Finlands Svenska Idrott som intressebevakare

TEXT & FOTO: ANNA BERTILLS

En strategisk intressebevakning möjliggör en stark idrottsrörelse

De föds in i föreningar, de lär sig glädjen i att röra på sig och de fastnar för en viss typ av idrott. Kanske blir de också motionärer på heltid. Eller så blir de elitidrottare. Nästan 100 000 medlemmar idrottar på svenska i föreningar i Finland i dag.

De senaste fyra åren har Håkan Nystrand varit ordförande för takorganisationen som i dag samlar nästan 100 000 medlemmar. Finlands Svenska Idrotts uppgift är att vara en proaktiv intressebevakare. Både i vardagen och i visionen.

Finlands Svenska Idrott huserar sedan en tid tillbaka i samma byggnad som de övriga idrottsförbunden och i korridoren hörs glada hejanden och den naturliga och vardagliga kontaktytan finns numera rakt utanför det egna rummet. Flytten till Sportens Hus har gett mer samarbete över gränserna. – Det bästa med Finlands Svenska Idrott? Kanske det att vi är glada på riktigt? Idrottsrörelsen är ju i grunden en positiv rörelse och personligen njuter jag av just det, skrattar ordförande Håkan Nystrand.

Generalsekreterare Christel Björkstrand har några år bakom sig som ledande tjänsteman vid Finlands Svenska Idrott. Hennes arbete handlar mycket om att leda och påverka. – Vi kan påverka människors vardag - tänk vad fantastiskt! Våra framgångsfaktorer ligger i att vi hela tiden testar nytt och försöker minimera det byråkratiska. Jag är speciellt stolt över vår aktiva barn- och ungdomsverksamhet såväl inom idrotten som motion och rörelse liksom också över all grenöverskridande verksamhet, säger Björkstrand.

Nystrand tillägger att Finlands Svenska Idrott under alla år varit en aktör som tagit sikte på internationella sammanhang och strategiskt vänt sig utåt. Norden är viktig och har alltid varit ett fönster utåt. Det konkreta samarbetet med idrottsaktörer i Norden är betydelsefullt. – Jag är själv intresserad av internationella sammanhang och Finlands Svenska Idrott har på många sätt försprång - speciellt i nordiska sammanhang! Vi finlandssvenskar har ett visst mod att ta oss fram och har varit bra på att ta in det internationella. Det gäller att alltid ha ögonen öppna och möta omvärlden, säger Nystrand.

Vad gör en intressebevakare egentligen?

Idrottsrörelsen är i grunden stark. Det vidhåller både Nystrand och Björkstrand. Men för utveckling och arbete behövs också finansiering - och en organiserad sådan. Finlands Svenska Idrott intressebevakar i dag sex grenförbund, tre distrikt, en föreningsallians och i långa loppet hela det finlandssvenska idrottsfältet. I det arbetet behövs framför allt nätverk - och positioner där man kan påverka. – Själv har jag tidigare jobbat som intressebevakare för skogsexperter. Där upplevde jag att det var fråga om mycket hård intressebevakning. När jag kom till Finlands Svenska Idrott insåg jag att minst lika hård intressebevakning pågår här. Hela tiden. Varje dag måste något ske, berättar Nystrand.

Statsunderstödet på 940 000 euro är grunden för all verksamhet. Det täcker ungefär 40 % av kostnaderna, medan resten jobbas ihop på annat håll. Tack vare finlandssvenska fonder som bland annat Svenska Kulturfonden för utbildning och kultur, SFV, Tre Smeder och Brita-Maria Renlunds stiftelse upprätthåller Finlands Svenska Idrott sin verksamhet. Av statsbidraget allokeras en större till grenförbundens verksamhet, medan resterande landar hos Finlands Svenska Idrott som också är arbetsgivare för personalen.

Minskade resurser till idrotten oroar

– Med tanke på framtiden finns ett litet orosmoln angående resurserna. Det verkar som om alla idrottsorganisationer står inför en situation med sjunkande statsbidrag. Det betyder i förlängningen knappare resurser, säger Björkstrand.

Samtidigt ökar också kraven på högre effektivitet och samordning. Som påverkare har Finlands Svenska Idrott en del att bita i. – Vi borde få upp den statliga sidan av finansieringen istället.

Vi vet att tipsvinstmedlen minskar på sikt. Vi borde egentligen ha ett eget moment i statsbudgeten, tilllägger Nystrand. – Kommunernas stöd varierar mycket. Det finns kommuner där man ger goda utrymmen och rikliga stöd, men samtidigt finns det också kommuner som inte kan erbjuda goda förutsättningar för idrott, säger Björkstrand. – Kommuner som Vörå är guld värda. De ger stöd, tid och kraft åt idrotten. Asfalteringen av rullskidsbanan i Vörå har varit en tacksam satsning där flera aktörer står bakom. Idrottspecialiseringar är viktiga för oss, på olika nivåer i olika regioner.

En jämlik idrottsvardag för alla

Värderingarna är djupt rotade i Finlands Svenska Idrott. Det finns knappt ett personalmöte där värderingsbiten inte diskuteras. Det kan handla om allt från mångfald och integrering till huruvida det är okej att idrott kostar. – Vi har på många sätt ett tillåtande klimat. Jargongen i dag är helt annan än den var för 15 år sedan. Som förbund och intressebevakare vill vi se en mer jämlik idrottsvardag. Alla ska ha möjlighet att utöva idrott, berättar Björkstrand.

Finlands Svenska Idrott vill föra fram gemenskap, resultat och inspiration. Talkokraften och idrott på svenska är djupt rotade värderingar. – Vi är stolta över våra idrottare. Att de fostras av och hos oss. Vi behöver bredden, men också toppen. Då det kommer till att möjliggöra idrott och motion på svenska, gäller det för oss att tänka brett och proaktivt för att också i framtiden kunna vara en organisation som skapar en plattform för gemenskap, inspiration och resultat men också rörelseglädje, avslutar Björkstrand.

Hos välförsedda hälsokostaffärer samt apotek

Frågor ring 050 33 99 434, info@elexirpharma.fi

MOTION LEDER TILL VÄLMÅENDE. VÄLMÅENDE LEDER TILL FRAMGÅNG.

GRATULERAR FINLANDS SVENSKA IDROTT

Vörå samgymnasiumidrottsgymnasium

FRIIDROTT FOTBOLL ORIENTERING SKIDÅKNING

-ett av landets femton idrottsgymnasier - undervisning på svenska - smidig kombination av elitidrott och gymnasiestudier - En genomtänkt helhet med träning, mat och vila. - Ett erfaret och mångsidigt tränarteam -Fina utrymmen för träning och boende

Vöråvägen 305 66600 Vörå gymnasiet@vora.fi

Samarbetspartners: Finlands Olympiska kommitté - Svenska Finlands Idrottsförbund - Finlands Svenska Idrott - Finlands Svenska Orienteringsförbund - Suomen Hiihtoliitto - Finlands Bollförbund - Vasaregionens Idrottsakademi

www.vorasamgymnasium.fi

AKTIVA SKOGSBARN BLIR FRAMTIDA LEDARE

Med gröna kläder, burrigt hår och en hatt på huvudet har Skogsmulle förgyllt de finländska barnens skogsbesök år efter år i hela 40 år. Tack vare Skogsmulle lär sig barn under skolåldern att känna skogen, dess invånare och livets gång i en bekant och trygg skogsglänta.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN FOTO: ANDRÉ LINDSTRÖM, FRED VILHELM PHOTOGRAPHY

Stenen blir till en häst och pinnen är en mikrofon. Någon sätter sig i en rymdraket redo att åka till månen. Skogen är så mycket mer än frisk luft och blåbärsris. En plats för fantasi och kreativitet. – Alla är alltid lika ivriga och vi går i alla väder. En gång satte åskan stopp för skogsbesöket, men i övrigt går vi alltid, säger Marianne Virkama, daghemsföreståndare på lekskolan Sockan i Esbo.

På Sockan är Skogsmulle en självklar del av verksamheten. Ett äventyr där barnen känner gemenskap med varandra och samhörighet med naturen. En stund med färre regler och mer nyfikenhet.

Med Skogsmulle i skogen

Skogsmulle är en sagofigur som stöder verksamheten ute i skogen och sätter igång fantasin och upptäckarglädjen. Skogsmulle bor i skogen, och det är alltid till en och samma skog som dagisgruppen går. På den platsen kan barnen och personalen följa årstidsväxlingar, barnen är trygga och alla känner till vilka de osynliga gränserna är. Också rastplatsen är den samma från gång till gång. – Matsäcken som barnen får ta med är en höjdpunkt. De får packa den hemma och i skogen lär de sig att hålla reda på sina egna och andras grejer, säger Virkama.

Besöken i skogen lär barnen att värna om naturen. Att inte skräpa ner är en självklarhet. Någon gång håller gruppen från Sockan städtalko, men fokus ligger inte på att plocka andras skräp. – Vi fokuserar på det vackra och lär barnen att uppskatta naturen genom det, säger Virkama.

Sockan går till skogen tio gånger på våren och tio gånger på hösten. – Det bästa är kojbygget och att få greja tillsammans. På tisdagar är dagisfarfar med, han är gammal scout och har mycket att ge. Han brukar bygga pilbågar åt barnen, berättar Virkama.

Skogsmulle i Finland 40 år

Idén till Skogsmulle uppstod i Sverige på 1950-talet i form av en friluftsskola för barn. I Finland har verksamheten funnits i 40 år och den är idag en del av Finlands Svenska Idrott:s verksamhet för de yngsta barnen.

Personalen vid daghemmen runtom i Svenskfinland får utbildning och fortbildning för Skogsmulle, som i dagsläget har 68 daghem och 1590 barn som deltar i verksamheten. – Verksamheten är väldigt komplett. Våra utmaningar idag är snarare kommunernas ekonomi och bristen på pengar för fortbildning, berättar Finlands Svenska Idrott:s motionschef Eva-Lotta Backman.

Vid lekskolan Sockan får Skogsmulle de dagliga rutinerna att kännas meningsfulla. – Vi har alltid gått till skogen, men i och med den

I skogen sätter pedagogerna igång barnen för att sedan dra sig tillbaka och låta barnens fantasi styra. nya läroplanen där barnen är mera delaktiga, känns besöken i skogen ännu mera målmedvetna, berättar Virkama.

Läroplanens kärna

Det är inte bara stunden i skogen som är viktig, utan även vägen dit och därifrån. – Hittas en död igelkott på vägen till skogen kan gruppen diskutera både kretslopp och trafikvett. Diskussionen går på barnens villkor, säger Backman. Pedagogiken går ut på att barnen ska vistas naturligt i skogen och upptäcka tillsammans. Med Mulleverksamheten blir naturen till en del av vardagen. – Målet är mer än en promenad ute. Gruppen tittar på naturen och funderar på varför olika saker sker som varför bladen blir gula på hösten, berättar Backman.

I den kreativa och gränslösa skogen formas framtida ledare och politiker, i alla fall om vi får tro forskningen. – Det har visat sig att barn som deltar i Skogsmulleverksamhet utvecklar god kommunikations- och samarbetsförmåga. I skogen lär man sig att vara vänner och samarbeta då man bygger kojor och släpar på stockar, säger Backman.

DRA TILL SKOGS MED FAMILJEN! Eva-Lotta Backman tipsar

• förverkliga inte egna förväntningar, gör det på barnens villkor • gå inte så långt • gör det enkelt, det är ingen prestation • var flexibla, tänk: “vi går ut en bit” barn behöver inte bli jättetrötta, det räcker med en kort stund • det är viktigt med matsäck, i skogen smakar maten gott • varmt, mätt och torrt då funkar allt • ha russin och dricka med om energin tryter

ETT LIV SÅ MYCKET MER ÄN TÄVLINGSIDROTT

Idrotten förde med sig EM-guld, goda resultat och spännande stunder. Idag är Nina Holmén mest tacksam över att idrotten lagt grunden för sunda vanor och en aktiv vardag i en pigg kropp.

TEXT: ANNE TEIR-SILTANEN FOTO: TIINA TAHVANAINEN

I en familj med fyra finska mästare, varav två europamästare, kunde man tro att snacket vid middagsbordet fortfarande kretsar kring idrott och upplägg. Men så är det inte hemma hos familjen Holmén. En efter en har de avslutat sina idrottskarriärer utan vare sig dramatik eller svårmod.

Idrotten har ändå alltid varit en stor del av Nina Holméns (född Wärn) liv. Hon växte upp på 1950-talet i Esse i Österbotten. Hon gillade att skida och friidrotten kom in i bilden först under tonåren. Den stora idolen var den dåtida skidkungen Eero Mäntyranta.

Idrotten har på olika sätt präglat Nina Holméns liv. Som barn var hon ofta sjuk, men livsstilen som idrottare fick ordning på hälsan. Hon träffade sin blivande man Rune Holmén genom idrotten, samme man som tränat både henne och sonen Janne till stora framgångar. – Nu i slutet av livet, om man kan säga så, har idrottandet gett mig god kondition och det är ovärderligt. Många i min ålder har problem med hälsan, berättar Nina Holmén.

EM-guld 1974

Efter mellanskolan bar det av till Helsingfors. Holmén studerade på Handelsinstitutet samtidigt som hon presterade toppresultat på löpbanorna. Hennes drivkraft var att se hur långt hon kunde gå.

Höjdpunkten i karriären är lätt att urskilja. – EM-guldet 1974 på olympiastadion i Rom. Det finns förstås många andra saker, men Rom är det största, säger Holmén.

Nycklarna till framgång var en bra grundkondition tack vare skidintresset som barn, och tränaren Rune. – Rune hade varit med länge. Han hade gjort sina misstag så jag behövde inte göra om dem, berättar Holmén.

Hur viktigt var det att göra goda resultat? – Goda resultat är den enda orsaken att hålla på med idrott på landslagsnivå. Ingen idrottar på den nivån av någon annan orsak. Det är ingen fritidssysselsättning.

FAKTA OM NINA HOLMÈN

Född: 29 september 1951 Klubb: Esse IK och HIFK

Rekord:

800m: 2.03,7, 1500m: 4.06,9 och 3000m: 8.55,10 EM-guld 1974 på 3000m, OS-nia 1976 på 1500m Familj: maken Rune, sonen Janne med fru Laila och sönerna Zakaria, Adam och Jacob, sonen Fredrik med sambo Lisa och sonen Vide och en till son på kommande Gör helst: vandrar i vacker natur Mina styrkor: god grundkondition En plats jag vill besöka: Pampas i Argentina En hemlighet om mig: jag har inga hemligheter

Som förälder är idrottandet minst lika spännande. Det är ännu värre att titta på tävlingarna än att delta själv.

Ett okomplicerat slut

Efter OS i Montreal 1976 avslutade Holmén sin karriär. Det var odramatiskt och planerat. Hon flyttade till Åland och tog anställning inom bankbranschen. – Jag var inställd på att jag ville ha familj. På den tiden väntade man inte tills man blev 35 om man ville ha barn. Det var inte ett problem att sluta, skorna fanns färdigt det var bara att stiga in i dem, säger Holmén. Paret Holmén fick två pojkar, Fredrik och Janne. Under en lång tid var idrotten endast en liten del av vardagen. Men så blev Janne Holmén framgångsrik långdistanslöpare. I München år 2002 vann han EM-guld i maraton, vilket beskrevs av journalistkåren som “årtiondets sensation”. – Som förälder är idrottandet minst lika spännande. Det är ännu värre att titta på tävlingarna än att delta själv, säger Nina Holmén och skrattar.

Sonens EM-guld minns hon tydligt. Hon följde tävlingarna hemma i TV-soffan och beskriver utgången som överraskande då Janne tidigt tog sig loss och fick springa ensam. – Efter målgång började telefonen och dörrklockan ringa.

Finland släpar efter

Finland hade fyra guldmedaljörer från EM i Rom 1974. Det är mycket, speciellt med tanke på hur Finland presterat de senaste åren. – Vi fokuserade på träning och resultat. Jagandet av sponsorer fanns inte, vi fick understöd från friidrottsförbundet och överlevde med det. Vi gjorde resultat som står sig bra ännu idag, säger Holmén.

För att höja nivån på friidrotten i Finland borde man våga ta intryck och lärdom utifrån, tror Holmén. – Friidrotten i Finland hänger inte med, man måste se till att det finns kompetenta tränare. Det finns talanger på damsidan, framför allt i Österbotten, men tränarna räcker inte till internationell standard. Kan problemet vara att man inte vågar träna så hårt som det behövs?, frågar sig Nina Holmén.

Mental träning då? – Det har säkert en viss roll, men jag har ingen personlig erfarenhet av det. De orden nämndes inte på den tiden jag var aktiv, säger Holmén.

Påminns om prestationerna

I dag lever Nina Holmén ett sunt pensionärsliv med motion och styrketräning som en självklar del av livet. Hon är tacksam över sin goda hälsa och idrottandet som lagt grunden för en sund livsstil. I övrigt har hon gott om distans till tävlingsidrotten. – Vi har absolut inget idrottssnack hemma. I höstas tittade vi på VM från Doha men vi diskuterade inte, vi ojade oss mest. Förväntningarna var så stora och framgångarna så små, säger Holmén.

Det egna EM-guldet känns avlägset. – Jag påminns om det när det är något jubileum. När det varit mästerskap i Helsingfors har jag delat ut medaljer. Men det är ju inte så ofta det händer, säger Nina Holmén.