...Intervju...
Irene och Lars-Erik Carlsson är överens om att kyrkans teckenspråkiga verksamhet är viktig för döva.
Kyrkan är viktig! Behövs det mer kristet material på teckenspråk?
Namn: Irene och Lars-Erik Carlsson Bor: i Nässjö, Växjö stift Familj: varandra, två barn och fyra barnbarn (det
Ja! Det är mycket lättare att förstå när det är på teckenspråk än skriven svenska. Men det är viktigt att inte teckna för fort – man måste kunna hinna med i vad som sägs. Det kan finnas dagens bibelord på teckenspråk på hemsidorna och material på dvd eller usb som man kan titta på hemma i lugn och ro. Tekniken behöver följa med utvecklingen.
femte på väg)
Hur kom ni i kontakt med kyrkan?
Lars-Erik: Jag är uppvuxen med dövkyrkan – mina föräldrar var döva, så jag följde med dem till dövkyrkan. Irene: Jag är uppvuxen i en kristen familj – mina föräldrar var hörande, min pappa var frikyrkopastor. Jag är medlem i både frikyrkan och Svenska kyrkan. Jag har varit kyrkvärd i dövkyrkan i många år. Jag är aktiv i Svenska kyrkan för att där finns det gudstjänster och olika verksamheter på teckenspråk. Före jag engagerade mig i Svenska kyrkan frågade jag min pappa vad han tyckte om det – han gav mig ett bra svar: ”Kom ihåg, det är samma Gud och samma Jesus i både frikyrkan och Svenska kyrkan.”
Ni är mycket engagerade i dövvärlden – berätta!
Lars-Erik: Jag har varit medlem i Nässjö dövas förening och i idrottsklubben i över 30 år. Jag är sedan många år även ordförande i båda. Irene: Jag sitter med i styrelsen i dövföreningen och är aktiv i både dövföreningen, pensionärsföreningen och kvinnogillet. Jag är kyrkvärd i dövkyrkan och med i vår teckenspråkskör och i Dövkyrkans Råd I Växjö Stift (DRIVS).
Jämför kyrkans teckenspråkiga verksamhet förr och nu?
Vi har ett socialt engagemang och ställer upp och hjälper andra döva när det behövs.
Förr var det bara gudstjänster på teckenspråk, idag finns det mycket mer aktiviteter, t ex utflykter och vardagsträffar. Dövkyrkans verksamhet är bra, det kommer många döva och vi trivs. Men det finns också en viss oro för framtiden för dövkyrkan i hela Sverige. Det finns många vakanser när det gäller dövpräster i Sverige. Och vi är också oroliga för vad som ska hända med verksamheten och tjänsterna här i Växjö stift.
Tyvärr minskar antalet medlemmar i dövföreningarna hos oss också och det börjar bli svårt att få folk att ställa upp i styrelserna. Men samhället har förändrats, nu stannar många döva kvar i Örebro istället för att flytta hem efter skolan.
Temat för det här numret av tidningen är vigsel – hur länge har ni varit gifta?
Vad betyder kyrkans teckenspråkiga verksamhet för er?
Vi gifte oss i oktober 1966, så vi har varit gifta i lite mer än 47 år. Vi gifte oss i Missionskyrkan i Bankeryd och det var Irenes pappa som vigde oss. Vi hade teckenspråkstolk vid vigseln.
Den är mycket viktig för oss – att få höra Guds ord på vårt eget språk, teckenspråk, och så är den sociala gemenskapen väldigt viktig! 12