Stiftsliv nr 4 2015 tema unik och värdefull

4/2015

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

”Så är vi, fastän många...”

TEMA: UNIK OCH VÄRDEFULL

– MÅNGFALD I KRISTUS

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Olikheterna berikar oss

En människas kärna ligger djupare än vårt utseende, våra tankar och våra känslor – den är kärleken. Kärleken överskrider alla gränser som skapats av kultur, vanor, sedvänjor, utbildning och religion. Kärleken finns bortom all religion, andlighet, vetenskap och fantasi. Det är inte något man lär sig och den kräver ingen religiös övertygelse. Kärlek är själva grunden för mänsklig existens. Det är kärleken som gör att utvecklingen fortsätter.

Kärleken lever i varje hjärtas djup. Denna kärlek är Gud. När vi träffar någon vi inte känner är det naturligt att känna lite rädsla. När vi ser beteenden som skiljer sig från våra egna, är det normalt att tänka att de är konstiga. Men om vi kan låta bli att döma, och om vi lyckas se bortom våra kulturella gränser, kommer vi att upptäcka att vi kan lära oss av dessa skillnader och att det är oerhört berikande för våra liv.

Jag flyttade till Växjö från New York City för sex år sedan. Du kan nog föreställa dig vilken kulturchock det blev. Genom att vara öppen och försöka förstå hur svenskarna fungerar, har jag växt och blivit en bättre människa. Jag har lärt mig att ni inte menar att vara ovänliga när ni inte stannar för att hälsa när vi möts på våra hundpromenader. Ni har lärt mig om respekt för varandras utrymme och avskildhet. Det väldigt oamerikanska uttrycket ”lagom” har lärt mig att uppskatta vad jag har, och på så sätt har mitt liv blivit lyckligare. Er kärlek till naturen har gett mig ett nytt sätt att förstå världen. När jag kom till Sverige visste jag inte hur man skulle bära sig åt för att ta sig ut i skogen, jag letade efter något slags ”entré”. När en svensk vän visade mig att man helt enkelt bara kan gå ut i skogen, kände jag att jag kommit lite närmare himlen.

”Låt oss öppna våra hjärtan och återuppbygga vårt samhälle, baserat på kärlek” efter ett gott liv. Vi har en enorm förmåga att ge och ta emot kärlek. Vi kan besegra vår djupaste fruktan och omfamna både oss själva och andra.

Under århundraden har vår civilisation byggt på rädsla. Låt oss öppna våra hjärtan och återuppbygga vårt samhälle, baserat på kärlek. När vi gör det kommer himlen att uppenbara sig här på jorden.

Genom att öppna era hjärtan för mig har ni gett mig möjlighet att ge något tillbaka genom att bidra med mina gåvor. Mitt arbete med utställningen Embrace! på Kulturparken Småland visade mångfaldens mirakel ur livets alla aspekter.

Det finns ingenting att vara rädd för. Vi har tillräckligt att äta.

Vi kan leva i fred. Allt liv är heligt – det gäller både människor, djur och växter. Vi är alla en del av samma magiska kosmiska familj. Vi har samma önskan att vara trygga, samma längtan

Jag älskar er.

Lixuan An En medmänniska och ägare till Galleri Plan B i Växjö.

Arbetade 2011-2012 med utställningen Embrace! på temat ”Den amerikanska drömmen och den svenska identiteten” med budskapet ”Upptäck likheter. Hylla olikheter.”.

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2015 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vx ANSVARIG UTGIVARE Katarina Toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, katarina.toll.koril@svenskakyrkan.se REDAKTIONSRÅD Maria Kenstam, Katarina Toll Koril, Erik Sidenvall, Jonas Löhnn, Katarina Hedqvist, Jessica Lindberg.

PRENUMERATION Stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisationsregistret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till Stiftslivs adressregister, stiftsliv@svenskakyrkan.se, 0470-77 38 02 GRAFISK FORM OCH TRYCK Löwex Trycksaker AB OMSLAGSFOTO Shutterstock PAPPER Maxioffset 240/100 g UPPLAGA 6 000 ex www.svenskakyrkan.se/växjostift MILJÖ Stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. Stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PEFC- och FSC®-systemen. internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

2

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

UR INNEHÅLLET: Varje snöflinga är unik – precis som du!

Det här numret av Stiftsliv handlar om mångfald. Men hur speglas mångfald utan att ett antal grupper pekas ut som ”annorlunda” och ”konstiga”?

Vårt sätt att göra det är att peka på att vi alla är unika och värdefulla. Den döva och transpersonen, flyktingen och bonden, du och jag. Ingen snöflinga är den andra lik, på samma sätt är vi alla lika unika och värdefulla.

”I Guds skapelse finns från början ingen diskriminering.

Det är i verkligheten ingen skillnad mellan ett träd och en sjö och en människa.”

”Jag går hellre ut i ladugården än åker till Kanarieöarna”

10-11

6-7

”Jag har ett språk, en kultur och en identitet som är helt annorlunda er.”

14-15

”Med queerbegreppet kan vi, både ungdomar och vuxna, utforska oss själva i lugn och ro...”

18

Lättare att vara vänsterhänt nu

3

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Foto: Maria Nyholm

Stiftsliv – nummer 4 2015

Skapad till att diskriminera eller att låta bli?

Steget är inte långt från att tala om homosexuella som syndare mot Guds naturliga ordning till att avrätta människor för deras kärlek. Vägen till Auschwitz börjar med en till synes harmlös kommentar om en annan människas mindre värde.

Förmågan att kunna diskriminera är viktig för att fungera i världen. Diskriminering betyder ”att avskilja” eller ”att särskilja”. Om jag inte kan avskilja ett träd från en sjö kommer verkligheten att te sig helt obegriplig. Om jag som bilist inte kan särskilja en stoppskylt från en 110-skylt kommer jag inte överleva länge i trafiken.

JESUS SÄGER ATT DEN ENDA OFÖRLÅTLIGA synden är hädelse mot den heliga anden. Vad betyder det? Kanske att stå framför Gud och säga att den värld Gud har skapat och blåst heligt liv i inte är helig nog, inte är perfekt precis som den är. När står vi framför Gud? När vi möter en annan människa. Att säga till en homosexuell människa att hon handlar mot Guds skapelseordning är att spotta Gud i ansiktet.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord sägs det i Bibelns första kapitel. Men detta är på sätt och vis en efterhandskonstruktion. ”Himmel” och ”jord” är ord, begrepp, koncept. Det är faktiskt inte förrän i kapitel två som människan ger namn åt skapelsen. Gud skapar energi, liv, en oändlig rymd av möjligheter. Människan skapar ”himmel” och ”jord” i den stund hon ger ett begreppsmässigt uttryck för känslan av att vara skild från världen utanför henne. I kapitel ett skapar Gud människan. I kapitel två skapar människan Gud.

I GUDS SKAPELSE finns från början ingen diskriminering. Det är i verkligheten ingen skillnad mellan ett träd och en sjö och en människa. Vi består av samma atomer, är delar av samma kosmiska dans av partiklar, skilda från varann endast som en våg är skild från havet.

I Första Mosebokens andra kapitel berättas om hur människan lär sig att diskriminera. Gud ställer människan framför skapelsen, och det är upp till människan själv att ge namn åt de olika delarna av skapelsens helhet.

DET SÄGS ATT ETT SPÄDBARN inte kan skilja sin egen kropp

från moderns, inte kan avskilja sitt eget ”jag” från omgivningen.

Freud kallar detta den ”oceaniska känslan”, barnet uppfattar sig själv som hela havet, snarare än som en våg. I takt med att barnet utvecklar ett språk ställs det gång på gång framför skapelsen för att lära sig att göra skillnad på de olika vågorna.

När barnet närmar sig puberteten börjar det upptäcka att det finns saker som vuxenvärlden inte berättat, det finns saker som barnet förstår bättre än sina egna föräldrar, det finns saker som barnet kan göra helt själv utan hjälp och vägledning. Inte sällan kommer denna insikt i samma veva som vi upptäcker sexualiteten. Vi kommer på att vi är nakna, och att det kanske gick an att springa runt naken på stranden för bara något år sedan, men inte längre. Min kropp, min integritet, min sexualitet är något vackert, något heligt, som jag gärna njuter av och delar med mig av, men inte hur som helst.

VI ÄR SKAPADE TILL GUDS AVBILD. Vi är skapade till att skapa.

Vi har den underbara förmågan att genom vårt sinne skapa himmel och jord, kärlek och glädje, gemenskap och mening.

Vi har även möjligheten att skapa splittring, syndare och rättfärdiga, rätt och fel, misstänksamhet och rädsla. Valet är vårt.

Det finns som jag ser det en avgörande skillnad mellan bra teologi och dålig teologi. Den förra utgår från hur verkligheten faktiskt ser ut, och skapar berättelser om Gud och människan utifrån den iakttagelsen. Den senare utgår från en färdig berättelse, som människan och verkligheten och Gud till varje pris ska anpassas efter.

Dålig teologi ger människan skam, rädsla, förvirring, splittring, förtryck, hat och krig. Dålig teologi leder oss fram till en bild av Gud, aldrig längre.

Bra teologi ger människan vägledning, hopp, glädje, djup, inspiration, sinnesro, gemenskap, sammanhang. Bra teologi kan ge oss nycklar till porten som leder människan vidare i sitt sökande, vidare bortom teologin, bortom alla våra bilder av Gud, mot den yttersta absoluta verkligheten.

DETTA ÄR OCKSÅ VAD SOM HÄNDER i Mosebokens nästa kapitel. Vi måste alla någon gång äta av kunskapens träd för att bli vuxna, upptäcka att vi står på egna ben. Tyvärr leder detta för de flesta av oss till att vi helt tappar bort den oceaniska känslan, vi uppfattar oss själva nu bara som den avgränsade vågen. Vi blir förvisade från Eden, utestängda från känslan av att vara ett med skapelsen.

För den som är utestängd från Eden går förmågan till att diskriminera lätt överstyr. Vi börjar nu klistra på omdömen på de olika vågorna. Vi går från en värdeneutral diskriminering till en värdeladdad. Vi börjar tro att vissa företeelser är mer i linje med Guds skapelse än andra. Vi är skapade till Guds avbild, men vissa av oss är skapade till lite bättre avbilder än andra.

Steget är inte långt från att prata om flyktingar i termer av ”massinvandring” till att bränna ner en flyktingförläggning.

Sofia Nylander Filosoferande musiker och en musicerande filosof, skapad som transsexuell tjej till Guds avbild och precis lika onormal som alla andra. Har jobbat som ungdomspedagog och körledare i Dörby församling och föreläser nu för konfirmander om hbtq-frågor 4

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Från FÖR till MED ”De fattiga har ni alltid hos er” DÄRFÖR ÄR DET EN SPÄNNANDE TID vi lever i nu. I vårt

Jesus sa det. Det betyder inte att det kvittar vad vi gör, för att det alltid kommer att finnas fattiga ändå. Inte heller fungerar det som en förebråelse idag, även om det ju var alldeles speciellt med prioriteringarna när Jesus vandrade mitt ibland oss. Med tanke på hur han själv levde och hur han bemötte människor måste en rimligare förståelse vara att vi ALLTID är kallade att aktivt vara medmänniskor, att det är vårt skapelsegivna uppdrag att verka för Guds rike på jorden. Våra värderingar, vår människosyn, vår tro visar sig i vårt förhållningssätt, hur vi agerar gentemot dem som finns hos oss. De som lider brist, mår dåligt och hamnar utanför. Våra handlingar och våra ord visar vad det är att vara kyrka och att vara ett Guds barn. Och i mötet med en utsatt människa kan det skönjas ett annat ansikte bakom det yttre som vi ser. I vår minsta syster eller broder är det Jesus vi möter.

land har ett uppvaknade skett. Människor i mängd mobiliserar för att välkomna människor som flyr från våld och krig. Inte minst kyrkans folk visar sin välvilja, bjuder av sitt överflöd, lägger sin dyrbara tid – och gör verkligen skillnad för andra människor. Okända människor som kommer nära och blir viktiga för oss. Det är stort att göra gott för någon annan. Det är fint att människor går samman och ger hjälp. Det är gott och ska hedras! Mänskligheten behöver att sådant händer.

NÄSTA STEG I VÅR MOGNAD, är att bli ett sammanhang

där den vi möter inkluderas. Att vi inte är kyrka för någon utsatt, utan att de är kyrka med oss. Att den vi möter går från att bli en främling till att vara en del av vårt ”vi”. Jag tror inte att detta är en inkludering som sker utan att vi först varit kyrka FÖR någon. Men jag hoppas också att vi ska kunna komma vidare och bli en kyrka MED andra människor. Som Guds skapelser hör vi nämligen ihop. Ingen lever helt oberoende av de andra. Alla har vi behov. Vi kan känna med den som lider. För de utsatta finns ibland oss, liksom himmelriket närvarar hos oss och i oss. Ibland är smärtan i mig, ibland i min medmänniska.

DET SOM HÄNDER NU är väckelse. Allt fler börjar upp-

täcka det. Kyrkan blir synlig i världen. Våra församlingslokaler och våra gudstjänster fylls plötsligt. Vi har bett om det. Lär oss att känna igen ditt bönesvar, Gud, nu när det händer!

Jonas Löhnn Stiftsadjunkt Växjö stift 5

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

KRÖNIKAN

–My deafness was never a tragedy.

It’s just a different way of living.

De kloka orden ovan har skrivits av en kvinna som sammanfattar det jag kände innerst inne. Och fortfarande känner, oftast med stolthet. Nu blev det konstigt, tänker ni kanske? Att vara stolt över att vara döv, så gravt handikappad, hon kan väl inte vara vid sina fulla fem?

Jag har ett språk, en kultur och en identitet som är helt annorlunda er. Ett språk och en kultur som de allra flesta aldrig någonsin sett inifrån. En stark gemenskap med andra döva i världen, oavsett språk, kultur, religion eller annat som hindrar folk att leva tillsammans i fred.

En slags global förbrödring – försystring.

JUST NU STRÖMMAR SYRIANSKA flyktingar över hela Europa och vad gör döva i Stockholm? Jo, de går omkring i T-centralen dygnet runt och letar efter nyanlända döva flyktingar och samlar ihop dem för att hjälpa dem. En del familjer får pengar swishade till sig från helt okända personer som följt händelserna på Facebook. En del blir erbjudna att vila upp sig hemma hos någon och får också chansen att ”prata av” sig och berätta om sina upplevelser på sitt språk, teckenspråk. De har ju inte kunnat få göra det under resan då ingen kunde deras språk. Vårt svenska teckenspråk är inte likt deras men vi förstår varandra ändå på något sätt som är svårt att förklara. De använder mimiken, kroppen och armarna på liknande sätt.

När jag sitter vid datorn och skriver på någon av mina böcker känner jag djupt i själen att jag är glad och tacksam att jag klarar av att uttrycka det jag tänker och skriver på hyfsad svenska. Jag får chansen att berätta om oss, hur vi lever och arbetar och om vårt kulturarv. Jag tänker på mina föräldrar och min bror som inte fick använda teckenspråk i skolan då det anses vara hämmande i barnens språkutveckling om vi envisas med att ”vifta med händerna” istället för att tala begripligt. Det skedde i skolor för dövstumma där eleverna inte ansågs stumma, för de ”pratar” ju hela tiden? Problemet är självklart det att vi inte hör det vi ”artikulerar” om.

JAG FÖDDES IN I DENNA GEMENSKAP och fick mitt språk,

kultur och identitet via modersmjölken. Alla runt omkring mig var döva. Även farfar och farmor som satt i sina favoritfåtöljer mitt ibland oss och sörplade på sitt kaffe på fat med en sockerbit mellan läpparna. De kände nog samma stolthet som jag gör idag då jag har tagit på mig farmorsrollen. Men jag har ännu inte hittat min favoritfåtölj, så riktigt gammal är jag inte än. Några av mina barnbarn är döva och hörselskadade och jag är glad över dem, för de ska så småningom föra vår kultur och vårt språk vidare. De andra barnen som hör följs självklart med då de har teckenspråk som sitt första språk och bär på en del av vår kultur och identitet som är få förunnat.

6

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Anita och hennes åtta barnbarn, där några av barnen är döva eller hörselskadade och därmed kommer att föra den teckenspråkiga kulturen vidare.

eller utan hörselnedsättningar för vi alla har många olika orsaker till att fira dagarna. Vad vill vi med dessa dagar?

Vi vill bara bli accepterade som vi är och att vi får leva i vår kultur, språk och identitet utan att behöva bli mobbade, negligerade, förtryckta eller bli slagna för att vi inte kan prata begripligt eller bli gömda i garderober när det kommer gäster. Eller att bli betraktade som Guds straff för begångna synder. Dessa dagar är också till för att få er att bli mer modiga att möta oss halvvägs genom att till exempel lära er tecken och handalfabet, våga kommunicera med oss direkt istället för att springa runt för att hitta någon som kan teckenspråk. Ni kommer säkert att upptäcka hur enkelt och lätt det är att ”prata” med oss. Det finns många olika sätt att kommunicera så gnugga era geniknölar och lufta era akademiska poäng och hitta bra och funktionella lösningar. Vi ses!

ENORMA KRAFTER OCH RESURSER satsades på att döva ska bli så ”normala” som möjligt för att klara sig ute i samhället. Pojkarna fick lära sig yrken som skomakare, skräddare eller snickare medan fickorna fick bli sömmerskor. Andra yrken var inte tänkbara och översteg dövas förmåga. Punkt. Om jag meddelade att jag ville läsa vidare och ta studenten trodde lärarna att jag har gått och blivit galen.

När eleverna gått ut skolan och startat sitt vuxenliv med jobb, bostad och kanske också en man eller kvinna att gifta sig med kom längtan att bilda familj. Det sågs inte med blida ögon av konsulenterna, lärarna och prästerna som arbetade nära döva eftersom det kunde generera fler döva barn nu när båda bär generna. Att forskningen säger att 95 procent av alla döva barn har hörande föräldrar nämns inte överhuvudtaget. I Finland var det lag på att döva inte fick gifta sig med varandra ända fram till 1960-talet.

En stark gemenskap med andra döva i världen... En slags global förbrödring – försystring.

Anita Hellöre Stiftskonsulent för teckenspråkig verksamhet i Växjö stift

NÄR DENNA ARTIKEL SKRIVS firar vi Internationella dövas

dagar överallt i världen, där vi får leva som individer med 7

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Fördomar

på gott och ont! jag är som precis som alla människor fördomsfull till mitt väsen. Vi är som lökar, vi kan skala av lager för lager med fördomar som hindrar oss att till fullo se och möta andra människor men det finns alltid ett nytt lager där under som blir kvar.

Jag tänker på honom och på min dotter som tycker att det finns bra fördomar, de som hjälper henne att inte hamna i tokiga situationer. Det är ingen prestige för henne att säga att hon inte är fördomsfri – för henne är det en överlevnadsinstinkt att ha fördomar!

Det gör mig både glad och ledsen. Glad över att hon tar hand om sig själv, ledsen över att unga kvinnor tvingas leva i en värld likt den hon beskriver.

I telefon med äldsta dottern fastnade vi i en diskussion om fördomar. Hon hävdade med emfas att det finns bra fördomar. För henne är det självklart att tänka på alla män, t ex de hon möter på väg hem en sen kväll ensam i mörkret på cykelbanan, som några som inte vill henne väl. Reflexen är omedelbar, det handlar om att passa sig och hålla sig på säkert avstånd. I hennes omgivning finns det tyvärr alltför många exempel på unga kvinnor som råkat illa ut. Det kan handla om oönskade sexuella inviter, övergrepp och sexuella trakasserier i ord och handling. Det är män, båda unga och äldre, alltför ofta onyktra som tar sig rätten att bete sig på ett sätt som inte anstår någon. Så ja mamma, det finns bra fördomar, säger min dotter. Det är de fördomar som skyddar mig.

KANSKE ÄR DET SÅ ATT FÖRDOMAR i grunden är något

DET ÄR INTE MÅNGA SOM SKULLE SÄGA att de är fördoms-

fulla och ändå räcker det att titta på nätet eller Facebook för att se att så är fallet. Med fördomen som grund går det utmärkt att förenkla, svartmåla och komma med patentlösningar. Folk sväljer dumma påståenden med hull och hår. De prövar inte det de ser kritiskt utan väljer att bejaka en förenklad verklighetsbild. Vi har alla en utmaning och skyldighet att våga möta vår rädsla och söka den objektiva sanningen bakom de fördomar som sprids. Hela livet är en resa som borde handla om att skala den där löken så att vi till sist kan bottna i oss själva och med öppenhet möta nya människor, företeelser och framtiden. För merparten av alla fördomar är faktiskt riktigt dåliga.

De stänger ute mötet med den andre, de ställer sig emellan människor och hindrar oss från att riktig se varandra. De få goda fördomar som finns bär det med sig att över tiden kommer de att utmanas och visst är det väl så att de allra flesta äter vitlök med välbehag idag!

Vi är som lökar, vi kan skala av lager för lager med fördomar som hindrar oss att till fullo se och möta andra människor...

bra? Det hjälper oss att vara uppmärksamma, att ta hand om oss själva och de som står oss nära. Genom århundraden har fördomar mot dem som är annorlunda, kommer från en annan ort, har en annan religion följt med oss människor.

Det obekanta har vi hållit lite så där på avstånd och med tiden har vi vant oss undan för undan. Jag minns hur vi ungar talade om grekerna och jugoslaverna som bodde på orten där jag växte upp. De åt ju vitlök och luktade illa. Hemska tanke, äta vitlök. Hur kunde de?

Idag verkar exemplet med vitlöken mest lite smålustigt men det får stå som ett tecken på att fördomar ser olika ut. Det lilla kan vara försåtligt och bära på stort förakt.

EN GÅNG MÖTTE JAG EN MAN som talade om att vi alla bär på fördomar. Han hade under många år arbetat i kampen mot apartheid och jag upplevde honom som ödmjuk, tolerant och vidsynt man. Men nej, sa han,

Katarina Toll Koril Kanslichef Växjö stiftskansli

8

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

UTMANING

”...det viktiga är att inte låsa sig vid ett perspektiv, utan att öva upp förmågan till perspektivskifte”

Att göra en

synvända när jag under alla år förklarat att jag inte var beredd att välsigna samkönade partnerskap eller senare förrätta samkönade vigslar. Jag började inse att jag inte var helhjärtad i detta och kom fram till att jag behövde ompröva teologin.

När jag prästvigdes var jag helt inställd på att jag alltid skulle vara församlingspräst. Efter två år kunde jag ändå inte låta bli att testa ett vikariat som skolpräst och därefter gjorde jag fyra år som stiftsadjunkt på Kastlösa stiftsgård. Det var inte så farligt att vara institutionspräst.

Nåväl. Jag kunde i alla fall inte tänka mig att vara kyrkoherde för då har man ju inte tid med ”att vara präst”.

Bara administration. Nu har jag testat det också i åtta år.

Det gick faktiskt riktigt bra att hitta tid ”att vara präst” i kyrkoherdetjänsten. Nu är det dags för nästa omtumlande perspektivskifte; att flytta från Växjö stift till Västerås stift och dessutom tjänstgöra på ett stiftskansli. Spännande!

VAD MENAS MED HELHJÄRTAD? undrar naturligtvis vän av ordning. Först och främst handlar det inte om att undvika teologiska eller andra teoretiska paradoxer. Dessa urgamla motsägelser är jag oerhört förtjust i. Vad jag menar är att när mina teologiska ställningstaganden inte motsvaras av vad jag i djupet av mitt inre uppfattar som viktigt och riktigt, så blir jag mindre helhjärtad. Jag kan benämna det enligt första artikeln i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter; att varje människa är utrustad med förnuft och samvete, men lika gärna som min inre kontaktyta med treenig Gud i samband med bön och bibelläsning.

Det handlar alltså inte om de välkända ytliga och flyktiga skikten i varje människa, där jag av olika anledningar ”känner för” än det ena och än det andra. Nej, det handlar om när jag faktiskt bottnar i mig själv, utan masker och förställningar, i bön ansikte mot ansikte med Jesus, och motiven blir rena. När det jag har med mig därifrån klingar någorlunda rent tillsammans med den teologi jag står för och förhåller mig utefter, så är jag mer helhjärtad.

PÅ KYRKLEDARHÖGSKOLAN LÄRDE JAG MIG ett nytt uttryck; att göra en ”synvända”. Det har jag haft enorm nytta av i det ledarskap jag stått i. Bolman och Deal har skrivit en mycket spännande bok i ämnet; Nya perspektiv på ledarskap och organisation. Efter en genomgång av framförallt fyra huvudperspektiv att tillämpa på olika situationer i ledarskapet, så konstateras att det viktiga är att inte låsa sig vid ett perspektiv, utan att öva upp förmågan till perspektivskifte. En kyrkoherdekollega uttryckte att Bolman och Deals bok borde ligga bredvid bibeln på varje kyrkoherdes nattygsbord. Sedan tillade han med glimten i ögat: ”Ibland undrar jag om det inte är Bolman och Deal som skrivit bibeln också…”

De senaste åren har jag jobbat med en annan ”synvända”. Det här med samkönade äktenskap. Jag hamnade i ett sammanhang där jag började inse att jag egentligen inte hade integrerat mitt teologiska förhållningssätt i frågan,

Peter Åström Kyrkoherde i Vetlanda, kontraktsprost i Njudung och tillträdande stiftsprost i Västerås

9

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Från åttio till två procent Ensligt på landsbygden när bönder hamnade i minoritet

Vad är bäst med att vara bonde?

– Friheten.

Vad är då sämst?

– Bundenheten.

Det är en paradox, men detta svar får man nästan alltid när man ställer två så enkla frågor till bönder.

John Gustavsson bjuder på kaffe och kaka i sitt stora kök. Hunden har lugnat sig efter hälsningsproceduren och doften av kaffe blandas med en svag doft från ladugårdskläderna i groventrén; för skribenten är den alltid förknippad med trygghet, välbefinnande och hårt, konkret arbete.

Kanske är detta ett av de sista arbeten som är ’som förr’, där lönen alltid står i begriplig proportion till insatsen. Bonden har ingen herre över sig, men nödvändigheten kan vara en lika sträng uppsyningsman. Dagarna börjar mycket tidigt och slutar sent, när man som John ensam har ansvaret.

JOHN GUSTAVSSON ÄR ARRENDATOR på Vallsjö Stom.

Eller stomhemman, som man ibland säger om de gamla prästgårdar som var till för prästens uppehälle. Enligt Johns anteckningar donerades gården 1379 till Vallsjö kyrka som då ingick i Nydala klosters domäner. Nu ligger kyrkan en halvmil öster om Nya Vallsjö, kyrkan i Sävsjö.

Då var 80 procent av Sveriges befolkning sysselsatta med jordbruk, idag är det under två procent.

– När jag började som bonde 1980 fanns det 25 000 mjölkbönder, nu är vi bara drygt 4 000, konstaterar John.

Till Vallsjö Stom kom han och hustrun 1993 för att kunna bistå hans svärföräldrar som bodde i närheten.

10

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

”I dessa dagar med kris för mjölkbönderna är han glad att han gick över till ekologiskt” som besökt ladugårdar under sextio år är det påfallande att allt inom näringen inte blivit sämre. Numera fylls inte ladugårdarna av det missnöjda råmande som alltid hördes från stillastående djur, det är ofta ganska lugnt och fridfullt. Korna rör sig i boxar, kan äta när de vill och håller sig betydligt friskare, inte minst på grund av att de inte ligger i sin gödsel som så ofta förr.

John tar en hink med kraftfoder och vi går till ungdjuren. Inte bara för att få fram dem för en bild, han gör det varje dag för att de ska bli sociala och vana vid människor. Jag frågar om friheten igen medan han kliar dem: – Jag går hellre ut i ladugården än åker till Kanarieöarna, svarar han.

Text och bild: LarsErik Tobiasson

Men hustrun dog ung och John fick ensam ta hand om både familj och gården. Det var en tung period.

NU DRIVER HAN STOMMEN som ekologiskt jordbruk, sen 2008 i växtodlingen och sen 2011 även med djurhållningen.

– Jag har alltid varit intresserad egentligen och hellre kört med tallriksharven än använt bekämpningsmedel mot ogräs. Dessutom ligger gården nära Vallsjön som är Sävsjös dricksvattentäkt, och det krävdes tillstånd och försiktighet vi användandet.

I dessa dagar med kris för mjölkbönderna är han glad att han gick över till ekologiskt. Han får drygt 1,30 kr mer per kilo mjölk, men samtidigt är ekofodret dubbelt så dyrt.

– Men när nu djuren också är eko kan jag använda gödseln i omloppet och producera mycket foder själv, säger John.

JOHN GUSTAVSSON ÄR UPPVÄXT på ett lantbruk i trakten.

De var sju syskon som alltid hjälpte till när det behövdes många händer.

– Hemma körde vi in hö till 1975, minns han. Byggnaderna var gjorda för att hästen skulle kunna dra höskrindan ändå in till rännet. Mor bakade och höll oss med mat, och vi hade så roligt.

Så annorlunda det blivit under en mansålder.

– En ledsam utveckling, det har blivit så fruktansvärt ensamt, säger han.

– Var ska man vända sig när man behöver akut hjälp?

Det räcker med en besvärlig kalvning eller att ett djur tagit sig över stängslet för att förrycka en dag. Ändå är han inte helt strandsatt. En bror brukar hjälpa till när vallen ska tas för hö och ensilage. En son bor i närheten och även om han hellre vill jobba normala arbetstider kommer han när det kniper. Även sambon, som jobbar i lantbruksnäringen men på ett mycket stort distrikt, kan hjälpa till.

En gång var en majoritet sysselsatta inom jordbruket, känner du dig nu som du tillhör en minoritet undrar jag?

– Nja, man går inte och tänker på det precis. Men det är lite ledsamt att åka i bygderna nu, den ena ladugården efter den andra står tom.

VALLSJÖ STOM LIGGER VACKERT på en kulle med betesmarken nära ladugården. Denna varma höst är korna fortfarande utomhus på dagarna, inne är bara några sinkor och kvigor plus kalvarna i sina boxar. För den

John Gustavsson, arrendatorn på Vallsjö Stom sen 1993, går till sina ungdjur varje dag för att de ska vara sociala.

11

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Arbetsglädje. Josefin Dahlgren, Maj Brodin Johansson, Samira Bidros, Anna-Karin Samuelsson och Ingemar Lund är några av de som arbetar med flyktingarna i Unnaryds församling.

– Hela församlingslivet har blomstrat upp sedan flyktingarna kom till vår by. Det händer något med vår tro när vi möts, och det får många ringar på vattnet, säger Josefin Dahlgren, komminister i Hyltebruks pastorat.

Mötet med flyktingar berikar mycket hjälp med att komma in i det svenska samhället och med språket, säger Samira på stapplande svenska.

Det bor omkring 1 000 personer i den lilla byn Unnaryd, vackert belägen intill sjön Unnen. Mitt i byn ligger den vitkalkade kyrkan, och tvärs över gatan finns församlingshemmet. I dess kök huserar församlingsvärdinnan Samira Bidros, som slamrar med porslin och dukar fram fikabröd, medan den puttrande kaffebryggaren sprider en behaglig kaffedoft i rummet. Uppemot 20 timmar i veckan tillbringar Samira här i församlingshemmet, helt ideellt.

Hon är en av de 50-tal asylsökande i Unnaryd. Hon och hennes familj, make och tre döttrar, väntar sedan 2,5 år tillbaka på permanent uppehållstillstånd. Döttrarna, 11, 15 och 17 år gamla talar flytande svenska. Den yngsta sjunger i barnkören och är med i Torsdagsklubben i församlingen. De båda äldsta gick ut högstadiet med toppbetyg, och belönades med både diplom och stipendier.

Men för Samira består livet mest av väntan. Innan hon fått uppehållstillstånd får hon inte börja läsa svenska för invandrare, och kan inte heller börja söka jobb.

I DAG ÄR SAMIRA FADDER åt en nyanländ syrisk familj.

Hon bakar oändligt med kanelbullar till församlingsverksamheten, hjälper till med städning när det behövs, följer med som tolk vid hembesök och översätter brev. Hon kan även hjälpa till att reda ut en del kulturkrockar. Hon är en stor resurs för församlingen.

Samira har dukat fram eftermiddagsfikat vid ett runt bord och vi slår oss ned, tillsammans med Josefin Dahlgren, komminister i pastoratet, och de båda ideella medarbetarna Maj Brodin Johansson och Birgit Gabrielsson.

Diakonen Anna-Karin Samuelsson och Ingemar Lund, nyanställd projektledare för pastoratets integrationsarbete, sitter med en stund innan arbetet kräver att de rusar vidare.

Jag får veta att det i församlingen finns 10-15 ideellt engagerade i flyktingverksamheten, samt ett antal som rycker in med praktisk hjälp när det behövs, och så givare förstås. Men det finns behov av fler ideella.

– Vi har sex personer som fungerar som faddrar åt nyanlända i dag. Tanken är att varje lägenhet ska ha en fadder, och att faddern ansvarar för att ta kontakt med den familj som bor i lägenheten. Men vi räcker inte riktigt till i dag, säger komminister Josefin Dahlgren.

KYRKAN HAR BLIVIT EN TILLFLYKT för den syriska familjen.

Familjen, som är kristen, frågade som nyanlända i matbutiken om det fanns någonstans att be.

– Vi kom hit till kyrkan och här har de varit så snälla mot oss. Vi har fått hjälp med kläder och saker som vi behöver. Det var svårt i början med att läsa brev och i kontakten med vårdcentralen och skolan. Vi har fått 12

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

UTÖVER FADDERVERKSAMHETEN finns det i församlingen språkcafé och språkundervisning varje vecka. Det planeras även för temakvällar med information om sådant som hur det fungerar att åka kollektivtrafik i Sverige, om vårdkontakter, allemansrätt och oskrivna regler. I församlingens källare finns två rum med hyllor fulla med välsorterade kläder, husgeråd och andra nödvändigheter som skänks till behövande. Här basar Birgit Gabrielsson, som tillbringar åtskilliga timmar här med att organisera och mobilisera frivilligarbetet.

– Vi var tidigt ute med att samla in kläder och annat till flyktingarna, vi började redan för ett par år sedan och vi tar emot allt, inget ska behöva slängas - allt ska komma till användning, säger hon.

Josefin fyller i: – Detta, ja allt vi gör, är en del av den andlighet vi vill odla i församlingen, säger hon.

Hon gör en parallell till att vårda det heliga, och menar att vi ofta låser det heliga till kyrkliga inventarier och ting.

– Men det är människorna som är heliga. Vi vårdar människor, vi tar hand om utsatta och vi vårdar människors gåvor. Varje sak vi får in är en offergåva, det är heligt och det ska vi ta hand om, säger hon.

Samira Bidros lägger upp till 20 timmar i veckan på sitt ideella engagemang som församlingsvärdinna i församlingen.

”Det händer något med oss och våra liv. Man kan inte gå in i det här utan att titta på sig själv och sina egna värderingar.

församlingen

– Två små flickor plockade ihop varsin stor kasse med sina egna leksaker, som de ville ge till barnen. Det går inte att beskriva hur glada de blev. Jag kan inte berätta om det utan att gråta, säger Josefin.

DET FINNS EGENTLIGEN INGEN ANLEDNING att ställa några

frågor till personerna runt fikabordet, jag har fullt sjå med att anteckna vad som sägs. De har så mycket att berätta. De bubblar av entusiasm, faller i varandras meningar, skrattar och torkar bort en tår när någon berättar något som gjort dem rörda. Som när Josefin på Facebook efterlyste leksaker till en familj som kommit till en kal, tom lägenhet utan någonting att leka med för barnen.

HON BERÄTTAR OM HUR HELA FÖRSAMLINGSLIVET blomst-

rat upp sedan flyktingarna kom. Hur mycket flyktingarna ger tillbaka. Och om en större gemenskap, även mellan svenskar.

– Det händer något med oss och våra liv. Man kan inte gå in i det här utan att titta på sig själv och sina egna värderingar. Det vi säger i gudstjänsten hamnar i ett sammanhang, och det har med hela livet att göra, säger Josefin.

Maj och Birgit berättar om hur deras egna liv berikats av deras engagemang för flyktingarna.

– I min fadderfamilj finns krigsbarn som varit traumatiserade och inte klarat av höga eller häftiga ljud. När de lever upp och börjar leka, att få se dem bli barn igen, det är väldigt fint att få se, säger Birgit.

MAJ REFLEKTERAR KRING ATT KUNNA LEVA sida vid sida även om man inte tycker samma i allt.

– I Sverige är vi bra på att leva tillsammans i fredlighet. Hos flyktingarna har jag mött en enorm tjänstvillighet och hjälpsamhet och det finns en stor generositet. Om vi fångar det vackraste från våra olika kulturer, då kan det bli väldigt bra, säger hon.

I församlingshemmets källare börjar det bli trångt av alla kläder och andra förnödenheter som samlats in till flyktingarna – men allt kommer till användning och ingenting slängs. - Varje sak vi får in är en offergåva, det är heligt och det ska vi ta hand om, säger komminister Josefin Dahlgren.

Text och foto: Charlotte Granrot Frenberg 13

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Mary gläds över att tillvaron som vänsterhänt är lättare för barnbarnsbarnet Nova.

14

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Lättare att vara vänsterhänt nu När Nova var 3-4 år tyckte hon att det var jobbigt att ensam vara vänsterhänt bland sina kompisar. Hon ville vara som de andra. Då var det skönt att komma hem till gammelmormor Mary i Lenhovda. Sitta bredvid varandra vid köksbordet och rita och klippa med vänster.

Till slut lärde sig Mary i alla fall att skriva med höger, men allt annat gör hon fortfarande på sitt vis. Från hur hon håller kniv och gaffel till hur hon kastar boule-kloten när lenhovdapensionärerna träffas.

MARYS DOTTER ÄR OCKSÅ VÄNSTERHÄNT. Genetiken

hoppade över dotterdottern Ewelina, men hennes dotter Nova är det. Marys barnbarnsbarn alltså. Nova är sju år nu och går i första klass. Och äntligen har det blivit annorlunda. Även om Nova gärna ville vara som sina högerhänta kompisar när hon var 3-4 år, de år som man vill härmas. Då när det var skönt att komma hem till gammelmormor och -morfar i Lenhovda några gånger i månaden och sitta ned bredvid Mary och rita med den hand som kändes naturligt.

Det verkar som att det går i släkten. Mary Christersson minns att hennes farfar var vänsterhänt, vissa saker som att hugga ved kunde han bara göra med den handen.

Annars gjorde han det mesta med sin högra, förmodligen därtill tvingad av den skola han gick i nån gång i slutet av 1800-talet.

Och likadant var det fortfarande när Mary var ung.

– Hemma fick jag göra som jag ville, men när jag var sju år började problemen, säger hon.

”Alla är olika, säger hon.

Man ska inte tvinga barn.”

– PENNAN HAMNADE JU I VÄNSTER HAND AV SIG SJÄLV när

vi hade skrivning, och genast var läraren där och luggade mig i håret och slet i öronen. Mary har glömt hennes namn, man sa bara fru Gustavsson. Men fru Gustavssons luggande glömmer hon aldrig. Och de underlättade inte precis de första skolåren.

– Det blev dubbelt svårt för mig i skolan, säger Mary.

Först skulle jag lära mig skriva med högerhanden, och sen skulle jag ju lära mig bokstäverna!

Hon berättade hemma om vad hon utsattes för, men föräldrarna vågade inte klaga. Man hade sån respekt för all överhet.

I trean började man med syslöjd. Även då försökte läraren tvinga Mary att sy med höger, men då hade hon blivit lite kaxigare och lydde inte.

– Jag kan bara inte fatta varför de skulle tvinga mig, säger hon.

I Novas klass är de tre vänsterhänta.

– Och det finns saxar för båda händer, säger Nova.

De gröna är för vänster och de gula för höger.

– Alla är olika, säger hon. Man ska inte tvinga barn.

NÄR NOVA LYSSNAT TILL MARYS BERÄTTELSE från sina första år i skolan frågar hon: – Varför sa du inget till din mamma?

– Ja du, det hjälpte inte, svarar Mary.

– Men när min dotter började skolan frågade jag henne hur hon blev behandlad. Och jag har ju frågat Nova också.

Text och foto: LarsErik Tobiasson 15

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

En kyrka

tillsammans

med de fattiga Att orden ”kyrka” och ”de fattiga” på något sätt har med varandra att göra, är för de allra flesta ganska självklart.

Kyrkan brukar tillerkännas en viktig roll när det gäller att kanalisera hjälp till människor som på olika sätt blivit fattiggjorda och marginaliserade. Och visst är det en viktig uppgift för kyrkan som vi måste värna om, men relationen mellan kyrkan och de som i olika avseenden är fattiga får inte reduceras till enbart detta. Biskop don Helder Camara från Brasilien konstaterade: ”Om jag ger mat till de fattiga kallas jag för ett helgon. Men om jag frågar om orsaken till deras fattigdom anklagar de mig för att vara kommunist”.

B. Modellen kyrka med de fattiga handlar om sökandet efter sätt att hjälpa som möjliggör för de fattiggjorda och marginaliserade att vara subjekt i sin egen historia.

Det handlar i första hand om att kunna ge människor möjlighet att återerövra den värdighet som gått förlorad.

I berättelsen från Markus sker detta genom orden: ”dina synder är dig förlåtna.” Den återerövrade värdigheten är en viktig förutsättning för att som Jesus kunna säga: ”Res dig! Ta din säng och gå.”

JAG VILL KONKRITISERA DE HÄR OLIKA MODELLERNA med exempel från vår egen vardag, för att sedan se hur de kan belysa kyrkans roll idag. Först modellen för: Efter sin stroke förlorade Blanca sin talförmåga.

Hennes familj var tvungen att tala för henne. Utan den hjälpen riskerade Blanca att bli helt marginaliserad.

Den akuta, i situationen nödvändiga, handlingen för att hjälpa den som behövde är inte svår att rättfärdiga.

Men här finns en risk man måste vara medveten om. Det gäller att vara uppmärksam så att hjälpen inte skapar en relation av beroende som i längden snarare skadar än hjälper Blanca.

FÖR BISKOP CAMARA ÄR DET TYDLIGT att kyrkan och de fattiggjorda hör ihop och att det är avgörande hur den relationen förstås och gestaltas. Jag vill här försöka dela några tankar och reflektioner kring det här temat, utifrån den Costaricanska lutherska kyrkans (ILCOs) perspektiv.

En reflektion som handlar om skillnaden mellan att vara kyrka för och vara kyrka tillsammans med de fattiga.

Om vi tar vår utgångspunkt i berättelsen om när Jesus botar en lam man i Mark.2: 1-12 så ser vi att i undret som sker är båda de här aspekterna eller modellerna för vad det är att vara kyrka synliga.

DEN ANDRA MODELLEN som handlar om att arbeta med

kan gestaltas på följande vis: Blanca erbjuds professionell hjälp med att återerövra tillgången till sitt språk. Det är svårt och tidskrävande men det går framåt. Det händer fortfarande idag att hon inte hittar de ord hon söker och det är för henne ångestskapande. Vi som finns i hennes närhet är ofta frestade att fylla i och får ofta bita oss i tungan. Att i det här läget försöka hjälpa genom att tala för henne skulle hindra den utveckling och det återskapande av nervbanor som hennes hjärna nu jobbar med. Hjärnan behöver den här träningen för att kunna återfå förlorad kapacitet. Det vi

A. Modellen kyrka för de fattiga blir i berättelsen synlig i

det faktum att det fanns människor som var beredda att göra något för andra. Solidariska människor som engagerade sig för den behövande, de hjälptes åt att bära den lame mannen och väjde inte ens för att göra hål i taket.

Allt för att mannen skulle nå fram till det helande han behövde. På samma sätt ser vi idag kyrkor som bär, kämpar och vandrar tillsammans med behövande och fattiggjorda, människor som finns i situationer av förlamning som de inte av egen kraft kan klara sig ur.

16

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

FRÅN VÄNSTIFTEN

rekommenderas är att finnas med henne, att lyssna och att säga: ta det lugnt, vi har tid att vänta, du kommer att hitta ordet. Och det märkvärdiga sker. Det är inte lätt men det går sakta framåt.

SKILLNADEN MELLAN ATT ARBETA för och arbeta med blir

särskilt tydlig i situationer av lärande, hur folkbildningspedagogiken skiljer sig från den traditionella korvstoppningen. I den senare ser läraren som sin uppgift att överföra ”den sanna kunskapen” till eleverna medan eleverna i den förra betraktas som subjekt i sitt lärande och lärarens uppgift är istället att fundera som en ”barnmorska” som förlöser kunskap.

Den lutherska kyrkan i Costa Rica, försöker ta just det här steget i sitt sätt att vara kyrka. Vi vill inte vara en kyrka som stannar vid att bära de marginaliserade och fattiggjorda. Vi vill istället tillsammans söka vägar för att de själva ska kunna ta sina sängar och gå. Det handlar om att tillsammans kunna identifiera hur det system ser ut som förlamar och hindrar.

SOM KYRKA GLÄDS VI när vi ser undret ske, när människor reser sig upp ur sin förlamning. När man når dithän i sin utveckling som individ eller som grupp att man inifrån förmår besegra den marginalisering eller fattigdom man utsatts för.

Vår strävan är därför alltid att när det finns hunger gå längre än att bara ge fisk, och istället bli allt skickligare på att lära människor att själva blir fiskare.

”Den återerövrade värdigheten är en viktig förutsättning...”

Julio Melara Präst i ILCO, Lutherska kyrkan i Costa Rica

17

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

ueer När jag läser frågelapparna som ungdomarna har fått lägga i en burk handlar flera av dem om begreppet ”Queer”. Vad är queer?

Vad betyder queer? Är du queer?

de inte vet vilken definition de ska använda för att förklara sig själva; ”är jag bi eller homosexuell?” Vårt ständiga behov av att definiera oss utifrån kön, civilstatus, arbetssituation, boende, sexuell läggning osv kan ge vem som helst en klump i magen. Med queerbegreppet kan vi, både ungdomar och vuxna, utforska oss själva i lugn och ro – om vi sedan landar i en specifik definition eller ej är inte så viktigt.

Visst är queer ett nytt ord, på så sätt att det inte alltid funnits med i bokstavskombinationen hbtq – men det har använts långt längre än vad jag levt. Från början betydde det ”konstig” och kom sedemera att användas som ett skällsord för manliga homosexuella. Ju längre tiden gått har ordet återerövrats av hbtq-communityt själva och fått en betydligt mer konstruktiv betydelse. Det finns dock inte med i alla länders bokstavskombinationer, exempelvis saknas det i amerikanskans LGBT.

Om du, efter att ha läst denna artikel, ändå känner dig osäker på vad queer innebär är du varmt välkommen att höra av dig så kommer jag till din församling och berättar mer.

Magdalena Erixon Befriad queer, prästkandidat för Växjö stift, föreläsare Sensus, konfirmandledare Borgholm, behandlingsassistent Kalmar, hundägare och kär

EN PERSON SOM DEFINIERAR SIG som hbt kan kalla sig queer, men det är också ett alldeles eget begrepp. När jag förklarar Q:et för ungdomar brukar jag göra tre uppdelningar; • Queer kan dels handla om ett förhållningssätt, ett politiskt ställningstagande, att rent teoretiskt se bortom köns, relations- och sexualitetsnormer.

• Queer kan också vara beteckningen på en sexualitetsform; att uppleva sig kunna bli kär och/eller attraherad av personer oavsett vilken könstillhörighet de har. En ser alltså bortom heternormen* och tvåkönsnormen*.

• Dessutom kan queer handla om könsidentitet*; ens självbild och kanske även ens bild av andra, är inte uppbyggd av tvåkönsnormen*; en ser sin könstillhörighet som mer flytande eller bortom uppdelningen man respektive kvinna och kan betrakta människorna omkring sig likaså.

Q kompletterar hbt-begreppet. Det finns personer, exempelvis jag, som upplever köns- och sexualitetsnormerna i hbt+hetero/cis* som för fyrkantiga. Med Q:et inkluderas även sådana som jag; som inte vill eller kan definiera sin läggning och/eller könsidentitet.

ORDFÖRKLARINGAR:

*

HETERONORM = normen att kvinnor ska attraheras

av/bli kära i män och vice versa. Påverkar även vår mansoch kvinnosyn.

TVÅKÖNSNORMEN = normen att det bara finns två kön

och att dessa är man resp. kvinna, dvs det biologiska kön vi tilldelas vid födseln utifrån hur våra könsorgan ser ut.

KÖNSIDENTITET = det kön du själv upplever att du har, oavsett vilket du tilldelades vid födseln och som står registrerat i folkbokföringen.

HBT = homosexuella, bisexuella och transpersoner.

HETERO = heterosexuell, dvs att en biologisk man blir attraherad av/kär i en biologisk kvinna och vice versa.

CIS = en person vars biologiska kön stämmer överens med det kön som är registrerat i folkbokföringen och vars könsidentitet stämmer överens med detta.

QUEER ÄR ETT BEFRIELSEBEGREPP. Många av de ungdomar

jag har agerat mentor för har känt sig illa till mods av att 18

Mer på temat

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

FILM Dom kallar oss mods 1968 En oväntad vänskap 2011 Gissa vem som kommer på middag 1967 Lars and the real girl 2007 Play 2011 Rainman 1988 The crying game 1992 BÖCKER Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid Jesper Svartvik 2007

Dödssynden Harper Lee 1960

Min pappa Ann-Christine Ester Roxberg 2014

Serien om Katitzi Katarina Taikon

Trilogin Torka aldrig tårar utan handskar Jonas Gardell

HEMSIDA Utbildningsradion teckenspråk: www.ur.se/webbplatser/teckensprak/

19

LÅT FLER FÅ FYLLA FEM!

Det farligaste som finns är att födas in i fattigdom. Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år. Barn dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg. De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Just då är rätten till mat, rent vatten och hälsa avgörande.

Din gåva tänder ett femte ljus – ge den idag!

SMS:a LJUS till 72905 och ge 50 kr för kampen mot barnadödlighet.

Eller swisha valfritt belopp till 9001223.

pg 90 01 22-3 | bg 900-1223 Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

Stiftsliv – nummer 4 2015

Sammanträdesschema för 2016 Stiftsfullmäktige

Domkapitel

Egendomsnämnd

25 maj 24 november

5 februari 11 mars 6 april 11 maj 10 juni 22 juni 26 augusti 20 september 18 oktober 16 november 14 december

3 februari 12 april 9 juni 7-8 september 4 oktober 8 december

Stiftsstyrelsen 9-10 februari 29 mars 21 april 8 juni 7-8 september 11 oktober 8 december

Datumen är preliminära, med reservation för ändringar. Övriga sammanträdesdatum publiceras på stiftets intranätsida när de är beslutade i januari.

Stipendier och bidrag Stiftelsen JM Korenius testamentesfond

Ledigförklarande av stipendier och bidrag sker årligen i mitten av januari och med sista ansökningsdag i början av mars. Ansökan ställs till respektive stiftelses styrelse och skickas till stiftskansliet.

JM Korenius testamentesfond delar ut understöd till efterlevande maka/make och barn till präster i Växjö stift som i samband med pension eller dödsfall haft sin anställning inom Växjö stift.

Ansökan till 2016 år stipendier och bidrag skall vara stiftskansliet tillhanda senast den 8 mars 2016.

För vidare information: Katarina Toll Koril, 0470-77 38 87, katarina.toll.koril@svenskakyrkan.se

Mer information om följande fonder kommer att läggas ut på Växjö stifts hemsida och de blanketter vi i vissa fall efterfrågar kommer att finnas där fr o m den 15 januari 2016.

Stiftelsen Växjö stifts prästänkehem

Växjö stift ledigförklarar stipendier ur

För vidare information: Ulrika Karlsson, 0470-77 38 30, ulrika.u.karlsson@svenskakyrkan.se

• Växjö stifts samstiftelse för behövande • Stiftelsen Brita Östergrens donation • Växjö stifts samstiftelse för behövande efterlevande till präster inom Växjö stift

Växjö stift präststudiestiftelse

• Stiftelsen kontraktsprosten Per Liljorstrands och hans maka Maria Birgitta Liljorstrands, född Transtedt, från Dädesjö donation

Stipendier för blivande präster i Växjö stift.

För vidare information: Katarina Hedqvist, 0470-77 38 11, katarina.e.hedqvist@svenskakyrkan.se

• Stiftelsen Konsul Nils Gustaf Lindows gåva • Växjö stifts samstiftelse för studerande • Stiftelsen Lektorn Oscar Sjöfors donation För vidare information: Bo Löfgren, 0470-77 38 04, bo.lofgren@svenskakyrkan.se

21

Kollekter 2016 Januari 1 3 6 10 17 24 31

Nyårsdagen ____________ R Sönd. efter nyår_________ F Trettondedag jul_________ R 1 sön e trettondedag ____ F 2 sön e trettondedag ____ F Septuagesima ___________ R Kyndelsmässodagen _____ S

Augusti

7 11 sönd. e. trefaldighet___ R 14 12 sönd. e. trefaldighet___ F 21 13 sönd. e. trefaldighet___ R

Svenska kyrkans internationella arbete

---

Svenska kyrkans internationella arbete

-----

28

Svenska Bibelsällskapet Växjö stifts kyrkosångsförbund

Fastlagssöndagen _______ R 1 sönd. i fastan __________ F 2 sönd. i fastan __________ R 3 sönd. i fastan __________ S

Mars

6 Midfastosöndagen_______ R 13Jungfru Marie Bebådelsedag R 20 25 27 28

Psalmsöndagen _________ R Långfredagen F Påskdagen ______________ F Annandag påsk __________ R

4 11 18 25

Svenska kyrkans internationella arbete

---

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, EFS Tallnäs stiftsgård

2 sönd. i påsktiden_______ F 3 sönd. i påsktiden_______ R 4 sönd. i påsktiden_______ S 5 sönd. i påsktiden_______ S

2 9 16 23 30

Svenska kyrkans internationella arbete Sveriges kyrkosångsförbund 1/2 Svenska kyrkans unga 1/2 Svenska kyrkans internationella arbete

-----

Bönsöndagen ___________ R

5 Kristi himmelfärds dag ___ F 8 Sönd. före pingst R 15 Pingstdagen ____________ F 16 Annandag pingst ________ F 22 Heliga trefaldighets dag __ R 29 1 sönd. i trefaldighet _____ S

--Tallnäs stiftsgård Svenska kyrkans unga

---

Den helige Mikaels dag ___ R Tacksägelsedagen _______ R 21 sönd. e. trefaldighet __ F 22 sönd. e. trefaldighet __ R 23 sönd. e. trefaldighet __ F

Svenska kyrkan i utlandet Sveriges Kyrkosångsförbund

---

Rådgivningsbyrån

---

November

Svenska kyrkans internationella arbete

--Sveriges Kristna Råd IM och Johannelunds teologiska högskola S:t Sigfrids och Oskarshamns folkhögskolor

5 6 13 20 27

Salt, barn och unga i EFS 1/2 Svenska kyrkans unga 1/2

---

Hela människan

Alla helgons dag _________ R Sönd. e. alla helgons dag __ S Sönd. f. domssöndagen___ R Domssöndagen _________ F 1 sönd. i advent _________ R

Svenska kyrkan i utlandet Svenska kyrkan i utlandet Svenska kyrkans internationella arbete

---

Svenska kyrkans internationella arbete

December 4 11 18 25 26

Maj 1

15 sönd. e. trefaldighet __ F 16 sönd. e trefaldighet ___ S 17 sönd. e trefaldighet ___ R 18 sönd. e. trefaldighet __ F

Oktober

April 3 10 17 24

---

Diakoniinstutionerna Ekumeniskt arbete, Kyrkornas världsråd

September

Februari 7 14 21 28

14 sönd. e. trefaldighet __ R

Svenska kyrkans internationella arbete

2 sönd. i advent _________ S 3 sönd. i advent _________ R 4 sönd. i advent _________ F Juldagen _______________ F Annandag jul ____________ R

Ändamål som senare fastställs av biskopen Svenska kyrkans unga

-----

Svenska kyrkans internationella arbete

-----

Svenska kyrkans internationella arbete Svenska Kyrkans Unga i Växjö stift

Juni

5 2 sönd. e. trefaldighet ____ F --12 3 sönd. e. trefaldighet ____ F --19 4 sönd. e. trefaldighet ____ R Svenska kyrkans internationella arbete 25 Midsommardagen _______ F

---

R = Rikskollekt S = Stiftskollekt F = Kollektdag öppen för församling

döparens dag ___________ F

---

Insamlingsperioder (färgmarkering)

3 6 sönd. e. trefaldighet ____ R 10 Kristi förklarings dag _____ S

Svenska kyrkan i utlandet Wetterhus retreatgård

Svenska kyrkan - internationellt arbete 30 nov 2015 – 6 jan 2016 Svenska kyrkan - internationellt arbete 7 februari – 20 mars 2016 Svenska kyrkan i utlandet 2 oktober – 5 nov2016 Svenska kyrkan - internationellt arbete 27 november 2015 –6 jan 2017

24 9 sönd. e. trefaldighet ____ R 31 10 sönd. e. trefaldighet __ S

Svenska kyrkans internationella arbete S:t Sigfrids och Oskarshamns folkhögskolor

26 Den helige Johannes

Juli

17 8 sönd. e. trefaldighet ____ F

---

Ansökan om stiftskollekt för 2017 ska ha inkommit till domkapitlet senast den 31 maj 2016. (Domkapitlet Växjö stift, Box 527, 351 06 Växjö) Ansökan om rikskollekt för 2017 ska vara Kyrkostyrelsen, 751 70 Uppsala, tillhanda före den 1 mars 2016.

Kollektvädjan publicerassidpå 1

internwwwsvenskakyrkan.se/vaxjostift

UNIK OCH VÄRDEFULL – MÅNGFALD I KRISTUS

jdefull jul Vi önskar er alla en frö ett välsignat nytt år!

Stiftsliv – nummer 4 2015

jdefull jul och Vi önskar er alla en frö ! ett riktigt gott nytt år

och

nker vi en gåva till I stället för julkort skä ationella arbete för Svenska kyrkans intern medmänniskor på flykt.

Nu bygger vi webben för framtiden

Välkomna till fortbildningsveckan 2016!

Den 25 april kommer en ny version av svenskakyrkan.se att lanseras.

En webb som är ännu bättre anpassad för besökarnas behov på följande sätt: • Hur sidorna på svenskakyrkan.se ser ut kommer att anpassas efter besökarens skärmstorlek. Dagens webb är anpassad för att ses via en dator och blir ofta svår att läsa på en mobil eller läsplatta. Med nya webben kommer informationen att visas på olika sätt beroende om besökaren använder dator, mobil eller läsplatta. Allt för att det ska bli så tydligt som möjligt för besökaren.

Notiser

Växjö stiftskansli

I år genomfördes fortbildningsveckan för andra gången. Med runt nittio programpunkter och nästan 400 deltagare blev det ett mycket uppskattat arrangemang.

• De som besöker våra webbsidor vill väldigt ofta utföra något, t ex boka ett dop eller söka kontakt. Den nya webben ska därför präglas av ett ”servicetänk”, det vill säga vi ska i högre grad än idag tänka ”vad kan besökaren vilja göra när hen besöker just den här sidan?”.

Boka redan idag in datumen för nästa års fortbildningsvecka: 24-28 oktober.

• Det kommer att bli mer fokus på sociala flöden, t ex från Facebook eller Instagram, för att tydliggöra att alla medlemmar utgör Svenska kyrkan.

• En ny, förbättrad sökfunktion kommer att lanseras.

Under fem tillfällen kommer webbverkstäder att erbjudas, där det är möjligt att komma och arbeta med sin webbflytt: 19 januari, 9 februari, 29 februari, 13 april och 26 april.

Läs mer om webben för framtiden på internwww.svenskakyrkan.se/ webbhjalp/webben-for-framtiden

23

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

UTSIKT FRÅN ÖSTRABO

Låt mig få sätta in temat Unik och värdefull i ett lite annat sammanhang. För en tid sedan myntade statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson begreppet ”åsiktskorridoren”, det vill säga ”den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd”. Poängen för Ekengren Oscarsson var att det är trångt med utrymme att tycka olika i den svenska debatten. Trångt med utrymme för det unika.

Finns det en åsiktskorridor i Svenska kyrkan? Vi säger att kyrkan är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap, och menar väl att det i kyrkan om någonstans skulle finnas utrymme för unika åsikter. Ändå är samtalskulturen i Svenska kyrkan ganska homogen. En monokultur mitt i en multi-kultur. Tänk om våra kyrkliga sammanhang präglas av ord om mångfald, men att utrymmet för det unika i själva verket är mindre än i andra sammanhang. I så fall kan man ställa frågan: Varför är det farligt att tycka olika? Vad är vi rädda för? Finns det en övervintrad auktoritetstro?

I vissa församlingar behöver man arbeta för ett friskare samtalsklimat. Hur ska ett sådant kännetecknas? Fritt blås för åsikter. Öppen debatt, vetgirig diskussion och nyfiken oenighet. Generöst med utrymme att tycka, tänka och vara olika. Glädje över det oväntade. En grundmurad respekt för den andre. Församlingen som träningsläger i förmågan att skilja mellan sak och person. En plantskola för den som vill ge utrymme för den andres annorlundaskap. I ett friskt samtalsklimat ingår viljan att lyssna nytt. Och att, som i en relation, våga lyssna till det som bor i tystnaden mellan två. Det outsagt närvarande.

Ordet ”provtänka” finns bland de svenska nyorden och används flitigt i kyrkliga sammanhang. Tänk om det kunde finnas ett forum i varje församling, där människor fick provtänka och provtycka, provlängta, kanske provbekänna och provtro? I församlingar som utvecklas positivt finns sådana sammanhang, där människor kan påverka det som händer och erövra ägarskap. Om det ska fungera måste man ta det som sägs på allvar, så att det kreativa provtänkandet inte urartar till ett trevlighetssamkväm i församlingshemmet med kaffe och fralla som den egentliga höjdpunkten.

Inte vet jag om det finns en åsiktskorridor i Svenska kyrkan. Men om den finns måste vi arbeta för att den ska bli mindre trång. Vi behöver vidga utrymmet för det unika, ja vidga den buffertzon där du bara har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift

I NÄSTA NUMMER AV

TEMA: Kyrkan

Tidningen kommer i början av februari

som pedagogisk resurs