Enleveringen till seraljen?
Hugo Alfvén och Elsa Lindberg-Dovlette
N
är Mirza Riza Khan Arfa-udDovleh tog ångbåten från Åbo till Stockholm blev han plötsligt och oväntat språkligt hjälplös. Hans utmärkta franska visade sig inte vara till stor hjälp vid kommunikationen med besättning och medpassagerare. Året var 1898, och Mirza var shahens av Persien ambassadör i S:t Petersburg. Han var även ackrediterad i Sverige-Norge, och nu var han på väg till den svenska huvudstaden. Man kan tycka att han borde ha kunnat medföra kompetent tolkhjälp från den välutrustade beskickningen i Petersburg, men kanske
4
ANDERS HAMMARLUND hade man inte tänkt på att det inte talades ryska i storfurstendömet Finland, utan ett par udda små språk som troligen ingen på ambassaden behärskade.
musik från förra sekelskiftets Konstantinopel som Hugo Alfvén gjorde 1913, de ”harems-sånger” i en av hans skissböcker som länge har mystifierat alfvénforskarna.
Till all lycka färdades på samma båt en ung franskkunnig dam. Hon hette Elsa Lindberg, och var på väg hem till Stockholm efter att ha besökt sin finlandssvenska släkt. Elsa trädde nu in som en språklig räddarinna, och det här mötet på skärgårdshavet är det yttersta upphovet till de överraskande uppteckningar av
Elsa Lindberg gjorde ett djupt intryck på Mirza Riza Khan, och inte bara genom sina frankofona färdigheter. Den persiske diplomaten uppvaktade henne skriftligen; Elsa besvarade intresset och korrespondensen. 1902 gifte sig paret, Elsa konverterade till islam och följde sin make till Konstantinopel, hans nya diploalfvéniana nr 3-4 2017