Universitetsläraren 5, 2025

Nummer 5 2025

NYHET Forskningsfinansiärer lottar ut anslag

När tiden

rinner ut

Universitetslärare är frustrerade över att undervisningstimmarna inte räcker till

FOKUS Polisvetenskapen tar form

MÖTET Han forskar om rysk krigföring

Innehåll

Nummer 5, 2025

... mycket övertid och lite semester verkar höra till att vara postdoktor.”

Ana Tanevska, postdoktor i Uppsala, om en enkät som visar att just postdoktorer i Uppsala har problem med arbetsmiljön. 11

MÖTET Drönarlarm och kränkningar av Natoländers luftrum. När omvärlden är i förändring behöver det svenska försvaret hänga med, säger Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Nyheter

6 Sjukfrånvaron minskar – men inte på alla lärosäten.

8 Elva lärosäten drabbade av personuppgiftsläckor.

10 Flera svenska forskningsfinansiärer lottar ut anslag.

12 Ny etiklag blir inte klar till årsskiftet.

13 Doktorander lovas snabbare handläggning av uppehållstillstånd.

Reportaget

14 Universitetslärare i Malmö och Karlstad är frustrerade över att undervisningstiden inte räcker till.

På jobbet

22 Så stöttar du studenter som mår dåligt.

Fokus

32 En polisvetenskap börjar ta form.

Disputerad

40 Att köra elbil i jobbet kan väcka viljan att skaffa en egen, visar Robin Herberts avhandling.

Debatt

42 ”AI­kejsaren är gammal och naken.”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

Det behövs

en ny timplan

Hand upp, den som har varit på en bra föreläsning eller ett bra seminarium! Själv sitter jag defi nitivt med handen i vädret.

En föreläsning inspirerar. En föreläsning ger förståelse. En föreläsning hjälper studenterna att tillgodogöra sig kunskap. Så varför satsas det inte mer på undervisning?

Sverige ligger hopplöst efter när det gäller antal lärarledda timmar som studenterna erbjuds per vecka, visar undersökningen Eurostudent. I snitt landar Sverige på tio timmar i veckan, bara Finland har färre (nio) bland 24 undersökta europeiska länder.

DEN FRÄMSTA ANLEDNINGEN till att universitet och högskolor inte har råd med fler lärarledda timmar är att undervisningen är under fi nansierad. I decennier har lärosätenas kostnader ökat betydligt mer än vad den ersättning de fått för sina studenter gjort. Det är ytterst märkligt i sammanhanget.

”Sverige ligger hopplöst efter när det gäller antal lärarledda timmar som studenterna erbjuds per vecka ...”

En undermålig timplan för undervisning påverkar inte heller enbart studenter. Universitetslärare känner sig otillräckliga och jobbar hårt för att pussla ihop utbildningar som de kan stå för. Läs om det i reportaget på sidan 14.

HÖR GÄRNA AV DIG med tankar om Universitetslärarens innehåll eller vad vi ska skriva om!

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets­ och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST­ OCH BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

ADRESS­ OCH PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR OCH

STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

GRAFISK PRODUKTION: Pelle Bouveng pelle@pbinformation.se

ANNONSER: Hans Simons hans.simons@annonssaljarna.se tel 070-928 58 41

PRENUMERATION: Helår 700 kronor inkl moms, gratis till medlemmar. Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.

TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2025. Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS­kontrollerad upplaga: 22 500 ex (juni 2024).

Linus Hellerstedt, redaktör

Bilden

Tidskapsel söker nytt hem

I ett förråd i det som tidigare var Geovetarcentrum vid Göteborgs universitet finns en samling prover från världens första moderna djuphavsexpedition, Albatrossexpeditionen. Den avslutades 1948 och leddes av Hans Pettersson, professor vid Göteborgs universitet. Nu måste samlingen flyttas eftersom Hälsovetenskapligt centrum har tagit över lokalerna, men några nya lokaler har man inte hittat ännu. Ett sjuttiotal forskare från svenska, norska och danska universitet har därför undertecknat ett brev riktat till rektor vid Göteborgs universitet, med krav på att lösa lokalproblemet.

– Vi är nu oroade för att materialet kommer att slängas, vilket förstås vore förfärligt. Det handlar om en tidskapsel som aldrig kommer att kunna återskapas, säger Irina Polovodova Asteman, universitetslektor i marin geologi, till personaltidningen GU Journalen. Linus Hellerstedt

I fjol låg sjukfrånvaron i akademin på 2,7 procent, vilket var en minskning från året innan.

Sjukfrånvaron minskar – men inte på alla lärosäten

Efter att ha pekat uppåt sedan pandemiåren är sjukfrånvaron inom akademin på tillbakagång. Fortfarande varierar den mellan lärosätena, visar Universitetslärarens genomgång.

Ett par år med pandemi ledde till ökad sjukfrånvaro inom akademin. Räknat i andel av den tillgängliga arbetstiden var den uppe på 3,0 procent 2022, visar Arbetsgivarverkets statistik. Det var också den högsta nivån sedan 2017, vilket Universitetsläraren skrivit om tidigare.

De senaste två åren är trenden däremot

nedåtgående. Under förra året var sjukfrånvaron 2,7 procent och 2023 låg den på 2,8.

HÖGST SJUKFRÅNVARO FÖRRA året hade Högskolan i Borås, med 3,9 procent. Året innan var andelen 3,7 procent, vilket då var den näst högsta nivån av samtliga lärosäten. Birgitta Alfraeus, HR-chef vid Högskolan i Borås, kan

inte svara på exakt vad det är som gör att man hamnar i toppen av listan. Men det är svårt att jämföra sjukfrånvaro vid en liten högskola med de större lärosätena, påpekar hon. – Om vi har en långtidssjukskriven person, slår ju det hårt på den totala statistiken. Så jag tror nog egentligen inte att vi är sjukare än andra i sektorn. Men det är svårt att säga. Det jag vet är att vi har väldigt tydliga processer för det här, säger Birgitta Alfraeus.

KUNGLIGA KONSTHÖGSKOLAN hade lägst sjukfrånvaro av samtliga lärosäten förra året, 0,9 procent. Rickard Stöhr, HR-chef, påpekar att man hade få långtidssjukskrivningar under 2024, vilket påverkar den totala sjukfrånvaron på ett positivt sätt. Året innan låg man på 3,8 procent, vilket var högst av samtliga lärosäten förutom GIH som också hade 3,8. Rickard Stöhr beskriver också hur fler sjukanmäler sig eftersom man bytte rapporteringssystem för några år sedan. – I dag anmäler man sig själv i systemet

och på det hela taget skulle jag säga att det har blivit bättre, så att man faktiskt sjukskriver sig när man är sjuk, säger Rickard Stöhr.

PRECIS SOM TIDIGARE visar statistiken för 2024 att akademianställda är mindre sjuka än övriga statsanställda. Vid statliga myndigheter i stort låg sjukfrånvaron på 3,6 procent av den tillgängliga arbetstiden, en minskning med 0,1 procentenheter jämfört med 2023. Snittet för samtliga universitet och högskolor låg alltså på 2,7 procent 2024.

Naturligt, eftersom akademianställda generellt sett har större möjlighet till distansarbete än vad som är fallet på många andra statliga myndigheter, tror Rickard Stöhr vid Kungliga Konsthögskolan.

– Av sin natur möjliggör ju akademin en större frihetsgrad kring var du utför ditt arbete. Då kan du kanske jobba hemifrån om du är lite småkrasslig, som du kanske inte hade kunnat göra om du jobbade på en myndighet som Kriminalvården eller Polisen. Det tror jag är en förklaring, säger han.

Långtidssjukfrånvaron vid universitet och högskolor, det vill säga andelen av den totala sjukfrånvaron som utgörs av sammanhängande frånvaro om minst 60 dagar, låg på 59,2 procent förra året. Året innan var andelen 60,4 procent.

Jämfört med övriga statliga myndigheter är långtidssjukfrånvaron högre inom akademin. Förra året var långtidssjukfrånvaron i staten som helhet 50,8 procent, en ökning med 0,2 procentenheter jämfört med 2023.

STÖRST ANDEL långtidssjukfrånvaro hade Mittuniversitetet, 73,1 procent. Högskolan Väst och Högskolan i Skövde var snäppet efter på listan, med 72,4 respektive 71,9 procent.

Högskolan i Skövde har ungefär 500 anställda och förra året var sjukfrånvaron totalt sett 2,9 procent av den tillgängliga arbetstiden, vilket gör att det rör sig om färre än tio personer som är långtidssjukfrånvarande.

– Det gör ju att om en enda person tillfrisknar påverkar det våra siff ror ganska mycket, säger Ulrika Dagman, tillförordnad HR-chef vid Högskolan i Skövde.

Hon påpekar också att flera av fallen av längre sjukfrånvaro inte är arbetsrelaterade.○

Linus Hellerstedt

LÄS MER: En mer utförlig

tabell finns på universitetslararen. se

Sjukfrånvaro vid statliga lärosäten

Tabellen visar den sammanlagda sjukfrånvaron, mätt i andel av tillgänglig arbetstid, vid landets statliga högskolor och universitet. Listan är sorterad efter lärosätenas sjukfrånvaro under 2024, högst till lägst.

Källa: Arbetsgivarverket och Statskontoret

Högst

Vill du veta mer?

Läs en tidigare artikel på Universitetsläraren.se om hur sjuk frånvaron har utvecklats.

Lägst

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Personuppgifter om anställda och tidigare anställda vid elva lärosäten har läckt ut till följd av cyberangreppet mot Miljödata, visar Universitetslärarens enkät.

Elva lärosäten drabbade av personuppgiftsläckor

Elva lärosäten har påverkats av cyberangreppet mot systemleverantören Miljödata, visar Universitetslärarens enkät. Totalt har personuppgifter om närmare 77 700 anställda och tidigare anställda inom akademin läckt ut.

Till följd av det omskrivna cyberangreppet mot systemleverantören Miljödata i augusti har uppgifter om 77 700 akademianställda läckt ut. Bland dem finns personuppgifter rörande 8 500 anställda och 20 000 före detta anställda vid Lunds universitet. Vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, läckte personuppgifter om ungefär 12 300 anställda och tidigare anställda ut från Miljödata. Det rör sig om verktyget Adato, som används som systemstöd i rehabiliteringsoch personalhanteringsprocessen och händelsen är polisanmäld av Miljödata. SLU har i sin tur anmält läckan till Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. SLU vidtog systemskyddande åtgärder när

systemet återstartades och de har även uppmanat sina anställda att vara extra vaksamma och lite ”hälsosamt misstänksamma”.

MARTIN MELKERSSON ÄR universitetsdirektör på SLU och säger att de, som han uttrycker det, sannolikt kommer ha en dialog med Miljödata när de är klara med sin utredning av vad som faktiskt har hänt, för att kunna försäkra sig om att Adato har ett tillräckligt skydd mot till exempel externa hackerattacker.

– Det har de uppenbarligen inte haft och det är det mest allvarliga med den här historien. De levererar till väldigt många aktörer och när de själva blir hackade, då blir det väldigt många som blir drabbade, poängterar Martin Melkersson.

Han understryker att de samarbetar med Miljödata för att komma fram till om SLU kan göra något på sin sida, som kund.

– Jag tror inte att det är så mycket egentligen som vi kan göra. Det är Miljödata som står för säkerheten och lagringen av alla data. Samtidigt är det svårt att se en situ-

ation där vi skulle gå tillbaka till att varje kommun, region eller universitet skulle börja bygga sina egna systemlösningar. Det är inte alls rationellt och skulle kosta väldigt mycket pengar. Den tiden är förbi och då måste man jobba med säkerheten hos leverantören, förklarar Martin Melkersson.

MARIA GUSTAVSSON ÄR jurist och dataskyddsombud vid Högskolan Kristianstad där uppgifter om samtliga anställda och tidigare anställda, totalt cirka 1 150 personer, har läckt.

– Anledningen till att vi använder oss av ett system, i det här fallet levererat av Miljödata, är att få en säkrare och mer strukturerad hantering av till exempel läkarintyg. Men det visade sig att det fanns en liten lucka. Samtidigt har de verkligen sett över sitt system så nu känns det tillräckligt säkert, menar Maria Gustavsson.

Det som har tagits ut ur systemet av hackarna är namn, personnummer och hemadresser. Plus mejladresser till arbetsplatsen. Uppgifterna hittades senare på Darknet. – Jag tror att de anställda tänker att det inte var de känsligaste uppgifterna, att det handlar om sådant som är hyfsat enkelt att få tag i. På det stora hela är oron inte särskilt stor, det är min bild. Men vissa tänker förstås mer på det än andra, säger Maria Gustavsson.

MARTIN MELKERSSON VID SLU konstaterar att det är viktigt att tänka sig för när det gäller datasäkerhet.

– De flesta människor i dag är ganska luttrade. Det pratas så mycket om det här i media att man påminns om det nästan dagligen. Såklart är det olyckligt att det har läckt ut uppgifter men sannolikt förändrar inte det hotläget. Risken för att bli lurad har funnits redan tidigare, säger Martin Melkersson. ○

Martin Röshammar

MILJÖDATALÄCKAN

35 lärosäten fick Universitetslärarens enkät. 31 svarade på frågan om huruvida uppgifter om anställda har läckt ut efter cyberangreppet mot systemleverantören Miljödata i augusti i år.

Lunds universitet, SLU, Chalmers, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Borås, Linnéuniversitetet, Örebro universitet, Linköpings universitet, Karlstads universitet, Malmö universitet och Umeå universitet anger att de har drabbats av angreppet.

Nobelmedaljen

Ojämn könsfördelning

bland Nobelpristagarna • Även i år är den manliga majoriteten bland Nobelpristagarna stor. Priset tilldelas i år sammanlagt tolv män och två kvinnor, i de sex kategorierna. De kvinnliga pristagarna återfinns i fredspriset och priset i fysiologi eller medicin, som delas av en kvinna och två män. Ibland talar man om de vetenskapliga Nobelprisen (fysik, kemi och fysiologi eller medicin).

I dessa tre kategorier återfinns i år alltså en kvinna medan åtta är män. Under Nobelprisets hela historia har ungefär sex procent av priserna gått till kvinnor, enligt en sammanställning av UN Women Sverige. En förklaring till obalansen över tid är den tidigare manliga dominansen i forskarvärlden.

Anders Jinneklint

Högre utbildning

osynlig i budgeten

• Trots den höga arbetslösheten innehåller regeringens budget, som presenterades i september, inte fler högskoleplatser. Enligt Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF, är det första gången ”inom överskådlig tid” som inte lågkonjunktur och hög arbetslöshet innebär extra satsningar på högre utbildning och nya högskoleplatser.

Krisen för akademisk frihet eskalerar

Den akademiska friheten i världen minskar. Men den dramatiska förändringen det senaste året är angreppen på universiteten i USA. Det visar rapporten Free to think 2025 från Scholars at Risk.

Rapporten visar att globalt har den akademiska friheten krympt i allt snabbare takt de senaste tio åren. Vad som tillkommit det senaste året är den amerikanska administrationens angrepp på högre utbildning och forskning.

nens angrepp på akademin, med massiva nedskärningar av exempelvis forskningsprojekt och kapacitetsuppbyggnad.

– USA har haft en stark roll internationellt och varit föredöme i hur man kan försvara och skydda och främja akademisk frihet för sina anställda. Nu tystnar naturligtvis den starka röst som USA har varit för akademisk frihet globalt. Och det blir kännbart när den amerikanska närvaron minskar, till exempel i Afrika och i andra delar av världen, när man drar tillbaka stöd och i stället attackerar verksamheter som man tidigare stött.

”Nu tystnar naturligtvis den starka röst som USA har varit för akademisk frihet globalt.”

– Jag har alltid sett på USA som förebilden, drömlandet, för en akademisk tillvaro, åtminstone för dem som har tenure. Och jag måste tillstå att jag absolut inte förutsett utvecklingen det senaste året. Det är faktiskt ganska otroligt att det med en ny regering och en ny president blir en sådan allvarlig attack på universiteten, och att det skulle gå så fort och att det skulle slå så hårt, säger SULF:s förbundsdirektör Lars Geschwind.

Free to think 2025 påpekar att även internationellt påverkar Trumpadministratio -

SCHOLARS AT RISKS rapport betonar det destruktiva i den amerikanska regeringens nedskärningar i forskningsprojekt och utbildningsmöjligheter utomlands: ”Sammantaget representerar de (nedskärningarna) en exempellös, frivillig nedmontering av USA som en global supermakt inom utbildning, forskning och innovation.” – Ja, det är en enorm förlust för USA. Och då är det självklart så att andra delar av världen och andra, odemokratiska, regimer ser en möjlighet att flytta fram positionerna, säger Lars Geschwind. ○ Per­ Olof Eliasson

395 ATTACKER SENASTE ÅRET

Rapporten Free to Think 2025 behandlar uppgifter som samlats in från 1 juli 2024 till 30 juni 2025. Det inkluderar 395 attacker under 328 incidenter i 49 länder och territorier.

Hon säger att högre utbildning och forskning har blivit alltmer osynligt i politiken, det finns inte längre med när det handlar om visioner för framtiden.

– Det talas inte om kunskapssamhälle relaterat till högre studier och inte ens om ”ingenjörslandet Sverige” som nyss var så populärt i den politiska retoriken.

MarieLouise Samuelsson

Det är unikt med så många ministerbyten och hade det i stället handlat om kulturministrar hade det blivit ett himla liv.”

MarieLouise Samuelsson kommenterar i en krönika på universitetslararen.se att regeringen är inne på mandatperiodens tredje minister för högre utbildning och forskning.

Lars Geschwind

Karin Å mossa

Vetenskapsrådet och

Formas testar partiell randomisering av forskningsanslag.

Flera svenska forskningsfinansiärer lottar

ut anslag

Utlottning av forskningsanslag blir allt vanligare. I Sverige har partiell randomisering redan använts, bland annat av Vetenskapsrådet. Forskaren och lotteriförespråkaren Lambros Roumbanis vill se en debatt om utlottning.

Lambros Roumbanis, forskare vid Stockholms universitet, menar att lottdragning skulle spara resurser och öka jämlikheten vid fördelningen av forskningsanslag, vilket Universitetsläraren skrev om i september 2022.

Sedan dess har så kallad partiell randomisering börjat användas av allt fler. Den schweiziska motsvarigheten till Vetenskapsrådet, The Swiss National Science Foundation, SNSF, tar numera hjälp av ett lotteri som utslagsmekanism för alla sina utlysningar. Exempel finns också i Irland, Danmark, England och Norge samt numera även i Sverige.

Lucas Pettersson är chef för Vetenskapsrådets avdelning för forskningsfinansiering. I ett mejl förklarar han att rådet vid två tillfällen har genomfört mindre, begränsade pilot-

försök med partiell randomisering. Han understryker att det handlar om att tillämpa lottning på en begränsad delmängd av ansökningar och att ansökningarna först bedöms av sakkunniga för att identifiera vilka ansökningar som är värda att finansiera och vilka som inte är det. De som har högst kvalitet får finansiering och ett mindre antal av de som hamnar nära det så kallade beviljandestrecket, de som anses ha likvärdig kvalitet blir föremål för randomisering.

”Frågan diskuteras och utreds inom myndigheten. I avvaktan på detta använder vi inte partiell randomisering vid beredningen av ansökningar inom någon av årets utlysningar. I den mån det kan bli aktuellt i framtiden kommer det sannolikt att ske mycket restriktivt”, skriver Lucas Pettersson.

FORSKAREN LAMBROS ROUMBANIS påpekar att forskare ägnar alltmer tid till att skriva och bedöma ansökningar.

– Jag har landat i att det behövs något nytt

och det är roligt att en statlig aktör i Sverige, Formas, vågar ta steget och testa detta i en av sina utlysningar, säger han.

Josefin Wangel, forskningssekreterare på Formas, ansvarar för arbetet i den nämnda utlysningen, som går under namnet Utforska.

– Det är en av Formas största utlysningar och en stor andel av ansökningarna är av sådan hög kvalitet att det är svårt för granskarna att på ett objektivt sätt identifiera relevanta skillnader i kvalitet. Det är bara för denna grupp av ansökningar som vi tar hjälp av slumpen för att välja vilka ansökningar som beviljas, säger Josefin Wangel och fortsätter:

– Utforska är en öppen utlysning, ansökningarna kan vara av väldigt olika karaktär, allt från grundforskning till behovsmotiverad forskning inom alla discipliner och kombinationer av discipliner. Det gör det ännu svårare att jämföra, förklarar Josefin Wangel.

Hon lägger till att det krävs många granskare till en så pass stor utlysningsprocess och nämner sedan ytterligare ett skäl till att använda sig av partiell randomisering. Det är att det har visat sig vara fördelaktigt för att motverka olika typer av bias som kan uppstå och som är svårt att fånga, som hon uttrycker det, när kvaliteten är så likvärdig.

ÅTER TILL LAMBROS Roumbanis. Han påpekar att partiell randomisering, när det väl används, ska vara väl avvägd och inte heller användas varje gång. Det måste ske mot bakgrunden av att forskare i förlängningen ska ha goda arbetsvillkor för forskning, anser han och slår fast att universiteten själva ska få hantera fördelningen av forskningsanslag. ○

Martin Röshammar

Vad är partiell randomisering?

Partiell randomisering av ansökningar och forskningsanslag innebär att lottning tilllämpas på en begränsad mängd av ansökningarna.

Ansökningarna har först bedömts av sakkunniga. De som har högst kvalitet får finansiering och ett visst antal ansökningar som anses hålla hög och likvärdig kvalitet blir föremål för randomisering.

Lucas Pettersson

Josefin Wangel

Lambros Roumbanis

… professor EETU MÄKELÄ vid Helsingfors universitet, ansvarig för ett så kallat Liberal Arts and Science­program, som startar nästa höst.

Varför drar ni igång detta program, för till en början 100 studenter?

– Undersökningar visar att LAS­program ger färdigheter som hjälper studenterna inför ett arbetsliv i snabb förändring.

Programmet är på engelska och ni vänder er till såväl infödda som invandrade?

– Vi har en åldrande befolkning och behöver välutbildade invandrare.

Finns inte en risk att studierna blir för allmänna?

– Det är ingen sillsallad vi erbjuder. När studieplanen görs upp försäkrar vi oss noga om att den leder till något av våra magisterprogram. Efter första året eller något senare anger var och en sin studieinriktning.

LAS­program finns på många universitet, och finska Aalto­universitetet startar liknande program 2027. Vad kan locka till Finland?

– Helsingfors universitet har gott rykte och lockar. Detsamma gäller Helsingfors och Finland. Lockar gör också den stora bredden. Hela sex fakulteter deltar.

Hur vet ni att LAS­programmet kommer att attrahera arbetsgivare?

– I Nederländerna har man undersökt saken och studenter som gått ett sådant här program har ungefär samma grad av sysselsättning som de från mer specialiserade utbildningar. Det är också så att de flesta av våra kandidater går vidare till magisternivån. Sören Viktorsson

Postdoktorer i Uppsala har problem med arbetsmiljön

Siffrorna bygger på en enkät som 97 postdoktorer vid Uppsala universitet svarat på.

■ Jobbar mer än 40 timmar per vecka (69 procent)

■ Tar ut färre än fem semesterdagar (20 procent)

Långa arbetsveckor och mental ohälsa är arbetsmiljöproblem för postdoktorer vid Uppsala universitet, visar en rapport från SULF i Uppsala. Bland de 97 postdoktorer i Uppsala som svarat på fackets enkät angav 69 procent att de jobbar mer än 40 timmar i veckan. Dessutom angav 20 procent att de tagit ut färre än fem semesterdagar det senaste året.

Enkäten innehöll 48 frågor om bland annat kontrakt och fi nansiering, karriärutveckling samt välmående. Bland dem som svarat uppgav 30 procent att de oroar sig för sin fysiska hälsa ofta eller hela tiden, och 38

procent oroar sig för sin psykiska hälsa ofta alternativt hela tiden.

Sammantaget ger rapporten en bild av en överarbetad yrkesgrupp, säger Ana Tanevska, postdoktor vid Uppsala universitet och en av författarna till rapporten.

– I Sverige har vi lite bättre balans mellan arbete och fritid jämfört med många andra länder. Men mycket övertid och lite semester verkar höra till att vara postdoktor. ○ Thomas Wederus

En länk till rapporten i sin helhet finns på universitetslararen.se

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Det har kommit in många synpunkter i remissförfarandet i utredningen om en ny etikprövningslag. Utbildningsdepartementet uppger nu att förslaget till ny lag dröjer.

Ny etiklag blir inte

klar till årsskiftet

Förslaget att en ny forskningsetisk lag ska finnas på plats redan till årsskiftet kommer inte att bli verklighet. Regeringens ambition är att i alla fall lägga fram en proposition före valet nästa höst.

Två statsråd med ansvar för forskning har hunnit lämna utbildningsdepartementet sedan debatten om etikprövningslagen ledde till en utredning för att se över den. ”En reformerad etikprövningslagstiftning är fortsatt mycket prioriterat även av nuvarande statsråd inte minst eftersom det rör en ökad akademisk frihet för enskilda forskare. Ambitionen är att lägga fram en proposition innan mandatperiodens slut”, skriver Elin Söderholm, politiskt sakkunnig hos högre utbildnings- och forskningsminister Lotta Edholm (L), i ett mejl till Universitetsläraren.

FÖRSLAGET TILL EN ny lag som presenterades för ett drygt år sedan har forskarsamhället i stort välkomnat som ett viktigt steg framåt. Inte minst att viss slags forskning med känsliga

personuppgifter ska undantas kravet på etikgodkännande, och att forskare inte ska åtalsanmälas för minsta överträdelse av lagen. Remissvaren avslöjar däremot att förslaget kan behöva justeras för att inte skapa nya eller fortsatta oönskade problem. Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, påpekar till exempel att det blir fortsatt rättsosäkert för forskare om granskningsbeslut med kritik mot dem inte kan överklagas. Sådana beslut kan nämligen ha stor negativ påverkan på de individuella forskarnas fortsatta arbetsmöjligheter.

ATT DET HAR KOMMIT IN många synpunkter är också väntat – sektorn har från början sagt att problemen med nuvarande lag är så komplexa att det skulle behövas ett mer grundligt omtag. Utredningens förslag är att lärosätena ska ta över ansvaret för de etiska bedömningarna i de fall som blir undantag i lagen: då forskningspersoner över 18 år har gett samtycke till en behandling av personuppgifter med låg risk, om uppgifterna har fått allmän spridning eller finns i allmänna handlingar. SUHF

är i grunden positivt till en sådan förändring, men menar att utredaren har underskattat vilket merarbete det innebär för lärosätena. Mats Johansson är forskningsetisk rådgivare vid Lunds universitet och har börjat titta på hur lärosätet ska ta sig an ett utökat ansvar.

– Jag förstår att forskare vill ha en ändring snabbt, men från ett lärosätesperspektiv är det viktigt att hinna ställa om från det att man får veta vad som faktiskt kommer att gälla, säger han, och fortsätter:

– Diskussionerna som nu förs på universitetet och i SUHF är om man i högre grad ska kunna använda sig av en självbedömning utifrån ganska breda riktlinjer. För annars måste någon annan sätta sig in i projektets alla delar, vilket även skulle kräva omfattande dokumentation – och då riskerar vi att hamna i samma sits som i dag.

SARA ELDÉN ÄR sociolog och professor vid Malmö universitet och har skrivit en bok om forskningsetik inom samhällsvetenskapen. Hon hoppas att ett decentraliserat etikansvar ska leda till bättre former och forum för att också hantera de etiska frågor som faller utanför lagen.

– Jag har gjort mycket forskning om människors livsbiografier och du vet aldrig vad som kommer att uppröra någon. Men det är sällan känsliga personuppgifter, utan det kan vara relationen till en mamma. ”Oj, det här var en svår berättelse, hur ska vi hantera den?”

– Svaret är inte alltid svart eller vitt, utan kan behöva stötas och blötas i stället för att vi bara fyller i ett formulär och får samtycke och tänker att då är allt löst. I nuvarande system är det ju noll dialog, så som forskaren uppfattar det. Man får beslutet skickat till sig och ingen möjlighet till ett samtal.

ETIKPRÖVNINGSMYNDIGHETEN påpekar i sitt remissvar att lärosätena redan nu har svårt att nominera tillräckligt många vetenskapliga ledamöter, och att de framöver kommer att behöva samma kompetens lokalt. Sara Eldén tror däremot att fler kan vilja ställa upp i etiknämnder om systemet förändras. – Jag har kollegor som har hoppat av i frustration för att det handlat så lite om det man anser är etiska dilemman och i stället mer om det är rätt eller fel enligt lagen. Skulle vi göra detta på sätt som känns relevant och som stöttar forskaren att göra bra forskning, då känner man att man stärker forskningen i sig och skyddar forskningspersonerna. ○

Kajsa Skarsgård

Nytt centralt avtal för statlig sektor

• Arbetsgivarverket och den fackliga förhandlingsorganisationen Saco ­ S, där SULF ingår, är överens om ett nytt avtal som gäller från 1 oktober. Det innehåller bland annat en höjd avsättning till tjänstepension.

Från 1 januari 2026 gäller 1,6 procent och 1 oktober 2026 höjs nivån med ytterligare 0,1 procentenheter.

– Om man ser till helheten tycker jag att det är den största frågan som påverkar alla, säger Robert Andersson, förhandlingschef på SULF.

ARBETSGIVARVERKETS förhandlingschef Andreas Nyström nämner också höjd pensionsavsättning som en framgång. Tanken är att avsättningarna ska höjas ännu mer. Oklart när, säger han. – Det var ju ett yrkande från våra motparter att titta på om vi kan höja flexpensionsavsättningen. Då har vi kommit överens om en målnivå på 2 procent och de två första stegen mot denna målnivå tar vi i den här avtalsrörelsen.

Andreas Nyström

Parterna enades också om att avgiften till Trygghetsstiftelsen sänks till 0,2 procent samt att ersättningen för mertid höjs till samma nivå som den för övertid.

ETT AVTAL SOM gäller anställning av biträdande lektorer på stiftelsehögskolorna Chalmers och Högskolan i Jönköping införs också. Det motsvarar den reglering som finns i högskoleförordningen, gällande statliga lärosäten.

Linus Hellerstedt

Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.

Doktorander lovas snabbare handläggning

Internationella doktorander får nu samma villkor som högkvalificerad arbetskraft. Från den 1 oktober ska Migrationsverket fatta beslut om uppehållstillstånd inom 30 dagar, enligt ett nytt så kallat servicelöfte.

I januari förra året lanserade Migrationsverket ett nytt arbetssätt för högkvalificerad arbetskraft – det vill säga chefsyrken och yrken med krav på högskolekompetens eller fördjupad högskolekompetens. Syftet var framför allt att minska handläggningstiderna för uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare med spetskompetens. Nu har Migrationsverket bestämt att detta även ska inkludera internationella doktorander från och med 1 oktober i år.

om uppehållstill stånd inom 30 dagar. Migrationsverket utlovar också en förbättrad service till lärosätena under ansökningsprocessen.

– Det ser vi som en förutsättning för att man ska kunna lämna in en komplett ansökan. Det måste vara lätt att göra rätt för de som gör ansökningarna, säger hon. Bland annat kommer skräddarsydd information och instruktioner läggas upp på Migrationsverkets hemsida för att underlätta för lärosätena. Där kommer det också gå att komma i kontakt med en informatör, särskilt inriktad på doktoranders ansökningar, för den som behöver mer hjälp i det individuella ärendet.

”... om de kan hålla det nya löftet är det jättebra.”

CHRISTINE DAVIDSSON, sektionschef för region Väst på Migrationsverket och ledamot i

SUHF:s och Migrationsverkets samverkansgrupp, förklarar att internationella doktorander nu ska få svar på sin ansökan

263

ENLIGT ROBERT ANDERSSON, förhandlingschef på SULF, är förändringen välkommen. – Det är jättebra och på tiden. Det har ju varit problem med långa handläggningstider för doktorander ibland. Egentligen finns det ett krav på att beslut om studerandetillstånd ska fattas inom 90 dagar, såvida det inte behövs kompletteringar, och det kravet har man inte följt alla gånger. Så om de kan hålla det nya löftet är det jättebra. ○ Thomas Wederus

790

… personer har sökt program eller kurser vid svenska universitet och högskolor inför vårterminen 2026. Det är en ökning med 4,6 procent jämfört med ansökningarna till vårterminen 2025.

Källa: Universitets- och högskolerådet

Christine Davidsson

Robert Andersson

Reportaget

Lärarlös undervisning

Michel Vincent Anderlini, lektor vid Malmö universitet, föreläser för andraårsstudenter på kandidatprogrammet i Europastudier. Studenterna har sex timmar lärarledd undervisning i veckan.

Sällsynta timmar

Sverige ligger efter andra europeiska länder när det gäller lärarledd undervisningstid vid universitet och högskolor, visar studier. I Malmö och Karlstad är universitetslärarna frustrerade över känslan av att aldrig riktigt räcka till.

text: Linus Hellerstedt

Foto: Emma Larsson

Reportaget

Lärarlös undervisning

Det är föreläsning för andraårsstudenter på kandidatprogrammet i Europastudier vid Malmö universitet. I ett par timmar ska de introduceras till sitt kommande uppsatsskrivande, och få en genomgång av vad man ska tänka på om man vill forska om EU. Ett femtiotal studenter lyssnar sammanbitet på Michel Vincent Anderlini, lektor i Europastudier. Han ger exempel på existerande EU-forskning och tar upp skillnaden mellan kvalitativt och kvantitativt. Viftar, pekar och skådespelar för att få närkontakt med åhörarna. Seriositeten hos några av studenterna försvinner för ett ögonblick och de spricker upp i skratt när Michel Vincent Anderlini klickar upp en bild från filmen The Wolf of Wall Street. Han säger fel på skådespelaren Leonardo DiCaprios efternamn.

Det som de här studenterna är med om i dag är ganska ovanligt, åtminstone enligt de studier som visar att svenska lärosäten halkar efter när det kommer till lärarledd undervisning. Enligt den senaste så kallade Eurostudent-undersökningen (se grafiken på nästa sida) snittar svenska studenter 10 timmar lärarledd undervisning i veckan, näst lägst bland 24 undersökta europeiska länder där genomsnittet ligger på 16 timmar. Bara Finland har färre lärarledda timmar. Bland annat hamnar svenska lärarutbildningar och utbildningar inom exempelvis samhällsvetenskap och juridik i bottenskiktet när det gäller antalet lärarledda timmar per vecka. De som studerar humaniora och språk har i snitt fem timmar lärarledd undervisning i veckan. Inom pedagogik handlar det om fyra timmar i veckan.

PÅ MALMÖ UNIVERSITETS kandidatprogram i Europastudier har studenterna ungefär sex timmars lärarledda aktiviteter i veckan, det kan till exempel vara två föreläsningar

Studentersättningen släpar efter och kostnaderna ökar

På trettio år har kostnaderna vid svenska universitet och högskolor ökat med 44 procent mer än vad de fått i ersättning för sina studenter, visar statistik som SULF tagit fram. 2024 ökade lärosätenas kostnader med 6,2 procent. Samtidigt ökade ersättningen för utbildningar inom teknik, naturvetenskap och farmakologi med 4,4 procent. För övriga utbildningar var ökningen 3,5 procent.

I sin årliga ekonomiska rapport rekommenderar Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, Sverige att skjuta till finansiering för fler lärarledda undervisningstimmar.

Källor: OECD, SULF

”... studenter som har det svårt, alltså det känns inte jättebra att inte alls kunna erbjuda dem den hjälp som skulle behövas.”

och ett seminarium. Oftast behöver studenterna inte gå hit varje dag, säger Michel Vincent Anderlini.

– De flesta av mina studenter kommer från olika delar av Europa. När de börjar programmet är många förvånade över vad lite föreläsningar det är. Jag märker på dem som går första terminen att de behöver en viss anpassningsperiod.

Sex timmar i veckan är frustrerande lite, tycker Michel Vincent Anderlini. För de studenter som kommer in i utbildningen med studievana och redan är självständiga, känner han sig tillräcklig.

– Men för studenter som har det svårt, alltså det känns inte jättebra att inte alls kunna erbjuda dem den hjälp som skulle behövas. För att hjälpa dem att utvecklas behöver jag kunna erbjuda mer stöd, säger han.

Michel Vincent Anderlini tänker en bit framåt i tiden, från dagens inledande föreläsning inför uppsatsen till det första handledningstillfället senare i vinter.

– Ibland går den handledningen inte ut på att ge feedback till en text, utan på att lära ut metoden eller teorin igen. För vi har inte haft tiden vi skulle behöva för att lära ut den, säger han.

I EN KONTORSLOKAL i byggnaden bredvid börjar arbetsdagen gå mot sitt slut för Ingmarie Danielsson Malmros, universitetslektor i historiedidaktik. Även hon märker av hur bristen på lärarledda timmar påverkar möjligheten att hjälpa alla studenter.

– Vi har många drivna studenter som arbetar på egen hand. Men de som inte har den förmågan, som inte har den bakgrunden och studietraditionen, har behov av mer lärarledd undervisning, säger hon.

Ingmarie Danielsson Malmros är gymnasielärare i grunden, disputerade 2012 och har arbetat på lärarutbildningen vid Malmö universitet sedan 2013. Nästa år går hon i pension. Bristen på lärarledda timmar är ett –som hon uttrycker det – jättestort problem.

Inte minst på en professionsutbildning som lärarutbildningen, där det behövs tid för reflektion och för att öva på det framtida yrket. Hon hade till exempel gärna sett att studenterna fick provundervisa och ge feedback på varandra. Det görs bara vid enstaka tillfällen under en hel utbildning, beskriver Ingmarie Danielsson Malmros. Hon pratar om ett moment 22, där man som lärare tar

Antal lärarledda undervisningstimmar per vecka

Sverige halkar efter

I senaste Eurostudent­undersökningen snittar svenska studenter 10 timmar lärarledd undervisning i veckan. Det är näst lägst bland 24 undersökta europeiska länder, där genomsnittet ligger på omkring 16 timmar.

Näst minst antal timmar Minst antal

hamnar i bottenskiktet när det gäller antalet

Svenska pedagogikstudenter har i snitt 4 timmar lärarledd undervisning i veckan. Inom humaniora och språk är det 5 timmar. Svenska lärarutbildningar samt utbildningar inom exempelvis samhällsvetenskap och juridik hamnar i bottenskiktet när det gäller antalet lärarledda undervisningstimmar per vecka, visar Eurostudent.

Riksdagen har nyligen röstat igenom en motion från två socialdemokratiska riksdagsledamöter om att se över hur lärarledd undervisningstid kan öka.

Källor: Eurostudent, Sveriges förenade studentkårer (SFS), UHR, Riksdagen

*Jämför villkor för studenter i europeiska länder vartannat år. I Sverige är Universitetsoch högskolerådet, UHR, ansvarigt för undersökningen.

timmar ur potten till examinationer och omexaminationer som skulle kunna ha gått till undervisning.

– Då får vi i sin tur fler som blir underkända. Så hur vi än gör blir vi sittande med att behöva ta från vår fritid, och framför allt från vår forskningstid.

PROBLEMET SLÅR HÅRDAST senare i utbildningen, när det inte fi nns lika stor möjlighet att samläsa mellan olika grupper och grupperna dessutom blir mindre, säger Ingmarie Danielsson Malmros. Hur många fler undervisningstimmar som skulle behövas går inte att mäta exakt men i hennes ämnen, historia och historiedidaktik, krävs åtminstone det dubbla, slår hon fast.

De timmarna skulle användas till att anordna fler litteraturseminarier och ett utökat antal praktiska övningar.

– Det här (bristen på lärarledd undervisningstid reds. anm.) påverkar kvaliteten på utbildningen, i hur mycket vi kan förbereda våra studenter inför att de kommer ut i klassrummet. Det talas mycket om betydelsen av skolan i Sverige. Men jag hör sällan att man är beredd att betala

det som kvalitet kostar. Man vill bara ha några snabba, magiska lösningar. Men det måste också få kosta i tid, timmar och undervisning.

STUDENTERNA ALBA GRINNEBY och Isac Prsa Morin går fjärde året på lärarutbildningen vid Malmö universitet och ska bli gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är en kännbar skillnad på andelen lärarledd undervisningstid nu jämfört med i början av studierna, upplever de.

Alba Grinneby beskriver hur det känns särskilt angeläget att ha lärarledd undervisning just på lärarutbildningen. Föreläsningarna fungerar dels som en vägvisare genom kurslitteraturen, men studenterna får också en möjlighet att se hur undervisning går till via sina lärare. – Många lärare vi har här har själva varit yrkesverksamma lärare. De kan dra i pedagogiska linjer i koppling till det ämnesinnehåll vi och litteraturen diskuterar. Det blir mer enhetligt vad det är vi faktiskt ska lära oss. Det blir också en helt annan tydlighet. Man kan ställa frågor och

Reportaget Lärarlös undervisning

Isac Prsa Morin och Alba Grinneby går fjärde året på lärarutbildningen vid Malmö universitet. De märker hur den lärarledda undervisningen blir alltmer sällsynt ju längre de kommer i utbildningen.

liksom bygga upp ett mer gemensamt språk än bara sakprosa, säger Alba Grinneby.

Isac Prsa Morin förklarar hur läraren används som bollplank, till exempel i seminarier när studenterna diskuterar med varandra. För att kunna ställa frågor och kolla av om det som diskuteras är rationellt, så att studenterna är inne på rätt spår.

– Det är därför jag tycker att den lärarledda undervisningen är så viktig. För vi vet ju inte hur man ska göra egentligen, vi kan bara läsa oss till hur en bok säger att man ska göra. Men att ha fysiska exempel, som Ingmarie till exempel, som har varit lärare under en väldigt lång period, det tycker jag är väldigt värdefullt. Inte bara för min egen yrkesutövning utan också för den framtida generationen. Om vi är bättre lärare så kan vi lära ut bättre, säger Isac Prsa Morin.

LEKTORN INGMARIE DANIELSSON Malmros frustreras över hur humaniora är nedprioriterat i förhållande till andra professionsutbildningar.

– Det är uppenbart att det ena prioriteras och får lov att kosta mer, det är klart att det är frustrerande. Jag vet ju att mina studenter slår knut på sig själva för att göra ett bra jobb när de kommer ut på sin VFU och går ut för att prestera. Såklart hade det känts bättre för oss om vi hade haft resurser att ge dem mer undervisning. Framför allt så här i slutet på utbildningen, det är där det blir riktigt kännbart, säger hon.

Eftersom det ser ut som det gör, behöver universitetslärare prioritera. Hon tar ett exempel i den kurs som Isac Prsa Morin och Alba Grinneby läser just nu. Efter tre utlagda handledartillfällen är Ingmarie Danielsson Malmros undervisningstimmar slut. Då prioriterar hon föreläsningarna och låter studenterna höra av sig med frågor om det behövs.

– Det är klart att jag bjuder på det då. När de frågar mig så svarar jag ju på frågorna och gör handledningen ändå, men jag får inga timmar för det. Så gör vi hela tiden.

För tillfället har Isac Prsa Morin och Alba Grinneby bara självstudier. Genom att samläsa med en annan liknande kurs under den inledande månaden fick studenterna på de båda kurserna fler föreläsningar totalt sett. Nu har de haft all sin lärarledda undervisning på kursen.

– Det är ett annat bra exempel på hur vi försöker trolla med knäna för att skapa mer undervisning för studenterna. Hade vi haft resurserna att kunna köra de här båda kurserna var för sig skulle kvaliteten såklart ha blivit bättre, säger Ingmarie Danielsson Malmros.

Även om studenterna ska vara självständiga i sina studier, tänka och analysera, har hon svårt att se någonting positivt med en låg andel lärarledd undervisning.

– Nej, det enda jag ser är hur det finns en tanke om att spara pengar. Men jag tycker att det är en mycket märklig prioritering. Jag ser inga fördelar någonstans.

Lärosätenas ersättning för undervisning har inte ökat i takt med kostnaderna, visar statistik som SULF samman-

”Många lärare har en ambitionsnivå som skiljer sig så pass mycket från förutsättningarna att de känner sig konstant otillräckliga.”

ställt (se ruta på sidan 16). Förra året ökade kostnaderna vid universitet och högskolor med 6,2 procent. Ersättningen för de olika utbildningarna ökade också, men med 4,4 procent inom teknik, naturvetenskap och farmakologi. För övriga utbildningar handlade det om 3,5 procent.

Det som beskrivs som urholkning och systematiska nedskärningar leder bland annat till färre lärarledda undervisningstimmar samt sämre arbets- och studiemiljö, betonar SULF:s förbundsordförande Sanna Wolk i en debattartikel i Aftonbladet, publicerad i september 2025. ”Det drabbar direkt våra studenter och deras framtidsmöjligheter på arbetsmarknaden. En verklighet som regeringarna under 30 års tid medvetet försatt oss i”, skriver hon.

VID KARLSTADS UNIVERSITET är Mikael Svanberg lektor i historia. Precis som universitetslärarna i Malmö ser han inga vinster alls med en lågt finansierad undervisning. Hans jobb går ut på att kompensera, beskriver han.

När timmarna inte räcker till prioriterar Ingmarie Danielsson Malmros, lektor på lärarutbildningen vid Malmö universitet, föreläsningar framför inplanerad handledningstid. Sedan bjuder hon studenterna på handledningstimmar ändå.

– Jag får fokusera på att förmedla översiktlig kunskap på bekostnad av djupet. Att jag är ensam i högre grad än vad som annars hade varit fallet. Och att ambitionsnivån helt enkelt har behövt anpassas, sänkas beroende på hur det ser ut.

För universitetslärarna är det i sin tur en källa till ohälsa. Mikael Svanberg beskriver hur han håller i personalutbildningar på lärosätet, och märker att särskilt yngre lärare känner att de har svårt att räcka till.

– Många lärare har en ambitionsnivå som skiljer sig så

Reportaget

”Jag får fokusera på att förmedla översiktlig kunskap på bekostnad av djupet. Att jag är ensam i högre grad än vad som annars hade varit fallet.”

pass mycket från förutsättningarna att de känner sig konstant otillräckliga.

Systemet för att finansiera utbildning (se ruta nedan), där volym och genomströmning multipliceras med olika summor beroende på utbildning, påverkar lärartäthet och gruppstorlek. Särskilt på humanistiska, teologiska, juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningar eftersom summan där är ungefär hälften mot den för naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska utbildningar, beskriver Mikael Svanberg.

– När det gäller den här stora gruppen humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar så finns det ingen realism i att schemalägga mer än kanske en fjärdedel av arbetsveckan. Om man ska ha en rimlig månadslön för lärare.

Följden blir att undervisningen handlar om att stimulera självstudier resten av veckan, säger han.

– Grupperna blir ganska stora. Det blir mycket helklassoch föreläsningsundervisning och i den mån det är gruppeller seminarieundervisning, blir grupperna förhållandevis stora och aktiviteterna förhållandevis få.

Mikael Svanberg påpekar att det för vissa utbildningar är motiverat med högre anslag, då det kan krävas inköp av utrustning eller investeringar i laboratorier.

– Samtidigt är det också så att det förhindrar investe -

Effekterna av underfinansierad undervisning blir att universitetslärare fokuserar på att förmedla översiktlig kunskap på bekostnad av djupet, säger Mikael Svanberg, lektor vid Karlstads universitet.

ringar i de utbildningar som har lägre anslag, säger Mikael Svanberg.

Att Sverige ligger i bottenskiktet när det gäller lärarledda undervisningstimmar i vissa ämnen, ser han som en konsekvens av ett föråldrat finansieringssystem.

– De här siffrorna visar ju att staten inte har velat betala för den kvalitet som innebär att kanske hälften av varje årskull på gymnasiet läser vidare på universitet. Utvecklingen har väl sprungit ifrån den här kategoriseringen med prislappar, och uppdelningarna bygger på ganska föråldrade uppfattningar om vad olika ämnen ägnar sig åt. Att humanister inte behöver datorer och så där, säger Mikael Svanberg.

I LOKALEN ORKANEN vid Malmö universitet är Michel Vincent Anderlinis studenter efter en kort bensträckare inne på sitt andra varv av bikupediskussioner. De pratar om valet mellan kvantitativa och kvalitativa studier. Michel Vincent Anderlini rullar mellan borden ett efter ett, sittande på en kontorsstol. Vid något bord pratar studenterna om att undersöka EU:s gränskontroller, en annan diskussion handlar om lagstiftning kring tobak.

Efter föreläsningen konstaterar Michel Vincent Anderlini hur svårt det är att påverka som enskild universitetslärare. För att kompensera behovet av lärarledda timmar, kopplar man handledare till metod. Studenter som vill använda statistik som metod i sin b-uppsats får en handledare som kan statistik.

– Men vi har också väldigt lite timmar för handledning, så vi får försöka göra vårt bästa. Det jag använder själv i min forskning är kvalitativ textanalys, för att känna igen mönster i en text. Jag hade tre timmar på mig att introducera det för studenterna. Det var en föreläsning och en liten workshop.

Hur mycket tid skulle du ha behövt?

– En vecka. Minst. ○

Så får lärosätena pengar till utbildning

Riksdagen beslutar om lärosätenas anslag för utbildning respektive forskning. På grund­ och avancerad utbildningsnivå bygger ersättningen på registrerade helårsstudenter. Dessa multipliceras med olika summor beroende på typ av utbildning.

För tillfället är summan 36 687 kronor för humanistiska, teologiska, juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningar. För naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska utbildningar är den 64 575 kronor.

Utöver det baseras ersättningen på avklarade högskolepoäng, räknat på helår. Det finns takbelopp för den maximala ersättning ett lärosäte kan få.

Källor: UHR, Riksdagen

Michel Vincent Anderlini hade gärna promenerat oftare från sitt kontor i byggnaden Niagara till fastigheten Orkanen för att föreläsa.

Så stöttar du studenter som mår

dåligt

Studenter är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa.

Genom att våga fråga och lyssna kan lärare vara ett värdefullt stöd, säger Jonas Lundberg, chef för studenthälsan vid Umeå universitet.

Stress, ångest och nedsatt välbefinnande. Studenter upplever psykisk ohälsa i högre grad än yrkesverksamma personer i samma ålder, enligt Folkhälsomyndigheten.

Vad kan man som lärare göra för att hjälpa studenter som mår psykiskt dåligt? Det är en fråga som personalen på studenthälsan vid Umeå universitet ofta får, berättar verksamhetschefen

Jonas Lundberg.

– Det beror såklart på situationen, men nyckeln är generellt att våga fråga, lyssna och försöka få en bild av vad som ligger bakom måendet. Många gånger är vi snabba att komma med förslag och lösningar, men att lyssna räcker långt, säger han.

av livet, som sorg eller kris, är hans erfarenhet att många tänker att det krävs professionella insatser. Men vanlig medmänsklighet betyder ofta mycket i sådana lägen.

– Det är guld värt med lyssnande och empati. Det ger en viktig signal att det går att stå ut med det jobbiga. Det är också klokt att höra hur det fungerar med sömn, kost och dagliga rutiner.

text: Jennie Aquilonius

illustration: Nils ­ Petter Ekwall

Om man känner sig orolig för att det finns en självmordsrisk är det bästa att fråga studenten, menar han. Det är bra att inte vara ensam som lärare i situationen och man kan till exempel ringa och diskutera med 1177 eller akutpsykiatrin, gärna tillsammans med studenten. Det går också att tipsa personen om olika stödlinjer.

man själv behöver sätta gränser för sitt engagemang.

– Att signalera ”jag kommer att lyssna på dig” och sedan inte leva upp till det blir inte ett bra budskap till studenten. Det är viktigt att fundera kring hur mycket man själv orkar, och ibland behöver man låta någon annan ta kontakten, säger Jonas Lundberg.

Om situationen är mer komplex eller om studenten mått dåligt en längre period är Jonas Lundbergs råd att hänvisa personen till studenthälsan, vårdcentralen eller ungdomsmottagningen.

– Lärare kan också ringa till oss på studenthälsan och bolla tankar kring situationen.

När det gäller saker som är en naturlig del

– Det finns ibland en rädsla för att ta upp suicid, att man ska råka trigga något, men vi vet att det inte är så, det är alltid bättre att fråga.

Det kan ibland vara bra att själv fundera över om man är rätt person att ta kontakt med studenten. Kanske finns någon annan i arbetslaget som står klassen närmare och har större chans att få till ett bra samtal? Beroende på ens livssituation kan det även vara ett läge där

Katja Lindert Bergsten

KATJA LINDERT BERGSTEN är universitetslektor vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet och medförfattare till en förstudie om studenters psykiska välmående. Rapportens omvärldsanalys visade att flera brittiska universitet utbildar personalen om psykisk ohälsa. University of Glasgow har också en

Jonas Lundberg

policy för studenters mentala hälsa med råd till handledare kring bemötande av studenter som berättar om psykisk ohälsa.

– Vi såg också att det har gjorts fina initiativ på vissa fakulteter på svenska universitet, men de bygger ofta på några eldsjälar till lärare och när dessa försvinner falnar det. Insatserna skulle behöva institutionaliseras så att de inte bygger på specifika individers engagemang, säger hon.

Själv tycker Katja Lindert Bergsten att det är lättare att ge stöd om en student uppenbart är ledsen eller kommer fram och vill prata. Om någon ser blek och olycklig ut kan hon också närma sig och fråga hur studenten har det.

– Det blir en inbjudan: vill du dela något så finns jag här. När jag förstår vad det handlar om kan jag hänvisa till lämplig insats eller

själv hjälpa dem, om de till exempel är studieoroliga eller har för höga krav på sig själva.

Om hon anar att en student mår dåligt eller verkar vara påverkad av någon form av substans lyfter Katja Lindert Bergsten det med sina kollegor, programansvarig, studierektor och studievägledare.

– Det är som att ett gäng vuxna sätter igång och bryr sig om ungen. Jag kollar om det här är något de andra känner igen, så att inte alla jobbar i sina hörn utan vi tar ett gemensamt grepp. Sedan är det programansvarig eller studierektor som har ansvar för att kalla studenten till samtal.

Det kan vara tufft som lärare att behöva fatta beslut som är negativt för en student som redan mår dåligt, till exempel att underkänna personen på en tenta eller kurs. Men det är viktigt att inte låta oron påverka beslutet,

Lärosäten ansvarar för god studiemiljö

Enligt högskoleförordningen har statliga universitet och högskolor ansvar för att studenterna har en god studiemiljö och att det finns förebyggande hälsovård som främjar deras psykiska hälsa. Lärosätena har också ett arbetsmiljöansvar för studenterna. Det finns ingen formell skyldighet för enskilda lärare att agera om en student mår psykiskt dåligt. Om det däremot handlar om diskriminering, trakasserier eller sexuella trakasserier är lärosätet skyldigt att utreda och åtgärda enligt diskrimineringslagen. Denna skyldighet uppstår så fort någon i personalen får veta att en student känner sig utsatt.

Källor: Arbetsmiljöverket, Diskrimineringsombudsmannen, högskoleförordningen och Universitetskanslersämbetet

Arbetsmiljö

menar Katja Lindert Bergsten. Om man är rädd för att beskedet ska knäcka studenten är det bra att försöka etablera kontakt. Försök förmedla att personen inte kommer att bli godkänd, och att det blir så ibland, men att det inte betyder att studenten är en dålig människa.

– Sedan säger man att ”nu slår vi oss ner med studievägledaren och reder ut hur vi kan ta ett steg i taget, så du kan ta de här poängen i ett tempo som fungerar”, säger hon.

ANITA PETTERSSON-STRÖMBÄCK är lektor vid institutionen för psykologi och tidigare huvudarbetsmiljöombud vid Umeå universitet. Hon berättar att forskning visar att det är viktigt att lärosätet eller institutionen har en plan hur man ska hantera att en student har psykiska besvär.

– Enskilda lärare ska inte behöva stå där och tänka:

Anita PetterssonStrömbäck

”Hjälp, vad gör jag nu?” Om man som lärare upptäcker att någon lider av psykisk ohälsa är mitt råd att kontakta studievägledaren, som också behöver ha rutiner för att hantera den här typen av situationer, säger hon.

Lärosätena har ett arbetsmiljöansvar för studenterna, men Anita Pettersson-Strömbäck menar att högskolan inte är riggad för det. Det går inte att ha medarbetarsamtal med alla studenter för att fånga upp enskilda individer, som man har för anställda. I stället försöker Umeå universitet till exempel att systematiskt följa upp studenternas situation genom enkäter. Det finns även en samordnare som jobbar med studenternas arbetsmiljö. Hon sitter med i viktiga organisatoriska forum för att förmedla deras perspektiv.

– Vi har också studerandeskyddsombud som för fram vad som sker i de olika studentgrupperna. Det är ett sätt för oss att ha örat mot rälsen.

JONAS LUNDBERG BERÄTTAR att personalen på studenthälsan vid Umeå universitet ibland får frågor från lärare om man kan höra av sig till en student som man befarar inte mår bra, hur det blir med integriteten då.

– Där kan man behöva vara modig och lita på sitt professionella omdöme. Vår erfarenhet är att de flesta studenter uppskattar omsorg om den visas på ett respektfullt sätt, säger han. ○

Alltid nåbar i arbetet – men till vilket pris?

För universitetslärare suddas gränsen mellan arbete och fritid alltmer ut. Mejlen väntar dygnet runt, och hanteringen av digitala krav och aggressioner lämnas ofta åt den enskilda.

Att skicka iväg ett jobbmejl på kvällen kan kännas skönt, men vad gör det med mottagaren?

– Någons digitala arbetsstrategi kan bli någon annans arbetsmiljö, säger Kristina Palm, professor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet.

Hon har, tillsammans med sina kollegor, undersökt hur både anställda och chefer använder digital teknik för att hantera gränsen mellan arbetsliv och privatliv.

söka undvika kontakter på kvällar och helger?

Hon lyfter att det kan vara värdefullt att bestämma gemensamma dagar då hela arbetsgruppen är på plats, att tre sådana dagar i veckan kan bidra till ett bättre samarbetsklimat. Och att yngre kollegor kan ha ett ännu större behov av att träffas fysiskt än äldre och mer rutinerade personer.

Angående det digitala har Kristina Palm själv upplevt skillnader i hur hon hanterar sin mejlbox beroende på vad den innehåller.

”... ska vi försöka undvika kontakter på kvällar och helger?”

Det har visat sig att människor har olika önskningar och möjligheter att upprätthålla gränser kring det digitala.

KRISTINA PALM SÄGER att många universitet skulle kunna jobba mer kollektivt kring digitala gränssättningar.

– Med hybridarbete blir det ännu mer extremt. Hur är vi tillgängliga, och ska vi för-

– När jag var chef upplevde jag att min mejlbox kunde fyllas av mejl som var ganska tunga. Då var min strategi att platsseparera, jag stannade hellre kvar på jobbet tills jag var klar. Nu när jag inte är chef längre känns det okej att titta på mejl på min privata tid och i min privata sfär.

DIGITALISERINGEN HAR OCKSÅ fört med sig ökade digitala aggressioner, allt från otrevliga mejl till explicita påtryckningar.

Rebecka Cowen Forssell har länge forskat om nätmobbning och digitala aggressioner vid Malmö universitet. Tillsammans med sina

kollegor har hon tagit fram en verktygslåda som ska hjälpa skolor att hantera det.

Den riktar sig till grundskola och gymnasium, men en del av resultaten går att applicera även på universitetslärares vardag. Som exempelvis aggressivt formulerade mejl från studenter eller allmänhet.

– Det fi nns en subjektiv dimension av vad som uppfattas som otrevligt eller vad som är ett påhopp. Vi betraktar många av de här mejlen som försök till förhandlingar, som exempelvis när det handlar om betyg.

Hon påpekar att det går att framföra mer kontrollerade argument med den asynkrona kommunikation som mejlväxling innebär.

– Man kan också hänvisa till policyer och lagar, använda ett språk som passar ens syfte och på olika sätt positionera sig i mejlen.

Samtidigt kan andra bitar gå förlorade.

– Det som försvinner med en ansiktslös kommunikation är att det i brist på exponering för fysiska koder som kroppsspråk och ansiktsuttryck, blir svårare att utveckla känslor av empati för den andra. Utan tillgång till den informationen blir det även svårare att rätta till misstag och missförstånd, och ställa rätt följdfrågor.

STUDIERNA VISAR ATT många undviker att tala om digitala aggressioner av rädsla för att verka svaga. Juniora lärare är mest utsatta, medan erfarna ofta är tryggare i sin roll.

– Många lärare lämnas ganska ensamma i att hantera det här. Det ska egentligen hanteras på organisatorisk nivå, med policyer, rutiner och samsyn, säger Rebecka Cowen Forsell. ○ Jennie Krook

Hantera digitala aggressioner

○ Börja kartlägga problemet på arbetsplatsen. Inkludera både svåra händelser och de lågintensiva som över tid kan bli en belastning.

○ Överväg policyer kring digital kommunikation, inklusive användning av sociala medier.

○ Utveckla rutiner för att hantera ärenden när de uppstår. Det är ofta svårt att agera på ett effektivt och konstruktivt sätt när situationen redan har uppstått. Källa: Rebecka Cowen Forsell

Arbetsmiljö

Skapa ett hövligt klimat på jobbet

Tala med kollegorna om beteenden och bemötande på arbetsplatsen. Det rådet ger Kristoffer Holm, en av forskarna som tagit fram den nya Hövlighetsguiden.

Att visa respekt mot sina kollegor är centralt för den sociala arbetsmiljön på varje arbetsplats. Men vad vi uppfattar som ett ohövligt beteende kan vara individuellt och därför är det viktigt att prata igenom hur man bemöter varandra på jobbet. Som stöd i det arbetet har forskare vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning vid Malmö universitet tagit fram metodmaterialet Hövlighetsguiden

– Det kan vara så att man lägger olika saker i begreppen hövlighet och respekt och kanske också värderar olika saker. Därmed kan det vara bra att få ett hum om hur man uppfattar saker och ting, säger Kristoffer Holm, biträdande lektor och projektansvarig för Hövlighetsguiden

NÄSTA STEG KAN vara att identifiera vilken typ av beteenden som är önskvärda på arbetsplatsen och hur man kan skapa förutsättningar

Tre steg till en hövlig ton

1 Diskutera vad hövlighet och respekt betyder för er. Synliggör beteenden, fokusera på handlingar – inte individer.

2 Identifiera styrkor och risker. Hur kan ett gott bemötande främjas? Finns det situationer där missförstånd kan uppstå?

3 Sätt gemensamma mål och följ upp dem.

Källa: Hövlighetsguiden, Malmö universitet

för att få till de beteendena. På samma sätt kan det vara bra att identifiera fallgropar, föreslår Kristoffer Holm. Någon universallösning för hur vi ska bete oss på jobbet finns inte, poängterar han. Men forskning visar att respektlöst beteende leder till minskat välbefinnande.

– Man har också sett att det kan påverka förmågan att samarbeta med andra och att det finns en risk för att ohälsobeteenden kan eskalera och leda till grövre typer av kränkningar på sikt. Det kanske börjar med små missförstånd som ibland växer och gror till en större konflikt som kan bli mer problematisk på sikt om det inte har retts ut i ett tidigt skede.

Kristoffer Holm påpekar att forskargruppen bakom Hövlighetsguiden har fokuserat på den sociala helheten och inte vill peka ut hur enskilda individer ska uppföra sig på arbetsplatsen. Däremot är det viktigt att som enskild medarbetare vara med och definiera hur man vill bli bemött. ○

Anders Jinneklint

Kristoffer Holm

Ladda ner guiden här!

Oscar Jonsson

”Att vi är rädda har ett viktigt värde för dem”

Drönarlarm på nordiska flygplatser och längre kränkningar av Natoländers luftrum. När omvärlden är i förändring behöver det svenska försvaret hänga med, säger Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Sverige bestämmer inte själva hur omvärldsläget förändras, men vi behöver ha ett försvar som utvecklas i takt med det. Så skriver Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, i sin senaste bok Försvaret av Sverige. Ungefär ett år efter att den kom ut sitter han omgiven av porträttmålningar på militärer och kungligheter, bland hyllor med prydliga bokryggar i en av Försvarshögskolans salonger. Resten av byggnaden är inte alls så här pampig, ska han konstatera en stund senare i hissen upp till sitt kontor.

Oscar Jonsson är van vid intervjuer. Sin senaste arbetsdag – en fredag – satt han i en studio på Sveriges radio och svarade på frågor om de drönarincidenter som rapporterats i Danmark, som stängt ned flygplatser och fått statsminister Ulf Kristersson (M) att låna ut svenska anti-drönarsystem. Sedan var det dags för TV 4, där han också fick frågor om drönare i Polen och Rumänien.

förekommer kränkningar av luftrum regelbundet men oftast under väldigt kort tid. Här åberopades Natos artikel 4, om att ett Natolands säkerhet är hotad, i båda fallen.

– Det har bara skett nio gånger i Natos historia. Fem av dem var Turkiet, en var invasionen av Ukraina 2014 och en var invasionen av Ukraina 2022. En femtedel av alla gånger som Natos artikel 4 har åberopats har alltså varit under de här två veckorna.

TEXT: Linus Hellerstedt

FOTO: Casper Hedberg

Anledningen till att Ryssland har börjat agera på det här sättet är att visa att man kan, tror Oscar Jonsson. Möjligen kan man vilja inhämta underrättelseinformation om till exempel drönarskyddssystem eller få reda på hur Natoländernas politik svarar på olika typer av attacker.

DET SOM SKETT är ovanligt, säger Oscar Jonsson. Den första händelsen där drönare skickades in i Polens territorium är allvarlig. Även om det visade sig handla om skenmål, för att vilseleda.

– Polackerna visste ju inte det där och då, utan det såg ut som att det kom 19 attackdrönare med 50 kilo sprängladdning djupt in i polskt territorium. Det är klart att det känns som ett direkt angrepp, säger Oscar Jonsson.

Kombinerat med en annan händelse, där Ryssland kränkte estniskt och polskt luftrum i tolv minuter, är situationen unik. Visserligen

– Men zoomar man ut lite så är rädslan det viktigaste. Just nu pratar Europa om att skicka trupper till Ukraina och om att konfiskera ryska centralbankstillgångar. Det enda som håller tillbaka oss i vä st är rädslan för ett ryskt svar. Att vi är rädda har ett viktigt värde för dem.

MAN BÖR DÄRFÖR se till att Ryssland får betala ett pris för sina handlingar, tror Oscar Jonsson.

– Relevant är att ställa sig frågan, vad kostar det för dem att göra någonting? Om den enda kostnaden blir att vi skriver ett skarpt uttalande om att det här är oacceptabelt, tror jag man skrattar gott och fortsätter. Olika saker behöver hanteras på olika sätt.

Han tar ett exempel, inte alltför långt tillbaka i tiden. Kabelbrotten i Östersjön.

– Då startade Nato en insats, Baltic Sentry,

Mötet Oscar Jonsson

”... akademin har det unika med möjligheten att läsa på djupet, tänka kritiskt och fundera på frågorna.”

där man agerade ute på Östersjön. Vissa fartyg lagfördes och nu är det inga kabelbrott i Östersjön längre. Jag tror att det är samma sak med drönarna.

FÖR TILLFÄLLET ÄR Oscar Jonsson i slutfasen med att skriva en bok – akademisk den här gången – om den ryska generalstaben. En elit för sig inom Rysslands väpnade styrkor.

– Jag försöker få ihop lite av ett standardverk. Vad gör de? Historien? Kulturen? Hur påverkar de politiken?

Någonstans i övre tjugoårsåldern plockas man ut till generalstabens egna universitet. Den som klarar sig igenom det första, den så kallade kombinerade vapenakademin, går vidare till generalstabsakademin. Därifrån skickas de topp 30 procenten vidare till de högsta posterna inom Rysslands väpnade styrkor.

Boken är uppdelad efter tre teman. Dels berör den militär ledning, om hur staben leder operationer och trupper. För det andra stabens ansvar för att utveckla militär teori, och för det tredje hur man är en viktig aktör i interaktionen med den ryska politiken.

Det andra huvudsakliga spåret i hans nuvarande forskning handlar om ryska lärdomar från kriget i Ukraina. Ett krig där Ryss-

land – som Oscar Jonsson beskriver det – har två drivkrafter. Regimsäkerhet och stormaktsstatus.

– Ukraina har två gånger haft folkliga uppresningar som säger bort från autokrati, elitkontrollerad ekonomi och arbiträr rättsstat. Och för demokrati, fria marknader och Europa. Jag tror inte den ryska ledningen kan låta Ukraina lyckas med det.

Oscar Jonssons väg till att bli forskare har inte varit spikrak. Efter högskolestudier i fred och konflikt och masterstudier vid Kings College i London, fastnade han för rysk utrikesoch säkerhetspolitik. Han började disputera men hann med att både lägga avhandlingen på is för ett jobb på Försvarsmakten och flytta till USA för att ta upp den igen innan Försvarshögskolan hörde av sig. Då hade lärosätet inga disputationsrättigheter, beskriver Oscar Jonsson.

– Det kallades såklart inte skendoktorandprogram, men det man gjorde var att anställa folk som doktorerade någon annanstans. Och så hade du handledare och processer här för att då visa UKÄ att ”vi är redo” för att få disputationsrättigheter, säger han.

med möjligheten att läsa på djupet, tänka kritiskt och fundera på frågorna. Samtidigt är det också det praktikernära som är mest intressant för min del. Det är väldigt bra att jag kan kombinera det här.

I skrivande stund går drönarlarmen i Norge och flyg dirigeras om från Oslos flygplats Gardermoen. I München stoppas flygtrafiken två kvällar i rad och tusentals resenärer påverkas.

På svensk mark intervjuas en chef på Försvarets materielverk i Dagens Industri som försäkrar att svenska folket kan känna sig trygga. Man gör allt man kan för att hänga med i utvecklingen kring drönare. Kort därpå annonserar också försvarsminister Pål Jonson (M) en miljardsatsning på fler antidrönarsystem.

Även om drönare på flygplatser är ”nålstick och provokationer” är de absolut inte oproblematiska, enligt Oscar Jonsson.

– Det får ganska stora ekonomiska konsekvenser om du stänger ner Kastrup eller Gardermoen i fyra timmar.

Men att Ryssland skulle se Nato som ett reellt anfallshot, tror han inte på. Då hade ryssarna inte tömt gränsen mot Finland och Baltikum.

Oscar Jonsson … … är forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. På fritiden gillar han att läsa, träna och klättra, även om en skada sätter stopp för det sistnämnda just nu.

Han läser gärna flera böcker samtidigt, för tillfället Johan Floderus Gisslan i Iran Bredvid sängen ligger också The Book of Disquiet av Fernando Pessoa.

Oscar Jonsson har sambo, ett barn och ett torp i Västmanland där han brukar hugga ved, elda och vara i naturen.

AVHANDLINGEN BLEV KLAR 2018 och Oscar Jonsson fick först ett föräldravikariat som chef på en tankesmedja och sedan ett chefsjobb på ett forskningscenter i Madrid, dit han flyttade mitt under pandemin. Däremellan skrev han en bok baserad på sin avhandling, The Russian Understanding of War – När jag tittade i min kalender för veckan insåg jag att det roligaste var den där föreläsningen jag gav om boken någon eftermiddag eller kväll ibland. Och att jag verkligen ville komma tillbaka till expertrollen. Han flyttade hem till Sverige för en fast anställning på Försvarshögskolan någon månad innan Ryssland invaderade Ukraina. Hösten samma år kom boken Hotet från Ryssland och två år senare Försvaret av Sverige – Jag tycker att akademin har det unika

– Om man verkligen trodde att Nato var på väg att militärt anfalla, då hade man inte gjort så. Men de människorna som ställer sig på Röda torget med plakat och säger att ”vi kanske ska prova lite demokrati”, skulle jag säga är bland de svåraste hoten för den ryska ledningen.

En rad händelser i Georgien, Ukraina och Belarus, men också den arabiska våren, har del i den utvecklingen. Ukraina är helt enkelt ett hot mot rysk regimsäkerhet, säger Oscar Jonsson.

– Ryssland vill ha inflytande i sina grannländer och upplever sig som osäker om man inte har kontroll och har buffertstater. Där är Ukraina extra viktigt av historisk anledning.

Ryssland försökte få kontroll över Ukraina med icke-militära medel först, under Viktor Janukovytjs tid som president. Sedan med annekteringen av Krim 2014. För varje år som gick efter det upplevde ryssarna Ukraina som mer stabilt, demokratiskt och västintegrerat. Tiden var på väg att rinna ut och då återstod bara en fullskalig invasion, beskriver Oscar

TOMT HOT

Om Ryssland verkligen såg Nato som ett reellt anfallshot hade man inte tömt gränsen mot Finland och Baltikum, tror Oscar Jonsson.

Mötet

Oscar Jonsson

”... det i synnerhet största frågetecknet är USA.

Om de är beredda att sätta någon form av rejäl press på Ryssland eller inte.”

Jonsson. Hur kriget kommer att sluta är däremot en fråga han helst duckar.

– Inte för att vara tråkig men jag tror inte att det går att svara på. Men när det har hänt så kan jag berätta varför det hände.

Sedan inser han:

– Det där var ju tråkigt, men allt beror på vad omvärlden gör.

Dagens styrkeförhållanden mellan Ukraina och Ryssland är tydliga, säger han. Men om EU skulle ta hand om ryska centralbankstillgångar eller om USA:s president Donald Trump sätter hårt mot hårt. Då blir läget ett annat.

– Jag tror att det i synnerhet största frågetecknet är USA. Om de är beredda att sätta någon form av rejäl press på Ryssland eller inte.

DET FINNS OCKSÅ frågetecken kring Rysslands ekonomi, även om Oscar Jonsson har svårt att se att det skulle påverka landets militära kapacitet på kort sikt.

– Den prioriterar de oavsett. För att sätta det i kontext lade man 10,6 biljoner rubel förra året och 13,2 biljoner rubel, eller ungefär 45 procent av statsbudgeten på försvar och säkerhet, i år. Samtidigt som man skär ned på vård, skola, omsorg, högre utbildning och forskning.

Han tror inte på någon omedelbar ekonomisk kollaps i Ryssland.

– Men det man gör på medellång sikt är att man försämrar väldigt mycket av det som du vill ha i en hälsosam ekonomi.

Det är alltså i takt med det här omvärldsläget som Sverige behöver utveckla sitt försvar, för att återknyta till inledningen. Och det finns en del att göra, menar Oscar Jonsson. Just nu bygger Sverige den försvarsmakt som behövdes innan 2022.

– Vi gör ganska mycket det vi alltid brukar

göra. Köper svindyra plattformar i få antal som tar lång tid att leverera.

Det som hänt i och med kriget i Ukraina är att relativt billiga vapenbestyckade drönare kommunicerar med varandra i uppkopplade informationssystem. Sverige håller en hög teknologisk nivå, men i för liten skala. Det som saknas är en mix, säger Oscar Jonsson.

– Du behöver ha en väldigt kompetent kärna och den bygger vi. Men du måste också ha en massa som kompletterar den kärnan för att vara relevant i det moderna kriget.

Han beskriver också hur Ryssland bygger ett försvar som går ut på att underminera den ideologiska attraktionskraften av väst, vilket gör hotbilden bredare.

– Det finns massa saker vi behöver göra militärt men det finns också mycket annat. Vårt öppna ekonomiska system, våra öppna informationsdomäner, cybersäkerheten. Man behöver få ett helhetsgrepp kring det där, säger Oscar Jonsson. ○

Forskar om rysk krigföring

Oscar Jonsson har disputerat i krigsvetenskap vid Kings College i London. Hans forskning handlar bland annat om Ryssland, rysk krigföring och AI. För närvarande studerar han ryska lärdomar från kriget i Ukraina. Han skriver också en akademisk bok om Rysslands generalstab, planerad att ges ut våren 2026. Han är författare till tre böcker. The Russian Understanding of War: blurring the lines between war and peace (2019), som bygger på hans avhandling, Hotet från Ryssland (2023), och Försvaret av Sverige (2024), som fick Stora fackbokspriset 2025.

MODERNT FÖRSVAR

Sverige bygger den försvarsmakt som behövdes innan 2022. Försvaret håller visserligen en hög teknologisk nivå, men i för liten skala, beskriver Oscar Jonsson.

Inom svensk polis har forskningen traditionellt sett inte haft en naturlig plats. Kritiker har hävdat att klimatet i Polismyndigheten till och med är forskningsfientligt. Kan en egen vetenskaplig disciplin – polisvetenskap – ändra på det?

Klart är i alla fall att akademiska positioner tillkommer inom ämnet. Förra året utsågs den första professorn i polisvetenskap och den nuvarande höstterminen började den första doktoranden.

text: Emma Eneström

illustrationer: Nils­Petter Ekwall

Sid. 33

En polisvetenskap börjar ta form

Sid. 38

Hon är Sveriges första doktorand i polisvetenskap

En polisvetenskap börjar ta form

En egen akademisk disciplin knuten till polisyrket – polisvetenskapen – tar form. Men varför tenderar implementeringen av forskning i Polismyndigheten att ligga kvar i startgroparna?

Professor Mehdi Ghazinour slår sig ner bakom skrivbordet i ett rymligt rum på Södertörns högskola. Sladdar ligger huller om buller på golvet. Polisutbildningen har till hösten flyttat till sprillans nya lokaler.

2024 utsågs Mehdi Ghazinour till professor i polisvetenskap och blev den första i ett för Sverige helt nytt ämne. Han har rötterna i psykiatrin och fick upp ögonen för polisers psykiska hälsa via sitt kliniska arbete med anhöriga till poliser.

– När polisutbildningen i Umeå öppnade för 25 år sedan, den första utanför Stockholm, sökte jag mig dit för

”Vi som är poliser och har disputerat, de flesta av oss, lämnar ju polisen för att vår kompetens inte värderas.”

att arbeta som lärare i undervisning som rörde psykisk ohälsa.

Sedan två år har Mehdi Ghazinour sin hemvist på institutionen för polisiärt arbete vid Södertörns högskola. Han upplever att polisforskningen börjar ta plats på utbildningen alltmer.

– De polisiära lärarna som jobbar på skolan är intresserade och forskningstillvända.

Mehdi Ghazinour

Södertörns högskola har haft polisutbildningen sedan 2015 då Polishögskolan i Sörentorp norr om Stockholm lades ner. Innan Polisskolan, som det hette då, slog upp dörrarna 1970 fanns ingen formell enhetlig polisutbildning i Sverige. Under 1980-talet fanns ambitioner om att göra högskoleutbildning av polisutbildningen. Skolan bytte namn till Polishögskolan. Men även om utbildningen numer sker på akademiska lärosäten och ger högskolepoäng leder den fortfarande inte till någon kandidatexamen. Det trots att flera statliga utredningar under åren har föreslagit detta. En statlig utredare som figurerat i de här sammanhangen är i dag rikspolischef. Petra Lundh lämnade år 2016 in utredningen Polis i framtiden – polisutbildningen som hög-

Polisutbildningen

i Sverige genom tiderna

1876

En polisiär utbildning med teori och praktik och krav på examen, etableras i Sverige för första gången.

1977

Polisskolan slår upp portarna i Solna, närmare bestämt Sörentorp, utanför Stockholm.

skoleutbildning (SOU: 2016:39). Men som utredare har hon alltså inte utvärderat huruvida utbildningen ska bli akademisk utan hur det skulle se ut om den var det. I dag är polisutbildningen fortfarande en uppdragsutbildning och samtidigt ger den 120 högskolepoäng. För att samla ihop till en kandidat får man komplettera med andra kurser. Polisutbildningen utförs i dagsläget på fem lärosäten som ska bli sex inom en snar framtid. På två av lärosätena pågår aktivt arbete med att inom ramen för polisutbildningen erbjuda en akademisk fortsättning i form av forskarutbildning.

NÄR POLISUTBILDNINGEN PÅ Södertörns högskola började fick studenterna bussas till olika platser för flera av de praktiska momenten. I de nya lokalerna finns skjutbanor och annat i anslutning. Och på samma sätt som det ska finnas rum för det praktiska vill man också från lärosätets sida bygga in forskningen som en naturlig del av utbildningsmiljön.

Mehdi Ghazinour saknar ett större engagemang för forskningsdelen på utbildningen från Polismyndigheten. – Man vill ju att forskningen ska in på utbildningarna, men de vill bara finansiera själva utbildningen. Min idealbild skulle vara att myndigheten och lärosätena tillsammans skapade en samverkansgrupp. Polismyndigheten har 40 000 anställda och ett antal disputerade poliser. De borde kunna bättre, säger han.

Även vid Umeå universitet finns i dag en professor i polisvetenskap. Här finns också landets enda docent i ämnet, Jonas Hansson. Han har en bakgrund som polis och brinner för att föra forskningen och det operativa polis arbetet närmre varandra.

I Umeå var man först med ett magisterprogram i polisvetenskap och den första doktoranden i ämnet som nu

1982

Polisskolan döps om till Polishögskolan då ambitionen är att polisutbildningen ska integreras i högskolan.

är klar för att påbörja sin forskarutbildning hör egentligen hemma på Södertörn men kommer att doktorera i Umeå. Jonas Hansson hoppas att doktoranderna snart ska kunna bli fler.

– Nu kämpar vi med att få till finansiering och det är väldigt hård konkurrens om pengarna.

Teoretiskt starka och etablerade discipliner, som kriminologi, är svåra att konkurrera med, enligt Jonas Hansson.

FÖR ATT FORSKNINGEN kring polisiärt arbete, brottsbekämpning och brottsförebyggande ska kunna tas på allvar och i förlängningen få medel i större utsträckning tror Jonas Hansson och flera med honom att grundutbildningen skulle behöva leda till en kandidatexamen. Det skulle kräva att den förlängdes, vilket väcker motstånd i tider då man strävar mot att öka antalet poliser på kort tid. Polismyndigheten kämpar med ett tillväxtmål. Argument emot en akademisk polisexamen motiveras också ofta med att poliser inte behöver mer teori.

– Jag intervjuade en instruktör från Norge i dag. Han är ju praktiker men har också en kandidat och skriver artiklar om det han jobbar med. Det betyder inte att utbildningen ska teoretiseras. Det har att göra med att det ställs helt andra krav på en akademisk grundutbildning. Men det skulle ju krävas att hela utbildningen granskades och omformades till viss del, säger Jonas Hansson.

Han har också en tanke om att det skulle gynna både forskningen och polisyrket om det ställdes högre utbildningskrav för att avancera i poliskarriären.

– Vi som är poliser och har disputerat, de flesta av oss, lämnar ju polisen för att vår kompetens inte värderas. En

2000

Polisutbildningen öppnas i Umeå. Den första polisutbildningen placerad vid ett universitet.

2001

Polisutbildningen i Växjö slår upp dörrarna.

kandidatexamen och utbildning på avancerad nivå bygger ihop systemen. Ska du bli specialistsjuksköterska går du ju tillbaka till universitetet för att få rätt kompetens.

FLERA FÖRESPRÅKARE FÖR att polisutbildningen ska leda till kandidatexamen menar att det skulle stärka professionen och ge större legitimitet åt yrkeskåren. Men också att det skulle ge mer forskning som polisverksamheten skulle kunna dra nytta av. Polisförbundet har länge stått bakom att göra en högskoleutbildning av polisutbildningen och Polismyndigheten har inte sagt emot. Men det tycks alltid vara andra prioriteringar som står i vägen.

I en intervju i Polistidningen som gjordes 2021 uttalar sig dåvarande forskningssamordnare på Polismyndigheten, Per Sundström, om ett pågående arbete med att göra en samlad implementering av forskningsfrågorna i Polismyndigheten. Någon sådan hade inte funnits förut och Per Sundströms titel var nyinrättad.

Per Sundström lämnade Polismyndigheten i december 2024. Nu har arbetet tagits över av Benny Mälberg som delar på uppdraget med en kollega. Enligt honom befinner sig arbetet med att implementera forskning i Polismyndigheten än så länge i startgroparna.

– Det är ett uppdrag som vi håller på att bredda och vidareutveckla inom myndighetens förmågeutveckling.

Benny Mälberg är inte polis själv men har jobbat i Polismyndigheten i 18 år. Han ser positivt på den utveckling som nu sker mot att lärosätena med polisutbildningen bygger på med magisterutbildningar och knyter forskningen närmare till sig genom polisvetenskap. Är det någonting lärosätena verkar efterfråga för att kunna

2015

Polishögskolan i Solna stängs och Södertörns högskola tar över polisutbildningen i Stockholm.

Jonas Hansson

Benny Mälberg

2018

Polisutbildningen

vid Högskolan i Borås startar.

2019

Polisutbildningen

vid Malmö universitet startar.

2016

Nuvarande rikspolischefen

Petra Lundh lämnar in utredningen Polis i framtiden – polisutbildningen som högskoleutbildning (SOU: 2016:39) till regeringen.

få fram doktorander är det ju forskningsmedel. Hur ser Polismyndigheten på en eventuell roll som finansiär till forskning i polisvetenskap?

– Jag har inget bra svar på det nu. Polisen finansierar redan forskning men vi behöver utveckla ett bättre sätt att hantera finansieringsfrågan. Det är något vi vill göra tillsammans med lärosätena. Jag kanske har ett bättre svar om ett år.

DOCENT JONAS HANSSON tycker att Polismyndighetens arbete med att implementera forskning i verksamheten och knyta till sig lärosätena har legat i de där startgroparna lite väl länge.

Hans bild är att Polismyndigheten som är hårt pressad av utvecklingen inom landets kriminalitet inte har ”tid att vänta på forskningen”.

– Vi här i Umeå fick ju i uppdrag att göra en vetenskaplig belysning av särskilda händelsen *Mareld och av elchockvapen. De där projekten skulle behövas följas upp. Men

Polisutbildning i våra grannländer

* Mareld: Den polisinsats som genomfördes för att hantera den eskalerande våldsspiralen i Stockholm under 2020–2021.

○ I Norge finns bara ett lärosäte för polisutbildning med placering i Oslo. Grundutbildningen här leder till en kandidatexamen.

○ I Finland leder polisutbildningen också till en kandidatexamen.

○ I Danmark är polisutbildningen en yrkeshögskoleutbildning. Den ges bara på ett lärosäte. Fram till 2015 var utbildningen treårig och ledde till en kandidatexamen, men kortades då till två år. 2019 förlängdes den igen med fyra månader.

det blev inte av här. Polismyndigheten i Norge däremot var intresserad, så nu gör vi det där.

Möjligtvis finns det ett visst kulturellt motstånd mot akademin tror den före detta polisen Jonas Hansson. Kanske i synnerhet det kritiska förhållningssätt som är naturligt för en forskare.

– Polisen i Sverige har hög kunskap, men det är stort fokus på att visa att man inte gjort något fel. Men fel kommer ju att begås, det är ofrånkomligt.

Det framstår som att de tidigare kollegorna Mehdi Gahzinour på Södertörn och Jonas Hansson i Umeå har lite olika bild av vad polisvetenskap ska vara. Mehdi Gahzinour talar mycket om att få in erfarenheter från andra discipliner. Jonas Hanssons visioner handlar mycket om verksamhetsnära forskning som kanske med fördel utförs av personer med direkt erfarenhet av polisarbete. Men frågar man dem har lärosätena ett nära utbyte och delar i stort visionerna för forskningens utveckling. Och nu har de ju också en doktorand gemensamt. Men visst, här pågår ju såklart ett race om forskningspengarna – det kan båda medge. Och om att vara tidigt ute med att etablera sig som ett viktigt centrum för forskningen.

Polisutbildningen finns, förutom i Umeå och Södertörn, i Malmö, Växjö och Borås. Nyligen beslutades att även Uppsala universitet ska få bli lärosäte för utbildningen. Vid de andra lärosätena jobbar man också med att på olika sätt implementera forskning i utbildningen. I Malmö och Växjö finns täta samarbeten med kriminologin. Man har kommit lite olika långt med att utveckla just polisvetenskap som egen disciplin. I Borås har man ambitionen att kunna erbjuda ett magisterprogram i polisvetenskap och på sikt också forskarutbildning. I Malmö har man redan startat ett magisterprogram i polisiärt arbete och även

2024

Mehdi Ghazinour vid Södertörns högskola blir den första professorn i polisvetenskap. I Umeå blir Jonas Hansson, tidigare polis, den första docenten i ämnet.

2027

Ytterligare ett lärosäte får utbilda poliser när polisutbildningen vid Uppsala universitet förväntas öppna.

2025

Umeå får en professor i polisvetenskap. Den första doktoranden i polisvetenskap påbörjar sin forskarutbildning.

forskarutbildningskurs i polisvetenskap för doktorander i andra ämnen. På Linnéuniversitetet i Växjö har man polisiärt arbete upp till kandidatnivå.

POLISEN, FORSKAREN OCH debattören Stefan Holgersson har gjort sig känd för att vara mycket kritisk mot Polismyndigheten, inte minst dess förhållningssätt till forskning. Han har dock hela tiden, parallellt med forskningen fortsatt som polis. Nu arbetar han heltid i myndigheten som samordnare för det brottsförebyggande arbetet i Polisregion Öst.

Hans bild av Polismyndigheten är att den fortfarande rymmer en ganska skeptisk hållning till forskning och till den akademiska världen.

– När jag var på BB för några år sedan med mitt nyfödda barn satt jag och åt i personalmatsalen på sjukhuset. Jag slogs av hur läkarna, sjukvårdspersonalen, satt och pratade om forskning. Intresset för forskning var så mycket större och en del av vardagen.

Stefan Holgersson

Det är ovanligt vid fikabordet i polishusen, menar han.

– Man har inte den traditionen. En kunskapsfientlig organisation på många sätt. Inte alla poliser eller polisanställda är väl det, men organisationen som sådan.

Nu, som samordnare inom den brottsförebyggande verksamheten, säger Stefan Holgersson att han använder forskningen i sin egen arbetsvardag hela tiden. Och att det tas emot väl av hans chefer.

– Men det är jag ju ganska ensam om. Hur ser du på framväxten av en egen akademisk disciplin för poliserna, knuten till polisutbildningen? – Jag vet inte om jag har funderat på var polisforskning-

”Polisen i Sverige har hög kunskap, men det är stort fokus på att visa att man inte gjort något fel. Men fel kommer ju att begås ...”

en ska ligga, men beroendet till Polismyndigheten blir ett problem.

En högskola eller ett universitet som bedriver polisutbildning är beroende av en god relation till Polismyndigheten, menar han.

– Då är ju frågan om man vågar granska polisverksamheten kritiskt.

I Norge, där Stefan Holgersson tidigare haft en professur, finns bara ett lärosäte för utbildning av poliser.

– Då kan ju inte myndigheten sätta press genom att spela ut lärosäten mot varandra.

Men att skapa en bas för att forska via polisutbildningen är någonting Stefan Holgersson ställer sig bakom.

– Jag har alltid varit positiv till att göra utbildningen till en akademisk utbildning men med det sagt inte en mer teoretisk utbildning. Jag tycker utbildningen ska vara längre men studenterna ska ut i fältet tidigare. Om man ser på till exempel läkarutbildningen är ju den väldigt praktisk, även om den kräver tung teoretisk kunskap. ○

FORTSÄTTNING. Anna Elmquist är Sveriges första doktorand i polisvetenskap

Hon är Sveriges första doktorand i polisvetenskap

Anna Elmquist har efter trettio år som polis lämnat yrket till förmån för forskningen. Hon är den första att antas som doktorand i ämnet polisvetenskap.

När Anna Elmquist gick i högstadiet, på nittiotalet, fick hon praoa på Huddingepolisen. Bland annat på krimjouren. Ett rån ägde rum under hennes veckor där. Utredarna slet med att via olika vittnesuppgifter få fram ett registreringsnummer på flyktbilen.

– Jag har alltid gillat hjärngympa och satte mig ned och började pussla med de här olika delarna som vi fått in och presenterade det för utredarna.

När hon lade fram sina idéer uppmuntrades hon att söka in till polisutbildningen efter gymnasiet. Så fick det bli. Polishögskolan i Stockholm och sedan aspirant i södra Sverige.

Efter några år i Eslöv och Malmö, främst i yttre tjänst, återvände Anna Elmquist till Stockholm. Hon har alltid haft siktet inriktat på utredning och det är med det hon sedan har jobbat på olika sätt. På krimjouren, med utredningar av brott mot barn och även på Ekobrottsmyndigheten under en period.

– De hade väldigt bra fortbildningar där då, säger hon.

Hon har alltid haft ett behov av att utbilda sig och lära sig mer och har under stora delar av sitt polisliv studerat parallellt. Framför allt psykologi men också juridik och polisiärt arbete.

De sista åren inom Polismyndigheten jobbade hon med ekonomisk brottslighet och bedrägerier. Hon tyckte det var spännande och stimulerande.

– Men inflödet av ärenden var stort.

I SAMBAND MED att hon gick polisens egen utbildning till förundersökningsledare blev hon tillfrågad om att själv börja undervisa.

– Det fungerade inte riktigt för mig att göra det då. Och samtidigt hade jag hört att det var på gång att Södertörns högskola skulle få polisutbildningen.

Hon sökte sig i stället dit som polislärare. Under tio år har hon undervisat i brottsutredningens juridik, psykologi, förhörsmetodik och polisiärt arbete.

– Det här är en lärande och dynamisk organisation. Jag älskade att jobba som polis, men här på högskolan hittade jag hem.

Hon tycker att det inom Polisen ofta saknas tid för reflektion. När man kanske skulle behöva utvärdera är man redan på väg att lösa nästa uppgift. Här ser hon också en tänkbar förklaring till att det är så svårt att implementera forskning i Polismyndigheten.

– Vi skriver jättemycket som poliser. Antecknar och

rapporterar. Men vi är inte bra på att reflektera och utvärdera.

Anna Elmquist jämför polisens arbete med sjukvården. På ett sjukhus skulle man aldrig nöja sig med att ”ta in fler folk” eller ”testa lite saker som har funkat förut”. Hon menar att i den miljön gör man ingenting utan empirisk förankring och praktisk erfarenhet. Något hon saknar med polisjobbet är dock den kollektivistiska andan. Hon säger fortfarande ”vi” när hon pratar om sin gamla arbetsgivare.

– Inom akademin finns en tendens att värna det egna och det kan ibland kännas egoistiskt. Jag kommer från en kultur där man hela tiden stöttar varandra i kollektivet.

Som polislärare på polisutbildningen är man fortfarande anställd på Polismyndigheten. Men i juni sade Anna Elmquist upp sig från myndigheten.

Hennes forskartjänst finansieras av institutionen för polisiärt arbete vid Södertörns högskola, men forskarutbildningen är knuten till Umeå universitet, som ännu är ensamt om att ha tillstånd för att bedriva forskarutbildning i polisvetenskap.

– Det är en förmån att få vara en del av de här två forskningsmiljöerna.

Om hon hade fått välja hade Anna Elmquist gärna haft kvar sin anställning i Polismyndigheten på några procent och haft kvar en fot i verksamheten. Men alternativet hon erbjöds var en heltid.

– Jag tror att det hade varit smartare att använda min kompetens på ett annat sätt. Men jag stänger inga dörrar.

ANNA ELMQUIST ÄR inte ensam att som forskare och polis ha haft en önskan om att få ha en fot kvar i Polismyndigheten. I en studie från Linnéuniversitetet som undersöker akademiseringsprocesser inom polisutbildningen och polisorganisationen har 20 disputerade poliser intervjuats om hur de ser på möjligheten att få användning för sin forskningskompetens i Polismyndigheten.

Här framgår att flertalet av de disputerade poliserna lämnat Polismyndigheten. De beskriver att de gärna hade velat verka i ”båda världarna” men tvingades lämna Polisen när organisationen inte skapade utrymme för deras kompetens. I artikeln beskrivs också hur de tycker att de möter ett svagt eller obefintligt intresse för forskning hos polisledningen.

Anna Elmquist tror inte att Polismyndigheten är generellt ointresserad av forskning men att det finns ett inslag av kulturkrock.

– På Polisen går saker fort, i forskningen är ledtiderna långa. Och det är helt olika traditioner.

Trots att hon lämnat Polismyndigheten hoppas Anna Elmquist kunna vara med och bygga broar mellan Polisen och forskningen. Och hon betonar att hon vill ägna sig åt forskning som ska göra nytta i polisverksamheten. Hon är av den bestämda uppfattningen att forskningen måste ligga nära professionen.

– Jag vill titta på hur vi kan utreda bättre. Vad är det som fungerar och varför? Vilken kunskap är viktig för att

Anna Elmquist

”Inom akademin finns en tendens att värna det egna och det kan ibland kännas egoistiskt.”

kunna göra kvalitativa utredningar, på både individ- och organisationsnivå?

Hon talar om att ge kriminalverksamheten en renässans och återkommer flera gånger till vikten av bra kriminalpolisarbete, av att identifiera framgångsfaktorer och att bevara det som fungerar.

– Gör man det blir man mindre benägen att slå sönder verksamheter som faktiskt fungerar bra. Man kan freda kärnfaktorerna. Det är egentligen klon i vad jag vill göra: att skapa verktyg så att man som chef inom utredningsverksamheten ska kunna peka på vad som fungerar för att kunna fortsätta.

POLISMYNDIGHETEN SKULLE HA mycket att vinna på en renässans för kriminalverksamheten. Utredarprofessio nen, med undantag för utredare på grova brott, har sjunkit i status under de senaste decennierna. Det finns flera förklaringar till det. Generationsskifte och omorganisationer som gjort att mycket erfarenhet och kompetens gått förlorad. I en kultur där mycket av kunskapen förs vidare från polis till polis får det betydelse.

Allra svårast har det blivit på mängdbrottssidan. Här växer högarna på polisernas bord. Anna Elmquist frågar sig vad det gör med det så kallade samhällskontraktet när brott som stöld och bedrägerier, som kanske slår sönder människors tillvaro, inte upplevs prioriterade av medborgarna.

Hon bekymras också av att mängdbrott inte utreds trots att man vet att de ofta är kopplade till grov organiserad brottslighet.

För att kunna använda polisvetenskapen för att förbättra polisarbetet ser Anna Elmquist stora fördelar med att som forskare ha en bakgrund i polisyrket. När hon skrev sin magisteruppsats i polisiärt arbete intervjuade hon förundersökningsledare i Stockholms län.

Hon ställde frågan till utredarna ”vad är det första du tänker på när du får ett ärende?”. En fråga examinatorn hade svårt att förstå. Men för henne som polis gav svaren mycket information, då hon vet att den där första tanken kan få stor betydelse för hur man går vidare med ärendet.

– Många hade ju till exempel ”en kollega” som i första hand frågade sig om ärendet var nedläggningsbart.

Hur känns det då att bryta ny mark och vara först ut att doktorera i ett nytt ämne?

– Jag känner verkligen att äntligen, det är jättekul. Epitetet först ut gör ju också att det kan uppmärksammas en del. Men jag vill verkligen rikta tack till de poliser som gått före mig och doktorerat inom andra forskningsfält. De som banat väg. ○

Robin Herbert Disputerad

Elbil köps inte

alltid

av miljöskäl

Att köra elbil i jobbet kan väcka viljan att skaffa en egen, visar Robin Herberts avhandling.

Och ett elbilsköp beror rätt ofta på annat än miljöintresse.

Robin Herbert, som nyligen disputerade vid Umeå universitet, beskriver sig som hållbarhetsforskaren som blev företagsekonom. I sin avhandling har han undersökt varför svenskar köper elbilar och hur marknadsföringen av fordonen kan förbättras, vilket i förlängningen skulle kunna bidra till minskade utsläpp från transportsektorn.

För att kartlägga läget har han gjort två enkäter, en bland svenskar som äger elbil privat och en bland kommunanställda som kör elbil i jobbet.

– En viktig slutsats är att de som kör elbil på jobbet har större chans att få ett privat intresse för elbilar än de som inte har elbil på jobbet.

Något som förvånade honom var att det i båda grupperna fanns en rätt stor andel, runt 25 procent, som inte var så intresserade av miljöfrågor. Bland de som köpt elbil privat kunde annat vara viktigare, som intresse för ny teknologi och design.

ROBIN HERBERT MENAR att studien bland annat visar att elbilsproducenter i Sverige och globalt bör sälja hårdare mot företag och organisationer, där en enda kund innebär stora volymer sålda bilar, plus att de anställda som kör bilarna sedan kan bli sugna att köpa elbil även privat. Men det gäller också att segmentera kundgrupper, då miljöfrågan inte engagerar alla.

– Där gäller det att hitta andra försäljningsargument kring låg driftskostnad, ny teknologi, design och liknande. ○

Bertil Janson

Avhandlingen

Titel: Sustainable consumption in the electric vehicle context:

Investigating the effects of norms, branding, and spillover.

Ämne: Företagsekonomi.

Lärosäte: Umeå universitet.

Disputationsdatum: 10 oktober 2025.

Folk Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se

NYTT JOBB

Ny rektor i Gävle

Anders Kottorp är ny rektor vid

Högskolan i Gävle sedan 1 oktober. Han är professor i arbetsterapi vid Malmö universitet, där han fram tills nu haft en tjänst som dekan på fakulteten för hälsa och samhälle. Innan dess arbetade han på University of Illinois at Chicago i USA. Anders Kottorp efterträder Ylva Fältholm, som numera är rektor vid Södertörns högskola.

UTNÄMNINGAR

De platsar

i Skolverkets råd Skolverkets vetenskapliga råd ska hålla fyra möten om året, för att ge myndigheten vägledning och råd på vetenskaplig grund. Tio forskare tar plats i rådet, dessa är: Andreas Bergh, professor i pedagogik vid Örebro universitet, Ulrika Bergmark , professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet, Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad, Thomas Nygren, professor i didaktik med inriktning historia och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet, Hanna Palmér, professor i matematikdidaktik vid Linnéuniversitet, Michael Tengberg, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, Helene Ärlestig, professor i utbildningsledarskap vid Umeå universitet samt Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap och Mona Holmqvist, professor i utbildningsvetenskap, båda vid Lunds universitet. Skolverkets generaldirektör Joakim Malmström blir ordförande för rådet.

PRIS

Pedagogiskt juridikpris

Ann­Sofie Henrikson, universitetslektor i juridik vid Umeå universitet får pedagogiskt pris av lärosätets samhällsvetenskapliga fakultet. Hon får priset för sitt sätt att ”integrera forskning i undervisningen på ett sätt som engagerat

Vann med bok om tärningsspel

Iris Riddler får Vasamuseets vänners pris 2025.

bland annat för att hon genom sin forskning ”beskrivit nya mekanismer som reglerar RNA­funktionen genom så kallade exciterade tillstånd, vilket är tillfälliga konformationer som reglerar genuttryck”. Priset delas ut till forskare under 45 år och som är verksamma vid en medicinsk fakultet. Nämnda fakultet i Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund utser varsin pristagare som får en individuell prissumma om 90 000 kronor.

PRIS

Vikingaforskare tog priset

Iris Riddler, docent i litteraturvetenskap och lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna, får Vasamuseets vänners pris 2025. Hon får det för sin bok Tidh�ördriff, som handlar om ett tärningsspel som användes av bergsmän i Falutrakten i början av 1600-talet. Spelet ansågs som guds vilja och användes för arbetsfördelning och för att lösa tvister. – För mig är det ett fi nt erkännande inte bara av boken, utan också av den typ av kulturhistorisk forskning som lyfter fram vardagsliv, tro och föreställningsvärldar i det tidigmoderna Sverige. Det är roligt att se att sådana perspektiv väcker intresse även utanför akademin, säger Iris Riddler. Hennes forskning handlar bland annat om äldre texter, spel och pedagogiska praktiker. Vasamuseets vänners pris delas ut årligen och vinnaren får 50 000 kronor. Vad pengarna ska gå till är oklart, säger Iris Riddler. – Det har jag inte riktigt listat ut än, men risken är nog stor att pengarna förvandlas till böcker. Det brukar bli så. Linus Hellerstedt

studenterna i rättsligt svåra frågor. Med utgångspunkt i sin forskning om ekonomiskt våld och överskuldsättning har hon fört in aktuella och samhällsrelevanta teman i undervisningen”, skriver juryn i sin motivering.

PRIS Medicinpris till KI­forskare

Caroline Nilsson, överläkare på Sachsska barn­ och ungdomssjukhuset och forskare vid Karolinska institutet, får 2025 års Mogrenpris i medicin. Enligt juryns motivering vinner hon för sitt sätt att hjälpa

barn och ungdomar med svår matallergi. ”Genom att metodiskt bygga förtroende hos unga patienter får hon deras hjälp att ställa rätt frågor i sin forskning, och tar sedan resultatet tillbaka till patienterna”, skriver juryn. Prissumman är 250 000 kronor.

PRIS

Vinnare med genforskning

Katja Petzold, professor vid fakulteten för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet får Eric K. Fernströms svenska pris. Enligt juryns motivering får hon det

Neil Price, professor i arkeologi vid Uppsala universitet, får Disapriset för boken Ask och Emblas barn Boken handlar om vikingatiden, som också är hans forskningsområde. Enligt juryns motivering får Neil Price priset för att han med boken tecknar en bild över ”en främmande men fascinerande kultur. Genom hans berättande träder vikingarna emot oss mer levande än någonsin, och för kanske första gången förstår vi hur annorlunda de verkligen var”. Disapriset delas ut av Uppsala universitet och Studentbokhandeln i Uppsala. Vinnaren får 50 000 kronor.

PRIS

Forskare prisas för företag

Thoas Fioretos, överläkare och professor i genetik vid Lunds universitet, får Lunds Innovatörspris. Han har grundat flera olika bolag, bland annat ett som gör programvara för analys av biologiska datamängder som används inom cancerforskning. Han står också bakom ett företag som utvecklar antikroppsterapier mot cancer. Enligt juryn får Thoas Fioretos priset för sitt sätt att ”översätta vetenskapliga upptäckter till livsförbättrande medicinska innovationer”. Priset är nytt och delas ut av Lunds universitet samt Sparbanken Skåne. Vinnaren får 250 000 kronor.

Debatt Artificiell intelligens

Det fi nns starka skäl att tro att AI inte kommer att revolutionera hur vi bedriver utbildning på det sätt som vissa tror. Det menar Pontus Bäckström, fi l dr i pedagogik.

AI­kejsaren är gammal och naken

Som en tsunamivåg sköljer en AI-debatt över svenskt utbildningsväsende. Huvudnarrativet handlar om att Sverige inte får hamna i bakvattnet, att vi måste gripa de möjligheter AI ger och att vi snabbt måste ställa om. AI kommer att revolutionera lärandet och omdana hur vi ser på undervisning, heter det.

Lärarkåren i svensk grund- och gymnasieskola har med historisk rätta förhållit sig avvaktande till detta. Det är inte första gången nya digitala verktyg ska revolutionera hur skola och utbildning ska bedrivas. Digitaliseringen under 1990- och 00-talet var långt ifrån första gången. Redan utvecklingspsykologen B. F. Skinner (ja, det var han som gav namn åt rektorn i Simpsons) drömde under 1960-talet om att skapa en undervisningsmaskin som skulle kunna individualisera lärandet genom att systematiskt, dynamiskt och adaptivt vägleda eleven genom lärostoffet. Forskning har dock visat att av de många stora löften som givits har lite infriats. På samma sätt var det med MOOC-kurserna som skulle revolutionera den högre utbildningen. Hur AI kommer att ha påverkat utbildningsväsendet om 10–20 år är naturligtvis omöjligt att veta. Osvuret är också bäst; AI är med allra största sannolikhet ingen fluga. Det fi nns dock några saker som talar för att den fullständiga revolutionen inte kommer att ske denna gång heller, vare sig i barn- och ungdomsskolan eller

i den högre utbildningen. Vi kan identifi era dessa faktorer genom att lära av dels historien, dels utbildningsvetenskapen.

”Det finns dock några saker som talar för att den fullständiga revolutionen inte kommer att ske denna gång heller ...”

För det första tycks det som att delar av ”den mänskliga pedagogiken”, som vissa forskare i utbildningsvetenskap talar om, bygger på lärande som sker i grupp. Redan innan vi etablerade skolor och akademier på det sätt vi känner dom idag organiserades ofta lärande i grupp. Det gjorde Sokrates, Platon, Aristoteles, Jesus, Muhammed, Buddha och fler därtill. Ett huvudskäl för detta är att det i gruppundervisning kan uppstå positiva synergieffekter genom att tankar och idéer bryts mot varandra, att motivation och studiedisciplin kan smitta mellan gruppmedlemmar, att vår tolerans för andra människor ökar och mer därtill. Så länge vi har en målsättning att utbildning ska bidra till de studerandes bildning, fostran och daning till demokratiska, toleranta, förstående och empatiska samhällsmedborgare kommer vi med största sannolikhet fortsätta undervisa i grupper där lärare leder verksamheten, snarare än att vi lämnar varje studerande med en skinnersk AI-applikation eller en i tid och rum distanserad MOOC.

UTÖVER DE PEDAGOGISKA skälen för gruppundervisning fi nns det – för det andra – ekonomiska och samhälleliga skäl till att undervisning i utbildningsväsendet fortsatt kommer ske i grupper. Gruppundervisningen är nämligen

utbildningsanordnarens enda sanna stordriftsfördel. Ju fler studenter som kan undervisas av samma lärare vid samma tidpunkt, desto lägre styckkostnad. Vänder vi oss till barn- och ungdomsskolan uteslutande var detta också ett skäl till att folkskolan inrättades 1842. Utöver önskan att lära barnen att läsa, skriva och räkna, var ett motiv att också ordna daglig tillsyn över barnen när föräldrarna arbetade. Detta behov kvarstår med största sannolikhet även åren 2025, 2035 och 2045. För det tredje fi nns en kunskapsteoretisk dimension som genererar motvikt till den fullständiga AI-revolutionen. Enligt visst fi losofi skt tänkande krävs för att vi människor ska ha kunskap om något (i) att vi håller det

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

för sant, (ii) att det också är sant i verkligheten samt (iii) att vi har goda skäl att tro att det är sant. Att vi som individer har kunskap om en viss sak utgör basen för vårt kritiska tänkande. När någon gör ett motsatt påstående till något vi håller för sant, då väcks en kritisk instinkt i oss och vi ifrågasätter utsagan.

UNDERVISANDE LÄRARES huvuduppgift är att förmedla kunskaper till de studerande. Det innebär att det åligger lärare att få studenten att hålla vissa fakta för sanna, att stå som garant för att dessa fakta också är sanna i verkligheten samt ge studenterna goda skäl att också tro att det är sant. Trots att våra studerande, oavsett nivå i utbildningsväsendet, kommer

kunna inhämta kunskaper via AI är det långt ifrån säkert att det kommer leda oss till slutsatsen att lärare ska sluta förmedla kunskaper. Mycket talar för att det blir precis tvärtom, att vi snarare kommer fästa större vikt vid lärares kunskapsförmedling. Detta gäller kanske i synnerhet att ge de studerande skäl för att hålla vissa saker för sant, för att därigenom också kunna upprätthålla ett källkritiskt förhållningssätt, även till utsagor som kommer från just AI.

Vi har alltså starka skäl att tro att AI inte kommer att revolutionera hur vi bedriver utbildning på det sätt många debattörer vill måla upp. Det kommer att påverka, men sannolikt inte så genomgripande som vissa tror.

MED DETTA SAGT har naturligtvis AI redan reell påverkan på undervisningen. Det mest uppenbara dilemmat har gällt hur fusk kan och bör hanteras. Vissa har till och med föreslagit att högskolor helt ska sluta att examinera studenter och överlåta detta till framtida arbetsgivare. Regelverk och riktlinjer efterfrågas, gärna från staten.

Vad som är intressant att notera är att från lärare själva är det, med några få undantag, tyst i debatten. Kanske beror detta på att AI egentligen är en ganska simpel sak att hantera didaktiskt. Inför undervisning måste en lärare alltid ställa sig de didaktiska frågorna vad de studerande ska lära sig, hur de ska lära sig detta och varför de ska lära sig detta. De didaktiska frågorna kommer därför ibland ha svar som involverar AI, ibland ha svar som helt utesluter AI. Om en studerande måste lära sig vissa saker utantill i historia, för att kunskapen ska utgöra bas för hens källkritiska tänkande inom en domän, då kan examinationen av momentet inte baseras på att studenten använder AI. Om den studerande däremot ska lära sig att prompta på ett effektivt sätt, då kanske både kan och bör en kommande examination ske med hjälp av AI. På samma sätt gäller naturligtvis för själva undervisningen.

Mer komplicerad än så är faktiskt inte AI-frågan ur ett didaktiskt perspektiv, och för det behövs inga riktlinjer från staten. Det visste Comenius redan år 1657 och det har lärare i utbildningsväsendet vetat sedan dess.

Pontus Bäckström

Fil dr i pedagogik, a�ilierad forskare vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping

FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se/debatt

A­lag och B­lag i lärosätenas korridorer

• ”I takt med att lärarutbildningen akademiserats, i syfte att bli mer vetenskaplig och evidensbaserad, har en växande klyfta uppstått mellan ett slags A­lag och B­lag i lärosätenas korridorer. Detta märks tydligast i att många lärosäten rekryterar odisputerade adjungerade adjunkter och korttidsanställd personal för att sköta undervisningen, samtidigt som de framhåller höga ideal om att all verksamhet ska vila på vetenskaplig grund och att all undervisande personal ska vara disputerad. Högskolelagen och Universitetskanslersämbetets granskningar betonar vikten av vetenskaplig grund, och samma krav återkommer i den senaste lärarutbildningsutredningen (SOU 2024:81). Samtidigt förekommer stora och även ökande inslag av adjungerade adjunkter – yrkesverksamma lärare som tillfälligt undervisar vid universitet och högskolor.”

Erik Cardelús , fil dr i språkdidaktik, i en debattartikel på universitetslararen.se.

Man måste också �örstå att det �örlagen gör kostar pengar. Böcker är inte bara att skriva manus utan också redaktörskap, korrektur, formgivning, tryck och distribution.”

Per Kornhall, ordförande Läromedelsförfattarna, i en replik på Hanna Sofia Rehnbergs debattartikel.

Debatt Chefstäthet

När administrativ logik ersätter akademiskt omdöme riskerar universitetens kärna att gå förlorad. Det skriver Karin Strömqvist Bååthe, doktorand i arbetslivsvetenskap.

Behöver vi chefer som räknar låtsastimmar?

Chefstätheten på svenska lärosäten ökar (Universitetsläraren 4, 2025), och med den växer en ny typ av mellanchef fram – avdelningschefen, vars huvuduppgift är att kontrollera timmar utifrån tvivelaktiga kursfaktorer och löst förankrade ekonomiska modeller. I teorin skapar de struktur, men i praktiken reduceras kollegiet ofta till en produktionsenhet där tidrapportering prioriteras framför att matcha kurser och forskningsprojekt med rätt kompetens och där ”tankar får ta tid”.

Som doktorand i arbetslivsvetenskap, ett fält där vi studerar organisering, styrningsmodeller och villkor i det moderna arbetslivet fi nner jag det slående hur tydligt mönstret från privat sektor och andra delar av offentlig sektor nu präglar även våra universitetet och högskolor: vi mäter mer, räknar mer, rappor-

terar mer och kontrollerar mer – men får inte nödvändigtvis bättre verksamhet eller budgetstyrning. Tvärtom.

ATT ORGANISERA AKADEMINS vardag utifrån administrativ logik riskerar att trumfa kvalitet, samverkan och innovation. Tidredovisning på kurs- och avdelningsnivå skapar falsk trygghet, fragmenterar verksamheten och gör budgetlandskapet svåröverskådligt – särskilt när fasta löner utgör största kostnaden och takbelopp samt forskningsanslag den största intäkten.

och resursfördelning kan hanteras av administrativ personal, kollegiala grupper med roterande ansvar eller en stödd prefektfunktion, särskilt i mindre miljöer.

HÅLLBART AKADEMISKT LEDARSKAP utgår från samhällets, verksamhetens och akademins behov – inte från stelbenta system och schemateknik. Det förutsätter förståelse för ämnets, kursernas och forskningens interna logik samt förmåga till tvärvetenskaplig orientering, inte bara kunskap om Ladok, Time Edit eller budgetmodeller baserade på symboliska ”monopolpengar” i strikt avdelningseller ämnesfokuserade stuprör. Denna typ av timstyrning tar dessutom ingen hänsyn till bredd eller spets – allt kokas ihop i samma soppa.

Svensk högre utbildning vilar historiskt på en kollegial grund. Att avprofessionalisera den akademiska arbetsmiljön genom att införa fler chefer som inte har verklig insyn i innehållet, men ändå makt över resurserna, underminerar just den kollegialitet som gjort våra lärosäten starka. I förlängningen riskerar vi att skapa en misstroendekultur, där timmar, scheman och ”täckt tjänst” blir viktigare än pedagogisk utveckling, forskningskvalitet och kollegialt ansvar. Det är ett högt pris att betala – och det är inte ett system som gör akademin bättre.

Avdelningschefer som fokuserar på timmar fungerar ofta som interna produktionsledare: undervisning bemannas, årsarbetet ska ”gå ihop” och resurser hållas inom budget. Resultatet blir minskat kollegialt infl ytande och detaljstyrning av professionellt omdöme: hur mycket tid får ett moment? Är kursen eller forskningen täckt enligt modellen? Flexibilitet saknas, och akademiker styrs som timresurser snarare än kunskapsbärare med professionell integritet. Dessutom hindrar dessa mentala ”timstängsel” tvärvetenskaplig och kollegial samverkan, eftersom ingen vill riskera kritik från chefen genom att ”ge bort” sina eller avdelningens timmar till en mer kompetent gästföreläsare. Samordning behövs ibland, men kräver inte alltid fler mellanchefer. Schemaläggning ”Vi mäter mer, räknar mer, rapporterar mer och kontrollerar mer – men får inte nödvändigtvis bättre verksamhet.”

SOM DOKTORAND ser jag tydligt från insidan hur kollegiet tystnar när beslut tas någon annanstans, hur tid snarare än mening styr, och hur yrkesstolthet, engagemang och nya forsknings- och uppdragssamarbeten kvävs av administration. Allt fler efterfrågar ledare med både akademisk och samhällsförankring som visar tillit och står fast vid universitetets kärnvärden. Det är inte nostalgi – det är en nödvändig riktning framåt.

Därför vill jag uppmana till en diskussion om vilket slags ledarskap vi behöver inom akademin. Behöver vi verkligen fler timräknande avdelningschefer?

Karin Strömqvist Bååthe Doktorand i arbetslivsvetenskap, Mälardalens universitet, och adjunkt, Högskolan Dalarna

Generativ AI har snabbt blivit en självklar del av universitetsvardagen. Men varför passar tekniken så väl in? Jo, den avslöjar ett system som redan formats av New Public Management, skriver Sara Stenkvist, lektor i offentlig kommunikation.

AI blottar ett universitetssystem i kris

A lla använder det – studenter, lärare, forskare. Kursplaner, uppgifter, feedback och reflektioner kan nu produceras på sekunder. Sanningen är att vi har byggt ett universitetssystem där en maskin faktiskt kan ersätta oss. Om vi inte vill reduceras till administratörer i ett självspelande system måste vi börja tala klarspråk om den ekonomiska styrningen – om hur tid, mätbarhet och resurser kommit att styra allt men sällan räcker till det som faktiskt betyder något. Generativ AI gör sitt intåg i en universitetsvärld som länge präglats av marknadslogik, mätbarhet och standardisering. Det som kan räknas är det som räknas – publikationer, citeringar, studentgenomströmning och rankningar. Studenter är kunder och produkter på samma gång. Budgetar måste gå ihop, siff ror måste se bra ut, det som är dyrt bantas ned. Antalet lärarledda timmar minskar, och lärande reduceras till mätbara prestationer som enkelt kan examineras och kontrolleras. Allt annat är för tidskrävande.

mar” till det mest centrala uppdraget – undervisning – är talande. Samtidigt upplever sig studenter inte ha tid med sina studier. De har fullt upp med annat, jobbar heltid för att ha råd att konsumera, resa, leva.

”När lärares och forskares arbete reduceras till att följa mallar och rutiner, förlorar professionen sitt kärnvärde: det akademiska omdömet.”

I ett sådant klimat blir generativ AI en teknologisk befrielse. Äntligen någon som kan ta hand om det där som tar tid från det som räknas. Äntligen någon som kan skriva texter, tentor, kursplaner, lärandemål, bedömningskriterier, lektionsplaneringar, föreläsningar, feedback och bedömningar. Riktlinjer följs, kursplaner skrivs enligt mall, och studenttexter produceras enligt IMRaD-modellen – korrekta, strukturerade, mätbara. Allt fungerar. Ett system utan friktion.

Som Mats Alvesson och André Spicer beskriver det: vi har skapat en kultur av funktionell dumhet – där regler och rutiner följs till punkt och pricka, men utan att någon längre frågar var�ör

till att följa mallar och rutiner, förlorar professionen sitt kärnvärde: det akademiska omdömet. Då blir tekniken bara nästa steg i samma logik – det är den perfekta arbetaren, kunden, konsumenten, produkten i ett system som redan standardiserat bort det mänskliga.

DET SOM NU riskerar att gå förlorat är inte bara vissa arbetsuppgifter, utan själva idén om universitetet som en plats för bildning, kritiskt tänkande och professionellt ansvar. När AI gör det mekaniska arbetet snabbare och billigare, blottläggs hur mycket av universitetets verksamhet som redan har blivit just mekanisk. Ett system som premierar kvantitet framför kvalitet, genomströmning framför förståelse, behöver egentligen inte människor alls.

Om vi vill försvara universitetet som en samhällelig och demokratisk institution, måste vi börja tala om systemet och styrningen, snarare än att stirra oss blinda på teknik. Frågan är inte hur vi ska ”använda AI på ett ansvarsfullt sätt”, utan hur vi ska skapa villkor som gör att det mänskliga, det bildande och det där långsamma, kreativa, nyfi kna sökandet – som kanske inte nödvändigtvis leder till någon instrumentell nytta, och som inte nödvändigtvis kan mätas – får plats igen.

SYSTEMET HAR LETAT sig in överallt. Lärarna räknar sina undervisningstimmar med rigorös precision – och upplever sig inte ha tid med undervisning. Det viktiga är forskningen. Artiklar måste produceras, det går över allt. Att höra akademiker med hög heltidslön och forskarutbildning tala om att det saknas ”tim-

Generativ AI är inte orsaken till utvecklingen, utan en logisk följd av decennier av universitetspolitik där framgång mäts i genomströmning, produktion och publikationspoäng. Den passar sömlöst in i ett system format av New Public Management, där kontroll, uppföljning och mätbarhet ersatt kollegialt ansvar och professionellt omdöme.

När lärares och forskares arbete reduceras

Det här kräver politiska beslut – inte fl er riktlinjer. Vi måste återta den akademiska professionens handlingsutrymme och återupprätta universitetets samhällsuppdrag: att stå för motstånd, kritiskt tänkande och kunskap som inte låter sig standardiseras.

Sara Stenkvist Universitetslektor i offentlig kommunikation, Göteborgs universitet

Krönika Klara Bolander Laksov, professor i pedagogik, Stockholms universitet

Häromdagen deltog jag i institutionens utbildningsforum, där program ansvariga träffas två gånger per termin för att prata om de lite större frågorna, dela erfarenheter och lära av varandra. En av mötespunkterna handlade om strategier för att hantera AI, och efter det började jag formulera en utmanande tanke.

Tillgången på generativa AI-verktyg (GAI) har skapat en situation där det är svårt att avgöra om studenters texter är resultat av deras eget tänkande och bearbetning, eller genererade av GAI, något som har lett till att många har gått tillbaka till salstentor som sätt att få reda på vad studenterna har lärt sig. Men jag undrar vad som skulle hända om vi inte stirrade oss blinda på utbildningens resultat, utan i stället fokuserade våra undervisningskrafter på processen.

JAG FÖRSTÅR ATT det fi nns invändningar. Först och främst har vi hela arbetet med Bologna. Något som jag själv i egenskap av pedagogisk utvecklare ägnade mycket tid åt. Ända sedan 2007 har vi lagt ner massor av tid på att formulera förväntade studieresultat. Vi har diskuterat verb och adjektiv: Hur väl och på vilket sätt ska studenter kunna göra vad med det här ämnet? Sedan har vi utformat lärandeaktiviteter som ska stötta studenterna att nå målen.

Men Gud nåde den som försöker examinera något i början eller mitten av kursen – då är ju inte studenterna ”klara” med sitt lärande. Det verkar över tid på många lärosäten ha spridit sig en praxis att det är först på kursens sista dag som vi anses

Låt oss

lägga

kraft på processen i utbildningen

ha ”rätt” att kontrollera vad de har lärt sig.

En annan invändning är att vi inom akademin, särskilt vi som forskar, själva är vana att bedömas utifrån våra färdiga texter: artiklar, böcker, rapporter. Men det vi försöker lära våra studenter, inte minst våra doktorander, är att texten behöver vara linjär även om inte själva processen är det. Och här undrar jag: Är det rimligt att våra bedömningar av studenters lärande fokuserar så starkt på den färdiga produkten – det tillrättalagda linjära?

studenternas tänkande, talande, samarbetande, laborerande och experimenterande?

lär känna våra studenter och deras lärandeprocesser. Att vi behöver använda vår tid annorlunda – mindre på slutexaminationer (hur många har inte klagat på hur lång tid det tar att rätta tentor?) och mer på att möta våra studenter, inspireras av dem och utmana dem. Du kanske tänker: ”Det här går inte – reglerna säger ju att vi måste …” Nej, faktum är att högskoleförordningen inte säger något om när vi ska examinera. Däremot har vi administrativa system, som Ladok, och lokala traditioner, som gör att vi lätt tror att det är på ett visst sätt.

”Hur skulle då en alternativ framtid, med en annan praxis kring examinationer, kunna se ut?”

Vad skulle hända om vi i stället vågade fokusera mer på lärandet som en levande process med

Om vi jämför med vad som stod till buds förr, då text var det huvudsakliga sättet att uttrycka förståelse, har vi idag en hel arsenal av uttrycksformer i text, tal, video, konst, drama, musik, konstruktioner och experiment. Om vi fokuserar mer på processen, till exempel genom att arbeta med lärport�öljer där lärandets utveckling dokumenteras och reflekteras över, tror jag att vi kan motverka risken att AI minskar studenters engagemang i kunskapsbearbetning.

Men detta kräver att vi lärare

HUR SKULLE DÅ en alternativ framtid, med en annan praxis kring examinationer, kunna se ut? Jag tänker att vi skulle lägga mindre fokus på själva säkerställandet att allt är klart. Vi skulle sluta lova att alla studenter som är godkända ska kunna samma saker, som om de vore färdiga kuggar i ett maskineri. I stället skulle vi lägga vår kraft på att stimulera våra studenter, socialisera dem att bli riktigt bra på att lära sig, på att vända och vrida på saker, på att ta ställning, på att kunna hantera motgångar och bidra i verksamheter med nya perspektiv. Det skulle också betyda att de organisationer som anställer studenterna när de har tagit examen får de tänkande, lärande individer, som kan bidra till att utveckla deras verksamhet för framtiden som jag hoppas att högre utbildning syftar till att bidra med.

Klara Bolander Laksov Professor i pedagogik, Stockholms universitet

Nye rektorn sir Godber Evans (Ian Richardson) och chefsvaktmästaren

Skullion (David Jason) hamnar genast på kollisionskurs.

Vild satir om anrikt

Porterhouse Blue Miniserie: Finns på Youtube (fyra avsnitt på totalt cirka 200 minuter).

Utgivningsår: 1987 på Channel 4, Storbritannien.

Serien bygger på Tom Sharpes roman Porterhouse Blue från 1973 (Examen i den högre skolan, 1992).

men korrupt college

I århundraden har Porterhouse College varit känt för sitt överdådiga kök, sina framgångar i roddartävlingar och sin låga intellektuella nivå. Men så kommer en ny rektor …

I tv-serien Porterhouse Blue ska enligt traditionen collegets rektor på dödsbädden utse sin efterträdare. För första gången på över 500 år misslyckas detta.

Det ger premiärministern tillfälle att göra sig av med en misshaglig minister varvid sir Godber Evans plötsligt blir rektor för (fi ktiva) Porterhouse College i Cambridge.

En tidigare rektor har förskingrat collegets tillgångar så i praktiken är colleget bankrutt. Men man räddar ekonomin genom dolda ”donationer”, rika familjer köper i hemlighet plats på universitetet för sina obegåvade söner. För att slippa studera kan studenterna dessutom betala för sina examina.

NÄR DEN NYA rektorn sir Godber upptäcker detta stärker det hans föresats att modernisera colleget, anta studenter enbart på akademiska meriter, öppna för kvinnliga studenter och – ve och fasa – ersätta det förstklassiga köket med självservering utlagd på entreprenad. Kollegiet protesterar vilt, men i ett försök att vinna tid fi nner de sig lismande i nyordningen.

Till strid blåser däremot chefsvaktmästaren Skullion som betraktar sig som traditionernas bevarare och collegets stöttepelare. Han har varit där i 45 år, längre än någon annan, och tjänat under sju rektorer innan

den nuvarande. Denna blandning av lojal tjänare och maktspelare i det fördolda är lysande porträtterad av David Jason (mest känd från Ett fall �ör Frost). Rollen gav honom 1988 en välförtjänt Bafta för bästa tv-skådespelare.

Miniserien är en komedi, och bitvis fars, som driver vildsint med konservativa college vid universiteten i Cambridge och Oxford.

DE FYRA AVSNITTEN är en satirisk orgie i magnifi ka akademiska miljöer där tiden stått stilla, det är slängkappor och överdådiga middagar med serveringspersonal som tågar in i procession med hela svanar och stekta oxar. Allt ackompanjerat av ironiskt högstämd hymnliknande sång på latin.

Särskilt skildras (och spelas) fakultetsmedlemmarna med stor vällust.

Några är gravt senila och/eller svårt hörselskadade. De något yngre förefaller helt ointresserade av intellektuella frågor och obekymrade av omvärlden. Samtliga är huvudsakligen inriktade på att äta och dricka gott.

Studenterna beskrivs som snobbiga, lindrigt begåvade odågor. De svinar och festar och ägnar sin energi åt att träna inför roddartävlingar.

En enda person på Porterhouse tar sitt arbete på allvar, doktoranden Zipster. Men hans seriositet möts närmast av förakt från både studenter och personal.

Hur går det i den här historien? Tja inte så bra, och till tittarens förnöjelse blir det bara värre och värre. ○

Per­Olof Eliasson

Kamp för en egen disputationsrätt

• I Vetenskapshistorisk hattparad. Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia (Makadam 2025, även pdf på Kriterium) går Henrik Björck igenom doktorandsystemets historia. Tidigt hade medicinska, juridiska och teologiska fakulteterna rätt att utfärda doktorsexamen och 1870 infördes graden filosofie doktor. En lång rad olika utbildningar fick så småningom egna doktorsgrader. Alla dessa olika examina avskaffades 1969, och ersattes av en enhetlig doktorsexamen, något som skapade spänningar när vård, skola och omsorg efter högskolereformen 1977 skulle forskningsanknytas. Enhetligheten bröts dock upp 2009 när en konstnärlig doktorsexamen infördes.

Studentrörelsen med 100 år i backspegeln

• 2021 firade Sveriges förenade studentkårer, SFS, hundraårsjubileum. Nu har jubileumsskriften kommit ut, Revolt och förnyelse – 100 år av studentengagemang, redaktör Magnus Höij. Här går man igenom studentrörelsens historia, från bakgrunden över hur studentrörelsen startade i spåren av första världskriget, hur den utvecklats genom decennierna fram till efter kårobligatoriets avskaffande. Andra världskriget gjorde att mycket studentarbete gick på sparlåga. Efterkrigstiden innebar en nystart, särskilt som högskolesystemet kom att expandera kraftigt. Genomgående i boken berättar några av dem som var med om sina erfarenheter.

Per­Olof Eliasson

terium) går Henrik Björck igenom

Fast­tracked

handling of residence permits, frustration about lack of teaching hours and a new academic discipline. This is a selection of articles from Universitetsläraren translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Sick leave on decline within academia

After trending upwards since the pandemic years, sick leave is on the decline within academia. However, there are still differences between HE institutions.

A couple of years of pandemic led to increased sick leave figures in the higher education sector. As a proportion of available working hours, absence due to illness reached 3.0 per cent in 2022, according to statistics from Arbetsgivarverket, the Swedish Association of Government Employers. This was also the highest level since 2017, as previously reported by Universitetsläraren.

In the past two years, however, the trend has been downwards. In 2024, sick leave absence was 2.7 per cent, and in 2023 it was 2.8. per cent.

Last year, the University of Borås had the highest sick leave level, at 3.9 per cent. The year before, the figure was 3.7 per cent, which was then the second highest level of all higher education institutions. Birgitta Alfraeus, Head of HR at the university, is unable to say exactly what it is that puts them at the top of the list, but it is difficult to compare sick leave at a

small university with the larger higher education institutions, she points out.

“If we have one person on long-term sick leave, it has a big impact on the overall statistics,” she explains. “So I do not really think we are more ill than others in the sector. But it is hard to say.”

The Royal Institute of Art had the lowest rate of absence due to illness of all higher education institutions last year, just 0.9 per cent. Rickard Stöhr, Head of HR, tells us that there was little long-term sick leave in 2024, which has a positive impact on the total figure. The year before, the rate was 3.8 per cent, which was the highest of all higher education institutions apart from the Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, which also had 3.8 per cent.

AS BEFORE, THE statistics for 2024 show that HE sector employees are absent from work due to illness less than other state sector employees. At state agencies as a whole, sick leave was 3.6 per cent of available working hours, a decrease of 0.1 percentage points compared with 2023. The average for all higher education institutions in 2024 was 2.7 per cent.

Long-term sick leave at universities and colleges, i.e. the proportion of total sick leave that is continuous absence of at least 60 days, was 59.2 per cent last year. The year before, the figure was 60.4 per cent.

Compared with other state agencies, the proportion of sick leave that is defined as longterm is higher in academia. Last year, longterm sick leave among state sector employees as a whole was 50.8 per cent, an increase of 0.2 percentage points compared with 2023.

Mid Sweden University had the highest proportion of long-term sick leave, at 73.1 per cent. University West and the University of Skövde were next on the list, with 72.4 and 71.9 per cent respectively. ○

Linus Hellerstedt

Aims for fast-tracked handling of residence permits

There will now be the same conditions for international doctoral students as for highly qualified labour. From 1 October, the Migration Agency will make decisions on residence permits within 30 days.

In January 2024, the Swedish Migration Agency launched a new work process for assessment of residence permits applications for highly qualified labour, i.e. people in management positions and occupations requiring higher education or advanced higher education qualifications. The main aim was to reduce the processing times for highly skilled labour immigrants. The Agency has now expanded this model to also include international doctoral students from 1 October 2025.

CHRISTINE DAVIDSSON IS Head of Section for Region West at the Swedish Migration Agency and a member of the co-operation group for the Agency and SUHF, the Association of Swedish Higher Education Institutions. She explains to Universitetsläraren that international doctoral students will now receive a decision on their application for a residence permit within 30 days. The Agency also promises improved service to higher education institutions during the application process.

“We see this as a prerequisite for being able

About the new service commitment

On 1 October 2025, the Swedish Migration Agency introduced a new service commitment for international doctoral students. This means:

l Decisions within 30 days for complete residence permit applications.

l Improved service for higher education institutions during the application process.

l The service commitment applies both to new applications and to extensions. It also covers doctoral students’ family members.

to submit a complete application. It needs to be easy for applicants do the right thing” she says.

The new service commitment is linked to the Migration Agency’s appropriation directions for 2025, In which the Government instructs the agency to focus on increasing returns of individuals to their home countries and measures to combat fraud and abuse.

Robert Andersson, head of negotiations at SULF, welcomes the change.

“This is great, and long overdue,” he says. Due to improved efficiency, digitalisation of the application process and good collaboration with SUHF, Christine Davidsson believes that a decision within 30 days is a realistic promise. ○

Thomas Wederus

Uncommon teaching hours

Swedish universities and colleges is lagging behind other European countries when it comes to teaching hours, studies show. In Malmö and Karlstad, university teachers are frustrated.

We are at a lecture for second-year students on the bachelor’s programme in European Studies at Malmö University. In the next couple of hours, they will be given an introduction to their upcoming essay assignment and a summary of what factors to consider if they want to do research about the EU. Around fi fty students are listening intently to Michel Vincent Anderlini, a senior lecturer in European Studies. He gives examples of existing EU research and discusses the difference between qualitative and quantitative research. He waves, gesticulates and uses various acting techniques to build a relationship with his audience.

What these students are doing today is quite unusual, at least according to studies showing that Swedish higher education institutions are lagging behind when it comes to teacher-led teaching. According to the latest Eurostudent survey (see box on next page), Swedish students average 10 hours of teacher-led teaching per week, the second lowest among the European countries surveyed, where the average is 16 hours.

Students on Malmö University’s bachelor’s programme in European Studies have

Swedish students

about six hours of teacher-led activities a week, which might consist of two lectures and one seminar. Most of the time, students don’t have to come in every day, says Anderlini.

“Most of my students come from different countries in Europe. When they start the programme, many are surprised at how few lectures they have. I can see that the fi rst-term students need some time to adjust.”

Six hours a week is frustratingly little, he thinks. For those students who enter the programme with experience of studying and are already independent learners, he feels adequate enough.

“But for students who are struggling, it does not feel great that I am not able to offer them the help they need. To help them develop, I need to be able to offer more support.”

ANDERLINI LOOKS AHEAD a little, from today’s introductory seminar about the essay to the fi rst supervision session later this winter.

“Sometimes, that session is not about giving feedback on a text, but about teaching the method or theory again. Because we have not had the time to teach it that we really need,” he says.

In an office in the next building, the working day is coming to an end for Ingmarie Danielsson Malmros, a senior lecturer in history didactics. She also sees how the low number of teacher-led hours impacts her ability to help all her students.

“We have many motivated students who can work on their own. But those who do not have that capacity, who do not have that background and those study habits, they need more teacher-led teaching,” she says.

Danielsson Malmros trained as an upper

secondary school teacher, completed her doctorate in 2012 and has been working with teacher education at Malmö University since 2013. She is due to retire next year. The low number of teacher-led hours is – as she puts it – a huge problem. Not least when it comes to a professional programme like teacher training, where time for refl ection and for practising for future working life is essential. For example, she would have liked students to be allowed to give simulated lessons and give feedback to each other. This only happens a few times during an entire programme, she explains.

She describes a catch-22 situation, where teachers take hours out of the ‘hours pot’ for examinations and retakes that could have been used for teaching.

“So in turn, we then get more people failing. So whatever we do, we are left with having to make up the hours from our free time, and particularly from our research hours.”

THE PROBLEM HITS hardest later in the programme, when there is less opportunity to study together in different groups and the groups are also smaller, she continues. It is not possible to measure exactly how many more teaching hours would be needed, but in her subjects, history and historical didactics, at least twice as many would be required. These hours would be used to organise more literature seminars and an increased number of practical exercises.

“This (the small amount of teacher-led teaching time, editor’s note) impacts the quality of the education; how much we can prepare our students before they enter the classroom.”

According to statistics compiled by SULF,

PHOTO: EMMA LARSSON

average 10 hours of teacher­led teaching per week, the second lowest among the European countries surveyed.

the funding to higher education institutions for teaching has not increased in line with costs. Last year, costs at universities and colleges increased by 6.2 per cent. Remuneration for the various programmes also increased, but by 4.4 per cent in engineer-

“I have to focus on conveying general knowledge at the expense of depth”, says Mikael Svanberg. He is a senior lecturer at Karlstad University.

PHOTO: ÖYVIND LUND

Sweden is falling behind

In the latest Eurostudent survey, Swedish students average 10 hours of teacher­led teaching per week. This is the second lowest figure among the 24 European countries surveyed, where the average is around 16 hours. The survey compares conditions for students in 26 European countries every two years.

Sources: Eurostudent, UHR.

ing, natural sciences and pharmacology. For other programmes, the increase was 3.5 per cent.

MIKAEL SVANBERG IS a senior lecturer in history at Karlstad University. Like the university teachers in Malmö, he sees no benefits at all from poorly funded teaching. His job is to compensate, he says.

“I have to focus on conveying general knowledge at the expense of depth. To deal with the fact that I am alone to a greater extent than would otherwise have been the case. And that the level of ambition has simply had to be adjusted, lowered due to the situation.”

For university teachers, this in turn is a source of ill health. Svanberg describes how he organises staff training at the university, and notices that younger teachers in particular feel that they are struggling to cope.

“Many teachers have a level of ambition that differs so much from the conditions they are given that they constantly feel inadequate.”

The system for funding education, where volume and throughput are multiplied by different amounts depending on the programme, impacts teacher density and group sizes. Especially in humanities, theology, law and social science programmes, where the sum is about half of that for natural science, technology and pharmaceutical programmes, he says.

“When it comes to this large group of humanities and social science programmes, there is no realism in scheduling more than perhaps a quarter of the working week. If you want teachers to have an acceptable monthly salary.”

The result is that teaching is about stimulating self-study for the rest of the week, he continues.

“The groups are quite large. There is a lot of full-class teaching and lecturing, and to the extent that there is group or seminar teaching, the groups are relatively large and the activities relatively few.”

AFTER THE SEMINAR at Malmö University, Michel Vincent Anderlini describes how difficult it is to make a difference as an individual university teacher. To compensate for the need for teacher-led hours, supervisors are linked to methods. Students who want to use statistics as a method in their B essay get a supervisor who knows statistics.

“But we also have very few hours for super-

vision, so we have to try our best. What I use myself in my research is qualitative text analysis, to recognise patterns in a text. I had three hours to introduce that to the students. We had a lecture and a small workshop.” How much time would you have really needed?

“A week. At least.” ○

Linus Hellerstedt

How to support students with mental health challenges

Students are overrepresented when it comes to mental health issues. By having the courage to ask and listen, teachers can provide valuable support, says Jonas Lundberg, head of Student Health Services at Umeå University.

Stress, anxiety and diminished mental well-being. According to the Public Health Agency of Sweden, students suffer symptoms of mental ill-health to a greater extent than working people of the same age. What can teachers do to help students with mental health challenges? This is a question that the staff at Student Health Services at

Ingmarie Danielsson Malmros, a senior lecturer at Malmö University, sees how the low number of teacher­ led hours impacts her ability to help all her students.

PHOTO: EMMA LARSSON

Umeå University are often asked, says Jonas Lundberg, Head of Operations.

“It depends on the situation, of course, but the key is generally to dare to ask, to listen and to try to get a picture of what lies behind the issue. We are often quick to offer suggestions and solutions, but listening is a great help,” he says.

If the situation is more complex or if the student has been feeling unwell for a longer period, Lundberg’s advice is to refer the person to Student Health Services, the local health centre or the nearest Youth Centre.

“Teachers can also call us at Student Health Services and discuss the situation.”

WHEN IT COMES to things that are a natural part of life, such as grief or crisis, his experience is that many people think that professional intervention is required. But ordinary empathy and humanity often mean a lot in such situations.

“Listening and empathy are worth their weight in gold. They send an important signal that it is possible to cope and get through the situation. It is also a good idea to ask how people are sleeping, eating and dealing with daily routines.”

If you are worried that there is a danger of suicide, the best thing is to ask the student, he believes. It is good not to be alone as a teacher in the situation. For example, you can call and discuss it with the 1177 health support and

advice service or an emergency psychiatric unit, preferably together with the student. You can also refer the person to various other support services and helplines.

“There is sometimes a fear of bringing up suicide, that you will accidentally trigger something, but we know that this is not the case. It is always better to ask.”

It can sometimes be a good idea to think about whether you are the right person to contact the student. Perhaps there is someone else in the team who is closer to the class and has a better chance of having a good conversation. Depending on your life situation, it may also be appropriate to set limits to your involvement.

“Signalling ‘I will listen to you’ and then not living up to that is not a good thing to communicate to the student,” says Lundberg. “It is important to think about how much you can take on yourself, and sometimes you need to let someone else take over.”

JONAS LUNDBERG SAYS that the staff at Student Health Services at Umeå University sometimes get questions from teachers about whether they can contact a student who they fear is not feeling well mentally, and what integrity repercussions that might have.

“You may need to have the courage to trust your professional judgement,” he says. “In our experience, most students appreciate you showing that you care if it is done in a respectful way.” ○

Jennie Aquilonius

Always available – but at what cost?

For university teachers, the line between work and leisure is becoming increasingly blurred. Emails come in around the clock, and how to deal with digital obligations and aggression is often left to the individual.

Sending a work email in the evening may make you feel good, but what does it do to the recipient?

“One person’s digital work strategy can be someone else’s work environment,” says Kristina Palm, a professor of working life science at Karlstad University.

Together with her colleagues, she has studied how both employees and managers use

digital technology to manage the boundary between work and private life. They have found that people have different wishes and capabilities to maintain boundaries when it comes to digital communication.

Palm feels that many universities could work more collectively with digital boundaries.

“Hybrid work makes it even more extreme. To what extent are we available, and should we try to avoid contact in the evenings and at weekends?”

She suggests that it could be beneficial to set days on which the entire work group is at the workplace; that three such days a week can help to foster a better climate of cooperation. And that younger colleagues may have an even greater need to meet face to face than older and more experienced people.

Palm has also reflected on how she deals with her email inbox in different ways, depending on what it contains.

“When I had a management position, I found that my mailbox could fill up with emails that were quite heavy. In those days, my strategy was to compartmentalise. I preferred to stay at work until I was done. Now that I am not a manager anymore, it feels okay to look at emails in my private time and in my private sphere.”

DIGITALISATION HAS ALSO led to increased digital aggression, from unpleasant emails to explicit pressure. Rebecka Cowen Forssell has been researching cyberbullying and digital aggression at Malmö University for many years. Together with her colleagues, she has developed a toolkit to help schools deal with it. It is aimed at primary and secondary schools, but some of the results can also be applied to the work of university teachers, such as dealing

Many universities could work more with digital boundaries, feels Kristina Palm, a professor at Karlstad University.

with aggressively worded emails from students or the public.

“There is a subjective dimension to what people perceive as unpleasant or what constitutes an attack. We regard many of these emails as attempts to negotiate, for example when it comes to mails about grades.” ○

Jennie Krook

“The fact that we are afraid is of great value to them”

Drone alerts at Nordic airports and longer violations of NATO countries’ airspace. As the world around us changes, Swedish defence needs to keep up, says Oscar Jonsson, a researcher in war studies at the Swedish Defence University.

Sweden does not decide how the international situation changes, but we need a defence that develops and adapts in line with it, writes Oscar Jonsson, a researcher in war studies at the Swedish Defence University, in his latest book Försvaret av Sverige (The Defence of Sweden). About a year after it was published, he sits surrounded by shelves of neatly arranged books and portraits of soldiers and royals in a lounge at the Swedish

Oscar Jonsson studies Russian warfare

Oscar Jonsson has a PhD in War Studies from Kings College London. His research focus includes Russia, Russian warfare and AI. He is currently studying what Russia has learnt from the war in Ukraine. He is also writing an academic book on the Russian General Staff, scheduled for publication in spring 2026.

Defence University. The rest of the building is not nearly so grand, he will remark a little later as we take the lift up to his office.

JONSSON IS USED to being interviewed. On his previous day at work – a Friday – he was in a studio at Swedish Radio answering questions about the recent drone incidents reported in Denmark, which closed down airports and prompted Swedish Prime Minister Ulf Kristersson to lend the country Swedish antidrone systems. Then it was time for TV4, where he was also asked about drones in Poland and Romania.

“What has happened is unusual,” he says. “The fi rst incident, when drones were sent into Polish territory, is serious. Even if it turned out to be a decoy, to mislead. The Poles did not know that at the time.”

Combined with another incident, where Russia violated Estonian and Polish airspace for 12 minutes, the situation is unique. Although violations of airspace occur regularly, they usually last for a very short time. In both cases, NATO’s Article 4, which states that the security of a NATO country is under threat, was invoked.

“That has only happened nine times in NATO’s history.”

The reason why Russia has started to act in this way, Jonsson believes, is to show that it can. It is also possible that they want to obtain intelligence information, for example on drone defence systems, or test how NATO countries’ policies respond to different types of attack.

“But if you zoom out a little, fear is the most important thing. Right now, Europe is talking about sending troops to Ukraine and confi scating Russian central bank assets. The only thing holding us in the West back is the fear of a Russian response. The fact that we are afraid is of great value to them.”

But he does not believe that Russia would see NATO as providing a real threat of attack. If they did, the Russians would not have emptied the border with Finland and the Baltic states.

SO IT IS in line with this international situation that Sweden needs to develop its defence capabilities, to return to the theme of our opening paragraph. And there is plenty to do, Jonsson believes. Right now, Sweden is building the defence forces that were needed before 2022.

“We are doing pretty much what we always do. Buying expensive platforms in small numbers that take a long time to deliver.”

What has happened in the war in Ukraine

is that relatively cheap weaponised drones communicate with each other in connected information systems. Sweden is at a high level when it comes to technology, but on too small a scale. What is missing is a good mix, he says.

“You need a highly competent core, and we are building that. But you also need to have a larger mass that complements that core in order to be relevant in modern warfare.” ○

Linus Hellerstedt

A police science begins to take shape

A new academic discipline linked to police work ­ police science ­ is taking shape. But why does the implementation of research in the Police Authority remain in the starting blocks?

Professor Mehdi Ghazinour sits down behind his desk in a spacious room at Södertörn University. Cables are strewn all over the floor. This autumn, the police training programme has moved to brand new premises. In 2024, he was appointed professor of

PHOTO: CASPER HEDBERG

police science, the fi rst in a subject that is completely new to Sweden. He has his roots in psychiatry, and he became interested in the mental health of police officers through his clinical work with the families of police officers.

“When the police training programme in Umeå, the fi rst outside Stockholm, opened 25 years ago, I applied to work there as a teacher in classes about mental health.”

FOR THE PAST two years, he has been working at the School of Police Studies at Södertörn University. He feels that police research is increasingly becoming a part of the programme.

“The police education teachers who work at the university are interested in and motivated to do research.”

Mehdi Ghazinour feels there is not enough commitment to the research component of the programme from the Swedish Police Authority.

“They want research to be a part of the programmes, but they only want to fund the actual education. My ideal situation would be for the authority and the higher education institutions to create a collaborative group together. The Police Authority has 40,000 employees and a number of police officers

with doctorates. They should know better,” he says.

Umeå University also now has a professor of police science. It also has the country’s only docent in the subject, Jonas Hansson. He was formerly a police officer and is passionate about bringing research and operational police work closer together.

UMEÅ WAS THE fi rst higher education institution to offer a master’s programme in police science. The fi rst doctoral student in the subject, who is now ready to start her PhD studies, actually belongs to Södertörn but will do her doctorate in Umeå.

Hansson hopes that the number of doctoral candidates will soon increase.

“We are now struggling to get funding, and there is very stiff competition for the money.”

Theoretically strong and established disciplines, such as criminology, are difficult to compete with, he explains.

For research on police work, law enforcement and crime prevention to be taken seriously, and by extension receive more funding, Hansson and others believe that the undergraduate programme needs to lead to a bachelor’s degree. This would require it to be extended, which arouses resistance at a time when efforts are being made to rapidly increase the number of police officers and the Police Authority is struggling with its growth target.

Another common argument against an academic police degree is that police officers do not need more theory.

“I interviewed an instructor from Norway today,” says Hansson. “He is a practitioner, but he also has a bachelor’s degree and writes articles about his work. This does not mean that training should be made more theoretical. It is more to do with the fact that there are completely different requirements for an academic fi rst-cycle education. But it would require the entire programme to be reviewed and redesigned to some extent.”

HE ALSO BELIEVES that it would benefit both research and the police profession if there were higher educational requirements for advancement in the police force.

“Most of us who are police offi cers and have a doctorate leave the force because our skills are not valued. A bachelor’s degree and advanced-level education build the systems together. If you want to become a specialist

nurse, you go back to university to get the necessary competence.”

Several advocates of police education leading to a bachelor’s degree argue that it would strengthen the profession and give it greater legitimacy. But also that it would provide more research that the police could benefit from. The Swedish Police Federation trade union has long been in favour of police training being a university education, and the Swedish Police Authority has not come out against the idea. But there always seem to be other priorities that get in the way.

IN A 2021 interview in Polistidningen, the magazine for the Police Federation’s members, the then research coordinator at the Swedish Police Authority, Per Sundström, talked about ongoing work for a comprehensive implementation of research issues in the Authority. This had not been done before and Sundström’s role had just been introduced.

He left the Police Authority in December 2024, and that work has now been taken over by Benny Mälberg, who shares the responsibility with a colleague. In his view, the work of implementing research in the Police Authority is still in its infancy.

“It is an assignment that we are in the process of broadening and developing as part of the authority’s capability development process.”

Mälberg is not a police officer himself, but has been working for the Police Authority for 18 years. He is positive about the development that is now taking place towards higher education institutions building on police education with master’s programmes and linking research more closely to them through police science.

IF THERE IS one thing HE institutions seem to be looking for in order to attract doctoral candidates, it is research funding. How does the Police Authority view a possible role as a funder of research in police science?

“I cannot give you a good answer to that question now,” says research coordinator at the Swedish Police Authority, Benny Mälberg. “The authority already funds research, but we need to develop a better way of dealing with the issue of funding. This is something we want to do together with the higher education institutions. I may be able to give you a better answer in a year.” ○

Emma Eneström

Vårt yrke förtjänar bättre och tryggare villkor

Vi som är universitetslärare, forskare och doktorander har valt ett yrke som betyder något – för oss själva, för våra studenter och för hela samhället. Vi vet vilken skillnad vårt arbete gör för både den enskilda studenten som samhället i stort. För vi utbildar nästa generation, vi förmedlar ny kunskap, vi står upp för kritiskt tänkande i en tid när fakta ifrågasätts och desinformation sprids snabbare än någonsin.

Men samtidigt vet vi att villkoren i vårt yrke i dag är sämre än i många andra sektorer. Det gör det svårt att attrahera och behålla kompetens. Många av oss har sett skickliga kollegor lämna akademin för att fortsätta sina karriärer någon annanstans – eller har själva övervägt att göra det. Detta är inte en risk för framtiden, utan något som redan pågår här och nu.

DET ÄR LÄTT att glömma bort det i vardagen, när kalendern är full, ansökningarna ska skrivas och administrationen växer. Men mitt i allt detta är det viktigt att påminna oss själva om vilken central roll vi faktiskt har. När världen skakar och demokratins grundpelare utmanas är vårt arbete viktigare än någonsin. Utan oss riskerar samtalet att förlora sin faktabaserade grund.

Våra arbetsgivare måste erbjuda bättre villkor – inte för att vi är så duktiga, utan för att de annars inte kommer att klara att attrahera och behålla kompetens. Attraktiviteten i vårt yrke kan inte enbart bygga på engagemang och idealism. Vi måste ha rimliga villkor för att orka och vilja fortsätta samtidigt som nya lärare och forskare börjar arbeta inom akademin.

”Våra arbetsgivare måste erbjuda bättre villkor – inte för att vi är så duktiga, utan för att de annars inte kommer att klara att attrahera och behålla kompetens. Attraktiviteten i vårt yrke kan inte enbart bygga på engagemang och idealism. Vi måste ha rimliga villkor för att orka och vilja fortsätta samtidigt som nya lärare och forskare börjar arbeta inom akademin.”

Men vad behövs för en attraktiv akademi? Det handlar om trygga anställningar som gör det möjligt att bygga långsiktiga forskningsmiljöer. Det handlar om löner som står i nivå med vårt ansvar och vår kompetens. Det handlar om arbetsmiljöer som ger oss tid – inte bara för fördjupning och återhämtning, utan också för att alla arbetsuppgifter faktiskt ska rymmas i tjänsteplaneringen. Ingen ska i praktiken förväntas utföra delar av sitt arbete på fritiden.

VI VET ATT många av oss älskar vårt arbete –mötet med studenterna, friheten i forskningen, känslan av att bidra till något större. Men för att yrket också ska vara hållbart, och attraktivt för nästa generation, måste villkoren förbättras. Annars kommer ännu fler av oss att söka sig bort, och arbetsgivarna riskerar att stå utan den kompetens som högre utbildning och forskning bygger på.

Som medlem i SULF är du inte ensam i den här kampen. Tillsammans lyfter vi fram både det som gör vårt yrke unikt och det som behöver förändras. Vi fortsätter att påminna arbetsgivare, politiker och hela samhället om att kunskap inte skapas av sig själv. Kunskapsskapande kräver människor som ges rätt förutsättningar att utföra sitt arbete.

Vårt yrke är attraktivt på pappret men det måste också vara det i praktiken. Först då kan vi fullt ut ta det ansvar som samhället förväntar sig av oss.

Sanna Wolk Ordförande för SULF

Dessa sidor produceras av SULF:s kommunikationsenhet.

I KORTHET

På bilden gör Sanela Bajramovic , Örebro universitet, ett inlägg under förbundsrådet.

Förbundsråd med utvecklande samtal

○ I slutet av september arrangerades förbundsrådet i Stockholm. Förbundsrådet samlade förtroendevalda från många SULF-lokalföreningar. SULF:s förbundsråd arrangeras de år som det inte är kongressår. Förbundsrådet är ett tillfälle när SULF-föreningarna och förbundsstyrelsen samlas för att både stämma av läget i förbundet och för att framtidsspana.

– Det var verkligen jättehärliga dagar med bra och utvecklande samtal, diskussioner och debatter. Så som det ska vara under ett förbundsråd för att kunna utveckla förbundet så att det gagnar alla våra medlemmar, säger Sanna Wolk, SULF:s förbundsordförande.

SULF i tvist med Göteborgs universitet

○ SULF har en tvist på institutionen för journalistik, media och kommunikation vid Göteborgs universitet, där arbetsgivaren inför ett närvarokrav om 60 procent av veckoarbetstiden. Som stöd hänvisar de till ”Riktlinjer för distansarbete”, ett dokument som ingen tidigare hört talas om. SULF anser att riktlinjerna strider mot det lokala arbetstidsavtalet i fråga om närvarokrav, årsarbetstid och planering av arbetstiden, som enligt tradition innebär ett stort mått av frihet att planera och lägga upp arbetet.

– Riktlinjerna har inte beslutats i behörig ordning, inte förhandlats eller gjorts allmänt kända innan tillämpning. Vi kommer därför att lämna in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen där vi

bland annat kräver skadestånd för brott mot det lokala kollektivavtalet och förhandlingsskyldigheten, säger SULF:s förbundsjurist Claudia Guala.

Populärt Uppsala-webbinarium om internationell akademisk frihet

○ I samband med SULF-dagen i oktober arrangerade SULF Uppsala webbinariet Academic Freedom under Pressure – Insights from the United States med amerikanska vetenskapsjournalisten Dan Garisto och utredningschefen Laila Abdallah. Diskussionen handlade bland annat om hur den akademiska friheten i USA har påverkats under Trumpadministrationen. Webbinariet berörde även vad en liknande utveckling skulle kunna innebära för forskningen i Sverige och de nordiska länderna. Webbinariet lockade cirka 200 deltagare.

Akademisk frihet i fokus på SULF-dagen

○ På SULF-dagen 2025 arrangerades webbinariet Varför är akademisk frihet en facklig fråga? Flera SULF-föreningar uppmärksammade också SULF-dagen med bland annat seminarier och fika med facket.

Några ämnen som togs upp lokalt var vad SULF kan göra för att behålla det pedagogiska stödet för lärare i en ny organisation, närvarokravens konsekvenser för akademisk frihet, flexibla kontor och pension.

SULF-dagen är ett årligt återkommande evene-

Hallå där!

…KARIN ÅMOSSA, samhällspolitisk chef på SULF.

I ditt arbete ingår internationellt arbete. Berätta om det. – Samarbete med andra länders fackliga organisationer är avgörande för att få kraft i frågor som är viktiga för våra medlemmar – akademisk frihet, goda arbetsvillkor och professionell autonomi. SULF är därför medlem i Education International (EI) och dess Europanivå ETUCE. Själv representerar jag SULF, ETUCE och EI i flera internationella organ och sammanhang.

Vilka frågor diskuteras mest internationellt just nu?

– Akademisk frihet är helt centralt, både inom EU och globalt. Arbetet i Sverige väcker stort intresse, till exempel den nordiska rapporten Akademisk frihet i Norden: lagstiftning, praxis, utmaningar som publicerades i juni 2025.

Berätta om några av höstens internationella aktiviteter där du som SULF-representant deltar! – I oktober medverkade jag via länk i en panel om akademisk frihet på en konferens i Kerala, Indien, arrangerad av EI:s Asia Pacificregion. I november väntar möte i Bolognaprocessens arbetsgrupp om akademiska kärnvärden i Bukarest, och jag deltog även i EU:s arbetsgrupp för högre utbildning i oktober. Dessutom är Higher Education and Research Standing Committe (HERSC), ETUCE:s europeiska samarbetsforum för facken inom högre utbildning och forskning, en viktig plattform för det fackliga internationella arbetet.

I KORTHET

mang, vanligen i början av oktober, då det arrangeras både centrala och lokala aktiviteter. SULF-dagen är ett tillfälle för dig som redan är medlem, eller är intresserad av medlemskap, att bekanta dig med SULF.

SULF Play och webbinarier

○ Allt vårt inspelade material finns på SULF Play, indelat i kategorier som lön, medlemskap, rapporter och skrifter. Där hittar du också inspelningar av ett urval av de webbinarier vi anordnar. Anmäl dig till våra kommande webbinarier, både på svenska och engelska. För mer information, se sulf.se/kalender.

Läs mer på sulf.se/sulf-play

Ny rapport: Arbetstidsplanering vid Stockholms universitet

○ Den 1 oktober 2025 presenterades rapporten Arbetstidsplanering vid Stockholms universitet – tre goda exempel vid ett välbesökt rapportsläpp. Rapporten är ett samarbete mellan SULF och Saco-S på Stockholms universitet.

Rapportförfattarna Ingrid Lander (ordf. Saco-S SU) och Sara Van Meerbergen (vice ordf. SULF Stockholms universitet) presenterade kort rapporten för intresserade medlemmar. En uppföljande enkät om arbetstidsplanering har under året genomförts bland medlemmarna. Thomas Öhlund (ordf. SULF SU) visade resultaten av

En fråga – tre svar

Ny rapport presenteras av Ingrid Lander, Saco-S SU och Thomas Öhlund, SULF SU.

den genomförda enkäten. Detta arbete har genomförts med anledning av att de fackliga föreningarna vid SU upplever att flest frågor från medlemmar handlar om bemanning och arbetstidsavtal. Rapportsläppet avslutades med frågestund, diskussion och mingel. Rapporten finns att läsa på SULF SU:s hemsida, se länk nedan.

Läs mer på sulf.se/sulfs-foreningar/ sulfstockholm

Många bra medlemsförmåner

○ Med ett medlemskap i SULF får du tillgång till all kunskap du behöver för att orientera dig i högskolevärldens djungel av lagar och förordningar. I ditt medlemskap ingår också inkomstförsäkring, rådgivning, förhandlingshjälp och medlemsförsäkringar. Dessutom har du rabatt på bio, tågbiljetter, hotell, böcker och teater.

Läs mer sulf.se/medlemskap/medlemsformaner

Varför tycker du att man ska vara medlem i SULF?

– SULF är helt enkelt bäst på allt som rör universitet och högskolor. SULF kan mest om arbetsvillkor oavsett om du är doktorand, lärare eller forskare. Och SULF är även en kunnig röst om högskolepolitik.

– Att bli medlem i SULF innebär att man blir en del av en gemenskap där vi som är universitetslärare och forskare kan stödja varandra kring våra rättigheter och skyldigheter!

KALENDARIUM

Webinar in English: Doctoral candidates rights and obligations

Webbinarium på svenska: Pension – finns det ett liv efter jobbet?

Webinar in English: The teachers' working hours – limitless work

Webbinarium på svenska: Tidsbegränsade anställningar.

Luleå: Seminars in English, Working in Sweden and PhD seminar.

Mer info hittar du på sulf.se/kalender

Uppsala universitet.

– För att ta vår rätt och plikt som akademiker på allvar i denna alltmer utmanande värld. Gå med i SULF, och tillsammans säkrar vi kunskapens framtid.

Darcy Parks, Linköpings universitet.

Michel Vincent Anderlini, Malmö universitet.

Xin Mao,

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Hur påverkas jag av de nya reglerna vid arbetslöshet?

Hej! Jag riskerar att bli arbetslös då min tidsbegränsade anställning som doktorand på Uppsala universitet upphör vid årsskiftet. Läste nyss om förändringar i a-kassan och inkomstförsäkringen och försöker bilda mig en uppfattning om hur det kan påverka mig om jag blir arbetslös. Jag har också hört talas om omställningsstöd, kan det vara aktuellt för mig?

CHRISTINA

SVAR: Hej! Den 1 oktober i år trädde nya regler i kraft för arbetslöshetsförsäkringen och det innebär att du kommer omfattas av dessa bestämmelser om du blir arbetslös. Du kan läsa mer på Akademikernas a-kassas hemsida akademikernasakassa.se.

DE NYA REGLERNA kommer att påverka alla som får ett beslut om arbetslöshetsersättning den 1 oktober eller senare, oavsett när man blev arbetslös. I det nya regelverket är det också inkomsten det senaste året som styr. Den största förändringen är dock att ersättningsnivån trappas ner snabbare än förut så att man redan efter 100 dagar (en månad med hel arbetslöshet motsvarar 22 dagar) får ersättningen sänkt från 80 procent av inkomsten till 70 procent och därefter till 65 procent efter ytterligare 100 dagar. En annan förändring är att de extra 150 dagarna med ersättning som man kan få enligt det tidigare regelverket om man har barn under 18 år försvinner. Precis som förut är det viktigt att vara medlem i a-kassan i minst ett år före arbetslösheten för att kunna få bästa möjliga ersättning. Jag

rekommenderar starkt ett medlemskap i Akademikernas a-kassa och att man går med så snart man har möjlighet att bli medlem eftersom det kan uppstå situationer där det inte räcker att bara ha varit medlem i ett år.

EFTERSOM DU ÄR doktorand och därmed bedriver forskarstudier måste studierna vara avslutade eller avbrutna för att du ska kunna få arbetslöshetsersättning. Det innebär som huvudregel att man ska vara klar med kurser och avhandlingen. Om det endast återstår en begränsad del, såsom själva försvaret av avhandlingen, kan a-kassan besluta om ersättning utifrån att studierna kan anses vara avslutade. Kontakta Akademikernas a-kassa för mer information om det skulle vara aktuellt.

I MÅNGA FALL uppgår dock inte ersättningen från a-kassan till 80/70/65 procent eftersom det finns ett tak som gör att man inte kan tillgodoräkna sig inkomster över 34 000 kronor per månad. Den inkomstförsäkring som ingår i medlemskapet i SULF täcker upp för inkomster över taket och upp till en inkomst på 80 000 kronor/månad. För att kunna nyttja inkomstförsäkringen behöver man vara medlem i både SULF och a-kassan i minst ett år och ha rätt till 300 ersättningsdagar i a-kassan.

Den sammantagna ersättningen får dock enligt lag inte överstiga den nivå som gäller i arbetslöshetsförsäkringen varför ersättningen inte får bli högre än 80/70/65 procent beroende på vilken ersättningsnivå som gäller

utifrån nedtrappningen i a-kassan. Alla som omfattas av det nya regelverket i arbetslöshetsförsäkringen har 175 ersättningsdagar i den inkomstförsäkring som ingår i medlemskapet vilket är en ökning med 25 dagar jämfört med vad som gäller för dem som omfattas av det tidigare regelverket. Vill man öka på antalet dagar kan man minst ett år innan arbetslösheten köpa en tilläggsförsäkring hos Folksam och då får man totalt upp till 300 ersättningsdagar.

EFTERSOM DU ÄR anställd som doktorand på ett lärosäte inom det statliga avtalsområdet omfattas du också av omställningsavtalet. Jag utgår från att du haft denna anställning i minst två år vilket gör att du kommer kunna få stöd från Trygghetsstiftelsen när din anställning upphör.

I ditt fall innebär det att du har rätt till 44 dagar med kompletterande ersättning (motsvarar två månaders hel arbetslöshet) utöver det du får från a-kassan om din inkomst överstigit taket i arbetslöshetsförsäkringen. Den ersättningen motsvarar den som du kan få från vår inkomstförsäkring varför du i första hand ska ansöka hos Trygghetsstiftelsen. Skulle du vara arbetslös en längre tid kan vår inkomstförsäkring sedan kopplas på och ersätta ytterligare 131 dagar.

UTÖVER DET KAN Trygghetsstiftelsen ge dig individuellt stöd för att hitta ett nytt arbete. De har stor erfarenhet att stötta personer som arbetat inom högskolan så jag kan varmt rekommendera att du vänder dig till Trygghetsstiftelsen om du blir arbetslös.

Robert Andersson Förhandlingschef

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Karin Milles är författare, lärare och professor i svenska. Hon har tidigare skrivit ett flertal böcker och är krönikör i Språktidningen.

SULF:slönestatistik

SULF:s lönestatistik

SULF:slönestatistik

SULF:s lönestatistik

Har du rätt lön?

Nu finns ny lönestatistik för doktorand med doktorandanställning, adjunkt, postdoktor, forskare, forskarassistent, biträdande lektor, lektor och professor på sulf.se/mina-sidor.

Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

Subscribe to the Universitetsläraren newsletter in English!

Prenumerera på Universitetslärarens nyhetsbrev på svenska!