PRS SE Silver Sky

Hög kvalité till överkomligt pris

I augustinumret 2018 lyckades vi klämma in en test av PRS Silver Sky. Den var då extremt eftertraktad, men vi fick ändå chans att låna ett ex under en kort tid. PRS släpper nu en asienbyggd version av samma instrument och det är återigen samma situation. Men skam den som ger sig…

TYP Helsolid elgitarr med dubbel cut-away KROPP Poppel LACK Polyuretan helblank kropp, sammetsmatt något gulnad hals ANTAL BAND 22 medium MENSUR 25,5 tum HALS Lönn HALSPROFIL Rundad C ÖVERSADEL Plast 41,3 mm GREPPBRÄDA Rosewood INLÄGG Små fåglar RADIE 8,5 tum STALL 2-punkts ”Steel Tremolo” STÄMSKRUVAR Vintage Style (ej låsbara) HÅRDVARA Nickel PICKUPER 3 x single coil 635J ”S” KONTROLLER 1 volym, 2 tonkontroller, 5-vägs pickupväljare FÄRGER Dragon Fruit, Ever Green, Moon White, och Stone Blue VIKT 3,4 kg ÖVRIGT En PRS SE Gig-bag ingår PRIS 10 950 kronor DISTRIBUTÖR EM Nordic, www.emnordic.se INFORMATION www.prsguitars.com

✚ PLUS

• Ytterst prisvärt instrumentbygge • Snyggt lackarbete • Utsökt bandarbete • Skön hals • Dubbelverkande lätt åtkomlig dragstång • Klassisk uppsättning kontroller • En riktigt bra gig-bag ingår

■ MINUS

• Justeringen av svajet • Lång väntetid för leverans

Förra gången det begav sig fick vi, tack vare den lokala musikaffären Musik Utan Gränser, låna en gitarr under någon timme. Den här gången var vi bättre förberedda – trodde vi. Suget efter en något billigare version av den populära John Mayermodellen, var dock – om möjligt – ännu större än förra gången. ”Tyvärr, alla ex vi får från PRS är redan sålda”, var det artiga, men ändå nekande svar vi fick från den svenska distributören. Så än en gång fick vi lita till MUG för att våra fingrar skulle få känna på den nya indonesienbyggda gitarrmodellen PRS SE Silver Sky. En modell som vi tack vare Mathias och de andra hjälpsamma killarna i butiken kunde få känna på under ett helt dygn.

PRS Silver Sky

Det väckte stora känslor när John Mayer först visade sig med sin egen ”signaturmodell” PRS Silver Sky för några år sedan. ”En strata med ett PRS-huvud”, påpekade många tyckare. Men Silver Sky visade sig vara så mycket mer, och den blev snabbt en av företagets riktiga storsäljare, med riktigt långa väntetider för den som ville ha ett eget exemplar.

Nu har PRS inte enbart tillverkning i USA där de första Silver Sky byggdes. Man har även en bred tillverkning i Asien där man producerar instrument som ofta är något enklare versioner av USA-modellerna. Företaget drar förstås även nytta av att tillverkningskostnaderna blir lägre i ett låglöneland i öster (Indonesien), jämfört med vad liknande produkter skulle kosta att ta fram i det stora landet i väster.

Dags för nästa modell…

PRS SE Silver Sky

I januari presenterades SE-varianten av PRS Silver Sky. Redan från början stod det klart att den här modellen skulle bli minst lika eftertraktad som originalmodellen från USA. Det pratades om flera månaders leveranstider, men det verkade som om många var beredda på att vänta för att få en SE Silver Sky till mindre än halva priset mot vad originalet kostar. John Mayer presenterade själv SE-modellen i en video, och han påstod sig vara ytterst nöjd med den. Han hävdade dessutom att det var just den här varianten han redan från början hade tänkt sig: en riktigt bra gitarrmodell till ett pris som de flesta skulle kunna ha råd med. Mycket av SE-modellen är sig likt från USA-modellen från 2018. Man har dock valt

”Inga vassa bandstavar som sticker ut, och perfekt putsade band. Jag är mycket imponerad!”

att använda poppel i kroppen i stället för al, som användes i originalet. Likaså har man valt att tillverka översadeln av något som PRS kallar ”syntetiskt ben”, men det är förstås plast. Men den är mästerligt intrimmad, med precis lagom stränghöjd på alla sex strängarna.

Greppbrädan har en kurvatur/radie på 8,5 tum, vilket gör den något flatare än originalets 7,25 tum.

När det gäller halsen handlar det – precis som hos USA-modellen – om en lönnhals med greppbräda av rosewood, med inlägg i form av små fåglar. Den är försedd med en dubbelverkande dragstång, som man kommer åt från huvudsidan, vilket gör halsen lätt att justera. Den har 22 mediumtjocka bandstavar och den har skruvats fast vid kroppen på klassiskt manér med fyra rejäla skruvar. Formmässigt har halsen något som skulle kunna karakteriseras som en rundad C-profil, och den är mycket behaglig att spela på. Det bör kanske påpekas att huvudet har en viss vinkel gentemot halsen i övrigt – där har ju Fenders huvuden för det mesta varit parallella med greppbrädan medan Gibsonmodeller haft en vinkel på 14 till 17 grader. De senare har ju även en tendens att brytas av precis där huvudet möter halsen, om de utsätts för kraftigare stötar, medan Fenderhalsar varit betydligt tåligare. För att göra den här övergången mer stabil har många asiatiska gitarrtillverkare, och även vissa mer moderna amerikanska dito, använt en så kallad ”scarf-joint”. Det innebär att hals och huvud inte görs i ett stycke, utan två, och de två delarna förenas i en vinklad övergång, där de limmas samman i överdelen av halsen. Det här gör att risken för halsbrott minskas betydligt. Även PRS SE Silver Sky har en sådan skarv, och den är näst intill osynlig för blotta ögat. Förhoppningsvis ska den göra halsen mycket stabilare.

PRS SE Silver Sky har en mensur (skala) på 25 ½ tum, och den kan fås i någon av fyra följande färger: Dragon Fruit, Ever Green, Moon White, och Stone Blue.

Övrig hårdvara

SE-modellen har något enklare stämskruvar än den USA-byggda, dock i liknande vintagestil. De är inte låsbara, men de funkar alldeles utmärkt ändå. Pickuperna har samma beteckning som de USA-tillverkade (635J), dock med tillägget S, vilket skvallrar om att det även där rör sig om en billigare, asientillverkad version. Vi hittar även de traditionella kontrollerna: en volym- och två tonkontroller, och tillsammans med den välbekanta 5-vägs pickupväljaren känns detta väldigt ”strata”-likt. Det bör dock nämnas att precis som 2018 års modell har SE-modellen fått något kantigare rattar, och man har även skippat det där med att skriva Volume och Tone på rattarna. Tonkontrollerna är kopplade så att den första ratten sköter tonen för både hals- och mellanpickupen, och den nedersta ratten hanterar enbart stallpickupen. Precis som man vill ha det.

Man har även förändrat knoppen till pickuppväljaren, så den påminner om en korsning mellan en strata- och en tele-knopp. Man ville förstås inte planka Fenders version rätt av, kan man tänka.

Och detsamma gällde även huvudformen, där man – precis som tidigare modell – velat behålla PRS-stilen, men samtidigt skapa något nytt som inte liknar andra tillverkares huvud. Resultatet är den spegelvända versionen av det klassiska PRS-huvudet. Många reagerade på detta 2018, men efter fyra år har den debatten lagt sig.

Svajstallet är ett 2-punkts ”Steel Tremolo” som påminner om den modernare varianten av Fenderstall. Fast ännu mer liknar den förstås det stall som PRS-modellen från 2018 hade. Jag gissar att det är en asienbyggd variant

på det stallet. Liksom övrig hårdvara är den nickelpläterad.

Och vad beträffar ”svajet” fortsätter PRS i den amerikanska traditionen, som skapades redan på Leo Fenders tid, att kalla vibratot för tremolo. Per definition är ju tremolo en modulation av ljudstyrkan. Vill man i stället ha en (stillsam) variation av tonhöjden handlar det om vibrato. Och vibrato är det som man kan åstadkomma med en svajarm. Man kunde ju kanske tänka att det var dags att ändra på det nu. Men vem bryr sig, tänker ni kanske?

Spelbarhet och andra intryck

Greppbrädan är något flatare än förlagan, men har också riktigt behagligt rundade kanter längts ut. Banden är mediumhöga och har monterats och polerats till näst intill perfektion. Inga vassa bandstavar som sticker ut, och perfekt putsade band. Jag är mycket imponerad! Kroppen har en något rundad halsklack, och en extra urfasning av ”cut-awayen”, vilket gör att man lätt kommer åt alla toner – även de längst upp på greppbrädan. Gitarren levereras med strängar i dimensionen 0.10–0.46, vilket även detta är ett bra val. Varken för tunna eller för tjocka. Lagom helt enkelt.

Jag är också mycket imponerad av lackarbetet. Jag hittar överhuvudtaget inga missar eller blemmor i kroppens helblanka polyuretanlack, och även halsens baksida, som har en sidenmatt yta, känns perfekt.

Justering och ljudegenskaper

Halsens ”relief”, det vill säga hur mycket den avviker från en rak linje, var i det närmaste perfekt. Så gott som spikrak med bara någon bråkdels millimeter mellan sträng och band på mitten, om man trycker ner strängen i båda ändarna av greppbrädan; helt och hållet som jag vill ha den.

Justeringen av svajet var däremot inte optimal, och där vet jag att tillverkaren och jag har olika åsikter. Det finns många sätt att justera ett svajstall, eller vibrato, av den här typen. Jag föredrar att justera stallet så att det är 2–2,5 mm till godo mellan gitarrkropp och bakkanten på svajet. Spelar man då flageoletter på andra och tredje strängen och drar i svajarmen så långt det går, tills bakkanten på stallet ligger mot gitarrkroppen, kan man få ett B som går upp till C och ett G som höjs till ett A, och det låter väldigt harmoniskt. Dessutom har man hela tiden möjlighet att svaja både uppåt och nedåt, och skapa ett snyggt vibrato kring de toner man spelar.

Den här jämnvikten åstadkoms med hjälp av justering av de två långa skruvar som håller fjäderbygeln, och/eller genom att lägga till eller ta bort någon av fjädrarna i svajet. Och det är lättare att lossa skruvarna tills man hör att det låter rätt, än att mäta sig fram till lagom höjd.

PRS föredrar i stället att justera sina gitarrer så stallets bakkant ligger helt dikt an mot gitarrkroppen. Man hävdar att man på så sätt kan få

”Det är bra drag i alla tre pickuperna och framför allt gillade jag att även mellanpickupen hade en riktigt personlig karaktär.”

en bättre ton och sustain. Jag tar mig friheten att ha en annan åsikt. På det sätt som PRS tekniker justerat den här gitarren har man dessutom ingen möjlighet att svaja åt mer än ett håll, och inte ens då är det lätt, eftersom man dragit åt fjädrarna (i mitt tycke) alltför hårt. Det är med nöd och näppe man kan trycka ner svajarmen överhuvudtaget. Jag tycker det här sättet att justera svajet är att stympa svajfunktionen mer än nödvändigt. Det är nästan som att låsa svajet helt, och vad ska man då med ett bra svaj till? För det här är ett riktigt bra svaj – om man bara ställer in det på ett annat sätt.

Vad gäller de ljudliga egenskaperna så är pickuperna näst intill lika bra som de som sitter på USA-modellen. Om man ska klaga på något, så har de kanske inte riktigt samma värme i mellanregistret som de på den USAbyggda Silver Sky. De är aningen kalla i tonen, och jag önskar även att de så kallade ”egglägena” – alltså position 2 och 4 på 5-lägesomkopplaren – var mer betonade. Det är bra drag i alla tre pickuperna och framför allt gillade jag att även mellanpickupen hade en riktigt personlig karaktär. Och i och med att vi har en separat tonkontroll för stall-pickupen har man möjlighet att tämja tendenser till skrikighet, om man tycker det behövs. På det hela taget är detta riktigt bra pickuper för den här pengen. Det vore väl närmast orimligt om man tyckte att den asienbyggda modellen skulle låta lika bra som en mer än dubbelt så dyr originalmodell, eller hur?

Även när det gäller spelbarhet och känslan man får av att hantera gitarren får den riktigt högt betyg. Bland de bättre av asienbyggena på många år.

Sammanfattning

Det är klart att man måste pruta på några detaljer om man vill bygga en gitarr på den här prisnivån, och som nästan mäter sig med en mer än dubbelt så dyr förlaga. Poppel är ett billigare träslag; något enklare stämmisar och pickuper gör också att man kan få ner priset en aning, likaså billigare asienstationerad arbetskraft. Men ändå tycker jag att PRS verkligen har gjort ett ruggigt bra jobb med skapandet av den här modellen. PRS SE Silver Sky känns definitivt som ett betydligt dyrare instrument, och när det gäller både finish, montering, och de ljudliga egenskaperna, har man lyckats långt över vad man kan förvänta sig.

Det enda riktiga problemet är väl att leveranstiderna hittills varit väldigt långa. Det kan ju ses som ett gott tecken, att så många gitarrister ändå är beredda att vänta många veckor för att få sitt instrument, men med lite tur kan leveransproblemen snart vara ett minne blott. PRS har flyttat tillverkningen till en ny och större fabrikslokal, vilket lär kunna innebära att tillverkningskapaciteten kan öka med uppemot 50 procent innan årets slut. Under tiden håller vi tummarna och skickar ett stort tack till Musik Utan Gränser, som hjälpte oss att få loss en gitarr för denna test. —