Stiftsliv nr 2 2014 tema kyrkobyggnad

2/2014

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

En tidsresa…

4-5

Samma kyrka fast bättre

11-13

Kulturarv – börda och möjlighet

18-19

Tema: KYRKOBYGGNAD

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Kyrkobyggnaden har en

ledaren

speciell plats i människors hjärtan Som en vit ädelsten inbäddad i lummig grönska står hon som ett riktmärke i bygden.

Med sitt himlasträvande torn skiljer hon sig från andra byggnader i omgivningen. På sitt sätt berättar hon om något annorlunda – något som skiljer sig från det vardagliga. Det är sockenkyrkan det handlar om. Ordet kyrka ger oss många associationer och att tala om byggnaden utan att veta vad kyrka betyder i biblisk mening är som att beskriva en bil utan motor.

Kyrkan var tidigt socknens samlingsplats och efter gudstjänsten samlades man på kyrkbacken för att ta del av vad som hänt i bygden. Kungörelserna lästes upp och det var då ”skvallret” kunde börja. Det var den tidens sätt att förmedla vad som hänt.

Det positiva var att man träffades.

Trots att många kyrkor idag gapar tomma på kyrkobesökare står de som en symbol för det heliga. Det korskrönta tornet förbinder himmel och jord. Kyrkobyggnaden i sig är inte avgörande för min tro och frälsning men hon står där som en påminnelse om en annan dimension i tillvaron.

Kyrkan i biblisk mening är den kropp som alla döpta tillsammans utgör på jorden - Kristi kropp. ”Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar” (Psalm 56:3) Med den utgångspunkten ser jag kyrkobyggnaden som levande och betydelsefull då Guds folk samlas till gudstjänst. Det är då kyrkan som byggnad har en uppgift. Det är den plats som är invigd för att fira gudstjänst i. I kyrkan sker mötet med det heliga.

Härinne upplever man stillhet och en plats för eftertanke.

När orden inte räcker till eller det inte låter sig ses som man talar om då måste symbolspråket ta vid. Det uttrycker på sitt sätt vem Gud är. Därför betyder kyrkobyggnaden mycket för den enskilde. Även om man inte är en trogen kyrkobesökare så är kyrkan en trygghet för att man också omfattas av Guds omsorg.

Här beter man sig på ett annat sätt än hemma i vardagsrummet.

Det är med vördnad man träder in i kyrkan och med respekt för både Gud och tidigare generationer. Det är härinne många minnen framträder. Här minns man barndop, konfirmationer, kanske sitt eget bröllop och de tunga stunderna då man tog farväl av någon kär anförvant. När något stort händer i livet söker man sig till kyrkan. Traditioner och händelser i kyrkorummet sitter djupt.

Hon är en symbol för det bestående mitt i en värld där tillfälliga nycker snabbt färändrar tillvaron.

Psalm 369:4 Liksom ett fadershem / i samma kärlek samlar de barn som stannar kvar / och de som vilse famlar så för envar som tror / och på Guds vägar går men ock för tveksam själ / Guds kyrka öppen står

Vid den tid då läskunnigheten var begränsad hos gemene man levandegjorde kyrkans tak-och väggmålningar bibelns berättelser. Symbolspråket var och är viktigt.

Marie-Louise Hagberg, Kyrkoherde Skärstad-Ölmstads församling

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2014 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vx Ansvarig utgivare Katarina Toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, katarina.toll.koril@svenskakyrkan.se REDAKTIONSRÅD Maria Kenstam, Katarina Toll Koril, Erik Sidenvall, Charlotte Granrot Frenberg, Per Morin, Mikael Karlsson Aili, Per Tobiasson.

PRENUMERATION Stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisationsregistret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till Stiftslivs adressregister, stiftsliv@svenskakyrkan.se, 0470-77 38 02 GRAFISK FORM OCH TRYCK Löwex Trycksaker AB OMSLAGSFOTO Maria Kenstam PAPPER Maxioffset 240/100 g UPPLAGA 5 100 ex www.svenskakyrkan.se/växjostift MILJÖ Stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. Stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PEFC- och FSC®-systemen. internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

2

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Ur innehållet:

18-19

Nyttja kulturarvet

4-5

Susanne pryder gravar med vackert blålila penséer.

Följ med på en tidsresa bland Växjö stifts kyrkor...

Samma kyrka fast bättre – Lyckad renovering genom stort engagemang i Svenarum

11-13

Åke Ek och Gösta Bexell agerade klokt i Alseda

8-9

16-17

3

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

En tidsresa bland Växjö Voxtorps kyrka

1100-tal

1300-tal

Resmo En av det medeltida Sveriges äldsta, idag brukade kyrka som dessutom till själva byggnaden är i ursprungligt skick sedan mer än 900 år. Kyrkans murningsteknik är framför allt känd från medeltida kyrkor på Bornholm och Själland

Stenberga Virket i träkyrkan har daterats dendrokronologiskt till 1332 vilket gör Stenberga till en av få bevarade medeltida träkyrkor i landet. Inredningen visar kyrkans långa kontinuitet på platsen, från medeltid och barock till nyklassicism.

Nydala Klosterkyrkan, som uppfördes av cisterciensermunkar från Clairvaux 1143-1266, var tillsammans med Alvastra Sveriges första cistercienskloster.

Sittnischen i korets södra vägg är unik för kyrkan och dess dotterkloster Roma på Gotland.

Vallsjö gamla Kyrkans romanska korportalen, med reliefprytt överstycke, visar det godas kamp mot det onda.

Motivet har influenser från domkyrkan i Lund och stämmer väl med tankarna om att de så kallade Njudungskyrkorna uppfördes av byggarbetare som även arbetat med domkyrkan.

1200-tal

Kalmar domkyrka

Hagby och Voxtorp i Kalmar län är två av landets få bevarade medeltida rundkyrkor. Ursprunget till kyrkornas arkitektur är sannolikt den Heliga gravens kyrka i Jerusalem med influenser från korstågstiden och upplevelser i Jerusalem. Hagby uppfördes vid 1100-talets slut eller 1200-talets början och Voxtorp är från 1200-talets mitt.

Granhult Detta är landets äldsta bevarade träkyrka, enligt dendrokronologiska dateringar uppförd på 1220-talet.

Kyrkan bevarades tack vare sockenbornas envisa kamp mot biskop Esaias Tegnérs och Kungliga majestäts beslut om rivning. Här kan man uppleva ett rikt väggmåleri av bland annat Johan Christian Zschotzscher från 1753.

Härlövs kyrka

Dädesjö gamla Den medeltida kyrkan övergavs när den nya invigdes och användes som sädesmagasin fram till 1906 då Vitterhetsakademien tog över ansvaret för byggnaden. De välbevarade takmålningarna från 1200-talet visar berättelserna kring Kristi födelse med bland annat Sankt Staffan och tuppen som får liv.

4

1400-tal Ölmstad I det medeltida koret, med välvt tak, kan man se muralmåleri från både sent 1400-tal och renässans med sicksackband, slingerdekor, helgon, narrar och bibliska scener som Moses och kopparormen, Jona och valfisken, Golgata samt Kristi uppståndelse. Troligtvis är 1400-talsmålningarna utförda av en lärjunge inom den så kallade Vadstenaskolan.

1500-tal Alvesta Den senmedeltida salskyrkan i sten, från 1500-talets början, har en mycket väl sammanhållen renässans- och barockinteriör. Färgstarka kalkmålningar i renässansstil dominerar kyrkorummet.

1600-tal Kalmar domkyrka Den mycket välbevarade barockkyrkan uppfördes av stormaktstidens framstående arkitekt Nikodemus Tessin den äldre i nära samverkan med kungahuset. Kyrkan, som är byggd enligt tidens idealmönster med inspiration från Italien och den romerska antiken, är ett unikt och enastående byggnadsprojekt inom vår svenska arkitekturhistoria.

Härlöv Kyrkan, som byggdes 1695, är en av Kronobergs läns bäst bevarade barockkyrkor och känd som en så kal�lad offer- och Mariakyrka. Här finns en prunkande inredning och utsmyckning med tak- och väggmålningar, bland annat Marias sju svärd i sakristian.

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Allmän Historik Växjö stifts första kyrkor var oftast enkla träkyrkor. Enligt tidens sed tillkom dock tornlösa stenkyrkor i de centralare delarna av folklanden redan från mitten av 1100-talet, så kallade romanska kyrkor med långhus, ett smalare kor och halvrund absid, exempelvis de gamla kyrkorna i Hjälmseryd, Myresjö, Drev och Lannaskede. Kyrkorna genomgick redan vid 1200-talets mitt och framåt en förändring till gotisk stil när det gäller inredningen. Detta blir extra tydligt om man ser triumfkrucifixen där 1100-talets triumferande och krönte Kristus nu istället ersattes av en plågad och lidande människoson.

stifts kyrkor

Annelundskyrkan

Virestads kyrka

1700-tal

1900-tal

Näshult Timmerkyrkan från 1732 är en av tre bevarade småländska kyrkor med åttakantigt mittskepp. I koret finns en biskopsbänk bevarad. Det sengotiska altarskåpet är, enligt tradition, ett krigsbyte från Polen vid det stora nordiska kriget.

Jät 1910 invigdes Jäts nya kyrka, ritad av arkitekten Erik Lallerstedt. Kyrkans jugendstil med starka influenser av nationalromantik, bland annat genom den synliga takkonstruktionen, är ovanlig i stiftet.

Kävsjö Den spånklädda och rödmålade träkyrkan vi ser idag började uppföras 1725. Kyrkans kortak dekorerades 1733 av konstnär Carl Ruuth som målade Kristus himmelsfärd med segerfana inramad av rankor i blågrått. Vackra draperimålningar tillkom senare runt fönster och altare. Curt Thorsjö, Stockholm har tillverkat altarskåpet från 1954-55.

1800-tal Virestad Altartavlan, målad av Virestadssonen Pehr Hörberg år 1800, sägs vara Nordens största. Hela korväggen fylls av målningen där även dörren till sakristian ingår. Hörberg finns med på tavlan iförd svart kalott men även hans far och bror som var organist i Virestad.

Kyrkan stod färdig år 1800 och präglas av den tidens enkla nyklassicism.

Urshult Korväggens fantastiska målningar från 1891 av Ludvig Frid, med drag av nyrenässans, gör det annars nyklassicistiska kyrkorummet, som invigdes 1812, till ett av Kronobergs läns mest spektakulära. Kyrkan är samtidigt en av länets största landsortskyrkor.

Älmhult Detta är en för stiftet mycket ovanlig kyrkobyggnad. Kyrkan, som invigdes 1930, följer utvändigt 1920-talets klassicistiska stildrag. Invändigt är stilen däremot nationalromantisk och senmedeltida med kryssvalv i taket som vilar på kraftiga pelare. Arkitekten som ritade kyrkan, Knut Nordenskjöld, var en av den tidens mest kända kyrkoskapare.

Bodafors Träkyrkan från 1940 har en fondmålning av konstnären Olle Hjortzberg som skildrar korsfästelsen i en lokal miljö. Här syns bland annat möbelfabriken i Bodafors, som även tillverkat det mesta av inredningen, och den medeltida kyrkan i Norra Sandsjö. Dagens tryckimpregnerade fasad i furu, ritat av arkitekt Ralph Erskine, tillkom 1972.

Annelundskyrkan Kyrkan, som är ritad av arkitekten Hans Lindén, invigdes 1972. Byggnaden, som ursprungligen var tänkt som gravkapell, bär drag av ett skepp och skall till formen påminna om Noaks ark. Det tog ungefär ett år, mellan 2001 och 2002, för den då 88-årige konstnären Sven Ljungberg att måla kyrkans väggar, cirka 250 m², från golv till tak. I koret skildras paradiset och långsidorna visar Via Dolorosa, smärtornas väg och Jesus vandring längs Golgata.

Inredningen från 1600-talet och början av 1700-talet präglades till stor del av barocken eller senrenässansen. Karakteristiskt för barocken var att det skulle vara dramatiskt, tungt, pampigt och med mycket kontraster. Det var även nu som kyrkorna försågs med fasta bänkar. Inredningen i Sjösås och Jäts gamla kyrkor präglas båda av barockens formspråk i snickeri och måleri. Båda kyrkorna har vackra och välbevarade invändiga målningar av Johan Christian Zschotzscher.

Vid 1700-talets senare del var fortfarande nästan alla kyrkorna av medeltida ursprung och flera av dem i trä men nu startade ett omfattande kyrkobyggande där många av de gamla kyrkorna revs eller byggdes om. Moderniseringsvågen resulterade i nya stora och ljusa salskyrkor i nyklassicistisk, nygotisk eller empirestil där inga onödiga utsmyckningar fanns som kunde förvilla ögat och störa åhörarnas koncentration på det talade, uppfostrande ordet. Kyrkorummet skulle återspegla prästens funktion som folkbildare och representant för statsmakten. Nybyggnationerna skulle även skapa kyrkorum för den snabbt ökande befolkningen. I Växjö stift kallas dessa kyrkor ofta för Tegnérlador efter biskop Esaias Tegnér (1824-1846) som var både initiativtagare och drivande i denna nybyggnationsvåg. Förebild för nyklassicismen var antikens ideal med enkelhet, symmetri och harmoni medan den nygotiska stilen framhäver medeltidens arkitektur. Kyrkorna i Tolg och DrevHornaryd är två exempel på kyrkor från den här tiden.

1900-talet var kyrkorestaureringarnas men även nybyggnationens tid med stora förändringar av kyrkorummens inredning och funktion men även återställande till ett mer ursprungligt kyrkorum. Flera stadsdelskyrkor har under hela 1900talet uppförts i Växjö stift, exempelvis Ekhagskyrkan som invigdes 1996.

Text: Maria Brynielsson

5

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Stift och församling

tillsammans för god förvaltning

Tillsammans förvaltar vi inom Svenska kyrkan Sveriges största sammanhållna kulturarv. Ett kulturarv som spänner över tusen år och som omfattar omkring 3 400 kyrkobyggnader. Kulturarvet, som levandegörs genom vårt fortsatta brukande, är till för dig och dina grannar, för de besökande och de nyfikna. Det är mer än byggnaderna. Det är kyrkogårdsmiljöerna och landskapen, platser för skönhet och eftertanke. Med klok och förutseende förvaltning kan vi tillsammans arbeta för att kulturarvet ska räcka i många generationer till.

Det allra viktigaste är kontakten. Att kommunikatio-

Kulturarvsansvaret för den enskilda församlingen kan ibland kanske kännas som en tung börda. Därför finns det en arbetsgrupp på stiftskansliet som fungerar som stödfunktion för församlingar och pastorat. Arbetsgruppen består av en antikvarie, en ingenjör och en ekonom.

Tillsammans kan vi hjälpa till med allt från antikvariska spörsmål, lagstiftning och regelverk, till ingenjörskonst, upphandling och ekonomi. Genom att enas om ett gemensamt arbetssätt, mellan stiftet och församlingen, så kan vi få våra resurser att räcka långt mycket längre.

Av erfarenhet vet vi att ett tidigt samarbete mellan församling och stift är en kostnadsbesparande åtgärd. I ett projekts linda kan vi tillsammans lättast styra det i önskad riktning. Det är med de små medlen i början som vi kan öka effektiviteten och minska kostnaderna i slutändan. Stiftet håller därför på att arbeta fram ett delvis nytt arbetssätt vad gäller renoveringsprojekt och ombyggnationer. En mall, eller en arbetsordning gällande projekts förstadier. Vi vill införa ännu en punkt på dagordningen, ett avstamp mellan idé och handling.

nen mellan stift och församling fungerar. Oftast är vi inte mer än ett samtal och en fråga ifrån varandra. Den som frågar får ett svar, och den som svarar får information om vad som händer ute i stiftet. Kommunikationen blir således ömsesidigt berikande. Inga frågor är heller för små. Även den lilla frågan kan mynna i ett större samtal.

Stiftets arbete För stiftet är det viktigt att få kunskap om vad som sker ute i församlingarna, men kanske främst vad som är tänkt att hända. För en hållbar förvaltning av Svenska kyrkans fastigheter och kulturmiljöer är det viktigt att vi använder de resurser vi har på ett klokt och ansvarsfullt sätt.

Att vi tillsammans kan finna praktiska och ekonomiska lösningar.

6

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Genom dialog kan vi resonera oss till hur nästa moment kommer att se ut. Då inga arkitekter eller konsulter är inkopplade ännu, så är kostnaden fortfarande noll. Om vi tänker oss att en arkitekt hade varit inblandad redan i visionsarbetet, hade kostnadsbilden varit en annan. Visionsritningarna hade efter uppstartsmötet kanske behövt förkastas, eller i vilket fall ändras, efter att länsstyrelsen och stiftet kommit med synpunkter och tips. Därefter hade nya ritningar behövt tas fram och kostnadsbilden blivit en helt annan. Efter uppstartsmötet är nu istället alla på det klara med vad, hur och varför saker skall göras, och en arkitekt kan kopplas in för att visualisera församlingens önskan.

Låt projekten ta tid Ett projekt kan uppstå ur en idé eller ett behov. Den ska och bör diskuteras inom församlingen eller pastoratet. Låt diskussionerna gå höga. Låt alla som brukar kyrkan få komma till tals så att allas behov sedan företräds. Starta en studiecirkel. Tillsätt gärna en arbetsgrupp, men låt den än så länge vara stor och brokig, med intresserade och kunniga personer inom skilda arbetsområden. Ni behöver inte vara eniga. Ha lång framförhållning och låt projektet ta tid. Påbörja idéarbetet helst ett år innan ni ämnar söka ersättning och bidrag. Blanda i detta skede ännu inte in konsulter för att tydliggöra era visioner. Det viktiga är att ni kan svara på följande saker:

Från idé till handling

VAD ska göras? Hur ser visionen ut? Vilka behov finns?

En skiss på ett papper, några meningar och tydliggöranden är allt som behövs.

Det är viktigt att församlingen är en tydlig beställare av projektet, med en tydlig vision och ett tydligt slutmål. Det finns alltid många sidospår och alternativa lösningar, men det är viktigt att hålla sig på den redan inslagna vägen.

Ta hjälp av en konsult som kan omvandla församlingens idéer till ett konkret förslag, som kan utgöra underlag för länsstyrelsens beslut och ansökningar om ersättning och bidrag. Ta hjälp av stiftet för att ta reda på vilka handlingar som måste tas fram för att i tid kunna söka bidrag och ersättning till projekten. Vi har ett utbrett kontaktnät och kan hjälpa er med upphandlingar och regelverk. Både stiftet och länsstyrelsen är ett utmärkt bollplank för att ställa frågor.

Ha en tydlig tidsplan där ni vet när handlingar skall vara inne, så att ansökningar för bidrag och ersättning är kompletta. Ha datum för när upphandlingsförfrågan skall vara inne, så att projektstart kan börja planeras. Men glöm inte att vänta in eventuella besked om tilldelning av till exempel kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkobyggnadsbidrag, innan ni skriver avtal med entreprenörer. Ha en nära dialog med stift och länsstyrelse under hela projektet, så att vi tillsammans snabbt kan agera om komplikationer skulle uppstå.

HUR ska det göras? Hur tänker ni praktiskt gå till

väga? Vilka kringåtgärder kommer att omfattas av projektet och hur kommer det att påverka verksamhet och funktion?

VARFÖR ska det göras? Det är viktigt att kunna motivera åtgärden, inte bara för myndigheter eller för att kunna söka ersättning, utan också för sig själv. Varför gör vi detta och är det ekonomiskt hållbart?

Detta är embryot, det allra första skedet. Och än så länge är kostnaden, förutom den nedlagda arbetstiden, noll.

Uppstartsmöte I nästa skede bokar ni tid för uppstartsmöte med stiftets kyrkobyggnadsgrupp och länsstyrelsen. På plats kan ni nu beskriva vad ni vill utföra, hur ni vill utföra det och varför ni vill utföra det.

Länsstyrelsens sakkunniga kan berätta för er vad som är tillståndspliktigt, alltså vilka åtgärder som kräver att ni söker tillstånd. De kan ge en första indikation på hur de ställer sig i sakfrågor, huruvida vissa åtgärder över huvud taget kommer att beviljas tillstånd, eller ge råd till alternativa lösningar. Ibland är en del saker svåra att bedöma på plats varför en mer ingående konsekvensanalys kan behövas. I det fall en sådan behövs kommer sakkunniga att kunna påtala detta.

Vi bär vårt ansvar tillsammans Det är ett tungt ansvar. Tungt, men också glädjefullt och utmanande. Utmanande att fortsätta levandegöra och hålla dessa byggnader och platser i bruk och glädjefullt i att förvalta vår gemensamma kulturhistoria för framtiden. Alla arbetar vi i samma riktning. Församlingarna, stiftet och länsstyrelsen, alla vill vi samma sak, att vi ska få möjlighet att bruka våra byggnader och kyrkomiljöer för framtiden. Med små enkla medel, där vi kan göra kloka val som minskar kostnaderna, ger vi oss själva den möjligheten.

Text: Mikael Karlsson Aili

Stiftet kan ge tips och råd på vilka lösningar som kan vara de bästa för ändamålet. Vi har en samlad erfarenhet från tidigare projekt. Vi kan fallgroparna, lösningarna och kan förmedla kontakter. Vad än viktigare är, så kan vi sätta in projektet i ett ekonomiskt perspektiv genom att till exempel berätta vilka lösningar som är berättigade för kyrkoantikvarisk ersättning. Vi sätter in projektet i en helhet och kommer även att titta på huruvida andra åtgärder är nödvändiga.

7

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

En dag på jobbet med Susanne Backman

Vackert blålila penséer planteras på gravarna, en av alla arbetsuppgifter för Susanne Backman och hennes kollegor.

Åke Ernerskog, Susanne Backman och Kennet Karlsson stämmer av vilka gravar som de ska plantera på.

Susanne Backman, arbetande förman i Barkeryd-Forserums församling är en av de som dagligen vårdar det kyrkliga kulturarvet.

Stiftsliv följde med henne en dag på jobbet.

Forserums församling. En av alla de som tar hand om våra kyrkobyggnader och kyrkogårdar. Hon sitter på det lilla kontoret som delas med församlingspedagogen med en hög papper framför sig. I dag ska alla gravskötselavtal gås igenom. Noggrant kontrollerar hon vilka avtal som löpt ut och vilka som tillkommit.

– Vi försöker sköta det här så noga som möjligt för att eliminera antalet irriterade eller besvikna människor. Det vi kan kolla tycker jag att vi ska kolla, säger hon, innan hon drar på sig jackan och beger sig ut i vårsolen.

På små slingriga vägar, genom lantlig idyll, kantade av faluröda hus och hästhagar når jag Forserums kyrka. En trappa upp i det intilliggande församlingshemmet hittar jag Susanne Backman, arbetande förman i Barkeryd8

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Kyrk- och kyrkogårdsvaktmästaren Åke Ernerskog

och den säsongsanställda kyrkogårdsarbetaren Kennet Karlsson är i full färd med att plantera blommor på gravarna, och Susanne ansluter. Hon kastar en blick på den vitkalkade kyrkan, vars äldsta delar uppfördes under sent 1100-tal. Forserums kyrka är en av tre kyrkor i BarkerydForserums församling, den minsta församlingen i nybildade Nässjö pastorat. De två andra kyrkorna är Barkeryds kyrka, från 1800-talet, och Fredriksdals kyrka, från slutet av 1950-talet.

– Forserums kyrka är verkligen en häftig kyrka. Jag känner en viss vördnad varje gång jag går in här, säger Susanne.

– Tänk att jag får bli en del av kyrkans historia, att jag får vara med och vårda den här kyrkan, som funnits här sedan 1100-talet. Den är verkligen ett kulturarv.

Forserums kyrka ligger Susanne Backman varmt om hjärtat. ”Det är min kyrka. Så känns det”, säger hon.

– Jag hade inte den blekaste aning. Jag kunde ju inget annat. Men hon envisades och då hörde jag mig själv säga att jag ville jobba utomhus, berättar Susanne.

Bland hennes arbetsuppgifter ingår att sköta kyrkor-

Susanne har ingen kyrklig bakgrund. Att kyrko-

nas ljudanläggning, uppvärmningen, ljuständningen och att se över om något behöver åtgärdas. Hon ordnar med altarblommor, ser till att det är kyrkoårets färger som används, fyller på vin och oblater och hänger upp rätt psalmnummer. Och så är det städningen. Den tar en stor del av hennes och de andra vaktmästarnas tid.

gårdsvaktmästare var ett yrke kände hon inte ens till, men handläggaren hade en kontakt som ordnade en praktikplats.

– Jag kände direkt att det är här jag ska vara, säger Susanne.

Hon sökte en tjänst som kyrkogårdsvaktmästare i Forserum, som på den tiden var egen församling, men fick den inte på grund av hennes ringa erfarenhet. Efter det körde hon då och då förbi kyrkan och funderade på hur det hade blivit om hon hade fått det där jobbet.

– En dag stötte jag på en av vaktmästarna, som då berättade att jobbet var ledigt igen. Hon lade ett gott ord för mig och jag fick tjänsten, berättar Susanne och ler stort.

– Jag är väldigt mån om att vi ska ta väl hand om kyrkan och alla dess inventarier. Jag har inte fått någon utbildning i hur man tar hand om de olika föremålen, men jag gör så gott jag kan för att det sköts på bästa sätt. När det gjorts inventering av till exempel metallföremål och vi haft besök från länsmuséet har jag passat på att ställa en massa frågor och sugit i mig all information jag kunnat få, säger Susanne.

Det är en strålande, men kylig dag. Fåglarna kvittrar ihärdigt. Vackert blålila penséer och knallgula påskliljor placeras varsamt i jorden. Det var just kärleken till att vara ute i naturen som ledde Susanne till hennes nuvarande arbete, som hon haft sedan 2006.

Hon blev uppsagd på grund av arbetsbrist efter 20 år som tryckare. Därför blev hon tilldelad en handledare som skulle hjälpa henne att komma vidare i arbetslivet. Handledaren frågade henne om vad hon ville göra.

Hon tar lunchpaus, och sätter sig sedan i bilen för att

åka runt i församlingen och affischera inför de kommande gudstjänsterna. När vi stannar till vid Barkeryds kyrka passar hon på att berätta lite mer om församlingens kyrkobyggnader. Hon säger bland annat att det alltid blir ett stort samtalsämne i bygden när någon av kyrkobyggnaderna renoveras, exempelvis när kyrktaket tjäras. Alla som passerar förbi frågar om vad det är som görs.

– Jag tror att kyrkorna betyder väldigt mycket för folk här, även för de som inte är särskilt kyrkliga. Kyrkorna står för trygghet och tradition. Hit gick jag som liten och här vill jag begravas, säger Susanne.

När affischerna är uppsatta släpper Susanne av mig och vi säger hejdå. Jag beger mig hemåt igen, på slingriga vägar genom den småländska landsbygden. Innan vi skiljs åt säger Susanne: – Jag har byggt upp en relation till kyrkorna under min tid här, särskilt när det gäller Forserums kyrka. Det var ju här jag började. Jag skulle sakna kyrkan om jag slutade. Det är ju ”min” kyrka – så känns det, säger hon.

Text och foto: Charlotte Granrot Frenberg

Susanne är på väg till en av alla de gravar som ska prydas med penséer och påskliljor denna dag.

9

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Möjlighet för församlingen att få

ekonomiskt stöd Vård och underhåll av det kyrkliga kulturarvet ger goda chanser till pengar – i form av kyrkobyggnadsbidrag och kyrkoantikvarisk ersättning. Ju mer man söker desto större sannolikhet att det klirrar till i kyrkokassan. Ett gott klirr förlänger livet – för kyrkor och inventarier.

På sätt och vis.

Sex miljoner kronor fördelas i kyrkobyggnadsbidrag av stiftets kyrko-

byggnadsutskott i augusti. Bidraget omfattar alla typer av kyrkobyggnader, även klockstaplar, samt utredningar och åtgärder som syftar till utveckling av liturgin i kyrkorummet. De sökande enheternas ekonomiska förhållanden vägs ofta in vid fördelningen.

Kyrkoantikvarisk ersättning är följden av Svenska kyrkans och statens långsiktiga avtal om förvaltning av det kyrkliga kulturarvet; antikvariska merkostnader ersätts i år med 460 miljoner kronor i Sverige. För 2014 fördelades drygt 56 miljoner kronor i Växjö stift.

När ansökningarna skickats till stiftskansliet i oktober, påbörjas beredningsarbetet i samråd med länsstyrelserna. Stiftsstyrelsen gör en ramansökan i mars, med besked från kyrkostyrelsen i juni. I augusti beslutar kyrkobyggnadsutskottet om fördelning. Ersättning beviljas till vård och underhåll av de kyrkor, kyrkogårdar och inventarier som skyddas av kulturminneslagen; vårt stift rymmer 289 lagskyddade kyrkor.

Möjligheten att få kyrkoantikvarisk ersättning beror på flera faktorer. En fantastiskt bra utgångspunkt är en genomarbetad ansökan som tydligt beskriver vad som ska göras, att åtgärden är godkänd av länsstyrelsen och motiverad i den särskilda vård- och underhållsplanen som ska finnas för varje kyrka. Åtgärdens art spelar också in i ersättningsbedömningen; brandskydd beviljas exempelvis normalt med högre ersättningsnivå än målning.

Självklart påverkar även ansökningstrycket chanserna att få ersättning. Vid avslag kan det ibland löna sig att vänta med åtgärden och söka ersättning på nytt nästkommande år; ett centralt bedömningskriterium i detta sammanhang handlar för övrigt om tidpunkten för verkligt underhållsbehov. Tänk också på att stiftets handläggare hjälper till med råd om ansökningsprocessen. Tveka inte att ta kontakt.

Undersökningar visar att kyrkorna värderas högt av allmänheten.

En ekonomiskt sinnad själ kan tänka att det som satsas på gungorna får man igen på karusellerna. Men bortom vårt ekonomiska förnuft finns det heliga. Man kan få uppleva andakt när man släntrar in i en kyrka, även om ingen andakt för stunden pågår. Tankens riktning mot det förflutna kan i ögonblicket vändas framåt – mot kärlek, dop och evigt liv.

Text: Per Tobiasson, utredningssekreterare

10

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Samma kyrka fast bättre Stort engagemang bakom lyckad renovering i Svenarum »

11

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Svenarums kyrka mitt under renoveringen.

Den tärningsformade klockan är ett unikt urverk som visar tiden både inne i kyrkan och utvändigt på fasaden.

Samma kyrka fast bättre Stort engagemang bakom lyckad renovering i Svenarum Med stort engagemang, långsiktig planering och positiv anda har Svenarums församling genomfört en omfattande, men varsam renovering av sin kyrka. Inom ramarna för såväl tidsram som budget har kyrkorummet anpassats för modernt kyrkoliv, med god tillgänglighet, klimatsmarta lösningar och den senaste tekniken.

Den 1 juni återinvigdes Svenarums kyrka av biskopen. rad renovering som utförts. Resan började redan 2005, då församlingen ställde sig frågan hur de ville ha sin kyrka nu och i framtiden. De startade en studiecirkel tillsammans med hembygdsföreningen för att lära sig mer om kyrkans historia. En arkitekt kopplades in och de började skissa på en total ombyggnad av kyrkan. Men församlingen var inte mogen.

– Samma kyrka fast bättre. Så hoppas vi att församlingsborna ska känna när de går in i kyrkorummet, säger Lars Andersson, kyrkogårdsförman i Svenarums församling, som ingår i Byarums pastorat, och en av de som varit drivande under renoveringen.

Det har varit viktigt för de som arbetat med reno-

veringen att församlingsborna ska känna igen sin kyrka.

Den moderna tekniken syns knappt om man inte vet att den finns där. Det är en mycket genomtänkt och välplane-

– Vi behövde gå igenom den här processen för att få klart för oss hur vi ville använda kyrkan i framtiden. Det

12

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

färgsättningen kunnat skrapas fram bakom alla färglager.

– Under 1800-talet har kyrkan varit svartmålad interiört med förgyllda detaljer, berättar Britt-Marie Börjesgård, antikvarie vid Länsmuséet och församlingens antikvariska konsulent.

Färglagren med de olika färgsättningarna kommer att behållas på en liten yta i kyrkan, så att det blir möjligt att se hur kyrkan har sett ut historiskt.

tog lite tid, men i slutändan blev det väldigt bra, säger Claes-Göran Carlsson, vice ordförande i församlingsrådet.

Han var den som fick projektet att ta fart, då han gick hem och skissade på hur kyrkan skulle kunna förändras.

Han lyssnade in önskemålen som fanns och lyckades kombinera dem på ett bra sätt, utan att göra några alltför genomgripande förändringar i kyrkorummet.

När församlingen väl bestämt sig gick allting som på räls. Projektledaren Bernt Sjöland anlitades, lokala och duktiga entreprenörer togs in och man har hela tiden haft goda kontakter med stift, länsmuseum och länsstyrelse.

Renoveringen inleddes förra sommaren. Det är en rad åtgärder som utförts. Koret har breddats och altaret som tidigare var murat mot vägg har bytts ut mot ett flyttbart träaltare. En handikapptoalett har installerats, höga trösklar har tagits bort och kyrkan har försetts med ett litet pentry för enklare kyrkkaffe. En bättre trappa upp till orgelläktaren har byggts och samtliga ytor har blivit rengjorda och ommålade. Det handlar även om klimat och uppvärmning, elsäkerhet och ljus och ljud.

– Vi har valt effektiva och snygga lösningar som inte sticker ut. Kyrkan blev funktionell, samtidigt som dess ursprungliga uttryck bevarats, säger Claes-Göran Carlsson.

Något annat som är speciellt med kyrkan är den tärningsformade klockan som ett lokalt geni byggt. Den visar tiden både inne i kyrkan och utvändigt på fasaden.

– Det finns egentligen inget annat exempel på en sådan klocka. Svenarums kyrka är en väldigt intressant kyrka, berättar Britt-Marie Börjesgård.

Flera faktorer ligger bakom att renoveringen blev så

lyckad. Det goda samarbetet mellan alla parter. Den noggranna planeringen och förarbetet. Duktiga entreprenörer.

Den driftiga kyrkogårdsförmannen som så skickligt skött allt det praktiska. Men den största framgångsfaktorn är nog ändå det stora engagemanget. Ett engagemang som man i Svenarum hoppas på ska fortsätta, men i en annan form.

– Jag hoppas att engagemanget för kyrkan nu ska flyttas över till församlingslivet. Nu har vi tagit hand om den yttre delen, nu är det dags att fokusera på den inre, på kyrkans grundläggande uppdrag, säger Lars Andersson.

De äldsta delarna av Svenarums kyrka är från

1100-talet. I slutet av 1700-talet byggdes kyrkan ut med korsarmarna. En stor ombyggnad genomfördes 1949 då kyrkan totalrenoverades, elektrifierades och målades om i en ny färgsättning. Under renoveringen har den äldre

Kyrkogårdsförman Lars Andersson berättar om bakgrunden till renoveringen vid byggmötet. Han har skött allt praktiskt och sett till att det ser fint ut runt omkring kyrkan medan renoveringen pågått.

Text och foto: Charlotte Granrot Frenberg

Hela gänget samlat i Svenarums kyrka när renoveringen var i full gång, drygt ett par månader före återinvigningen. Från vänster Mikael Karlsson Aili, stiftsantikvarie, Anne Håkansson, målarmästare, Börje Åkerhag, byggmästare, BrittMarie Börjesgård, antikvarie på Jönköpings länsmuseum, Claes-Göran Carlsson, vice ordförande i församlingsrådet, Lars Andersson, kyrkogårdsförman, Bernt Sjöland, projektledare, Per Hansson, kyrkokamrer och Per Morin, stiftsingenjör.

13

Andreas Heynemann, målare på Anne Håkanssons måleri, med penseln i högsta hugg.

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

krönikan

Vilken arena för förmedling och upplevelser! ”Åh nej, Jag vill inte åka hem nu när det är som roligast!

Vi skulle precis börja dansa.”

Klockan var närmare midnatt än läggdags. Jag hade precis förstått att föräldern, till det av barnen som jag hade med mig förutom mina två egna, var mer än orolig.

Jag hade haft telefonen avstängd många timmar. Vi kände ju oss så trygga och hade det så roligt att vi inte tänkte på att tiden gick, vi var ju bara i kyrkan.

Det var den alltid så kalla kulturnatten som äger rum i februari varje år i Växjö.

Vi kom till domkyrkan för att lyssna på Linnéa Helgé och Pelle Ljungberg, två musiker som trots sin relativa ungdom får klassas som legendariska rockikoner i staden som de lämnat för att senare åter vända till. De delade under varsin halvtimme, öppenhjärtigt med sig av livet och vad som format deras personer och musikskapande.

Barnen som var med mig och min väninna var mellan fyra år och upptill strax innan tonåren. De tog sig an scenen helt och fullt och spelade upp alla livets skeden.

De påbörjade en lek som bara pågick.

De bytte kläder och roller. Än förflyttade hela sällskapet sig bort till dopfunten i kyrkans östra del för att en stund senare med bestämda steg tåga fram emellan benen på de vuxna, utan att låta leken stanna upp, kryssandes mellan människor. En liten skara barn i kåpor. De levde sin lek, här och nu.

Sen var det dags för bröllop, byta kläder, någon annan fick vara präst eller biskop. Brudkronan fram, stolor knöts som slipsar, blommorna – vem ska hålla dem? ”Kan jag ha Jan-Olofmössan?”

Det berörde att sitta i stillhet och ta emot deras his-

Det fanns inga regler och normer att följa i leken utan det var bara det pågående, kreativitet, samspel, lek = livet. Och livet fortsatte med full intensitet. Det var ett flöde som bara pågick, utan gnäll eller pauser.

I bakgrunden spelade Växjös en gång hårdaste rockers Småländsk bluegrass, kvällen levde sitt liv.

Vi mammor bara satt och tog in det hela, mitt i stormens öga hade vi det väldigt fridfullt. Tills jag upptäckte ett antal missade samtal på mobilen och varskoddes om verkligheten och insåg att det var hög tid att åka hem.

Kvartetten i kåpor hade då intagit platsen kring sidoaltaret framme i kyrkan och utförde ytterligare någon av livets riter och de hade alltså just tänkt börja dansa när jag kom och satte käppar i hjulen och skapade kvällens enda tråkiga moment med att tala om att vi måste hem.

torier i ord och musik, en person med sin gitarr. Det var en väldig närvaro i att ta till sig detta tillsammans med en månghövdad publik i alla skeden och riktningar i livet.

Det var en stark upplevelse att höra Linéa berätta om hur jobbigt hon periodvis hade det i skolan och väldigt fint att få ta del av detta tillsammans med min dotter som är i samma ålder som Linéa var då.

Vilken arena för förmedling!

Det var alltså efter detta som barnen hittade altarskåpet, längst bak i kyrkans nordvästra hörn, som var anpassat för dem. Och det var ingen tvekan, de tog sig an det direkt, ett nytt centrum uppstod.

Barnaltaret, så otroligt välgjort in i minsta detalj.

Fina tyger, välsydda kläder, broderade servetter till nattvardskalken, handtovade blommor. Ett konstverk med unika målningar varsamt snickrat av snickare som gått i Carl Malmstens skola och innehållande så många fina detaljer och inventarier för kyrkans alla högtider.

I leken var religionen inte tyngd av traditioner eller könsroller utan en möjlighet att fritt leka livet.

Text: Frida Hector

14

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

utmaning

Om kyrkor och inventarier i

Södra Ölands pastorat Kyrkorna på södra Öland har en lång historia och lika länge som de legat som dominerande landmärken har inventarier använts i gudstjänstrummen. Få föremål har kanske riktigt höga konstnärliga eller hantverksmässiga värden, de flesta kan betecknas som bruksföremål vars betydelse hör ihop med vad församlingsbor med gemensamma resurser samlat ihop under århundraden för sitt gudstjänstfirande.

Kyrkan och inventarierna vittnar om församlingens liv likt årsringarna på ett träd. Ett exempel med lokal anknytning och högt konstnärligt värde är den gröna mässhaken i Vickleby kyrka, skänkt 1944 och ritad av den öländske konstnären Arthur Percy med alvarets blommor på framsidan och text från psalm 305 på baksidan: Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!

När kyrkorna nu renoveras är det precis som förr – varje generation vill forma kyrkorummet och välja inventarier utifrån samtidens liturgi och stilideal. Inventarier är inte lätta att göra sig av med av olika skäl och om de ska bevaras behövs utrymmen, säkrade mot hot som stöld, brand och dåligt klimat. Ska föremålen behållas i socknen finns få andra alternativ än förvaring i kyrkan där främst klimatmässiga risker kan hanteras. I samband med senare större kyrkorenoveringar skapas förvaringsutrymmen på orgelläktaren.

Det stora hotet mot inventarier på sikt är ett minskat behov av kyrkor för gudstjänstfirande. På södra Öland används inte alla kyrkor lika regelbundet som förr.

Frågan om hur sällan använda kyrkor ska värmas upp diskuteras. Mycket talar för att uppvärmning kommer att regleras med en särskilda styr- och reglersystem. För kontroll av luftfuktighet ska även avfuktningsanläggningar installeras. Avfuktning ger ett bra inneklimat för inventarierna även om kyrkan inte används ofta.

Under historiens gång har form för gudstjänstfirande

vård av inventarier. Frågan om vilka inventarier som ska vårdas och på vilket sätt är inte enbart en fråga för Södra Ölands pastorat.

På längre sikt är det många faktorer som påverkar

och inredningsstil växlat. När nya föremål införlivats med kyrkan har frågor kring gamla föremål uppstått. Förr såldes eller sparades inventarier i kyrktorn och uthus.

På södra Öland inventerades 2008 ur bruk tagna inventarier. Vissa föremål lämnades kvar i torn och uthus, ett fåtal fördes in i inventarieförteckningen, medan flertalet föremål slängdes.

Text: Magnus Jonsson, kyrkokamrer Södra Ölands pastorat

15

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Alsedas kyrkor är

Åke Ek och Gösta Bexell utanför Alseda kyrka som bland annat genomgått fasadrenovering och fått nya stuprör.

Vård- och underhållsplan Vård- och underhållsplanen är ett hjälpmedel för församlingens eget arbete med löpande tillsyn, underhåll och planering av skötseln av kulturvärdena. Den fungerar även som underlag för beslut om fördelning av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Syftet med vård- och underhållsplanen är att säkerställa en långsiktig planering som är såväl ekonomsikt som kulturhistoriskt förmånlig.

16

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

framtidssäkrade – Klokt agerande gav höga bidrag Genom klokt agerande har Alseda församling kunnat renovera samtliga fem kyrkor till procentuellt höga bidragsnivåer. I landsbygdsförsamlingen med jämförelsevis få kyrkotillhöriga har de nu försäkrat sig om att kyrkobyggnaderna står väl rustade för framtiden.

konsult på en arkitekt- och ingenjörsbyrå som hjälpt till med vård- och underhållsplanen och alla ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkobyggnadsbidrag.

– Det har varit till stor hjälp för oss att ha tillgång till god kompetens, säger Åke Ek. Sedan renoveringarna inleddes 2008 har åtgärder

såsom utvändig fasadrenovering, fönsterrenovering, värmekonvertering och takmålning utförts. Några åtgärder har planerats, men ännu inte utförts och i år kommer församlingen att söka bidrag för värmekonvertering i två av kyrkorna och till att byta plåttak på en kyrka. En revidering av vård- och underhållsplanen är också planerad.

– Det är inte mycket kvar att göra på kyrkorna nu. Nu är det finliret som är kvar, säger Gösta Bexell.

– Det är en fröjd att åka ut till kyrkorna nu när de är i så fint skick, tillägger han.

– Vård- och underhållsplanen är det bästa vi gjort!, säger Gösta Bexell och Åke Ek, ordförande för kyrkorådet respektive kyrkogårds- och fastighetsutskottet i Alseda församling.

Landsbygdsförsamlingen har knappt 2 900 kyrko-

tillhöriga och samtidigt ansvar för att hålla fem kyrkor, som alla skyddas av Kulturminneslagen, i gott skick. Det innebär att respektive kyrka ska förvaltas med i snitt 580 kyrkotillhöriga som ekonomiskt underlag. Ett jämförelsevis tufft utgångsläge. Men i Alseda har man genom förutseende och klokt agerande sett till att alla fem kyrkorna framtidssäkrats genom att se över fasader, tak och uppvärmning redan innan några problem uppstår.

– Det blir betydligt billigare så. När taken väl börjar läcka blir det helt andra kostnader, säger Åke Ek.

Alseda församling har nu ett gott utgångsläge i

den fortsatta förvaltningen av kyrkobyggnaderna.

– Församlingsborna är så nöjda och tycker att det är fint. Vi blir färre på grund av utflyttning, men vi firar gudstjänst i stort sett varannan vecka i alla kyrkor. Vi vill satsa på att kyrkan ska vara en levande samlingsplats i bygden, säger Åke Ek. Text och foto: Charlotte Granrot Frenberg

Och vård- och underhållsplanen är det som de själva lyfter fram som det allra viktigaste verktyget för att lyckas. Det var Göstas och Åkes företrädare, Ingvar Carlsson och Håkan Hjärtberg, som initierade arbetet med att ta fram en vård- och underhållsplan 2005. Den har varit till god hjälp i planeringen och den har tillsammans med välgjorda ansökningar gjort att församlingen beviljats ett genomsnittligt ekonomiskt stöd på 80 procent av renoveringskostnaderna. Som hjälp i arbetet har de haft en

Vård- och underhållsplanen har varit ovärderlig i arbetet med kyrkrenoveringarna, berättar Åke Ek och Gösta Bexell.

17

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Kulturarv – börda och möjlighet

Det var ett hus olikt alla andra. Av sten, inte stort, men med rymd och höjd.

Mästare långt ifrån hade fogat samman stenen på ett sällsamt sätt; huggit den, format den och böjt den i valvbågar. Vardagens grå trästugor var små och trånga.

Helgens hus, Guds hus, var annorlunda. Förundran över det stora och märkliga växte hos dem som trädde in genom den järnbeslagna dörren. En värld av ljud, doft och färger. Rökelsens väldoft, prästens mässande.

På väggarna mötte bilder som talade om Gud och människan.

Det var bibelns värld och helgonens värld. Bilder som speglade det välbekanta, men också försök att gestalta det avlägsna, det främmande. Tiden och evigheten. mycket billigare – att samlas i en församlingsgård avpassad för vår tids församlingsliv. Att förvalta kulturarvet kostar, både tid, engagemang och pengar i en tid då resurserna på många håll är krympande.

Ja, vi kan nog bara fantisera om hur medeltidsmänniskan en gång upplevde mötet med kyrkorummet. Fantastiskt, förunderligt. Rummet i sig var ett vittnesbörd; det talade om himlen på jorden men det var också ett redskap att undervisa om den tro som var rikets tro. Kanske var väggmålningarna det viktigaste redskapet; de stimulerade fantasin, lockade och skrämde och gav prästen möjlighet att tala om tron på Jesus Kristus i en tid då få kunde läsa och böcker var en sällsynthet.

Kyrkobyggnaderna är än idag vittnesbörd om kyrkans tro. Olika utformning talar om olika tider och olika tolkningar av vår tro. Arkitektur och trostolkning flyter samman. De rum vi lever med i Växjö stift är olika: de suggestiva medeltidskyrkorna i Njudung, slättbygdernas ljusa nyklassiska tempel eller distriktskyrkan som en gång byggdes i ett snabbt växande Kalmar. Men likväl talar de tro, inte bara till förnuftet, utan till alla våra sinnen.

Men kulturarvet, byggnaderna och sakerna, behö-

ver inte bara vara en börda. I en tid då skolan inte längre undervisar i tro och då vi inte heller kan förutsätta att hemmet är den plats där tron förs vidare, står församlingens undervisningsuppdrag på nytt i centrum. Att tala tro och att föra vidare hela det fantastiska arv vi har. Bibelns berättelser blir centrala framtidsfrågor. Problemet vi ofta möter är: hur gör vi då detta? Var finns mötesplatserna?

Var finns anknytningspunkterna som skapar intresse och engagemang? Och det är just när vi funderar över dessa frågor som kulturarvet kan visa sig bli outnyttjad pedagogisk resurs. Från utgift till ett värdefullt kapital att förvalta. Från kyrktuppen i väst till korfönstret i öst talar kyrkobyggnaden tro. Och att börja ett samtal kring något så konkret som en kyrkobyggnad kan visa sig långt mer lockande än en aldrig så väl utformad inbjudan till bibelsamtal i ett församlingshem.

Kyrkobyggnaderna är en omistlig del i det natio-

nella kulturarvet. Ett arv från förgångna tider, för oss att förvalta till kommande generationer. Ibland kan vi sucka över bördan. Det hade varit mycket enklare – och klart 18

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Växjö stifts projekt ”Mötesplatser för trons och livets

frågor” utgår just från kyrkobyggnaden och den tid byggnaden speglar för att tala om och leva den kristna tron.

Projektets fokus är konfirmanderna men den mötesplats som öppnar sig vänder sig till långt fler.

För ett tag sedan hörde jag en musiker berätta om sin

relation till kyrkorummet. Med långt skägg och markerade tatueringar som täckte armarna var han långt ifrån den typ av musiker som vi oftast förknippar med kyrkans värld. Med övertygelse pratade han om sin kärlek till ett rum, kanske det enda, där han fick vara sig själv. I vår tid finns det många fantastiska rum och många lokaler där upplevelserna är starka. Kyrkobyggnaden är inte längre det enda rum som bjuder på erfarenheter bortom det vardagliga. Likväl återstår faktum: i kyrkans rum kan vi fortfarande möta det heliga, inte som gångna generationer kanske, men på ett sätt som talar till vår tid.

Text: Erik Sidenvall Chef för församlingsenheten, Växjö stift

19

Kyrkobyggnad

Stiftsliv – nummer 2 2014

Från Vänstiften

Förnyelseprojekt vill skapa

”ett rum av berättelser” Vision för kyrkan Saint Mary: Att leva vår kallelse att vara en välkomnande kristen gemenskap där vi tillsammans förnyas och upprättas.

är att vi genom detta projekt får möjlighet att på ett mer fullödigt sätt leva upp mot vår kallelse: att tjäna det samhälle Gud har gett oss i uppdrag att ha omsorg för. Ett engagerat och kompetent team utvecklar vårt insamlingsarbete. En nyckelresurs i deras arbete är lokalsamhällets engagemang och den undervisningspotential som ligger gömd i Saint Mary som ”ett rum av berättelser” för såväl skolor som allmänhet i Witney.

På randen av Cotswolds, omkring två mil väst om Oxford, ligger den växande handelsstaden Witney.

Församlingen har fyra kyrkor av vilka den största, Saint Mary, reser sin spira i stadens centrum.

Arbetet med att samla pengar inriktar sig främst på att kontakta olika stiftelser, men också att söka pengar som kan göras tillgängliga genom national lottery och andra finansiärer. Detta arbete går inte så fort som vi önskar, men vi litar till att Gud ska fortsätta att utveckla vår kallelse och mission som församling.

Under de senaste fyra åren har församlingslivet i

Saint Mary på många sätt vaknat till liv: ✦ den gudstjänstfirande församlingen har dubblerats i storlek

Allt arbete med insamling behöver ha kallelsen att vara Guds trogna folk som sin ledstjärna. Det är bara på det sättet vi kan skapa goda betingelser för vårt uppdrag.

Vi har en stark tro på att vårt byggnadsprojekt är en del av detta.

✦ den nyskapade ”junior church” lockar en växande grupp av traktens unga ✦

ett flertal samhällsaktiviteter ryms inom kyrkans murar som exempelvis Witney Beer Festival (nu på sitt tredje år), Witney Food and Drink Festival (genomförs detta år en andra gång) samt årets nysatsning på en jazzfestival. Dessa aktiviteter tillsammans kommer att föra mer än 6000 besökare till kyrkan

✦

vid sidan av dessa större evenemang genomförs också ett antal utställningar, filmvisningar, koncerter, logdanser samt olika föreställningar med medverkande från skola och närsamhälle.

Text: The Rev’d Toby Wright och Mr Robin Brunner-Ellis (Witney församling, med vänförsamling i Gällaryds pastorat i Växjö stift)

För att stödja utvecklingen av kyrkan Saint Mary, genomförs ett restaurerings- och förnyelseprojekt med en budget på omkring 2 miljoner pund (motsvarande ungefär 22 miljoner svenska kronor). Drivkraften i arbetet

20

Boktips

Stiftsliv – nummer 2 2014

Mannen som kunde tala med hästar

Tips på liknande böcker:

Nicholas Evans

Walden

Livet kan snabbt och oförutsett ta en ny vändning. Detta händer Grace när hon är ute och rider på sin häst Pilgrim tillsammans med en vän. Efter olyckan mobiliserar hennes mamma alla krafter för att lappa ihop och laga det som är viktigast för henne, familjen. Grace har fått protes och Pilgrim är inte samma häst som före olyckan. Dotterns öde är nu tätt sammanflätat med Pilgrims. Mannen som kunde tala med hästar bor i Montana och är sannolikt den enda personen som kan hjälpa till.

Henry David Thoreau

Den amerikanske filosofen och författaren (1817-1862) skildrar här sitt enkla liv vid Walden Pond, Massachusetts.

Nyutgåva 2006. (även utgiven med titeln Skogsliv vid Walden, på svenska 1964)

Sommaren i Mamarrosa

Monica Ali

Mamarrosa är en by i Portugal. Här bor den unga Teresa som drömmer om att resa ut i världen. Hit kommer familjen Potts från England för att livet är så stilla i byn. En bok om relationer.

Grace mamma och mannen som kunde tala med hästar träffas.

Det blir fler träffar och oftare. En djup kärlek mellan två personer som inte går att kontrollera växer fram. Grace och Pilgrim finns förstås också med för att hålla ihop och samtidigt isär det som är det enda rätta. Känsla och förnuft krockar. Så som det kan göra i livet...

Utgiven 2008.

Boel och Oscar Josefin Sundström

Boken är känslomässigt gastkramande.

Nittioårige Oscar och Boel, en kvinna i trettioårsåldern, är nyblivna grannar i centrala Stockholm.

Mattias Magnusson

Oscar brottas med skuldkänslor för sin sons död och sörjer den dåliga kontakten med dottern, medan Boel bestämt sig för att aldrig mer släppa någon människa in på livet efter att hon blivit sviken i ett förhållande.

Utgiven 2012.

Böckerna är utvalda av Växjö stadsbibliotek.

Har du egna boktips? Det kommer alltid att finnas en sida med boktips i Stiftsliv. Har du tips på någon bok som du tycker att vi borde rekommendera? Maila ditt tips till stiftsliv@svenskakyrkan.se.

21

Möt

Predikan Retreat Pil Unga vuxna Café Andakt Utställ Själavård Konfirmand Musik Objekt Ma Lösning Subje

Stiftsliv – nummer 2 2014

Nu är anmälan öppen till:

Fortbildnin veckan 20

Barnkonsekvensanalys L Förändring Omvärld Lovsjun Mässa Stilla rum Seminarium Barn Föreläs Meditation Delaktighet F Liturgi Samhälle Predikan Retreat Pilgrimsvandring Unga vuxna Café Andakt Utställning Diak Kontext Själavård Konfirmander Musik Objekt Marknad He Subjekt KonfliktIde Lösning Barnkonsekvensanalys Levande Luther Förändring Omvärld Lovsjungande Kyrka Mässa Stilla rum Seminarium Barn Föreläsning Himlakropp Meditation Delaktighet Försoning Inklusion Liturgi Samhälle Kurs Gudstjänst Predikan Retreat Pilgrimsvandring Vuxna Workshop Andakt Unga vuxna Café Utställning Diakoni Ungdomar Kontext Själavård Konfirmander Seniorer Musik Objekt Marknad Helig Dans Barnkonvention Subjekt KonfliktIdealitet Läs mer om programmet och anmälLösning dig på

FortbildningsMötesplat veckan 2014 Mötesplats

internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/fortbildningsveckan.

22

Stiftsliv – nummer 2 2014

Spara resurser genom Återbruket!

Nytt kyrkoreservat

Växjö stift har skapat en ”köp och sälj”-sida på intranätet som kallas Återbruket. På sidan kommer församlingar och pastorat att kunna sälja varor till varandra.

Växjö stift har inrättat ett nytt kyrkoreservat strax norr om Växjö. Det nya reservatet ”Skråhallabergen” är ett unikt område med mycket höga naturvärden.

Området är cirka 98 hektar stort och en vandringsled, S:t Sigfridsleden, går igenom kyrkoreservatet.

Vi vill värna om skapelsen genom att minska den onödiga förbrukningen av resurser, säger kanslichef Katarina Toll Koril. Det finns säkert mycket saker som ”står och skräpar” hos någon församling eller pastorat som kan komma någon annan till glädje.

En utsmyckning i form av stigmosaik finns på området, bestående av 19 bokstäver med biskop Jan-Olof Johanssons valspråk ”Glädje för hela folket”.

Läs mer om Återbruket och titta på de varor som redan finns till försäljning på internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/aterbruket.

Konferens om ”Mötesplatser för trons och livets frågor”

Notiser

”Mötesplatser för trons och livets frågor” är ett projekt som riktar sig till konfirmander och konfirmandarbetslag. Projektet fokuserar på en metod för att lyfta fram kyrkorummets betydelse i mötet med konfirmandernas egna tankar om tron och livet.

Den 23-24 september genomförs en konferens där metoden presenteras mer ingående.

Välkommen att ta del av ett mycket spännande konfirmandprojekt! Läs mer om projektet på http://internwww.svenskakyrkan.se/ vaxjostift/motesplatser.

Facebook-sida för Växjö stift Nu finns Växjö stift på Facebook! Sidan är en mötesplats för alla som är intresserade av Svenska kyrkan i Växjö stift och vi hoppas att den ska bidra till ett samtal om vad kristen tro innebär idag. Gilla gärna sidan!

2013 i text och bild

Årsredovisning 2013 för Växjö stift och Prästlönetillgångarna finns publicerad på stiftets hemsida samt intranät. En tryckt publikation distribueras i slutet av juni månad.

Nya Kyrksam lanserat Den 15 april lanserades det administrativa systemet Kyrksam fullt ut. Därmed är organisationsregistret och verksamhetsregistret i Kbok stängda. De uppgifter som tidigare har registrerats i organisationsregistret och verksamhetsregistret i Kbok har nås numera via Kyrksam.

Växjö stift anordnar utbildning i Kyrksam den 26 augusti och 4 november. Kontaktperson på Växjö stiftskansli är Carolina Mörstam, 0470-77 38 21, carolina.morstam@ svenskakyrkan.se. Läs mer om Kyrksam på internwww. svenskakyrkan.se/kyrksam.

Rekordmånga

sommarkyrkor håller öppet

Växjö stifts uppskattade sommarkyrkobroschyr ”Vägen till kyrkrike 2014” är klar.

I år är det rekordmånga kyrkor i Växjö stift som satsar lite extra i semestertider – hela 114 stycken!

Broschyren med de sommaröppna kyrkorna hittar du på stiftets hemsida samt intranät. Den finns också i kyrkorna, på bibliotek, turistbyråer och muséer.

Du kan även beställa ett eget exemplar via stiftets växel 0470-77 38 00.

23

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

utsikt från östrabo Kyrkan mer än en kyrka i nästa nummer av

Gud behöver inga kyrkor. Men vi behöver kyrkor där vi kan samlas med varandra inför Guds ansikte. Vi behöver rum som stämmer oss till andakt och som öppnar våra sinnen mot det som vi inte ser men anar. Därför har det alltid byggts kyrkor i kristen tid.

Men kyrkobyggnaden är mer än ett gudstjänstrum och vacker byggnad. Den är en stark symbol i både stad och på landsbygd. I många städer ingår den som en karaktäristisk del i stadens siluett.

Den kan till och med vara en del i städers och bygders marknadsföring.

När kyrktornet föll i den östtyska staden Pasewalk under DDR-tiden var det den kommunistiske borgmästaren som först förkunnade att det skulle byggas upp igen. Hans argument var att det var en omistlig del av stadsbilden trots att han var företrädare för ett statsskick där kyrkan egentligen inte skulle finnas.

Kyrkan som byggnad har också i vår tradition setts som en symbol eller snarare ett tecken på Guds nåd i socknen och församlingen där den står. Ett tecken på att Gud är verksam och på hans kärlek till människorna.

Idag är kyrkobyggnaderna mer än gudstjänstrum. De är platser för samtliga delar av församlingens grundläggande uppgift. De är undervisningsrum. I många församlingar är en stor del av konfirmandundervisningen förlagd till kyrkan. Kyrkans historia, arkitektur och konst blir utgångspunkt för undervisningen om kristen tro. Julkrubbor och påsklandskap i kyrkorna är pedagogiska instrument för barn och säkert för vuxna också!

Speciellt i städerna är kyrkorna tillflyktsort för människor som har det svårt på olika sätt. Kyrkobyggnaderna blir på det sättet en plats för utövandet av diakoni. Och en öppen kyrka som bjuder in till samtal om livet och tron blir till en missionsstation.

Tema: Diakoni

Tidningen kommer i mitten av september.

Våra kyrkor är en skatt, ibland ofattbart vilka klenoder som finns runt om i våra bygder. Vi ska vara rädda om dem och vi ska vårda dem i respekt för det kulturella värde de betingar. Men samtidigt måste vi få förståelse för brukarperspektivet. Det förändras över tid. Vi firar gudstjänst på ett annat sätt idag än bara för några decennier sedan och vi använder kyrkorna på ett mer flexibelt och mångfasetterat sätt idag.

Vi har en bra och kreativ dialog med länsstyrelserna men den behöver hållas vid liv och fördjupas från båda sidorna utifrån både bevarande- och brukarperspektivet.

Jan-Olof Johansson, biskop