”Norges fjällar” det talas om i Södermans ballad? Kan ”Drapa” kanske tolkas inte bara som minnesmusik över unionsmonarken utan också över unionen i sig?
Liszts symfoniska dikter, som ovan nämnts, utövade ett starkt inflytande och kom att betraktas som ett slags musikaliskt allmängods.
Les préludes Ytterligare ett par anknytningar till andra musikverk finns i ”Drapa”. Som Lennart Hedwall observerat i sin genomgång av verket, så är mittendelens tema nära besläktat med ett centralt motiv i Liszts symfoniska dikt ”Les Préludes”. Enligt Hedwall förnekade Alfvén att han vid tiden hört Liszts verk. Men kan man tro på det? Är detta halvcitat verkligen oavsiktligt? I ”Les Préludes” möter man enligt programmet som trycktes i partituret tillbakablickar på en hjältes liv. Programtexten börjar ungefär såhär i översättning: ”vad annat är vårt liv än en räcka preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelseton uppstäms av döden”. Vare sig det musikaliska lånet är medvetet eller omedvetet – nästan ännu intressantare i så fall – så passar det in i den bild av minnesmusik Alfvén här ville skapa. Alfvén är dessutom i gott sällskap av både Wagner och Cécar Franck om att ha lånat material ur ”Les Préludes”! Ett bra exempel på hur
Fornnordisk hjältebegravning Den andra anknytningen rör också hjältesymbolik. Den finns ständigt närvarande i det allmänt hållna fanfarmaterial som genomsyrar ”Drapa”. Men när man närmar sig slutet av verket kombineras fanfarerna med upprepade, hackande orkesterackord som tycks ha en mer specifik association. Lyssna på avsnittet mellan 9’15’’ – 9’40’’ i Neeme Järvis inspelning (BIS CD-395). Är det inte som ett eko av höjdpunkten i ”Siegfrieds sorgmarsch” ur Wagners ”Götterdämmerung”? Återigen, medvetet eller omedvetet, en koppling till en för tiden central kulturellmusikalisk kod, här med innebörden ”fornnordisk hjältebegravning”. Referenser: Lennart Hedwall: Hugo Alfvén, 1973 Axel Helmer: August Söderman, ur Musiken i Sverige del III, 1992 Jan Olof Rudén: Hugo Alfvéns kompositioner,1972 Nedan den pompösa fanfaren och det första temat efter harpkadensen
Stockholms läns blåsarsymfoniker, dir Christian Lindberg. Caprice, CAP 21801, 2008. (Made in Sweden) Djävulspolska och final ur Den förlorade sonen. Transkription Anders Högstedt. Denna nya CD med Sveriges främsta professioneIla blåsorkester innebär ett trevligt smörgåsbord av traditionell svensk underhållningsmusik som den var i vår barndom. Den påminner mycket om Caprice "'Highlights'" för länge sedan och är en nyttig påminnelse om pärlor från förr Jag gladdes naturligtvis åt satserna ur Den förlorade sonen som tillfördes blåsarsymfonikerna repertoar 2001. Sopransaxofonisten Ulf Tilly fick mig att associera till nyckelharpa när han intonerar polskan i finalsatsen och det tycker jag är ett gott betyg. De synnerligen välspelande Stockholms läns blåsarsymfoniker får mig ibland att glömma att det är en blåsorkester jag lyssnar till. Christian Lindberg väljer friska tempi och Caprice måste ges en eloge för den fina balansen på CDn. "Det tunga artilleriet" tar så lätt överhanden i en blåsorkester vid minsta uppmuntran. Som sagt en lättsam Sverigereklam som säkert kommer att gå hem i stugorna. Jan Olof Rudén
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
5