Musikermagasinet 4 – 2022

AKTUELLT • PRODUKTNYHETER | LEDARE • TREHALSAD GITARR HÖJER POTENSEN

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022 • UTGÅVA 410 • PRIS 79:–

STOR INTERVJU

STEVE VAI OM NYA ALBUMET OCH HYDRAN

PRS VI TESTAR

SE SILVER SKY

BOSS RC-600 LOOP STATION KORG OPSIX NATIVE APERTURE THE STACK TAIP SPITFIRE AUDIO THE POOL PROJECT IK MULTIMEDIA T-RACKS JOE CHICCARELLI VOCAL STRIP LIQUIDSONICS SEVENTH HEAVEN PRO BABY AUDIO CHRISTALLINE

GUNNAR E OLSSON

ÖVRIGA TESTER

Elm Tree Productions

Musik är bra för själen Det är sen gammalt Sedan urminnes tider har människan haft ett djupt rotat och grundat behov av musikens obändiga kraft. Rytmer, klanger och melodier för att uttrycka känslor och beskriva sin verklighet. Oavsett hårda levnadsvillkor har människan alltid funnit en väg till att uttrycka sig med musik. Musiken är vår länk till det ursprungliga. En kraft som förenar oss och som vi ibland kan få känna strömma genom oss. Den gör saker med oss som inte efterliknar något annat. Att skapa och framföra och låta andra ta del av det är en låga som brinner i oss. Hos vissa starkare än andra. Ibland slumrar lågan men väcks till liv och då brinner den för evigt. Ta vara på kraften inom dig.

Sök till BEMU! Skriver och skapar du egen musik? Spelar du i band? Är du en kreativ person som vill hitta ditt eget musikaliska uttryck? Vill du lära dig hur musikbranschen fungerar? Om något av detta stämmer in på dig ska du söka till Brunnsviks enskilda musikhögskola och vår utbildning i musikskapande! Sök själv eller som helt band!

Utbildningen bygger på din passion, originalitet, vilja och driv mer än på teoretiska kunskaper. Skapa ditt eget sätt att skapa och arbeta med musik med utgångspunkt

från dina gamla och nya inspirationskällor. Ta chansen att gå ett högskoleprogram för musikaliska arkitekter som skapar ny musik utifrån den man är och vill bli.

Utbildningen är en tvåårig högskoleutbildning (120 Hp) på heltid som ger dig unika kunskaper utifrån dina egna mål med att skapa musik. Musikgenre spelar ingen roll – allt är välkommet på BEMU, så länge det görs med hjärta, själ och passion. Utbildningen bedrivs i Borlänge.

Start hösten 2022.

Skicka ett personligt brev och ett eller två exempel på musik som du skapat eller varit med och skapat. Det kan t ex vara länkar, mp3 eller mp4.

Maila till: ansokan@bemu.se På antagningstillfället är du välkommen till oss för ett samtal om dig själv och din musik. Du får också ca 10 minuter på dig att spela upp exempel på musik för oss.

Du kan spela själv, till bakgrunder, eller ha med vänner att spela ihop med. Söker ni som band spelar förstås hela bandet. Sedan får du besked av oss inom kort!

www.bemu.se

Låtskrivare? Din nya trummis har anlänt.

WWW.TOONTRACK.COM

MICHAEL MESKER

MUSIKERMAGASINET

16

Udda fågel med en värsting till gitarr INTERVJU | STEVE VAI

Det gäller att hålla sina idéer fria från yttre påverkan och det markerar Steve Vai extra tydligt i titeln på sin nya studioplatta, Inviolate. Han beskriver plattan som nio spår av ”Pure Vai” och själv har han alltid sett sig som en udda fågel i musikindustrin.

– Världen behöver unik kreativitet. Annars har vi bara en skock får, menar han bestämt.

4

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

— • NR 4-2022 • UTGÅVA 410

TESTER 28 PRS SE Silver Sky ELGITARR

34 Boss RC-600 Loop Station DIGITAL LOOPER-PEDAL

28

40 Korg opsix native MJUKVARA

46 Spitfire Audio The Pool Project & Aperture The Stack SAMLADE SAMPLINGAR

34

50 Pigga Pluggar

ÖVRIGT 6 Ledare

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

40

8 Aktuellt

PRODUKTNYHETER

46

58 Nästa nummer

VI BLICKAR FRAMÅT Ansvarig utgivare Björn Hansen 031-775 65 51 bjorn@hansenforlag.se

Ekonomi & prenumeration Lena Hansen 031-775 65 52 lena@hansenforlag.se

Chefredaktör Annelie Babitz

Art Director Carl J. Alphonce

031-775 65 54 annelie@hansenforlag.se

031-775 65 41 carl@hansenforlag.se

Annonsansvarig Josefina Norman 031-775 65 40 josefina@hansenforlag.se

Redaktionen Datavägen 6B 436 32 Askim Telefon: 031-775 65 50 lena@hansenforlag.se musikermagasinet.se

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

5

MEDARBETARE • LEDARE Michael Dee Frilansjournalist baserad i London. Gjorde sin första intervju för Musikermagasinet 1988. Michael har en uppsättning gitarrer som han beskriver som ”älskad fast inte särskilt värdefull”.

Mats Grundberg Mats jobbade tidigare som redaktör för MM i 15 år och är en flitig skribent samt gitarrist.

Peter Marchione Keyboardspelande före detta chefredaktör på MM som gärna ägnar sig åt produktion, låtskrivande och ljudskruvande i olika projekt och konstellationer.

Gunnar E Olsson Bluesgitarrist, hemstudio­ veteran och tidigare chef­redaktör förMusiker­ magasinet.

Trehalsad gitarr höjer potensen Det har varit ett stort råttupplopp på en sidogata där jag bor den senaste veckan. Råttor stora som leksaksbrandbilar har sprungit fram och tillbaka utanför Willys där jag vanligtvis brukar handla och grannar har tvekat att gå in i soprummet av rädsla för att bli överfallna av dem.

Häromdagen, på väg till spårvagnen såg jag en av dem igen. Den bara stod där i hörnet av Berzeliigatan och Hedåsgatan, blickstilla, och liksom väntade på att jag skulle komma fram med en kall öl till den eller nåt, verkade det som. Nåja, så länge de inte tar över gatorna helt med långa guldkedjor dinglande runt nacken och gängtatueringar under råttpälsen så funkar det, i alla fall för mig. Men nog om råttupplopp …

I det här numret träffar vi gitarrvirtuosen Steve Vai som berättar om sitt nya album Inviolate.

Kritiker som sett Vai live brukar ibland klaga på att han saknar de traditionella machoattribut som annars är så vanliga hos hans kollegor inom hårdrocken. Han står varken bredbent eller headbangar eller har några typiska döskalletatueringar á la hårdrockare, brukar de skriva. Och på scenen rör han sig nästan lika mjukt som en flamencodansare. Ändå håller många andan inför varje albumsläpp av Steve Vai. Kanske för att han är ”one of a kind” – en gitarrist som ständigt utvecklas och med låtar som berör.

På nya albumet har han dock bättrat på machobilden genom att specialbeställa en gitarr som fått namnet Hydra, en trehalsad gitarr varav ena är en sjusträngad, en tolvsträngad, samt en fyrsträngad basdel – döpt efter den mytologiska havsormen med minst åtta huvuden som enligt den grekiska mytologin skyddar entrén till underjorden. Eller ett monster, som Vai kallar den. Och nog är det ett monster. Själv höll jag på att spotta ut kaffet över min laptop när jag såg videon till öppningsspåret Teeth of the Hydra på Inviolate där gitarren används. Med hakan hängande på skrivbordet tänkte jag att ”Jamen visst, om man är hårdrockare och verkligen vill ha en penisförlängare så är det en Hydra man ska ha”.

På Youtube har det börjat dyka upp videor där gitarrälskare går igenom ”all the nobs and things” på gitarren, och på ett ställe ser det till och med ut som om den har tre bröstvårtor.

Vai själv menar att gitarren bara är ”for show” och att han som den tekniskt skickliga gitarrist han är, mest ville lära sig att hantera den, ta gitarrspelandet till ”the next level”.

Hobbypsykologen i mig knorrar dock och skriker ”impotens” när hårdrockare tar i med machoattribut, bökar och står i. Men jag måste ändå vika mig, för Vai är en begåvning utöver det vanliga, med eller utan en slingrande, flerhuvudad havsorm i händerna.

Trevlig läsning!

ISSN 1401-8357

Annelie Babitz chefredaktör annelie@hansenforlag.se

VJU STOR INTER R HÖJER LSAD GITAR | LEDARE • TREHA YHETER • PRODUKTN AKTUELLT

POTENSEN

INET MAGAS MUSIKER VA 410 2 • UTGÅ NR 4-202

• PRIS

OM STEVE VAI ET OCH NYA ALBUM HYDRAN

79:–

PRS

VI TESTAR

SE SILVER

SKY

SVENSKA

ER ÖVRIGA TEST

MUSIKERM AGASINET

SSP STATION BO RC-600 LOO RGVE KO OPSIX NATI TURE ER AP K TAIP O THE STAC RE AUDI FIJECT ITPRO SP THE POOL EDIA TIM STRIP MJOEUL ELLI VOCAL IK CHICCAR T-RACKS NICS SO ID QUHEAVEN PRO LI SEVENTH Y AUDIO

R E OLSSON

NR 4 -2022

Gör som fler än 2000 andra, följ Musikermagasinet på Facebook!

GUNNA

Prenumerationer: Sverige, 8 nummer 580 SEK inkl. moms, övriga Norden 1 020 SEK inkl. frakt. Nyprenumeration sker enklast genom inbetalning på postgiro 63 47 52-0. Ange fullständigt namn och adress på talongen. Adressändring göres på vår hemsida eller via e-post till mm@hansenforlag.se. Nuvarande adress anges. Redaktionen ansvarar endast för beställt material.

Eftertryck, helt eller delvis, förbjudet. I tidningens utlottningar och tävlingar svarar pristagarna själva för eventuell vinstbeskattning. Musikermagasinet utges av Hansen Förlag AB.

SPACE-AGE COLOURWAYS. OTHERWORLDLY SHAPE.

HH IN SILVERBURST & ACTIVE BASS IN OPAL SPARK FENDER (standard and in stylized form), METEORA, and the distinctive headstock shapes commonly found on the FENDER® instruments are trademarks of Fender Musical Instruments Corporation and/or its affiliates, registered in the U.S. and other countries.

AKTUELLT PRODUKTNYHETER Text: Mats Grundberg Nyhetstips? Mejla news@hansenforlag.se

Mycket mixer i pytteförpackning

Moderniserad kompressorklassiker från SSL

Teenage Engineering TX-6 är en mixer som är minst sagt portabel – den ryms i en handflata.

TX-6 kan hantera sex stereo- eller tolv monosignaler in, har tre stereoutgångar, en hörlursutgång, inbyggd EQ , filter, kompressor, digitala effekter och aux send- och cue-funktioner. Förutom att den också fungerar som ljud- och MIDI-interface över USB är den fullt iOS-kompatibel och kan via bluetooth användas för att styra interna funktioner eller andra BLE-kompatibla enheter. Ombord finns även en ljudgenererande del med en mindre uppsättning vågformer och trummaskinsljud samt en stämapparat. Reglageuppsättningen är minimalistisk, men alla rattar och reglar kan i gengäld kopplas till valfria funktioner. TX-6 stödjer ljud upp till 32 bitar/48 kHz, är inhyst i ett aluminiumchassi som uppges vara mycket stabilt och är försedd med ett inbyggt uppladdningsbart batteri.

Pris: 11 990 kr.

Solid State Logic The Bus+ är en hårdvarukompressor som bygger på SSL:s klassiska mixerbordsmodul.

The Bus+ är en tvåkanalig, alltigenom analog enhet, två rackenheter stor, och har i grunden samma kretslösning och parameteromfång som förlagan. De egenskaper som definierat SSL-soundet har med andra ord bibehållits, men man har också moderniserat och utökat dess möjligheter med fyra arbetslägen – Classic Stereo, Σ S/C Stereo, Dual Mono och Mid-Side – och tre kompressionstyper, Low THD, F/B och 4K Mode, som kan användas var för sig eller i kombination. Fler attack-, release- och ratio-inställningar har lagts till för att göra The Bus+ mer komplett, och den har även försetts med en kraftfull tvåbands dynamisk EQ. Bland övriga funktioner märks en mixkontroll för förenklad parallellkompression, sidechain-anslutningar samt möjligheten att ställa in negativa ratio-värden.

Pris: 2 624 euro.

Tillverkare: Teenage Engineering, teenage.engineering

Tillverkare: SSL, www.solidstatelogic.com

Lundgren-mickar till stöd för Ukraina Lundgren Pickups erbjuder två specialdesignade gitarrmickset till stöd för Ukrainas folk.

Mickarna kommer att tillverkas på beställning och upplagan begränsas till tjugo set världen över.

Man kan välja mellan två humbuckingmodeller, Black Heaven och Heaven 57, och det som skiljer dem ifrån standardmodellerna är att de förses med två olika Lundgrenlogotyper: en gul på den ena spolen och en blå på den andra. Intäkterna från försäljningen går oavkortat till UNHCR:s arbete till förmån för Ukrainas folk.

Pris: 3 290 kr per set.

8

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Tillverkare: Lundgren Pickups, www.lundgren.se

Analog-digtalt ljudmöte i Syntakt

Välfylld Juno-synt

Elektron Syntakt är en sequencer och ljudgenerator som blandar digitalt och analogt framställda ljud utan inblandning av samplingar.

Sequencern har sammanlagt tolv spår: åtta digitala med tillgång till tio olika ljudgeneratorer plus fyra analoga, varav tre trumspår med femton ljudgeneratorer och ett cymbaldito med tolv. De tolv spåren kan också utnyttjas för ren MIDI-sequencing, och vart och ett erbjuder digitala respektive analoga effekter som overdrive och filter av olika slag samt dubbla LFO:er. Utöver dessa finns ett separat effektspår där man hittar bland annat delay, reverb och overdrive.

Varje spår har plats för 64 steg, kan ha olika längd och taktindelning och stödjer styrning av såväl parametrar som triggers. Enhetens anslutningar omfattar vänster/höger ljudkanal in/ut, MIDI In, Out och Thru, ett hörlursuttag samt en USB-port för kommunikation med dator.

Pris: 9 999 kr.

Med Juno-X har Roland återskapat några av sina klassiska syntar och hottat upp dem med modern Zen-Core-teknik.

Juno-X är polyfonisk och enligt Roland utformad för att vara enkel och inspirerande att arbeta med. Den innehåller modeller av de analoga Juno-60 och Juno-160, men även den samplingsbaserade XV5080, akustiska pianon från RD-serien och en vocoder. Juno-delen har dessutom utökats med bland annat en ny Super Saw-vågform, anslagskänslighet och kontroll över pitch-enveloppen, och till originalens två choruseffekter har kommit en tredje, med större intensitet. Utöver det finns en mängd andra effekter, liksom en modern arpeggiator och möjligheten att kombinera olika ljud. Via Roland Cloud kan Juno-X expanderas, och tio så kallade Sound Packs ingår för gratis nedladdning.

Bland anslutningarna hittar man både balanserade och obalanserade ljudutgångar, en stereoingång, MIDI in och ut, en mikrofoningång och USB för datorkommunikation. En uppsättning inbyggda stereohögtalare avrundar anrättningen.

Pris: 20 990 kr.

Tillverkare: Elektron, www.elektron.se

Tillverkare: Roland, www.roland.com

Vässade verktyg i EZdrummer 3 Med EZdrummer 3 har Toontrack gett sin virtuella trumsampler en rejäl uppgradering.

Föregångarens upplägg och funktioner finns kvar, men bakom det numera fullt skalbara gränssnittet bjuder version 3 på ett nytt ljudbibliotek med sju trumset som spelats in i Hansa Studios av Michael Ilbert, ett likaledes nytt MIDI-fil-bibliotek med stor genrebredd och inte minst en rad funktioner som underlättar det musikskapande arbetet. Tap2Findfunktionen, som hjälper en att söka passande rytmer, har kompletterats med en stegsequencer, och man kan på plats klippa ihop delar av olika MIDI-filer till nya kombinationer. Här finns även en Grid Editor för att skapa och finjustera egna rytmer och en Bandmatefunktion som genererar rytmer utifrån ljud- och MIDIfiler med andra instrument. Bland övriga nyheter märks en omarbetad, mer överskådlig mixer, en funktion för att kontrollera skuggslag samt möjligheten att

låta programmet automatiskt justera anslagsstyrka och mikrotajming.

Pris: 1 595 kr.

Tillverkare: Toontrack, www.toontrack.com

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

9

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

iRig för fristående flerspårsinspelning

Intima flygelklanger från Spitfire

IK Multimedias iRig-serie har utökats med den portabla ljudinspelaren iRig Pro Quattro I/O. Den fungerar fristående eller som interface till Mac/PC-datorer och iOS/Android-enheter, och kan strömmatas via USB, batterier eller nätadapter. Den hanterar fyra ljudkanaler i upp till 24 bitar/96 kHz, antingen som fyra mono eller två stereokanaler. Om bara två kanaler utnyttjas kan de två kvarvarande registrera en säkerhetskopia med 12 dB lägre nivå. MIDI-interface finns också ombord. Anslutningarna omfattar fyra kombinerade XLR/teleingångar med fantommatning och stöd för såväl mick- som linje- och instrumentnivåer, två phonoingångar, två balanserade XLR-utgångar samt en hörlursutgång med direktlyssningsfunktion.

För enklare inspelningar finns en inbyggd mikrofon. Inspelaren är tillgänglig i två versioner: en bas- och en deluxemodell. Båda levereras med batterier, kablage och kamerastativadapter, den senare dessutom med två XLR-monterade mickar för XY-upptagning, vindskydd, nätadapter och väska.

Pris: 4 585 kr respektive 5 895 kr.

Spitfire Audios budgetvänliga Originals-familj har fått ytterligare en medlem: Intimate Grand Piano.

Flygeln som använts är en äldre Steinway Model A som samplats i tre anslagsnivåer och med tre round robin-variationer. Inspelningen har gjorts i en studio med dämpad akustik för att få en närvarande, intim klang, och flygelns karaktär beskrivs som fyllig, nyanserad och dynamisk, vilket enligt Spitfire gör den användbar i många stilar och sammanhang. Tre mikrofonuppsättningar har använts parallellt: ett kondensatormickpar för ett fylligt, detaljerat ljud, ett bandmickpar som ger en varmare karaktär, och en binaural-uppsättning som fångar ljudet som det låter från pianistens plats. I spelarfönstret finns tre reglar med vilka man kan blanda ljudet från mickarna efter behag, och här finns även kontroller för att styra reverb, samplingarnas startpunkt, hammar- och pedalljud. Intimate Grand Piano använder Spitfires egen spelmotor, är NKS-kompatibel och väger in på cirka 4 GB. Pris: 29 euro.

Tillverkare: IK Multimedia, www.ikmultimedia.com

Tillverkare: Spitfire Audio, www.spitfireaudio.com

Förfinade försteg i Clarett+ OctoPre Focusrites uppgraderade Clarett-serie har fått en ny medlem: Clarett+ OctoPre. Enheten är försedd med åtta analoga mikrofon-/linjeingångar, varav två även har instrumentanpassade Jfet-steg, och dynamiken är 118 dB. Varje ingång har en separat insertpunkt innan signalen når A–D-omvandlarna, vilka liksom förstegen är av samma förfinade typ som tidigare modeller i Clarett+-serien. Här finns också åtta analoga linjeutgångar på multidon, dubbla Adat-anslutningar in och ut som i respektive riktning erbjuder åtta kanaler med 48/96 kHz eller fyra kanaler med 192 kHz samplingsfrekvens, samt word clock in/ut. På varje ingång finns en valbar Air-krets som emulerar Focusrites klassiska ISA 110-försteg, medan mickstegens 48-volts

10

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

fantommatning aktiveras i grupper om fyra. Med enheten följer pluginsamlingen Hitmaker Expansion som innehåller olika processorer, effekter och virtuella instrument.

Pris: 799 euro.

Tillverkare: Focusrite, www.focusrite.com

Ruby ’63

Top Boost Amplifier

Woodrow ’55 Instrument Amplifier

Marknadsförs i Sverige av

www.fitzpatrick.se

Dream ’65 Reverb Amplifier

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Fjäderlätta rörförstärkare från Blackstar

Kreativ dynamisk kontroll med T-Compressor

Blackstar St. James är en ny serie helrörsförstärkare som kombinerar moderna funktioner med mycket låg vikt.

Serien består av två kombor och två toppar som baseras på EL34- respektive 6L6-slutrör. Alla fyra har två kanaler med gemensam EQ och en uteffekt på 50 watt, omkopplingsbart till 2 watt, och till topparna finns matchande tvåtolvlådor. För att minimera vikten används lumbangträ, specialbyggda transformatorer och Celestion Zephyr-element; topparna uppges med sina 6,7 kilo rentav vara de lättaste i världen i sin klass. Båda förstärkarvarianterna har en ren kanal med klassisk amerikansk karaktär.

Kanal två har i den beige EL34-varianten en brittisk karaktär av mild, pedalvänlig crunch-typ, medan den i de svarta 6L6-syskonen är av modern high gain-typ. Bland övriga funktioner märks inbyggt reverb, seriell effektloop, XLR-utgång med reaktiv last, högtalaremulering som kan redigeras via dator och möjlighet till direktinspelning via USB. Förstärkarna levereras med fotomkopplare för kanalbyte.

Priser: kombo: 1 299 euro, topp: 1 199 euro, låda: 599 euro.

Det unga företaget Techivation har släppt sin andra plugin, T-Compressor.

Den är framtagen för att göra arbetet med att hitta rätt kompressorinställningar enklare, snabbare och mer kreativt. T-Compressor har fyra kompressionslägen, Clean, Crispy, Warm och Thick, och dess inverkan på ljudet kan visas med antingen en VU-mätare eller en graf som läggs över ljudkurvan och i realtid visar hur den arbetar i varje punkt. En unik funktion är att man kan ladda in tre förekomster av pluggen i samma fönster och där ha full kontroll över var och en. Bland övriga funktioner märks att kompressionsratten automatiskt länkar samman attack-, release- och ratio-parametrarna för att man snabbare ska hitta rätt inställningar, en mix-funktion för parallellkompression, en sidechain med högpassfilter och en auto gain-funktion som gör att man kan jämföra bearbetad och obearbetad signal utan förvillande nivåskillnader. T-Compressor stödjer alla pluginformat under MacOS och Windows.

Pris: 49 US dollar.

Tillverkare: Blackstar, www.blackstaramps.com

Tillverkare: Techivation, www.techivation.com

Utökad och uppfräschad V Collection Arturias virtuella instrumentsamling V Collection har nått versionsnummer 9.

Antalet instrument har utökats från 28 till sammanlagt 32 stycken. De nya tillskotten är Korg MS-20V, som emulerar en analog halvmodulär syntklassiker, SQ80V, en lo-fi-artad synt som blandar digitala vågformer med analoga filter, samt Augmented Strings och Augmented Voices. De senare är de två första titlarna ur nya Augmented-serien, som kombinerar samplingar med multipla syntesmetoder och omfattande uttrycksmöjligheter. Dessutom har fyra av de tidigare befintliga instrumenten förbättrats i grunden: CS-80V, Prophet-5V, Prophet-VSV och Piano V. Utöver detta bjuder V Collection på tusentals nya preset, förbättrade laddningstider, uppfräschat gränssnitt, utökade funktioner i användarens playlist med mera.

Pris: 599 euro.

12

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Tillverkare: Arturia, www.arturia.com

Signaturplugg för sång till T-Racks-familjen

Obegränsade delaymöjligheter med Meris LVX

IK Multimedia T-Racks Joe Chiccarelli Vocal Strip är en plugin som emulerar den utrustning producenten Chiccarelli använder på sång.

Utmärkande för hans arbetssätt är användningen av tre seriekopplade kompressorer, en Urei 1176, en Fairchild 670 och en UA 176/Tube-Tech CL1B-hybrid, som arbetar parallellt med den opåverkade signalen. Kombinationen uppges göra det möjligt att få fram optimala sångljud till alla tänkbara typer av musik och stämningar. Vidare finns en de-esser med optimerade lägen för manliga och kvinnliga röster, en EQ av analog typ som kan användas tillsammans med eller oberoende av kompressordelen och en effektdel med dubbla upplagor reverb, delay och modulationseffekter. I utgångsdelen, slutligen, finns en Wet/Dry-kontroll, en Drivefunktion som hjälper till att lyfta fram sången i mixen och en Color-kontroll för att styra Drive-funktionens övertonsinnehåll. Med pluggen följer en bred uppsättning preset som skapats av Chiccarelli själv.

Pris: 199,99 euro.

Meris LVX är en ny stereodelaypedal som erbjuder användaren full frihet att skapa sina egna delayljud.

Meris beskriver pedalen som modulärt uppbyggd, vilket innebär att man har tillgång till separata element som kan kombineras fritt för att skapa olika delaystrukturer, kontrollsignalvägar, parameterstyrningar med mera. Möjligheterna är enligt Meris obegränsade samtidigt som gränssnittet med sin centralt placerade färgskärm gör pedalen intuitiv att arbeta med, och i dess hjärta sitter en avancerad ARM-processor. LVX erbjuder upp till 2540 ms delaytid, en självständig looper med 60 sekunders stereominne, separata rytmiseringar på vänster och höger kanal samt 99 minnesplatser uppdelade på 33 banker. Den har anslutningar för vänster och höger kanal in och ut, ingång för expressionpedal, MIDI in och ut för CC-styrning, presetval och synkronisering samt en USB-C-port för uppdateringar av firmware. Pedalen kan kopplas om mellan instrumentoch linjenivå och strömförsörjs med en niovoltsadapter.

Pris: 749 US dollar.

Tillverkare: IK Multimedia, www.ikmultimedia.com

Tillverkare: Meris, www.meris.us

Shawn Tubbs-overdrive från Revv Revv presenterar sin första signaturpedal, Shawn Tubbs Tilt Overdrive, som tagits fram i samarbete med Tubbs.

Med pedalen har man försökt fånga karaktären hos överstyrda klassiska enkanaliga rörförstärkare, både hur de låter live och inspelade. Tubbs var särskilt noga med att få till ett mellanregister som tar sig igenom en tät mix och som känns följsamt att spela med, samtidigt som tonen kan rensas upp med gitarrens volymkontroll. Överstyrningsomfånget uppges gå hela vägen från lätt skitighet till leadvänlig dist, och tonen beskrivs som tydlig och organisk. Pedalen har två delar, en overdrive och en boost, som kan aktiveras oberoende av varandra. Overdrive-sidan har reglage för gain, bas, dis-

kant och utnivå, medan boostsidan är försedd med en Tilt-ratt som balanserar basen och diskanten mot varandra. Boostdelen har också en Tight-omkopplare med två low cut-lägen för att tämja basen. Pedalen har toppmonterade jack, tysta relästyrda omkopplare och drivs med en vanlig niovoltsadapter.

Pris: 269 US dollar.

Tillverkare: Revv, www.revvamplification.com

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

13

AKTUELLT PRODUKTNYHETER

Sordinerade stråkar till Berlin-serien

Förstärkarklassiker i pedalform från UA

Orchestral Tools har kompletterat sitt virtuella orkesterutbud med Berlin Con Sordino Strings.

Som namnet antyder har man här inriktat sig på stråkinstrument som spelas med sordin. Ensemblen är av samma storlek som i övriga titlar i serien men levererar en mjukare, mer lågmäld ton som enligt tillverkaren lämpar sig lika bra för användning på egen hand som för att blanda med andra stråkar och runda av deras klang. Liksom övriga titlar är ensemblen inspelad i Teldex-studion i Berlin med stor noggrannhet avseende såväl utförande som ljud. Samtidigt med Berlin Con Sordino Strings har tillverkaren uppgraderat Sine-spelaren med bland annat stöd för VST3 och Apples M1-processorer samt gjort en rad mindre men avgörande förändringar av gränssnittet för att underlätta arbetsflödet.

Pris: 624 euro.

Universal Audio har lagt tre nya pedaler till sitt sortiment, och denna gång handlar det om förstärkaremulerande pedaler för gitarr.

Pedalerna har samlingsnamnet UAFX Guitar Amp Emulators och är modellerade efter tidiga milstolpar bland rörkombor. Dream ’65 Reverb är UA:s svar på Fenders blackface-modeller, Ruby ’63 Top Boost på Vox AC30 och Woodrow ’55 Instrument Amplifier på Fenders tweedklassiker. Varje pedal har sex rattar som motsvarar reglagen på förlagorna, och i vissa fall rymmer de fler funktioner. Eventuella effekter som fanns på originalen finns förstås ombord. Därtill har varje pedal tre miniomkopplare, varav den ena är till för val av högtalartyp. De andra har olika funktioner beroende på modell: på Ruby kan man exempelvis välja ingångskanal, på Woodrow boosttyp och på Dream ett par populära kretsmodifieringar.

Två fotomkopplare styr på/av och val av preset, och via en app kan man skapa egna ljud och spara dem i pedalen. Anslutningarna består av stereo/ mono in och ut, USB-C samt ingång för niovoltsadapter.

Pris: 4 200 kr.

Tillverkare: Orchestral Tools, www.orchestraltools.com

Tillverkare: Universal Audio, www.uadio.com

Tre analoga Oberheimklassiker i en I samband med nystarten av företaget presenterar Oberheim en synt med vördnadsbjudande anor: OB-X8.

Enligt Oberheim är den en sammanslagning av klassikerna OB-X, OB-Xa och OB-8 i moderniserad skrud, och den uppges kunna låta exakt som alla tre. OB-X8 är en helt analog åttarösters synt och genererar sågtands-, fyrkants/puls- och triangelvågformer jämte brus. Varje röst har tillgång till två VCO:er och diskreta SEM/OB-X-filter. Filter från OB-Xa och OB-8 finns också ombord, liksom envelopper som härrör från alla tre föregångarna. Två ljud kan spelas samtidigt, lagrade eller splittade över den anslagskänsliga klaviaturen, som kommer från Fatar och har 61 tangenter och aftertouch. Bland reglagen finns till vänster två vippkontroller för styrning av pitch

14

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

och modulation, men även för åtkomst av arpeggiatorfunktioner. Bland moderniseringarna hittar man nya filterlägen, reglerbar ljudstabilitet, förbättrad unison, korsmodulering med triangelvåg samt möjligheten att programmera panoreringen individuellt för olika preset. Anslutningarna utgörs av mono- och stereoutgångar, filter-, sustain- och volympedalingångar, arpeggiatorklocka och MIDI in, out och thru.

Pris: 60 900 kr.

Tillverkare: Oberheim, www.oberheim.com

EBS REIDMAR 752 BASS AMP SOLID TONE. LIGHT WEIGHT.

NYHET!

Analog förförstärkare. Nytt lättviktsslutsteg utvecklat av EBS. Avancerad Soft Clip-teknik skyddar slutsteget och garanterar solid botten även när du pressar förstärkaren hårt. Hanterar 2-ohms last.

Uteffekt: 750W RMS. Vikt: 3.8 kg. Ca pris: 7 995 SEK.

För mer detaljer, nyheter och fler produkter från EBS.

W W W

.EBSSWEDEN.COM

INTERVJU STEVE VAI Text: Michael Dee Foto : Michael Mesker, Larry DiMarzio, Favored Nations/ Mascot Label Group, PIC/RED, Warner Brothers.

Udda fågel med en värsting till gitarr Det gäller att hålla sina idéer fria från yttre påverkan och det markerar Steve Vai extra tydligt i titeln på sin nya studioplatta, Inviolate. Han beskriver plattan som nio spår av ”Pure Vai” och själv har han alltid sett sig som en udda fågel i musikindustrin.

– Världen behöver unik kreativitet. Annars har vi bara en skock får, menar han bestämt.

16

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

”En värsting till gitarr”. Steve Vai hade en dröm om den trehalsade The Hydra, med design inspirerad av Steampunk.

Temat på Ibanez ställde villigt upp.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

17

H

an har alltid varit känd för att ge sig själv nya utmaningar och de som väntat på uppföljaren till albumet Modern Primitive, utgiven 2016, lär inte bli besvikna. Inviolate är en sann uppvisning.

Och det på flera sätt. Det är första gången som The Hydra, ett trehalsat monster rent ut sagt, spelas på platta. På låten Knappsack spelar Steve till exempel med en hand och till Candle Power utvecklade han en ny spelteknik. Det är dock inte bara spelet som är fenomenalt utan också kompositionerna, de oväntade vändningarna och infallen.

Steve är född 1960, i New York där han också växte upp. Och som tonåring, när han studerade musikteori och komposition vid Berklee College

”Jag har varit ett stort fan av multihalsade gitarrer ända sedan jag som 12-åring upptäckte Led Zeppelin.” of Music i Boston, hade han ingen mindre än Joe Satriani som gitarrlärare. Som 18-åring tog han mod till sig och kontaktade Frank Zappa. Han skickade Zappa en inspelning med sitt band, Morning Thunder, och en transkribering av Zappas The Black Page. Det resulterade i att han började arbeta som transkriptionist för Zappa, och efter sin examen från Berklee fick han 1980 plats i Zappas band där Zappa ofta kallade honom för ”min lilla italienska virtuos”.

Steve lämnade dock Zappas band 1983, byggde sin första egna studio och utkom 1984 med sitt första soloalbum, Flex-Able. Det spår som fick särskild uppmärksamhet var The Attitude Song, och nog hade den attityd. Där spelade Steve i 7/16 till en rytmsektion som spelade i 4/4, och i varje del använde han en viss spelteknik: tapping, sweep picking, tremologymnastik med mera.

Han fick snabbt rykte om sig som ”den nye gitarrvirtuosen” och 1985 inledde han ett samarbete med Ibanez. Samma år tog han plats i David Lee Roths band, och 1989 hoppade han in i Whitesnake under ett år.

Parallellt gav han ut soloplattor, och genom åren har han spelat med en mängd olika artister, bland annat med Alice Cooper, Spinal Tap, Alcatrazz, Mary J. Blige, Public Image Ltd och Yngwie Malmsten.

Nya plattan släpptes i slutet av januari i år inför världsturnén Steve Vai Inviolate Tour 2022.

18

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

När jag pratar med Steve via Zoom sitter han i The Harmony Hut, den hemstudio han byggt åt sig själv i Encino, Kalifornien. Han har genomgått två operationer de senaste åren men har snabbt återhämtat sig.

Hur kom The Hydra egentligen till?

– Jag har varit ett stort fan av multihalsade gitarrer ända sedan jag som 12-åring upptäckte Led Zeppelin. Och den allra första gitarren jag köpte för egna pengar, som jag hade tjänat ihop genom att dela ut tidningar och diska, var en Ventura Double Neck. Under åren har jag lattjat med olika två- och trehalsade gitarrer. En del var mest ”for show”, som den hjärtformade trehalsade gitarren som byggdes speciellt åt mig till en video när jag spelade med David Lee Roth.

– Men jag hade en hel del skuldkänslor över att det var just ”for show”.

Det resulterade i att jag skrev låten, Fever Dream, till plattan The Ultra Zone (1999) där jag faktiskt spelade på alla tre halsarna. Men det kändes ändå som att jag inte riktigt hade uppfyllt potentialen i ett trehalsat instrument. Jag hade en föreställning om ett stycke musik, där det trehalsade instrumentet var det enda i stycket, förutom klaviaturer och trummor. Det ändrade perspektivet totalt. Stycket måste låta bra och fick inte framstå som en gimmick. Att skapa ett stycke som krävde en sådan rörlighet fängslade mig. Jag kunde liksom se det, utan att veta exakt hur det skulle låta.

Vad var nästa steg?

– För sju år sedan tog jag de första stegen att förverkliga det. Det första jag behövde var instrumentet. Jag är lyckligt lottad eftersom jag jobbar med Ibanez guitars. Deras team ställer alltid upp på mina vansinniga idéer. Jag ville att den skulle ha en bashals, en sjusträngad gitarrhals och en 12-strängad gitarrhals – till hälften bandlös och försedd med harpsträngar.

Just då var jag väldigt inne på Steampunk så jag samlade ihop en massa Steampunk-bilder och skickade allt till Ibanez. Och dom freakade helt!

– De är riktiga gitarrfans och ganska konservativa, men de kastade alla betänkligheter åt sidan och skickade ett första förslag till mig. ”Wow, det här underbart och vansinnigt!” tänkte jag. Efter det var det fram och tillbaka under några år. De skickade också en modell i kartong för att få dimensionerna rätt. Och till slut dök The Hydra upp med bud. Jag öppnade paketet och blev helt överväldigad. Den var underbar och samtidigt fullkomligt skrämmande.

Steve släppte sin första soloplatta 1984, där han spelade i 7/16 till en rytm i 4/4 på The Attitude Song.

Steve beskriver sig själv som ”en udda artist”, som passar in men ändå inte.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

19

Steve ha jobbat med Ibanez sedan 1985. Här ses han med en av signaturmodellerna, en Ibanez JM-EVO, som har varit flitigt använd ”on the road”.

20

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Hydra ingick i det antika Greklands mytologi, en månghuvad havsorm som skyddar ingången till underjorden.

– Det stämmer, och det tog ett tag innan jag började spela på den. The Hydra stod där på en ställning och liksom viskade ”Glöm inte!” Till slut grep jag tag i den och satte i gång med det som blev öppningslåten på plattan, Teeth of The Hydra. I videon ser folk hur jag spelar på de tre halsarna.

I videon hade jag också en del att dras med, som till exempel axelskada nummer två och ett par dagar efter videoinspelningen var det dags för ännu en operation.

Inviolate är inspelad i din egen studio, under pandemin. Hur gick inspelningen till och vilka medverkar?

– Det är huvudsakligen mitt eget band med Jeremy Colson på trummor, Dave Wiener på gitarr, och Philip Bynoe på bas. På första låten, Teeth of the Hydra, är det bara jag som spelar och på Zeus in Chains är det jag, plus Jeremy på trummor. På Little Pretty, är det jag och Jeremy, plus Bryan Beller på bas. Little Pretty skrev jag speciellt med Bryan i åtanke. Men jag hade också tid att fokusera på gitarrtekniker, det som blev Candle Power. Jag kallar den ”joint shifting”, där jag förenar bendteknik med fretting.

– Men där kombinerar jag flera toner och släpper bends simultant. Jag gjorde en video till Candle Power under lockdown där jag visar hur det går till. Jag spelade till en trumloop men till plattan anlitade jag Terry Bozzio, och det han spelar där är det jag gillar mest på plattan. Apollo in Color skickade jag till David Rosenthal som är fenomenal på keyboards.

Vi träffades redan när vi gick på college och han var den första jag spelade med. Apollo in Color har dessutom en fusionkänsla så jag bad Vinnie Colaiuta att hantera trummorna, och hans spel var bara wow!

Och på den låten spelar Henrik Linder från svenska bandet Dirty Loops?

– Jag har haft ögonen på Henrik Linder ett bra tag. För mig representerar han något nytt, ett underground av ”freakazoids”. Det är nästan som att han har en extra kromosom som gör honom extra bra. Och Dirty Loops har en musikalitet som får allt som varit tidigare att blekna. Nästa låt, Avalancha, spelade jag först in när jag höll på med Real Illusions : Reflections (2005), med Billy Sheehan på bas. Men för helhetens skull så ersatte jag den med Building The Church. Greenish Blues är en låt som kom

till under en soundcheck och är nog det närmaste blues jag kommer, och på den låten är det mitt band som spelar.

Många läsare har säkert kollat in videon till Knappsack, där du har höger arm i slinga och spelar med vänsterhanden.

– Efter min första operation för att fixa tre slitna senor började jag få problem med vänster tumme, vilket gjorde det svårt att spela. Så det var dags för nästa operation. Den genomfördes av samma duktiga kirurg, som skapat en sorts ryggsäcksslinga speciellt för den sortens operation.

Vitsig som han är kallar han den ”Knappsack” (ryggsäck på engelska).

Jag spelade in den under lockdown, plus en video till den, åt fansen. Och jag framförde den på min nya Ibanez ONYX Black PIA, som jag precis hade fått levererad.

Du avslutar albumet med Sandman Cloud Mist som kom till genom din Patreon-kanal som du drog i gång under lockdown?

”Att skapa är något som alltid drivit mig.

Och jag tror att blockeringar kommer ur vår egen rädsla för att de idéer man får kanske inte passar in, eller att man kanske kommer att misslyckas.”

– Under lockdown kommunicerade jag väldigt mycket med fansen så det kändes logiskt att dra i gång en Patreon-kanal. När jag arbetar på egen hand använder jag ofta loopar som jag spelar till. Jag höll på med en instruktionsvideo om delay och jammade fram ett längre stycke som jag redigerade ner och la upp. Det lät så bra att jag beslöt att ta med det på plattan, men då ville jag ha med andra musiker, som Vinnie Colaiuta på trummor, Philip Bynoe på bas, David Rosenthal på klaviaturer och Dave Weiner på gitarr.

Spelade du in precis vad du behövde eller blev det material över?

– Det här var första gången jag spelade in allt det som hamnade på plattan.

Anledningen till det var bland annat att jag hade en väldigt stark tro på materialet.

Du använder varken tekniker eller producent att bolla idéer med?

– Min approach är att skapa musik som är helt befriad från andras idéer, förutom de idéer som kommer från de musiker jag arbetar med. Men det finns många andra situationer där jag älskar samarbeten. Men inte på Inviolate, det är ”Pure Vai”

Eat ’Em And Smile, omslaget till David Lee Roths första soloalbum, med Steve Vai på gitarr.

Kan du beskriva din kompositionsprocess och hur du väljer bland dina idéer? Du är ju känd för att sätta väldigt höga krav på dig själv.

– Inspiration kan komma från så många håll och kan till exempel vara att jag hör någon spela något coolt. Jag skulle dock aldrig kopiera, utan göra en egen tolkning. Att skapa är något som alltid drivit mig. Och jag tror att blockeringar kommer ur vår egen rädsla för att de idéer man får kanske inte passar in, eller att man kanske kommer att misslyckas. Frågor som ”Är det här säljbart?” och ”Kommer det här att göra mig berömd?” kan dyka upp. Jag är högst medveten om sådant och vet av erfarenhet att det kan förstöra för en.

Men nu när jag kommit upp i åren har sådana röster inom mig ingen styrka längre. Jag behöver inte bli rikare eller mer berömd.

– Under den tid jag har kvar vill jag ge plats åt min kreativitet, och mina idéer, endast. Tyvärr så förenar många sina idéer med en illusion om att de ska ge dem framtida lycka. Och om de inte uppnår lycka så skyller de på andra, eller sig själva. Men om de trots allt uppnår lycka, så brukar NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

21

de upptäcka att den inte räcker till. Så om den inte räcker till när de fått den, när ska den då räcka till? Mina studier i spiritualitet har visat mig mina egna hinder och det är först när man ser dem i sig själv som man ser dem i andra.

Du studerade musikteori och komposition och lyssnade samtidigt på rockmusik. Var det svårt att förena dessa två världar?

– Jag har själv aldrig känt behov att förlika dem. Som ung var jag otroligt fascinerad av komposition för orkester och hade turen att genomgå en fantastisk utbildning från 12 till 17 års ålder. Min syster lyssnade dock på Led Zeppelin och energin i rockmusiken trollband mig och jag ville bara ha mer. Jag lyssnade till exempel på Queen, Kiss och Deep Purple. När jag började spela gitarr var jag inte alls tagen av blues, men det kanske mest

”Det finns långt fler fördelar i musikbranschen i dag. Men man bör också fråga sig ’Hur kan Youtube, Tiktok och alla streamingtjänster tjäna mig?’” berodde på att jag hörde urvattnad blues, av typ ”vit amerikansk grabb”.

Men så upptäckte jag John Lee Hooker, Blind Willie Johnson och Robert Johnson och tänkte ”Wow, det är det här som är blues!”

– Jag uppskattade också Stevie Ray Vaughn, men ville inte spela så själv. Rockblues var grejen för mig. När jag spelade med David Lee Roth hamnade mina ambitioner att komponera för orkester dock i skymundan och jag tänkte att ”Äsch, jag kör på med den här rockstjärnegrejen för det kommer inte att vara för evigt.” Men jag visste att något annat höll på att växa fram och att det skulle vara en blandning av allt jag tyckte om.

Vad är din approach när du skriver för orkestrar?

– Min orkestermusik faller inom tre kategorier: En är redan skrivna låtar, arrangerade för orkester där jag själv medverkar (jag kommer till exempel att spela in hela Fire Garden Suite med full orkester). Den andra

är musik där det kan finnas en rytmsektion, bas och trummor, där jag inte nödvändigtvis är med själv. Ett exempel är plattan Sound Theories Vol. I & II, (2007), där jag bara är med på hälften. Den tredje är helt symfonisk musik, utan rockinslag. Och jag älskar det. Jag har mängder av sådan musik.

Det finns fortfarande ganska mycket snobbism vad gäller folk med rockbakgrund. Har det varit svårt att få ut orkestermusiken?

– Absolut, men sådant stoppar inte mig. Trots det trodde jag att min orkestermusik aldrig skulle bli framförd. Jag försökte, men det var kalla handen överallt. Vändpunkten kom för 20 år sedan när en vän till mig, holländaren Co de Kloet, som förresten var den förste som importerade Flex-Able till Europa, sa till mig att ”Steve, du är en bra gitarrist, men jag tror att du är en orkesterkompositör också, och jag ska bevisa det!”

– Sagt och gjort, med statliga bidrag arrangerade han en serie konserter med holländska Metropole Orkest, som jag också spelade in Sound Theories Vol. I & II med. Vi fick stora framgångar, vilket innebar att jag fick meriter att visa upp för andra orkestrar. Därefter strömmade erbjudanden från hela världen in. På The Story of Light-turnén gjorde jag spelningar med nio olika orkestrar, och nu får jag erbjudanden att komponera för orkestrar lite varstans. Närmast väntar 50 spelningar i Europa, och sedan tillbaka till USA och The Vai Academy Guitar Cam. Och sedan till Sydamerika, Nordamerika, Afrika och Asien för spelningar.

När du började på Inviolate var du redan i gång med en akustisk platta med sång. Vad händer med den nu?

– När lockdown kom ville många kommunicera med sina fans på ett meningsfullt sätt. Därför livestreamade jag Alien Guitar Secrets och Under It All där jag talade om esoteriska, spirituella saker. Men så fick jag en väldigt fin akustisk gitarr från Paul Reed Smith som jag använde i en liten film som jag la upp där jag spelar The Moon and I, samtidigt som jag sjunger.

– Jag har aldrig gjort något liknande tidigare och responsen från fansen var fantastisk. På grund av all fin respons beslöt jag att göra ett soloalbum med låtar jag hade samlat på mig under åren. Jag började spela in, men så kom axelskadan och då kunde jag inte göra något alls. Jag genomgick en operation och gjorde Knappsack, och efter det var jag väldigt sugen på att dra på turné. Jag planerade turnén men var då tvungen att ha en ny bandplatta. Det var då jag började arbetet med Inviolate. Den akustiska plattan med sång får komma ut när timingen känns bra.

Du har tidigare sagt att Frank Zappa gjorde starkt intryck på dig och att du snappade upp en del bra saker från honom, men också en del som var mindre bra?

– Jag lärde mig ofantligt mycket av Frank, musikaliskt, och det går inte en dag utan jag använder något av det. Frank var väldigt oberoende, en fritänkare, och han gjorde exakt det han ville. Men han kunde också vara väldigt sarkastisk och dräpande i sin kritik av folk. Och eftersom jag var väldigt ung när jag jobbade tillsammans med honom (18 till 22) och allt kretsade kring honom så höll jag ofta med. Men jag anser att ”Jag vet bäst” är en form av vansinne. Frank hade dock en intelligens och humor som balanserade all den där dräpande kritiken.

Sound Theories Vol. I & II, inspelad med Metropole Orkest i Holland. Steve Vai hade innan dess fått kalla handen när han försökt få sin orkestermusik framförd.

22

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Berätta om din studio?

– Jag har en fantastisk uppsättning gamla analoga effekter, kompressorer, limitar, reverb, och EQ. Det mest rörliga under åren har varit mixerborden. Jag har haft olika mixerbord: Neve, APIs etcetera. Men problemet med de där autentiska vintage mixerborden är att de sjunger på sista versen och behöver ständig tillsyn av tekniker. Ibland har jag jobbat utan bord, direkt från Protools till rackmixer. Gradvis har jag kommit fram till vad jag vill ha av ett mixerbord. Så jag designade ett, där den vänstra delen har 16 kanaler med 500 Series moduler, och till höger har jag ytterligare 16, baserade på Neve design. Jag designade dem själv och de är tillverkade av Steve Firlotte på Inward Connections, som också designade EQn som han döpte till ”The Buster”.

Du nämnde att du gillar analog utrustning, men inte när det kommer till delay?

– Jag använder dem inte, om inte stycket kräver det. Det sättet de skapar delay innebär att kvalitén stegvis försämras. Till slut låter det som att ljudet kommer från en mörk grotta. Jag föredrar ett ljust, expansivt ljud.

Digitalt är helt enkelt renare. Ett av avsnitten i serien Alien Guitar Secret på Patreon handlar helt och hållet om delay.

Du har en enorm samlingen gitarrer, hur besatt är du?

– Jag är inte alls besatt, vilket kanske låter underligt. Jag köper inte gitarrer.

Jag har tur som har ett avtal med Ibanez. De tillverkar JEM och PIA och de skickar allt möjligt annat till mig, som prototyper till andra gitarrer.

Utöver det får jag många gitarrer som presenter, även från gitarrbyggare.

Men det finns gitarrer jag älskar och som jag måste ha ett exemplar av, som en Firebird, Stratocasters, Arch tops, D’Angelico, d’Aquisto, Gibson ES 330 och Gretsch. Utöver dessa har jag hundratals.

Ger du bort gitarrer?

– Hela tiden. Jag gav bort The Flame, den första JEM, alla de sjusträngade jag använde i Whitesnake. De kostar 100 000 dollar i dag. Men det känns bra att ge bort gitarrer, att de kommer till nytta.

Har du kvar din första gitarr?

– Tyvärr inte, det var en Teisco Del Rey som jag betalade 5 dollar för.

Jag hade den, älskade den, men lånade ut den till en elev och fick aldrig tillbaka den.

Har Joe Satriani kvar sin?

– Jag tror att hans första gitarr var en Hagström som han sålde. Då skaffade han en Fender Telecaster. Efter ett tag ville han köpa en

annan gitarr och då frågade han om jag ville köpa den, men jag tyckte Telecasters lät mesiga så jag köpte en svart Univox Les Paul kopia i stället.

Hur mycket outgivet material har du i arkiven?

– Jag skulle tippa att fem till tio procent är färdigt och skulle kunna släppas. Omkring 30 procent är saker som är delvis inspelade, och resten är snuttar som innehåller DNA till färdiga stycken och det är de jag fokuserar på när jag letar efter idéer. Little Pretty och Zeus in Chains började som små inspelningar som jag mumlade in på min mobil, sent en kväll.

Får du lika många idéer i dag som tidigare?

– Jag är inte alltid inspirerad. Jag kanske är riktigt inspirerad tre procent av tiden, men jag kan åstadkomma en hel del med det som kommer då.

Det som har förändrats är att jag har större tro på mina idéer. Jag är något av en udda artist. Jag passar in, men ändå inte. Jag är en kombination av musiker, kompositör och underhållare. Att jag kanske inte riktigt passar in syntes redan i tidiga år, i mitt kroppsspråk, och jag märkte att en del tyckte att jag var underlig. Men i dag bryr jag min inte. Världen behöver unik kreativitet. Annars har vi bara en skock får.

Du började jobba i musikbranschen när den såg ut på ett helt annat sätt. Tror du att du haft det lättare än yngre musiker?

– Det beror på hur man ser det. Det finns långt fler fördelar i musikbranschen i dag. Men man bör också fråga sig ”Hur kan Youtube, Tiktok och alla streamingtjänster tjäna mig?” Så till de som startar i dag säger jag bara: utnyttja det som finns och tänk positivt. — Inviolate är utgiven av Favored Nations/Mascot Label Group.

Steve lutar sig tillbaka i Charles & Ray Eames berömda fåtölj La Chaise, med signaturmodellen Ibanez PIA i Gold Dew Finish.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

23

MUSIKERMAGASINET

28

PRS SE Silver Sky ELGITARR

I augustinumret 2018 lyckades vi klämma in en test av PRS Silver Sky. Den var då extremt eftertraktad, men vi fick ändå chans att låna ett ex under en kort tid. PRS släpper nu en asienbyggd version av samma instrument och det är återigen samma situation.

Men skam den som ger sig…

MÅNADENS TESTER

34 40

Boss RC-600 Loop Station

Korg opsix native

DIGITAL LOOPER-PEDAL

MJUKVARA

Jag har alltid varit oerhört fascinerad av tanken att likt KT Tunstall eller Ed Sheeran kunna skapa ett komplett och ursvängigt komp helt live, enbart med en akustisk gitarr, mick och en stor portion musikalisk begåvning. Nu kanske detta är möjligt?

Korg släppte nyligen en mjukvaruversion av sin FM-synt opsix, blott två år efter att den fysiska motsvarigheten lanserades. Vi tar den nya datamaskinsvarianten på en testutflykt i musikens värld.

46

Spitfire Audio The Pool Project & Aperture The Stack SAMLADE SAMPLINGAR I våra kontakter med yttervärlden – utanför Sundbyberg, där jag bor – har vi hört Spitfire Audio rekommenderas av många musikkreatörer. Vi beslöt oss därför att kolla lite extra på ett par av deras bibliotek.

50 Seventh Heaven Pro, T-RackS Joe Chiccarelli Vocal Strip & Christalline PIGGA PLUGGAR 24

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

— • NR 4-2022 • UTGÅVA 410 SÅ HÄR GÅR VÅRA TESTER TILL Alla tester i MM är utförda av skribenter med hög expertis och lång erfarenhet inom sitt eller sina områden.

Samtliga produkter granskas utefter en generös testperiod för att skribenten ska kunna genomföra en rigorös bedömning av allt från spelbarhet ned till minsta komponent.

Men det allra viktigaste är att du som läsare får dina frågor besvarade: • Är den här produkten bra?

• Passar den här produkten mig?

• Är den prisvärd?

REKOMMENDERAR

MM REKOMMENDERAR MM Rekommenderar är det högsta betyget vi delar ut. För att en produkt ska erhålla den här utmärkelsen krävs att den håller tillräckligt hög nivå för inget ska nämnas under rubriken ”Minus” i betygsättningen.

MM REKOMMENDERAR

Steinberg

Arturia

TESTADES I NR 2022-2 I nya versionen av Steinbergs ljud-workbench bjuds det på rejält med nyheter. Vi öppnar WaveLab Pro 11 och kikar på bland annat nya sätt att editera flerkanalsljud, förbättrad visualisering och nya effekter.

TESTADES I NR 2021-10 MM har tidigare kikat på ett par av Arturias audio-interface i AudioFuse-serien, och gett dem högsta betyg. Vad vore väl då naturligare än att även låta lillebror MiniFuse få hoppa upp på testbänken? Låt oss kolla blodvärdena…

WAVELAB PRO 11

MINIFUSE 2

5 119 SEK

1 595 SEK

Blue Cat

IK Multimedia

Native Instruments

iZotope

2021-10

2021-10

2021-10

2021-9

Audio Axiom Blue Cats Axiom är en multieffekt-processor och förstärkaremulering för både gitarr och bas, både fristående och i de vanliga plugin-formaten.

Den innehåller flera av Blue Cats fristående pluggar, som Destructor, Re-Guitar, Hot Tuna och Late Replies.

159 EURO

Lewitt

LCT 440 PURE, LCT 540 S & LCT 640 TS

2021-8

Det är alltid kul när en mikrofontillverkare vågar bygga mickar som inte hämtat all sin inspiration från någon av alla klassiker från det senaste århundradet. Ett företag som vågat gå lite egna vägar är österrikiska Lewitt.

269, 699 & 899 EURO

Amplitube 5

Guitar Rig 6 Pro

AmpliTube finns i fyra olika versioner. AmpliTube 5 SE innehåller sammanlagt 80 olika pedaler, förstärkare, kabinett, mickar, och så vidare. AmpliTube 5 erbjuder över 170 modeller av motsvarande apparater, och AmpliTube 5 MAX innehåller över 400 olika enheter.

249,99 EURO

Vi har nu kommit fram till version 6 av Guitar Rig, och den har dessutom uppgraderats till Pro. Man betonar dessutom från utvecklarnas håll att GR 6 fungerar utmärkt till så många fler ljudkällor än just gitarr eller elbas.

199 EURO

Presonus

Cranborne Audio

2021-8

2021-7

Studio One 5 Professional I den underbara skog av kompetenta och mångsidiga DAW-program som finns, kan lätt ett och annat bli förbisett. Vi får försöka råda bot på det nu. Vi tar en titt på den senaste versionen av Presonus inspelningsprogram Studio One 5 Professional.

399,95 USD

Stutter Edit 2 Ett decennium är lång tid, särskilt när det gäller programvaror. Så lång tid har gått sedan iZotope, i samarbete med Brian Transeau (alias BT), presenterade första versionen av Stutter Edit. Idag laddar vi in uppföljaren och kikar på några av de spännande nyheterna.

199 EURO

Universal Audio

Camden EC1

Nykomlingen Cranborne Audio uppvisar en stor portion nytänkande hos sitt bidrag till samlingen av bra mikrofonförstärkare till vettiga priser. Vi kikar på deras Camden EC1.

7 190 SEK

Golden Reverberator, Starlight Echo Station & Astra Modulation Machine

2021-7

Ibland dyker det upp gitarrpedaler som bara känns helt rätt. Trion från Universal Audio hör definitivt till den kategorin – men kan de leverera?

Vi beslöt oss för att ta reda på det.

4 195 SEK/st

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

25

96 x 96 kanaler digitalt styrd patchbay

Flock Audio PATCH XT

OVERSTAYER 8755 Modular Channel

GAINLAB AUDIO Dictator

40 års erfarenhet av analog studioteknik

www.goldenagemusic.se

HERITAGE AUDIO Herchild 660

HEDD AUDIO TYPE 20 MKII

BAREFOOT Footprint 01

PMC SPEAKERS 6-2

HIGHLAND DYNAMICS BG-2

Golden Age Premier PRE-73 PREMIER

Vintage style preamp with features

NEW: Golden Age Premier EQ-73 PREMIER

3-band inductor based equalizer

TEST ELGITARR Text & foto: Gunnar E Olsson

28

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

PRS SE Silver Sky

Hög kvalité till överkomligt pris I augustinumret 2018 lyckades vi klämma in en test av PRS Silver Sky. Den var då extremt eftertraktad, men vi fick ändå chans att låna ett ex under en kort tid. PRS släpper nu en asienbyggd version av samma instrument och det är återigen samma situation. Men skam den som ger sig…

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

29

TYP Helsolid elgitarr med dubbel cut-away KROPP Poppel LACK Polyuretan helblank kropp, sammetsmatt något gulnad hals ANTAL BAND 22 medium MENSUR 25,5 tum HALS Lönn HALSPROFIL Rundad C ÖVERSADEL Plast 41,3 mm GREPPBRÄDA Rosewood INLÄGG Små fåglar RADIE 8,5 tum STALL 2-punkts ”Steel Tremolo” STÄMSKRUVAR Vintage Style (ej låsbara) HÅRDVARA Nickel PICKUPER 3 x single coil 635J ”S” KONTROLLER 1 volym, 2 ton­ kontroller, 5-vägs pickupväljare FÄRGER Dragon Fruit, Ever Green, Moon White, och Stone Blue VIKT 3,4 kg ÖVRIGT En PRS SE Gig-bag ingår PRIS 10 950 kronor DISTRIBUTÖR EM Nordic, www.emnordic.se INFORMATION www.prsguitars.com

✚ PLUS

• Ytterst prisvärt instrumentbygge • Snyggt lackarbete • Utsökt bandarbete • Skön hals • Dubbelverkande lätt åtkomlig dragstång • Klassisk uppsättning kontroller • En riktigt bra gig-bag ingår ■

MINUS

• Justeringen av svajet • Lång väntetid för leverans

30

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

F

örra gången det begav sig fick vi, tack vare den lokala musikaffären Musik Utan Gränser, låna en gitarr under någon timme. Den här gången var vi bättre förberedda – trodde vi. Suget efter en något billigare version av den populära John Mayermodellen, var dock – om möjligt – ännu större än förra gången. ”Tyvärr, alla ex vi får från PRS är redan sålda”, var det artiga, men ändå nekande svar vi fick från den svenska distributören. Så än en gång fick vi lita till MUG för att våra fingrar skulle få känna på den nya indonesienbyggda gitarrmodellen PRS SE Silver Sky. En modell som vi tack vare Mathias och de andra hjälpsamma killarna i butiken kunde få känna på under ett helt dygn.

PRS Silver Sky Det väckte stora känslor när John Mayer först visade sig med sin egen ”signaturmodell” PRS Silver Sky för några år sedan. ”En strata med ett PRS-huvud”, påpekade många tyckare.

Men Silver Sky visade sig vara så mycket mer, och den blev snabbt en av företagets riktiga storsäljare, med riktigt långa väntetider för den som ville ha ett eget exemplar.

Nu har PRS inte enbart tillverkning i USA

där de första Silver Sky byggdes. Man har även en bred tillverkning i Asien där man producerar instrument som ofta är något enklare versioner av USA-modellerna. Företaget drar förstås även nytta av att tillverkningskostnaderna blir lägre i ett låglöneland i öster (Indonesien), jämfört med vad liknande produkter skulle kosta att ta fram i det stora landet i väster.

Dags för nästa modell…

PRS SE Silver Sky I januari presenterades SE-varianten av PRS Silver Sky. Redan från början stod det klart att den här modellen skulle bli minst lika eftertraktad som originalmodellen från USA. Det pratades om flera månaders leveranstider, men det verkade som om många var beredda på att vänta för att få en SE Silver Sky till mindre än halva priset mot vad originalet kostar.

John Mayer presenterade själv SE-modellen i en video, och han påstod sig vara ytterst nöjd med den. Han hävdade dessutom att det var just den här varianten han redan från början hade tänkt sig: en riktigt bra gitarrmodell till ett pris som de flesta skulle kunna ha råd med.

Mycket av SE-modellen är sig likt från USA-modellen från 2018. Man har dock valt

”Inga vassa bandstavar som sticker ut, och perfekt putsade band. Jag är mycket imponerad!”

att använda poppel i kroppen i stället för al, som användes i originalet. Likaså har man valt att tillverka översadeln av något som PRS kallar ”syntetiskt ben”, men det är förstås plast. Men den är mästerligt intrimmad, med precis lagom stränghöjd på alla sex strängarna.

Greppbrädan har en kurvatur/radie på 8,5 tum, vilket gör den något flatare än originalets 7,25 tum.

När det gäller halsen handlar det – precis som hos USA-modellen – om en lönnhals med greppbräda av rosewood, med inlägg i form av små fåglar. Den är försedd med en dubbelverkande dragstång, som man kommer åt från huvudsidan, vilket gör halsen lätt att justera.

Den har 22 mediumtjocka bandstavar och den har skruvats fast vid kroppen på klassiskt manér med fyra rejäla skruvar. Formmässigt har halsen något som skulle kunna karakteriseras som en rundad C-profil, och den är mycket behaglig att spela på. Det bör kanske påpekas att huvudet har en viss vinkel gentemot halsen i övrigt – där har ju Fenders huvuden för det mesta varit parallella med greppbrädan medan Gibsonmodeller haft en vinkel på 14 till 17 grader. De senare har ju även en tendens att brytas av precis där huvudet möter halsen, om de utsätts för kraftigare stötar, medan

Fenderhalsar varit betydligt tåligare. För att göra den här övergången mer stabil har många asiatiska gitarrtillverkare, och även vissa mer moderna amerikanska dito, använt en så kallad ”scarf-joint”. Det innebär att hals och huvud inte görs i ett stycke, utan två, och de två delarna förenas i en vinklad övergång, där de limmas samman i överdelen av halsen. Det här gör att risken för halsbrott minskas betydligt. Även PRS SE Silver Sky har en sådan skarv, och den är näst intill osynlig för blotta ögat.

Förhoppningsvis ska den göra halsen mycket stabilare.

PRS SE Silver Sky har en mensur (skala) på 25 ½ tum, och den kan fås i någon av fyra följande färger: Dragon Fruit, Ever Green, Moon White, och Stone Blue.

Övrig hårdvara SE-modellen har något enklare stämskruvar än den USA-byggda, dock i liknande vintagestil. De är inte låsbara, men de funkar alldeles utmärkt ändå. Pickuperna har samma beteckning som de USA-tillverkade (635J), dock med tillägget S, vilket skvallrar om att det även där rör sig om en billigare, asientillverkad version.

Vi hittar även de traditionella kontrollerna: en volym- och två tonkontroller, och tillsammans

med den välbekanta 5-vägs pickupväljaren känns detta väldigt ”strata”-likt. Det bör dock nämnas att precis som 2018 års modell har SE-modellen fått något kantigare rattar, och man har även skippat det där med att skriva Volume och Tone på rattarna. Tonkontrollerna är kopplade så att den första ratten sköter tonen för både hals- och mellanpickupen, och den nedersta ratten hanterar enbart stallpickupen.

Precis som man vill ha det.

Man har även förändrat knoppen till pickuppväljaren, så den påminner om en korsning mellan en strata- och en tele-knopp. Man ville förstås inte planka Fenders version rätt av, kan man tänka.

Och detsamma gällde även huvudformen, där man – precis som tidigare modell – velat behålla PRS-stilen, men samtidigt skapa något nytt som inte liknar andra tillverkares huvud.

Resultatet är den spegelvända versionen av det klassiska PRS-huvudet. Många reagerade på detta 2018, men efter fyra år har den debatten lagt sig.

Svajstallet är ett 2-punkts ”Steel Tremolo” som påminner om den modernare varianten av Fenderstall. Fast ännu mer liknar den förstås det stall som PRS-modellen från 2018 hade.

Jag gissar att det är en asienbyggd variant

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

31

på det stallet. Liksom övrig hårdvara är den nickelpläterad.

Och vad beträffar ”svajet” fortsätter PRS i den amerikanska traditionen, som skapades redan på Leo Fenders tid, att kalla vibratot för tremolo. Per definition är ju tremolo en modulation av ljudstyrkan. Vill man i stället ha en (stillsam) variation av tonhöjden handlar det om vibrato. Och vibrato är det som man kan åstadkomma med en svajarm. Man kunde ju kanske tänka att det var dags att ändra på det nu. Men vem bryr sig, tänker ni kanske?

Spelbarhet och andra intryck Greppbrädan är något flatare än förlagan, men har också riktigt behagligt rundade kanter längts ut. Banden är mediumhöga och har monterats och polerats till näst intill perfektion. Inga vassa bandstavar som sticker ut, och perfekt putsade band. Jag är mycket imponerad!

Kroppen har en något rundad halsklack, och en extra urfasning av ”cut-awayen”, vilket gör att

32

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

man lätt kommer åt alla toner – även de längst upp på greppbrädan. Gitarren levereras med strängar i dimensionen 0.10–0.46, vilket även detta är ett bra val. Varken för tunna eller för tjocka. Lagom helt enkelt.

Jag är också mycket imponerad av lackarbetet. Jag hittar överhuvudtaget inga missar eller blemmor i kroppens helblanka polyuretanlack, och även halsens baksida, som har en sidenmatt yta, känns perfekt.

Justering och ljudegenskaper Halsens ”relief ”, det vill säga hur mycket den avviker från en rak linje, var i det närmaste perfekt. Så gott som spikrak med bara någon bråkdels millimeter mellan sträng och band på mitten, om man trycker ner strängen i båda ändarna av greppbrädan; helt och hållet som jag vill ha den.

Justeringen av svajet var däremot inte optimal, och där vet jag att tillverkaren och jag har olika åsikter. Det finns många sätt att justera

ett svajstall, eller vibrato, av den här typen. Jag föredrar att justera stallet så att det är 2–2,5 mm till godo mellan gitarrkropp och bakkanten på svajet. Spelar man då flageoletter på andra och tredje strängen och drar i svajarmen så långt det går, tills bakkanten på stallet ligger mot gitarrkroppen, kan man få ett B som går upp till C och ett G som höjs till ett A, och det låter väldigt harmoniskt. Dessutom har man hela tiden möjlighet att svaja både uppåt och nedåt, och skapa ett snyggt vibrato kring de toner man spelar.

Den här jämnvikten åstadkoms med hjälp av justering av de två långa skruvar som håller fjäderbygeln, och/eller genom att lägga till eller ta bort någon av fjädrarna i svajet. Och det är lättare att lossa skruvarna tills man hör att det låter rätt, än att mäta sig fram till lagom höjd.

PRS föredrar i stället att justera sina gitarrer så stallets bakkant ligger helt dikt an mot gitarrkroppen. Man hävdar att man på så sätt kan få

”Det är bra drag i alla tre pickuperna och framför allt gillade jag att även mellanpickupen hade en riktigt personlig karaktär.”

en bättre ton och sustain. Jag tar mig friheten att ha en annan åsikt. På det sätt som PRS tekniker justerat den här gitarren har man dessutom ingen möjlighet att svaja åt mer än ett håll, och inte ens då är det lätt, eftersom man dragit åt fjädrarna (i mitt tycke) alltför hårt. Det är med nöd och näppe man kan trycka ner svajarmen överhuvudtaget. Jag tycker det här sättet att justera svajet är att stympa svajfunktionen mer än nödvändigt. Det är nästan som att låsa svajet helt, och vad ska man då med ett bra svaj till?

För det här är ett riktigt bra svaj – om man bara ställer in det på ett annat sätt.

Vad gäller de ljudliga egenskaperna så är pickuperna näst intill lika bra som de som sitter på USA-modellen. Om man ska klaga på något, så har de kanske inte riktigt samma värme i mellanregistret som de på den USAbyggda Silver Sky. De är aningen kalla i tonen, och jag önskar även att de så kallade ”egglägena” – alltså position 2 och 4 på 5-lägesomkopplaren – var mer betonade. Det är bra drag i alla

tre pickuperna och framför allt gillade jag att även mellanpickupen hade en riktigt personlig karaktär. Och i och med att vi har en separat tonkontroll för stall-pickupen har man möjlighet att tämja tendenser till skrikighet, om man tycker det behövs. På det hela taget är detta riktigt bra pickuper för den här pengen. Det vore väl närmast orimligt om man tyckte att den asienbyggda modellen skulle låta lika bra som en mer än dubbelt så dyr originalmodell, eller hur? Även när det gäller spelbarhet och känslan man får av att hantera gitarren får den riktigt högt betyg. Bland de bättre av asienbyggena på många år.

Sammanfattning Det är klart att man måste pruta på några detaljer om man vill bygga en gitarr på den här prisnivån, och som nästan mäter sig med en mer än dubbelt så dyr förlaga. Poppel är ett billigare träslag; något enklare stämmisar och pickuper

gör också att man kan få ner priset en aning, likaså billigare asienstationerad arbetskraft.

Men ändå tycker jag att PRS verkligen har gjort ett ruggigt bra jobb med skapandet av den här modellen. PRS SE Silver Sky känns definitivt som ett betydligt dyrare instrument, och när det gäller både finish, montering, och de ljudliga egenskaperna, har man lyckats långt över vad man kan förvänta sig.

Det enda riktiga problemet är väl att leveranstiderna hittills varit väldigt långa. Det kan ju ses som ett gott tecken, att så många gitarrister ändå är beredda att vänta många veckor för att få sitt instrument, men med lite tur kan leveransproblemen snart vara ett minne blott.

PRS har flyttat tillverkningen till en ny och större fabrikslokal, vilket lär kunna innebära att tillverkningskapaciteten kan öka med uppemot 50 procent innan årets slut. Under tiden håller vi tummarna och skickar ett stort tack till Musik Utan Gränser, som hjälpte oss att få loss en gitarr för denna test. —

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

33

TEST DIGITAL LOOPER-PEDAL Text: Gunnar E Olsson Foto: Boss

Boss RC-600 Loop Station

Avancerad drömmaskin på loop-pedalfronten Jag har alltid varit oerhört fascinerad av tanken att likt KT Tunstall eller Ed Sheeran kunna skapa ett komplett och ursvängigt komp helt live, enbart med en akustisk gitarr, mick och en stor portion musikalisk begåvning. Nu kanske detta är möjligt?

34

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

35

”För den som gillar att skapa musik med hjälp av egna loopar i realtid, måste det här var en riktig drömmaskin.”

N

åja, det där med begåvning är förstås ett helt annat kapitel, men hårdvaran borde man ändå kunna testa. Det var därför som vi, med höga förväntningar, mottog en leverans av Rolands senaste skapelse på loop-pedalfronten: Boss RC-600.

Att loopa eller inte loopa, det är frågan Den första artist jag såg som använde en looperpedal på ett fantastiskt sätt var KT Tunstall.

Hon framförde Black Horse and The Cherry Tree redan 2004, om jag inte minns helt fel. Sedan

36

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

dess har mycket vatten runnit under broarna.

Framför allt har förstås tekniken gått framåt med stormsteg –främst vad gäller möjligheten att stoppa in mycket datorkraft i mycket små lådor.

En annan artist som gjort mycket för att sätta looper-pedalen på kartan är Ed Sheeran. Han använde tidigt i karriären en Boss RC-20XL under sina live-framträdanden, och skapade ett komp i form av olika loopar i realtid. I takt med att tekniken förbättrades dök nya looperpedaler upp, och Sheeran var inte sen att ta sig an dessa.

RC-20XL byttes mot RC-30, och den uppgraderades i sin tur till nya modeller. År 2011 presenterade Boss sin första looper-pedal med 16 bitarsljud, RC-300 Loop Station. Den hade tre separata spår, både XLR- och stereoingångar och mycket annat.

I dag har Roland/Boss en närmast komplett line-up av looper-pedaler. Allt från Boss RC-1, som verkligen ser ut som forna dagars gitarrpedal, via specialvarianter för den som är mer keyboards-orienterad, som den nyligen släppta RC-505 mkII, och naturligtvis tungviktsässet Boss RC-600.

TYP Digital Looper-pedal SAMPLINGSFREKVENS 44,1 kHz AD/DA-OMVANDLING 32 bit PROCESSING 32 bit flyttal ANTAL MINNESPLATSER 99 TRUMKOMP 16 set, fler än 200 varianter INGÅNGSIMPEDANS Mikrofon: 3 kΩ, Instrument 1 MΩ/25 kΩ (inställbart) UTGÅNGSIMPEDANS 1 kΩ IN-/UPPSPELNING Antal spår: 6 MAX INSPELNINGSTID 1,5 timme/spår; ca: 13 timmar för alla minnesplatser ANSLUTNINGAR 2 mikrofoningångar (XLR), två instrument (kvartstums tele), två Sub Out Stereo (tele x 2), hörlur (tele), två control/exp för expression-pedal eller fotomkopplare, USB-B för anslutning till dator, MIDI in & ut (5-polig DIN), nätkontakt STRÖMMATNING Extern nätdel (ingår) STRÖMFÖRBRUKNING 1,2 A (om fantommatning används); 1,1 A (utan) MÅTT 435 x 163 x 66 mm VIKT 2,4 kg PRIS 6 430 kronor INFORMATIONTvå www.boss.info/se/ mick-preampar, en bra products/rc-600/ mätardel, monitorfunktion och

✚ PLUS Boss RC-600 Enligt utvecklarna är RC-600 den mest avancerade looper-pedalen på den här planeten, och därmed troligtvis i detta universum. För den som gillar att skapa musik med hjälp av egna loopar i realtid, måste det här vara en riktig drömmaskin.

Den är stor och liknar kanske mer ett helt pedalbord än en enda pedal. Men den fysiska uppenbarelsen är faktiskt en förutsättning för att den ska kunna erbjuda alla möjligheter och finesser som den gör.

RC-600 kan spela in på sex olika spår, och

du kan vid behov lägga på flera ”over-dubs” på dessa. Du har tre uppsättningar med färgkodade fotomkopplare märkta Rec/Play och Stop, plus en omkopplare som gör att du kan växla mellan spår 1–3 och 4–6.

Dessutom finns en omkopplare för Undo/ Redo och en som är märkt All Start/Stop.

De tre sista omkopplarna har dessutom en extra funktion, och – som om detta inte vore nog – kan man även programmera in egna funktioner för alla dessa fotomkopplare.

Till hjälp vid hanteringen av loopar och allt annat har du två displayer, fyra rattar

ett hörlursuttag. Behöver man egentligen mer?

• Låter riktigt bra • Oerhört kraftfull • Inspelning på sex spår med overdub-möjlighet • Massor av funktioner • Bra inbyggda effekter • Har massor av in- och utgångar • Hörlursuttag ■

MINUS

• Lite ”råddig” att komma in i NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

37

”Det viktigaste av allt, om man vill att loopandet ska fungera, är tajming.”

och åtta tryckknappar. Den ena displayen håller takten och visar bland annat var du är i loopen. Den andra displayen sköter allt övrigt hushållsarbete, för effekter, in- och utsignaler, mixning etcetera. Dessutom finns en ratt som enbart hanterar ljudnivån ut.

Imponerande ljudkvalité Allt ljud hanteras med en 32-bitars flyttalsprocess, och det innebär att det du spelar in låter riktigt bra, även efter några pålägg/overdubs. De XLR-försedda mickingångarna har ordentligt med gain. De är tämligen brus- och distorsionsfria, och har dessutom stöd för fantommatning för mickar som behöver det.

Instrumentingångarna kan konfigureras för att hantera signal på endera line- eller instrumentnivå (ingångsimpedans: 1 MΩ), vilket gör att elgitarrer stormtrivs.

De sex stereospåren kan köras vart och ett för sig, i serie, eller parallellt, genom att man använder foot-switchen för All Start/Stop.

Det innebär stora möjligheter om man vill bygga upp en låt, med intro, vers, chorus och så vidare. Du har dessutom tre stereouppsättningar av utgångar som du kan hantera på allehanda sätt.

Du kan ansluta RC-600 till din dator via USB, för att backa upp allt du skapat, med det finns även ett par program du kan ladda ner: RC Rhythm Converter och Boss Tone Studio. Där kan du skapa egna trumkomp och spara dem, eller ladda ner färdiga komp i form av loopar i WAV-format i allahanda musikstilar till RC600 och mycket annat smått och gott.

38

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Effekter och trumspår

Hantering

Boss RC-600 innehåller också en mängd olika effekter uppdelade i två grupper: Input FX och Track FX. Den första innehåller 49 olika effekter och den andra erbjuder 53 effekter, och man kan använda fyra effekter i taget ur de två grupperna. Boss har en mängd intressanta och välljudande effekter i sina många effektpedaler, och RC-600 är inget undantag. För gitarrister finns både en uppsättning med förstärkaremuleringar, en gitarr-till-bas-simulator som pitchar ner din gitarr en oktav, och vanliga traditionella effekter som reverb, delay, chorus, dist etcetera. För vokalisten är RC-600 nästan lika välförsedd, och dessutom finns en mängd spännande specialeffekter, som Beat Scatter, Vinyl Flick och så vidare. Här måste jag erkänna att jag hade vissa problem med att få till det, men det går att spela in även med dessa input-effekter, även om det kan kännas lite motigt, så ge inte upp. Det går dessutom att lägga på globala spåreffekter (Track FX) i efterhand.

RC-600 har också dedikerade omkopplare för att spela upp inspelade loopar baklänges eller på halva hastigheten.

På trumsidan finns 200 färdiga rytmmönster att tillgå, och de 16-trumset som ingår kommer från Rolands V-drums-bibliotek. Här hittar vi mönster i alla möjliga musikstilar, som rock, pop, latin och jazz. De är kompletterade med intros, fills etcetera. Dessutom kan man, som vi nämnt, fixa till egna mönster i den till datorn nedladdade Rhythm Converter-appen.

Det går självfallet att synka både trumspår och tidsbaserade effekter till dina loopars tempo.

Det viktigast av allt, om man vill att loopandet ska fungera, är tajming. Det gäller att hitta takten och tempot, och där har man hjälp av en metronom som både låter och blinkar. Skulle inte det räcka kan man plocka fram ett av de många trumkompen.

Det hjälper också om man räknar in – precis som när man spelar med verkliga musikanter.

Man måste stampa till på ettan samtidigt som man börjar spela, om man vill att ett kompa ska sitta i loopen taktmässigt. Sedan får man stampa lika exakt på stoppknappen. Alla fotomkopplarna är färgkodade, och man har även hjälp av LED-strippar som byter färg beroende på om man spelar in, spelar upp eller lägger på ett pålägg.

Utöver möjligheten att fritt programmera de nio fotomkopplarna att styra i stort sett vad man vill, har man även möjlighet att ansluta externa foot-switchar eller expression-pedaler till de två control-jacken. Varje telejack klarar av två foot-switchar eller en expression-pedal.

Det går även att programmera de tre extra fotomkopplarna på RC-600 så att de styr Input FX och Track FX. Dessutom finns MIDI in och ut där man kan styra RC-600 med externa MIDI-enheter och använda MIDI-sync för att synka till din dators DAW, och mycket mer.

När det gäller pålägg (over-dubs) har RC600 tre olika modes, bland annat kan man byta ut det ljud som spelas i en loop – samtidigt som det spelas – plus att det finns en speciell ”bounce-funktion”, som gör att man kan mixa ner flera spår till ett.

Undo-/redo-funktionen har fått en ny funktion (Mark Back) som gör att man kan flagga en loop man gjort, och ”ångra sig” tillbaka till just den, även om man gjort nya pålägg efter det.

Rätt fiffigt, om ni frågar mig. Det finns nu även en Auto Rec-funktion, för exaktare pålägg.

Och när du är nöjd kan du spara alla dina loopar och inställningar till någon av de 99 minnesplatserna som RC-600 erbjuder.

Intryck och utlåtande Eftersom jag är nybörjare på det där med looppedaler kände jag mig till en början lite vilsen när det gäller hanteringen av RC-600. Det finns en nedladdningsbar manual/brux och en parameter-lista, men alla inställningar och redigeringar sker i ett rätt litet teckenfönster.

För den (undertecknad) som är mer van att jobba med en dator, och två anslutna skärmar, blir det onekligen lite pilligt.

Hanteringen hade troligen tjänat på om Boss försett RC-600 med en något större display.

Där har till exempel den hälften så stora Boss GT-1000Core en dubbelt så stor display, så det borde gått att fixa. Några fler dedikerade knappar – som hos den jämngamla RC-505 mkII hade självfallet underlättat. Men som tur är finns YouTube!

För den som tycker det verkar krångligt att använda en looper-pedal (jag kan hålla med) finns nämligen massor av instruktionsfilmer på YouTube. På Rolands australiska hemsida (som man hittar om man söker på the-ultimateguide-to-boss-loop-stations) finns en hel artikel som behandlar detta, och Alex Hutchings

gör sitt yttersta för att även vi ”lite trögfattade musikanter” ska kunna förstå dessa mysterier. Även KT Tunstall har gjort en undervisnings­ video där hon i detalj visar hur hon bygger upp sin monsterhit (med ackord och allt).

Om vi också ska avverka det som är mindre lyckat hos RC-600 är det lika bra att riva av plåstret på en gång.

Hanteringen av input-effekterna är lite hemlig och när jag först försökte spela in med inputFX fick jag enbart en torr signal utan effekter.

Jag hörde effekten när jag spelade, men inte när loopen spelades upp på nytt. I manualen framgår det inte särskilt tydligt, men det går faktiskt att spela in instrument med de inbyggda inputeffekterna. Någonstans hade jag gjort fel. Detta trots att jag försökt följa manualen till punkt och pricka.

Visst, man kan lägga på track-effekter i efterhand, men det kräver alltid en stunds redigering, och då får man förstås samma effekt på alla de pålägg som gjorts på just det spåret. Det är alltså lite ”råddigt” att få till detta. Det är synd, för de effekter som ingår i RC-600 är riktigt bra.

Om man väljer att spela genom externa effektpedaler funkar det förstås lika bra. Då blir ljudet inspelat precis som man hör det.

Men nu släpper vi det. Vi har ju allt det som är väldigt, väldigt bra med RC-600.

För det första så låter ljudkvalitén ljuvligt bra – både på det man spelar in och alla effekter.

Och med sina sex stereospår och massor av utgångar och andra anslutningsmöjligheter, plus möjligheter att själv programmera funktioner för fotomkopplarna så är RC-600 ett verkligt

kraftpaket. Det funkar lika bra för ett enmansband som för en duo (med sina dubbla mickoch instrumentingångar). Eller varför inte en hel orkester? När man lärt sig hanteringen kan man ha mycket roligt med Boss RC-600.

Sammanfattning Med Boss RC-600 har Roland presenterat en riktig värsting till looper-pedal. Den har oerhört många användbara funktioner. Man kan ansluta massor av externa hjälpmedel som MIDI-utrustning, expression-pedaler och fot-omkopplare (om de nio färgkodade omkopplare som redan ingår inte skulle räcka till.)

Ljudmässigt håller det man spelar in på de sex stereospåren högre klass än kanske någon annan pedal i den här genren. Den har dubbla uppsättningar av både fantommatade mickingångar och instrumentingångar – som med sina 1 MΩ i ingångsimpedans, fungerar utmärkt med de f lesta elgitarrer och elbasar. En inbyggd uppsättning trumspår gör sitt till för att underlätta skapande av grooviga loopar.

Man kanske inte blir någon KT Tunstall eller Ed Sheeran med ens, eller enbart för att man skaffat en sådan här pedal, men de maskinella förutsättningarna bör i alla fall räcka till. Sedan är det förstås det där känsliga kapitlet med begåvning, sångröst och flinka gitarrfingrar som ska till också. Men RC-600 bör i alla fall inte lägga några hinder i vägen för den som vill bli nästa stora looper-artist. Vi önskar er lycka till! —

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

39

TEST MJUKVARA Text: Peter Marchione Foto: Korg

Korg opsix native

FM-syntes för normalbegåvade Korg släppte nyligen en mjukvaruversion av sin FM-synt opsix, blott två år efter att den fysiska motsvarigheten lanserades. Vi tar den nya datamaskinsvarianten på en testutflykt i musikens värld.

40

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

41

TESTDATORER Dator 1 Windows 10 64-bit, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OS 11.6.1 Big Sur Dator 3 iMac Pro, macOS Big Sur, 3,2 GHz 8-Core Intel Xeon W, 32 GB RAM TESTADES TILLSAMMANS MED Steinberg Cubase Pro 12.0.20, Ableton Live 11.1.5, Bitwig Studio 4.2.3, Harrison Mixbus 6.2.407, Reason Studios 12.2.6d43. På PC testades VST-versionen och på Mac både VST och AU, i de mjukvaror som hade stöd för respektive format.

TYP Mjukvaruinstrument, fristående och plugin, för Mac och PC, 64 Bit. VST 3, AAX (Native), AU (Mac) SYSTEMKRAV Apple M1, Intel Core i5 eller bättre (Core i7 eller bättre rekommenderas), 8 GB RAM (16 GB eller mer rekommenderas) 8 GB ledigt hårddiskutrymme, internetuppkoppling, Mac OSX 10.14 Mojave.

PC Windows 10, 64-bit PRIS 199 dollar DISTRIBUTÖR Korg, www.korg.com

T

ill skillnad mot de syntar som vi kikade på i vår genomkörare av Korg Collection 3 (MM nr 10, 2021) är den fysiska förlagan till opsix native en rätt ny skapelse. Vanligtvis brukar ju mjukvarutillverkares mastodonta plugin-paket ha en viss förkärlek till vintage-instrument. Kanske för att inte konkurrera med sina egna moderna skapelser, vem vet?

Hårdvaru-opsix kom 2020 och är en FM-synt med lite nya infallsvinklar. Den är betydligt mer användarvänlig än många av de referenser som vi alla tänker på när FM är på tapeten. Under åttiotalet, då många syntar baserade på denna teknik gjorde entré för de stora massorna, var användargränssnitten ofta lite väl anpassade för universitetsstudenter i ljuddesign och inte nödvändigtvis för musiker.

Enligt vissa – ytterst obekräftade – uppgifter fanns det bara två personer i universum som egentligen behärskade Yamaha DX7, varav den ena då skulle vara Brian Eno.

Installation Precis som ovannämnda Collection-paket hanteras opsix native via ett hjälpprogram: Korg Software Pass. Förutom att du härifrån ordnar med nedladdning och registrering håller även denna app reda på eventuella uppdateringar.

Kopieringsskyddet utgörs av serienummer och välbeprövad challange/response. Med andra ord en helt dongle-fri upplevelse.

För dig som är sugen på att testa finns demo tillgänglig på https://id.korg.com/ static_ pages/3.

Skärmanpassat gränssnitt Mjukvaruversionen av opsix följer inte slaviskt designen från hårdvaru-diton, ett förhållningssätt som vi sett mer av under senare år och från många tillverkare. Personligen gillar jag denna utveckling. Visst, de gamla relikinstrumenten från de elektroniska (och elektriska) instrumentens forntid må vara snygga – men att försöka ratta tätt sittande reglage med mus är inte

✚ PLUS

• Städat och sansat gränssnitt • Bra ljud • Begripligt ■

MINUS

• Vissa delar lite väl undanskuffade • Sequencermodulerna borde kunna separeras bättre Varje Operator kan laddas med någon av 23 olika vågformer.

42

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

”Själva grejen med FM-syntar är att olika Operators kan interagera med varandra på olika sätt, man låter liksom en vågform eller fler störa en annan och på så vis skapa effekter i form av exempelvis övertoner eller olika typer av förvrängning.” alltid det lättaste. Gränssnitt som tar avstamp från just datormiljö tycker jag är trevligt.

Sex vågformer Som vi alla säkert listat ut av namnet har vi siffran sex att utgå ifrån. Instrumentets ljudalstring tar avstamp i just så många Operators. Dessa kan ladda 23 olika typer av vågformer: Sine, Sine 12Bit, Sine 8Bit, Saw, Saw HD, Square, Square HD, Additive Saw3, Additive SQR3, Additive Tri3, Additive 12345, Additive 1+2 till 1+8, Noise S/H samt White, Pink och Bluse Noise. En redig samling vågformer som skiljer sig rejält från paletten som brukar levereras med syntar av traditionellt (och söndertjatat) subtraktivt snitt.

Inte bara förvalda algoritmer Själva grejen med FM-syntar är att olika Operators kan interagera med varandra på olika sätt, man låter liksom en vågform eller fler störa en annan och på så vis skapa effekter i form av exempelvis övertoner eller olika typer av förvrängning. Vi har för detta olika varianter att välja med på var och en av de sex operatorerna: FM, Ring Mod, Filter, Filter FM, Wave Fold samt Effect. Den senare erbjuder ett litet

utbud av effekter som lämpar sig i just syntesdelen, medan effekt-delen senare i genomgången är mer traditionella prylar. I Operator-delen får vi tillgång till effekterna: Peaking EQ , Shelving EQ , Phaser, Short Delay, Comb Filter, Distortion, Drive, Decimator, Wave Shaper och Punch.

Hur varje Operator sedan är kopplad i relation till de andra bestäms antingen genom att välja en av totalt 40 förval eller så växlar du över till en matris med 36 rutor (6x6) och ”kan själv”. Det är avsaknaden av sådana här visualiseringar som i mycket bidrog till att den äldre skolans hårdvaruinstrument var rätt svåra att begripa sig på.

Ratta klang Ordet klang passar ypperligt när vi närmar oss FM-syntes. Sinnebilden av soundet är just klockigare ljud, med rejäla doser övertoner och/eller fas-glidande svep – ofta med en digital skitighet som man kan hata, gilla eller kanske rent av hatgilla.

Förutom att du kan välja mellan de olika vågformerna och hur dessa ska interagera, via algoritmer alternativt matrisen, finns så klart lite andra reglage. Var och en av de sex

operatorerna har individuell kontroll över Level, Ratio, Width och Feedback i den grundläggande Mode-vyn.

Därefter följer en Pitch-vy med reglage för Fine, Detune och Transpose. Fine-vredet är en lite mer detaljerad justering av Ratio. Det senare är alltså de reglage som du kan göra störst åverkan på pitch med.

Nästa vy är Pitch Modulation, där vi alltså kan välja olika källor för att kontrollera just detta: EG1, LFO1 eller Velocity. Varje reglage kan även kors-moduleras med ytterligare en källa, till exempel modulationshjul eller LFO2.

Som vi alla förstår öppnar detta för väldigt dynamiska klanger och en bra grund för ljud som inte upplevs som repetitiva och statiskt loopade.

Level Modulation är lite enklare i sin utformning än Pitch-motsvarigheten. Här finns dels en hårdkodning till LFO1 men även en korsmodulerare. I denna vy har vi även ett reglage som styr anslagskänsligheten. Eftersom alla Modulationer är per operator så går det utmärkt att ha en hel del olika karaktär på var och en. Ett konkret exempel: En kick där klick och sub är på olika operatorer och där endast klick-delen bryr sig om anslag: Vips har du en ren sub när du spelar svagt och en klickigare när du drämmer till rejält.

Klickar vi oss vidare i operator-visningen hittar vi en Envelope-del av traditionell ADSR-typ men med lite bonus. Förutom att vi har tio olika former, som inverkar på kurvan mellan Attack/Decay och den mellan Sustain/Release kan vi även själva dra i olika punkter av den grafiska visningen och på så vis få det precis som vi vill.

Sist ut i operator-hanteringen är en Keyboard tracking-del där vi själva ställer in eventuella brytpunkter samt lägsta och högsta pitch-värde. Vissa klanger vill man nu snarare låsa i frekvens, medan andra ska följa ton utefter vad som slås an.

Globala reglage

Opsix native erbjuder 40 olika förinställda algoritmer.

I programfönstrets nederdel, som Korg lyckas särskilja med en mörkare kulör än Operatorvisningen strax ovan, finns olika vyer av mer global karaktär för instrumentet: Sound, Motion, Sequencer och Misc/Random.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

43

”Rent ljudmässigt är Korg opsix native, i mina öron, identisk med sin fysiska föregångare.”

Under Sound hittar vi först en Arpeggiator med sju olika varianter: Manual, Up, Down, Alt1, Alt2, Random och Trigger.

Därefter erbjuds vi ett övergripande filter med en generös samling av karaktärer: Förutom de ”usual suspects” – låg-, hög- och bandpass i olika utföranden bjuder tillverkaren även på MS-20 och Poly6-varianter. Utöver reglage för Cutoff och Resonance kan även filtrets keyboard-tracking ställas in samt även moduleras, både via EG2 och LFO2 men även i detta fall via kors-modulation.

Envelope och LFO samsas på nästa flik och här erbjuds vi tre uppsättningar av varje. Den förstnämnda följer stuket som vi redan bekantat oss med på Operator-nivå och LFO-skapelsen följer standardpraxis. Även här levererar Korg en rejäl skopa vågformer att välja mellan: 23 för att vara exakt.

Effekter Självklart levererar Korg en fin uppsättning effekter i opsix native. Vi har ju redan tidigare lärt oss att de är riktiga hejare på sådant här,

till exempel i mjukvarustudion Gadget. Denna gång rör det sig om totalt 30 effekter och då allt ifrån bröd och smör-grejor som Chorus, Flanger och Delayer till förstärkaremuleringar, bandekon och grain-skiftare.

Om vi skulle gå igenom alla effekterna, som ofta erbjuder underliggande varianter (till exempel specifika förstärkarkaraktärer) så skulle detta nummer av MM förvandlas till en encyklopedi. För att få till ett kortare omdöme har jag noga valt ett epitet som kan summera det hela: Svinbra!

Allt som allt kan varje patch ha upp till tre effekttappningar, som då jobbar i serie.

Kanske att jag hade velat ha lite bättre routing-möjligheter här. Om jag ber Korggänget riktigt, riktigt snällt kanske de kan få till det i kommande version. Visst, du kan lägga vissa effekter redan på Operator-nivå men där rör det sig ju om andra typer av effekter. Dessutom brukar man ofta befinna sig i annat mind-set när man är i syntesdelen av programmet jämfört med när vi får feeling och bara vill leka med effekter på ett lite mer gitarrist-aktigt sätt, snarare än programmeringsnördigt.

Virtual patch Undanskuffat under Effekt-delen finns en liten överblick över vad som är kopplat till vad i modulationsbiten. Här följer du hela kedjan från Source vidare till Destination och med tillhörande styrning avseende intensitet och eventuell Control-modul som är med och korsstyr förloppet.

Principiellt har de gjort rätt men det känns lite knöligt att denna visning är så lågt prioriterad så att den måste scrollas. Här ser jag gärna möjlighet att få en pop up-vy, precis som exempelvis effekter och vågformer. Det blir liksom lite mer ordning och reda då.

Liv och rörelse Den väl tilltagna effekt-arsenalen bjuder på en rejäl flora, med allt ifrån standardprylar till mer spejsade upptåg.

44

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Förutom standard-arpeggiatorn finns ytterligare två moduler för att göra opsix native lite mer självspelande. Den första av dessa

hittar vi på fliken strax intill och bär epitetet Motion och till höger om den hittar vi i sin tur ytterligare en, med det traditionella namnet Sequencer.

Båda dessa är konsekvent designade och jobbar med upp till 16 steg och därtill valbar upplösning på mellan 1/64-delstakt till 4 heltakter. Med andra ord, ett rackarns bra spann.

Därtill har vi också trevliga tricks som att spela framlänges, baklänges, framlänges/baklänges men även spännande varianter där den jobbar sig från början och slutet inåt mitten. Det låter mysko när man beskriver det i text, men det är rätt vettigt i praktiken. Båda sequencermodulerna har också en svängratt som jobbar mellan 0–100.

Som namnet antyder fokuserar Motion på att göra ljudet mer levande och erbjuder sex rader/lanes som var och en kan adresseras till en massa olika, valbara destinationer – till och med arpeggiatorn, algoritmval och vanliga MIDI-CC. Varje steg kan också ställas i olika lägen: STEP, EXP, LIN och LOG. Dessa är alltså små enveloper i respektive steg, idealiskt för att exempelvis få rätt glide elller hack mellan två triggningar.

Den ”vanliga” sequencern har inte dessa kurvor utan jobbar utifrån tonhöjd på upp till sex olika toner samtidigt. Eventuell glide med mera löser vi alltså genom att jobba med både denna och den intilliggande Motion-varianten.

Förutom tonhöjd kontrollerar Sequencern också Velociy, Start (alltså förskjutning) och Gate.

Ett litet aber när det gäller de båda sequencerdelarna är att de övergripande inställningarna uppspelning, bpm, längd, upplösning, och swing är länkade. I grunden kanske logiskt men jag skulle gärna vilja ha möjligheten att köra dem separat också. Kanske mest för att höra hur galet otajt det skulle bli.

för transponering, oktav, LFO1-styrning och Glide, därefter ett vred som hanterar feedback i själva algoritmkedjan.

Sist i denna visning är Randomize, som både kan slumpa precis allt i hela instrumentet och även valda delar.

All round och trevligt Rent ljudmässigt är Korg opsix native, i mina öron, identisk med sin fysiska föregångare.

Enligt allas ögon skiljer de sig så klart rejält.

Jag har ju redan ordat om att jag gillar när man skapar datoranpassade gränssnitt i stället för att försöka bygga upp en 3D-skapelse som ska ge feeling av träpaneler med mera. Opsix native är i stora delar föredömligt designad med tydlighet som ledstjärna. Det är bara den sista matrisen med Virtual Patch som jag tycker förtjänar lite mer kärlek och kanske vore det kul om sequencer-modulerna kunde låsas så att vi fick byta ljud utan att radera det sväng man fått till där. —

Strax intill Motion hittar vi en ”vanlig” sequencer. De båda jobbar väldigt bra tillsammans.

Lite blandat Sista fliken kan lätt förbises av bara farten. Vi bör dock inte missa Misc/Random-vyn. Här finns dels en överordnad Program Pitch med reglage

Korg opsix native har en väldigt kul Randomizer. Bra att ha tillhands när vi kört fast och du väljer lätt själv vad den får härja med.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

45

TEST SAMLADE SAMPLINGAR Text: Gunnar E Olsson Foto: Joshua Thomas

Spitfire Audio The Pool Project & Aperture The Stack

Ljudkreatörer i unika samarbetsprojekt I våra kontakter med yttervärlden – utanför Sundbyberg, där jag bor – har vi hört Spitfire Audio rekommenderas av många musikkreatörer. Vi beslöt oss därför att kolla lite extra på ett par av deras bibliotek.

Valet föll dels på ett samarbetsprojekt med kompositören Oliver Patrice Weder, The Pool Project, och dels på ett bibliotek, Aperture The Stack, som en av grundarna av Spitfire Audio länge hade velat skapa. Fritt översatt brukar grundaren till Aperture The Stack kalla det för ”En monstruös sammanställning av elektronisk utrustning uppspelad genom den största samlingen av förstärkare som någonsin spelats in”. Det tyckte vi självfallet var värt att kika på och vi hoppas att ni tycker likadant.

Oliver Patrice Weder Kompositören, producenten och artisten Oliver Patrice Weder kommer ursprungligen från Schweiz och har tidigare skapat en hel del filmmusik, bland annat till filmen Spring och till skräckisen The Haunted. Weders huvudinstrument är piano och hans förkärlek till detta

instrument går tillbaka ända till hans barndom.

Det var då han första gången hörde gruppen The Doors och deras keyboardist Ray Manzarek.

Sedan dess har han spelat med en rad olika band, och studerat musik vid Valencias filial till Berklee College of Music. Det var också där som han fick smak för filmmusik. Numera komponerar han en del musik för BBC och är samtidigt huvudkompositör för brittiska mjukvaruföretaget Spitfire Audio, som nu presenterar samplingsbiblioteket The Pool Project. Det är inspelat vid en överbyggd bassäng strax utanför Madrid.

I anslutning till detta passade Weder även på att skapa ett album där han så gott som uteslutande använder sig av samplingar från pool-projektet.

The Pool Project Weder berättar att så snart han steg in i poolhuset så insåg han att han bara måste spela in där.

Spitfire Audio-appen används för nedladdning och installation.

46

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Det naturliga reverbet var perfekt tyckte han, och genom att hänga en mikrofon över vattnet kunde han skapa ett reverb som påminde om ett riktigt bra fjäder-reverb, och där fanns även ett stillsamt lugn som inspirerade honom.

Men det var efter Weder hade hört sin svåger sjunga ett operastycke i poolhuset som han beslöt sig för att spela in röster där. Han förstod att han var tvungen att sampla poolhus-miljön så att fler kompositörer skulle kunna få möjlighet att använda den speciella akustik som fanns där. Det föll sig då naturligt att plattan och samplingsbiblioteket blev intimt förknippade och kom till i, som han själv uttrycker det i ”perfekt harmoni”.

Innehåll Vokalinslag var det första Weder spelade in.

Från Madrid lyckades han få vokalgruppen Club del Rio. Dessutom kom träblåsduon Zopli2 med sin altflöjt och basklarinett för att ta del av poolhusets sällsamma akustik. De senare bidrog med sitt luftiga sound och sin speciella spelteknik, som även inbegriper så kallad ”cirkulär andning”.

Dessutom samplades Weders eget piano, ett Petrof från 60-talet, som preparerades med både filt och tejp, för att skapa ett riktigt vintage-sound. Och som inte detta vore nog erbjuder The Pool Project även specialgjorda synt-loopar från Weders Juno-6 – som spelats genom diverse olika effektpedaler – plus en unik samling leksaksinstrument, slagverks-loopar, en blockflöjt, samt en kaval (en bulgarisk flöjt).

Allt som allt blev det 40 olika preset, och alla dessa finns tillgängliga via Spitfire Audios egen uppspelare. Preseten består dels av olika långa vokalinslag från vokaltrion och soloröster.

Några går under namnet Gentle Breeze och kommer från träblåset, två preset är inspelningar av det tejpade och filtpreparerade pianot, fem kommer från leksaksinstrumenten, fyra är enkla slagverk och tio består av synt-loopar.

Spitfire Audios uppspelningsplugg är enkel att använda, och med den kan man även använda en mängd specialeffekter som ingår i pool-projektet.

Man kan även styra samplingarnas olika parametrar på allehanda sätt.

”Outsägligt vackert, så skulle man kunna sammanfatta The Pool Project.”

Bland dessa parametrar hittar vi Dynamics (som styr hur nära man mickat ljudet), Expression, Attack, Release, Reverb, Stretch (samplingens uppspelningshastighet), Distort (nu pratar vi distorsion), Variation (olika variationer av samma ljud), och dessutom finns Key Release och pedalkontroller för pianoljuden.

Man har tagit fram 13 olika impulssvar för reverbet och varje ljud är förstås anslagskänsligt för att kunna skapa olika klanger.

ödesmättade soloinslag till stillsamma popballader. Dessutom blev jag väldigt förtjust i flera av de extrainstrument som samplats, där blev blockflöjten och leksakspianot klara favoriter.

Bir ni triggade av allt detta kan ni förstås även köpa plattan med samma namn: The Pool Project.

PLATTFORM VST2, VST3, AAX och AU NEDLADDNING 1,7 GB TILLVERKARE Spitfire Audio, www.spitfireaudio.com PRIS 29 dollar

Användning Man laddar ner och installerar allt från Spitfire Audio-appen och The Pool Project kostar bara 29 Euro. Det är en egen plugg som finns i formaten VST2, VST3, AAX och AU. Det finns videor på utvecklarens hemsida som visar hur man öppnar pluggen i olika DAW-program.

Du hittar den under SA Recordings bland dina pluggar, inte under Spitfire Audio, som gäller för de andra av biblioteken från Spitfire. Och självfallet kan man använda alla de här samplingarna/instrumenten i sina egna kompositioner – oavsett om det är tänkt för kommersiella utgåvor eller enbart hemmabruk.

Intryck Här finns både en skör och sårbar närhet och ett sublimt, storslaget reverbdränkt ljudlandskap att tillgå. Man har spelat in, som mest, tre röster, och det fungerar fantastiskt bra. Man blir genast inspirerad till att skapa egna tolkningar med utgångspunkt från dessa samplingar.

Det instrument som utgör grunden för Weders platta – som är intimt sammankopplad med det här biblioteket – är det piano som finns i två varianter: ”Double Felt Piano”, där hamrarna i pianot dämpas av extra filtlager, och ”Taped Piano” där man dessutom tejpat strängarna med en variant av gaffatejp.

Vokalinslag eller luftiga träblås? Det är bara att välja.

Sammanfattning Outsägligt vackert, så skulle man kunna sammanfatta The Pool Project.

Ett av många utmärkta verktyg från Spitfire Audio för den som jobbar med mer stillsam musik. Här finns vackra vokala inslag, luftiga träblåsljud och ett preparerat piano som fungerar alldeles ypperligt till allt från

Projektet innehåller även Weders Petrofpiano. Nogsamt preparerat.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

47

"Kanske det värsta, och det bästa jag hört i samplingsbiblioteksväg.

En våt dröm för både gitarrister och andra musiker. Urspännande!"

Aperture The Stack ”En monstruös sammanställning av elektronisk utrustning uppspelad genom den största samlingen av förstärkare som någonsin spelats in”.

Så beskriver utvecklarna bakom nästa märkliga bibliotek Aperture The Stack. Christian Henson, en av grundarna av Spitfire Audio, är

också den drivande kraften bakom Aperture.

Och visst var det en mäktig uppställning när den presenterades i höstas. Det hela ägde rum i Air Studios Lyndhurst Hall – en före detta gammal kyrka i norra London. Man hade placerat förstärkarna på byggnadsställningar så att de bildade en gigantisk förstärkarvägg (engelska

”stack”). Tekniker på plats och ansvarig för inspelningen var Jake Jackson. Det tog sex månader att organisera hela inspelningen och det kan man förstå när man ser en uppräkning av all utrustning som använts i det här projektet.

Alla ljudalstrarna har körts genom en vägg av 56 olika gitarrförstärkare och fyra subbasar.

Bland gitarrförstärkarna hittar vi modeller från alla de kända märkena, bland andra Marshall, Fender, Peavey, Vox, Mesa, Aguilar, Orange, Ampeg, plus en massa andra.

Ljudalstrare Bland ljudkällorna hittar vi inte bara fyra elgitarrer – det vore ju för enkelt. Här finns även stor samling vintage-syntar, två elbasar, en Euro-rack, och mycket annat. Men om vi skulle fokusera på syntuppställningen så har vi där The Collossus (eller ”Dave”), Christian Hensons eget syntmonster från Analogue Solutions, en vägg av modulärsyntar, både Juno 6- och Jupiter-syntar från Roland, två Deckard’s Dream MK2, 8-rösters analoga polysyntar från Black Corporation, en Korg MS-20, åtta LYRA-8-syntar – utlånade av SOMA Laboratory – tillsammans med flera moderna Moog- och Sequential Circuits-syntar och förstås en Roland TR-808.

En gitarrists våta dröm: en stack med 56 gitarrförstärkare.

Mycket ljud blir det Den man som styr och ställer och ser till att alla gitarrister och basister synkas heter Leo Abrahams. Han har tidigare medverkat på flera samplingsprojekt tillsammans med Spitfire Audio. Och jäklar, i min lilla låda, vad det låter när man fläskar på med allt detta.

Ungefär var fjärde förstärkare är närmickad, men hela väggen är dessutom uppmickad på fyra olika nivåer. Christian Henson tänker sig Aperture (engelska för bländare) som en stor bländarring, som påverkar både storleken och djupet på det inspelade ljudet. Precis som när man öppnar en bländarring på ett objektiv får man mer av både förstärkarväggen och av hela rummet/kyrksalen, när man öppnar bländaren/Aperture. Det man introducerar är också mer av hela systemets dynamik. Och allt detta sköts via modulationshjulet.

Detta är stacken En ruskigt imponerande syn. Notera även kyrkorgelpiporna i bakgrunden.

48

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

En vansinnig idé som aldrig genomförts förut.

Och samtidigt ”Det bästa ögonblicket i mitt

liv,” enligt Henson. Man har tidigare kanske använt tre eller fyra förstärkare, men aldrig 56.

Aperture The Stack innehåller 87 färdiga fabriksinställningar, uppdelade i olika instrumentgrupper. Av uppräkningen här ovan förstår ni att det rör sig om många rätt maffiga ljudkulisser, men Aperture kan också erbjuda många små tajta uppsättningar – speciellt i den första nivån där endast en del av förstärkarna hörs – för att sedan öppna rejält på spjället när man öppnar ”bländaren”. Här finns allt från väldigt skira och rena gitarrsamplingar till ett vrålvräk, vars like nog världen aldrig upplevt. Att säga att detta är ett enastående ljudbibliotek vore en klar underdrift. Det är också ett storleksmässigt rätt maffigt bibliotek på sammanlagt 7,5 GB. Det finns även en begränsad gratisversion att ladda ner för den som är nyfiken. Demoversion ligger på 554 MB och den rekommenderas varmt.

Sammanfattning En helt vansinnig idé som kunde genomföras med hjälp av ett gäng superprofessionella musiker och tekniker. Och naturligtvis oerhört inspirerande för alla som skapar musik, men kanske framför allt ett perfekt bibliotek för att bygga monstruösa ljudväggar för filmmusik, och mycket annat.

Det är visserligen en bra bit från mitt vanliga blues-sound, men jag skulle verkligen vilja försöka få in det i några av mina modernare kompositioner. Kanske det värsta, och det bästa jag hört i samplingsbiblioteksväg. En våt dröm för både gitarrister och andra musiker. Urspännande! —

Här finns en mängd mycket intressanta preset.

Det finns en film som visar hur det gick till när man skapade Aperture The Stack.

Denna hittar du på www.spitfireaudio.com/ aperture-the-stack/

PLATTFORM VST2, VST3, AAX och AU; NKS-kompatibla NEDLADDNING 7,5 GB; demoversion: 554 MB TILLVERKARE Spitfire Audio, www.spitfireaudio.com PRIS 249 euro

Man har flera olika syntljud att välja bland, och en mängd olika parameterar som ska styras.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

49

TEST PIGGA PLUGGAR Text: Gunnar E Olsson

LiquidSonics Seventh Heaven Pro IK Multimedia T-RackS Joe Chiccarelli Vocal Strip BABY Audio Christalline

Ljudverktyg från sjunde himlen I både proffs- och amatörsammanhang är nog reverb den allra viktigaste effekten. Vi har kikat på tre sådana pluggar som vi gillar extra mycket.

LiquidSonics

Kanske den bästa mjukvaruversionen av ett Bricasti M7.

Det har sagts förr, men det tål att upprepas: LiquidSonics har utvecklat några av de allra bästa reverb-pluggarna som går att få tag på i dag. Det är ingen tillfällighet att många toppnamn bland både producenter och ljudtekniker inom musik- och broadcast-branschen valt att använda någon, eller några, av deras pluggar.

Utvecklarna har skapat en mängd olika reverb för både stereo, surround- och atmos-tillämpningar. Lustrous Plates, Cinematic Rooms, Reverberate 3, och Seventh Heaven är några populära plugin-effekter inom LiquidSonics utbud. Vi hittar dem både hos proffsen och i hemstudiosammanhang. Alla behöver ju ett riktigt välljudande reverb.

Seventh Heaven

Klickar du på pilen i nederkanten kommer du åt ytterligare parametrar.

50

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Lagom till Seventh Heavens 5-årsjubileum presenterade man en ny version av pluggen.

Den kan nu hantera Surround-ljud upp till 7.1.6, den har fått en ducking-funktion, och den stödjer nu även Apple Silicon-processorer.

Seventh Heaven är av många ansedd som den mest övertygande mjukvaruversionen av det legendariska hårdvarureverbet Bricasti M7 – en rackenhet som återfinns i massor av studior runt om i världen. Vi hittar den också hos höjdarna bland film- och musikskapare.

Seventh Heaven Professional kostar 299 dollar och den har 236 olika preset som alla byg-

”Det finns en nedladdningsbar testversion, där du kan prova alla funktioner under 14 dagar innan du bestämmer dig.” ger på impulssvar från en Bricasti M7 – både version 1 och 2, plus de icke-linjära algoritmerna. Den har en fembands EQ , en avancerad delay-funktion, och du kan styra både de tidiga reflektionerna, och en mängd andra funktioner.

Och den har nu även en ducking-funktion som, på ett enkelt sätt, gör det möjligt att ”städa undan” reverbeffekten, så den inte lägger sig i vägen för originalljudet. I stället får reverbet blomma ut mellan de musikaliska fraserna. Det här går förstås att åstadkomma med en kompressor instoppad i effektens side-chain, men den inbyggda funktionen gör det så mycket lättare.

har de inte de begränsningar man normalt hittar hos convolution-reverb. Man har tillgång till betydligt fler parametrar än vanligt, när det gäller att finjustera effekterna. Du kan till exempel tempoanpassa pre-delayen så den synkar med det tempo ditt DAW-program spelar i båda dessa pluggar. Och du kan ställa utklingningstiden steglöst mellan 200 ms och 30 sekunder. Och du hittar ändå inga knepiga bieffekter i reverbsvansen. Det finns en nedladdningsbar testversion, där du kan

prova alla funktioner under 14 dagar innan du bestämmer dig.

PLATTFORM AU, VST 2.4, VST3, och AAX för Mac och PC TILLVERKARE LiquidSonics, www. liquidsonics.com PRIS Standardversionen: 69 dollar; Professional: 299 dollar

En enklare – men lika bra version Seventh Heaven är en nedbantad version av Pro-pluggen. Den har ”bara” 30 preset, och något enklare EQ- och delay-funktion. Och prismässigt landar den på blygsamma 69 dollar.

Jag säger ”blygsamma”, för det är fortfarande ett ruskigt bra reverb, och jag skulle verkligen inte dra mig för att rekommendera det för vilka audiosammanhang som helst. Även om Pro-versionen nu fått flera nya funktioner förblir standardversionen av Seventh Heaven ett stereo-reverb, eftersom den saknar Pro-versionens DSP-kraft. Ljudmässigt låter båda bröderna helt underbart. De gör verkligen skäl för namnet. Man landar lätt i sjunde himlen. Även om dessa båda pluggar bygger på impulssvar från de allra bästa Bricasti-ljuden,

Seventh Heaven är en utmärkt reverb-plugg även i sitt standardutförande.

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

51

”Så mitt råd lyder: ladda hem och testa den här, men nöj er inte med att köra sång genom JC:s Vocal Strip.

Testa med allt ni har! Ibland måste man våga ta ut svängarna.”

T-RackS Joe Chiccarelli Vocal Strip Det här är i första hand ett verktyg för att skapa ett riktigt bra sångljud, men eftersom reverb är en så viktig del i hur vi upplever ljud, ville vi ta med det ändå.

Signor Chiccarelli är en framstående musikproducent, som har jobbat med artister som Elton John, U2, Beck, The Strokes, The Killers, Tori Amos, Alanis Morissette, The White Stripes, och många fler. Ett underbart snyggt sångljud är

En plug-in för det perfekta sångljudet – och mycket mer.

52

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

Chiccarellis signum, och IK Multimedia har tillsammans med denne ljudkreatör velat återskapa de ljudverktyg som han använt vid sina inspelningar. Med hans Vocal Strip vill man åstadkomma allt detta i en enda plugin-enhet.

Grunden är här tre olika kompressorer som kan köras parallellt, eller var och en för sig. Till det har man adderat en de-esser, reverb, delay, modulation, och några intressanta filterfunktioner. De-essern har färdiga inställningar för manliga respektive kvinnliga röster och en ratt för mängden korrektion.

EQ-delen kan arbeta för sig eller tillsammans med någon/några av de tre kompressorerna. Den har även en pre/post-switch. På

effektsidan har vi två olika reverb, två olika delayer, och två modulationseffekter, och på utgångssidan finns en wet/dry-mixkontroll, drive som kan ge lite extra ”edge” åt sångljudet, och color, som påverkar hur drive-effekten låter. Och apropå kompressorerna har de valts för att kunna påverka ljudet på lite olika sätt. Samtidigt har man hållit sig till vintageavdelningen i kompressorhyllan. Det är Main som emulerar en UREI 1176, Retro, som efterliknar ljudkaraktären hos en Fairchild 670, och Heavy, som hämtat sin inspiration från både Tube-Tech CL 1B och UA 176. I Main-kompressorn, som är en av Chiccarellis absoluta favoriter, lägger man grunden för ett bra sångljud. I Retro-varianten kan man addera exakt rätt mängd av vintage-värme, och i Heavy-kompressorn kan man trycka till ordentligt och skapa en riktigt aggressiv rörkänsla.

Det perfekta sångljudet

Några av de färdiga preseten för optimalt sångljud.

Tanken är att man med hjälp av denna plugg ska kunna komma en bra bit på vägen mot det perfekta ljudet – även om det inte finns några genvägar dit.

Och när det gäller ljudkvalitet brukar man bli väldigt imponerad när man lyssnar på demo-spår på utvecklarnas hemsidor. När man sedan tankar hem pluggen och provar

den i sin egen lilla studio har man ofta en tendens att bli något ”underwhelmed”, som de säger på andra sidan den engelska kanalen. I det här fallet var det faktiskt precis tvärtom.

Jag var inte jätteimpad av ljudspåren hos utvecklaren, men när jag fick testa pluggen i min egen hemstudiomiljö blev jag närmast ”flabbergasted”. Och inte nog med att jag tyckte det lät ursnyggt på mina sångspår – ja, så snyggt min sång nu kan låta. Det fungerade alldeles utmärkt även på andra ljudspår. Speciellt förtjust blev jag över hur sagolikt vacker ton man kunde få på gitarrinspelningar. Och där hjälpte både kompressorerna, reverbet och de andra effekterna till att lyfta mitt gitarrljud till tidigare helt oanade höjder. F-n så glad jag blev!

Så mitt råd lyder: ladda hem och testa den här, men nöj er inte med att köra sång genom JC:s Vocal Strip. Testa med allt ni har! Ibland måste man våga ta ut svängarna.

PLATTFORM AU, VST 2, VST3, och AAX för Mac och PC TILLVERKARE IK Multimedia, www.ikmultimedia.com PRIS €149.99 exklusive VAT (€187.49 inklusive VAT) NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

53

”Och satan i gatan vad bra det låter! Jag blev helt golvad så snart jag laddat de första preseten, och det finns alla möjligheter att skruva till de här inställningarna helt efter eget behov.”

BABY Audio Crystalline Utvecklaren kallar BABY Audio Crystalline ”nästa generations algoritm-reverb”. Förr i tiden kallade man dem bara digital-reverb, och det rörde sig då alltid om hårdvaruburkar. I dessa försökte man med hjälp av olika matematiska algoritmer återskapa den ljudpåverkan man fick i verkliga akustiska rum, såväl stora som små. Det här började man laborera

BABY Audio Crystalline kan fås i både vitt ...

54

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

med redan i slutet av 60-talet, så teknologin har verkligen haft tid att utvecklas. Sedan har det förstås underlättat att utvecklingen av både digitala processorer och minneskapacitet inte heller har stått still.

Utvecklarna bakom Crystalline hävdar att deras mjukvara följer traditionen hos de klassiska algoritm-reverben från EMT och Lexicon, men man har förbättrat både ljud-

kvalitén och processorkraften jämfört med dåtida hårdvara. Man påpekar också att de rum och hallar man hittar hos Crystalline på intet vis låter som de du har i ditt eget hus – det var inte heller meningen – de låter mer som de akustiska miljöer du tidigare bara kunnat drömma om.

Massor av styrbara parametrar Du kan till exempel synka reverbets start- och utklingningstid så de stämmer med ditt DAWprograms tempo. Du har reglage för det virtuella reverb-rummets storlek, för utklingningstid, för hur mycket reverbet ska ”glittra” (där regleras diskantinnehållet), för bredden (från mono till jättebred stereo), för upplösningen (komplexiteten hos reverb-algoritmen). Här finns modulationsmöjligheter och shimmer, och här finns även en ”städavdelning” med både gate och en filterdel för att få ordning på reverbsvansen, men här finns även en tilt-EQ , som kan förändra ljudet till en allmänt ljusare eller mer mörk klangfärg. Här finns även en smoothing- och en transient-funktion, som

även dessa påverkar ljudets karaktär på ett speciellt sätt.

Crystalline har en ducking-funktion, du kan köra reverbet baklänges, och du har ett reglage för dry/wet-mixen. Du kan välja om du vill ha en vit eller svart bakgrund för Crystalline. Eco-mode innebär att du kan köra den i ett mer ekonomiskt läge, för att spara på processorkraften. Och naturligt-

vis kan man enkelt förändra storleken på gränssnittet.

300 färdiga preset För den som behöver hjälp med att komma i gång har Crystalline begåvats med över 300 färdiga preset skapade av ljudproducenter som Damian Taylor, Michele Canova, Eric J Dubowsky, Matt Sim, och M-Phazes. Det

… och svart och du har fler än 300 underbara preset att välja bland.

här är människor som jobbat med Björk, The Prodigy, John Legend, Alicia Keys och många fler. Och satan i gatan vad bra det låter! Jag blev helt golvad så snart jag laddat de första preseten, och det finns alla möjligheter att skruva till de här inställningarna helt efter eget behov. Och ifall ni undrar: Crystalline är fullt kompatibelt med Apples senaste M1datorer och macOS. Crystalline är helt enkelt något så ovanligt som en helt underbar reverb-plugg! Testa den på egen risk! Du kommer garanterat nappa på deras erbjudande, för runt 500 spänn får du inte något bättre reverb. —

PLATTFORM AU, VST 2.4, VST3, och AAX för Mac och PC TILLVERKARE BABY Audio, www.babyaud.io PRIS just nu: 49 dollar; normalpris: 99 dollar NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

55

MUSIKERMAGASINET

MUSIKER MUSIKPRODUKTION SINGER/SONGWRITER SÅNG – POP, ROCK & SOUL

RACKSKÅP – STUDIOMÖBLER

WWW.JBMUSIK.SE | TFN 0470-845 78

Sök nu till höstens starter!

www.kulturama.se/utbildningar Nordens största skola för estetiska utbildningar

PRENUMERERA PÅ MM Gå in på hemsidan och välj bland våra generösa erbjudanden!

SPARA UPP TILL 1000 KR! musikermagasinet.se 56

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

MUSIKERMAGASINET

GALLERIAN För annonsering i Gallerian, kontakta: Josefina Norman josefina@hansenforlag.se • 031-775 65 40 Hansen_Miniannons_44x44mm_Layout 1

Scott Gorham -Thin Lizzy| Dregen Fredrik Thordendal | Kalle Moraeus Chrissie Hynde | Moneybrother | Hagström Claes Yngström | Ibanez | Ran | Mayones Conklin Guitars USA | .strandberg*

t Ki s a m 12 mo on kl. nd in Lo 95:9 6.

CD mastering/pressning STEM remix (AI) ★ IZOTOPE ★ WAVES ★ HOFA ★ ACON DIGITAL

Rätta till akustiken i ditt studiorum!

www.lundgren.se

®

www.arva.se

Boken om liveljud

OM BOKEN LIVELJUD

it hendrer in pharetra ut diam purus, eleifend quam dres erat ris hen e. Phasellu entum. Mau da justo ferm malesua ue eget s justo . Mauris cong us eu ante ue sagittis dit. Cura erisq da blan llus scel malesua per ac, egestas eros t sem t ame volutpat estie sed corper diam, mol vitae, ullam d vehicula Maeentum. corelem isis retra ullam t felis facil sit ame . Praesent pha Suspendisse end sapien. ris sagittis vel eleif issim a . Mau t, dign it ame rtis nec nec eros mod lobo mattis ntitor. Etiam per port mollis est pelle s Susvelit sem ncidunt r sagittis puru cursus ligula. um et bitu ibul us. Cura sed erat est, ntesque vest In suscipit terdum. ut. Fusce pelle tortor, sed in tristique ollicitud nibh dui aliquam,

er

Jens Walth

per t velit semcurt tincidun augue tortor tincidun elobortis la id Duis cons . Donec end ligu idunt. sele dignissimus. Etiam eleif lis diam tinc potenti. Pha iacu isse ibulum na in curs que quis Suspend ntesque vest ntes ligula. est pelle e pelle cursus est, et ut. Fusc citudin sed erat eros solli m ictu ac.

LIVEL

BOKEN

OM

JUD

lass

masterc

Verksam i Ö-vik sen 1995 audiomix@telia.com | 0730812159 www.audiomix.se

MER FÖR PENGARNA MED MM-APPEN

lther

Jens Wa

Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen Ljudtekniker/Producentlinjen

..So....ker du den.. ba....sta utbildningen SoSo kerker dudu denden baba stasta utbildningen utbildningen inom musik och musikproduktion? inom inom musik musik ochoch musikproduktion? musikproduktion?

• Kreativ •• Kreativ yrkesutbildning yrkesutbildning 2 år22årår Kreativ yrkesutbildning • Ljudteknik •• Ljudteknik & musikproduktion &&musikproduktion Ljudteknik musikproduktion • Musik •• Musik & låtskrivning & låtskrivning Musik & låtskrivning • CSN •• CSN CSN • Öppet • Öppet Hus Hus 22/5 22/5 • Kursstart 5/9 2022 • Kursstart • Kursstart 5/95/9 2022 2022

Till dig som prenumererar på Musikermagasinet.

Med MM-appen får du tillgång till alla nummer av Musikermagasinet, från nummer tolv 2010 fram till nu, helt utan extra kostnad.

Ladda hem appen från AppStore eller Google Play.

Du hittar också MM på de digitala prenumerations­ tjänsterna Issuu, Readly och Paperton.

MUSIKERM

AGASINET

studioblue.se studioblue.se info@studioblue.se info@studioblue.se

NR 4-2022 MUSIKERMAGASINET

57

INTERVJU

CHUCK LEAVELL

Det har varit flera jubileer i Storbritannien i år. Elizabeth II har firat 70 år som landets drottning. The Rolling Stones har firat 60 år som band, detta med tre stora konserter. Men inom bandet har det firats ett jubileum till. För det var 40 år sedan Chuck Leavell började spela klaviaturer för stenarna och sedan snabbt steg i graderna till att även bli bandets ”musical director”.

TESTER

FENDER MUSTANG MICRO ARTURIA V-COLLECTION 9 WALRUS AUDIO MAKO SERIES ACS1 58

MUSIKERMAGASINET NR 4-2022

MANFRED ROTH

MUSIKERMAGASINET

NR 5-2022 UTE 27/9

BiG SiX combines glorious sounding mic pres designed on a

SuperAnalogueTM foundation and brought together with full USB integration.

The Legend... Updated. THE BUS+

www.nordicaudio.eu email: nad@nordicaudio.eu

THE 40 ANNIVERSARY COLLECTION TH

GOLD EDITION

©2022 FMIC. All Rights Reserved. FENDER (standard and in stylized form), SQUIER, and the distinctive headstock shapes commonly found on FENDER® instruments are trademarks of Fender Musical Instruments Corporation and/or its affiliates, registered in the U.S. and other countries.