett sunt pensionärsliv med motion och styrketräning som en självklar del av livet. Hon är tacksam över sin goda hälsa och idrottandet som lagt grunden för en sund livsstil. I övrigt har hon gott om distans till tävlingsidrotten.

– Vi har absolut inget idrottssnack hemma. I ­höstas tittade vi på VM från Doha men vi diskuterade inte, vi ojade oss mest. Förväntningarna var så stora och framgångarna så små, säger Holmén.

Det egna EM-guldet känns avlägset.

– Jag påminns om det när det är något jubileum.

När det varit mästerskap i Helsingfors har jag delat ut medaljer. Men det är ju inte så ofta det händer, säger Nina Holmén.

Livet och vardagen som tränare

TEXT: ANNA BERTILLS FOTO: TIINA TAHVANAINEN

Ylva Watkins: Man mognar som ­person när man ­tränar andra Som tränare ska man göra plats för alla ­sorters människor och ­behov. Det ­säger ­gymnastiktränare Ylva Watkins i ­Mariehamn.

Mariehamns gymnastikförening sjuder av liv och rörelse. Med sina 800 medlemmar kan föreningen erbjuda en mångsidig verksamhet. I dag har föreningen sammanlagt tre anställda, en av dem är Ylva Watkins.

Hon påbörjade sin gymnastikbana inom artistisk gymnastik som sexåring.

Precis som många andra gymnaster inledde Watkins sin tränarkarriär tidigt - i alla fall om man jämför med andra idrottsgrenar. I unga år både tävlade hon och fungerade som tränare samtidigt. I dag har hon varit anställd av föreningen som verksamhetsledare i 10 år. Som tränare har hon mer eller mindre verkat som sedan 1993.

– Det var så roligt att träna andra.

Därför valde jag också att ta mig an ledaruppdrag i tidig ålder. På det sättet utmärker sig gymnastiken. Vi har många unga ledare i dag. Vi har 50 stycken tränare i salen - av dessa är ca 30 unga tränare. För gymnaster fortsätter intresset ofta livet ut och det finns många olika grupper att träna om man bara vill.

Gymnastiken lockar allt fler unga i dag och det syns också på Åland. Nivån höjs

14

när nya redskap kommer in i träningen och numera har många föreningar också egna hallar för sin gymnastik. Säkerheten höjs och de ofta förekommande studsmattorna där hemma på gården har lett till ökat intresse - också för föreningsgymnastik.

– Bredden har absolut ökat de ­senaste åren. Vi satsar mycket på att hitta ­grupper som passar alla. Det ska vara okej att inte tävla och kanske träna en gång i veckan. Men det ska också vara okej att vilja tävla och satsa fullt ut. Här måste vi möta upp individens enskilda önskningar.

Tonåren ofta ett brytningsskede Som i de flesta idrotter är tonåren ett brytningsskede. Här finns flera utmaningar. Kroppen förändras och man ska hålla samma - eller till och med öka - sin ­motivation, samtidigt som kroppen ­kanske inte lyder.

– Tränarrollen har förändrats under de senaste decennierna. Jag och mina kollegor utmanar oss själva varje dag. Vi ­behöver kunna ge den träning som gruppen behöver och vara lyhörda utåt och inåt.

– Den mentala träningen är väldigt viktig. Där handlar det också om hur vi kommunicerar och för dialoger. Man ­mognar själv som person och tränare.

Med många år i ryggen som tränare är Watkins fortfarande glad över både sin egen drivkraft och den hon ser hos andra.

– Jag blir så glad när mina adepter utmanar sig själva! Det kan vara en liten sak som att våga gå på tävlingsbommen.

Det kan utåt sett vara en liten sak, men för den enskilda individen kan det vara helt avgörande för självförtroendet.

När Ylva Watkins blickar mot fram­ tiden vill hon gärna öka förståelsen m ­ ellan ­idrottare och sudda ut stereotypier.

– Det finns plats för alla sorters människor och behov, det måste vi som ledare förstå. Som ledare måste vi motivera barnen och göra det roligt. De ska inte vara rädda för att pröva på. Jag vill utmana dem och peppa dem att våga.

– Men det viktigaste är kanske ändå: döm aldrig ut ett barn som vill prova sina vingar. Alla ska få sin möjlighet att växa!

Från Lovisa till Kina - en ­internationell elittränares vardag Tränarrollen har förändrats mycket sedan ­1970-talet.

Skillnaderna är stora internationellt. Glenn ­Lindholm ­berättar om livet och vardagen som ­elittränare.

Under 80-90-talet toppade Glenn ­Lindholm resultatlistorna inom tävlings­ skidåkning i Finland. I dag är han tränings­chef för Vuokatti Olympic Training Center. Med sig har han i dag ett team på 20 tränare. Vid sidan av det jobbar Lindholm även med skidåkare i Kinas landslag.

Som barn såg han aldrig den här­ ­karriärsstigen som realistisk.

– Jag uppskattar verkligen tränarrollen och att få möjligheten att jobba internationellt. I Vuokatti ordnar 25-30 olika nationer träningsläger årligen och den känslan är härlig. Vi utvecklar nytt hela tiden. Jag lever och andas idrott från morgon till kväll.

– Det trodde jag aldrig som liten. Då var tränarrollen något helt annat. Då fanns det inte en tanke på att man kunde jobba professionellt. I dag är tränarpositionen både respekterad och eftertraktad.

Tredje sektorns arbete unikt Arbetstillfällena som tränare ökar också hela tiden. Tränarjobben finns inte ­enbart inom elitidrotten, de finns också i föreningar och på företag. Det här är den absolut största och mest märkbara förändringen. Lindholm lyfter speciellt fram tredje sektorns arbete i Finland. Utan den talkokraften skulle breddidrotten inte fungera.

– Talkokraften är unik för Norden överlag. Internationellt sett ser det inte ut som i Finland. Här är vi ännu långt ifrån den tränarpofessionalisering som finns i ­andra länder. Nu har jag jobbat med kineser i 2,5 år, där är alla proffs som tränare och idrottare i verksamheten.

– Där är tränarrollen mera auktoritär.

Det jag säger ifrågasätts inte. Det är jag lite ovan med, skrattar han och berättar

att i Kina är idrottsministeriet involverad i träningen.

– Till och med ministern, på ett konkret och praktiskt plan.

Glenn Lindholms jobb i Kina bottnar i ett samarbetsprojekt mellan Vuokatti Olympic Training Center och Kinas olympiska kommitté. Det går ut på att landslaget också tränar i Vuokatti, Finland. under vinterhalvåret och under barmarks­ perioden tränar de hemma i Kina. Då följer också Glenn med. Landslaget tränar hårt och vilan består av två veckors viloperiod per år. Som mest är Glenn 80 dygn i sträck i Kina.

Tränaryrket gick från klarhet till klarhet Lindholm ville i tiderna bli gymnastik­ lärare och inledde studierna i Jyväskylä på idrottsvetenskapliga institutionen. Rätt snabbt insåg Lindholm att han ville något annat.

– Det blev helt enkelt för mycket teori för min del. Lite senare såg jag att det fanns en tränarlinje vid yrkeshögskolan i Rovaniemi och det passade perfekt.

Det var starten på en framgångsrik tränarkarriär. Han blev mer eller mindre headhuntad in i Finlands Svenska Skidförbund som tränare och senare som verksamhetsledare. Efter det jobbade Glenn Lindholm också som enhetschef med ansvar för träning, utbildning och information vid Finlands Svenska Idrott.

Många har också hört hans trygga ­stämma som sportkommentator för Yle. Lindholm berättar att jämställdheten i tränarkåren har ökat. Numera hittas allt flera kvinnor på strategiska tränarposter och det här är något som han också velat lyfta fram i Kina.

– Det är viktigt att det finns både

­ vinnor och män som tränare. Det har en k stor betydelse och är också en trygghetsfaktor för många idrottare.

Ingen skillnad vad du gör - bara du gör!

Glenn Lindholm anser att breddidrotten i Finland är stark. Hur och när en specialisering sker beror långt på idrottsgrenen i fråga, men det finns också klara skillnader mellan föreningar inom samma gren.

En del grenar kostar mera att ­utöva än andra och alla har heller inte den ekonomiska möjligheten att fortsätta sin idrott - trots talang. Men Lindholm anser att man även kan styra de ­delarna.

I ­Norge har en viss typ av skidvalla förbjudits för skidåkare under 16 år, just på grund av kostnaden för familjerna. Det här är ett sätt att se till den ekonomiska jämlikheten.

– Min filosofi har alltid varit att det inte är någon skillnad vad du gör - bara du gör! Jag önskar att barnen sysslar med idrott så mångsidigt som möjligt. Dessutom föredrar jag spontan sysselsättning framom alltför många ledda och strukturerade träningar för barn.

– Styrkan i den finlandssvenska idrotten ligger fortfarande i sammanhållningen. Vi är en minoritet som ser till att vi hörs och syns nationellt. Vi har varit starka inom den nationella idrotten och haft många betydande positioner. Från finskspråkigt håll lyssnar man på oss.

– Om man ser till framtiden så skulle jag gärna framhålla en ytterligare satsning på idrotten. Utveckling måste alltid ske. Satsa resurserna på rätt sätt så att idrotten får maximal nytta av den ­finansiering som ges.

TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS

Idrottsakademin - ett nätverk för elitsatsande idrottare

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

I Idrottsakademin är ­träningen mer än en vanlig ­gymnastiktimme En efter en samlas de i idrottshallens entré. ­Klockan är inte ens åtta på morgonen och det är mörkt ute. En lugn förväntan råder när morgontrötta ung­domar ska starta ­dagens första träningspass i Svenskfinlands första idrottsklass för högstadier.

Byta om, hämta bollar ur förrådet. En vissel­pipa som ljuder.

Elever på idrottsklassen har sex ­timmar träning i veckan.

Samling mitt på plan. Det är som vilken gymnastiktimme som Två timmarna görs utanför den vanliga skolgången, och det helst, men ändå inte. Idrottsklassen vid Korsholms högstadium förutsätter också att eleverna ordnar sin skjuts till skolan dessa har träning. dagar.

– Är det någon som är skadad eller har känningar av någon skada?, frågar “Vi växer till idrottare” gymnastiklärare Jens Wallin som koordiEtt syfte med idrottsklassen är att nerar idrottsklassen. göra vardagen så lätt som möjlig för Högstadiet i Korsholm är Finlands ­eleverna. största svenskspråkiga högstadium.

– Seriöst satsande elever kan ha 25 Det är också det första svensk­språkiga timmar träning i veckan. Lägg till 30 I Korsholms högstadium finns högstadiet som deltar i Finlands olym­timmar högstadieundervisning. Det är piska kommittées projekt med idrotts­ sedan tidigare en stark idrotts­ ganska mycket. Då är möjligheten att klasser. Totalt ingår 25 skolor från idrotta på skoltid värdefull, säger Wallin. kultur. Att skolan nu har en 11 ­idrottsakademier i det nationella Även om idrottsklassen är ett idrotts­klass stärker identiteten. försöket, och i Korsholm har 38 elever pilot­projekt finns förhoppningar på en - Men en stor skola ska rymma valt idrottsklass. Inom Vasaregionens stadigvarande modell. många olika verksamheter, Idrotts­akademi finns förutom ­Korsholm Förutom idrottandet får eleverna också en finskspråkig skola med i säger Jens Wallin. på idrottsklassen dessutom insikt i en ­f­örsöket. idrottares vardag.

Alla som haft intresse för – Många kanske tror att idrottandet ­idrottsklassen har kunnat anmäla sig, är glamouröst, men verkligheten är inte några resultatkrav finns inte. Någon egen gren behöver man inte alltid så, säger Wallin. heller ha, men många har det.

Eftersom det finns ­elever som saknar egen idrottsgren – Idrottsklassen är till för elever som är seriösa med sin idrott, ­hoppas Wallin på att idrottsklassen också kan vara ett ställe men olika elever har olika motiv, säger Wallin. som formar den idrottsliga identiteten.

16

–Ib ­ ästa fall blir ­eleverna inspirerande och hittar en egen tävlingsgren, men vi hoppas framför allt på att idrotten blir ett livslångt intresse hos alla, säger Wallin.

Idrottsklassen ska också vara en plats där ­talangfulla elever kan komma till sin fulla rätt utan att de behöva hålla tillbaka på sin kapacitet.

– Det sociala trycket kan ibland blir för stort för idrottare i vanliga klasser eftersom de inte vill sticka ut ur mängden med sin begåvning, säger Wallin.

“Tre träningar om dagen” Visselpipan ljuder högt och länge. Träningen är snart slut. Bara stretchen kvar, sedan kan skoldagen börja.

Wallin ger eleverna de sista instruktionerna.

– Vad ska det här vara bra för?, frågar en elev.

– Det märker du snart, svarar Wallin med ett leende.

Tre elever slår sig ner på läktaren efter avslutad träning. Det är glada över att de gjort dagens första träningspass då klockan nyligen passerat nio på ­morgonen.

– Det är bra med morgonträning, det skulle aldrig bli av om jag var själv, säger Isak Finskas som håller på med skidåkning.

Efter avslutad skoldag väntar ­ytterligare två träningspass för Finskas, men han säger att det inte är så tunga träningar idag. Även Adriana Moliis och Jacob ­Rönnqvist ­lägger mycket tid på ­träningen. ­Varje vecka tränar Moliis fotboll fem gånger, medan Rönnqvist tränar ishockey ­mellan sju och åtta timmar per vecka.

– Det här är en träning som man ­annars skulle göra på sin fritid, säger Moliis.

Träningen som idrottsklassen ­erbjuder är inte grenspecifik, utan syftar till att stärka kroppen och konditionen. För tillfället är balans och smidighet i fokus.

– Träningen är upplagd så att den förebygger skador och knäproblem, säger Finskas.

Det tre idrottarna är nöjda med idrotts­klassen.

Idrottande ger dem allt som oftast energi.

– Man ska träna för att bli något stort, säger Rönnqvist.

I Korsholms ­högstadium finns sedan tidigare en stark idrottskultur.

Att skolan nu har en idrottsklass stärker identiteten. - Men en stor skola ska rymma många ­olika verksamheter, säger Jens Wallin.

Ett liv med ­dubbla ­karriärer Jens Wallin, vad vill du att folk ska veta om idrotts­ akademin?

– Åå, jag önskar att jag fått den frågan för tio år ­sedan. ­Idrottsakademin är ett sam­ arbetsnätverk som för ­samman kunniga och passionerade människor. Det är ett sätt att förena studier och idrott, säger Wallin.

Adriana Moliis, Isak Finskas och Jacob Rönnqvist tränar mycket och förväntar sig att ­konditionen ska förbättras under tiden i ­idrottsklassen.

Gymnastiklärare Jens Wallin har själv tävlat i sprint och kort häck på nationell nivå i tio års tid.

18

På 19 platser i Finland verkar ­Olympiska komitténs idrotts­akademier.

Syftet är ett nationellt nätverk där man kan kombinera sin idrotts­ satning med studier, där man växer till ­idrottare, utvecklas och i bästa fall har idrotten som första yrke. Men det är också ett nätverk som ska göra över­gången så ­smidig som ­möjlig dagen då idrotts­karriären är slut och något annat tar vid.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Idrottare behöver bra träning och en ­utbildning. Det började man inse ­under ledning av olympia­komittén på 2000-­talet. Vasaregionens ­Idrottsakademi grundades 2005 och är idag en av 19 officiella akademier.

– Syftet är att skapa mera framgångs­rika idrottare om vi ger dem möjlig­heter till dubbla karriärer, säger Mikaela Ingberg som är tf verksamhets­ ledare för Idrottsakademin i Vasa­ regionen.

Verksamhet finns på olika stadier. Allt från grund­ skolans årskurser, där man genom idrotts­klasser har som mål att växa till idrottare, till karriärsövergång när en elitkarriär tar slut.

Alla idrottsgrenar är välkomna, men ju seriösare satsningen blir desto mer styrs valet av studiestad utgående från vilka träningsmöjligheterna staden och om­givningen har. I grund­skolan är det skolan och föreningarna som gör urvalet och på andra stadier ­baseras urvalet på nationella ­grenförbund och olympiska kommitténs ­kriterier. När det gäller högskolestuderanden bestämmer idrotts­ akademierna själva vem de tar in.

Mikaela Ingberg ser det som en positiv sak att kunskap och resurser koncentreras till vissa områden. På så vis byggs en idrottskultur och träningsmöjligheter med idrottare som sporrar varandra.

– På en plats med idrottare med ­samma värderingar finns ett socialt stöd vilket är viktigt idag när det finns ett tryck

i samhället på att passa in. I en omgivning där det är okej med träning har du en annan social plats, säger Ingberg.

Har koll på studievärlden I ett nätverk med 300 högstadieelever, 240 studerande på andra stadiet och 80 studerande på tredje stadiet samt yrkesutövande idrottare är relationerna många. Idrottsakademin har regelbunden kontakt med studiehandledare, rektorer och professorer. ”Det är viktigt att det finns förståelse för att studie­kalendern kan se tom ut och att det finns en orsak till det. Då är det vår uppgift att hitta en balans i systemet. Det är en hög tröskel för studeranden att säga att de inte vill ta så många kurser, då är det vår uppgift att säga att det är okej, man behöver inte ha så bråttom.”

Själv avslutade Mikaela Ingberg sin elitidrottskarriär som spjutkastare 2010.

Sedan dess har det hänt mycket. Hon glädjer sig över att det finns en god vilja från politiskt håll.

– Det har skett en enorm förändring sedan jag var aktiv. Då fanns också ett stödnätverk, men inte nära på det som finns idag med tränare, sakkunniga och diverse stödtjänster. Då jag var aktiv handlade det om ”lite flexibla studier”, säger Ingberg som har tre medaljer från internationella mästerskap i spjut.

Utbildning ­livsviktigt ­dagen då idrotts­karriären tar slut Om allt går enligt planerna blir året bråd­skande för Camilla ­Richardsson. EM och OS står i kalendern och det mesta av tiden går åt till att träna. Men det finns också en liten tid för studier, och den tiden är guld värd. Idrotts­akademin i Vasa gör det möjligt att kombinera topp­idrott och utbildning även om det är tufft ibland.

– Det funkar egentligen inte, men ­Idrotts­akademin gör det så bra som möjligt, säger Camilla Richardsson och skrattar.

Hösten 2013 inledde hon studierna i drift- och energiteknik vid yrkeshögskolan Novia i Vasa. Åren har gått, klasskompisarna likaså. Alternativet att inte studera var ändå inget alternativ.

– Det är jätteviktigt med utbildning, säger Richardsson.

Utbildningsplanen görs upp till­ sammans med studiehandledare och representanter från Idrottsakademin. Det är en klar fördel om utbildningens kurser kan väljas fristående. Ibland måste man ställa krav och meddela om gränser.

– Nu vågar jag stå på mig och göra upp planen så den passar den idrottsliga biten, säger Richardsson som har tio år på sig att avlägga ingenjörsstudierna.

Ju bättre idrottandet går desto ­mindre tid för studier År 2019 blev Richardssons hittills bästa säsong på paradgrenen 3000 meter hinder. ­Personliga rekord förbättrades och dörren till ­stora internationella ­tävlingar ­öppnades. De goda resultaten och den tuffa ­träningen gör att studierna för till­fället går på sparlåga. Richardsson ­beskriver sig som 90 procent idrottare och 10 procent studerande.

– Det är svårt att hitta en balans och svårt att förstå att studierna får ta tid.

Det är faktiskt okej att jag skippar skolan.

Richardsson upplever att förståelsen för idrottandet har vuxit i takt med framgången. När hon inledde sina studier för snart sju år sedan var det många som inte förstod att hon var ute och sprang medan kurskompisarna hade föreläsning.

IDROTTS­AKADEMIN HÅLLER ­UNG­DOMAR I EGEN STAD

– Vad gör du då? Springer du?, minns Richardsson att folk undrade.

Gemenskap idrottare emellan Tiden i Idrottsakademin ger samhörighet idrottare emellan.

– Som vuxenidrottare är man rätt ­ensam i Finland. Tack vare ­Idrotts­akademin får man en gemenskap, säger ­Richardsson.

När ingenjörsutbildningen är klar vill Richardsson gå vidare till diplom­ ingenjör vid Åbo Akademi. Men först vill hon ge idrottandet en ärlig chans under de ­kommande två-tre åren för att se hur långt hon kan gå.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Sedan hösten 2018 har ­studerande vid Pargas s­ venska ­gymnasium ­möjlighet att kombinera studier med idrott. Det gör gymnasiet mera ­konkurrenskraftigt samtidigt som ­skolan får en egen profil.

Initiativet till en uppstart av idrottsakademin togs av Pargas Idrottsförening, PIF. I Pargas svenska gymnasium är rektor ­Annika Gustafsson tacksam över möjligheten. Idag har PIF-­akademin 27 elever. Vanliga grenar är längdskidåkning, orientering, handboll och fotboll, men även ryttare har hittat till utbildningen.

– Vi har haft studeranden som valt att stanna i Pargas tack vare den här möjligheten, säger rektor Annika Gustafsson.

När årskullarna blir mindre hårdnar konkurrensen om studerande och då blir det viktigare för skolan med en tydlig profilering. Idrottsintresserade har tidigare sneglat norrut mot Vörå, men nu lockar hem­staden igen. Det kommer även studeranden från andra orter till gymnasiet.

Verksamheten är gemensam med det finska gymnasiet Parnaisten lukio. Studeranden tränar tillsammans över språkgränserna.

– Pargas har varit väldigt svenskt, och därför har vi satsat på ett samarbete, säger Gustafsson.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Forts. på nästa sida

Idrottsakademin - ett nätverk för elitsatsande idrottare

OLIKA IDROTTARE ­OLIKA DAGAR Forts. från föregående sida

Hur ser dagarna ut för en elitidrottare? Vi frågar tre framgångsrika idrottare hur de tränar, äter och ­tänker.

Kraftsportaren Emmeth Törrönen, cyklisten Jesper Lindberg och skytten Cristian Friman svarar.

Professionell träning Kravet för att ­delta i Idrottsakademin är ­tävlingslicens. I framtiden kommer verksamheten och ­ansökningsprocessen att bli mera omfattande och ­tanken är att endast de som ­verkligen är motiverade antas.

Träningarna och upplägget administreras av PIF och gymnasiets gymnastiklärare är ­imponerade över standarden.

– Jag studerade till gymnastik­lärare för 20 år sedan och nu när jag följt med PIF-akademins verksamhet märker jag hur professionellt allt är, säger Kyösti.

Fokus för akademin är att träna skadeförebyggande och mångsidigt. Veckan omfattar tre ­träningar; gemensam, grenspecifik med egen tränare och mental träning.

– Tränar man för ensidigt blir det lätt skador. Dessutom är det är viktigt att veta hur man ska tänka, säger Kyösti.

Arbetet med att utveckla PIF-akademin i Pargas fortsätter.

– Det har ju börjat på noll, så jag tycker att det är viktigt att det går framåt, säger Kyösti.

1. Hur beskriver du dig?

2. Gren och förening 3. Bästa prestation 4. Framtida mål 5. Hur beskriver du din gren?

6. Vad kräver din gren?

7. Hur ofta tränar du?

8. Är mental träning viktig för dig? På vilket sätt?

EMMETH TÖRRÖNEN 1. En hurtig 21-årig med barnasinnet i behåll.

För tillfället jobbar jag som kvalitetskontrollant hos Vaisala.

2. Styrkelyft. If Sibbo-vargarna.

3. VM-guld i klassisk bänkpress, öppen klass, 2018.

4. Framtidens mål är att förbättra världs­ rekordet i den ­öppna klassen.

5. Testar den fysiska styrkan och viljestyrkan.

6. Flitigt tränande och balanserad livsstil.

7. 3-4 gånger i veckan.

8. Mental träning hör inte till mitt träningsprogram för till­fället, men jag försöker ­tillämpa min terapeuts råd då träning och tävling blir spännande.

9. Äter bra, tränar mindre och försöker vila tillräckligt ­mycket.

10. Goda mellanmål, energidryck, tävlingsutrustning och allt annat viktigt. Till Styrkelyftsförbundets tävlingar ska man alltid komma ihåg att ta med passet.

20

9. Hur förbereder du dig inför tävling?

10. Vad packar du ner i din väska när du åker på tävling?

11. Vad gör du en timme innan start?

12. Hur länge tar en tävlingsprestation och hur håller du fokus?

13. Vad gör du en timme efter målgång?

14. Om du skulle utöva en annan idrottsgren, vilken vore det?

11. Jag kollar att allt viktigt är med och passar på att ­kamma håret eftersom att jag sällan orkar göra det till vardags.

12. Själva tävlingen tar oftast en halv ­timme, men några timmar innan måste man vara på plats för invägning. Oftast är jag så taggad vid tävling att det inte är några problem att hålla fokus.

13. Ofta på dopingtester medan jag ­väntar på prisutdelning.

14.Troligtvis friidrott, det gör jag nu också i Esbo IF.

CRISTIAN FRIMAN

JESPER LINDBERG

1. Jag är 20 år gammal och för tillfället är mitt yrke idrottare på heltid. En aktiv, social och utåtriktad person med vänner över hela Europa.

1. 16 år gammal studerande. Bor och studerar första året på Hagströmska gymnasiet i Falun, Sverige, på tekniklinjen, cykling som inriktning/gren. Glad kanske lite tystlåten kille med en massa energi.

2. Sportskytte med gevär, Esbo skytte­förening. Favoritgrenen är helmatch på 50 meter, då skjuter man i alla skytteställningar nonstop under tre timmar.

3. VM-guld för juniorer 2017 i Suhl, ­Tyskland.

4. Målet är att representera Finland i OS i Tokyo 2020. ­Finlands Olympiska kommitté har som mål OS i Paris 2024.

5. Min gren är både psykiskt och fysiskt krävande. Man skall träna sina muskler så att de är i balans och inte för stora. Stora muskler orsakar mera darrande och rörelse i positionerna. ­Psykiskt är skyttet krävande, om koncentrationen försvinner för en sekund kan vapnet röra sig en par millimeter åt fel håll vilket kan vara skillnaden mellan en bra tia och en nia.

6. Uthållighet, koncentrationsförmåga och starkt psyke. Grenen lär sin utövare att genomföra uppgifter noggrant och snabbt.

7. 45-55 timmar i veckan.

8. Mental styrka och stabilitet i ­trängda lägen har hittills varit min styrka. I syfte att bibehålla förmågan inleddes ett samarbete med Christoph Treier som har fungerat riktigt bra.

9. På morgonen löprunda 3-5 km för att väcka kroppen och sinnen, små korta stretch direkt efter löpturen. Framme vid skjutbanan mera stretch. Lägger på rätt utrustning och övar med tomt skytte mot blank vägg för att få in finkänslan och väcka nervsystemet.

10. Vapen, utrustning och kläder. Vid längre resa också en liten medicinpåse.

11. Står och klickar mot en blank vägg.

12. Med luftgevär tar tävlingen 1h 15 min + 15 min provskott. Med miniatyrgevär tar tävlingen 2h och 45 min + 15 min provskott. Det krävs bra fysisk prestationsförmåga och bra uthållighet för att orka skjuta tävling. Att hålla koncentrationen hela tävlingstiden är svårt. Vid tävling med miniatyrgevär hjälper det att ibland k ­ omma bort från skjutplatsen, tömma hjärnan och g ­ lömma de man nyss gjort och koncentrera sig på det ­kommande.

13. Sitter oftast i bilen påväg hem eller till nästa träning.

14. Golf, som också är en precisionsgren och ­något som jag gillar att göra på min fritid.

2. Landsvägscykling, tränar och tävlar också på bana. TWD Länken.

3. Många. 5:a i U19 landsvägs-FM, U17 dubbel finsk mästare i tempo och landsväg, på velodrom 3:a i nordiska mästerskapen.

4. Bli bättre som cyklist, delta i större tävlingar och få synlighet, drömmålet är att någon gång vara proffscyklist.

5. Fartfylld gren som kräver god fysik samt teknik.

6. Uthållighet, snabbhet, teknik, taktik.

7. 6 gånger i veckan.

8. Ja, den är viktig. En tävling körs först mentalt innan start, men också under tävlingen är den mentala delen också stor.

9. Aktiveringspass dagen före en tävling för att få benen i bra skick, just före en tävling värmer jag upp på landsvägen eller på rullor, lyssnar på musik och gör mig mentalt redo.

10. Tävlingsdräkten, nålar för nummerlapparna, skorna och hjälm. Pulsmätaren åker också alltid med, samt någon dricksflaska och vid längre cykelsträckor tilläggsenergi.

11. Värmer upp mig med lite pulshöjande spurter eller lite längre sträckor, för att inte kroppen ska styvna direkt vid start.

12. Landsvägslopp (linjelopp) allt från 2-5 timmar. Ett tempo­ lopp är kortare och snabba och tar ca. 15-30 minuter.

Kvarters­lopp tar ca. 30 minuter till 1 timme, beror på längd.

Brukar gå in i min egen bubbla, tänker bara på vad jag gör men samt vad de andra gör om det är ett linjelopp, för att ­hålla fokus på ett tempolopp kan vara svårt ibland om det ­blåser mycket eller man inte känner att det går någonstans.

13. Pratar om hur tävlingen gick, analyserar, äter något för återhämtning, prisutdelning, eller på väg hem i bilen.

14. Innebandy.

75 år med Finlands Svenska Idrott

SÅ MINNS VI ÅREN SOM GICK Tidigare ordföranden, generalsekreterare och idrottsprofiler svarar på frågan vad de minns bäst från åren som gick med Finlands Svenska Idrott.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN

Ingmar “Pelle” Björkman, författare, ­historiker och idrottsprofil Världen runt oss har förändrats och även idrotten. Idag talar man om idrotten på ett annat sätt. Det är mera tävlings­ inriktat och globalt, man följer inte längre idrottsprestationer från plats och ställe, istället följer vi idrotten via medier.

Ingen tänker längre på om man är finlandssvensk eller finne. Tidigare var strukturen en annan, bredden var också en annan.

I hela mitt 89-åriga liv har jag följt med idrotten. Jag har skrivit en bok om bragdmedaljörer inom finlandssvensk idrott. Två vinnare som jag kommer speciellt bra ihåg är gymnasten Eugen Ekman och dressyrryttaren Kyra Kyrklund.

1982-1989 Ordförande Magnus Ståhlberg Jag minns speciellt väl då VM i friidrott ordnades i Helsingfors 1983. Det var en stor händelse för en idrottsledare. Tiina Lillak från Esbo vann guld i spjut. Hon gjorde ett regelbrott då hon sprang ut från tävlingsbanan efter sitt guldkast, men man hade stor förståelse för henne och såg mellan fingrarna.

1990-1996 Ordförande Björn ­Federley I början av 1990-talet genomgick Idrottsrörelsen ett turbulent skede. Starka krafter ville få de fyra centralorganisationerna

22

(CIF, AIF, FRIF och Bollförbundet) under ett tak. På grund av att många centrala personer var upptagna män (det var bara män med i processen) i staten, förlades mötena ofta underst bittida (kl. 7) eller sent på kvällen (efter kl. 21).

Trots försök att skära ordentligt i CIF:s statsanslag lyckades det inte, bland annat tack vare ett intensivt lobbande.

Här spelade också ledande politiker från Svenska Folkpartiet en central roll.

CIF överlevde och undertecknad ­kunde lämna CIF:s plats i Finlands ­Svenska Idrotts r.f. styrelse i Carl-Olaf ­Homéns erfarna händer. Man kan säga att mina sex år som CIF-ordförande ­dominerades av denna fråga.

Ett minne från samma trakter som jag inte kan låta bli att nämna trots att det inte har något med mitt CIF-ordförandeskap att göra. IF Länken stod värd för FM på skidor 1987, en kall vinter med svåra isförhållanden. Jag skulle referera tävlingarna för Rundradion. För att klara av inkvarteringen hade man chartrat en av båtarna på linjen Vasa-Umeå. Båten kom aldrig fram utan fick ankra en god bit från den tilltänkta hamnplatsen så när jag ringde hem och meddelade att resan gått bra kunde jag bara konstatera att hotellet inte kommit fram. Bussar trollades fram och allt gick väl.

1996-2000 Ordförande Roger Turku Det jag speciellt kommer ihåg från tävlings­idrotten är spjutkastaren ­Mikaela

Ingbergs och maratonlöparen Janne ­Holméns prestationer.

2001-2003 Ordförande Kitty Seppälä Jag var den första kvinnliga ordföranden i Finlands Svenska Idrott och det var ett glastak som gick sönder när jag började.

Många frågade vad det är för skillnad på manliga och kvinnliga ordföranden?

Skillnaderna är många. Det är viktigt med bägge två, det ger olika synvinklar. Båda behövs för det mångdimensionella. Det var inte alltid lätt, men jag banade väg för andra kvinnor. Från fältet minns jag bäst det praktiska arbetet runt idrotten, det var fantastiskt att åka runt och se hur aktiva vi var både inom barn- och ungdoms­ idrotten.

2004-2007 Ordförande Mikael ­Ingberg Under min tid fick vi ett löfte från ­fonderna om bidrag för understöd som föreningarna kunde söka direkt från oss.

Tidigare sökte föreningarna stöd från ­fonderna, men det gjorde att Finlands Svenska Idrott kom längre bort från idrottarna och fungerade mycket administrativt. Jag tror att systemet med föreningsstödet fungerar än idag.

2005-2014 Generalsekreterare ­Michael Oksanen Mitt uppdrag var att förnya organisationen

Mårten Boström på väg mot VM-guld i ­Vuokatti 2013. Bild: Pirjo Valjanen/SSL

Idrottsgalan har lyft fram finlandssvenska idrottsprofiler genom åren. Bild: Niklas Gerkman

och öka samarbetet med finska sidan.

Själv tycker jag att det lyckades, speciellt samarbetet. Vi arbetade med att öka synligheten och trygga ­finansieringen.

Jag kommer bäst ihåg när det gick bra för våra idrottare. Friidrottarna hade ett uppsving, skidsporten gick bra och också orientering. Mårten Boström blev världsmästare i orientering i Vuokatti 2013 och det var stort när Fredrik Smulter blev första kille i världen att lyfta över 400 kg i bänkpress 2014.

Det jag är mest stolt över är att vi startade den finlandssvenska Idrotts­ galan. Folk var så skeptiska. Första gången ordnades galan på Fiskartorpet och vi hade kanske runt 200 människor på plats, det var ett riktigt hemlagat evenemang. Det var så hemlagat att jag själv uppträdde som konferencier. Sedan växte och växte det och idag har det vuxit till en publik på över 400 personer. Idéen till finska Urheilugaala föddes från vår Idrottsgala.

men kunde genomföras enhälligt.

Christel Raunio (nu Björkstrand) valdes bland flera goda sökanden till ny generalsekreterare. Ett enhälligt och gott val.

Bokslutet under min inledande tid ­visade underskott. Genom att sanera dyra och ineffektiva marknadsförings­ åtgärder och strama åt budgeten för den Finlandssvenska Idrottsgalan fick vi ekonomin i balans och jag kunde med gott samvete lämna över ordförandeskapet till Håkan Nystrand.

2011-2015 Ordförande Jan-Erik Enestam Organisationsförändring genomfördes för att inte äventyra statsbidraget. Tidigare fördelade Finlands Svenska Idrott statsbidraget vidare till grenförbunden som i sin tur disponerade pengarna självständigt, vilket stod i strid med reglerna för användningen av statsbidragen. Med betydande diplomati lyckades organisa­ tionsgruppen få rättning i ledet och refor-

2015-2020 Generalsekreterare Christel Björkstrand Framförallt minns jag hur mycket idrotten i olika former och på olika nivåer engagerar, skapar känslor och samhörighet.

På föreningsnivån finns en fantastisk talkoanda, gemenskap och en stolthet över den egna föreningen. På medlemsförbundsnivå finns en stark vilja och entusiasm att utveckla den egna grenen såväl bland frivilliga som anställda. På förbundsnivå är det speciellt den målmedvetna och framåtdrivande andan hos såväl styrelse som personal för att möjliggöra och utveckla idrott och motion på svenska.

Jag kommer alltid att minnas mitt samtal till ett leaderkontor när jag ringde och berättade att vi under ett år haft över 10000 deltagare i projektet ”Hela Nåid Skidar”. Då svarade tjänstemannen att det låter helt otroligt och att man nästan skrattat då vi lämnat in ansökan och att

de konstaterat att vi knappast kommer att nå ens 3000, som var målet för hela projektperioden. Det kändes bra att visa på att vi tillsammans med våra medlemsförbund och föreningar hade lyckats, och vilket jobb projektpersonalen gjorde!

Det har varit en tid av många utvecklingsprocesser i en tid och värld som hela tiden förändras. Tiden kommer inte att stå still i framtiden heller. Det gäller att ta lyra på vad som är nästa steg och se till att vi är där snäppet före alla andra, för även om vi är en stor rörelse som engagerar majoriteten av finlandssvenskarna, bör vi minnas att vi är i minoritet och därför räcker det inte med att göra någonting halvdant. Det vi gör ska vi göra bra!

2016 -> Ordförande Håkan ­Nystrand Vi har fått in alla grenförbund under ­samma tak och blivit arbetsgivare för dem. Det har medfört ökad samhörighet och effektivitet.

En speciell idrottare som jag följt med stort intresse är kraftsportaren Emmeth Törrönen som aldrig kommit hem från ett mästerskap utan medalj. Törrönens ­karriär är intressant och jag har följt ­henne sedan hon var liten.

Unga skidtalanger

Norrvalla, Vörå

“Bara på ­tävlingar är skidåkning en ­individuell sport - däremellan är man aldrig ensam” Dagens andra träningspass ska snart börja. 25 unga skid­ talanger från hela Österbotten har samlats i entrén på ­Norrvalla i Vörå. Emmi Mäenpää och Hannes Sundell är två av dem.

TEXT & FOTO: LINN JUNG

– Otroligt att barnen är smartare än sina tränare nu för tiden. Kolla på barnen! De har alla torra träningsskor efter förmiddagens dyblöta pass. De flesta har skotork med sig på rummet, skrattar juniortränare Amanda Backman.

– Och här är vi tre tränare, alla med våta skor!

Finland Svenska Skidförbund ordnar regelbundet läger för sina unga skidtalanger. Två gånger per år träffas juniorerna på olika ställen. Grundtanken med lägren är att lära barnen grunderna i skidträning och samtidigt ha kul på skidorna. Det viktigaste är ändå att hitta nya vänner över föreningsgränserna.

– Målsättningen är ju förstås att inspirera barnen.

Vi vill ju att de ska tycka om skidåkning, fortsätta med skidåkning och hitta nya vägar inom skid­ åkningen. Här lär vi ut nya träningsformer på ett roligt och lekfullt sätt samtidigt som de skapar nya kontakter och upprätthåller vänskapsband över föreningsgränserna.

Hannes Sundell, 12 år, hemma från Voitby, representerar IF Femman på helgens läger. Han är här för andra gången.

24

– Jag är faktiskt enda pojken som är född 2007.

Men det går riktigt bra ändå! Jag känner ju många andra från förr. Vi har väldigt roligt tillsammans. ­Tidigare i dag var vi till exempel ut på ett tyngre, längre träningspass.

Juniortränare Amanda Backman, 23, gör sin ­sjätte säsong som lägertränare inom FSS. Hon berättar om hur givande det är att lyssna på barnen när de tränar ihop.

– Jag tänkte på det tidigare när vi var ute på förmiddagspasset. Det är så roligt att märka hur ­generösa och motiverande barnen är mot varandra.

De pratade om vintern och allt de ska träna när ­vintern kommer. Det gör en tränare väldigt glad.

– Men det är nog det allra bästa, när man får ge sig ut i spåret när snön kommer. I väntan på det spelar jag fotboll, både med mitt eget lag VIFK och i Wasa Fotbollsakademi. Träningen räcker nog till, berättar Hannes.

Emmi Mäenpää, 12, från IF Brahe i Jakobstad instämmer. På sommaren spelar hon också fotboll i LBK. Däremellan tränar hon också redskapsgymnastik.

– Jag kommer från en skidåkarfamilj, så jag har skidat mycket hela mitt liv. Jag har siktet på att bli långdistansåkare, så jag kan vara med i Visma ski classics. Då ska man också vara beredd att träna hårt, men det här är å andra sidan bara min tredje skidsäsong.

Mångsidigheten bland de 25 idrottarna på helgens läger är något som Amanda Backman värdesätter.

– Något vi tränare ständigt försöker poängtera är vikten av mångsidig träning. Många av de här barnen sysslar med många olika idrotter parallellt - och så ska det vara i den här åldern! Om man vill bli en bra skidåkare, krävs en mångsidig träning genom att utöva flera idrotter.

– Vi försöker hjälpa barnen att ställa sig frågan “Den här veckan har jag tränat fotboll, gymnastik eller hockey två gånger - vad har jag då tränat?”. Vi försöker lära barnen vilken träning som ger vad. Vad ger styrka? Vad ger snabbhet? Vad ger uthållighet? På det sättet kan de göra sin träning mer mångsidig, om de vill.

Hur ofta och hur intensivt barn i den här åldern

tränar är väldigt olika beroende på förening anser Amanda Backman.

– Vissa skidföreningar har paus under sommar­ månaderna, medan andra tränar annat. Vissa springer och vissa rullskidar. Det beror förstås på förutsättningarna där man bor. Senare i helgen ska vi faktiskt testa rullskidspåret här i Vörå. Det brukar vara väldigt uppskattat bland barnen. För många är det helt nytt och för några är det bekant, – Det är så mycket svårare att bromsa med rullskidor. Det krävs också en helt annan balans. Men det är roligt ändå, säger Emmi Mäenpää.

Hela gänget i Norrvallas entré är mycket ­peppade inför kommande skidsäsong - för att inte tala om kommande Capture the flag-lek som väntar i skogen utanför. Surret är ivrigt.

– Vi har ett väldigt bra gäng här och tanken är ju att de redan tidigt ska inse att skidåkning enbart är en individuell gren när man står på startlinjen - däremellan är man aldrig ensam.

Föreningsstödet

SNÖN KOM MED ­FÖRENINGSSTÖDET I Pargas betyder sommaren numera också snö. Snö i form av ett spåntäckt snölager. Tack vare förenings­ stödet har Pargas IF haft möjlighet att starta skidsäsongen tidigare än vanligt. Stödet ­sporrar en ­redan aktiv förening att bli ännu aktivare.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Bland snurrande snökanoner och dalande snöflingor står Andreas von Bergmann, ordförande i Pargas IF. Han lever och ­andas idrott i en aktiv förening med sju sektioner och totalt 2000 medlemmar. Det är mycket i en stad med 15.000 invånare.

Föreningsstöd har föreningen sökt om och också beviljats några gånger, senast år 2019. Året innan, 2018, gick pengarna till ett snölager. Med hjälp av snölagret har den framgångsrika skidsektionen möjlighet att starta upp skidträningen tidigare.

– Snön tillverkades i februari-mars. Lagret täcktes in med sågspån, och snön har stått under sommaren. Hösten 2018 fick talkojobbarna igång spåren före det gick att skida i Äkäslompolo. Men det året var vintern i och för sig sen i Lappland, berättar von Bergmann.

Snölagret som stått under sommaren räcker till en slinga på 700 meter. För en förening med duktiga skidåkare och gymnasiets idrottsakademi betyder det mycket. Föreningsstödet är viktigt på många plan, inte bara ekonomiskt.

– Det är symboliskt viktig att någon tror på det man gör, säger von Bergmann.

Mer kunskap på fotbollsplan Föreningsstödet har för Pargas IF:s del räckt till fler verksamhetsområden. År 2019 användes det för utbildning av fotbolls- och gymnastiktränare.

26

I fotbollshallen på det gröna konstgräset står Stefan Strömberg med ett dussintal hugade fotbollsentusiaster runt sig. Strömberg är träningschef för fotbollsektionen som också fått ta del av föreningsstödet. Tack vare det ordnas nämligen utbildning för alla fotbollstränare i föreningen.

– Med föreningsstödet har vi ingått i en allians med bollförbundet. Vi har cirka 40 personer som går en tränarutbildning. På så vis kan vi höja standarden på träningen, berättar Strömberg.

Projektet med tränarutbildningen är tvåårigt och syftet är tryggare barn och föräldrar. Med utbildade tränare ligger fokus på djupare förståelse.

– Det viktigaste är atmosfären. Efter det kommer inget. Efter det kommer inget igen. Först efter det kan man snacka resultat. En outbildad tränare säger att en match som slutat 8-1 gått bra, medan en utbildad tränare analyserar, säger Strömberg.

Balett ger starkare gymnaster På den stora mjuka mattan i salen är det samling.

Tjejer i olika åldrar väntar på att köra igång kvällens träning. En del tränar en dag i veckan, andra fem. I en liten stad tränar olika nivåer i samma grupp.

Tack vare föreningsstödet har gymnasterna erbjudits lektioner i balett med en tränare utanför föreningen.

– Gymnastik kräver mycket träning, och både

Det bästa med gymnastik är känslan då man klarat av någonting, säger Emilia ­Westerback, 13, från St.­Karins. Emilia tränar gymnastik tre dagar i veckan.

Talkojobbarna ­förtjänar ett stort tack, det är ett enormt arbete att tillverka, täcka in och breda ut snön, säger Andreas von Bergmann.

balett och dans är viktiga för att utvecklas. Vi är en förening i en liten stad och då gäller det att använda de resurser som finns, säger Sofia Nyberg som är ansvarig tränare för gymnastiksektionen.

Ur ett småstadsperspektiv är det också extra tacksamt med föreningsstöd. När juniorerna som varit hjälptränare flyttar från staden för studier och jobb står sektionen utan hjälptränare. ­Möjligheten att köpa in tränare utifrån är därför mycket värdefullt.

– Vi vill ge juniorerna möjlighet till tävlingsinriktad redskapsgymnastik. Vårt mål är att få in gymnaster i de regionala träningsgrupperna, berättar Nyberg.

VEM KAN FÅ ­FÖRENINGSSTÖD? Svenska kulturfondens förbundspaket är den största möjliggöraren av föreningsstödet.

Vem kan söka?

•

beviljas till svensk­språkiga idrottsföreningar

•

aktiviteter för barn och ungdomar, men även för vuxna

•

beviljas till verksamhet som utvecklar f­ öreningen, våga tänka långsiktigt!

•

verksamhet som förenar grenar och föreningar

Tänk utanför boxen Det ekonomiska pusslet är stort i en förening med sju aktiva sektioner. Men en mångsidig verksamhet har länge varit en hjärtesak i föreningen. Det möjliggörs via bidrag, sponsorer, föreningsstöd samt medlemsoch deltagaravgifter.

– Vi har många medlemmar. Alltid då vi gör en satsning är det något som faller bort från något annan, därför är det välkommet med föreningsstöd, säger von Bergmann.

När en förening söker om föreningsstöd är det viktigt att våga tänka nyskapande.

– Tänk på något nytt och bestående, tipsar von Bergmann om.

Flera fonder och stiftelser beviljar Finlands ­Svenska idrott understöd för att stöda verksamheten i ­föreningarna. Största förenings­understödet ges via Svenska Kulturfondens förbundspaket.

HUR ÄR EN BRA ­ANSÖKAN? Idrottschef Arto Sirviö vid Finlands Svenska Idrott: •

färdigt utfunderad

•

innehåller alla ­väsentligheter

•

välgjort budgettänk

•

kreativ

Stafettkarnevalen

STAFETTKARNEVALEN - ETT KONCEPT SOM STÅR SIG TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS

Ända ­sedan 1961 har ­Stafett­karnevalen ­varit ett älskat och ­efterlängtat inslag i ­Svenskfinland.

Carl-Olaf Homén ­blickar tillbaka på sitt ­framgångsrika ­skötebarn.

28

Att Stafettkarnevalen även är ett uppskattat event i hela landet blev tydligt när undervisnings- och kulturministeriet tilldelade Stafettkarnevalen Spiksko-­priset för sin insats för jämställdheten inom idrotten. Även den finskspråkiga idrottsgalan “Urheilugaala” hyllade Stafettkarnevalen med en egen utmärkelse, Årets idrottsevenemang, för ett par år sedan.

I dag har Stafettkarnevalen fler än 12 000 starter. Beräkningen för tiden ­mellan varje heat är 4 minuter. I ett normalt stafettlopp krävs 8-10 minuter mellan heaten. Men Stafettkarnevalen är som känt inte vilken tävling som helst!

Hur kommer det sig att karnevalen lyckats hålla sin stabila status genom alla dessa år? Hur lyckas arrangörerna får deltagarantalet att öka medan andra idrottsevent kämpar med dalande siffror?

– Vår förebild har ju varit världens äldsta och största stafettlöpningstävling Penn Relays I Philadelphia med anor från 1895. Jag var själv där 1960 som utbytesstuderande och fick löpa i mitt universitetslag University of Delaware. Jag blev så oerhört imponerad av de perfekta arrangemangen, berättar Stafettkarnevalens grundare Carl-Olaf “Homi” Homén.

– Det är mycket glädjande att ­Stafettkarnevalen har levt vidare - och att den har vuxit hela tiden! Året efter att jag deltog i Philadelphia arrangerade vi den första Stafettkarnevalen med 606 löpare på Djurgårdens sportplan i Helsingfors.

Som krigsbarn väcktes kärleken till idrotten Idrotten har alltid legat Homén nära ­hjärtat. Som liten var han krigsbarn i Sverige och det var då som han lärde sig simma och även bekantade sig med ­Norrköping IFK. – När bomberna föll över Helsingfors 1944 bodde jag och mina föräldrar i stan vid Skatudden. Vårt hus bombades och 21 människor dog i bombskyddet. Vi klarade oss, men mina föräldrar som var rädda för vad som skulle hända, skickade mig till Sverige till en svensk familj. Mina svenska bröder har jag fortfarande kontakt med. När jag kom hem sökte jag mig till HIFK. Det var handboll och fotboll och sen kom friidrotten in i mitt liv.

Vid sidan av karriären som jurist, minister och VD har idrotten alltid funnits i hjärtat. Det har lett till många betydelsefulla poster, både i Finland och utomlands. Homén har bland annat varit styrelse­ordförande för CIF, general­ sekreterare och ordförande för Finlands ­Olympiska kommitté, ordförande för Finlands Friidrottsförbund, ordförande för Finlands Idrott och Finlands Svenska Idrott.

På de internationella arenorna har Homén även varit ordförande för Europas Friidrottsförbund och styrelsemedlem i Internationella Friidrottsförbundet och är numera hedersordförande i Europas Friidrottsförbund.

Värderingar bakom framgången En av orsakerna till att Stafettkarnevalen står sig tror Homén beror på de värderingar som hela eventet bottnar i.

– Det är sällan vi ser idrottsevent med lika stark bas, där man på riktigt lever upp till värderingarna fullt ut. Många är de löpare i Svenskfinland som fått uppleva gemenskapen och ­tjusningen i att få löpa på en stor arena. Karnevaldeltagandet går definitivt i arv!

Det här har även noterats på finskt håll och frierierna har ­varit många. Det har funnits önskemål om en större karneval som skulle omringa båda språkgrupperna, men Homén ­menar att en större karneval i praktiken vore omöjligt. Karneval­ konceptet har dock spridits vidare på finskt håll till Vasa, Lahtis och Tammerfors.

– Stafettkarnevalen har två målsättningar. Den ena är den idrottsliga, den andra är den finlandssvenska betydelsen. Just nu lever vi i en tid med en rätt bra inställning till det svenska men det har inte alltid varit så, ej heller vet vi vad framtiden bär med sig. När det kommer till den idrottsliga målsättningen så är det glädjen i idrotten, lagandan och kamratskap det viktigaste.

– Visst har Stafettkarnevalen långt varit den samma, men vi har också förnyat innehållet genom åren. När vi lanserade mix-stafetter för flickor och pojkar för 50 år sedan var det inte tillåtet enligt de internationella reglerna att ha löpare av båda könen i samma lag – egentligen skedde det internationella genombrottet först vid VM i Doha 2019, där 4x400 m löptes med två herrar och två damer i lagen. Så man kan med gott mod säga att vi varit före vår tid.

I ett samhälle som blir allt mera professionaliserat har ett evenemang som Stafettkarnevalen en stor betydelse för barn och unga.

– Medan tidningsrubrikerna ofta domineras av lagsporter och av idrottsgrenar där professionaliseringen är starkt framträd­ ande, så andas karnevalen något annat. Den blir ett andningshål. Där finns ingen business - bara upplevelser! Nu är det viktigare än någonsin att betona värderingar, menar Homén.

De perfekta arrangemangen - finns de?

Stafettkarnevalen handlar om entusiastiska barn, men också lika mycket om entusiastiska vuxna, som troligen också har tävlat på samma banor en gång i tiden.

– Många lärare och skolor är väldigt engagerade och funktionärerna är i dag över 200 stycken och de kommer från olika organisationer och av olika orsaker. De är alla guld värda. Utan dem skulle aldrig de här perfekta arrangemangen kunna hållas.

Homén berättar att det också finns en laganda bland funktionärerna. Här krävs stor disciplin och effektivitet i organisationen. Ingenting får fallera. Det är med exakthet och precision som tävlingarna genomförs.

– Alla lärare och föräldrar som ställer upp är oerhört ­viktiga!

Det är så glädjande att se hur många som kommer år efter år.

Extra roligt är det att det går i arv från generation till generation.

Bakom varje saftkanna, upprop och tidtabell står en funktionär som också är beredd på att offra en helg i maj och hjälpa till.

12 000 startare innebär trots allt cirka 8000 deltagare.

Om Stafett­ karnevalen •

I den första Stafettkarnevalen deltog 606 löpare och blev då redan den största skolidrotts­ tävlingen genom tiderna på svenska i Finland.

Följande år steg deltagarantalet till över 1.000 och tredje året över 1.500.

•

1964 drog Stafettkarnevalen in på ­Olympia­stadion

•

Deltagarantalet har kontinuerligt stigit, och med sina över 12.000 starter de senaste åren är ­Stafettkarnevalen Europas största årliga skolidrottstävling. Idén har glädjande nog spritt sig även på finskspråkigt håll med karnevaler i Helsingfors, Lahtis och Tammerfors med deltagarantal om 2.000 - 3.000. på finskspråkigt håll med karnevaler i Helsingfors, Vasa, Tammerfors och Lahtis med deltagarantal om 2.000-3.000.

•

Sedan några år tillbaka har man även i Sverige (­Göteborg) arrangerat en stafettkarneval efter vår förebild, men deltagarantalet har tills vidare varit mera anspråkslöst.

•

Utöver löparna deltar över 2.000 registrerade deltagare i hejarklackstävlingen. Många av dessa inleder sin träning och övning redan i januari.

•

Från mediahåll är cirka 100 involverade i direktsändning och rapportering.

•

Det behövs 40 000 säkerhetsnålar för alla ­tävlingsnumror.

•

Via Stafettkarnevalen rekryteras många unga till ideella föreningar - här upptäcker man friidrotten kanske för första gången.

•

Hemligheten i det exakta tidsschemat ligger i en topporganisering på samtliga ställen. Som mest trängs ungefär 1000 löpare vid uppropet.

•

Världens snabbaste dam 1973 Mona-Lisa Pursiainen (född Strandvall) deltog sju gånger i Stafettkarnevalen.

29

SKOLAN DÄR ­INGEN SITTER STILL 30

Skolan i rörelse

Övermark

I Övermark skola är det lovligt att ha myror i brallan. Ändå verkar det som om fokus är på topp då stunden så kräver. Här i skolan är rörelse en naturlig del av dagen.

Det ger fokus, arbetsro men framförallt vänskap.

TEXT & FOTO: ANNE TEIR-SILTANEN

Det är glatt och livligt ute på skolgården även om vädret är mer vått än torrt. “Välkommen till vår skola” hälsar några elever. Snart ska det ringa in och ­sexorna i Övermark skola ska få berätta vad de t­ ycker om sin skola, som fick utmärkelsen “Årets ­skola i rörelse” första gången priset delades ut år 2017.

I sexan går nio elever. Genom åren har de blivit ett sammansvetsat gäng som har lätt att prata inför varandra. När de får frågan om vad som är bäst med en skola där man fokuserar på rörelse vill alla svara. I tur och ordning ställer de sig upp och berättar.

– Vi har blivit bättre vänner, säger Johan Kaars.

– Vi använder rörelse för att komma ihåg olika saker, det kan vara mitt under lektionen. Då kommer man bättre ihåg, berättar Victoria Mustonen.

– Jag har hitta nya idrottsgrenar, säger Erik ­Ylsöbäck.

Vänskap och relationer finns som en röd tråd i svaren. Alla pratar med alla. Alla är vänner. Det är roligt tillsammans. Alla leker med alla.

– Vi är en helhet och inte små grupper, säger Amanda Hägglund.

Steppa in multiplikationstabellen Victoria Rajasalo är sexornas lärare. Hon har jobbat länge med att få in rörelse i undervisningen.

– Kontakten eleverna emellan är djupare och de vet själva vad som är rätt och fel, säger Rajasalo då

hon beskriver vad verksamheten medfört.

Skola i rörelse är precis som namnet säger en skola i rörelse. Varje vecka presenteras veckans ­rörelse, lektionerna innehåller rörelse, ut på rast går alla i ur och skur och på torsdag ordnas “scenen är din” när eleverna uppträder inför varandra. I trappan upp till andra våningen är multiplikationstabellen fasttejpad på varenda trappsteg.

Inne i sexornas långsmala klassrum hänger teckningar på väggen. Figurer med Finlands flagga.

Det är Kalevalas tid i läroplanen. På finskan blir det högläsning. I tur och ordning får eleverna ställa sig upp och läsa en mening.

– Hän on yksinäinen mies, läser Nova Rönnberg och sätter sig när hon läst klart.

Rusning efter ord Under en vanlig lektion smyger rörelsen sig in på ­olika sätt. Den som vet det rätta svaret i fråge­ sporten ställer sig upp. Rörelsen kan också vara en lapp som dras ur en burk eller snurras fram på ett lyckohjul. Eller en glad dans inspirerad av en video på Youtube.

På finskan jobbar eleverna i par. Uppgiften går ut på att skapa meningar. För att lyckas med det ska de springa efter ord i rummet bredvid klassrummet. Det går snabbt och det blir både varmt och högljutt, men det är inget tvivel om att de har roligt.

– Det är ingen på nedre våningen som undrar

Multiplikationstabellen rabblas i trappan, kan man inte får man tjuvkika.

var det är som händer, alla är vana vid att det låter, säger Rajasalo och skrattar.

Efter mera fartfyllda aktiviteter är det dags att varva ner genom lugn musik och kompismassage. En katt som går på ryggen, händer som rör sig systematiskt. Tid för omtanke och avslappning.

Läxan skrivs upp och eleverna tar rast. Nästa ­timme är det prov.

– Är det prov eller förhör går vi runt på rasterna, då kan vi koncentrera oss bättre, berättar Selma Evwaraye.

“Ingen trend. Det här är vi.”

Det är ingen slump att stämningen bland sexorna är god. Redan i förskolan är rörelse, vänskap och gemenskap i fokus i form av rörelser och ramsor. Alla lärare och klasser jobbar för en skola i rörelse och allt

32

vad det innebär.

– Vi lever i ett individualiserat samhälle, så det här är ett sätt att få in förmågan att samarbeta, säger rektor Desirée Valsberg-Småros.

Utmärkelsen “Årets skola i rörelse” var för skolans del en bekräftelse på ett arbetssätt man haft under en lång tid. Det ändrade inte på skolans upplägg, men det gjorde dem starkare, menar Rajasalo.

– För lärare gäller det att hålla motivationen, vara ihärdiga och tänka långsiktigt, säger Valsberg-­ Småros.

Förutom samhörighet, vänskap och acceptans blir inlärningen lättare i en aktiv skola. Eleverna lär sig att fokusera och får en god studieteknik.

– Det här är inte en trend. Det här är vi, säger ­Valsberg-Småros.

Bilden längst ner till höger: ­Britt-Marie Enlund, Evonne Rönnlöv, Maria ­Rönnholm, Victoria Rajasalo och Desirée ­Valsberg-Småros jobbar alla för mera rörelse och ökad ­trivsel under ­skoldagen.

Vi lever i ett ­individualiserat sam­ hälle, så det här är ett sätt att få in förmågan att samarbeta

Det här är Skolan i rörelse •

Ett nationellt projekt som startade 2010.

•

Deltagandet är frivilligt, men alla skolor upp­manas delta av Undervisnings- och kultur­ministeriet.

•

Även småbarnspedagogiken och skolor på ­andra stadiet deltar i Skolan i rörelse.

•

Tanken är att alla elever ska röra på sig 1-2 timmar per skoldag.

•

Målet är att ändra på verksamheten så att rörelse blir en naturlig del av skol­ dagen.

•

Fysisk aktivitet är en del av alla lektioner alla dagar.

•

Skolan i rörelse omfattar alla i hela skolan.

•

Fysisk aktivitet är bra för inlärningen, det ger ­arbetsro och ökar förmågan att komma ihåg saker.

•

Från och med 2016 koordinerar Finlands Svenska Idrott verksamheten för de finlandssvenska skolorna.

•

Finlands Svenska Idrott utbildar och ­ordnar seminarier för att lära ut ­konceptet med Skola i rörelse.

•

Skolorna får själva utforma innehållet i sin ­vardag.

•

Årets Skolan i rörelse-pris har ­delats ut tre gånger på den finlandssvenska Idrottsgalan. 2017: Övermark ­skola, ­2018: ­Tegengrenskolan

33

Stark föreningskultur i svenskfinland

JARI KALLIO:

“VI VILL ­GIVETVIS GÅ SÅ LÅNGT SOM MÖJLIGT ­INTERNATIONELLT” Trots att det är tidig morgon är stämningen uppsluppen när ­akademiträningarna kör igång i Vasa simhall. Här på simhallsgolvet möts passion för simning med strategiskt tänkande och en stark föreningskultur.

TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS

34

Vasa

TEXT: ANNA BERTILLS FOTO: SUUNNISTUSLIITTO

Fotstretchning står på schemat när Vasa simsällskaps tränare Jari Kallio tar emot simmarna. Han hälsar glatt “God morgon!” och lägger igång dagens torrträning.

– Det krävs mycket träning när man är på hög nivå och det är klart att det tar tid att satsa. Vi försöker påverka det här från flera håll för att se till att intresset hålls vid liv. Delvis genom att göra träningarna så mångsidiga som möjligt, till exempel med ökade torrträningar.

– Nuförtiden håller vi också exitsamtal med de som väljer att sluta för att få en ökad förståelse och för att kunna utvärdera situationen neutralt. Många av de som väljer att avsluta sin tävlingsbana kommer tillbaka som tränare. Det är vi glada för.

Jari Kallio, som själv började träna på 70-talet, är i dag huvudtränare för unga simlöften i Vasa simsällskap. Respekten och den goda dialogen mellan honom och simmarna syns tydligt.

– Dialog och respekt är grunden till de framgångar som Vasa simsällskap har nått genom åren. Men så har vi också satsat hårt på att förebygga de vanliga drop out-övergångarna som sker vid vissa brytningspunkter. Den första tydlig risken för drop out sker vid övergången från lågstadiet till högstadiet och följande sker mellan högstadiet och andra stadiet, berättar han.

Vasa simsällskap har en bred verksamhet och nya aktiva kommer hela tiden med i verksamheten via simskolor och barngrupper. Idag har föreningen också olika nivåer på åldersgrupper vilket har gett utdelning. Grupperna domineras i dag allt mera av flickor - även om flickor tenderar falla bort snabbare.

Numera är också mental träning en stor del av själva träningen. För att kunna satsa och klara ­pressen internationellt så måste man ha en god grund i den mentala processen och styrkan.

– Vi vill givetvis gå så långt som möjligt internationellt och då krävs mycket jobb hela vägen! Vi kör mental träning i alla grupper och vi har utbildade tränare på området. Vi märker helt klart att det har effekt. Om vi ska kunna hålla koncentrationen när något går fel eller när något oväntat händer så behöver man ha verktygen i ryggen. Det tar ner stressnivåerna enormt.

- Vi jobbar på två språk och det fungerar fint.

Vi tränare har ett bra samarbete sinsemellan och vi är överens om målsättningar och verktyg. För att en idrottsförening ska nå toppen, så måste det finnas goda tränarteam bakom som vägleder och stöttar. Här har Vasa simsällskap lyckats kombinera respekt och framåtanda.

En gång en ­orienterare, alltid orienterare Orienteringen och Finlands Svenska Orienterings­ förbund har varit en stor del av Torsten “Totte” ­Smedslund liv ända sedan 60-talet. När han blickar tillbaka på sin karriär har lägerverksamheten en ­speciell plats i hans idrottshjärta.

Finlands Svenska Orienteringsförbundet grundades 1945 - och stoltserar med att vara en vecka äldre än den finskspråkiga motsvarigheten Suomen ­Suunnistusliitto. Torsten “Totte” Smedslund är ett välkänt ansikte inom ­orienteringen. Han inledde sin tränarkarriär på föreningsnivå och utsågs i januari 1981 till ­förbundstränare.

– Det finns många v ­ iktiga milstolpar som p ­ asserat inom Finlands Svenska ­Orienteringsförbund. Lägerverksamheten har alltid varit viktig och de första lägren ordnades på ­Solvalla idrotts­institut i slutet av 1960-talet.

Då k ­ allade vi lägerverksamheten för ”inre ringen”.

Närheten till övriga Norden har också varit viktig, framför allt kontakten till Sverige.

– Framgångarna kom och gick förstås, men en viktig del av vår utveckling var absolut när vi började delta i Nordens största lopp för långdistans­orientering.

Det kallades Blodslitet och ­arrangerades i Fredrikstad i Norge. I Blodslitet kom många juniorer direkt ut i hetluften. Konkurrensen var stentuff, berättar Smedslund.

– I det stora hela har vi också haft många legendariska lång­ läger i norska och svenska fjälltrakterna. Från 2005 och framåt höll vi till i Idre och Sälen.

Som en viktig mil­stolpe lyfter Smedslund fram skid­ orienteringen som gav stora framgångar, speciellt på 1990-talet. Cykelorienteringen kom igång på allvar i början av 2000-talet. Finlands Svenska Orienteringsförbund har faktiskt fått fram världsmästare i alla tre tävlingsformer.

– Alla tävlingsresor genom åren har gett en ny ­dimension till själva samhällssynen.

Här fick vi se annat än tät­ befolkade städer.

Under Torsten Smedslunds 13 år som landslags­ tränare tog Finland hem bland annat 35 VM-­medaljer. En prestation som senare varit svårslagen.

– I dag är många föreningar tvåspråkiga, men för juniorerna är det viktigt att får träna på svenska. Det självständiga arbetet och alla utmaningar som hört till uppgiften har motiverat mig genom åren. Orienteringen är fortsättningsvis en stor del av mitt liv.

– Jag gillar mest den ­fysiska ansträngningen i kombination med att man måste vara klartänkt! Då är det fantastiskt roligt att vara ute i skog och mark. Den känslan försvinner aldrig.

35

HBL Nyheter

Kvalitetsjournalistik | När, var och hur du vill HBL Nyheter finns tillgänglig både för Android och iPhone och är helt gratis att ladda ned och använda.

Apple and the Apple logo are trademarks of Apple Inc.

Google Play och logotypen för Google Play är varumärken som tillhör Google LLC.