Stiftsliv nr 1 2016 tema kyrkan som pedagogisk resurs

1/2016

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

Kyrkorummet, livets mötesplats 22-23

Bildernas betydelse

8-9

På upptäcktsfärd i kyrkan 16-17

TEMA: KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Kyrkorummet

– ett rum för lärande!

Thomas Groome är en amerikansk religionspedagog som menar att varje människas liv är sammanvävt med en historia och en kultur. Vi människor behöver få förståelse för våra vardagliga liv i relation till vår historia och vår kultur. Pedagogens uppgift är därför att bjuda in till ett möte där människors personliga livsberättelser kan tydas, diskuteras och utmanas i ljuset av den kultur och den historia som hör samman med den kristna trostraditionen.

Groome menar vidare att som pedagog i kyrkliga sammanhang behöver man arbeta med hela människan – intellektet behöver utmanas samtidigt som alla sinnen ska stimuleras, teori ska kombineras med praktik. Oavsett ålder behöver såväl huvud (tanke), hjärta (känsla) som hand (handlande) aktiveras om vi ska lära och få förståelse för livet som människa.

Ett konkret arbetssätt där kyrkorummet blir en plats för lärande är kyrkopedagogik. I kyrkopedagogiken blandas teori och praktik. Tanke, känsla och handlande förenas när vi aktivt rör oss i kyrkorummet och upptäcker och undersöker allt det som finns där. Under en pedagogs ledning möts vi och samtalar om de tankar som väckts under vandringen i kyrkan. Alla de vackra föremål och kulturella ting som finns i kyrkorummet har en historia som hör samman med den kristna traditionen eller bygden och det lokala sammanhanget. Kyrkorummet har någonting att berätta! Det gäller även för oss människor som lever idag. Genom att ställa nyfikna och vetgiriga frågor till allt det som finns i kyrkorummet kan vi lära oss mera om våra liv, vår kultur och få förståelse för hur nutid hänger samman med dåtid. Kyrkorummet i sig blir ett rum för lärande – en levande lärobok!

Se, och använd kyrkorummet som en miljö för lärande, det har enorma möjligheter och med hjälp av kyrkopedagogik som metod, kan såväl tanke, hjärta som hand stimuleras. Kyrkans rum skapar förutsättningar för oss människor att lära oss nya saker och kan ge oss andra perspektiv på livet.

Lärande är det mest centrala inom pedagogiken. Samhällen kan lära, organisationer kan lära men främst handlar det nog om att individer eller grupper av individer kan lära. Vad lär vi oss då som individer? Jo, lärande kan resultera i att vi erhåller nya kunskaper om något, men det kan också handla om att vi ändrar vårt beteende eller vårt förhållningssätt gentemot något.

Vanligen förknippas lärande med barndomen och ungdomsåren, och till skolan som institution. Visst lär vi oss mycket under denna period i livet och under de år vi befinner oss i skolsystemet. Men lärandet är inte begränsat i tid och rum – hela livet rymmer en utvecklingspotential och vi lär oss förstås även utanför formella sammanhang. Vi lär oss saker, utan att vi kanske tänker på det, i jobbet, i familjen och genom våra olika fritidsaktiviteter. Lärandet kan kort och gott beskrivas som både livslångt och livsvitt. Kyrkans gemenskap är ett sammanhang och kyrkans rum är naturligtvis en av de platser i vårt samhälle där lärande kan ske. Det är också detta som är temat för detta nummar av Stiftsliv.

Pedagog är ett ord som kommer från grekiskan och lite förenklat kan det översättas till ”medvandrare”. Ursprungligen var pedagogen den slav som i antikens Grekland hade som uppgift att följa den rike mannens son till skolan och därtill övervaka att läxorna utfördes. Idag lägger vi ett annat innehåll i begreppet pedagog.

Dock kan vi se vissa likheter då den nutida pedagogens uppgift är att vara stöd till lärande och att skapa förutsättningar för lärande.

Det pedagogiska uppdraget är i grunden detsamma och det gäller oavsett kontext. I dagens kyrka har alla professioner, såväl församlingspedagog, präst, diakon som kyrkomusiker uppgiften att stödja allas – barns, ungas och vuxnas – lärande och utveckling.

Erica Byström Lektor i pedagogik vid Linköpings universitet, församlingspedagog och tidigare verksam i Växjö stift

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2016 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vx ANSVARIG UTGIVARE Katarina Toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, katarina.toll.koril@svenskakyrkan.se REDAKTIONSRÅD Maria Kenstam, Katarina Toll Koril, Erik Sidenvall, Charlotte Granrot Frenberg, Maria Brynielsson, Teresia Clifford, Carin Frennevi.

PRENUMERATION Stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisationsregistret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till Stiftslivs adressregister, stiftsliv@svenskakyrkan.se, 0470-77 38 02 GRAFISK FORM OCH TRYCK Löwex Trycksaker AB OMSLAGSFOTO Anna Fritzén PAPPER Maxioffset 240/100 g UPPLAGA 5 650 ex www.svenskakyrkan.se/växjostift MILJÖ Stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. Stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PEFC- och FSC®-systemen. internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

2

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

UR INNEHÅLLET:

”En symbol innehåller sällan endast en enda betydelse. Symbolen bär alltid simultant på många perspektiv.”

Det religiösa språket är fyllt av bilder; liknelser eller metaforer, för att försöka beskriva det obeskrivbara som inträffar när Gud och människa möts.

8-9

Levande, lärande katedral

4-7

”Vi kanske inte tänker på kyrkan som en plats för lek och lärande i första hand.”

Full fart mot orgelläktaren för Kinna och Oscar.

16-17 Mötesplatser för trons och livets frågor

20-25

28-29 3

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Teologie doktor Arne Wiig:

Kyrkorummets

symbolvärld Kyrkobyggnader existerade inte i den äldsta kyrkan. Förföljelser gjorde att de första kristna gudstjänsterna firades i smyg. När kristna byggnader blev tillåtna under kejsar Konstantins regeringstid började kyrkoarkitekturen snabbt att blomstra. Det kristna kyrkorummet fylldes av symboler som ”lånats” från olika idékomplex och symbolkretsar.

De mest effektiva symbolerna är i varje tid de som många människor redan känner till. De tidiga kristna ledarna valde därför mycket strategiskt att använda redan ”kända” symboler när de presenterade sitt nya tankeinnehåll.

Att en viss mängd hedniskt symbolinnehåll därmed smög sig in i de första kyrkobyggnaderna är en ofta framförd konspirationsteori. Det kan givetvis inte uteslutas att de som först betraktade de kristna kyrkobyggnaderna möjligen tolkade de allmänt kända symbolformerna utifrån då redan befintliga mönster.

De kyrkliga symbolerna har genom historien ökats på och förts samman till vad man kan kalla en helhet i ständig förändring. Symbolerna kan ses som grundmönster som i likhet med vägmärken ger människor möjlighet att göra sin personliga resa på en allmän väg. Under olika livsfaser uppfattas vägen på olika sätt och beroende på vart man reser möter man olika vägmärken. Den som inträder i ett kyrkorum anträder en helig väg (latin: via sacra) och gör en personlig vandring med Jesus – och i tankens förlängning en vandring mot det eviga livet tillsammanms med Gud. I vår tid har tyvärr bristen på kristen symbolförståelse gjort det allt svårare för många att navigera efter kyrkorummets symboliska vägmärken. För många idag är de kristna symbolerna helt okända.

Dessutom råder det ofta en intern kyrklig oklarhet kring vad olika, synligt förekommande, symboler betyder och hur de skall tolkas. När det sedan gäller de osynliga och dolda symbolinnebörder som finns i ett kyrkorum, exempelvis geometrisk-, geografisk-, positions- eller talsymbolik så uppmärksammas den sällan överhuvudtaget.

I allmänhet är det dessutom vanligt att kyrkliga symboler

förklaras på ett endimentionellt sätt enligt principen att ”a är lika med b”. En symbol innehåller sällan endast en enda betydelse. Symbolen bär alltid simultant på många perspektiv.

Den ordlösa förkunnelsen Kyrkorummets symbolvärld är kyrkans ordlösa förkunnelse där vandringen från mörker till ljus, från otro till tro, från död till liv presenteras enligt urgamla symboliska mönster som alltså anpassats till den kristna tron. Traditionellt har kyrkans symboliska utsmyckning haft två syften. Dels har den varit avsedd att genom vackra dekorer ge kyrkorummet den prydnad som vittnar om Guds härlighet och prakt och dels har den under långa tider också varit ett viktigt pedagogiskt redskap för att lära församlingen bibelns- och trons innehåll. Den nutida bristande förståelsen för kyrklig symbolik orsakar helt säkert till att kyrkorummets attraktionskraft minskar i förhållande till det myller av nutida ”kända” visuella upplevelser som det konkurrerar med i samhället.

Kyrkorummets symbolik banar ofta oväntade vägar in i människans innersta. Att se spåren av Guds närvaro i detalj efter detalj i kyrkorummet är både spännande, fascinerande och trosstärkande. Därför är det hög tid att förbereda för en medveten renässans för symbolförståelsen bland anställda, medlemmar och andra som är intresserade av kyrkan. Presentationen av kyrkorummet som en illustration av den kristna människans vandring mot Gud är en angelägen och aktuell uppgift för kyrkan. I vår tid då bildspråk sprids via internet i en tidigare aldrig skådad omfattning kan vi konstatera att symboler och bilder vida överträffar det skrivna och talade språkets förmåga att 4

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

skapa band mellan människor. Det borde vara uppenbart för alla som arbetar med kristen förkunnelse att det inte är genom det skrivna och talade språket som den mest effektiva förkunnelsen sker idag. De stora kommersiella aktörerna på världsmarknaden har ett stort inflytande över människors tänkande just därför att de agerar symboliskt.

Instagram är just nu ett exempel på ett forum där innehållet i de symboliska bilderna har ett oerhört inflytande över unga människors tankevärld.

Kyrkans kännetecken i äldre tider har alltid varit att välja de mest moderna sätten att kommunicera med människor. Det var kyrkan som var först utnyttjade boktryckarkonsten. Att kyrkans symbolspråk inte får större utrymme just nu när bilden är det mest lättillgängliga kommunikationssättet för många människor kan verka som en gåta. Men det kanske ändå inte är så märkligt.

Det är ytterst få kyrkoanställda idag som är utbildade i symboltolkning. Jag har konstaterat att varken pedagoger, diakoner eller präster studerar avancerad kristen symbolinterpretation under sin grundutbildning. Här skulle mycket kunna göras. En inspirerande rundtur bland symbolerna i en kristen kyrka under en kunnig ledning blir ofta till ett minne som stannar kvar. Jesus själv presenteras i Nya testamentet som en mästare i symbolanvändning. De viktigaste händelserna i såväl Gamla- som Nya testamentet skildras alltid genom att någon konkret symbolisk handling lyfts fram. Här följer nu några få och korta smakprov på vad som kan dölja sig bortom kyrkorummets ytor.

Jerusalems tempel – kyrkorummets förlaga Jerusalems tempel har tolkats som en symbolisk förlaga till kyrkorummets uppbyggnad. Förhuset eller vapenhuset kan ses som en parallell till templets förgård. Långhuset eller skeppet som en parallell till det heliga och koret med altaret som en parallell till det allra heligaste. Även den här symboliska grundtanken ger en uppfattning om kyrkorummet som en plats för en stegvis förflyttning såväl fysisk som andligt.

Porten Kyrkorummet avgränsas från yttervärlden genom portar.

Porten beskrivs i Gamla testamentet som en försvarsbarriär. Kyrkporten är gränsen mellan det profana och det heliga. Varje människa har känslor och tankar förknippade med överskridandet av gränsen mellan det allmänna och det privata. Att gå ut eller in genom hemmets dörr är en stark symbolisk handling. I gamla tempel i det forna Främre orienten skrevs betydelsefulla texter i dörrkarmarna som berättade att guden var den som ”öppnade vägen” för människan. Tanken på att få tillträde till himmelriket är en dominerande tanke i kyrkorummets portsymbolik.

5

”...som i likhet med vägmärken ger människor möjlighet att göra sin personliga resa på en allmän väg.”

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Väderstrecken

medeltida kyrkor tolkades det som en markering att en människas ”ja” till Gud hur liten och osäker hon än känner sig är en starkare och mer kraftfull handling än alla ondskans gärningar. Eftersom Maria på en och samma gång uppfattades som både moder som jungfru blev norrsidan associerad med kvinnan som i alla åldrar kunde känna igen sig i Maria. Mariabilden var ofta krönt med en jungfrukrona. Kronan symboliserade ”den ointagna staden”. Även nu för tiden ser vi ibland jungfrukronan bäras vid vigslar då bruden går just på ”Marias” norra sida.

Sydsidan kan omvänt ses som de ”andliga fiendernas” sida. Det var i det, från Israels håll sett, sydliga Egypten som folket var fångar under en annan religiös idéologi än den som Israels Gud representerade. Under flykten från Egypten fick Guds folk äta mannat i öknen för sin överlevnad. Placeringen av nattvardsbrödet på sydsidan syftar symboliskt den berättelsen.

Väderstreckens symbolik tillhör den osynliga symbolik som drar upp kyrkorummets grundmönster. Kyrkorummet är alltid orienterat i öst-västlig riktning. Altaret är då placerat i öster. Detta gäller oavsett om kyrkobyggnaden i sig har en annan yttre geografisk positionering. Väster är mörkrets och ondskans väderstreck. I äldre kyrkobyggnader var ofta västsidans innersida sparsamt dekorerad.

Porten i väster uppfatttades som den symboliska gräns som stängde ute ”mörkret i väster”. Västsidans yttersida var däremot rikt utsmyckad eftersom den från utsidan uppfattades som porten mot öster. Öster var redan före kristendomens etablerande en känd symbolisk riktning. Öster är soluppgångens vädersteck och dyrkan av solgudar förekom allmänt såväl i Romarriket som i Främre orienten. I kyrkan är öster symboliskt platsen för Jesu återkomst i härlighet. Guldet som täcker utsmyckningar i öster eller andra platser i kyrkorummet är ofta genom en analogi kopplade till Kristus som den uppstigande solen och i sin yttersta förlängning till Gud själv.

Norrsidan var associerad med fiendskap och de konkreta fysiska attacker som det onda kan ställa till med under det mänskliga livet. I Joel 2:20 finns orden ”Fienden från norr skall jag förvisa..” och i Jeremia 1:14 ”Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet.”

Predikstolar är ofta placerade i norr som en barriär mot det onda. Norrsidan är också evangeliesidan och den sida där vinet, symbolen för Kristi blod, placeras på altaret.

När en Mariabild placerades på långhusets vägg i norr i

Altaret - kyrkorummets symboliska centrum Altaret i öster är kyrkorummets symboliska centrum. Ordet altare kommer av det latinska ordet altus som betyder en ”hög och upphöjd plats.” Människan har i alla tider låtit det värdefulla i hennes liv sättas på en betydelsefull och upphöjd plats. Möten med Gud i bibelberättelsena sker ofta på högt belägna platser. Altaret rangordnar Guds verklighet som den högst belägna i tillvaron.

Geometriska former Den symboliska användningen av geometriska former ingår som centrala moment i nattvardsfirandet. Altaret i sig är oftast rektangulärt. Rektangeln symboliserar det mänskligt ofullkomliga och den fallna skapelsen men också människans sökande efter Gud. Kvadraten som vi ser i den duk (corporalet) som breds ut då nattvardsgåvorna tillreds transformerar rektangeln till en kvadrat.

Kvadraten symboliserar det jordiskt fullkomnade och i synnerhet den händelse då Jesu död på korset skedde som ett försoningsoffer för människans synder. Då nattvardskärlen med sina cylindriska former ställs på den kvadratiska duken sker ytterligare en transformation från det jordiskt fullkomnade till det himmelskt fullkomliga.

Cirkeln som är utan gräns symboliserar evigheten och därmed Guds eget väsen. När nattvardsbordet dukas av sker transformationen baklänges och människans sökande och längtan efter mötet med Gud accentueras på nytt.

”Cirkeln som är utan gräns symboliserar evigheten och därmed Guds eget väsen.”

Arne Wiig, teol dr

6

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

”Människan har i alla tider låtit det värdefulla i hennes liv sättas på en betydelsefull och upphöjd plats.”

7

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Bildernas

betydelse

Det religiösa språket är fyllt av bilder; liknelser eller metaforer, för att försöka beskriva det obeskrivbara som inträffar när Gud och människa möts.

Konstens bilder för att illustrera och förklara mysteriet liknar ibland språkets bilder men öppnar också nya möjligheter. På en helig plats tar till exempel alla av sig skorna för att vi som betraktare ska förstå att Gud är närvarande. Språkets bilder och konstens bilder är redskap för att få oss att förstå och ta till oss det ofattbara.

Men det är viktigt att inse att bilderna eller liknelserna är just bilder. Gud är inte bara herde, kung eller fader och Maria är inte bara ogift tonårsmamma eller himladrottning.

Bilderna skimrar och ger oss facetter av det de vill berätta och dessutom är de kryddade med sin tids koder som vi ibland har glömt bort.

Vi ska granska två vanliga bildtyper och fundera över deras laddning; krubban i Betlehem och korsfästelsen.

Mittdelen av Portinarialtaret av Hugo van der Goes ca 1470.

8

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Krubban i Betlehem Julkrubbebilderna möter oss ofta: Jesusbarnet i krubban, Maria och Josef, oxen och åsnan och stjärnan över stallet i Betlehem. I den här scenen finns nyckeln till Nya testamentets huvudbudskap: Gud som låter sig födas som ett värnlöst barn i en utsatt, torftig flyktingmiljö av en ogift tonårsmamma. Om bilderna ska förmedla detta måste de visa det gudomliga i denna osannolika miljö.

De här bilderna är så välbekanta att vi inte funderar över dem. Låt oss titta lite närmare; Maria, späd och vacker i de flesta bilder, verkar ha fött sitt barn utan födslovåndor. Hon är alltid klädd i blått som är Marias färg.

Den står för klarhet och vishet och är ofta spetsad med lite rött som står för eld, lidande och kärlek. Är bilden gjord efter 1400-talets mitt kan den ibland vara inspirerad av den heliga Birgittas visioner. I en av dessa beskriver Birgitta hur hon ser den blonda Maria lägga sitt barn på marken. Det är en uråldrig nordisk tradition som ”viger” ett nyfött barn vid jorden. I Danmark heter fortfarande en barnmorska ”jordemor”. Josef, i Birgittas vision, bär eller tänder ett ljus.

Krubban finns ofta i ett stall, helt enligt evangelisten Lukas men ibland antyder konstnären ruiner som står för Kristendomens födelse på Judendomens ruiner.

Maria och Jesus har gloria som är ett försök att illustrera strålglansen omkring dem.

Styvpappan Josef finns inte riktigt med i bilderna; han får ju inte ge intryck av att vara en biologisk far. Ofta är han avskärmad från mor och son och ser djupt bekymrad ut.

Vi borde kanske tala mer om Josef och alla andra goda styvfäder i kyrkan idag!

Korsfästelsen Det är märkligt att ett tortyr- och avrättningsredskap har blivit Kristendomens främsta logotyp! Korset är vägen till livet för alla kristna och är fyllt av flera olika tolkningsmöjligheter.

I många kulturer möter vi kors, till exempel i de nordiska hällristningarnas solkors. Kanske är de solsymboler, men säkert också tecken för mötet mellan himmel och jord och mellan Gud och människa. Korset är ett fantasieggande tecken. Kyrkan har under historiens gång laddat korset så att det fångar in så många aspekter som möjligt av evangeliet. Så har till exempel de fyra korsarmarna setts som ett tecken för trons seger i de fyra väderstrecken.

Men det kristna korset har ibland setts som ett träd; livets träd. En av medeltidens mest berättade legender handlar om det sanna korset som höggs ur paradisträdet.

Detta syns på många medeltida bilder där korsets ”rötter” slingrar sig ner i Sions berg. Korset är också ett släktträd.

Under rötterna ligger Adams skalle och ben. Urbilden för den nya människan – Jesus – uppstår från korset på den

Korsfästelsen av Antonelli da Messina 1475-76.

gamla människans – Adams – grav. Så inringas frälsningshistorien.

Det medeltida korset låter sig inte begränsas av en bild, det har rötter i dödsriket och krona i himlen. Vår tillvaro här på jorden är genomborrad av korsets stam.

Ur det torra och döda träet i korset slår det ut späda skott. Det är konstnärens bild för ”ur Jesse rot och stam”.

Julpsalmen ” Det är en ros utsprungen” borde i korrekt översättning från tyskan lyda ”det är ett skott utsprunget”. Korset är alltså det nästan döda trädet som bär frukt – livets träd.

Språkets liknelser och konstens bilder är som poesin; kan beröra oss och ge oss associationer och glimtar av evangeliets budskap.

Britt Mossberg, pensionerad folkhögskollärare 9

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Oväntat besök

i vår kyrka Många är det som stannar till vid olika kyrkor.

En del har det till och med som semesterns stora nöje att besöka så många kyrkor man kan och hinner. Hur gör vi deras besök till något alldeles extra?

Församlingen har ofta bra program för de besök som skolbarnen gör i församlingens kyrkor. Det är vandringar av olika slag. Vi har också en del programkvällar för den hembygdsintresserade eller nyinflyttade.

Och vi skulle ha möjlighet att göra så mycket mer spännande utmaningar för spontanbesökaren kring våra kyrkor.

HÄR KOMMER NÅGRA FÖRSLAG OCH IDÉER som kan

Ovan: Barbröstade damer i Lekeryds kyrka.

Ovan th: Trumpetande ängel i Sandviks kyrka.

Tv: Kristoffer i Kalmar domkyrka.

inspirera: Börja med frågan ”Vad är generellt för alla kyrkor?” och ”Vad är speciellt hos oss?”

Det finns ofta något i den egna kyrkan som är annorlunda eller udda för den som kommer från annat håll.

Det kan vara en ovanlig bild, en märklig gravsten eller korets underliga placering, som i Hossmo kyrka. Försök att hitta det som man kan fundera över, till exempel de barbröstade damerna på predikstolen i Lekeryds kyrka.

Det kan vara den trumpetande ängeln över dopfunten i Sandviks kyrka. Det kan vara Kristoffer i Kalmar domkyrka. Berätta storyn kring det.

Funderar vidare om ni kan göra någon form av skattjakt. Det är inte bara barnen som är intresserade av detta. Ofta är det just så våra traditionella kyrkobeskrivningar fungerar. Man försöker hitta det speciella som finns omskrivet. Titta högt och lågt, smått och stort och plocka ut roliga detaljer som kan locka till upptäcktsfärd.

Dessa kan presenteras som gåtor eller kanske med en upptäckarlapp med bilder. Målet är äran att hitta alla bilder.

10

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

En tredje idé är att lägga ut en geocach i kyrkans närhet. En geocach är en låda i valfritt format som göms på ett synligt men listigt sätt. Det kan vara en glasslåda vid P-skylten eller under en buske. Lådan ska innehålla en loggremsa med cachens identitetsuppgifter. Den kan sedan finnas med hjälp av en gps eller gpsfunktionen i mobiltelefonen. Cachen ska också ha en beskrivning som i detta sammanhang bör vara något om kyrkan i närheten. Man placerar också ut lite bytessaker och här kan man dessutom lägga till någon kul, billig souvenir med anknytning till kyrkan. Läs mer på www.geocahing.com!

ANDRA IDÉSTÄLLEN ÄR KYRKJAKTEN som Visby stift

presenterar på sin hemsida och det finns möjlighet till en guideutbildning 2016/17 i Karlstad https://kyrkopedagogik. wordpress.com/utbildning/ Hjälps åt i församlingen, ideella och anställda, att göra er kyrka till en extra upplevelse!

Carin Frennevi Stiftspedagog Växjö stift

Stora bilden ovan: Koret bakom väggen i Hossmo kyrka.

Ovan: Korset i trädet, Dädesjö kyrka.

11

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Foto Ake Paulsson.

Stiftsliv – nummer 1 2016

Sätt barnen i koret Många gudstjänster samlar många barn.

Dopgudstjänsterna gör det i hög grad, även begravningarna och vigslarna. Barngudstjänster, familjemässor, gudstjänster för små och stora, namnen är olika men det som sker är det samma: Människor i olika åldrar samlas kring Guds altare och möter Guds helighet.

målningen har Jesus armarna utsträckta mot barn som samlas runt honom. Det är en glad målning men egentligen föreställer den ett av de tillfällen då Jesus blev riktigt arg. I Markusevangeliet står det att människor kom till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och välsigna dem, men lärjungarna försökte mota bort barnen. Då blev Jesus förargad och sa: – Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

På en samling berättade en syföreningsdam om härliga familjegudstjänster i hennes hemförsamling. Då brukar det vara som en stor fest runt altaret, enligt henne. Hon sa också att det händer att vuxna säger till henne att det är jobbigt med alla barnen i kyrkan: De kan ju inte bete sig. Då berättade hon att när någon klagar på barnen brukar hon peka på en väggmålning bredvid altaret. På

GENOM KYRKANS HISTORIA har Jesus haft många tillfällen

att bli arg på gudstjänster som försöker hindra barnen att komma till honom.

Philip Melanchton, Martin Luthers kompis och kollega, menade att gudstjänsten skulle vara som en skola.

Han hävdade till och med att himmelriket var som en 12

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

skola. I Melanchtons anda har många lutherska gudstjänster utformats. Det viktiga har varit att göra rätt och att göra det på de rätta ställena: stå och sitta när man ska, läsa med när man får, sjunga rent och att följa texten.

Däremellan ska barnen vara tysta och inte märkas. Barn som är duktiga i skolan, för att de är bra på att sitta stilla och lyssna, brukar också bli uppskattade i gudstjänster som fungerar som en skola.

hela kroppen är de liksom förankrade i tillvarons djupdimensioner. Det heliga är självklart för små barn och det märker man på den självklarhet med vilken de deltar i processioner och altartjänst.

Trots att man kunde simma och sjunga vid födelsen måste man träna det på nytt när man blir äldre. Barnets känsla för det heliga kan stängas av senare i livet, men det behöver inte bli så. Här kan de vuxna hjälpa till att stimulera barnens öppenhet. Ett sätt är att på kvällen, på sängkanten, ta för vana att fråga efter tre saker som har varit bra under dagen som gått. Det blir en avstämning av den gångna dagen. Därefter kan man säga tack Gud för dagen som varit och be Gud som haver barnen kär.

På det sättet får barnen, men också de vuxna, ett rum för sin Gudsförankring. Det är samma rum som öppnar sig när vi deltar i gudstjänst. Det är inget litet rum. Det är en öppning.

JUST NU ARBETAR SVENSKA KYRKANS församlingar med

barnkonsekvensanalyser. Det betyder att man ska ta reda på vilka konsekvenser de beslut man fattar får för barnen.

Bästa sättet att ta reda på det är att fråga barn. En början är att samtala med barn och vuxna om församlingens gudstjänster.

Ett vanligt sätt att hindra barn i kyrkan är göra så att de ingenting ser av det som händer vid altaret. De flesta av Sveriges kyrkor har fina barnhörnor med leksaker, matta och lågt bord. Ofta är de placerade långt ner i kyrkan, där barnen inte kan följa med det som sker. Då är det inte underligt om de väsnas. Där nere kan ju både barn och vuxna tro att de hörs lika lite som de syns.

Kyrkor i Sverige har ofta stora kor där barnbordet ryms. Får det inte plats något bord, så ställ korgen med leksaker där framme. Kanske sitter en liturgiskt klädd nalle i koret och väntar på barnen som kommer fram.

Den som är kyrkvärd kan följa med de vuxna som kommer med barn så att de går till koret. Visa dem att där finns det leksaker och mjuka kuddar att sitta på. Utmaningen har aldrig varit att få med sig barnen, utan att få med sig de vuxna. Det är inte alltid roligt att vara liten och bli lämnad utan att ha någon nära som man är trygg med. Därför är det viktigt att de vuxna följer med fram och sitter med barnen.

DEN MÄNNISKA SOM HAR LÄRT MIG MEST är min lillebror.

Han heter Fredrik och när han var två år fick han brusten blindtarm och hjärnhinneinflammation samtidigt. I månader låg han i respirator och när han kunde andas igen utan maskiner var han förändrad. Han kunde varken gå eller tala. I nästan trettio år bodde han hemma hos våra föräldrar. För några år sedan flyttade han till ett gruppboende. En mäktig stund i våra liv var den dag hans konfirmationstid avslutades. Kyrkoherden i vår hemförsamling kom och hälsade på honom varje vecka i ett år. När det blev dags för avslutning fick Fredrik låna en vit kåpa.

Redovisningen gick till så att vi som är hans familj var med honom i kyrkans kor medan prästen och han kände på olika inventarier. I nattvarden knäföll vi andra medan Fredrik hoppade. Det är den finaste konfirmationsmässa jag har varit på. Fredrik är inget barn, men han har den likhet med barn att han kan visa andra vuxna mycket som vi själva kanske inte förstår. Till exempel lär han mig mer och mer om att tillvaron ser olika ut, beroende på vem man själv är. Det samma gäller för barn. Liksom vuxna människor är barn individer som är inbördes olika och som kan ha mycket väl grundade skäl för sina uppfattningar.

Fredrik har andra behov än jag har och hans lärande är på annat sätt än mitt.

Framför allt lär han mig väsentligheter.

Mikael Mogren Biskop i Västerås stift Foto Magnus Aronson, IKON

”Utmaningen har aldrig varit att få med sig barnen, utan att få med sig de vuxna.”

I en församling där jag bodde och arbetade under många år ställde vi barnbordet i den medeltida kyrkans kor. Det fungerade utmärkt på alla högmässor och konserter, eftersom kyrkvärdar, präster och vaktmästare hjälptes åt att även få föräldrarna att sitta där. Särskilt bra fungerade det på begravningar. Numera kommer det ofta många barn på begravningar. Då kan barnen både sitta med de vuxna vid barnbordet och på samma gång vara med i det viktiga som händer.

NÄR ETT BARN FÖDS kan det simma och sjunga. Det vet alla som varit på babysång och babysim. Nyfödda barn kan också be. De är öppna för det gudomliga och med

13

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Succé för kyrkogårds Under tio år har det spelats kyrkogårdsteater i Södra Vätterbygden.

Premiären var på Östra kyrkogården i Jönköping. Över 200 personer kom; det blev succé direkt.

Kulturskolans dramalinje och gruppen Teaterstickorna har under årens lopp varit engagerade, ungdomar som i sin tur dragit med sig kompisar. Publiken har alltså inte enbart bestått av tanter.

Flera av de unga skådespelarna har också kommit tillbaka år efter år. Det gällde inte minst i fjol vid tioårsjubileet då man medvetet såg till att lyfta fram de som varit med vid starten.

Bakom satsningen stod Eva Edevik och Marie Alonso, då båda verksamma vid Kulturskolan i Jönköpings kommun.

– Vi gestaltade både vanliga Jönköpingsbor och mer berömda personer, berättar Marie Alonso.

– Livsberättelser från mellan 1870 och 1930 ungefär.

Kommande år följde teater på Slottskyrkogården och Dunkehalla i Jönköping. Så småningom också i Huskvarna och Hakarp. Och publiken strömmade till. Inte ens ösregn stoppade folk från att komma.

Faktiskt var det ibland för många. På Dunkehalla kom en gång en publik på nästan 300. Då gick det inte för alla att se ordentligt. Men en del besökare hade förberett sig väl. Eva Edevik minns hur hon hörde ett par äldre damer viska till varandra över rollatorerna: – Vi går litet tidigare från den här platsen och tar genväg på den där gången, så får vi en bra plats till nästa scen…

ATT HITTA OCH SKRIVA berättelserna har naturligtvis tagit mycket tid. Ett letande i arkiv och en mängd intervjuer.

Till det allt arbete med repetitioner, rekvisita och kostymer.

Uppgifter om kända människor har naturligtvis varit lättare att få fram. Om Viktor Rydberg till exempel. År 2009 fick han vara ciceron på Slottskyrkogården. Det började vid Viktors mors grav – helt nära Slottskapellet.

Sedan fick publiken följa den fiktive Rydberg runt mellan gravarna där han berättade om olika lokala levnadsöden och människor han känt och samarbetat med.

Bland de mindre kända personligheterna som gestaltats finns ”Sammela-Stava”, ett fattigt original från Hakarp som på lördagarna i slutet av 1800-talet gick runt och sålde kakor till Huskvarnas bättre bemedlade. Det gav henne litet pengar till försörjningen.

I några fall har man också utgått från platser: hur tedde sig till exempel livet i Stockmakarbyn i Huskvarna för drygt 100 år sedan?

På två begravningsplatser har det dock inte varit teater: den stora Skogskyrkogården i Jönköping och på Bråneryd i Huskvarna: – Där är gravarna för unga, kommenterar Eva Edevik.

– Vi måste ju dramatisera och det kan vara känsligt om det finns nära anhöriga i livet.

DET HELA BÖRJADE dock i Köpenhamn, ett par år in på det nya seklet. På Assistens Kirkegård, den stora begravningsplatsen på Nørrebro, där en rad av Danmarks mest betydande personligheter har sin vila.

Jönköpings dåvarande kyrkogårdschef och stadsträdgårdsmästare Lennart Angselius var på plats. Alltid på jakt efter nya idéer och tankar. Denna kväll var det just kyrkogårdsteater.

– På en sten satt HC Andersen och läste sagor. Kända och okända danskar steg fram ur historien…

– Detta borde vi väl kunna göra i Jönköping också?

Tänkte Angselius.

Det visade sig att det fanns kyrkogårdsteater på närmare håll. I Borås. Dit sände Angselius teaterkvinnorna Edevik och Alonso.

– Men vi var inte helt imponerade. Det här kan vi göra bättre, sa vi till varandra, kommer Marie Alonso ihåg.

Och så var man framme vid premiären 2005.

SAMARBETET MED SVENSKA KYRKAN beskriver Edevik som mycket gott. Det är kyrkan som finansierat projekten. Och som stått för teknik och transporter. Kyrkogårdsförvaltningarna har fått vara med och berätta om begravningsplatserna och hur begravningsverksamheten fungerar.

Text: Erik Lindfelt

IDAG HAR KYRKOGÅRDSTEATERN blivit en institution. En

sommar spelade man på fyra kyrkogårdar två gånger i veckan. Flera tusen Jönköpings- och Huskvarnabor har varit på kyrkogårdsteater. Och över 100 ungdomar från 14

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

teater

Foto: Kicki Alm

i Huskvarna och Jönköping

15

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Längst tv: Asta Jönsson vill inte gärna bränna sig på ljusen.

Tv: Kinna Dahl vill också krypa fort under bänkarna.

Nedan tv: Alla barnen letar efter nyckeln, men undersöker insidan på en gammal klocka istället.

Nedan: Oscar Alriksson har hittat en skattkista.

Th: Sigge Jörnehag låser noga buren så att dinosaurien Oscar Alriksson i bakgrunden inte ska smita ut

På upptäcksfärd Vi kanske inte tänker på kyrkan som en plats för lek och lärande i första hand. Därför fick fyra barn i åldrarna fyra till nästan sju år visa kyrkan för oss vuxna.

Här uppe hittar de en stor bok med guldbokstäver på som ser gammal ut och på väggen sitter konstiga glas med sand i.

– Det är tid, förklarar Kinna. Jag vill vända på dem.

Nej det kan man inte, de sitter fast i väggen.

Ovanför predikstolen är guldstjärnor målade på ett paraplyformat tak.

– Men kolla taket, varför är det ett tak när det inte ens kan regna på oss? Vi är ju inomhus, muttrar Kinna.

Kyrkans färger är grå vit, blå och mycket guld.

– Det fanns mer guld förr i tiden. Alla ger guld till prästen. Prästen kanske ger guld till fattiga sen, tänker Asta. Hon tycker att ljusen i kyrkbänkarna verkar farliga.

Om man råkar titta ner på dem uppifrån så kan man brinna upp.

– Vet du ens hur Jesus dog? Dom slog en spik här och här och här och till slut sköt de honom i huvudet så han dog på riktigt. Jag tror att han var den första som dog, säger Asta.

Vi är i Tävelsås kyrka utanför Växjö, tillsammans med Asta, Kinna, Sigge och Oscar.

– Den här kyrkan är ganska liten, säger Sigge. Våran kyrka hemma är mycket högre, klättrar man upp där så ser man allt.

– Allt?

– Ja, allt som finns.

– Fast om man tar ut alla sakerna härifrån så blir det världens största rum, menar Kinna. Mycket större än ett hus.

GOLVET SLUTTAR GANSKA MYCKET på orgelläktaren fram mot räcket i Tävelsås kyrka. Kanske har man byggt det så för att det ska vara lite roligt att springa här, funderar någon.

– Det är nog bara så att för att det ska kunna gå nerför, så måste det gå upp ibland, säger Kinna och pekar mot trappan som leder tillbaka ner i kyrkan.

Under tiden har de andra försvunnit ner för trappan och påbörjat en ny lek.

”FÅR MAN GÅ UPP? Får man klättra? Får man prova?” Ja, idag får man.

Fyra ivriga barn trängs i trappan upp till predikstolen.

16

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

i kyrkan Oscar tar en paus under gradängerna för att hantera besvikelsen över att ha blivit hittad av fel person i kurragömma. Men strax därefter är han i färd med att slå sitt rekord i att åla fort, fort under bänkarna. Som en orm.

Men när han kommer fram: då är han en dinosaurie, en stor, köttätande! De andra får snabbt stänga in honom i buren (eller altarringen, som en del säger).

Altarringen är inte bara en bur för farliga djur. Det kan också vara en trädkoja högt bland träden där poliserna kan samlas och pausa när de är på tjuvjakt. Tjuvarna gömmer sig i rummet innanför altaret. Förresten hittar vi en skattkista där inne. Men ingen nyckel, tyvärr. Vad kan det vara i den?

– Guldpengar, tror Oscar.

– Det är nog prästakläder, tror Kinna. Jag tror att hon går hit bakom och byter om.

Sigge vilar sig en stund på mattan, mitt på golvet. Han ser allvarlig ut.

– Jag tycker det är ganska kul här, men vet du vad som är tråkigast? Det är att man tänker på Jesus hela tiden, säger Sigge och pekar. På båda sidor om altaret finns stora krucifix.

Tycker du att man skulle ta bort de där bilderna?

– Det vet jag inte. Men bebisar, de kan ju drömma hemska drömmar, de kanske blir rädda.

– Hopp och lek, här var det kött!, ropar Kinna till alla dinosaurieungarna som rymt ur buren. Jag får vara med, men bara om jag är en ganska feg jättebläckfisk som simmar i havet utanför buren. Och då måste man hålla sig på den blå delen av mattan. Hav kan inte vara vitt, där går gränsen.

– Här är en nia, säger Oscar allvarligt och håller helt riktigt upp en nia från en av psalmtavlorna i luften framför sig. Sedan morrar han igen och gör ett dinosaurieutfall mot kameran.

Vi ska samla ihop alla saftmuggar och servetter, vantar och extratröjor för att bege oss hemåt. Men innan vi kan åka måste Asta stiga fram till altaret för att vara präst en sista gång. Hon slår ut med båda armarna så brett hon kan: – Nu ska jag göra ett tal. Alla i kyrkan, jag samlar er för att vi ska gå. Hejdå!

Text och foto: Anna Fritzén 17

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Barnens altarskåp ha relation till sig själv, Gud och varandra. När vi varit där en stund återvänder vi till den kända världen, verkligheten, där allt är som vanligt. Men vi är förändrade!

Med ”vi” menar vi i de flesta fall oss vuxna. För medan vi ”lekte” med livets leksaker lekte barnen med några plastbilar, en nalle och ritade på baksidan av överblivna kyrkorådsprotokoll.

I C.S. Lewis böcker om Narnia går några barn in i en garderob. Där på andra sidan pälsarna finner de ett annat land. Ett magiskt land där en häxa förklarat evig vinter, där det finns fler talande djur än människor, där strider utkämpas av kentaurer, jättar och fauner. En värld där djur, träd och natur är invecklade i en kamp mellan det onda och det goda.

När vi går in i kyrkan är det som att komma in i en annan värld där det mesta är annorlunda. Här är det högt i tak, ljudet ekar, människor bär annorlunda kläder, musiken låter annorlunda, här ljuder böner, bekännelser och lovsång, här möts dåtid, nutid och framtid, här står livet på spel i kampen mellan det onda och det goda.

VI VILL MED BARNENS ALTARSKÅP bjuda in barnen till

kyrkans värld på sina egna villkor. Vi vill bjuda in dem till en annan verklighet.

I samarbete med Västerås Möbelhantverk har vi tillverkat ett skåp där barnen kan hitta alla de saker som de vuxna ”leker” med i gudstjänster. Vår förhoppning är att skapa pedagogiska och lekvänliga miljöer för barn i kyrkan. Miljöer som passar in i och harmoniserar med kyrkorummet och dess övriga utsmyckning och symbolvärld. Vi hoppas också att vuxna ska kunna lära av barn i kyrkorummet hur de kan leka med livsfrågor som vuxna har svårt att uttrycka i ord. Många gånger kan man uppleva att barnen har närmare till mysteriet och magin och

FÖR ATT GESTALTA DET ANNORLUNDA, samhörigheten med den andra världen, använder vi oss i kyrkan av saker, kläder och symboler. Vi klär oss i albor, mässhakar och mitra. Vi har dopfunt, kalkar och kollekthåvar, kistor blommor och ljus. Sakerna finns där för att hjälpa oss att orientera oss i landet annorlunda. De berättar en livstolkande berättelse om vad det är att vara människa, att

18

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Barnens altarskåp i Västerås domkyrka.

Ett likadant finns i Växjö domkyrka.

sådan. Här finns klassiska symboler som vi känner igen tillsammans med talsymbolik. Symboler finns inte alltid fullt synliga för en vuxen men om man kryper eller lägger sig på golvet kan man hitta de flesta, tror jag? Dessutom innehåller skåpet en relikgömma i altaret!

självklarare tolkningar som kan hjälpa oss alla i förståelsen av livets gåta och kamp. Här kan barnen klä ut sig till biskop eller präst, leka nattvard, dop, vigsel och begravning eller fritt söka sig fram i samma lek som de vuxna.

Kanske kommer de att visa oss nya spännande uttryck som vi inte visste fanns och som bidrar till församlingens förståelse av gud och sig själva.

VI VILL GE MÖJLIGHET TILL BERÄTTANDE och undervisning

samt att på ett tillgängligt sätt behandla frågor som rör gudstjänster, begravning, vigsel och dop och livsfrågorna som är relaterade till dessa.

”Vi vill bjuda in dem till en annan verklighet.”

Vi menar att detta hjälper såväl barn som vuxna att behandla sorg och glädje i livets alla skeenden med hjälp av denna pedagogiska lekmiljö.

Vi har många gånger sett barn leka begravning eller bröllop med påhittade attribut medans barn har kunnat leka snickare och doktor med mera med lekväskor och miljöer speciellt framtagna för barn. Med detta kan de få ett bra material som kan fungerar i en kyrklig miljö.

Vi har varit måna om att det ska hålla en hög kvalitet i hantverket, estetiken och teologin. Här har vi haft ett väldigt spännande och givande samarbete med snickeriet.

Därför innehåller skåpet också en stor symbolrikedom med välkända och mindre kända symboler. Altartavlan bär bilden av kycklingmamman. Kanske inte någon vanlig bild av Jesus men den finns i bibeln, se Matt 23:37 och Luk 13:34, där Jesus ger en bild av sig själv som en

Hans Degréus, Cecilia Redner, Pontus Jyrell, Västerås stift Skapare av barnens altarskåp 19

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Mötesplatser för trons och livets frågor

Intervju med Teresia Clifford,

projektledare för Mötesplatser för trons och livets frågor Hur grundades mötesplatser och vad går projektet ut på?

Varför ska vi använda denna typ av metod?

– Vår önskan är att få berätta om varje kyrkas unika berättelse. Varje kyrka har ett kulturhistoriskt värde. Våra kyrkor är inte bara ett kyrkorum. Våra kyrkor är inte likriktade. Det har funnits möjligheter för många personer att påverka hur kyrkan har utformas och utsmyckas. Det är människor med olika personligheter, det finns detaljer och berättelser som är unika för varje plats. Det har satt sin prägel på varje enskilt rum. Det är berättelser att berätta om tro och liv, då och nu. Det är något vi vill lyfta.

– Det började som ett projekt i Växjö stift där vi samarbetade med konfirmandarbetslag för att se hur vi skulle kunna lyfta kyrkans kulturhistoriska arv. Växjö stift har tidigare samarbetat med Kalmar läns museum och sett att de hade en unik metod att lyfta kulturhistoriska värden på som vi blev intresserade utav. Det fanns en ambition om att hitta det teologiska uttrycket i kyrkorna och skapa ett dynamiskt samspel mellan vårt liv och kyrkans liv. Detta var något som vi ville gestalta i form av tidsresor med konfirmanderna. I tidsresan skulle konfirmanderna få fokusera på en historisk berättelse, ett scenario. De skulle få sätta sig in i en roll och reflektera över hur det hade varit. Vi ville arbeta med att tydligt stimulera konfirmander till att dela tankar om tron och livet med varandra. Vi valde att tillfråga fyra projektförsamlingar om de kunde tänka sig att ställa upp. Efter tidsresorna skapade vi en bok kring ”Mötesplatser – för trons och livets frågor” med respektive kyrkas tidsresa.

– Idag har projektet breddats. Det har övergått i ett dela tro dela liv-projekt där vi samarbetar med ytterligare två stift; Strängnäs och Västerås. Kalmar läns museum är fortfarande en stor del av projektet och är med för att skapa tidsresor i de olika projektkyrkorna. Vi arbetar fortfarande med interpreterad kulturmiljöpedagogik. Det är fortfarande ett projekt som inriktar sig på konfirmander för att tydliggöra kulturarvet som finns i varje enskild kyrka, dels genom interiören och det teologiska uttrycket, dels genom berättelser om människor som levt i församlingen och händelser som har format församlingen och deras tankar kring kyrkan.

– Om du vill veta mer om ”Mötesplatser” och hur tidsresorna har sett ut, titta gärna på vår film på Youtube genom att söka på ”Presentation – Mötesplatser för trons och livets frågor”.

Vad har ni fått för respons hittills?

– Det har varit mestadels mycket god respons från konfirmanderna. Många konfirmander tycker att de har fått lära sig mer och fått uppleva något de annars inte skulle fått uppleva. De allra flesta har tyckt att det har varit ett roligt sätt att lära sig på och att alla konfirmander borde få uppleva detta.

Hur ser det framtiden för projektet ut?

– Nu håller vi på att slutföra projektet. För att alla ska kunna ta till sig och arbeta med metoden tillsammans med Kalmar läns museum och andra lokala organisationer, håller vi nu på att sammanställa en bok i syfte att få föra berättelsen vidare. Berättelser om människor, platser och tro.

– Vi kommer att hålla en slutkonferens i Kalmar 13-16 september 2016. Under konferensen kommer projektförsamlingarna själva få berätta om hur de använt sig av metoden och hur det har gått. På konferensen finns det chans att möta andra som arbetar med metoden, inte bara inom kyrkan utan också från helt andra perspektiv. Vi kommer att ha talare från Kalmar länsmuseum, Bridging ages, Svenska kyrkan och Linneuniversitet. Konferensen är internationell och kommer därmed att hållas på engelska.

Under våren kommer vi att skicka ut en inbjudan med mer detaljer om föreläsare, seminarier och workshops, men redan nu vill vi hälsa dig varmt välkommen dit!

Mathilda Eriksson 20

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Mötesplatser för trons och livets frågor

”Roligt att få uppleva 1909” Förbered konfirmanderna

Tänk att få göra en tidsresa bak i tiden. Tänk att med tidsenliga kläder få uppleva hur man tänkte och gjorde förr i tiden. Just detta gjorde Huskvarna pastorats konfirmander och förtroendevalda en tisdag i november.

Att först se konfirmanderna vara lite blyga inför tidsresans uppgifter med allt vad det innebär och sedan få se hur de flesta faktiskt enkelt och snabbt glider in i tidsresan utan att de egentligen märker det är en tjusning i sig.

Ju mer konfirmanderna är förberedda inför tidsresan desto lättare är det för dom att hitta sin roll när det är dags för tidsresan. Om de till exempel redan i förväg vet vilka karakärer de har: – Jag heter Anna Nilsson och bor i Smedbyn. Min mamma och pappa arbetar på Huskvarna vapenfabrik och jag har 6 syskon. Vet man detta så är det såklart lättare att gå in i rollen direkt när tidsresan börjar.

Hur mycket arbete man lägger ner på förberedelserna är ju upp till var och en men man ska vara medveten om att det tar extra tid och att det också ingår ett antal studiedagar att åka på om man är med i projektet.

Att ge konfirmanderna chans att uppleva lite av sin kyrkas historia genom en spännande tidsresa är en fantastisk förmån som vi har fått vara med om i Huskvarna pastorat.

Konfirmanderna i Huskvarna pastorat har fått förmånen att få vara med ett Dela tro dela liv-projekt som heter Mötesplatser för trons och livets frågor.

Grundtanken är att med kyrkans historia som utgångspunkt försöka hitta ett scenario som får bli grunden för samtalen under tidsresan. En enkel och spännande metodik för konfirmander som förvandlar dåtidens viktiga livsfrågor till nutidens.

Varför kommer det ingen till kyrkan?

Vår tidsresa gick till år 1909 då Huskvarna kyrka var nybyggd och komminister Daniel Rudin var brukspredikant.

Ungkyrkorörelsen med studentkorståg i Huskvarna tog sin början samtidigt som många undrade om de var den sista generationens kristna.

Röster från konfirmander och unga ledare:

En kväll 1909 samlar komminister Daniel Rudin sina ungdomar som vanligt i kyrkan för ungdomskväll men denna kväll blir inte som vanligt. De beslutar att de ska göra ett korståg som avslutas med en mässa. Kvällen fylls av aktiviteter inför korståget. Några skriver plakat, några skriver böner, dikter och tal med då tidsenlig fjäderpennor och bläck. Några övar psalmer med kantorn, några gör änglar som ska vara med under korståget och några gör i ordning fikat som alltid serveras på ungdomsträffarna.

– Det var jättekul och jag älskar skådespel – Det var lärorikt och roligt. Ville prata mer och improvisera.

– Jag tycker att tidsresan var en rolig upplevelse.

Jag är garanterad att jag aldrig glömmer det jag har lärt mig idag.

– Kul och verklighetstroget. Intressant och lärorikt.

Mycket roligare än vanlig konfa. Gör gärna om det.

Samtidigt som det är full aktivitet i kyrkan så diskuterar man frågan -Hur gör man för att få folk till kyrkan? (En fråga som är lika aktuell nu som då.) När kvällen lider mot sitt slut görs ett korståg runt kyrkan och sedan är det dags att avrunda kvällen med en mässa (ungefär som den skulle firas 1909 med dåtidens musik och språk).

En av de förtroendevalda, Johnny Lilja, fick spela Wilhelm Tham som då var brukspatron på Huskvarna Vapenfabrik och var mycket aktad i Huskvarna. Han säger: – Det var en upplevelse att som infödd Huskvarnabo få gestalta Wilhelm Tham som gjort så mycket gott för hela Huskvarna samhälle.

21

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Mötesplatser för trons och livets frågor

Kyrkorummet, livets mötesplats

22

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Mötesplatser för trons och livets frågor

som är aktuellt nu och då. Genom den internationella organisationen Bridging Ages har tidsresemetodiken spridits till ett 20-tal länder runt om i världen. En lång rad olika platser och berättelser används för tidsresorna, ibland kyrkobyggnader och kyrkomiljöer.

Inom projektet Mötesplats för trons och livets frågor står kyrkorummet i centrum. Utifrån någon eller några av symbolerna i kyrkorummet skapas ett scenario, en historisk berättelse. Konfirmanderna går in i den historiska berättelsen som historiska karaktärer i sin egen ålder. Centralt i berättelsen är nyckelfrågorna, en frågeställning som är viktig för människorna/konfirmanderna idag, precis som det varit för andra människor tidigare.

Konfirmanderna får vara med om att färdigställa takmålningarna med livssentenser i Kulltorps kyrka år 1753 och fundera på vilka visdomsord/bibelord som är viktiga för dem. I Huskvarna kyrka förbereder konfirmanderna ett korståg år 1909 för att missionera om den kristna tron.

Hur ska jag uttrycka min tro bland vänner och kamrater? I Skogslyckans kyrka i Växjö används den nya mosaiken i tidsresan till år 1967 som ett sätt att göra gudstjänsten aktuell för nutidens människor. Konfirmanderna ges i tidsresan möjlighet att reflektera över viktiga frågor och uttrycka dem i konkreta aktiviteter, i ord, bild, sång eller bön.

Kyrkorummet är en mötesplats: Här möts det himmelska och det jordiska, dåtid och nutid, det världsvida och det lokala, Gud och människor, människor och människor.

Kyrkorummet är fullt av symboler i stort och smått: i byggnadsplanen, inventarier, skulpturer, bilder och målningar. Symbolerna representerar olika tider, från det kyrkan byggdes tills idag. I kyrkorummet uttrycks också det immateriella: i sånger, ceremonier och i gudstjänstens liturgi. En del av symbolerna förändras med kyrkoåret: prästernas klädsel, textilier, blommor, sånger och texter. I kyrkorummet möts de olika tiderna och blir till ett, dåtid och nutid, andras liv och mitt liv. Kyrkan har ett levande immateriellt och materiellt kulturarv som ingen annan institution eller plats i det här landet. Det blir verkligt när kyrkan används, när tiderna möts, när det materiella och det materiella kopplas samman.

EN FÖRDEL MED SYMBOLER och ceremonier är att det är

både gemensamma och personliga. Genom att uttryckas tillsammans och återkommande kan symbolerna/ceremonierna även bli personligt starkare och tydligare. Min verklighet kan bli en del av den större verkligheten. Symbolerna kan ibland vara svåra att förstå. Det kan behövas vägledning och inspiration för att upptäcka den rikedom av symboler som uttrycks i kyrkorummet.

Symbolerna behöver handla om mig och mitt liv för att kunna bli personliga. Min vardag och mina utmaningar måste möta de uttryck som finns i kyrkan för att det ska bli verkningsfullt.

Människor behöver också delta och engageras i ceremonier och aktiviteter för att få en djupare relation till kyrkorummets berättelser. Genom att använda olika sinnen, att låta ögonen vila, öra och röst vara med liksom känsel, doft och smak, då förstärks insikten och min egen förståelse fördjupas och blir varaktig,

”Det kan behövas vägledning och inspiration för att upptäcka den rikedom av symboler som uttrycks i kyrkorummet.”

MÖTESPLATSPROJEKTET har gett

många positiva reaktioner och bidrar utan tvekan till en fördjupad insikt och förståelse både om sig själv och vad kyrkorummet uttrycker. Tidsresorna, där nutid och dåtid, min verklighet och den himmelska verkligheten, möts i kyrkorummet, kan användas med alla tidsåldrar. En erfarenhet vi har från andra platser och berättelser är att detta är ett arbetssätt som fungerar lika väl för vuxna och äldre, som för ungdomar och barn.

En uppmaning är att använda kyrkorummet, dess symboler, berättelser, bilder och sånger, ännu mer – i söndagens gudstjänster och veckomässor, i undervisning och pedagogiska program. Varför inte prova tidsresemetodiken tillsammans med ungdomar och kyrkfolk? Växjö stift och Kalmar läns museum hjälper gärna till. Tidsresorna i kyrkorummet ger en fördjupad förståelse där kropp, själ och ande kopplas samman.

KALMAR LÄNS MUSEUM har under 30 år arbetat med att engagera människor i lokala kulturarv, att upptäcka lokala platser och berättelser. Det kan röra sig om stenåldersboplatser, medeltida landskap eller byggnader från de senaste seklerna, som finns i ens närhet. I en historisk tidsresa möter dagens frågeställningar en lokal historisk berättelse. I aktiviteter och samtal i tidsresan får man reflektera över en aktuell samhällsfråga. Det kan röra sig om konflikter, migration, könsroller eller klimat, något

Ebbe Westergren Kalmar läns museum

23

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Mötesplatser för trons och livets frågor

Krubbvisning 2015 i Kulltorp och Bredaryd

Varje år bjuder vi in förskoleklass och förskola för att berätta om julevangeliet. Vi försöker anknyta till det barnen känner igen och har några år återkopplat till julkalendern. Det gjorde vi även detta år samtidigt som vi kunde använda oss av Tidsresan som gjort med hjälp av Mötesplats för trons och livets frågor.

”Tänk dig att du är med om ett experiment där du som barn får tillbringa en dag i en annan tid.

Vad skulle du vilja berätta för oss då? Vad man lekte, vad man åt, vilka kläder man hade vad, man gjorde eller något helt annat?” År 1769 blev takmålningarna färdiga i Kulltorps kyrka och många kunde läsa. Linda och Maria som bor i Kulltorp på den här tiden har på sig tidsenliga kläder och vill berätta om sin jul. Linda som kan läsa och har lånat bibeln av prästen läser därför julevangeliet för Maria som visa upp figurer som ställs ner vid krubban. Efter en stund blir de hungriga och maten är klar, idag bjuds det på gröt, sill och torrt bröd och de barn som vill får smaka. Vi sjunger även en psalm ur vår gamla psalm bok ”Ett barn är fött” och först läser vi texten och frågar barnen om de vet vilket barnet är som blivit fött och vilken dag den kan ha varit.

Vi frågar vem som födde barnet och undrar hur man är när man är skär. Efter det tar vi fram några inlindade klappar och visar hur vi gör med dem, vi klappar på dörren och slänger in dem och just idag så fångar fröknarna klapparna som kommer att öppnas när barnen kommit tillbaka till skolan eller förskolan. Klappen var en utvikningsbar bibel med julevangeliet.

Maria Rickardsson, församlingspedagog 24

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Pedagogiska tillfällen tas tillvara i Svenarum Foto: Petra Bertilsson

När Svenarums kyrka renoverades tog församlingen tillfället i akt och bjöd in till olika samlingar för att berätta om kyrkan. Det har gett ringar på vattnet och lett till ett stort intresse och engagemang bland församlingsborna. Nu syns även en uppgång i besöksstatistiken.

Renoveringen av Svenarums kyrka, som färdigställdes 2014, föregicks av en lång process av bred förankring och en noggrann reflektion kring hur renoveringen bäst skulle svara mot de behov som finns idag och i framtiden. Ett led i förberedelserna var att bjuda in församlingsborna till en studiecirkel om kyrkans historik och framtid, om liturgi, kyrkans textilier med mera. Samlingarna, som genomfördes i samarbete med hembygdsföreningen, blev välbesökta och ett stort engagemang har vuxit upp runt kyrkan i bygden.

– Vi ville involvera församlingsborna i processen, och det blev ett sätt för oss alla att upptäcka vår egen kyrka.

Det har funnits mycket glädje i detta, och vi ser att intresset håller i sig. Man känner ett ansvar för sin kyrka och det gör något med hela bygden när man ser att vi satsar på kyrkan här på landsbygden, säger Erik Dreier, som är kyrkoherde i Byarums pastorat.

Utöver studiecirkeln bjöd församlingen in till öppna kvällar och besökte de lokala föreningarna, för att löpande informera om renoveringen. Skolbarnen fick undervisning om både bygdens och kyrkans historia. Även lokalmedia hölls – och hålls – uppdaterade på allt som händer.

När några kulturgravstenar restaurerades och renoverades bjöd Svenarums församling in till kyrkogårdsvandring, där besökarna fick veta mer om arbetet.

Utifrån en av gravstenarna berättades det även om familjen som drev pinnstolsfabriken i Hagafors. Besökarna fick i Antikrundan-anda sina pinnstolar bedömda och fick klarhet i om det var äkta Hagafors-stolar de hade i sina hem. Fr vä: Hans Thunander, ättling till fabriksägarna, kyrkogårdsförman Lars Andersson, antikvarie Britt-Marie Börjesgård och stenkonservator Cecilia Strömer.

en kyrkogårdsvandring. Antikvarie och stenkonservator föreläste om arbetet och berättade utifrån en gravsten om den pinnstolsfabrik i Hagafors, som ligger i Svenarums församling, som är den svenska pinnstolens vagga. Den som ville fick ta med sig pinnstolar hemifrån för att i sann Antikrundan-anda få veta om det var en äkta Hagaforsstol som fanns i deras hem. Bedömningen gjordes av en ättling till familjen Thunander som drev fabriken.

Vid de flesta samlingar firas en andakt. Erik Dreier säger att det gäller att se och ta vara på de möjligheter som finns.

– Kyrkan har ett glatt budskap, och det gäller att hitta möjligheterna att komma till tals och använda de plattformar som finns, säger han.

NÄR RENOVERINGEN SLUTFÖRTS och kyrkan återinvigts

fanns ett sug efter att få veta mer om kyrkan och dess historia och församlingen bjöd in till föreläsningskvällar tillsammans med länsstyrelsen och länsmuséet. Även entreprenörer som deltagit i renoveringsarbetet medverkade, och berättade till exempel om hur målningsprocessen gick till.

– Vi har ett fantastiskt samarbete med länsstyrelsen, länsmuséet och stiftet, som vi har stor glädje av, säger kyrkogårdsförman Lars Andersson.

I samband med att församlingen i somras restaurerade och renoverade kulturgravstenar, bjöd man in till

LARS ANDERSSON TROR att de pedagogiska insatser som gjorts har gett ringar på vattnet.

– Vi tycker oss se ett ökat engagemang som spridit sig även till gudstjänstfirandet. Vi ser en uppgång i statistiken, men exakt vad det beror på är förstås vanskligt att säkert uttala sig om.

Charlotte Granrot Frenberg

25

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

KRÖNIKAN

Vi som samlas omkring honom funnit en gemenskap flyttas vidare. De som kom varje söndag är plötsligt borta. Vem vet var de blev av? Josef som lovade vara här varje söndag, för var skulle han annars vara på Herrens dag, var firar han gudstjänst nu? De unga männen från Egypten, Uganda, Liberia, Georgien, Eritrea, Irak? Ofta finns det någon som vet. Kanske firar de gudstjänst med dig som läser det här. Kanske är de tillbaka i det helvete de flydde ifrån. Jag hoppas att de har någon att be tillsammans med.

Det går inte att undgå att se Mönsterås kyrka om du besöker köpingen. Den är lagd uppe på åsen i fel riktning för att man skulle få plats med den stora kyrkan. Kyrkorummet är ljust och sparsmakat utsmyckad, en av stiftets alla Tegnérlador. När jag frågar församlingsmedlemmar från andra länder om kyrkan får jag svar som: – Hemma är kyrkorna vackrare, med fler bilder. Varför har ni inte fler bilder på Maria? Gudstjänsten är ungefär som hemma, svarar flera. Några saknar trummorna till sången.

DEN STÖRSTA FÖRÄNDRINGEN har skett hos oss som har

varit här länge. Gudstjänstgrupperna är en välsignelse, de inkluderar och välkomnar. Vill du vara med? Kan du bära korset? Ska vi skriva förbön tillsammans? Uppgifter fördelas och vi gläds över att bli fler. För vi trivs där vi är behövda, där vi får vara med och skapa och bära.

Gemenskapen har blivit större i församlingen, engagemanget likaså. Världen kommer så nära, nöden och kriget också. För kriget i Syrien är inte bara någonting på nyheterna, där bor någons mor, syster. Dit ska snart två vänner utvisas, två kristna syrier som denna söndag delar ut psalmböckerna i Mönsterås kyrka. Samtalen och kramarna vid psalmböckerna blir många. Deras namn fyller bönekorgen vid sinnesrogudstjänsten. Oron är stor, denna eviga känsla av att inte veta hur det ska gå. Så vi ber tillsammans, vi hoppas och ropar ut våra Kyrie och Gloria till Gud. För ännu är vi tillsammans. När världen går sönder får vi bryta ett bröd för allt det brustna, för att vi är ett i honom. Kyrkan på åsen i köpingen är en del av Kristi världsvida kyrka och just nu är det vi som är här.

”Jesus samlar alltid människor runt sig som kanske inte annars hade hittat varandra.”

HÄR, I DEN STORA KYRKAN PÅ ÅSEN, samlas vi som burits hit av tro från olika håll och olika kulturer för att fira högmässa. Jesus samlar alltid människor runt sig som kanske inte annars hade hittat varandra. Det gäller natten då han föds, de som kommer att följa honom och människorna runt hans kors. Det gäller i hans kyrka både när den är ny och här hos oss idag. På en liten ort finns inte så många olika kyrkor att välja mellan. Här finns frikyrkorna, men för katoliker och ortodoxa så blir vår kyrka deras. Så samlas vi; lutheraner, katoliker, ortodoxa, anglikaner och kopter. Det kan skilja vecka till vecka. En del vågar inte gå hit. Ibland har slitningarna på flyktingförläggningarna varit svåra och det har varit lättare att inte visa att man är kristen, lättare att ta bussen till Kalmar där du inte blir igenkänd. Det är en sorglig sanning. Asylförläggningarna förändras, människor som

TACK JESUS för att du samlar människor kring dig som annars inte hade funnit varandra.

Annette Öderwall Präst i Mönsterås Fliseryds pastorat

26

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

UTMANING

Lägre trösklar när församlingshemmet flyttas in i kyrkan

FAKTA ÅS KYRKA

– Det är ingen nödlösning, utan en framtidslösning

Ås kyrka ligger cirka 9 km söder om Reftele samhälle. Den invigdes 1870 av biskop Hultman. År 2009 stängdes kyrkan på grund av omfattande angrepp av mögel och hussvamp.

D

SAK R 103 ISTIA

STÄ D 104

KÖK 105

RAM P GEN UTFÖ RS O FYLL M ATT SU M PP TI ARKE TRAP N LL PAN SN IVÅ

C

FÖR R 106 ÅD

E

KYL VAG

NYA GLA SDÖRR AR

SAK R 114 ISTIA

UNT

VAP E 101 NHUS

Renoveringen planeras att genomföras under 2016.

KAP P 102 RUM

SAM 107 LINGSS A

TOA L 109 ETT

Augusti 2015 beslutades att församlingen ska tilldelas kyrkoantikvarisk ersättning för renovering av kyrkan.

DOPF

N

DÖRR BYG AR GS OM

Ett förslag på renovering av kyrkan, där församlingshemmet byggs in i kyrkan, presenterades i juni 2014.

LJU

SBÄR

L

KAP E 108 LL

ARE

2009 tvingades Ås kyrka att stängas på grund av hussvamp. Byggnaden var så pass angripen att församlingen först ansökte om att riva stora delar av kyrkan och enbart behålla kyrktornet. Detta godkände dock inte länsstyrelsen utan församlingen fick tänka om. Den nya lösningen innebär att församlingshemmet flyttas in i kyrkan. Arkitekten bakom skisserna heter Lars Redegard.

TOA L 112 ETT

DOPF

UNT

s

KYR K 113 ORUM

s

SKJU

TVÄG

FÖR R 111 ÅD

GM ED

GLA

s

S

MIX ER BORD -

LEK R 109 UM

PYS S 110 ELRUM

BORT

ALTA RE FLYT SÄN TB KT

I KO R

ART,

ALTA I TR RRUND E FLYT DELAR DELAS , TBAR T

BOT

TEN du när du fick uppdraget?

Hur tänkte PLA N lät spännande – församlingen vågar – Jag tyckte att det

NYT T INST DIGIT AL RUM ENT T

läggande uppdrag är i fokus – byggnaden är ju bara ett medel för att kunna ha en verksamhet. Men här har det inte varit några konstigheter. Kanske var det så att hussvampen ”hjälpte till” att få de beslut vi ville få.

C

E

tänka nytt och tänka framåt.

Hur har du tänkt när du har ritat förslaget?

1

AMBO

STEG

FAST GLA SPART I

D

0

120 SITT PLAT BÄN KK SER FLYT VART I ER TAS MOT SOM KOR

Vilka är fördelarna med att flytta in församlingshemmet i kyrkan?

– Församlingsverksamheten måste vara i centrum. Man behöver också tänka in kommande behov, för en kyrkorenovering gör man ju inte ofta.

– Vi började skissa helt utan att låta oss begränsas av själva kyrkorummet utan tittade på vilka behov som finns. Våra skisser landade tillslut i ett andaktsrum, två rum för barnverksamhet, ett samlingsrum och ett kök.

Tanken är att det blir som ett litet församlingshem inne i kyrkan. Delen som är i församlingshemmet värms upp.

Det som blir kvar av kyrkorummet kommer att användas mer sporadiskt och andaktsrummet/samlingsrummet ARK ITE kommer att användas för mer regelbundna gudstjänster.

K LAR SR T E DE BJ Vilka har varit de stora utmaningarna?5 ÖRKEK GARD 12 6 ULL A6 1 TEegentligen – Utmaningen med ett sådant projekt är få L. 0 KALatt V 325 med alla på tåget – församlingen, de beslutande organen -51 2 i församlingen, länsstyrelsen och länsmuséet. Att man 70 kommer överens om att detta är en vettig lösning. För det handlar ju i grund och botten om att kyrkans grund-

– Det kan vara bra att visa att man kan använda kyrkobyggnaden på andra sätt, att anpassa kyrkobyggnaden efter församlingens nuvarande behov. Det finns ju lagkrav på församlingen på att vårda kyrkobyggnaden. Samtidigt har ju kyrkan väldigt många byggnader. Att flytta in församlingshem i kyrkan kan då vara en lösning för att använda kyrkobyggnaden på ett bra sätt.

– Det finns också stora fördelar med att ha församlingsverksamheten samlad i kyrkan. När man bygger nya kyrkor bygger man numera alltid församlingshem i kyrkan –A detANär en självklarhet idag. Så en stor pedagogisk SÖK NIfår vinst är att man NGSverksamheten tillsammans. KyrkoÅS HAN byggnaden mer lättillgänglig – man blir van att gå dit.

KYblir DLI R NG Om K På såbsätt ygg sänkerAman trösklarna. Barnen vänjer sig från nad Bot början tenpvid att vara inne i kyrkan. Det är ingen nödlöslan en framtidslösning. ning, utan 14

2

3

4

5

6

7

8

9

10 M ETER

281

10 2 4

Maria Kenstam 1

AR

409

Lars

LR

27

1:2

A4

00

01

Red

ega

rd

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Levande, lärande katedral Året är 1342. Växjö är inte stort mer än några hus och en kyrka. Ännu inte stad.

Thomas Johannis tar emot en skolklass som snart räknat sig tillbaka från 2000-talet till 1342. Alla barn har med olika kläders hjälp gått in i roller såsom, stenarbetare, läderhantverkare och blivande präster, så kallade scolares. Thomas Johannis berättar om Biskop Bo, om Kung Magnus som väntas till Växjö samt att Växjö då skulle kunna få stadsrättigheter. Nu måste vi utbilda duktiga läder- och stenarbetare för att bygga ut kyrkan och utbilda fler präster. När gonggongen ljuder hörs sång inifrån kyrkan. Dörrarna öppnas och de sjungande prästerna syns inne i den lilla kyrkan. Den är inte större än mellan de fyra mittpelarna. Utanför kyrkans port finns en stupstock. Skönt – ingen sitter i den.

Lite längre bort står en massa människor. Det är marknad – ”Sigfridsmäss”. Vi skyndar dit.

Här kan man köpa äpplen, betor, lök, russin och mandlar, ja även vackra skinn. Så plötsligt skriker någon ”en tjuv, en tjuv”. Snabbt tar några starka stenarbetare hand om tjuven som stulit betor. Alla hjälps åt att sätta tjuven i stupstocken.

Nu är det dags att lära sig lite hantverk. Läderarbetarna syr, stenarbetarna kämpar med att bygga stabila stenvalv och de blivande prästerna sjunger koraler. Så hörs ett rykte. Kungen är på väg! Någon har sett honom ute vid Kronoberg. Kan det vara möjligt?

Har han drottning Blanka med sig? Alla skyndar till kyrkan. Det är väl hit han borde komma? Men här sitter ju tjuven kvar i stupstocken. Biskop Bo talar med tjuven, får honom att be om förlåtelse och lova att aldrig göra om det och så blir han befriad.

Alla tar plats i kyrkan, sjunger koraler och biskop Bo börjar med Pater Noster. Allt avbryts. Thomas Johannis kommer inspringande. – Kungen är här ropar han. Han vecklar upp sitt pergament och läser: Idag har Växjö fått sina stadsrättigheter. Alla hurrar.

Så bra, nu har vi en massa duktiga hantverkare och blivande präster. Vi kan bygga en större kyrka.

Alla går i procession ut med ljus för att hälsa den nya staden och kanske även den nya biskopen Thomas Johannis.

I Växjö domkyrka levandegör vi kyrkohistoria, samhällshistoria och evangelium genom interaktiva upplevelsevandringar. Våra specialområden upplever vi är: de första kristna i Växjö, kyrkans betydelse för stadens utveckling samt kyrkans, trons och riternas betydelse för människor idag. Det blev tre vandringar. 10-åringarna får uppleva ”S:t Sigfridslegenden”, 11-åringarna ”När Växjö blev stad” och 12-åringarna ”Konstverken får liv”.

De huvudsakliga momenten i ”Konstverken får liv” är Johannes som stiger fram ur dopkällan tillsammans med S:t Sigfrid och eleverna får uppleva dopets innebörd. I altarskåpet kommer visa män vid Jesu födelse, hjälpande människor i den barmhärtige samariern samt drömmande män i berättelsen om Jakobs stege till sin rätt. Stora män som Bach får vi uppleva genom en stege som bär upp till 1700-talskonstverket orgeln.

Stora människor upplevs också genom förlåtelsen då Maria Magdalena och Petrus möts. Så till sist avslutas vandringen vid ljusträdet. Platsen där många tusen ljus tänds varje år. Här finns berättelsen om Adam och Eva – förbundet som bröts med Gud. Men också det nya förbundet. Maria står där med utsträckta armar och Jesus med sin öppna famn. Här tänder vi ett ljus för alla och sjunger ”Tänd ett ljus och låt det brinna”.

7–9-åringar får möta vår lille detektiv Sigge Holmes. Tillsammans med honom kan man leta skatter och djur eller gå en pipsväng i orglarna.

UNDER VÅREN HAR VI UTÖKAT vårt utbud med möjligheten att förlägga en matematiklektion till domkyrkan. Varför inte mäta höjden med hjälp av en heliumballong eller omkretsen på dopfunten? Hur tjock är egentligen kyrkväggen och hur många får det plats i en bänk om varje person behöver 50 cm?

Här får vi möjlighet att uppleva kyrkorummet ur ett annat perspektiv.

En förutsättning för att erbjuda stadens skolor dessa upplevelsebaserade vandringar är en medverkan av både musiker, pedagoger, präster och volontärer. Det är och har varit både spännande och roligt att få arbeta i arbetslag på detta sätt.

Biskop Fredrik skriver i återkopplingen ”Detta har jag hört”: ”Kyrkorummet är en underutnyttjad tillgång i det pedagogiska arbetet. Det är en unik möjlighet för trosförmedlingen att ta konstnärliga gestaltningar, kyrkomusik och kyrkorummets symbolik på största allvar. Bruket av kyrkorummet behöver ökas och en naturlig väg dit är att använda dess möjligheter.”.

Domkyrkans kyrkorum – En levande lärande katedral Liselotte Lindstrand Pedagog i Växjö domkyrka 28

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Sigfridsmässomarknad 1342 med skinnförsäljning, äpplen, kål, betor, lök...

Bilder från ovan: Johannes i Öknen. Biskop Bo och Thomas Johannis.

Visa män och magiker. Två tjuvar fast i stupstocken utanför kyrkan.

29

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Lästips

Stiftsliv – nummer 1 2016

Textili

er!

Gamla, strama, nya, röda, grö na, oräkneli vida, runda, avlå blå, brodera Alla har ga när man tala nga. Variatio de, vävda, nerna de något r om att berä kyrkliga text är Textilie tta! ilier. r på en resai helig tjänst bjud kristend i de kyrkliga er dig att följ omens textilier intåg till nas värl a med d, från idag.

VÄXJÖ

235012

STIFT 2016

9 789 198

Kyrkornas mysterium av Peter Bexell Artos & Norma, 2015

Textilier i helig tjänst

Mötesplatser

Växjö stifts publikationer nr 21

för trons och livets frågor

Mötesplatser för trons och livets frågor Häfte utgivet av Växjö stift 2015. Går att läsa digitalt på internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/motesplatser

Kyrkans föremål: beskrivande lexikon av Charlotta Hanner Nordstrand, Gunnel Berggren, Joakim Hansson, Fanny Stenback Skara stiftshistoriska sällskap, 2015

Upplev kyrkorummet av Thomas Pfitzinger-Drewes Argument, 2012

Kyrkopedagogik i Munkfors – En utvärdering av ett samarbetsprojekt skola-kyrka av Christina Osbeck, Sören Dalevi Karlstads universitet, 2012

Kyrkvandringar Ordbruket AB, 2004

Hemma i heliga rum av Mikael Mogren Verbum, 2015

Har du egna boktips? Det kommer alltid att finnas en sida med boktips i Stiftsliv. Har du tips på

någon bok som du tycker att vi borde rekommendera? Maila ditt tips till stiftsliv@svenskakyrkan.se.

30

KYRKAN SOM PEDAGOGISK RESURS

Stiftsliv – nummer 1 2016

Fortbildningsveckan 2016 Datumen för höstens fortbildningsvecka är 24-28 oktober – dagarna där du får möjlighet till fördjupning, mötesplatser mellan olika kompetenser och ett lärande över gränser. Planeringen är just nu i full gång. Kort information om veckan hittar du här: internwww.svenskakyrkan.se/ vaxjostift/fortbildningsveckan Den 15 maj kommer programmet att presenteras i sin helhet och anmälan öppnar den 1 juni.

KYRKOR

yrkan! k i s n y Vi s vägen till

kyrkrike 20

Anmälan till Vägen till kyrkrike

15

Välkomna att anmäla er sommaröppna kyrka till Växjö stifts uppskattade broschyr Vägen till kyrkrike!

I broschyren ”Vägen till kyrkrike 2016” presenterar Växjö stift kostnadsfritt de kyrkor som valt att anmäla att man håller kyrkdörren extraöppen under sommarmånaderna. Vi presenterar även pilgrimsleder och reservat i stiftet. Kyrkorna måste inte nödvändigtvis ha några aktiviteter utan det räcker att de är öppna för allmänheten.

Du har väl inte missat Växjö stifts nyhetsbrev?

Växjö stift har ett digitalt nyhetsbrev. I det kan du själv välja vilka intresseområden du vill prenumerera på. Har du inte anmält dig till nyhetsbrevet ännu? Gör det på internwww. svenskakyrkan.se/vaxjostift/nyhetsbrev

För att medverka gäller anmälan till Växjö stift senast den 31 mars och vårt enda krav är att kyrkan håller öppet varje veckodag under minst en sammanhängande vecka under perioden 1 juni–31 augusti.

ANMÄLAN sker direkt till Växjö stift genom ett formulär på intranätet: internwww. svenskakyrkan.se/vaxjostift.

Kontaktperson för Vägen till kyrkrike är Sara Peterson, informatör, sara.peterson@svenskakyrkan.se, tel 0470-77 38 02.

31

1

Notiser

120

sommaröppna

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

UTSIKT FRÅN ÖSTRABO

I januari månad skrev jag ett brev till stiftets församlingar med rubriken Detta har jag hört. Brevet var en återkoppling i fem ”områden” utifrån det jag hört er berätta under min första tid som biskop. Vid sitt framtidsseminarium den 9-10 februari samtalade stiftsstyrelsen om texten och om den generella framtidskursen för vårt stift. En spännande fortsättning väntar.

Ett av områdena har rubriken Tänk att få berätta vidare. Under året har jag mött en oro för hur kristen tro ska förmedlas till nästa generation. Utan draghjälp från skolan har kyrkan ett stort ansvar. Samtidigt har många förmedlat glädje över att tas i bruk för uppgiften. Tänk att få berätta!

Tron bärs vidare på många sätt. Ni som arbetar med detta gör ett jättejobb. Jag vill uttrycka min tacksamhet för de insatser som görs; bland barn och konfirmander, i samtal, förkunnelse och studiegrupper. Samtidigt tycker jag mig se att det skulle behövas något slags pedagogiskt helhetsgrepp som omfattar hela församlingens lärande, i ord och handling, oavsett målgrupp och ålderskategori. Det goda som görs behöver bindas samman till en helhet.

I brevet till stiftets församlingar lyfts flera perspektiv. Ett sådant är att våra kyrkorum är en underutnyttjad tillgång i det pedagogiska arbetet. Lärandearbetet med hjälp av kyrkomiljön – inte bara kyrkorna, utan också kyrkogårdarna – kommer säkert att utvecklas under de närmaste åren. Där finns rika källor att ösa ur. Ett annat perspektiv i texten är att det ska finnas möjlighet till studier och samtal om kristen tro i alla församlingar, ett tredje att vi behöver våga mer när det gäller den intellektuella reflektionen kring kristen tro.

Predikan är en klassisk form för trosförmedling. Vid samlingarna under 2015 har det förts intensiva samtal kring förkunnelsen.

Den berör, eller rättare sagt – många längtar efter förkunnelse

som berör. För att det ska fungera måste människolivets komplexitet och trons livstolkning tas på lika stort allvar.

Uppgiften att predika är viktigare än någonsin. Att vi lever i en informationstät, ordtrött kultur betyder inte att predikans ord är umbärliga. Jag tror tvärtom att en tydlig, ärlig och enkel förkunnelse är viktigare än någonsin.

För att evangeliet ska nå fram till lyssnaren tror jag att det är viktigt att prästen hittar sätt att leva med sin församling.

En predikant kan inte bara vara på tillfälligt besök. Predikans jordmån är det vardagssamtal om tro och liv som redan förs.

Förkunnelsen är en förtätning av något som redan äger rum.

När det tas på allvar kan både präst och församling känna glädje i missionsuppdraget: Tänk att få berätta vidare!

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift

I NÄSTA NUMMER AV

TEMA: Idealitet Tidningen kommer i början av juni