Korg opsix native

Text: Peter Marchione Foto: Korg

FM-syntes för normalbegåvade

Korg släppte nyligen en mjukvaruversion av sin FM-synt opsix, blott två år efter att den fysiska motsvarigheten lanserades. Vi tar den nya datamaskinsvarianten på en testutflykt i musikens värld.

TESTDATORER

Dator 1 Windows 10 64-bit, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OS 11.6.1 Big Sur Dator 3 iMac Pro, macOS Big Sur, 3,2 GHz 8-Core Intel Xeon W, 32 GB RAM

TESTADES TILLSAMMANS MED

Steinberg Cubase Pro 12.0.20, Ableton Live 11.1.5, Bitwig Studio 4.2.3, Harrison Mixbus 6.2.407, Reason Studios 12.2.6d43. På PC testades VST-versionen och på Mac både VST och AU, i de mjukvaror som hade stöd för respektive format.

TYP Mjukvaruinstrument, fristående och plugin, för Mac och PC, 64 Bit. VST 3, AAX (Native), AU (Mac) SYSTEMKRAV Apple M1, Intel Core i5 eller bättre (Core i7 eller bättre rekommenderas), 8 GB RAM (16 GB eller mer rekommenderas) 8 GB ledigt hårddiskutrymme, internetuppkoppling, Mac OSX 10.14 Mojave. PC Windows 10, 64-bit PRIS 199 dollar DISTRIBUTÖR Korg, www.korg.com

✚ PLUS

• Städat och sansat gränssnitt • Bra ljud • Begripligt

■ MINUS

• Vissa delar lite väl undanskuffade • Sequencermodulerna borde kunna separeras bättre

Till skillnad mot de syntar som vi kikade på i vår genomkörare av Korg Collection 3 (MM nr 10, 2021) är den fysiska förlagan till opsix native en rätt ny skapelse. Vanligtvis brukar ju mjukvarutillverkares mastodonta plugin-paket ha en viss förkärlek till vintage-instrument. Kanske för att inte konkurrera med sina egna moderna skapelser, vem vet?

Hårdvaru-opsix kom 2020 och är en FM-synt med lite nya infallsvinklar. Den är betydligt mer användarvänlig än många av de referenser som vi alla tänker på när FM är på tapeten. Under åttiotalet, då många syntar baserade på denna teknik gjorde entré för de stora massorna, var användargränssnitten ofta lite väl anpassade för universitetsstudenter i ljuddesign och inte nödvändigtvis för musiker. Enligt vissa – ytterst obekräftade – uppgifter fanns det bara två personer i universum som egentligen behärskade Yamaha DX7, varav den ena då skulle vara Brian Eno.

Installation

Precis som ovannämnda Collection-paket hanteras opsix native via ett hjälpprogram: Korg Software Pass. Förutom att du härifrån ordnar med nedladdning och registrering håller även denna app reda på eventuella uppdateringar. Kopieringsskyddet utgörs av serienummer och välbeprövad challange/response. Med andra ord en helt dongle-fri upplevelse.

För dig som är sugen på att testa finns demo tillgänglig på https://id.korg.com/

static_pages/3. Skärmanpassat gränssnitt

Mjukvaruversionen av opsix följer inte slaviskt designen från hårdvaru-diton, ett förhållningssätt som vi sett mer av under senare år och från många tillverkare. Personligen gillar jag denna utveckling. Visst, de gamla relikinstrumenten från de elektroniska (och elektriska) instrumentens forntid må vara snygga – men att försöka ratta tätt sittande reglage med mus är inte

”Själva grejen med FM-syntar är att olika Operators kan interagera med varandra på olika sätt, man låter liksom en vågform eller fler störa en annan och på så vis skapa effekter i form av exempelvis övertoner eller olika typer av förvrängning.”

alltid det lättaste. Gränssnitt som tar avstamp från just datormiljö tycker jag är trevligt.

Sex vågformer

Som vi alla säkert listat ut av namnet har vi siffran sex att utgå ifrån. Instrumentets ljudalstring tar avstamp i just så många Operators. Dessa kan ladda 23 olika typer av vågformer: Sine, Sine 12Bit, Sine 8Bit, Saw, Saw HD, Square, Square HD, Additive Saw3, Additive SQR3, Additive Tri3, Additive 12345, Additive 1+2 till 1+8, Noise S/H samt White, Pink och Bluse Noise. En redig samling vågformer som skiljer sig rejält från paletten som brukar levereras med syntar av traditionellt (och söndertjatat) subtraktivt snitt.

Inte bara förvalda algoritmer

Själva grejen med FM-syntar är att olika Operators kan interagera med varandra på olika sätt, man låter liksom en vågform eller fler störa en annan och på så vis skapa effekter i form av exempelvis övertoner eller olika typer av förvrängning. Vi har för detta olika varianter att välja med på var och en av de sex operatorerna: FM, Ring Mod, Filter, Filter FM, Wave Fold samt Effect. Den senare erbjuder ett litet utbud av effekter som lämpar sig i just syntesdelen, medan effekt-delen senare i genomgången är mer traditionella prylar. I Operator-delen får vi tillgång till effekterna: Peaking EQ, Shelving EQ, Phaser, Short Delay, Comb Filter, Distortion, Drive, Decimator, Wave Shaper och Punch.

Hur varje Operator sedan är kopplad i relation till de andra bestäms antingen genom att välja en av totalt 40 förval eller så växlar du över till en matris med 36 rutor (6x6) och ”kan själv”. Det är avsaknaden av sådana här visualiseringar som i mycket bidrog till att den äldre skolans hårdvaruinstrument var rätt svåra att begripa sig på.

Ratta klang

Ordet klang passar ypperligt när vi närmar oss FM-syntes. Sinnebilden av soundet är just klockigare ljud, med rejäla doser övertoner och/eller fas-glidande svep – ofta med en digital skitighet som man kan hata, gilla eller kanske rent av hatgilla.

Förutom att du kan välja mellan de olika vågformerna och hur dessa ska interagera, via algoritmer alternativt matrisen, finns så klart lite andra reglage. Var och en av de sex operatorerna har individuell kontroll över Level, Ratio, Width och Feedback i den grundläggande Mode-vyn.

Därefter följer en Pitch-vy med reglage för Fine, Detune och Transpose. Fine-vredet är en lite mer detaljerad justering av Ratio. Det senare är alltså de reglage som du kan göra störst åverkan på pitch med.

Nästa vy är Pitch Modulation, där vi alltså kan välja olika källor för att kontrollera just detta: EG1, LFO1 eller Velocity. Varje reglage kan även kors-moduleras med ytterligare en källa, till exempel modulationshjul eller LFO2. Som vi alla förstår öppnar detta för väldigt dynamiska klanger och en bra grund för ljud som inte upplevs som repetitiva och statiskt loopade.

Level Modulation är lite enklare i sin utformning än Pitch-motsvarigheten. Här finns dels en hårdkodning till LFO1 men även en korsmodulerare. I denna vy har vi även ett reglage som styr anslagskänsligheten. Eftersom alla Modulationer är per operator så går det utmärkt att ha en hel del olika karaktär på var och en. Ett konkret exempel: En kick där klick och sub är på olika operatorer och där endast klick-delen bryr sig om anslag: Vips har du en ren sub när du spelar svagt och en klickigare när du drämmer till rejält.

Klickar vi oss vidare i operator-visningen hittar vi en Envelope-del av traditionell ADSR-typ men med lite bonus. Förutom att vi har tio olika former, som inverkar på kurvan mellan Attack/Decay och den mellan Sustain/Release kan vi även själva dra i olika punkter av den grafiska visningen och på så vis få det precis som vi vill.

Sist ut i operator-hanteringen är en Keyboard tracking-del där vi själva ställer in eventuella brytpunkter samt lägsta och högsta pitch-värde. Vissa klanger vill man nu snarare låsa i frekvens, medan andra ska följa ton utefter vad som slås an.

Globala reglage

I programfönstrets nederdel, som Korg lyckas särskilja med en mörkare kulör än Operatorvisningen strax ovan, finns olika vyer av mer global karaktär för instrumentet: Sound, Motion, Sequencer och Misc/Random.

”Rent ljudmässigt är Korg opsix native, i mina öron, identisk med sin fysiska föregångare.”

Under Sound hittar vi först en Arpeggiator med sju olika varianter: Manual, Up, Down, Alt1, Alt2, Random och Trigger.

Därefter erbjuds vi ett övergripande filter med en generös samling av karaktärer: Förutom de ”usual suspects” – låg-, hög- och bandpass i olika utföranden bjuder tillverkaren även på MS-20 och Poly6-varianter. Utöver reglage för Cutoff och Resonance kan även filtrets keyboard-tracking ställas in samt även moduleras, både via EG2 och LFO2 men även i detta fall via kors-modulation.

Envelope och LFO samsas på nästa flik och här erbjuds vi tre uppsättningar av varje. Den förstnämnda följer stuket som vi redan bekantat oss med på Operator-nivå och LFO-skapelsen följer standardpraxis. Även här levererar Korg en rejäl skopa vågformer att välja mellan: 23 för att vara exakt.

Effekter

Självklart levererar Korg en fin uppsättning effekter i opsix native. Vi har ju redan tidigare lärt oss att de är riktiga hejare på sådant här, till exempel i mjukvarustudion Gadget. Denna gång rör det sig om totalt 30 effekter och då allt ifrån bröd och smör-grejor som Chorus, Flanger och Delayer till förstärkaremuleringar, bandekon och grain-skiftare.

Om vi skulle gå igenom alla effekterna, som ofta erbjuder underliggande varianter (till exempel specifika förstärkarkaraktärer) så skulle detta nummer av MM förvandlas till en encyklopedi. För att få till ett kortare omdöme har jag noga valt ett epitet som kan summera det hela: Svinbra!

Allt som allt kan varje patch ha upp till tre effekttappningar, som då jobbar i serie. Kanske att jag hade velat ha lite bättre routing-möjligheter här. Om jag ber Korggänget riktigt, riktigt snällt kanske de kan få till det i kommande version. Visst, du kan lägga vissa effekter redan på Operator-nivå men där rör det sig ju om andra typer av effekter. Dessutom brukar man ofta befinna sig i annat mind-set när man är i syntesdelen av programmet jämfört med när vi får feeling och bara vill leka med effekter på ett lite mer gitarrist-aktigt sätt, snarare än programmeringsnördigt.

Virtual patch

Undanskuffat under Effekt-delen finns en liten överblick över vad som är kopplat till vad i modulationsbiten. Här följer du hela kedjan från Source vidare till Destination och med tillhörande styrning avseende intensitet och eventuell Control-modul som är med och korsstyr förloppet.

Principiellt har de gjort rätt men det känns lite knöligt att denna visning är så lågt prioriterad så att den måste scrollas. Här ser jag gärna möjlighet att få en pop up-vy, precis som exempelvis effekter och vågformer. Det blir liksom lite mer ordning och reda då.

Liv och rörelse

Förutom standard-arpeggiatorn finns ytterligare två moduler för att göra opsix native lite mer självspelande. Den första av dessa

hittar vi på fliken strax intill och bär epitetet Motion och till höger om den hittar vi i sin tur ytterligare en, med det traditionella namnet Sequencer.

Båda dessa är konsekvent designade och jobbar med upp till 16 steg och därtill valbar upplösning på mellan 1/64-delstakt till 4 heltakter. Med andra ord, ett rackarns bra spann. Därtill har vi också trevliga tricks som att spela framlänges, baklänges, framlänges/baklänges men även spännande varianter där den jobbar sig från början och slutet inåt mitten. Det låter mysko när man beskriver det i text, men det är rätt vettigt i praktiken. Båda sequencermodulerna har också en svängratt som jobbar mellan 0–100.

Som namnet antyder fokuserar Motion på att göra ljudet mer levande och erbjuder sex rader/lanes som var och en kan adresseras till en massa olika, valbara destinationer – till och med arpeggiatorn, algoritmval och vanliga MIDI-CC. Varje steg kan också ställas i olika lägen: STEP, EXP, LIN och LOG. Dessa är alltså små enveloper i respektive steg, idealiskt för att exempelvis få rätt glide elller hack mellan två triggningar.

Den ”vanliga” sequencern har inte dessa kurvor utan jobbar utifrån tonhöjd på upp till sex olika toner samtidigt. Eventuell glide med mera löser vi alltså genom att jobba med både denna och den intilliggande Motion-varianten. Förutom tonhöjd kontrollerar Sequencern också Velociy, Start (alltså förskjutning) och Gate.

Ett litet aber när det gäller de båda sequencerdelarna är att de övergripande inställningarna uppspelning, bpm, längd, upplösning, och swing är länkade. I grunden kanske logiskt men jag skulle gärna vilja ha möjligheten att köra dem separat också. Kanske mest för att höra hur galet otajt det skulle bli.

Lite blandat

Sista fliken kan lätt förbises av bara farten. Vi bör dock inte missa Misc/Random-vyn. Här finns dels en överordnad Program Pitch med reglage för transponering, oktav, LFO1-styrning och Glide, därefter ett vred som hanterar feedback i själva algoritmkedjan.

Sist i denna visning är Randomize, som både kan slumpa precis allt i hela instrumentet och även valda delar.

All round och trevligt

Rent ljudmässigt är Korg opsix native, i mina öron, identisk med sin fysiska föregångare. Enligt allas ögon skiljer de sig så klart rejält. Jag har ju redan ordat om att jag gillar när man skapar datoranpassade gränssnitt i stället för att försöka bygga upp en 3D-skapelse som ska ge feeling av träpaneler med mera. Opsix native är i stora delar föredömligt designad med tydlighet som ledstjärna. Det är bara den sista matrisen med Virtual Patch som jag tycker förtjänar lite mer kärlek och kanske vore det kul om sequencer-modulerna kunde låsas så att vi fick byta ljud utan att radera det sväng man fått till där. —

Strax intill Motion hittar vi en ”vanlig” sequencer. De båda jobbar väldigt bra tillsammans.