Livet och vardagen som tränare
TEXT: ANNA BERTILLS FOTO: TIINA TAHVANAINEN
Ylva Watkins: Man mognar som person när man tränar andra Som tränare ska man göra plats för alla sorters människor och behov. Det säger gymnastiktränare Ylva Watkins i Mariehamn.
Mariehamns gymnastikförening sjuder av liv och rörelse. Med sina 800 medlemmar kan föreningen erbjuda en mångsidig verksamhet. I dag har föreningen sammanlagt tre anställda, en av dem är Ylva Watkins. Hon påbörjade sin gymnastikbana inom artistisk gymnastik som sexåring. Precis som många andra gymnaster inledde Watkins sin tränarkarriär tidigt - i alla fall om man jämför med andra idrottsgrenar. I unga år både tävlade hon och fungerade som tränare samtidigt. I dag har hon varit anställd av föreningen som verksamhetsledare i 10 år. Som tränare har hon mer eller mindre verkat som sedan 1993. – Det var så roligt att träna andra. Därför valde jag också att ta mig an ledaruppdrag i tidig ålder. På det sättet utmärker sig gymnastiken. Vi har många unga ledare i dag. Vi har 50 stycken tränare i salen - av dessa är ca 30 unga tränare. För gymnaster fortsätter intresset ofta livet ut och det finns många olika grupper att träna om man bara vill. Gymnastiken lockar allt fler unga i dag och det syns också på Åland. Nivån höjs
14
när nya redskap kommer in i träningen och numera har många föreningar också egna hallar för sin gymnastik. Säkerheten höjs och de ofta förekommande studsmattorna där hemma på gården har lett till ökat intresse - också för föreningsgymnastik. – Bredden har absolut ökat de senaste åren. Vi satsar mycket på att hitta grupper som passar alla. Det ska vara okej att inte tävla och kanske träna en gång i veckan. Men det ska också vara okej att vilja tävla och satsa fullt ut. Här måste vi möta upp individens enskilda önskningar.
Tonåren ofta ett brytningsskede Som i de flesta idrotter är tonåren ett brytningsskede. Här finns flera utmaningar. Kroppen förändras och man ska hålla samma - eller till och med öka - sin motivation, samtidigt som kroppen kanske inte lyder. – Tränarrollen har förändrats under de senaste decennierna. Jag och mina kollegor utmanar oss själva varje dag. Vi behöver kunna ge den träning som gruppen behöver och vara lyhörda utåt och inåt.
– Den mentala träningen är väldigt viktig. Där handlar det också om hur vi kommunicerar och för dialoger. Man mognar själv som person och tränare. Med många år i ryggen som tränare är Watkins fortfarande glad över både sin egen drivkraft och den hon ser hos andra. – Jag blir så glad när mina adepter utmanar sig själva! Det kan vara en liten sak som att våga gå på tävlingsbommen. Det kan utåt sett vara en liten sak, men för den enskilda individen kan det vara helt avgörande för självförtroendet. När Ylva Watkins blickar mot fram tiden vill hon gärna öka förståelsen m ellan idrottare och sudda ut stereotypier. – Det finns plats för alla sorters människor och behov, det måste vi som ledare förstå. Som ledare måste vi motivera barnen och göra det roligt. De ska inte vara rädda för att pröva på. Jag vill utmana dem och peppa dem att våga. – Men det viktigaste är kanske ändå: döm aldrig ut ett barn som vill prova sina vingar. Alla ska få sin möjlighet att växa!
