TEST SYNT/VOCODER Text: Peter Marchione Bild: Arturia
Arturia MicroFreak Vocoder Edition
Syntarnas Joe Pesci TESTDATORER Dator 1 Windows 10 64-bit, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Inte Core i7, 16 GB/RAM, OS 10.15.7 Catalina Synk och annan integrering i DAWmiljö testades tillsammans med: Steinberg Cubase 11.0.10, Ableton Live 11, Bitwig Studio 3.3.3, Reason Studio 11.3.8 & Harrison Mixbus 6.2 TYP Digital algoritmisk synthesizer med vocoder MÅTT 311 x 233 x 55 mm VIKT 1,02 kg PRIS 299 euro DISTRIBUTÖR EM Nordic. www.emnordic.se
REKOMMENDERAR
✚ PLUS
• Väldigt bra ljudkvalitet • Priset • Vocoder • Sequencern • Matrismodulationen • Galet många olika oscillator-varianter ■
MINUS
• Inget 30
MUSIKERMAGASINET NR 6-2021
Den franska syntfabriken i Grenoble blandar och ger i både mjuk- och hårdvaruform. Microfreak är en portabel skapelse som funnits med ett tag, men eftersom en ny variant, Vocoder Edition, dök upp för en tid sedan är det dags att vi tittar lite närmare på konceptet som helhet. Arturia Microfreak Vocoder Edition innebär, som namnet antyder, att synten nu kan användas till robotröster och andra äventyr som just Vocoder-biten bjuder in till. För er som redan inhandlat eller kikar på den första versionen av produkten kan jag med en gång säga åt er att behålla lugnet: ni har tillgång till samma nyheter, bara ni ser till att tanka ned och installera senaste firmware-versionen. Det enda ni behöver köpa till är en mikrofon (om ni av någon händelse inte skulle ha någon).
Samma, fast olika Något som däremot skiljer sig åt mellan de två versionerna är själva utseendet. Medan ursprungsinstrumentet var en grå skapelse, är Vocoder-upplagan vit. Eftersom vi inte kikat på någon av dessa tänkte jag att vi för ordningens skull kör en genomkörare av hela instrumentet – och inte bara tilläggen som drar nytta av mikrofoningången. Bortsett från skillnaden i kulör och att den nyare, vita varianten levereras med en goosneck-mikrofon erbjuder de samma knappar, reglage samt in- och utgångar. Vi börjar med att titta på baksidan och reda ut hur Microfreak kan kommunicera med omvärlden, både avseende ljud, men även kontroll. Längst till vänster hittar vi en hörlursutgång i minitele-format, något som jag inte tänker gnälla på då vi ju ska komma ihåg att detta är en liten skapelse, som gjord för att ha med sig. Strax intill har vi den huvudsakliga utgången som fått vara i fullformat. Detta är ju välkommet i studion. Vi vet ju alla hur lätt det är att inte hitta förminskare när man väl behöver en. Jag ger mig tusan på att de har vingar… Därefter kommer en trio med miniteleutgångar för att skicka signal till andra
hårdvaruenheter på det gamla goda sättet: CV, Gate samt Pressure finns här redo för användning. Strax intill hittar vi ytterligare två kontakter i samma mini-format: Clock in respektive ut. Det är alltså ingen match att integrera denna lilla manick med exempelvis Volca-moduler eller Eurorack-lådor. Men MIDI då?! hör jag någon längst bak gasta. Lugn och fin – Microfreak erbjuder både MIDI in och ut och själva kontakterna är här också mini-tele, dock med extensions som följer med. Jag var själv lite orolig huruvida dessa skulle hålla sig fast, men jag märkte snabbt att de sitter ordentligt. Inget glapp här inte; man tackar! Överlag känns alla knappar och vred helt ok. Inte lika robusta som Arturias fullskaliga maskiner, men för prisklassen är det väl godkänt. Härnäst hittar vi USB-kontakten som sköter MIDIkommunikation och systemuppdateringar via dator, därefter på/av-knapp och sist ingång för nätdel. Observera att instrumentet inte behöver någon extra strömmatning när den är USB-ansluten till dator men däremot om den kopplas till mobiltelefon eller surfplatta. På tal om att koppla till datorer och liknande: Arturia Microfreak är class compliant så för grundläggande funktion är det bara att koppla in och köra. Däremot är det ju trevligt att installera tillverkarens MIDI Control Center om man vill göra justeringar av inställningar som eventuellt kan vara lite knöliga via enheten.
