Universitetsläraren 2, 2025

NYHET

Lärosäten ser över säkerheten efter skolskjutning

NYHET

Sjukskrivna tvingas betala tillbaka pengar

FOKUS

Desinformation attackerar vetenskapen

REPORTAGET

Tobias Hübinette är en av de forskare som får ta emot hat

Nyhetsmagasin om högskolan

Innehåll

Nummer 2, 2025

Jag tror det hade underlättat om forskare slapp söka så mycket extern fi nansiering på egen hand.”

Psykologiforskaren Anna Sofia Tanimoto har skrivit en avhandling om arbetsmiljön på svenska lärosäten.

FOKUS: Åtta år efter att Donald Trump blev president första gången har forskningen om desinformation och kunskapsmotstånd skjutit i höjden. Mekanismerna bakom är numera kända, frågan är hur problemen ska bemötas.

Nyheter

6 Regler och rädsla hämmar donationer.

8 Universitet ser över säkerheten efter Örebrodådet.

10 Långtidssjukskrivna fick betalningskrav på tusentals kronor.

11 Chefer missnöjda med lönesättande samtal.

12 Avhandling: Bihandledarens roll är otydlig.

Reportaget

14 Hot och hat inom akademin.

På jobbet

22 Så hanterar du kontroversiella frågor i undervisningen.

Fokus

32 Demokratin i fara när kunskapen undergrävs.

Disputerad

40 Emil Danehorn har forskat om hur studenterna påverkas av en utbytesresa.

Debatt

42 ”Använd metaforer för att utveckla studenters skrivande”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

Är det dags att låsa dörrarna?

Det fi nns ett antal datum förknippade med tragiska händelser, för evigt inskrivna i den svenska nutidshistorien. 28 februari 1986: Palmemordet. 28 september 1994: Estonias förlisning. 11 september 2003: mordet på Anna Lindh. 26 december 2004: tsunamikatastrofen. 7 april 2017: terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. För att nämna några. Den 4 februari 2025 fick vi ett nytt svart datum att lägga till de övriga då tio människor miste livet i skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro. Dådet i vuxenutbildningens lokaler är också en törn mot det öppna samhälle vi sedan länge vant oss vid att ha i Sverige. Allt fler institutioner i samhället låser dörrarna och sådana diskussioner pågår också på lärosätena. Universitetsläraren har talat med några säkerhetschefer om hur de resonerar kring att skydda människorna som vistas i lokalerna. Läs artikeln på sidan 8. En dörr som alltid är låst är den till institutionen vid Karlstads universitet där Tobias Hübinette arbetar. Han är en av flera forskare i Sverige som lever under hot. En annan är Anders Persson vid Linnéuniversitetet. Du möter dem i ett reportage om hot och hat i akademin och hur det påverkar deras vardag. Enligt en ny rapport från Göteborgs universitet har var fjärde forskare och universitetslärare i Sverige upplevt hot, hat eller trakasserier på grund av jobbet. Läs reportaget med start på sidan 14.

”Desinformation och misstro mot vetenskapen sprids inte minst från USA:s president ...”

RISKEN ATT RÖSTER i akademin skräms till tystnad är ett hot mot demokratin. Men det är inte det enda orosmolnet. Desinformation och misstro mot vetenskapen sprids inte minst från USA:s president Donald Trump. Läs mer i vår fördjupning om kunskap under attack, med start på sidan 32.

Anders Jinneklint, chefredaktör

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST- OCH BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

ADRESS- OCH PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR OCH

STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

GRAFISK PRODUKTION: Pelle Bouveng pelle@pbinformation.se

ANNONSER:

Annonssäljarna, Gustaf Södergren, tel 079-334 87 61, gustaf.sodergren@annonssaljarna.se

PRENUMERATION:

Helår 700 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.

Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.

OMSLAGSFOTO: Øyvind Lund.

TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2025.

Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 22 500 ex (juni 2024).

Protesterar mot Trumps

nedmontering av högre utbildning

Trumpadministrationen har gjort en lista över amerikanska universitet som ska utredas för antisemitiska studentaktiviteter. De påstådda aktiviteterna knyts till de propalestinska demonstrationer som skedde på flera campus i landet 2024. Ett lärosäte på listan är University of South Florida. Där samlades demonstranter till stöd för Mahmoud Khalil, palestinsk student och en av organisatörerna bakom demonstrationerna vid Columbia University i New York. Mahmoud Khalil greps 8 mars och USA har meddelat att han ska utvisas, trots uppehållstillstånd.

Presidenten har också stoppat 400 miljoner dollar i bidrag till Columbia University, med motiveringen att lärosätet har misslyckats med att skydda judiska studenter från trakasserier.

En donation är en gåva utan krav på motprestation och ska komma från en namngiven källa. Lagstiftning och riktlinjer reglerar vad som kan doneras till exemelvis ett lärosäte.

Regler och rädsla hämmar donationer

Donationer kan öka lärosätenas autonomi, men regler sätter trösklar för gåvor och en del forskare utan erfarenhet av privat finansiering känner oro över att forska med sådant stöd.

Med låga statliga basanslag till forskning blir donationer en allt viktigare finansieringskälla för lärosätenas möjlighet att satsa på forskning utanför de politiska prioriteringarna.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är ett av de lärosäten som det senaste decenniet har börjat jobba mer strategiskt för att locka till sig privata donationer. Arbetet startade på fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, men sedan några år finns också ett centralt stöd för att hjälpa alla forskare genom en donationsprocess. – När jag och min kollega pratar med

Anna Lehrman

forskare och lyfter att donationer kan vara ett komplement till annan finansiering upplever vi att en del är lite oroliga att någon utifrån ska lägga sig i deras forskning eller att det kan uppfattas som att den påverkas utifrån, särskilt om donatorn är ett företag, säger Anna Lehrman, fundraiser på SLU:s ledningskansli.

Men det finns lagstiftning och riktlinjer att luta sig mot, understryker hon. En donation är en gåva utan krav på motprestation

och ska komma från en namngiven källa. En donator kan vilja satsa på en viss slags forskning, men det är lärosätet som bedömer om det är relevant att ta emot pengar för att forska på det området och om det är i linje med lärosätets egna mål.

Donatorn får inte lägga sig i hur forskningen ska göras eller vilka resultaten blir, och detta har Anna Lehrman inte heller upplevt.

– Men för den enskilde forskaren är det viktigt att känna att man inte hamnar i någon slags beroendeställning eller förväntas komma fram till ett särskilt resultat, och det måste vi vara medvetna om.

OM EN SÅDAN situation skulle uppstå är Anna Lehrmans uppmaning att forskaren talar med sin närmsta chef och med lärosätets donationsansvariga.

– Då skulle vi sätta oss ner tillsammans med prefekten, dekanen eller någon annan i ledningen, och prata direkt med donatorn om det behöver tydliggöras vad som gäller, säger hon.

I samband med en donation på över

100 000 kronor skrivs ett gåvobrev där det specificeras vad gåvan ska gå till. Skriver ni in något om forskningens frihet i gåvobrevet?

– Inte i nuläget. Kanske skulle det vara en god idé. Det skulle räcka med en kort hänvisning till donationsförordningen och riktlinjerna, säger Anna Lehrman.

I USA och Storbritannien finns en lång tradition av donationer till lärosäten och där ses den finansieringsformen inte som något konstigt, berättar hon. På SLU märker hon att tveksamheten mot donationer främst kommer från forskare som inte har tidigare erfarenhet av den finansieringsformen.

En del i Anna Lehrmans arbete är att hjälpa till att följa upp de donationer som har gjorts. Donationer bygger på relationer, som om de vårdas väl kan leda till fler gåvor. Att hålla donatorn uppdaterad under resans gång är därför viktigt. – Jag har full respekt för om ovana forskare ibland missar det, de är vana vid en annan typ av rapportering, men där kan vi stötta dem. Vi brukar också erbjuda donatorn att besöka forskargruppen och ta del av det de bidragit till på plats, och höra om nästa steg i forskningen.

fungerar som ambassadörer i omvärlden. De pratar gärna om sitt val och vad de har kunnat bidra med i forskningen, säger Pia Siljeklint.

I samband med sitt 350 ­årsjubileum 2017 lyckades Lunds universitets göra den största insamlingskampanjen i svensk högskolas historia: 4 miljarder kronor. I februari 2025 donerade en privat stiftelse 420 miljoner kronor till cancerforskning vid Lunds universitet – den enskilt största gåvan till lärosätet sedan dess grundande.

”Donatorer som är nöjda med sina val fungerar som ambassadörer i omvärlden. De pratar gärna om sitt val ...”

DET GÅR ATT donera allt från en mindre gåva till en fastighet, åt ett lärosäte. Men vad gäller fastigheter blir regelverket genast krångligt.

Bortsett från SLU, får de statliga lärosätena inte förvärva och förvalta fastigheter. Lärosäten har ändå kunnat ta emot fastigheter och gåvor för lokaländamål genom olika komplicerade stiftelseupplägg, men minst två lärosäten har också tackat nej till en sådan gåva på grund av regelverket. Om SLU får en fastighet blir den statens egendom. Om den ska säljas till ett värde över 5 miljoner kronor ligger det beslutet inte bara på SLU och det måste först säkerställas att ingen annan myndighet har behov av fastigheten.

respektive specifika ändamål dit gåvor kan kanaliseras. Gåvogivaren skulle då ha möjlighet att slippa skapa en egen stiftelse, då gåvan inte skulle riskera att försvinna vidare till en annan myndighet.

Pontus Braunerhjelm

– Lärosätena skulle med mindre byråkrati kunna bygga upp buffertar, ha större autonomi i sina satsningar och ingå avtal som inte är tillåtna i dagsläget, säger rapportförfattaren Pontus Braunerhjelm som är forskningsledare på Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi vid Blekinge tekniska högskola och KTH.

Stiftelsehögskolorna Chalmers och Högskolan i Jönköping har mer frihet att kunna ta emot donationer.

– De som företräder stiftelsehögskolor påtalar tydligt att de tycker sig ha en ökad flexibilitet som förenklar olika satsningar och gör att de till exempel kan ta emot sommarstugor och annan fast egendom som de sedan kan sälja, säger Pontus Braunerhjelm.

UNIVERSITETSLÄRAREN har utan framgång sökt svar från utbildningsministern om det pågår något arbete i regeringen för att förenkla för lärosätena att ta emot donationer. ○

Kajsa Skarsgård

Överblick av donationer i Sverige saknas

DET ÄR OCKSÅ viktigt att lärosätena proaktivt bygger relationer med alumner, filantroper, organisationer och företag. Vid Lunds universitet görs detta enligt en internationellt etablerad metod. – Det handlar om ett långsiktigt arbete för att vinna förtroende i potentiella målgrupper, säger Pia Siljeklint som jobbar med donatorrelationer vid Lunds universitet.

Hon beskriver donationernas betydelse som månghövdad. Donationer kan vara komplement till annan finansiering i ett projekt, men också möjliggöra forskning på områden som saknar andra finansieringskällor.

– Ibland är det ett väldigt nischat område och donationer är enda vägen fram. Det finns exempel på rätt modesta donationer som har stor betydelse för där de hamnar. Väl förvaltade donationer ger också universitetet ett gott renommé som samarbetspartner och gör det mer attraktivt för såväl forskare som studenter.

– Donatorer som är nöjda med sina val

För SLU aktualiserades denna krångliga process för några år sedan, då ett hus med stor strandtomt testamenterades till lärosätet. Av försäljningen fick SLU till slut nästan 21 miljoner kronor till forskning på sjukdomar som drabbar hund och människa, men frågan är om testatorn visste att hennes gåva rent teoretiskt hade kunnat hamna hos en annan myndighet som såg en praktisk nytta av den.

DET FINNS OCKSÅ andra hinder för donationer till lärosätena. Uppsala universitet har så många som 609 anknutna stiftelser till följd av donationer, och dessa sköts av en särskild förvaltning med 400 år gamla anor. Men att förvalta ett stort antal stiftelser är inte funktionellt för alla lärosäten.

2021 presenterade Entreprenörskapsforum en rapport med förslag på regeländringar som skulle göra det lättare för såväl gåvogivare som lärosäten med sin befintliga myndighetskostym.

Ett av förslagen handlar om att statliga lärosäten bör få tillstånd att inrätta ett begränsat antal egna stiftelser för generella

Det finns ingen jämförbar statistik över lärosätenas mottagna donationer, eftersom såväl definitioner som sätt att redovisa donationer skiljer sig åt. Enligt en enkät som Universitetsläraren har gjort med lärosätena är donationer sällsynta till de mindre högskolorna. 2024 fick Högskolan i Gävle dock 500 000 kronor av ett stort teknikbolag till ett labb för spelbaserat lärande. Försvarshögskolan och Högskolan Dalarna har fått donationer kopplade till konst. Bland lärosätenas största donationer 2024 kan nämnas:

○ En professor emeritus vid Umeå universitet testamenterade 34 miljoner kronor till sin institution.

○ 125 miljoner till fem nya professurer vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet från ett lokalt par filantroper.

○ 100 miljoner till Malmö universitet för vattenforskning från ett lokalt investeringsbolag.

Läs vilka donationer andra lärosäten har fått på universitetslararen.se

Pia Siljeklint

Nyheter

Utanför Campus Risbergska, där det bedrivs vuxenutbildning, placerades ljus till minne av offren för skol skjutningen.

Universitet ser över säkerheten

efter Örebrodådet

Lärosätena diskuterar åtgärder både internt och med varandra efter skjutningen på Campus Risbergska i Örebro. – Det är klart att det kommer påverka hur vi arbetar med säkerhet, säger Erik Nilsson, säkerhetschef vid Örebro universitet.

I skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro i februari dödades tio personer. Att gärningsmannen kunde promenera in i öppna lokaler har diskuterats på flera universitet och högskolor. Vid närliggande Örebro universitet har händelsen rört upp känslor, säger Erik Nilsson, säkerhetschef.

– Men vi kommer inte rusa i väg och göra några akutåtgärder. Jag tror att det är klokt att avvakta och tänka igenom vilka åtgärder som krävs. Och det som det många gånger handlar om är ju öppenheten.

Det är för tidigt att säga om Örebro universitet kommer att låsa fler utrymmen i framtiden än vad som är fallet i dag, enligt Erik Nilsson.

– Våra lärosäten är öppna av en anled­

ning. Därmed är det inte sagt att det nödvändigtvis måste vara så långsiktigt. Men det gäller att hitta en bra balans på de åtgärder man vidtar.

I dagsläget är lokalerna indelade i publika och mindre publika zoner. Lokaler där anställda har kontor är oftast låsta, medan ytor där studenter rör sig inte är det.

– Det kan bli så att vi hamnar i ett läge där vi har fler zoner än i dag. Där vissa delar är öppna medan andra delar kanske blir mer låsta, säger Erik Nilsson.

I diskussioner han haft med andra lärosäten sedan dådet är tongångarna lika, säger han.

– Jag upplever att vi har ungefär samma syn. Sedan var vi för vår del så otroligt nära den här händelsen. Och det är klart att det påverkar oss.

ÖREBRODÅDET DISKUTERAS också i ex pertgruppen för säkerhetsfrågor på Sveriges universitets­ och högskoleförbund, SUHF. Gruppens ordförande Peter Liljenstolpe, campus­ och säkerhetschef vid Mälardalens universitet,

tror att lärosätena kan komma att låsa fler utrymmen i framtiden.

– Men vi behöver verkligen göra en riskbedömning, då lokaler ska fungera för våra huvuduppgifter. De ska vara ljusa, öppna och tillgängliga. Vi har också många besökare utifrån. Inte minst i våra bibliotek som enligt bibliotekslagen ska vara tillgängliga för allmänheten, säger han.

Ett lärosäte skiljer sig från en grundeller gymnasieskola i flera avseenden. En skola kan till exempel låsas så att inte ens vårdnadshavare har tillträde, betonar han.

– Det kan du inte göra på ett universitet. Däremot kan du avgränsa och säga att det är hit men inte längre.

Peter Liljenstolpe nämner också hur lärosätena har en utåtriktad verksamhet med offentliga föreläsningar och andra evenemang där företag och allmänhet bjuds in.

Vid Malmö universitet ligger biblioteket på femte våningen i en av de största fastigheterna, där flera av utbildningarna huserar. Det gör det svårare att införa låsning, säger Lars­Ingmar Olsson, säkerhetschef i Malmö.

– Vi har sagt att vi är ett öppet universitet, vi låser inte om oss. Diskussionerna om hur vi ska göra och vem som ska få komma in hade vi egentligen redan under pandemin.

Efter Örebrodådet har Lars­Ingmar Olsson besökt flera institutioner och haft dragningar om säkerheten. Det pågår också en inventering av lokalerna med utgångspunkt i säkerheten. Man ser bland annat över vilka ytor som är låsta, varför det ser ut som det gör och om fler låsta dörrar kan bli aktuella, säger han.

DE SÄKERHETSCHEFER som Universitetsläraren pratat med beskriver att säkerhetsutbildning vid ett lärosäte skiljer sig från den vid en skola. Att inrymma ett klassrum, som skolor övar på, är till exempel inte aktuellt på samma sätt, säger Erik Nilsson i Örebro.

– En gymnasieskola kallar till en studiedag, sedan samlas man i aulan och kör övningar. Så ser inte universiteten ut rent personellt. Vi har under lång tid pratat om polisens riktlinjer, alltså fly, sök skydd och larma.

Att fly och söka skydd från en pågående händelse vid ett lärosäte kan innebära både inrymning och utrymning. Beroende på var man befi nner sig i förhållande till själva faran, påpekar Erik Nilsson. ○

Linus Hellerstedt

FOTO: SVEN

LINDWALL / EXPRESSEN / TT

Helsingfors universitet

Amerikansk press på Helsingfors universitet

• Helsingfors universitet har utsatts för påtryckningar från amerikanska myndigheter att rensa annonser för Fulbright-stipendier på ord som ”klimatförändringen” och ”jämlikt samhälle”. Fulbright-programmet handlar om utbildningssamarbete med USA och omfattar 160 länder.

Vad som ligger bakom agerandet är oklart men det tros handla om Trump-administrationens strävan att rensa bort vad den anser vara politiskt värdeladdade begrepp. Runt 700 finländska forskare har reagerat genom att skriva under ett upprop för akademisk frihet och yttrandefrihet.

Sören Viktorsson

Tre områden som hindrar samverkan

• I den nya rapporten Rättsliga hinder mot samverkan från SNS presenteras tre områden inom samverkan mellan akademi och företag som, enligt författarna, behöver reformeras.

Det första är att lärosätesledningar bör stimulera och delta aktivt i en lärosätesövergripande diskussion om ansvar, roller och ambitioner inom samverkan.

Andra punkten är att lärosätesjurister bör få i uppdrag att skapa gemensamma, rikstäckande forum för samarbete och erfarenhetsutbyte, inklusive upprättande av gemensamma modeller för samverkansavtal.

Det tredje är att lagstiftaren, det vill säga politikerna, bör ta initiativ till lagstiftning kring samägande av immateriella rättigheter.

Per-Olof Eliasson

Så påverkar osäkra anställningar

Akademins osäkra anställningar påverkar individens hälsa och privatliv – vilket kan få konsekvenser för hela samhället. Det framgår av Anna Sofia Tanimotos avhandling om arbetsmiljön på svenska lärosäten.

Psykologiforskaren Anna Sofia Tanimoto har undersökt anställningsvillkoren inom högskolan i sin avhandling Uncertainties among faculty working in Sweden: Experiences of and implications for the psychosocial work environment, health, well-being, and work-family interference, som gjorts vid Stockholms universitet.

– Det är nog många som tror att personer som är högutbildade och som arbetar inom akademin är privilegierade, man kanske tänker att det inte behöver forskas om deras välbefinnande på jobbet eftersom de redan har det bra. Men det finns folk som är sårbara även där, säger Anna Sofia Tanimoto.

tillsvidareanställning rent lagligt, men i själva verket så är de helt beroende av att deras forskning finansieras. Det är finansiering som de i många fall måste söka själva, vilket tar mycket tid.

Tiden som läggs på att söka finansiering hittas ofta utanför ordinarie arbetstid, ytterligare en faktor som kan påverka de anställda.

ANNA SOFIA TANIMOTO har fastställt att en stor del av landets forskare och universitetslärare känner stress och osäkerhet kring sin anställningsform. Det här kan få konsekvenser för individens hälsa och välbefinnande både på jobbet och i privatlivet.

Det kan även påverka samhället i stort, särskilt vad gäller vår förmåga att möta globala utmaningar.

– Om vi har forskare som mår dåligt och kanske inte kan utföra sitt jobb som vanligt så kan kvaliteten på samhällsviktig forskning bli sämre.

”Jag tror det hade underlättat om forskare slapp söka så mycket extern finansiering på egen hand.”

Har du tips på åtgärder för att få anställda att må bättre? – Jag tror det hade underlättat om forskare slapp söka så mycket extern finansiering på egen hand. Det är också viktigt att man som anställd känner att ens arbete uppskattas, att arbetsgivaren visar att de ser ens framsteg och bidrag. Du arbetar själv inom akademin, kan du känna igen dig i dina resultat?

I sin forskning har hon tittat på personer med tillsvidareanställning och tidsbegränsade anställningar.

– Många forskare har en

– Som doktorand finns inte riktigt samma osäkerhet, så jag känner inte igen mig just där. Men jag har ju i princip forskat på min egen möjliga framtid, vilket kan kännas lite märkligt. ○

Matilda Westermark

… anställda vid Högskolan i Skövde har varslats om uppsägning på grund av att man behöver göra besparingar. Enligt lärosätets HR-chef Nils Svensson är obalansen i budget för 2025 omkring 23 miljoner kronor.

Anna Sofia Tanimoto

Långtidssjukskrivna Vilma fick ett återbetalningskrav på 20 000 kronor samt löneavdrag motsvarande hela lönen i november och januari. Personen på bilden är inte Vilma.

Långtidssjukskrivna fick betalningskrav på tusentals kronor

En systemförändring i lönehanteringen resulterade i att hundratals långtidssjukskrivna vid en rad lärosäten fick stora återbetalningskrav i slutet av förra året. SULF och Saco-S driver flera tvister för att få dem avskrivna.

I november förra året skickades hundratals återbetalningskrav ut till långtidssjukskrivna anställda vid flera lärosäten. Summan varierar, men de flesta ligger på runt 20 000 kronor som arbetsgivaren menar att de långtidssjukskrivna individerna är skyldiga att betala tillbaka.

En av dessa är Vilma (som egentligen heter något annat) vid Lunds universitet. Hon har varit sjukskriven i drygt ett år. I oktober 2024 fick hon ett mejl från sin närmsta chef om att hon skulle få en löneskuld i samband med nästa löneutbetalning. Därefter fick hon en faktura på nästan 20 000 kronor. Utöver den har Lunds universitet även gjort så pass stora korrigeringar på lönen i både november 2024 och januari 2025 att hon då inte fick någon lön alls.

För att klara av att betala hyra och mat har

Vilma behövt låna pengar från både familj och vänner.

– Jag har börjat kolla på olika lån om det här fortsätter, det är en enorm påfrestning. Planen var egentligen att jag skulle återgå till jobbet under våren, men jag tror inte att jag kommer klara av det längre i och med den här stressen.

ATT SKULDERNA FÖR långtidssjukskrivna uppstod beror på en systemförändring hos Statens servicecenter, SSC, som sköter löneadministrationen åt tolv svenska lärosäten. Förändringen genomfördes i oktober förra året och påverkade därför lönerna i november. Anledningen till just återbetalningskraven är att man ändrat hur sjukersättning hanteras i systemet. – Tidigare gjordes sjukavdrag endast för halva månaden, oavsett om det fanns läkarintyg för en längre period eller inte. Då fick alltså sjukskrivna individer fullt betalt under andra halvan av varje månad, som sedan drogs släpande på nästa månads körning, förklarar Helene Karlsson, verksamhetsspecialist inom lön på SSC.

Enligt SSC är alltså återbetalningskraven

en skuld som uppstod i oktober och därmed skulle ha korrigerats på novemberlönen, i det gamla systemet.

– Det är en rullande skuld. Om vi hade behållit vårt gamla system så hade den uppstått och korrigerats samma månad som de sjukskrivna individerna återgår till arbetet, säger Helene Karlsson.

På Lunds universitet har Saco­S arbetat med frågan sedan i oktober.

– Lärosätet berättade om den här förändringen och att den skulle resultera i återbetalningskrav på ett ganska informellt möte. Redan då sa vi ”men så här kan ni ju inte göra, det här måste vi få mer information om”. När vi möttes i november hade vi fortfarande inte fått veta mer, då bad vi om att få förhandla om saken, säger Adam Brenthel, ordförande för Saco­S vid Lunds universitet.

I protokollet från mötet i november formulerade Saco­S skarp kritik mot universitetet, då man ansåg att arbetsgivaren brutit mot kvittningslagen i sin hantering av skulderna. Eftersom lärosätet fortsatt kräva in skulderna har flera tvister startats.

ÄVEN SULF MOTSÄTTER sig återbetalningskraven. Förbundsjurist Claudia Guala kallar lärosätenas agerande för vidrigt.

– Enligt vår mening uppstod den här skulden i samband med att personerna först blev sjukskrivna, det betyder att en stor del av skulderna är flera månader eller år gamla, säger hon.

I det arbetsrättsliga systemet har en arbetsgivare fyra månader på sig att kräva in en skuld, alternativt så måste de se till att den lever kvar genom att kontinuerligt påtala den och informera den berörda arbetstagaren om att den kommer att krävas in. Något som facket menar inte har gjorts i det här fallet.

Det går i nuläget inte att säga hur många anställda eller vilka lärosäten som berörs. Tvister och förhandlingar pågår vid en rad olika lärosäten. Claudia Guala säger att man hoppas kunna lösa tvisterna lokalt men att man är beredd att lyfta det centralt eller ta det till domstol om det skulle behövas.

Universitetsläraren har bett Lunds universitet om en intervju. HR­direktör Marie Härstedt svarar via mejl:

”Facket och vi sitter just nu i förhandling och vi har olika bilder av hur skulden har uppstått och hur den ska hanteras.” ○

Matilda Westermark

Läs en längre version av artikeln på universitetslararen.se

... JESPER PRYTZ som i januari disputerade vid Göteborgs universitet på en avhandling om fackliga maktresurser. En del av resultaten handlar om hur facklig anslutning har utvecklats.

Hur har medlemsantalet i fackföreningarna förändrats över tid?

– Det har sjunkit. Det mest betydande tappet av antal medlemmar under en kortare period skedde 2007–2008. Då blev det dyrare att vara med i facket och i a-kassan. Men en betydande anledning till långsamt sjunkande medlemssiffror under en längre period handlar om att unga inte går med i facket i samma utsträckning som tidigare.

Varför går färre unga med i facket?

– En faktor är att yngre generationer spenderar längre tid i högre utbildning och kommer in senare på arbetsmarknaden. Dessutom har osäkra och tillfälliga anställningar blivit vanligare. Främst bland unga, vilket gör det svårare att kvalificera sig för a-kassan.

Hur påverkar arbetslösheten fackligt medlemskap?

– Hög arbetslöshet kan leda till både fler och färre medlemmar. Vissa går med för tryggheten, medan andra hoppar av på grund av kostnaden.

Vad är ditt råd till ett fackförbund som vill få fler medlemmar?

– Det är 10 000-kronorsfrågan. Lokal närvaro med fackliga företrädare på arbetsplatserna är viktigt. Låg medlemsavgift och tydliga förmåner, som försäkringar, är inte oväsentliga faktorer. Och att kommunicera om sitt politiska arbete som syftar till att förbättra arbetslivet för medlemmarna. Pelle Bouveng

Chefer missnöjda med lönesättande samtal

26 %

... av de kollegialt valda cheferna vid Lunds universitet vill behålla lönesättande samtal.

74 %

... av de kollegialt valda cheferna vid Lunds universitet vill ha något annat än lönesättande samtal.

En enkät som Saco­S vid Lunds universitet presenterade i höstas visade att medlemmarna är missnöjda med lönesättande samtal. Nu ger en uppföljande enkät, som skickats ut till 365 medlemmar som är chefer, liknande tongångar. Bland de 101 som svarade anger 31 procent att de skulle vilja ha kvar de lönesättande samtalen. Elva av de svarande angav att de inte var lönesättande i sin chefsroll.

De svarande delas upp i två lika stora grupper, kollegialt valda chefer och administrativa chefer. Bland kollegialt valda svarar 26 procent att de vill ha kvar lönesättande samtal. I gruppen administrativa chefer svarar 35 procent att de vill det.

– Budskapet från de lönesättande cheferna, särskilt de akademiska eller kollegialt valda,

är ju att man vill ha någonting annat. När vi då läser annat, för det var en fritextmöjlighet, önskar man kollektivförhandlingar eller tarifflöner i stället, säger Adam Brenthel, ordförande för Saco­S i Lund.

Sinikka Neuhaus, prefekt på institutionen för utbildningsvetenskap i Lund, är öppen för att testa nytt.

– Om individer inte upplever sig vara lyssnade på är det ett jätteproblem. Men det är ju ett lika stort problem om den som skriker högst får ut mest. Därför hade det varit spännande med ett samlat grepp från parterna, säger hon. ○

Linus Hellerstedt

HR i Lund svarar: Läs mer på universitetslararen.se

Källa: Saco-S vid Lunds universitet

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Bihandledare anser att deras arbetsuppgifter är otydligt beskrivna, visar Cecilia Almlövs avhandling Becoming a doctoral co-supervisor

Avhandling: Bihandledarens roll är otydlig

Hälften av bihandledarna tycker inte att deras roll är tillräckligt tydligt utformad. En fjärdedel upplever att deras ansvarsområden inte har diskuterats över huvud taget, visar en ny avhandling.

Svenska doktorander måste ha minst två handledare, varav en huvudhandledare. Övriga kallas biträdande handledare, eller bihandledare. Den bestämmelsen har funnits i snart 20 år, men sedan dess har ingen forskning gjorts för att följa upp hur det går för bihandledarna, säger Cecilia Almlöv, enhetschef för pedagogisk utveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala. Hon var tidigare industridoktorand vid KTH, och disputerade nyligen med en avhandling om bihandledare.

– Bihandledning går hela vägen från att det kan vara en novis handledare, som handleder en doktorand för första gången,

till att det kan vara en väldigt erfaren som handlett fram till disputation. Jag var intresserad av att undersöka hur det är att vara novis, att komma som ny i ett handledarteam, säger hon.

AVHANDLINGEN BYGGER PÅ en enkätundersökning bland 192 bihandledare vid 14 universitet, fokusgrupper från ett av dem samt 25 intervjuer med nyblivna bihandledare från två olika lärosäten.

Runt hälften av de som svarade på enkäten uppgav att de hade behövt en tydligare beskrivning av rollen som bihandledare. Fler än en tredjedel svarade att bihandledarens arbetsuppgifter inte diskuterats inom handledargruppen. Närmare en tredjedel beskrev att de gjorde sådant som huvudhandledaren egentligen borde göra.

– De arbetar med många olika saker men har ibland svårt att se gränserna för vad som egentligen är deras arbetsuppgifter, vad

andra kollegor och universitetet förväntar sig. I regler och policyer beskrivs deras roll inte så tydligt. Det står skrivet om huvudhandledaren, vad hen ska göra, och sedan får bihandledare snarare gissa vad deras uppdrag är, säger Cecilia Almlöv.

I högskoleförordningen nämns inte heller ordet bihandledare. Bara att det ska vara minst två handledare och att en av dem ska vara huvudhandledare, påpekar hon.

LAXMI MISHRA, POSTDOK vid SLU i Uppsala och nybliven bihandledare, möter en rad utmaningar i rollen, säger hon. När frågan om att bli handledare kom upp undrade hon hur involverad hon förväntades vara.

– ”Så mycket du vill”, var svaret jag fick. Men också att jag inte skulle låta handledaruppdraget ta upp alltför mycket av min tid. Det är väldigt kvantitativt och inte särskilt tydligt. När det gäller ämnet kunde hon luta sig mot gedigen erfarenhet, tänkte Laxmi Mishra. Hon kände också att hon kan ge stöd utifrån att själv ha varit internationell doktorand i Sverige. Som att hjälpa till med att komma in i systemet och hur svenska universitet fungerar. Men för det finns inga punkter att följa. Det kommer av erfarenhet, säger Laxmi Mishra.

– Det är svårt med den typen av lösa gränser. Man vill välkomna en ny doktorand men samtidigt inte vara för välkomnande eller för nära. Jag vill inte heller vara för distanserad från doktoranden.

Hon råder andra bihandledare, som också är i början av sin karriär, att kommunicera och ifrågasätta.

– Du behöver hitta din identitet som hand ledare, vilket innebär att du måste prata med teamet, du behöver kommunicera med doktoranden och med andra utomstående. Hitta ditt nätverk, säger Laxmi Mishra.

ÄVEN CECILIA ALMLÖV lyfter fram den inledande diskussionen i handledarlaget, ett samtal om individernas styrkor och svagheter samt kring hur man ska lägga upp arbetet. Så att alla är på samma bana.

– Jag tänker att det också är till hjälp för huvudhandledaren, säger hon.

Hennes forskningsresultat kan användas för att ta fram stödsystem för nyblivna bihandledare, som gynnar både handledare och doktorander, enligt Cecilia Almlöv. Linus Hellerstedt

Laxmi Mishra

Myndighet vill ha regelverk för avhopp

• Eftersom andelen avhopp från lärar-, sjuksköterske- och högskoleingenjörsutbildningar varit höga under lång tid har Riksrevisionen granskat hur lärosätena jobbar för att motverka dem. Anledningen är att avhoppen kostar pengar för lärosätena och får konsekvenser på arbetsmarknaden, skriver myndigheten i sin rapport. Enligt Riksrevisionen är det vanligt att lärosätena inte vet vare sig om studenterna har hoppat av eller varför de gjort det. Det krävs tydligare bestämmelser kring hur de som avbryter eller pausar sina studier ska göra för att registrera avhoppet, menar man.

Så kan forskningen bli starkare

• Sluta tunna ut undervisningen, styr forskningen mindre och åtgärda bristen på riskkapital i innovationssystemet. Det är några förslag på hur Sverige ska bli en forskningsnation i världsklass, konstaterades det vid en SNS-konferens i februari. Bland annat bekymrades Mats Bergman, rektor vid Handelshögskolan i Umeå, över att utbildningens kvalitet har urholkats.

Mats Bergman

– Det diskuteras hur mycket pengar lärosätena får per student, men vi på lärosätena har också ett ansvar för att inte tunna ut pengarna vi får, sade han.

I stället för att erbjuda många olika utbildningar för att locka studenter, bör lärosätena fokusera på att ha ordentliga resurser per utbildning och student, förklarade Mats Bergman.

Per-Olof Eliasson

Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.

Hjälplinje erbjuder juridiskt stöd

Hot och hat mot forskare ökar i Tyskland och för snart två år sedan startades en hjälplinje för utsatta. Hittills har 60 personer kontaktat den. I hälften av fallen har jurister kopplats in.

Den tyska hjälplinjen Scicomm­Support startade sommaren 2023. Hit kan forskare som upplever hat eller hot vända sig. Nu har hjälplinjen kommit med sin första rapport, som visar att 60 personer har anlitat tjänsten hittills. I hälften av fallen har man kopplat in jurister. Enligt Julia Wandt, medgrundare av hjälplinjen, kan angriparna delas upp i tre kategorier. – Ofta rör det sig om förbund och organisationer som känner sig hotade av nya vetenskapliga rön eller privatpersoner som går samman mot till exempel klimateller genusforskare. I den tredje kategorin finns det enskilda som agerar på egen hand, och som ibland inte är medvetna om konsekvenserna av sitt handlande, säger hon.

protesterna i Tyskland i början av 2024 intervjuades hon som expert på lantbrukets politiska och sociala sammansättning. Hon uttalade sig om att delar av protesterna hade högerpopulistiska motiv.

– Det var en enorm hatstorm. Inte bara jag fick hatmejl, utan även mina chefer på universitetet, ledningen, andra professorer och kollegor. Det ringde i telefonen och influerare på nätet spred nedsättande videor om mig. Det här håller fortfarande i sig, säger hon.

Angreppen var inte begränsade till telefonsamtal och attacker online. Två intresseorganisationer som Janna Luisa Pieper pekat ut vände sig till domstol för att förbjuda henne från att upprepa sina uttalanden, något som är möjligt i Tyskland. Hon vände sig då till hjälplinjen, som organiserade hennes försvar. Det slutade med vinst i två instanser. Senaste domen kom i oktober.

”Det var en enorm hatstorm. Inte bara jag fick hatmejl, utan även mina chefer på universitetet, ledningen, andra professorer och kollegor.”

AGRARSOCIOLOGEN Janna Luisa Pieper på Göttingens universitet är en av de forskare som drabbats. Under de så kallade bonde­

TOTALT HAR 45 procent av forskarna i Tyskland upplevt någon form av angrepp på grund av sitt jobb, enligt en studie från 2024. Den visar också att angreppen har ökat. Hjälplinjen erbjuder därför även utbildningar, som 475 personer tagit del av hittills. Det kan handla om allt från praktiska råd om hur man skyddar sina konton på sociala medier och simulerade angrepp till hur man kan hantera den psykiska belastningen. ○

Arvid Jurjaks

Som kanalen har utvecklats blev det nästan rent kontraproduktivt att vara med där. Så många användare använder X för att sprida rykten, felaktiga fakta och rena lögner.”

Peter Andréasson, kommunikationsdirektör vid Karolinska institutet, kommenterar lärosätets beslut att inte längre vara aktivt på X, före detta Twitter. En enkät som Universitetsläraren gjort visar att nästan alla svenska lärosäten lämnat plattformen.

Reportaget Hot och hat inom akademin

Hotade

på jobbet

Undersökningar visar hur forskare och universitetslärare blir hotade, hatade och trakasserade på grund av sitt jobb. I Växjö och Karlstad finns två av de mer kända fallen.

text: Linus Hellerstedt

Foto: Jonas Ljungdahl & Øyvind Lund

Reportaget

Hot och hat inom akademin

Forskaren Anders Persson klickar runt i sin inkorg och läser högt ur ett av mejlen:

”Önskar varken dig eller din familj något gott. Kanske att ni får utstå samma öde som alla oskyldiga i Gaza.”

”Ha det bra smutsiga nazist!”

Just det här mejlet fick han i slutet av maj 2024. Vid den tiden hade tältläger slagits upp på flera campus i landet, däribland Linnéuniversitetets. Demonstranter protesterade mot kriget mellan terrorgruppen Hamas och Israel, och ville att universiteten skulle ta ställning mot Israel.

Några veckor innan mejlet kom ringde Anders Perssons mobil. Personen i andra änden ställde detaljerade frågor om vilka institutionella samarbeten som fanns med israeliska universitet och forskare. Då fanns det inga sådana samarbeten.

En söndag kväll, strax efter telefonsamtalet, sitter en kollega till Anders Persson på sitt rum och jobbar. Ljud i korridoren får hen att titta ut. En kvartett maskerade personer rör sig vid Anders Perssons rum. De tar god tid på sig, kollegan blir rädd och gömmer sig.

När Anders Persson kommer till jobbet på måndagen möts han av en vägg med fastnålade barnkläder nedstänkta med rödfärg. Upptejpade budskap som ”blod på dina händer” och ”guilty”. På en reklamaffisch från Linnéuniversitetet som Anders Persson satt upp, intervjuas han i en nyhetsstudio. På den har en Hitlermustach ritats. I affischtexten är ordet ”statsvetare” överklottrat med ”zionist”.

Anders Persson betonar att han inte är professionell brottsutredare. Men han upplevde telefonsamtalet som en kartläggning, och det har hänt tidigare.

– Om det här har en koppling har jag ingen aning om. Men det är ju inte ologiskt att tro, säger han.

Nu är barnkläderna nedplockade. Polisens utredare tog med sig dem och en del övrigt material, men resten sitter kvar. Anders Persson räknar inte med att någon ska ställas till svars för det som hände.

– Säkerhetspolisen kopplades in och jag fick en uppdatering någon månad senare om att inga framsteg gjorts. Sedan dess har jag inte hört något.

ANDERS PERSSON FORSKAR på konflikten mellan Israel och Palestina. Han undervisar om internationell politik och figurerar som Mellanösternexpert i media. Det här var inte första gången han mottog hot, hat eller trakasserier. Arga mejl, inlägg och kommentarer i sociala medier är vanligast. En studie från Göteborgs universitet (läs mer på sidan 21) visar att fyra av tio forskare och universitetslärare har utsatts för hot, hat eller trakasserier. Även om Anders Perssons fall är ett av de mest uppmärksammade på senare tid, beskriver han sig som ganska förskonad.

– Om man heter Anders Persson och kommer från Landskrona, som jag, är det väldigt svårt för någon att

”Om jag hade hetat Mohammed eller Moshe och haft judiskt eller arabiskt påbrå, hade det varit hundra gånger värre. Om inte tusen.”

sätta en förrädarstämpel på mig och säga att jag är agent för främmande makt. Om jag hade hetat Mohammed eller Moshe och haft judiskt eller arabiskt påbrå, hade det varit hundra gånger värre. Om inte tusen.

Enligt studien är det också vanligare att kvinnor utsätts, vilket Anders Persson lyfter fram. Hade han varit kvinna hade han upplevt mer hat och värre hot, tror han.

– När man kritiserar och attackerar mig finns det noll sexuella anspelningar. Det finns ingen som vill våldta mig och det finns ingen som vill ligga med mig.

Efter händelsen på kontoret har det varit lugnare, upplever han. Tältlägren har försvunnit och det råder vapenvila, om än en bräcklig sådan, i Gaza. Det har nästan varit lite för lugnt. Därför bad han universitetets säkerhetsavdelning göra en säkerhetsbedömning.

– Efter att Trump vann valet har han ju stökat ganska rejält också med Gaza, så av allt att döma står vi inför fyra turbulenta år.

Nyligen fick Anders Persson ett personlarm och andra säkerhetsåtgärder kring honom utvärderas. Dörren till hans institution är olåst på kontorstid, vilket har diskuterats till och från. Frågan är om det skulle lösa så mycket, säger han. Det ska till exempel inte vara olåst på söndagskvällar.

– Men av någon anledning tog de sig in. Antingen var det inte låst som det skulle eller så öppnade någon. Eller så dröjde någon sig kvar i byggnaden.

GENOM KARLSTADS UNIVERSITETS korridorer promenerar forskaren och universitetsläraren Tobias Hübinette raskt. Han stannar vid en låst glasdörr och tar fram en korthållare.

Personlarmet är en trygghet för Anders Persson. Både för honom och för hans närstående, beskriver han.

– Här börjar den här problematiken, och det är ju på grund av mig. För att jag jobbar här, säger han.

Dörren till institutionen är låst dygnet runt. På universitetets hemsida finns ingen information om var Tobias Hübinette sitter. Så har det varit sedan dådet i Almedalen 2022, där överläkaren Ing­Marie Wieselgren blev mördad på öppen gata efter ett seminarium. Tobias Hübinettes namn fanns med på mördarens lista över tänkbara måltavlor.

Egentligen började allt tidigare än så. Tobias Hübinette har jobbat i Karlstad sedan 2015 och forskar om bland annat rasism, migration, minoriteter och svenskhet. Han undervisar i ämnen som interkulturella studier och genusvetenskap.

Han är också känd som kontroversiell i olika kretsar

sedan länge. Bland annat var han med och startade tidskriften Expo, som betecknar sig som antirasistisk. Som ung var han engagerad i den autonoma vänstern. Som vuxen lämnade han sitt jobb vid Stockholms universitet efter konfl ikt med kollegor. Genom åren har han fl era domar mot sig.

Redan första arbetsdagen i Karlstad informerades han om att det kommit invändningar mot hans anställning.

Förslag om skärpta straff för hot och hat

Regeringen har föreslagit att förändrad lagstiftning kring våld, hot och trakasserier mot offentliganställda ska träda i kraft 2 juli 2025. Om förslaget röstas igenom av riksdagen innebär det bland annat skärpta straff för den typen av handlingar. Man vill också att ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman, införs.

Anders Persson är lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö och forskar om IsraelPalestinakonflikten. En kväll i maj 2024 vandaliserades hans kontor av okända personer.

Tobias Hübinette uppfattar att protesterna kom från den politiska högerkanten, är han tydlig med.

– Man hade tagit reda på att jag skulle börja jobba här, och sen har det egentligen bara fortsatt.

I korridorer, på kaféer och på biblioteket kan studenter tydligt markera att de känner igen honom. Ibland på sätt som han uppfattar som hotfulla. Det kan stå på sociala medier var han är eller har setts under dagen.

Senaste exemplet är när någon lade ut på sociala medier att han skulle befi nna sig i ett särskilt rum vid ett visst klockslag, säger Tobias Hübinette. Det var sannolikt en anställd, eftersom det var ett seminarium som utannonserats internt, tror han.

– Jag vill absolut inte påskina att det handlar om handgemäng, misshandel eller ännu värre. Men den här typen av trakasserier förekommer hela tiden.

DEN MEDIALT KANSKE mest uppmärksammade händelsen skedde 2023. En person, aktiv som bloggare på den politiska högerkanten, annonserade för sina följare att hen skulle bli student på en av Tobias Hübinettes kurser. Redan innan kursstart lämnade Tobias Hübinette in en anmälan

Reportaget

”... om man går mina kurser eller har mig som lärare så kan man bli kartlagd, uthängd, eller politiskt registrerad ...”

om trakasserier, då han uppfattade att studenten skulle kartlägga honom och övriga kursdeltagare.

Kursen gavs på distans. Efter första träffen sjukskrev sig Tobias Hübinette, och en kollega tog över. Ett par anmälningar mot studenten hanterades av universitetets disciplinnämnd. I oktober 2023 kom beskedet att studenten fick fortsätta kursen. Nämndens ordförande, Karlstads universitets rektor Jerker Moodysson, var dock oenig om beslutet.

Den aktuella kursen ges fortfarande men för tillfället är det bara en student som går den, säger Tobias Hübinette.

– Kursen är sänkt kan man säga och det var väl också intentionen. Min hypotes, och jag tror det är sanningen, är att folk inte vågar gå den helt enkelt. För att det alltid finns en risk att om man går mina kurser eller har mig som lärare så kan man bli kartlagd, uthängd, eller politiskt registrerad. Man kan också bli uthängd med namn och bild i sociala medier.

Sedan länge är Tobias Hübinette försiktig med att gå ut kvällstid i Karlstad. Han blir igenkänd dagligen, beskriver han. Det märks under promenaden till hans arbetsrum, genom lunchmyllret av studenter. Vissa vänder sig om och hans namn hörs viskas flera gånger.

Att fyra av tio forskare upplevt hot, hat eller trakasserier (läs mer på sidan 21) är ett hot mot den akademiska friheten, tycker Tobias Hübinette. Han kan förstå forskare som blir försiktiga, ändrar inriktning eller byter yrkesbana utifrån en hotbild. För egen del har han inte nått dit. Han fortsätter undervisa och forska om samma frågor som tidigare.

– Jag tror på det jag gör. Vad skulle jag göra annars? Det är det här jag brinner för och är duktig på så det vore en stor eftergift att ge upp.

ANDERS PERSSON I VÄXJÖ resonerar på liknande sätt. Han har inte blivit mer försiktig som forskare.

Tobias Hübinette

är lektor i interkulturella studier vid Karlstads universitet och forskar om bland annat rasism, migration, minoriteter och svenskhet. Under 2023 anmälde han en av sina blivande studenter för trakasserier.

– Samtidigt får man göra en ny bedömning efter varje hot. Jag kanske inte hade varit så tuff om vi hade träffats i morgon, och jag hade fått ett dödshot i kväll. Om det händer något ännu allvarligare kan jag få ompröva.

Hat och hot påverkar honom däremot på ett privat plan. Han går inte ut på krogen och är försiktig med vad han skriver i sociala medier och mejl.

– När som helst kan någon komma fram och filma mig eller trycka upp en bandspelare i ansiktet. Eller på något sätt vilja sätta mig i en komprometterande situation, säger Anders Persson.

Tobias Hübinette beskriver hur hotbilden mot honom

Reportaget

Hot och hat inom akademin

försvårar forskningskommunikation. Han upplever att hans arbete inte uppmärksammas av universitetet på samma sätt som andras.

– Det tror jag handlar om att man inte vill exponera Karlstads universitet ännu mer. Men det kan också vara av omtanke om mig, säger han.

Anders Persson har inte märkt att forskningskommunikationen blivit lidande. Han berättar om en kort intervju som universitetet gjorde med honom i början av kriget i Gaza, som delades i lärosätets sociala medier.

– Det blev en liten hatstorm där en massa olika personer, jag vet inte om det var studenter eller inte, kommenterade väldigt aggressivt. Sedan togs posten bort.

De båda forskarna har i viss mån olika bilder av arbetsgivarens förmåga att ge stöd i hot­ och hatsituationer. Anders Persson upplever sin arbetsgivare som kompetent kring säkerhetsfrågor. Tidigare var han i Lund, och kände likadant där. Även om nivån av hot och hat gentemot honom inte var densamma då. Han var inte lika känd, säger han.

Tobias Hübinette uppfattar att arbetsgivaren tog händelsen med bloggaren på kursen på stort allvar. Men för några år sedan, också när han arbetade i Karlstad, anmäl­

Tobias Hübinette kan förstå forskare som blir försiktiga i sitt jobb eller byter yrkesbana till följd av hot, hat eller trakasserier. Själv har han inte nått dit.

de han en annan person för hot via telefon. Det ledde till rättegång och fällande dom.

– Det fick jag sköta helt själv och hade inte ens folk från universitetet med på rättegången. Jag satt själv, medan förövaren hade sina vänner i salen.

Han fick inte stöd kring intervjuer i media eller i kontakter med polis och jurister, beskriver han. Trots att händelsen var kopplad till yrkesrollen.

– Där fi nns något konkret jag gärna skulle se mer av. Hjälp i kontakt med rättsväsendet.

Numera har Tobias Hübinette sällan tid eller ork att anmäla allt han får ta emot. Men den forskare som är utsatt för hot, hat eller trakasserier råder han ändå att vara öppen. Mot både arbetsgivaren och kollegor.

– Jurister, säkerhetschefer, it­avdelning och allt vad det kan vara. Förse dem hela tiden med vad som händer. Informera. Sitt inte bara tyst med allt det här för dig själv. Anders Persson är inne på en liknande linje.

– Det är viktigt att man delegerar. Att om man känner att man får hot eller hat, då lämnar det till sin närmaste chef och till en jurist så att de kan göra en professionell bedömning av hur man ska gå vidare, säger han. ○

Studenter och kollegor hotar och hatar

Studenter eller kollegor ligger bakom majoriteten av de fall där hot, hat och trakasserier riktas mot forskare och universitetslärare.

Bland de som inte utsatts finns en oro för att bli det, visar en rapport från Göteborgs universitet.

Fyra av tio forskare och universitetslärare har utsatts för hot, hat eller trakasserier på grund av jobbet. Bland utsatta anger 17 procent av kvinnorna och 16 procent av männen att de har funderat på att lämna akademin, visar en rapport från Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

Studien gjordes ihop med SULF och Sveriges universitets­ och högskoleförbund, SUHF. Den bygger på en enkät som 2 995 SULF­medlemmar besvarat. Förutom tankar på att byta jobb, anger de som utsatts för hot, hat eller trakasserier flera andra negativa konsekvenser. Vissa har låtit bli att uttala sig i egenskap av forskare, andra har bytt forsknings­ eller undervisningsområde och en del har

”Risken för utsatthet gör att folk censurerar sig, att man låter bli att sätta sig i risksituationer.”

avskräckts från att engagera sig i vissa frågor eller påverkats att ändra beslut.

– Det visar att det här är ett problem som har en inverkan inte bara på individer utan också på vilken typ av undervisning som blir av och deltagande i samhällsdebatten, säger David Brax, senior utredare på Nationella sekretariatet för genusforskning och rapportförfattare.

Bland samtliga svarande anger också 39 procent att själva oron för att bli utsatt för hot, hat eller trakasserier får negativa konsekvenser.

– Risken för utsatthet gör att folk censurerar sig, att man låter bli att sätta sig i risksituationer. Redan där kan man alltså säga att skadan är skedd, säger David Brax.

I KATEGORIN SVARANDE som har tagit emot hot, hat eller trakasserier anger 409 personer att det skett senaste året. Runt hälften svarar att förövaren är student. Två av tio svarar att förövaren är en kollega. De flesta fall där studenter är förövare sker i undervisningen.

– Att undervisningssituationen, med viss marginal, är den vanligaste arenan för den här typen av utsatthet är ett viktigt resultat. För det avgör hur man ska arbeta för att begränsa. Det räcker ju inte bara med att säga att folk ska undvika att vara på sociala medier eller låsa dörrar när det är kollegor och studenter som står bakom.

Studier: Så hotas akademianställda

I studien från Göteborgs universitet anger 39 procent av de 2 995 tillfrågade forskarna och universitetslärarna att de utsatts för hot, hat eller trakasserier i jobbet. Bland kvinnor har 45 procent utsatts minst en gång. För män är andelen 32 procent.

De vanligaste sätten att ta emot hot, hat eller trakasserier på är via mejl (18 procent), verbalt (11 procent), sociala medier (9 procent) och telefon (7 procent).

En tredjedel av de som svarat vet inte hur de ska göra om de hotas eller trakasseras. Två tredjedelar kan inte svara på om arbetsplatsen har en handlingsplan för att hantera hot, hat eller trakasserier.

Fackförbundet ST gör regelbundna arbetsmiljöundersökningar. I den från 2024 uppger 15 procent av medlemmarna inom avdelningen universitet och högskola som svarat att det förekommer hot eller våld på jobbet. 44 procent av dem har utsatts via mejl, 33 procent via telefon och 57 procent under ett fysiskt möte.

Källa: Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, Fackförbundet ST

Men det betyder inte att externa hot inte är allvarliga, säger David Brax.

– Men man kan inte rikta allt krut ditåt. Jag tror att det har funnits en tendens att man har lagt uppmärksamheten mot de externa hoten för att det är mer spektakulärt, mer tydligt kopplat till ett hot mot demokratin.

Situationer som inte handlar om att man ska skydda anställda mot en extern angripare, kan vara mer komplicerade att ta tag i, menar han.

– Det kan ju mycket väl vara så att man har arbetsmiljöansvar för båda parter i en konflikt, säger David Brax.

Studien visar också att kvinnor är mer utsatta för hot, hat och trakasserier än män. Kvinnor upplever även större oro för att bli utsatta.

Enkäten gjordes under pandemin vilket kan påverka resultatet, nämner David Brax.

– Vi vet att studenterna var väldigt missnöjda och kände frustration med hur omställningen till distansundervisning gick till. Man kan tro att den typen av situationer har gett upphov till friktion. ○

David Brax

Så hanterar du kontroversiella frågor i undervisningen

Att undervisa om känsliga ämnen kan vara utmanande när starka känslor riskerar att komma i vägen för en konstruktiv diskussion. Men det finns metoder att ta till för att hålla samtalet öppet och respektfullt.

Christer Mattsson är docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och föreståndare för Segerstedtinstitutet, ett resurscentrum som verkar mot våldsbejakande ideologier och rasistiska organisationer. Känsliga ämnen tillhör hans gebit, och i sin undervisning arbetar han aktivt med att skapa en öppen och reflekterande samtalsmiljö. När han håller sin kurs om antisemitism inleder han med att gå igenom hur ämnet kan väcka starka känslor – affekter –och ge studenterna de rätta förutsättningarna för att hantera dem. – Jag förklarar att vi alla har med oss olika erfarenheter och hur vi bör tänka när vi pratar med varandra om saker som väcker affekter. Att man har ett ansvar för att vara rädda om varandra och respektera varandra i kursen. Om vi bråkar med varandra inne i före­

läsningssalen så förändrar det ingenting ute i världen, säger Christer Mattsson och tillägger: – Man förbereder inte studenterna på att delta i kontroversiella frågor genom att bara kasta in dem i en kontroversiell fråga. Man behöver ge dem verktygen, låta dem få fundera över vad som kan dra i gång en själv och vad som kan dra i gång andra.

text: Thomas Wederus

illustration: Nils-Petter Ekwall

När starka känslor har börjat prägla diskussionen blir den svårare att hantera, och utsikterna för att kunna föra en konstruktiv dialog blir allt sämre. Sådana känslor kan väckas av att samtalsämnet är kopplat till personliga erfarenheter eller att någon känner sig utsatt eller påhoppad.

ETT SÄTT ATT förstå dessa mekanismer är genom det som den franska sociologen Pierre Bourdieu kallar för fält. Ett fält är en social arena där vissa normer och regler bestämmer

hur människor förväntas uttrycka sig, vilket kan försvåra en dialog mellan två parter med olika uppfattningar, berättar Christer Mattsson.

– Det skulle jag säga att vi ser en hel del av, även inom akademin, när vi pratar om kriget i Gaza där det har ritualiserats vilka ord man måste använda. Man behöver uttrycka sig på ett sätt som visar att man är sann i förhållande till fältet, inte nödvändigtvis sann i förhållande till människorna i Gaza. Till exempel om man inte säger att det är ett folkmord, då är man folkmordsapologet. Det blir antingen eller.

– Den typen av konflikter är nästan helt olöslig när man inte tillåts undersöka varandras begreppsligheter och underliggande kriterier för begreppsligheten. Och det här tror

jag går igen i flera olika frågor och i diskussioner som byggt upp vilka ord man får använda och inte använda.

Förutom att förbereda studenterna på hur de kan hantera känsliga ämnen gäller det även att som lärare vara förberedd. Det är bra att ha funderat igenom vad i ämnet som skulle kunna vara kontroversiellt, för vilka personer och varför, och vad man gör om någon eller några studenter går i affekt och klassrummet polariseras. Det gäller också att känna till vad som kan väcka affekter hos en själv och hur man ska hantera det, menar Christer Mattsson.

– Jag behöver veta vad det är som triggar mig och varför, så att jag är medveten om det när det händer. Man måste kunna arrestera sina egna impulser. Sen kan det mycket

väl inträffa situationer då jag inte kan det, till exempel om någon riktar personliga angrepp mot mig. Då kanske jag gör klokast i att markera att det här kan jag verkligen inte acceptera.

ANDREAS OLSSON ÄR professor i psykologi vid Karolinska institutet och har en fot inom emotionell neurovetenskap och en inom socialpsykologi. Det är när han undervisar inom socialpsykologin som det ibland kan bli laddat eftersom den berör forskning om potentiellt känsliga identitetsmarkörer såsom kön, etnicitet och ideologi.

– Det som kan göra det känsligt är att vi som människor inte riktigt är förmögna att skilja fakta och värdering åt. Därför kan det bli kontroversiellt att presentera forskning om till exempel könsskillnader, för det kan lätt miss­

Några sätt att handskas med laddade ämnen

○ Om du ska föreläsa om något känsligt – ge studenterna verktygen för det.

○ Tänk igenom vad i föreläsningen som skulle kunna väcka starka känslor och varför. Var tydlig med att din ambition inte är att någon ska känna sig obekväm.

○ Bered dig för hur du ska hantera din egen affekt. Låt dig inte kidnappas av egna impulser.

○ Vid en konflikt: var lågaffektiv, validera, sammanfatta den andras perspektiv. Avbryt diskussionen om nödvändigt och plocka upp tråden vid senare tillfälle.

Källor: Christer Mattsson och Andreas Olsson

Återkoppling

tolkas som att jag uttrycker en personlig ståndpunkt snarare än fakta, säger Andreas Olsson.

Även han brukar ge sina studenter en inledning om svårigheterna med att diskutera vissa ämnen faktamässigt utan att påverkas känslomässigt – och att skilja på fakta och värdering. Några större problem brukar det sedan inte bli under hans föreläsningar. Men om diskussionerna väl skulle spåra ur fi nns det några saker man kan göra för att hantera det på ett bra sätt, berättar han. Man kan försöka svara lågaffektivt och föra tillbaka diskussionen till faktaunderlaget. Det kan även hjälpa att validera personens känslor och försöka att på ett ärligt och öppet sätt inta dennes perspektiv, sammanfatta dennes sida i stället för att pådyvla sin egen. – Det är inte alltid lätt, för det kan vara väldigt mycket upprörda känslor. Går det inte så är ett alternativ att helt enkelt avsluta diskussionen och gå vidare. När det fi nns en uppdelning i vi och de och folk är mycket upprörda så är det nämligen inte säkert att det hjälper att diskutera vidare.

Samtidigt bör det understrykas att det trots allt sällan händer att föreläsningar går över styr på grund av att ämnet är känsligt. Man ska alltså inte vara rädd för att ta upp känsliga ämnen i sin undervisning. Att ett ämne är känsligt gör det snarare ännu viktigare att närma sig det sakligt och att kunna diskutera det, menar Andreas Olsson. – Min inställning är att om det är ett ämne som är laddat så är det väldigt viktigt att på ett faktamässigt sätt närma sig detta. Det betyder att det här är något som är betydelsefullt för folk. Då är det desto viktigare att reda ut hur sakförhållandet ser ut för att kunna göra någonting åt detta.

ATT VI ÖVER huvud taget har möjligheten till laddade diskussioner ska dessutom inte tas för givet, menar Christer Mattsson. – Man får komma ihåg att debatter och konfl ikter faktiskt är tecken på att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Det är så vi löser konfl ikterna, genom att låta meningsskiljaktigheter komma till ytan. Det är bara i diktaturer som konsensus råder – för att man inte tillåts uttrycka något avvikande. Vi ska inte vara rädda för kontroversiella frågor eller polarisering för det kommer alltid att fi nnas i ett demokratiskt samhälle. ○

Feedback som fungerar

ska ges när arbetet pågår

Ge feedback tidigare i lärprocessen – inte som efterreflektion. Flera knep finns för att göra återkopplingen smartare och mer effektiv. Viktigast är tajmingen, menar Oskar Gedda.

Feedback är en underskattad del av lärprocessen. Det tycker Oskar Gedda, pedagogisk utvecklare och lektor på universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet. Han tror att det beror på att det i högre utbildning fi nns en tradition av ensidigt förkunnande.

– Till viss del är det en hierarkisk kultur som riskerar bli monologisk. Det fi nns de som kan mycket, lärarna, och deras kunnande ska sedan övergå till de som kan mindre.

Oskar Gedda

för att göra någonting, och incitamentet minskar att ta sig an den.

Feedback i form av efterreflektion beskriver han som väldigt dyr, då en välbetald person ägnar kvalificerad tid åt något som knappt används. För att återkopplingen ska ge effekt måste den komma under processen. I starten kan dialogen handla om hur studenterna tar sig an uppgiften, mitt i arbetet kan fortsatta färdvägar diskuteras, och mot slutet kanske mer konkreta detaljfrågor.

”Jag brukar beskriva feedback som en gåva ...”

SENARE I VÅR planerar Oskar Gedda en workshop om feedback vid Umeå universitet. Studenter efterfrågar mer av varan, säger han, och lärarna vill ge den, men är osäkra på vilka former som fungerar bäst.

Feedback, betonar han, handlar om dialog. Närvaron och utbytet gör att lärarens kunskaper och reflektioner kan få fäste på ett helt annat sätt hos studenten. Det vanligaste misstaget i dag är att feedbacken kommer för sent, menar Oskar Gedda. Ofta är den kopplad till slutprodukten, en tenta eller inlämningsuppgift.

– Då behöver ju studenten inte feedbacken

– Jag brukar beskriva feedback som en gåva, något jag ger när jag använder hela min förmåga och förståelse för att vi ska kunna starta en dialog.

Ett sådant samtal förutsätter att läraren är närvarande och verkligen ser studenten och den ansträngning som lagts ner i arbetet. Läraren behöver också vara hyfsat tillgänglig. Då går det att skapa en relation som bygger på tillit.

”Negativ” är bara den feedback som kränker

Andreas Olsson

och har för avsikt att förminska någon, tycker Oskar Gedda. Genuin återkoppling vill visa på saker som kan utvecklas. Om närvaron och tilliten finns där kommer kritik och problematiserande naturligt, men för läraren är det viktigt att tydligt skilja på sakfrågan i uppgiften från personen.

– Jag kan bli ganska rak när vi är överens om att feedback i grunden går ut på att du ska få växa och utvecklas, att det handlar om din färd mot en profession eller skicklighet.

SAMTIDIGT ÄR TIDEN knapp. På många håll är studentpengen låg och lärarnas tid för varje individ kort. Då kan studenterna få träna på att själva ge feedback.

– Det är jättebra, för när de bedömer varandras arbeten kan jag som lärare också se vad de lärt sig och inte.

I bästa fall kan kursen planeras efter behovet av återkoppling. Om den ges i grupp, till studenter som hunnit olika långt, sparas inte bara tid.

– Studenterna får också mycket mer feedback, och i frågor som rör olika faser av arbetet, än vad de skulle fått när feedbacken ges enskilt.

Det man behöver tänka på är att vissa studenter kan uppleva det som känsligt och obekvämt när andra lyssnar. Utmaningen för läraren är att delta inte bara som pedagog och sakkunnig, utan även som medmänniska.

– Det handlar om att vara närvarande när vi möts så att ingen förlorar ansiktet eller tvingas in i en försvarsposition. Feedback ska vara en gåva vi ger för att den andra ska få ett nytt och meningsfullt sätt att se på sitt arbete.

Bertil Janson

4 tips för att vässa din återkoppling

1 Ge feedback under processen, inte efteråt.

2 Försök planera in tid för dialog i kursen.

3 Ge feedback som en gåva byggd på närvaro och tillit.

4 Feedback i grupp kan spara tid och ge studenterna fler perspektiv.

Källa: Oskar Gedda, Umeå universitet.

Så titulerar du dig korrekt på engelska

Akademiska titlar – laddade, komplicerade och viktiga. Nu har högskolans ordbok uppdaterat de svenska titlarnas översättningar till engelska.

– Titeln ger en viss status och kan ha praktiska konsekvenser så det är viktigt att den är rättvisande, säger Timothy Chamberlain som är översättare vid Uppsala universitet och med i gruppen som har jobbat med att uppdatera den digitala svensk-engelska ordbok som Universitets- och högskolerådet ansvarar för.

Om den svenska adjunkten kallar sig ”adjunct” på engelska kommer hen att tas för adjungerad i den engelskspråkiga världen. I stället bör adjunkten kalla sig ”lecturer”, enligt ordboken.

DOCENTEN FÅR LEVA med att titeln inte har en motsvarighet på engelska, och bör därför kalla sig för ”docent” även i internationella sammanhang. Att som docent kalla sig för ”associate professor” kan i vissa kontexter vara mindre lämpligt eftersom det begreppet inte bara är en kompetensmar-

kering, utan syftar på en typ av anställning i linje med ett lektorat. – Men titeln är en del av kommunikationen, så man måste också hitta en lösning som fungerar för vad man vill kommunicera, säger Timothy Chamberlain.

Att det är svårt att översätta titlar till engelska handlar just om att karriärstegarna och anställningsformerna ser olika ut i Sverige, Storbritannien och USA. Ordboken utgår från brittisk engelska eftersom det är den generella myndighetsengelskan i Sverige, men amerikanska synonymer är också angivna.

Ordboken syftar till att vara normerande för den svenska högskolevärlden, men situationen kompliceras nu ytterligare av att vissa brittiska universitet har gått över till att använda amerikanska titlar eftersom de har blivit mer etablerade internationellt.

MOT BAKGRUND AV detta länkar nu ordboken till en informationssida som närmare förklarar de olika ländernas titlar.

Timothy Chamberlains råd är att generellt sett använda den titel som är i linje med det egna lärosätets språkpolicy, men att i specifika sammanhang anpassa översättningen till målgruppen – som att använda en amerikansk titel under en konferens i USA.

Kajsa Skarsgård

Översätt rätt – sex vanliga titlar

○ Postdoktor – Postdoctoral fellow

○ Lektor –Senior lecturer

○ Biträdande lektor – Associate senior lecturer

○ Biträdande professor – Associate professor

○ Professor – Professor

○ Gästforskare – Visiting researcher

Källa: UHR:s svensk-engelska ordbok

Timothy Chamberlain

UTFORSKANDE HANTVERK

Många är de timmar som Lotta Lundstedt nystat i och följt textila spår av olika slag.

Lotta Lundstedt

Hon låter garnet visa nya vägar i forskningen

Garn, stickning och växtfärger vävs ihop med motvilja, tålamod och samtidskritik. Lotta Lundstedts avhandling följer inte de vanliga mallarna. Men nyskapande vill hon inte kalla den.

Jag stickar, jag repar upp, jag flyttar fibrer. Den meningen, inte direkt någon standardfras i en doktorsavhandling, följer Lotta Lundstedt upp med ett resonemang om parallellerna mellan ett utdraget stickningsprojekt och Albert Camus essä Myten om Sisyfos – som för övrigt beskrivs som ”tämligen obegriplig”. Vilket säkert många läsare kan nicka instämmande åt, lite diskret, så att ingen ser. Här skrivs det rakt ut. Down to Earth: A Textile Study in the Aesthetics of Aversion är kort sagt ingen vanlig lunta från avhandlingsfabriken. Redan i abstractet sätts tonen. Lättavkodade stycken om metod och resultat lyser med sin frånvaro. I stället beskrivs hur samhället börjat snurra okontrollerat i allt högre hastighet. Vi jäktar och stressar, följer ständigt nya modetrender, vi överkonsumerar och slänger. ”Den här avhandlingen motsätter sig dessa trender och avvisar driften att följa massan.”

de brukar skrivas. Då tycker jag inte heller att abstractet behöver följa den strukturen. Jag har inte jobbat på det sättet med forskningen.

TEXT: Bertil

Janson

FOTO: Erik

Abel

AVHANDLINGEN, ETT forskningsprojekt på konstnärlig grund, disputerade hon med på Textilhögskolan i Borås strax innan jul. Men doktorandstudierna påbörjades redan 2006. Ett par år senare fick hon barn, flyttade från Borås till Umeå, var föräldraledig och började efter ett tag undervisa på institutionen för estetiska ämnen. Forskarstudierna låg i många år på hyllan. Men kompetensutvecklingstiden på jobbet gav utrymme att skriva en licentiatavhandling som blev klar 2021. Textilhögskolan och Umeå universitet finansierade sedan gemensamt arbetet med doktorsavhandlingen.

– Det är kärnan i mitt arbete. Mode innebär väldigt mycket att vi följer varandra, att vi tror att massans val är det rätta. Men ibland kan man ju känna: vad håller massan på med? Och då vill man gå emot det, säger Lotta Lundstedt.

Att abstractet mest liknar en programförklaring, eller en livsfilosofi, är ingen slump. – Jag har ju inte skrivit en avhandling som

– Jag har funderat mycket på frågor kring stress, både inom konsumtion och modeindustri, egentligen accelerationskulturen över huvud taget. Den finns ju också inom akademin, med publiceringshets och sådana saker. Så det rimmar ganska bra med att avhandlingen har fått ta sin tid.

EN MILD VINTERKVÄLL några månader efter disputationen är allmänheten inbjuden att se de sex textila delprojekt som beskrivs och analyseras i Lotta Lundstedts avhandling. Det är vernissage, skålar med chips, glada leenden.

Mötet

Lotta Lundstedt

”Vetenskaplig forskning handlar mycket om att mäta, jämföra och göra precisa studier. Konstnärlig forskning handlar mer om att undersöka uttryck, hur man gör och förhåller sig till saker.”

Utställningen visas på Umarts, ett forskningscentrum för arkitektur, design och konst vid Umeå universitet, inrymt i ett hus i utkanten av Konstnärligt campus. Dörren öppnas allt oftare när det utsatta klockslaget närmar sig. Snart har ett femtiotal besökare höjt ljudnivån i lokalen rejält. Några barn far hit och dit medan män och kvinnor i olika åldrar samtalar i klungor. – Welcome!

Ele Carpenter, Umarts föreståndare, håller stadigt i mikrofonen. Alla tystnar och Lotta Lundstedt börjar berätta om sina projekt. Där, pekar hon, är de hundra ramarna som liknar mobiltelefoner, men med displayerna utbytta mot små vävar, i ett försök att visa hur digital stress och hets kan ersättas av något mer varaktigt och eftertänksamt. Där, på kortväggen, hänger bilder på evighetströjan som hon repade upp och stickade om, tio gånger, under ett års tid. Ofta hade hon den på sig, i halvfärdig form, samtidigt som nästa version av tröjan växte fram.

Publiken tittar och lyssnar. En trio unga tjejer kommer sent, dörren dunsar igen, ingen tittar dit.

Lotta Lundstedt går vidare i lokalen. Där är

Lotta Lundstedt …

… är 50 år, bor i Umeå och är sedan 2017 verksam som universitetslektor på konstnärlig grund vid institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen vid Umeå universitet. Hantverk, odling och växtfärgning är stora intressen, liksom friluftsliv, promenader i naturen och skidåkning både på längden och utför.

de sju skjortor hon sytt för hand, växtfärgat och sedan burit, som en del av projektet, en hel vecka i varje skjorta, totalt 49 dagar. Och där är snöret hon virkade till ett slags textilt spår, samtidigt som hon sakta förflyttade sig framåt i en skog uppe på ett berg. Under ett år återkom hon för att virka vidare på hantverkets, naturens, djurens och förfädernas stig.

– Och så …

Hon kommer av sig, söker vad hon tänkte säga. Det blir tyst i utställningslokalen. Det går någon sekund. Alla väntar.

– Men väntande, säger hon och ler, är också en viktig del av min avhandling! Publiken skrattar.

– Väntande på att plantor ska växa, att färger ska visa sig i textilierna, och väntande på idéer … Jag började helt enkelt tänka på vem jag följde om jag inte följde någon, inte följde en trend.

NÅGRA DAGAR SENARE träffas vi i Lotta Lundstedts kontor i Lärarhuset på campusområdet i Umeå. Institutionen för estetiska ämnen håller till på fjärde våningen. Fönstret bjuder på utsikt över höga tallar och rödbruna tegelhus strax utanför campus. Snön gnistrar i förmiddagsljuset.

I Umeå är hon född och till stor del uppvuxen. Intresset för kläder kom tidigt. Redan på mellanstadiet gillade hon att matcha färger på strumpor och tröja.

– Sådana små detaljer tyckte jag var jätteviktiga. Men det hade inget med mode att göra. Jag har nog mer velat vara lite annorlunda, inte nödvändigtvis smälta in.

I bokhyllan längs väggen syns titlar som The Art of Knitting, Fashion & Sustainabilty och Modefabriken. Det var lusten att skapa

och forma kläder som ledde henne till modedesignutbildningen på Textilhögskolan i Borås. Där fick hon också de kunskaper som gjorde att en alltmer kritisk syn på modeindustrin växte fram.

Under andra året på utbildningen skulle hon delta i en tävling där representanter för Kappahl satt i juryn. Året var 2002 och Kappahl hade nyligen varit i blåsväder för att de skapat vuxenkläder för barn – bikinis till små tjejer.

– Då reagerade jag med att vända på det och göra barnkläder för vuxna i stället. Det kritiska fanns där redan då.

UTSTÄLLNINGEN PÅ UMARTS tycker hon blev bra. Presentationen liknade den hon hade under disputationen, även om den dragningen av naturliga skäl var längre och grundligare. Just möjligheten att ställa ut och resonera kring objekt som varit en del av forskningsprocessen tycker hon är det som tydligast skiljer disputationer inom konstnärlig forskning från mer ”traditionella” tillställningar.

– Sedan går man igenom avhandlingarna på samma sätt, så disputationerna i sig skiljer sig inte jättemycket.

I höstas fick SVT­ dokumentären Fallet Bogdan fart på en debatt om konstnärlig forskning. Den bidrar varken till vetenskapen eller konstvärlden, tycker kritikerna, som ser en risk i att konstpraktik genomgår allt fler akademiska regelverk. Resurserna skulle göra större nytta i den fria konsten, anser de.

Förespråkarna menar att den konstnärliga forskningen bidrar med nya perspektiv och metoder som är viktiga både för konstnärlig utveckling och utbildning. Vetenskapsrådet, som beviljat drygt 50 miljoner kronor till ett tiotal projekt inom fältet de kommande fem åren, skriver på hemsidan att konstnärlig forskning kan bidra till ”en ökad kunskap om de stora samhälleliga frågorna”.

Lotta Lundstedt vill inte ge sig in i debatten. Hon tycker att forskning behövs inom alla områden.

– Vetenskaplig forskning handlar mycket om att mäta, jämföra och göra precisa studier. Konstnärlig forskning handlar mer om att undersöka uttryck, hur man gör och förhåller

EVIGHETSTRÖJAN TAR NY FORM

Under en presentation i Umeå visar Lotta Lundstedt de delprojekt som avhandlingen bygger på. På väggen till vänster de hundra mobilvävarna, på skärmen och till höger olika varianter av ”Evighetströjan”.

Mötet

Lotta Lundstedt

”Jag tycker att det är svårt att säga vad som är nyskapande. Men det är nog inte så många som gjort som jag tidigare.”

sig till saker. Varför ska vi inte kunna utforska andra sätt att se på och uppleva världen genom olika konstnärliga uttryck?

AV DE DELPOJEKT som ingår i hennes avhandling – där fotona är många – tycker hon att ”Reknit” var särskilt givande. Det är ”evighetströjan”, som hon stickade bara för att repa upp och sticka om igen, med samma garn.

– Det var någonting i det som kickade igång mig. Projektet beskriver hur den här motviljan kan bli väldigt synlig.

Hon har tänkt mycket på hur återbruk börjat ses som den enda lösningen på dagens överkonsumtion. I samma veva har återbruk och second hand också blivit en trend som många försöker tjäna pengar på. Det cirkulära ville hon dra till sin spets genom att inte tillföra något nytt i skapandet av nya plagg. Under ett års tid stickade hon tio olika versioner av samma tröja, med garnet enbart från den första. När en version var klar började hon direkt repa upp den för att påbörja nästa.

– Det blev som en transformation över till nästa tröja. Det var som att jag klädde av mig den ena medan jag skapade den andra. Och så tog jag på mig den. Och så samma sak om och om igen.

Motviljan i avhandlingens titel syftar på ett motstånd på flera plan, mot allt från digital stress till oreflekterad konsumtion. Arbetet med de textila projekten beskriver Lotta Lundstedt som intressanta på olika sätt, men även tidskrävande, ibland avsiktligt tråkiga och rent av motbjudande. De här känslorna ville hon utsätta sig för som ett sätt att bromsa det högt uppskruvade tempot i samtiden och inom sig själv. Hon tror också att projekten förändrat henne. Hon säger att hon alltid varit snabb, effektiv, snudd på rastlös. Nu har FOMO, fear of missing out, börjat övergå i JOMO, joy of missing out.

– Förut ville jag vara med på massa saker,

hinna jättemycket socialt, vara ute och göra grejer hela tiden. Nu ägnar jag mycket mer tid åt hantverk och att vara med familjen, säger Lotta Lundstedt.

PLANER PÅ NYA forskningsprojekt finns redan. I ett har odling av lin en central roll. I undervisningen tycker hon att insikter från avhandlingsarbetet kommer till nytta, då hon uppmuntrar studenter att reflektera över vad de håller på med och ställa kritiska frågor kring mode och annat.

– Jag tänker också att avhandlingen, och hur den är skriven, kan inspirera och visa på alternativa sätt att förhålla sig till överkonsumtion på det textila området, miljöproblem, stress och hur allting accelererar.

Varje avhandling är unik på sitt sätt. Lotta Lundstedts bidrag till genren bjuder motstånd mot etablerade former i allt från abstract till övergripande struktur. Men nyskapande vill hon inte kalla den.

– Jag tycker att det är svårt att säga vad som är nyskapande. Men det är nog inte så många som gjort som jag tidigare. Den är kanske inte jättevanlig. ○

Textil, natur och människa i samspel

I licentiatavhandlingen Repetition Recurrence Return (2021) undersöker Lotta Lundstedt relationen mellan människa, natur och textil med hjälp av material och metoder i textila projekt samt tankar och teorier från konstnärer, filosofer och forskare.

Både den och doktorsavhandlingen Down to Earth: A Textile Study in the Aesthetics of Aversion (2024) kan laddas ner på diva-portal.org.

NYA PROJEKT I SIKTE Lotta Lundstedt planerar redan fler textila projekt att utforska. I ett har odling av lin en central roll. Växtens fibrer kan användas för att spinna trådar.

Sedan Donald Trump svor presidenteden första gången har forskningen om vilseledande information och kunskapsmotstånd skjutit i höjden. Nu, åtta

år senare, vet vi betydligt mer om mekanismerna bakom, men inte tillräckligt om hur vi bör bemöta problemen.

Även Sveriges demokrati står på spel när evidensbaserad kunskap och dess förmedlare undergrävs.

text: Kajsa Skarsgård

illustrationer: Nils-Petter Ekwall

Demokratin i fara när kunskapen undergrävs

Det är inte människorna som har förändrats, utan informationslandskapet. Och vi är inte bättre än vårt informationslandskap. Den bilden ger forskare som Universitetsläraren har talat med om vilseledande information och kunskapsmotstånd.

– Jag tror att många – inte bara forskare, utan även journalister och politiker – har underskattat hur radikalt annorlunda vårt informationslandskap är nu jämfört med för bara 20 år sedan, och hur extremt sårbara vi är inför det, säger Åsa Wikforss.

Som professor i teoretisk fi losofi vid Stockholms universitet hade hon tänkt mycket på frågor om kunskap och dess betydelse för individer och samhället. Sedan

Fokus Kunskap under attack

”Man använde desinformation för att manipulera väljarna, ställa grupp mot grupp, motarbeta kunskap och få demokratin att bli dysfunktionell.”

kom året 2016. Britterna röstade sig ut ur EU efter en valkampanj med osedvanligt mycket falsk och vilseledande information. Amerikanerna valde en president som inte brydde sig om expertkunskap och vars lista på egna lögner blev längre för varje vecka.

Åsa Wikforss

– Vi såg en ny värld växa fram, där den digitala tekniken och plattformarna erbjöd helt nya sätt att gå in och störa i det demokratiska beslutsfattandet. Man använde desinformation för att manipulera väljarna, ställa grupp mot grupp, motarbeta kunskap och få demokratin att bli dysfunktionell, säger Åsa Wikforss.

2018 fick hennes forskarteam 50,4 miljoner kronor av Riksbankens jubileumsfond för att leda det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Knowledge Resistance. Det avslutades nu vid årsskiftet och har bidragit till den stora ökning av forskning som har skett på området sedan 2016.

Vad har då all denna nya forskning om falsk och vilseledande information och kunskapsmotstånd lett till för nya insikter?

– Vi har en mycket bättre diagnos av situationen nu. Vi vet mycket mer om hur desinformation sprids, hur kunskapsmotstånd fungerar och vad som driver det. Det som det behövs mer av, där forskningen inte har kommit så långt som vi hade hoppats, är just lösningar, säger Åsa Wikforss.

Som filosof kan hon konstatera att det ligger i kunskapens natur att den är sårbar. Det finns alltid en osäkerhet och evidensen kan vara mer eller mindre stark. – Det går att så tvivel, också när vi vet någonting väldigt väl. Det går att förstöra människors kunskap bara genom att underminera tilliten till pålitliga källor. När vi manipuleras på olika sätt, så är demokratin i mycket stor fara. I den liberala demokratin är alla människors lika värde fundamentet. Därför ska majoritetsstyret vägas upp med skydd för minoriteter. Statens makt ska vägas upp med individuella fri­ och rättigheter och rättsstatens principer. Den lagstiftande, den dömande och den verkställande makten ska vara åtskilda för att förhindra maktkoncentration och maktmissbruk. Starka, oberoende och ansvarstagande medier och akademiska institutioner är hörnpelare för att människor ska kunna fatta välgrundade beslut, ha sakliga debatter och utkräva politiskt ansvar. – Jag var väldigt orolig 2016, men fattade nog ändå inte

då riktigt hur farlig den utvecklingen var. Och det ser vi ju nu, när man väl får beskriva det som att amerikansk demokrati nedmonteras i väldigt rask takt, säger Åsa Wikforss.

EN ANNAN PERSON inom forskningsprogrammet Knowledge Resistance är Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet. Han berättar att de senaste årens forskning har gett mer kunskap om vilka medier som är kopplade till att människor hyser falska och missvisande uppfattningar om verkligheten. Det är framför allt sociala medier och högeralternativa medier, i såväl Sverige som andra länder.

– Vänsteralternativa medier, som Dagens ETC med flera, har inte alls de effekterna utan det är begränsat till den yttre högerkanten, säger Jesper Strömbäck.

Han tror att det beror på två saker. Det ena är att de vänsteralternativa medierna i Sverige är mindre alternativa. Det alternativa med dem märks framför allt i att de lyfter andra frågor, inte i hur de rapporterar. Detta eftersom de följer journalistiska normer och värderingar, till skillnad från de högeralternativa mediernas rapportering som mer

Forskningen på området tog fart med början 2016

Efter Brexit och det amerikanska presidentvalet 2016 har det skett en explosionsartad ökning av engelskspråkiga vetenskapliga artiklar om desinformation, missinformation och falska nyheter. Flest artiklar har publicerats inom kommunikationsvetenskap, datavetenskap och psykologi. USA, Storbritannien och Kina toppar publikationsligan. Kurvan visar antalet publicerade artiklar per år.

Källa: Elena Broda och Jesper Strömbäck, “Misinformation, Disinformation, and Fake News: Lessons from an Interdisciplinary, Systematic Literature Review”, 2024

Jesper Strömbäck

utgår från att bilda opinion. Det andra är att alternativa högermedier är i opposition till det de anser är ”mainstream” och misstror samhällsinstitutionerna.

– Och då misstror man ju också evidens från myndigheter eller om forskare kommer fram till någonting.

Enligt föreningen Medieakademins förtroendebarometer har förtroendet för traditionell media och olika samhällsinstitutioner inte förändrats särskilt mycket i Sverige de senaste tio åren, sett till hela befolkningen. Skillnaden mellan olika partisympatisörer är däremot stor. Enligt 2025 års mätning har bara 32 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer förtroende för Sveriges radio. För de som sympatiserar med Moderaterna är siffran 63 procent, Kristdemokraterna 60 procent, och för övriga partisympatisörer 84–89 procent.

Den bristande tilliten till traditionell media har inte bara uppstått av sig själv och av sakliga skäl. Jesper Strömbäcks forskning på svenska riksdagsledamöters twittrande 2020–2021 visade att moderater och sverigedemokrater stod för 89 procent av de tweetar som kritiserade traditionell media på ett underminerande sätt. Lars Beckman (M) stack ut med 299 sådana tweetar under ett år.

– Det finns liknande undersökningar i andra länder som samtliga visar samma sak: under en lång tid har det från högerhåll bedrivits en kampanj som går ut på att framställa traditionella nyhetsmedier som vänstervridna, som icke­pålitliga, som att de döljer fakta. Detta fångar sympatisörerna upp och man väljer då att i stället tro på politiker och medier som bekräftar ens verklighetsuppfattningar och åsikter.

Att problemen är störst på högerkanten är däremot ingen naturlag, poängterar Jesper Strömbäck. I länder där vänsterpopulister är starka – exempelvis Venezuela – kommer den falska och vilseledande informationen främst från vänster.

– Väldigt mycket tyder också på, utan att vi kan belägga det empiriskt, att politiker är mindre rädda för att bli beslagna med att sprida falsk och missvisande information än vad de var förr. Trump förkroppsligar detta. Det finns ingen politiker som vi vet har ljugit så mycket, så systematiskt. Hans stöd sjunker inte för det, och detta har andra politiker lärt sig av.

Vad säger då forskningen om den kritik som riktas mot traditionella medier?

– Det finns mycket man kan kritisera medierna för, men att det skulle finnas någon systematisk partiskhet åt det ena eller andra hållet finns det ingen substans bakom. Om man tittar på det svenska fallet så kan vi se att vissa partier gynnas under vissa perioder, och under andra perioder gynnas andra partier. Det handlar mer om nyhetsvärderingar och nyhetslogik.

De traditionella mediernas metod att försöka uppnå opartiskhet genom att låta båda sidor komma till tals har däremot visat sig leda till spridning av falsk och vilseledande information, berättar Jesper Strömbäck.

– När det handlar om åsikter är det rimligt att definiera

Desinformation, missinformation och kunskapsmotstånd

Desinformation är falsk eller vilseledande information som sprids medvetet och har som funktion att vara vilseledande, medan missinformation sprids omedvetet och utan avsikt. Medvetenhet och avsikt är svårbelagt och inte alltid relevant. Därför används allt oftare begreppet “falsk och vilseledande information”.

Vilseledande information kan innehålla sanning, men vara vinklad, selektivt utvald eller presenterad så att betydelsen förvrängs.

Kunskapsmotstånd innebär att avvisa, ifrågasätta eller förneka kunskap trots tydlig evidens.

opartiskhet så, men när det handlar om verklighetsbeskrivningar är det viktiga huruvida det man publicerar är sant.

JUTTA HAIDER ÄR professor i biblioteks­ och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Hon beskriver hur det nya informationslandskapet har skapat ett universum av alternativa epistemiska världar – världar med egna övertygelser och logiker om verkligheten.

– I dem finns experter, humor, talkshows, forskning, grafer och annat som stödjer deras argument. Man jobbar också ganska strategiskt med att få in folk i dessa alternativa andra kunskapsvärldar. Undermineringen av tidigare mer gemensamma normer – som vad som är en trovärdig källa eller saklig argumentation, eller ens om det spelar någon roll för vad man hävdar – gör det extra svårt att bemöta falsk och vilseledande information.

– Om du inte har vissa normer att utgå från kan du inte kritisera eller värdera något. Det blir som att slå i tomma intet.

Jutta Haider hör inte till dem som förvånas över det senaste decenniets politiska utveckling – hon växte upp i Österrike där Jörg Haider företrädde en populistisk och karismatisk extremhöger från mitten på 1980 ­talet.

– Han jobbade mycket i den stilen som vi börjar vänja oss vid nu. Han hade en debattstil som fullständigt förstörde det politiska samtalet och som man faktiskt fortfarande inte kan hantera i dag.

Vem som äger tekniken vi använder i vårt informationslandskap, vilka normer och algoritmer som är inskrivna i den och hur den regleras, blir allt viktigare frågor.

Sedan Elon Musk tog över Twitter 2022, och ändrade namnet till X, har plattformen lättat på de regler som skulle stävja spridning av falsk och vilseledande information. Meta, med plattformarna Facebook och Instagram, beslutade att göra samma sak en vecka före Trumps senaste

Jutta Haider

presidentinstallation. Meta skrotade samtidigt sitt samarbete med utomstående faktagranskare som hade pågått sedan 2016.

Både X och Meta har också kraftigt försämrat forskares tillgång till plattformarnas data.

– De senaste åren har vi forskare utvecklat bättre metoder, men fått sämre tillgång till data, sammanfattar Jutta Haider.

Samtidigt som AI kan användas för att detektera desinformation och missinformation, fi nns en utbredd oro för att AI­utvecklingen också ska leda till en drastisk ökning av produktion och spridning av det. Men forskare har ännu inte kunnat konstatera att det har skett.

Att AI nu kan skapa fejkat men till synes realistiskt material undergräver ändå redan möjligheten till ansvarsutkrävande generellt, säger Jutta Haider.

– Det är mycket enklare att påstå att saker som man inte vill stå till svars för är fejk.

VID TOTALFÖRSVARETS FORSKNINGSINSTITUT, FOI, ökade fokuset på desinformation efter att Ryssland annekterade Krim 2014. Att försöka förvrida människors världsbild är en gammal krigskonst och förfi nades under kalla kriget.

Ryssland har jobbat mycket med att försöka knäcka den ukrainska försvarsviljan genom cyberattacker parallellt med desinformationsoperationer som syftar till att sänka förtroendet för den ukrainska armén.

– Ryssland vill få ukrainare att tro att deras armé är korrupt, ineffektiv och kommer skicka dem i döden för ingenting, säger Ola Svenonius som är forskningsledare vid FOI. Den bästa propagandan är den som till största delen är

”Ryssland vill få ukrainare att tro att deras armé är korrupt, ineffektiv och kommer skicka dem i döden för ingenting.”

sann, lyder en gammal klyscha. I den ryska desinformationen om kriget i Ukraina fi nns också exempel på fejkade faktagranskningar – ”rättelser” av påhittad ukrainsk medieinformation.

– Det är rätt så kusligt hur man hör att faktagranskningens terminologi och upptäckaranda nu också används för att sprida misstro just mot de institutioner som förmedlar eller hjälper till att granska information, säger Ola Svenonius.

Ola Svenonius nämner Sverigedemokraternas så kallade trollfabrik, som TV4 avslöjade 2024, som ett svenskt exempel på ett försök att strategiskt och med förtäckta metoder påverka opinionen på sociala medier.

– Det är ju inte första gången som politiska aktörer gör det, men det är kanske första gången som det blir så uppenbart i Sverige.

Eftersom både människan och informationslandskapet är så komplexa fi nns inga enkla motåtgärder.

En litteraturöversikt som Ola Svenonius har gjort över effekten av rättelser visade på en brist på samstämmighet

Stabilt förtroende för olika samhällsinstitutioner

Här visas den procentandel som har mycket eller ganska stort förtroende för en rad olika samhällsinstitutioner. Universitet och högskolor har ett förhållandevis högt förtroende som har ökat något sedan mätningarna startade.

Varje mätning respektive år har genomförts med cirka 1 200 webbintervjuer med allmänheten, med ett undantag. Årets undersökning omfattar cirka 2 500 webbintervjuer. Ingen under 16 år har intervjuats.

Källa: Medieakademins förtroendebarometer 2025

Universitet/högskolor ■ Domstolarna (Började mätas 2018) ■ Radio och tv

Riksdagen ■ Regeringen

Dagspressen ■ Politiska partier

Ola Svenonius

Kunskap under attack

”Demokratin, mer än andra styrelsesätt, bygger i väldigt hög grad på normer som vi inte riktigt är medvetna om förrän någon kränker dem.”

i resultaten. Några generella slutsatser är ändå att det är bäst att inte återupprepa det felaktiga i en rättelse, att rättelser har störst effekt om de görs omedelbart och av informationsspridaren själv eller i andra hand av en expert, och att rättelser på sociala medier är lika effektiva oavsett hur de uttrycks.

2016 BÖRJADE MIKAEL KLINTMAN , professor i sociologi vid Lunds universitet, forska på kunskapsmotstånd. Han såg två antaganden om människan som dominerade den tidigare forskningen men som han själv ställde sig frågande till.

Det ena antagandet är att vi människor i grunden är sakfrågerationella och kunskapsrationella, vilket skulle innebära att mer kunskap skulle lösa problemet. Det andra antagandet är att den irrationalitet som människor ändå uppvisar beror på omedveten partiskhet, och att lösningen då skulle vara att göra folk medvetna om detta.

Bland annat Mikael Klintmans forskning har sedan dess visat att grupptillhörighet trumfar över fakta när de båda hamnar i konflikt. Om detta har han också skrivit en bok.

– Jag menar att människan kan vara sakfrågerationell, men att det viktigaste för människan sedan jägare ­ samlar­tiden har varit att vara socialt rationell.

Mikael Klintman

På djupet bryr sig de flesta av oss mest om att bli uppskattade i vår grupp, att man litar på oss i gruppen och att vi behåller vår ställning något så när i gruppen.

Denna kunskap ser Mikael Klintman så sakteliga sippra in i forskarsamhället. Aktörer som använder vilseledande information för ideologiska syften har däremot länge haft ledningen i förståelsen av detta och hur det kan utnyttjas.

Kunskapsmotstånd behöver därför bemötas med mer komplexa och genomgripande åtgärder än faktaupplysning, till exempel åtgärder för att minska segregationen mellan grupper, berättar Mikael Klintman.

Han vill se mer forskning på effekten av att rama in frågor och förmedla kunskap på sätt som tar mer hänsyn till vad människor bryr sig om på djupet. Informationskampanjer i miljö ­ och klimatfrågor har till exempel främst gjorts i moraliska inramningar som slår an hos personer som är vänsterliberala eller gröna politiskt, som rättvisa. För att nå mer konservativa grupper kan det i stället vara bättre att informationen ramas in utifrån moraliska grunder som ledarskap och lojalitet.

Forskare borde också undersöka mer hur pilotprojekt

kan användas i frågor där politiken vill göra en intervention men det finns polarisering eller motstånd, tycker Mikael Klintman. När projekt väl är i gång tenderar de väldigt skeptiska nämligen att bli mer positiva, och interventionen att normaliseras även socialt i gruppen. Ett exempel är införandet av trängselskatt.

En annan metod att undersöka närmare för att överbrygga ideologiska gap och bemöta kunskapsmotstånd är gemensamt framtidsvisionerande.

– När olika grupper tillsammans har diskuterat sig fram till klimatgasfria framtidsvisioner som de tycker låter attraktiva och rimliga, har de haft lättare att acceptera att vi har en stor utmaning framför oss som vi måste göra något åt.

VAD MER BEHÖVS forskas på framgent? Önskelistan från de intervjuade forskarna i denna artikel är lång. Mer genuint transdisciplinär forskning, till exempel genom en centrumbildning. Mer forskning på andra länder än USA och Storbritannien. Mer rättsvetenskaplig forskning. Mer forskning på hotaktörer och konspirationsteorier. Mer forskning med barnperspektiv. Nya metoder för att hantera den minskade tillgången till data från sociala medieplattformar. Med mera.

Informationslandskapet och världen förändras snabbt, medan forskningen tar tid på sig att belägga vad som har skett.

– Det finns en gråzon där det finns goda skäl att anta, givet den existerande forskningen, att det är på ett visst sätt även om vi inte har den säkra empirin ännu. Där kommer forskare att välja olika roller, säger Jesper Strömbäck. Själv ser han det som sin roll som forskare att ta ställning för den liberala demokratin och dess beståndsdelar.

– Vi vet ju numera ganska väl att det främsta hotet mot nutida demokratier inte är våldsamma maktövertaganden, utan att aktörer blir valda på demokratiskt korrekta sätt och väl vid makten använder demokratiska medel för att inskränka demokratin.

Därför menar Jesper Strömbäck att han, och andra forskare, behöver applicera kunskapen från andra länder även på Sverige.

– Inte bara vänta på att demokratin har underminerats här innan vi kan säga att nu har det hänt här också.

Men att vara forskare kan vara en utsatt position numera. Det tar oss tillbaka till vikten av akademisk frihet i en demokrati. I Sverige är den institutionellt svag.

– Demokratin, mer än andra styrelsesätt, bygger i väldigt hög grad på normer som vi inte riktigt är medvetna om förrän någon kränker dem. Men just eftersom de är normer är det ganska lätt att trampa på dem och reaktionerna blir inte lika starka som om man skulle ändra grundlagen, säger Jesper Strömbäck.

SULF, Sveriges universitets­ och högskoleförbund och Sveriges förenade studentkårer jobbar därför tillsammans för att den akademiska friheten ska grundlagsskyddas i Sverige. Än så länge har de inte fått gehör från regeringen. ○

Emil Danehorn

Studenter festar loss på utbyte

Hur mår studenterna av en utbytesresa? Bättre än de som inte åker, visar Emil Danehorns nya avhandling.

När studenthälsan och studerandeavdelningen ville veta hur utbytesstudenterna mådde, hörde man av sig till Emil Danehorn, numera nydisputerad i hälsovetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar.

Inom sitt doktorandprojekt började han undersöka hur de som varit på utbytesresa haft det och hur de som ska åka känner sig. Studenterna fick besvara enkäter med frågor om sexuellt riskbeteende, alkohol­ och drogkonsumtion samt utsatthet för våld. Deras svar jämfördes sedan med svar från en grupp studenter som inte åkt på utbyte.

Nu har Emil Danehorn disputerat med resultatet.

– Det visar sig att utbytesstudenter och blivande utbytesstudenter har en lite ökad riskbenägenhet, säger han.

Att befi nna sig i en ny social kontext bland nya människor kan påverka studenternas mönster i alkoholkonsumtion eller antalet sexpartner, visar avhandlingen.

– Långt ifrån sin comfort zone i hemlandet kan det vara så att de risker man tar på hemmaplan förstärks.

Samtidigt uppger utbytesstudenterna att de mår bra, både psykiskt och fysiskt, och att resan inte försämrat måendet. De mår dessutom bättre än de som inte åker på utbyte. Det kan ha att göra med att utbytesstudenter som grupp är mer framåt, tror Emil Danehorn.

– Jag kan inte säga exakt men en högre självkänsla har de. Det är vad jag ser i min forskning.

Resultatet kan användas i planering av hälsofrämjande insatser, som riskbelysning och arbete med attityder, säger han. ○

Linus Hellerstedt

Avhandlingen

Titel: Far away from home – Exchange students´ experiences before and after a semester abroad.

Ämne: Hälsovetenskap.

Lärosäte: Linnéuniversitetet.

Disputationsdatum: 14 februari 2025.

Folk Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se

PRIS

Fyra till får pris ur samma stiftelse

Förutom till Klas Modin delades Göran Gustafssonpriset ut till fyra andra forskare.

Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, får det i medicin. Laura Baranello, senior forskare inom cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet, får priset i molekylär biologi. I kemi går det till Ville Kaila, professor i biokemi vid Stockholms universitet, och Feng Gao, professor i optoelektronik vid Linköpings universitet, prisas i fysik. Priset delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien med medel ur Göran Gustafssons stiftelse. Varje vinnare får 7,2 miljoner kronor var i forskningsanslag under tre år samt 300 000 kronor personligen.

UTNÄMNING

Klas Modin vann med ekvationer om väder

Klas Modin, biträdande professor i matematik vid Chalmers och Göteborgs universitet får Göran Gustafssonpriset i matematik.

– Det är oerhört roligt att vår forskning blir uppmärksammad med Göran Gustafssonpriset. Det ger oss självförtroendet och medlen att djupdyka i de stora, svåra forskningsfrågorna, säger han.

forskningsstipendium. Stipendiet delas ut varje år till unga forskare inom naturvetenskap, ung företagsamhet, landsbygdsutveckling, internationella studier och musik.

Eleonora Svanberg har bland annat skrivit boken Study with me – så bygger du matematiskt självförtroende och grundat föreningen Girls in STEM. Stipendiesumman ligger på 200 000 kronor.

PRIS

Adjunkt prisas av studenterna

Andreas Andersson, universitetsadjunkt i bildproduktion vid Högskolan Dalarna, får ett pedagogiskt pris som delas ut vartannat år av Dalarnas studentkår.

Ny ständig sekreterare i Vitterhetsakademien

Maria Ågren, professor i historia vid Uppsala universitet är ny ständig sekreterare i Vitterhetsakademien, som finansierar forskning inom humaniora och samhällsvetenskap samt kulturmiljövård. Hon tillträdde tidigare i år och efterträder Karin Helander, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet, som varit ständig sekreterare sedan 2019.

PRIS

Kollegial samverkan prisades i Skövde

Katrin Dannberg, adjunkt i medier, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde, får lärosätets pedagogiska pris. Hon är även programansvarig för utbildningen Dataspelsutveckling – grafik och får priset för sitt arbete med kollegial samverkan på lärosätets olika dataspelsutbildningar, enligt juryns motivering. Priset delades ut under Högskolan i Skövdes akademiska högtid 21 mars.

Hans forskning berör ekvationer, som bland annat ligger till grund för moderna väder­ och klimatmodeller. – Det handlar om att förstå storskaliga virvelformationer i lösningar till strömningsekvationer som formulerades av Leonhard Euler 1757.

Priset delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien till fem olika forskare under 45 år, med medel ur Göran Gustafssons stiftelse. Klas Modin får ett forskningsanslag på 7,2 miljoner kronor under tre år och 300 000 kronor i personligt pris. – Det första jag gjorde var att fi ra med min fru med en brakmiddag. Utöver det har jag inte riktigt hunnit landa, säger Klas Modin.

Linus Hellerstedt

Enligt juryns motivering får han det för sin förmåga att tala om för studenterna hur ”vi alla är mänskliga och att det är okej att inte alltid vara perfekt – en insikt som skapar en trygg och uppmuntrande lärandemiljö”.

PRIS

Internationellt pris till Luleåforskare

PRIS

Två får pris av akademien

Virginia Langum, professor i engelsk litteratur vid Umeå universitet och Kristina Myrvold, professor i religionshistoria vid Lunds universitet, får Rettigska priset 2025. Enligt motiveringen får Virginia Langum priset för sin forskning om engelsk medeltid och medicinsk humaniora, som gjort den medeltida människan ”begripligare för dagens människor”. Kristina Myr-

vold får det för sin forskning om indiska religioner. Men också för sin ”konsekventa strävan att arbeta tvärvetenskapligt”. Priset delas ut av Vitterhetsakademien varje år. Prissumman ligger på 250 000 kronor vardera.

STIPENDIUM Oxforddoktorand tog hem stipendium

Eleonora Svanberg, doktorand i matematisk fysik vid Oxfords universitet, får Anders Walls

Alberto Vomiero, professor i experimentell fysik vid Luleå tekniska universitet, får Global Ambassador Award. Det delas ut varje år av organisationen American Ceramic Society och han tog emot priset i februari, vid en internationell konferens om avancerad keramik och kompositer i Florida, USA.

UTNÄMNING

Han blir ledamot i Vetenskapsakademien

Erik Johansson, professor i medicinsk kemi vid Umeå universitet, har blivit invald som ny ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, KVA. Hans senaste forskningsprojekt handlar om kopiering av arvsmassan hos celler.

FOTO: MIKAEL TERFORS

Debatt Pedagogik

Alla studenter behöver ges samma möjligheter att utveckla sitt skrivande. Att lära ut och använda metaforer kan vara ett verktyg för att närma sig målet, skriver Aron Schoug, universitetslektor i pedagogik.

Använd metaforer för att utveckla studenters skrivande

Många universitetslärare upplever idag att studenter har utmaningar med sitt akademiska skrivande. Detta blir ofta som mest uppenbart och smärtsamt när det är dags för dem att skriva uppsats. Studenterna kanske har goda ämneskunskaper, men lyckas inte förmedla dessa. Textens olika delar framstår som lösryckta och det saknas en röd tråd som för argumentationen framåt.

pel, snappa upp olika grepp och pröva sig fram. Varför skulle då inte studenterna kunna göra detsamma?

”Som lärare

gäller det alltså att förklara lite närmare vad man menar med en röd tråd, ett träd eller en tratt innan metaforerna kan bli användbara som tankeverktyg.”

Denna utveckling kan förklaras på många sätt, till exempel genom universitetens breddade rekrytering, samt att unga (och människor överlag) idag skriver och läser mindre än tidigare. Som universitetslärare kan vi inte påverka vad våra studenter lär sig innan de kommer till oss, så jag menar att vi helt enkelt får lära dem.

Alla håller dock inte med om detta och det fi nns ibland ett motstånd mot att undervisa i akademiskt skrivande. Det fi nns flera goda skäl för detta motstånd. För det första fi nns det ofta begränsad tid och möjlighet att inkludera separata skrivkurser i utbildningen. För det andra är de flesta universitetslärare inte språklärare, och kan därför känna sig obekväma i att ta sig an uppgiften. För det tredje har många akademiker själva inte fått någon systematisk undervisning i akademiskt skrivande utan snarare lärt sig på ett mer spontant och intuitivt sätt, genom att följa goda exem­

Svaret på denna fråga är att vissa kommer att göra det, företrädesvis de som kommer från akademiska hem med välfyllda bokhyllor och välformulerade föräldrar som de kan diskutera med och lära sig av. Men alla har inte dessa förutsättningar. Om vi menar allvar med breddad rekrytering och vill ge alla studenter samma möjligheter i utbildningen behöver vi ge dem stöd i att utveckla skrivandets hantverk.

En väg att göra detta är att använda metaforer. En metafor är ett uttryck som används om något som bildligt liknar det som uttrycket egentligen står för, till exempel att säga att någon som kämpar med utmaningar ”går i uppförsbacke”. I pedagogiska sammanhang kan metaforer användas för att förklara något okänt med hjälp av något välbekant. Detta gör att det nya blir mindre abstrakt och lättare att ta till sig.

MÅNGA UNIVERSITETSLÄRARE använder redan metaforer i undervisning o ch återkoppling på studenters texter. Tratten är till exempel en populär metafor för att förklara hur en inledning bör starta brett och successivt smalnas av mot syfte och forskningsfrågor.

En annan gammal favorit är den röda tråden, som används för att prata om koherens (eller brist på sådan). Men det fi nns också lärare som undviker metaforer eftersom de riskerar att missuppfattas, inte minst i studentgrupper med språklig och kulturell mångfald.

För att metaforer ska fylla sitt pedagogiska syfte menar jag att de behöver användas på ett mer systematiskt och genomtänkt sätt än vad som ofta görs. I stället för att reduceras till slentrianmässiga språkliga dekorationer behöver de sättas i arbete som de kraftfulla tankeverktyg de är. För att uppnå detta behöver lärare utveckla en verktygslåda med många olika metaforer som passar i olika situationer, för olika delar av texten, i olika ämnen och för olika studenter. Tratten i all ära men den har ett begränsat användningsområde.

En kompletterande metafor är trädet, som kan användas för att förklara hur en argu menterande text bör vara strukturerad. Stammen utgör här den grundläggande tesen, grenarna utgör argument för tesen och löven är de data eller exempel som ger stöd för argumenten. Argument utan stöd i exempel är som ett vinterträd utan löv. En massa exempel som inte hänger ihop är som en lövhög om hösten.

Bilden av trädet ger studenten ett riktmär­

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

ke för att själv bedöma sin text och vad som behöver göras. Den illustrerar en princip som studenten med tiden kan internalisera och därmed utveckla ett självständigt omdöme. Tratten illustrerar en annan princip och genom att växla mellan olika metaforer kan läraren förmedla olika principer som tillsammans ger studenten en känsla för skrivandets komplexa hantverk.

Det är just denna språkkänsla som är slutmålet och metaforerna är bara en väg dit. De är inte mallar eller mekaniska formler som texten ska tvingas in i och de behöver därför inte passa ihop med varandra. De är tankeverktyg som ska användas som byggnadsställningar och stödhjul tills de inte längre behövs; glömmas bort för att sedan åter plockas fram när de behövs igen.

MEN FÖR ATT METAFORERNA ska kunna bli tankeverktyg för studenten krävs att läraren presenterar dem som sådana. Lärare och student behöver etablera ett gemensamt språk där metaforerna och deras olika delar utgör centrala referenspunkter. Många lärare gör inte detta jobb utan använder i stället metaforen som en språklig dekoration, vilken i värsta fall förvirrar mer än den hjälper.

Det är till exempel lätt att säga att en röd

tråd betyder att det fi nns koherens mellan textens delar, men bilden av en röd tråd ger inte nödvändigtvis någon konkret vägledning kring hur koherens ska förstås eller åstadkommas. Metaforens pedagogiska funktion är ju att använda studentens förståelse av något känt och konkret som en slags ledstång för att börja förstå ett nytt och okänt område. Men en röd tråd är sällan något konkret som studenten har en relation till eller möter i sin vardag, utan i sig en abstraktion.

Även om metaforer som tratt och träd är mer intuitiva och konkreta än den röda tråden kan de också bli tomma abstraktioner om de inte illustreras och preciseras så att studenten förstår hur de ska användas. Som lärare gäller det alltså att förklara lite närmare vad man menar med en röd tråd, ett träd eller en tratt innan metaforerna kan bli användbara som tankeverktyg. I stället för att bara nämna trädet i förbifarten behöver man berätta vad löven, grenarna och stammen motsvarar i texten och vad dessa liknelser ska tjäna till. Att illustrera metaforen visuellt med papper och penna kan hjälpa eftersom detta tydliggör hur de olika delarna hänger ihop. Man kan till och med ha färdiga illustrationer som man ger till studenterna tillsammans med mer specifi k återkoppling på en text. Metaforerna ska alltså inte ersätta kommentarer och förslag kring ämnesinnehåll eller formalia. De kompletterar och hjälper till att generalisera från det enskilda fallet till en allmän princip. De hjälper studenten att förstå lärarens tanke bakom återkopplingen och att själv kunna tilllämpa samma tänkande i nya situationer.

NÄR LÄRARE OCH STUDENTER väl har etablerat ett gemensamt språk med flera olika metaforer blir det lätt att använda dem spontant och integrerat i undervisningen. Det är alltså inte nödvändigt att lägga in specifi ka seminarier eller föreläsningar och man behöver inte lära sig en massa skrivregler eller språkundervisningsmetodik. Metaforerna möjliggör i stället att språkliga och ämnesrelaterade aspekter vävs samman i instruktioner och återkoppling. Denna integrerade metod är inte helt olik det sätt på vilket många forskare själva lärt sig skriva. Genom metaforer blir denna väg tillgänglig för fler.

Aron Schoug

Universitetslektor i pedagogik, Stockholms universitet

Läs hela debattartikeln på universitetslararen.se/debatt

”Kurslitteraturen

måste förtjäna sin plats”

• ”Det handlar inte om att vi läser mindre, utan om att vi läser på andra sätt. Digitaliseringen har förändrat sättet vi tar till oss kunskap. En kursbok behöver inte längre köpas av varje enskild student i en bokhandel. Många av oss köper i andra hand, lånar på bibliotek, har funktionsvariationer, vilket ger tillgång till pdf-format och ljudfiler av litteraturen. Det kan förklara den ’tilltagande oviljan till att köpa’ kurslitteraturen. Detta är inte tecken på lathet eller okunskap, utan en anpassning till vår tids tekniska möjligheter och en förändrad attityd kring överkonsumtion.”

Kenza Rehman, student vid Malmö universitet i en replik på förlagsdirektören Johan Sahlins debattartikel ”Flykten från kurslitteraturen”.

Om en utredning av associationsformen trots allt skulle resultera i ett seriöst förslag fi nns det potential att åstadkomma något omvälvande.”

Universitetslärarens nyhetskrönikör MarieLouise Samuelsson kommenterar utbildningsdepartementets aviserade utredning om lärosätenas associationsform.

Läs hela krönikan på universitetslararen.se/kronikor

Jörgen Mattlar är fil.dr i didaktik och verksam som lektor vid Uppsala universitet, där han undervisar inom lärarprogrammen och rektorsutbildningen.

Beställ utvärderingsexemplar av boken här

Högskolan i Gävle söker ny rektor

Behöver du tid att tänka?

Sök kreativitetsstipendium på södra Öland! På Parboängs gård finns det möjlighet att inspireras av Ölands natur. Vistelse en vecka under perioden 19 augusti 28 oktober.

Har du publicerat artiklar eller bilder i svenskutgivna tidningar, tidskrifter eller på svenska webbplatser?

Skicka in din ansökan på sjf.se/stipendier

Sista ansökningsdag är 23 april.

Nu finns tidningen i pdf-format. universitetslararen.se/tidningar

Sista ansökningsdag 20 april.

Läs mer och ansök här.

Krönika Klara Bolander Laksov, professor i pedagogik, Stockholms universitet

Jag hade nyss lämnat jobbet när jag fick höra om den oerhörda tragedin i Örebro som skakade om oss alla. En skolskjutning, och den värsta i svensk historia. Min känsla att utvecklingen i samhället går åt fel håll har blivit allt starkare de senaste åren. Samtidigt ser jag att jag har ett val: antingen beklagar jag mig och fortsätter leva i min bubbla och håller utvecklingen på avstånd, eller så överväger jag vad jag kan göra för att bidra till en positiv förändring.

I RELATION TILL vad som händer runt om i världen är demokrati och inkludering allt viktigare att värna. Studentkårer och studentinflytande som är lagstadgat är bra och kan bidra, men min och många kollegors erfarenhet är att vi får vara glada om vi får 30 procent svarsfrekvens på studentenkäter, och att det kan vara svårt att engagera studentrepresentanter till programråd och institutionsstyrelser, i varje fall på Stockholms universitet, där jag arbetar. Det betyder att vi behöver hitta andra vägar.

Tänk om högre utbildning kunde vara en plats som inte bara ger studenter möjligheter till inflytande, utan i större utsträckning systematiskt arbetar med att ge dem praktisk erfarenhet av demokrati!

EFTERSOM NÄRA EN fjärdedel av alla 18–24­åringar spenderar flera år i högre utbildning, fi nns det en väldig potential att verkligen göra något som påverkar dem under den tiden. Vi har möjligheter att ge dem verktyg som de tar med sig dit de hamnar i framtiden så att de vågar ta plats, och använda sin kunskap och sin

Demokrati – ett pedagogiskt mål �ör

högskolan?

röst. Men det betyder att vi måste ha en idé också rent pedagogiskt med vad vi vill. Några få svenska lärosäten, till exempel Uppsala universitet, har ett så kallat pedagogiskt program. Där står det att ”programmets betoning på studenternas aktiva medverkan i utbildningen är central”. Jag tänker att den här aktiva medverkan kan te sig på många olika sätt. Om vi socialiserar in studenterna så att de lär

”Vi måste våga se varje student som en individ med potential att påverka vår gemensamma framtid.”

sig att de kan påverka, att de har en röst som räknas och som är efterfrågad och viktig, kanske vårt samhälle ändå har en god chans att gå i rätt riktning. För att det ska ske behöver vi se över hur vi välkomnar studenter, hur vi inkluderar studenter i olika sammanhang och till och med hur vi ser på studenter och vilka undervisningsformer vi väljer att engagera dem i. Jag ser framför mig att vi

universitetslärare i högre grad använder oss av demokratiska arbetsformer, såsom dialogseminarier, akvariemetoden, eller andra format där studenter tränas i att lyssna på varandra, formulera sina tankar och höra sin egen röst. Vi behöver vinnlägga oss mer om att studenter utvecklar teamkompetens när de arbetar i grupp, så att fokus ligger på att aktivt bjuda in olika perspektiv, lyssna, visa flexibilitet och respekt. På så sätt efterfrågas studenters perspektiv samtidigt som vi visar att de deltar i ett meningsfullt utbyte mellan människor, men också att studenter precis som vi lärare måste ta ansvar för att det ska bli bra.

Utbildning är något vi gör tillsammans, och för att lyckas måste vi våga kliva utanför vår bekvämlighetszon.

VI MÅSTE VÅGA se varje student som en individ med potential att påverka vår gemensamma framtid. Genom att skapa en inkluderande och engagerande utbildningsmiljö kan vi ge dem verktygen att bli aktiva medborgare som bidrar till ett hållbart och demokratiskt samhälle och förhoppningsvis motverka att vansinnesdåd som det i Örebro upprepas.

Det är vårt ansvar som utbildare att inte bara förmedla kunskap, utan också att inspirera och stötta våra studenter att göra skillnad. För om vi inte gör det, vem ska då göra det?

Klara Bolander Laksov Professor i pedagogik med inriktning högskolepedagogik, Stockholms universitet

Läst & lyssnat

Lyra Ekström Lindbäck disputerade 2023 vid University of Pardubice i Tjeckien på avhandlingen Iris Murdoch and the ancient quarrel – why literature is not philosophy.

Ojämlikhet

och sex

Moral

Författare: Lyra Ekström

Lindbäck

Förläggare: Modernista

Utgivningsår: 2023

bland moralfilosofer

Den unga doktoranden Anna ligger med sin medelålders handledare i romanen Moral. Det slutar inte bra. Avhandlingsämnet är passande nog skönlitteratur och moral.

Författarens alter ego Anna får en doktorandtjänst i fi losofi vid ett universitet i en liten tjeckisk stad. Snart inleder hon en a� är med sin svenske handledare; de har sex vid varje tänkbart tillfälle. Han är gift och har två barn. Hans hustru är också fi losof vid samma institution och Annas bihandledare.

Boken tilldrar sig till stor del i seminariesalar och på blöta efterfester till seminarier.

Lyra Ekström Lindbäcks roman har den förpliktigande titeln Moral och seminarierna kretsar mycket riktigt kring moralfi losofi . Pikant nog forskar både huvudpersonen Anna, handledarens bedragna hustru och hans andra älskarinna (som han är passionerat kär i) om samma ämne: skönlitteratur och moral.

Närmast inbyggt i en sådan här berättelse är att handledaren utifrån sin maktposition uppför sig om ett kräk.

CENTRALT ÄR HUR Anna under berättelsens gång försöker begripa varför hon handlar som hon gör, vilka drivkrafter hon har, invävt med moralfi losofi ska resonemang. Hon iakttar sig själv, medvetet och ganska kyligt.

Beroende på sinnesstämning pendlar analyserna mellan att hon har full kontroll och vet vad hon gör, till att hon inte förstår vad

som händer. Hon testar olika hypoteser: Ligger jag med honom bara för att få bättre handledning? Eller handlar jag omoraliskt för att komplettera teoretiska undersökningar av moralfi losofi med praktik?

I texten fi nns också flera lager med metakommentarer om hur Anna skriver på just den här boken. Författaren resonerar om hur alter egot förhåller sig till henne själv och lägger in biografi ska detaljer från sitt verkliga liv. Hon mular upprepade gånger in att det här är autofi ktion, så till den grad att man tvivlar på att det är sant.

Fastän det egentligen är en dyster historia är romanen dråplig, drastisk och underhållande. Man kan mycket väl läsa den bara för att se hur det går med Annas förhållande med handledaren.

TILL SIST TAR ojämlikheten i relationen ut sin rätt, och Anna överväger att hoppa av doktorandstudierna. Men hon ser sig inte som ett oskyldigt offer, hon har frivilligt valt att ligga med honom. Och det var ju hon som triggade igång a� ären med ett sms.

Annas vän Molly har i romanen rollen som förnuftets röst. På telefon från Stockholm menar hon att man inte kan ”hacka patriarkatet”. Hon säger till Anna att om en kvinna blivit illa behandlad av en man är det bara han som tjänar på att kvinnan intalar sig att självrespekten hindrar henne från att bli ett offer. ”För då slipper han ju känna något ansvar för att han får en att må skit.” ○

Per-Olof Eliasson

Kinesisk akademi skildrad inifrån

• Daniel A. Bell är kanadensisk universitetslärare som forskar om konfucianismen vilket kan förklara varför han blivit dekan på ett kinesiskt universitet. Jag får intrycket att han i Dekanen i Shandong (Karneval förlag 2025) bemödar sig att ge en positiv bild av det kinesiska akademiska systemet och för den delen det politiska systemet. Men graden av politisk styrning och övervakning på universiteten förefaller problematisk. Boken är hållen i lätt ton och med många anekdoter. Jag tror att de som har kontakt med kinesiska forskare och kinesiska universitet kan ha nytta av den här skildringen av kinesisk akademi och kultur.

Många röster för en klokare värld

• Vetenskapsrådets podd För en klokare värld har sedan 2021 kommit ut med 28 avsnitt. De kan handla om enskilda forskare och specifika forskningsfrågor, akademins inre liv och övergripande frågor om villkoren för forskning och forskare. Avsnitten kan handla om hur man lyckas få anslag från ERC, hur svensk forskning ska stärkas, forskningens roll i komplexa tider, eller antibiotikaresistens. Samtalen leds oftast av Anders Bjers. Den senaste podden är ett samtal med fysikern Richard Jacobsson om Cern och jakten på mörk materia. Han säger att galaxerna består av fem procent känd materia, 25 procent mörk materia och 70 procent mörk energi. Tanken svindlar!

Per-Olof Eliasson

Rules

inhibit donations, dissatisfaction with salary-setting dialogues and researchers threatened at work.

This is a selection of articles from Universitetsläraren that have been translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Rules and concerns inhibit donations

Donations can increase the autonomy of higher education institutions, but rules set thresholds for gifts, and some researchers without experience of private funding are concerned about conducting research with the aid of such support.

With basic state grants for research at low levels, donations are becoming an increasingly important source of funding for higher education institutions to be able to invest in research outside areas prioritised by politicians.

The Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) is an example of a higher education institution that has begun to work more strategically in the past decade to attract private donations. The work started at the Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science, but for some years now there has also been

central support available to help all researchers through donation processes.

“When my colleague and I talk to researchers and emphasise that donations can be a complement to other funding, we find that some are a little concerned that someone from outside will interfere with their research or that their work may be perceived as being influenced from outside, especially if the donor is a company,” says Anna Lehrman, a fundraiser at SLU’s Vice­Chancellor’s Office.

But there are laws and guidelines to help, she emphasises. A donation is a gift without any strings attached and must come from a named source. A donor may want to invest in a certain type of research, but it is for the university to decide whether it is relevant to accept money for research in that field and whether it is in line with the university’s own objectives.

The donor is not allowed to interfere in how the research is conducted or what the results will be, and this is not something Lehrman has ever encountered.

“But for the individual researcher, it is

No overview of donations

According to a survey of HE institutions conducted by Universitetsläraren, among the largest donations received in 2024 were:

● SEK 125 million for five new professorships at the Faculty of Philosophy at Linköping University from a pair of local philanthropists.

● SEK 100 million to Malmö University for water research from a local investment company.

important that they don’t feel that they are put in a position of dependency or that they are expected to arrive at a particular result, and we need to be aware of that.”

If such a situation arises, she urges the researcher to speak to their manager and the university’s donations officer.

“We would then sit down with the head of the department, the dean or someone else in the management, and talk directly to the donor if clarification about the rules is needed,” she says.

IN THE EVENT of a donation of more than SEK 100,000, a deed of gift (in some countries known as a deed of donation, is written that specifies the purpose of the donation. Do you include anything about freedom of research in the deed of gift?

“Not now. Perhaps it would be a good idea. A brief reference to the Donations Ordinance and guidelines would suffi ce,” says Lehrman.

People can donate anything from a small gift to a piece of real estate to a higher education institution. However, when it comes to property, the rules are immediately more complicated. Apart from SLU, state­sector universities and colleges are not allowed to acquire and manage real estate. However, some have been able to receive property and gifts for local purposes through various complicated foundation arrangements, though at least two higher education institutions have also declined such gifts because of the regulations.

If SLU is given a property, it is then owned by the state. If it is to be sold for an amount of more than SEK 5 million, the decision does not rest solely with SLU. The university must fi rst ascertain whether any other state agency has need of the property.

For SLU, this complicated process came to the fore a few years ago, when a house with a large beachfront plot was bequeathed to the university. In the end, SLU received almost SEK 21 million from the sale, for research into diseases affecting dogs and humans, but the question is whether the testator knew that her gift could theoretically have ended up in the hands of another authority that saw a practical use for it. ○

Kajsa Skarsgård

Managers dissatisfied with salary-setting dialogues

Two-thirds of managers at Lund University do not want to retain the salary-setting dialogue system, according to a survey conducted by Saco-S in Lund. Department head Sinikka Neuhaus would like to see discussions on alternative solutions.

A survey presented by the local Saco­S association at Lund University in autumn 2024 showed that members are dissatisfied with salary­setting dialogues. A number of respondents describe salary­setting dialogues as playing to the gallery and done for show.

Now, a follow­up survey sent out by the union to 365 members in management positions reveals similar sentiments. Of the 101 respondents, 31 per cent said they would like to continue the salary­setting dialogue system. Eleven of the respondents reported that they did not have salary­setting responsibility in their managerial role in 2023.

Respondents to the survey were divided into two groups of equal size: collegially elect­

26 %

... of the collegially elected managers at Lund University would like to retain salary-setting dialogues.

ed managers and administrative managers. Among the collegially elected managers, 26 per cent said that they would like to retain salary­setting dialogues. Of administrative managers, 35 per cent reported that they want to keep the model.

“So the message from salary­setting managers, especially the academic or collegially elected ones, is that they want something else,” says Adam Brenthel, chair of the Saco­S association in Lund.

Sinikka Neuhaus, head of the Department of Educational Sciences at Lund University, is open to trying something new. The salary­setting dialogue process is time­consuming, while the survey results indicate that there is dissatisfaction with the model among managers, she says.

“But I don’t think it’s a yes or no question. It does need to be raised, however. Surely we in academia ought to be able to discuss the issue, identify the pros and cons and see the potential risks?”

WHILE AROUND TWO-THIRDS of respondents would like to see a different solution, 53 per cent of collegially elected managers report that they are satisfied with salary­setting dialogues as a process.

“There is a slight majority in favour, if you look at it that way,” says Neuhaus. “But I still think it would be stimulating to have a discussion.”

She believes that the employer and unions should meet to discuss alternatives, given the survey results.

Dan Hyllberg, an HR specialist and negotiations officer at Lund University, is not particularly surprised by the survey’s results. It has not produced anything new, he says.

was passed calling for the union to push for giving local union associations and employers the option to opt out of salary­setting dialogues. In accordance with the motion, the union will also assess alternative models for setting pay. ○

Linus Hellerstedt

Threatened at work

Studies show that researchers and university teachers are subjected to threats, hatred and harassment because of their work. Two of the more better-known cases can be found in Växjö and Karlstad.

Researcher Anders Persson clicks around in his inbox and reads aloud from one of the emails.

“Have a nice day, you fi lthy Nazi!”

He received this one in late May 2024, when protest camps had been set up on several campuses in Sweden, including at Linnaeus University. People were protesting against the war between the terrorist group Hamas and Israel, and they wanted the universities to take a stand against Israel. A few weeks before that email arrived, Persson received a phone call from someone asking detailed questions about the department’s collaborations with Israeli universities and researchers. At the time, there were no such collaborations.

One Sunday evening, soon after the phone

74 %

... of the collegially elected managers at Lund University would like something else than salary-setting dialogues.

Source: Saco-S vid Lunds universitet

“These opinions have kept coming up to some extent for as long as I have been working with salaries, which is 20 years. They’re more about the actual principle of individualised pay setting rather than about the precise method used to determine salaries.”

He believes it is common for managers to feel that it is difficult to set individual salaries for employees and that the scope they have in their budget and their own mandate are too small. He also points out that the results are not necessarily representative of all salary­setting managers at Lund University.

Adam Brenthel of Saco­S says the union would have liked all salary­setting managers to have received the survey.

At the SULF Congress last autumn, a motion

Anders Persson researches the Israel-Palestine conflict. In May 2024, his o� ice was vandalized by unknown persons. PHOTO:

call, a colleague of his was sitting in his office working. Noises in the corridor caused them to look outside. A quartet of masked people were moving around outside Persson’s room. They were taking their time, and the colleague was frightened and hid.

When Anders Persson arrived at work on Monday, he was greeted by a wall on which were pinned children’s clothes splashed with red paint. Messages had been taped up there saying things like “blood on your hands” and “guilty”. An advertising poster for Linnaeus University showing Persson being interviewed in a news studio now had a Hitler moustache drawn on it, and the words “political scientist” had been scrawled over with the word “Zionist”.

through the corridors. He stops at a locked glass door and takes out a card holder.

“This is where the problems start, and it’s because of me. Because I work here,” Hübinette says.

The door to the department where he works is locked 24 hours a day. There is no information on the university’s website about where Hübinette’s office is. This has been the case since the attack in Almedalen in 2022, when Ing­Marie Wieselgren, a psychiatrist and the national coordinator for psychiatric issues at Swedish Association of Local Authorities and Regions, was murdered in broad daylight after a seminar. Hübinette’s name was on the murderer’s list of potential targets.

Actually, it all started earlier than that. Tobias Hübinette has been working in Karlstad since 2015 and conducts research in areas such as racism, migration, minorities and Swedishness. The subjects he teaches include intercultural studies and gender studies.

On his very first day in Karlstad, he was informed that there had been objections to his employment. He firmly believes that the protests came from the political right.

“They had found out that I was going to start working here, and it has just continued since.”

Perhaps the incident that received most attention in the media took place in 2023. A person who is an active blogger on the political right announced to their followers that they would enrol on one of Hübinette’s courses.

Before the course even started, Hübinette filed a complaint of harassment, as he believed that the student would observe and gather information on him and other course participants.

teacher, you can be observed, exposed or end up on a political register. You could also have your name and picture published on social media.” ○

Linus Hellerstedt

Students and colleagues threaten and intimidate

Students or colleagues are behind the majority of cases where threats, hatred and harassment are directed at researchers and university teachers, shows a report from the University of Gothenburg.

Four out of ten researchers and university teachers have been subjected to threats, hatred or harassment because of their job. Of those, 17 per cent of women and 16 per cent of men say they have considered leaving academia, according to a report from the Swedish Secretariat for Gender Research at the University of Gothenburg.

Persson underlines that he is not a professional criminal investigator, but he felt that the phone call was part of an information­gathering exercise.

“I have no idea if the two events were connected, but it wouldn’t be illogical to believe so.”

Anders Persson conducts research on the conflict between Israel and Palestine. He teaches international politics and appears in the media as a Middle East expert. This was not the first time he had been subjected to threats, hatred or harassment. Angry emails, debate posts and comments on social media are the most common forms.

AT KARLSTAD UNIVERSITY, researcher and university lecturer Tobias Hübinette walks briskly

The course was delivered remotely. After the first session, Hübinette took sick leave and a colleague took over. A couple of complaints against the student were dealt with by the university’s disciplinary board. In October 2023, it was decided that the student could continue the course. However, the chair of the disciplinary board, the vice ­ chancellor of Karlstad University, Jerker Moodysson, disagreed with the decision.

THE COURSE IN question is still being offered, says Hübinette, but right now it only has one student.

“The course has been sunk, you might say, and that was probably the intention. My theory, and I think this is true, is that people simply don’t dare to take it. Because there is always a risk that if you take my courses or have me as a

The study was carried out in collaboration with SULF and the Association of Swedish Higher Education Institutions. It is based on a survey completed by 2,995 SULF members. Of the respondents who have been subjected to threats, hatred or harassment, 409 people say that this has happened in the past year. Around half say that the perpetrator is a student, while two out of ten report that the perpetrator was a colleague. Most cases where students are perpetrators occur in teaching or supervision situations.

“The fact that teaching situations, by some In English

How academic staff are intimidated

In the study, 39 per cent of the 2,995 surveyed researchers and university teachers said they had been subjected to threats, hatred or harassment at work. Among women, 45 per cent had been victims at least once. The figure for men is 32 per cent. One third of respondents did not know what to do if they are threatened or harassed.

Source: The Swedish Secretariat for Gender Research at the University of Gothenburg

Tobias Hübinette researches topics such as racism, migration and minorities. In 2023, he reported one of his prospective students for harassment.

PHOTO:

margin, are the most common arena for this type of behaviour is an important finding. It determines how we should work to combat it. It’s not enough just to tell people to avoid social media or to lock their doors if their colleagues and students are the ones behind it,” says David Brax, a senior researcher at the Swedish Secretariat for Gender Research and author of the report.

The fact that students and colleagues make up the majority of perpetrators does not mean that external threats are not serious, says Brax.

“But we can’t focus all our energy there. I think there has been a tendency to focus on external threats because they are more spectacular, more clearly linked to the threat to democracy.”

It can be more complicated to deal with situations that do not involve protecting employees from external attacks, he says.

“It may well be the case that the organisation has health and safety responsibilities for both parties in a conflict," he continues. ○

Linus Hellerstedt

How to handle controversial topics in your teaching

Teaching about sensitive issues can be challenging when there is a risk of strong emotions getting in the way of constructive discussion. But there are ways to keep the discourse open and respectful.

Christer Mattsson is a senior lecturer in education at the University of Gothenburg and Director of the Segerstedt Institute, a national resource centre that aims to contribute to the development of knowledge on how to prevent violent ideologies, violent structures and racist organizations. Sensitive topics are his speciality, and in his teaching, he works actively to create an open and thoughtful discussion environment. When he teaches his course on antisemitism, he starts by explaining how the topic can provoke strong emotions and gives students the right tools and strategies to deal with them.

“I explain that we all have different experiences and talk about how we should think when we talk to each other about things

that arouse strong emotions. That we have a responsibility to take care of each other and respect each other on the course. If we argue with each other in the lesson, it doesn’t change anything out in the world.”

“You don’t prepare students to participate in controversial issues by just throwing them into a controversial issue,” Mattsson continues. “You need to give them the tools, to let them think about what can set them off and what can set off others.”

Once strong emotions start to dominate the discussion, it becomes more difficult to manage, and the prospects for a constructive dialogue become increasingly difficult. Emotions could be triggered by the topic of discussion being associated with personal experiences or someone feeling victimised or attacked.

As well as preparing students for dealing with sensitive topics, he believes it is also important for teachers themselves to be prepared. It is a good idea to think in advance about what aspects of the topic might be controversial, to whom and why, and what to do if one or more students react strongly and the classroom becomes polarised. It is also important to know what can trigger emotional reactions in yourself and how to handle that.

Andreas Olsson is a professor of psychology at Karolinska Institutet, with one foot in emotional neuroscience and one in social psychology. It is when he teaches in the field of social psychology that things can sometimes become heated, because it touches on research on potentially sensitive identity markers, such as gender, ethnicity and ideology.

“What can make things sensitive is that we humans are not really able to separate facts

4 ways to deal with sensitive topics:

1 If you are going to lecture on a sensitive issue, give your students helpful tools.

2 Think about what in the lecture could provoke strong reactions and why.

3 Prepare for dealing with your own emotions.

4 In case of conflict: remain lowkey; validate the other person/ people; summarise their perspective; end the discussion if necessary.

Sources: Christer Mattsson and Andreas Olsson

from values. So presenting research on gender differences, for example, might be controversial, because it can easily be misinterpreted as me expressing a personal point of view rather than presenting facts,” he says.

He also usually gives his students an introduction about the difficulties of discussing certain topics objectively without being affected emotionally – and about distinguishing between facts and values.

Thomas Wederus

Patience and yarn move her research forward

Yarn, knitting and plant-based dyes are woven together with reluctance, patience and contemporary criticism. Lotta Lundstedt’s thesis does not follow the usual templates.

“I knit, I unravel, I move fibres.” Lotta Lundstedt follows up this sentence –not exactly a standard phrase in a doctoral thesis – with an argument about the parallels between a lengthy knitting project and Albert Camus’ essay The Myth of Sisyphus – which, incidentally, is described as “rather incomprehensible”. Many readers would surely nod in agreement, a little discreetly, so that no one sees. She writes it boldly.

In short, Down to Earth: A Textile Study in the Aesthetics of Aversion is no ordinary product off the thesis production line. The tone is set in the abstract. Easily decoded paragraphs on method and results are conspicuous by their absence. Instead, it describes how society has begun to spin out of control at ever­increasing speed. We are always in a hurry and getting stressed out, constantly chasing new fashion trends, we overconsume and throw away.

“This thesis opposes these trends and rejects the urge to follow the masses.”

It is no coincidence that her abstract is more like a policy declaration or a philosophy of life.

“I have not written my thesis in the way they are usually written. So I don’t think my abstract needs to follow the usual structure either. I have not worked in that way with my research.”

She defended her thesis, an artistic research project, at the Swedish School of Textiles in

In English

Borås just before Christmas. But her doctoral studies began as long ago as 2006. A couple of years later she had a child, moved from Borås to Umeå, took parental leave and after a while started teaching at the Department of Creative Studies. Her doctoral studies were shelved for many years. But the time she spent at work developing her competence enabled her to write a licentiate thesis, which she completed in 2021. The Swedish School of Textiles and Umeå University then jointly funded her work on the doctoral thesis.

“I’ve thought a lot about stress, both in consumption and the fashion industry, and really acceleration culture in general. We also see it in academia, with pressure to publish and so on. So it seems appropriate that my thesis has been allowed to take its time.”

Lotta Lundstedt was born and mostly raised in Umeå. She took an early interest in clothes. Right from primary school, she liked to coordinate the colours on her socks and sweaters.

“I thought those little details were really important. But it had nothing to do with fashion. I think I wanted to be a bit different, not necessarily blend in.”

She has thought a lot about how reusing has come to be seen as the only solution to today’s overconsumption. At the same time, reusing, upcycling and second hand have also become a

trend that many are trying to monetise. She wanted to take circularity to the extreme by not adding anything new to the creation of new garments. Over the course of a year, she knitted ten different versions of the same jumper, using only the yarn from the fi rst one. When one version was fi nished, she immediately began to unravel it to start on the next one.

SHE ALREADY HAS new research projects planned. Growing flax has a central role in one. She fi nds that insights from her thesis work are useful in her teaching, as she encourages students to reflect on what they are doing and ask critical questions about fashion and more.

“I also think that my thesis, and the way it is written, can inspire people and show them alternative ways of relating to overconsumption of textiles, environmental problems, stress and how everything keeps accelerating.”

Every doctoral thesis is unique in its own way. Lotta Lundstedt’s contribution to the genre offers resistance to established forms in everything from its abstract to its overall structure. But she would not call it innovative.

“I fi nd it hard to say what is innovative. But I don’t think many people have done what I did before. It’s perhaps not very common.”

Bertil Janson

Democracy in danger when knowledge is undermined

It is not the people that have changed, but the information landscape, and we are no better than our information landscape. Universitetsläraren has spoken to researchers about misinformation and knowledge resistance.

offered entirely new ways to disrupt democratic decision­making. Disinformation was used to manipulate voters, set group against group, counteract knowledge and make democracy dysfunctional.”

In 2018, her research team was awarded SEK 50.4 million by Riksbankens Jubileumsfond (RJ), an independent foundation focused on promoting and supporting research in the humanities and social sciences, to lead the interdisciplinary research programme Knowledge Resistance. This programme was completed at the end of 2024 and has contributed to the large increase in research in this field since 2016.

So what new insights has all this new research on false and misleading information and knowledge resistance given us?

“We have a much better diagnosis of the situation now. We know a lot more about how disinformation is spread, how knowledge resistance works and what drives it. What we need more of, and where research has not progressed as far as we had hoped, is solutions,” says Wikforss.

As a professor of theoretical philosophy at Stockholm University, Åsa Wikforss had thought a lot about knowledge and its importance for individuals and society. Then came the year 2016. The British voted themselves out of the EU after a referendum campaign that featured an exceptional amount of false and misleading information. The Americans elected a president who had no interest in expert knowledge and whose list of lies grew longer by the week.

“We saw a new world emerging,” she tells us, “where digital technologies and platforms

ANOTHER MEMBER OF the Knowledge Resistance research programme is Jesper Strömbäck, a professor of journalism and political communication at Gothenburg University. He explains that research in recent years has provided more knowledge about which media are associated with people harbouring false and misleading perceptions of reality: primar­

PHOTO: ERIK ABEL

Lotta Lundstedt describes her thesis as different. “I don't think my abstract needs to follow the usual structure.”

ily social media and right­wing alternative media, both in Sweden and other countries.

“Left­wing alternative media, such as Dagens ETC and others, do not have that effect at all,” he says. “It is limited to the far right.”

He believes there are two reasons for this. One is that left­wing alternative media in Sweden are less alternative. What is alternative about them is primarily that they raise other issues, not the way they report. This is because they adhere to journalistic norms and values, unlike the right­wing alternative media’s reporting, which is based more on forming opinions. The second reason is that alternative right­wing media are in opposition to what they consider ’mainstream’, and they distrust social institutions.

“And therefore they also distrust evidence from state authorities or if researchers come up with some conclusions.”

THE FACT THAT the problems are greatest on the right, however, is not a law of nature, Strömbäck emphasises. In countries where left­wing populists are strong – for example Venezuela – the false and misleading information mostly comes from the left.

In 2016, Mikael Klintman, a professor of sociology at Lund University, began researching knowledge resistance. He saw that two assumptions about human beings had dominated previous research but which he himself questioned. One is that we humans are funda­

mentally fact­rational and knowledge­rational, which would mean that more knowledge would solve the problem. The other assumption is that any irrationality that people do exhibit is due to unconscious bias, and that the solution would be to make people aware of this.

Klintman’s and other research has since shown that group affiliation trumps facts when the two come into confl ict. He has also written a book about this.

“I believe that human beings can be fact­rational, but that the most important thing for humans since the hunter­gatherer era has been to be socially rational. Deep down, most of us care most about being appreciated in our group, being trustworthy in the group and maintaining our position and status in the group. ○

Kajsa Skarsgård

Column: Democracy –An Educational Mission for Higher Education

I had just left from work when I heard about the terrible tragedy in Örebro that shook us all. A school shooting, the worst in Swedish history. My feeling that society is heading in the wrong direction has grown stronger in recent years. At the same time, I see that I have a choice: either I lament and continue living in my bubble, keeping the developments at a distance, or I consider what I can do to contribute to positive change.

In relation to what is happening around the world, democracy and inclusion are increasingly important to protect. Student unions and legally mandated student influence are good and can contribute, but my experience, and that of many colleagues, is that we are lucky if we get a 30 per cent response rate on student surveys, and it can be difficult to engage student representatives to participate in program and departmental boards, at least at Stockholm University, where I work. This means we need to fi nd other ways. Imagine if higher education could be a place that not only gives students opportunities for influence but also systematically works to give them practical experience of democracy!

Since nearly a quarter of all 18–24­year­olds spend several years in higher education, there is a great potential to really do something that

affects them during that time. We have the opportunity to give them tools that they take with them wherever they end up in the future so that they dare to take a stand and use their knowledge and voice. But this means that we must also have a pedagogical idea of what we want. A few Swedish institutions, such as Uppsala University, have a so­called Pedagogical program. It states that “The program’s emphasis on students’ active participation in education is central.” I think this active participation can manifest in many different ways. If we socialize students so that they learn that they can influence, that they have a voice that counts and is sought after and important, maybe our society still has a good chance to go in the right direction. For this to happen, we need to review how we welcome students, how we include students in various contexts, and even how we view students and what teaching methods we choose to engage them in.

I ENVISION THAT we university teachers increasingly use democratic working methods, such as dialogue seminars, the fi shbowl method, or other formats where students are trained to listen to each other, formulate their thoughts, and hear their own voice. We need to make more effort to ensure that students develop team competence when they work in groups, so that the focus is on actively inviting different perspectives, listening, showing flexibility, and respect. In this way, students’ perspectives are sought after while we show that they participate in a meaningful exchange between people, but also that students, just like us teachers, must take responsibility for such working methods to work. Education is something we do together, and to succeed, we must dare to step outside our comfort zone. We must dare to see each student as an individual with the potential to influence our common future. By creating an inclusive and engaging educational environment, we can give them the tools to become active citizens who contribute to a sustainable and democratic society and hopefully prevent brutalities like the one in Örebro from being repeated. It is our responsibility as educators not only to impart knowledge but also to inspire and support our students to make a difference. For if we don’t do it, who will?

Klara Bolander Laksov, Professor of Higher Education, Stockholm University

Hot, hat och trakasserier – anställda vågar ej anmäla

Nästan hälften av alla doktorander, forskare och lärare uppger att de utsätts för hot, hat och otillbörlig påverkan. Det visar vår senaste undersökning. Det här påverkar arbetsmiljön, tryggheten och i förlängningen den akademiska friheten. Trots detta väljer en majoritet av de utsatta att inte rapportera händelserna till sitt lärosäte. Vår undersökning visar att endast en minoritet anmäler, och skälen till att avstå är tydliga: misstro mot att lärosätet kommer att agera, rädsla för repressalier, bristande stöd och skydd samt en normalisering av hotfulla beteenden.

”Den vanligaste orsaken till att avstå från att anmäla är bristen på tillit till att lärosätet hanterar frågan på ett seriöst sätt. Många upplever att anmälningar leder till lite eller inget stöd och att institutionens processer är ineffektiva.”

DEN VANLIGASTE ORSAKEN till att avstå från att anmäla är bristen på tillit till att lärosätet hanterar frågan på ett seriöst sätt. Många upplever att anmälningar leder till lite eller inget stöd och att institutionens processer är ineffektiva. Rädsla för repressalier är också en avgörande faktor, särskilt bland dem med osäkra anställningar. Många fruktar att en anmälan kan skada karriären, leda till ifrågasättande av den egna professionaliteten eller i värsta fall innebära negativa konsekvenser från arbetsgivaren själv. För andra handlar det om att det helt enkelt är för påfrestande att driva ett ärende. Att anmäla innebär att behöva återuppleva händelsen, möta en tungrodd byråkrati och riskera att bemötas med skepsis av både arbetsgivare och kollegor snarare än stöd. En annan central orsak till att utsatta avstår från att rapportera är att de inte vet vart de ska vända sig. En tredjedel av de svarande i en tidigare undersökning uppger att de saknar information om var de kan få hjälp, och två tredjedelar känner inte till om det finns en handlingsplan vid deras

institution eller lärosäte. Detta visar att lärosätenas riktlinjer och rutiner är otillräckliga och otydliga. Okunskapen bidrar till en kultur där problemen förblir osynliga och där hot och hat sakta normaliseras. För många forskare och lärare på våra lärosäten är det enklare att försöka hantera situationen på egen hand än att anmäla – men priset riskerar att bli högt, både för individen och för akademin i stort.

DET ÄR VERKLIGEN inte okej att utsatta tvingas bära bördan. Lärosätena måste ta sitt ansvar och säkerställa att de som drabbas vet vart de ska vända sig och att anmälningar leder till åtgärder. Tydliga och lättillgängliga rutiner måste finnas på plats, och de måste vara väl kända bland personalen. Lärosätena måste också aktivt arbeta för att bygga en kultur där det är självklart att anmäla och där forskare och lärare kan lita på att de får stöd när de gör det.

Men det handlar också om mer än individers trygghet – det handlar om att upprätthålla forskningens och utbildningens kvalitet. När forskare och lärare väljer att tiga av rädsla för konsekvenserna, leder det till självcensur. Om hot och trakasserier får styra beträffande vad som kan sägas och undersökas, urholkas kvalitet, akademisk frihet och därmed också det fria kunskapssökandet.

SULF:s siffror visar tydligt att alltför många utsatta väljer att inte anmäla. Det måste förändras. Det är dags att lärosätena handlar. Akademin måste vara en plats där det är självklart att våga tala.

Sanna Wolk Ordförande för SULF

I KORTHET

Uppskattat seminarium på KTH

○ I februari anordnade SULF ett mycket välbesökt seminarium för doktorander på KTH. SULF:s förhandlingschef Robert Andersson och medlemsrekryterare Paulina Rajkowska talade på seminariet.

– Det är så roligt att få möjlighet att träffa doktorander, svara på frågor och att berätta om vilket stöd SULF kan erbjuda, säger Paulina Rajkowska.

Nyfi ken på högskolestatistik?

○ Vi lanserar en ny statistiksida på sulf.se! Syftet är att erbjuda ett extra kunskapsunderlag i aktuella frågor. Statistiken är interaktiv, vilket gör att du själv kan välja vilka uppgifter som visas utifrån olika kategorier. Du kan till exempel följa utvecklingen för alla universitet och högskolor eller enbart för ett specifikt lärosäte.

Nya statistikområden kommer att läggas till löpande under året, men redan nu finns data om tidsbegränsade anställningar inom högskolesektorn. Där kan du kolla hur stor andel av de anställda vid ditt lärosäte som har tidsbegränsade anställningar.

Läs mer på sulf.se/statistik

Rådgivning om jobbfrågor

○ Som medlem har du möjlighet att få råd och stöd i frågor som rör jobbet. Det kan handla om

att du blivit felaktigt uppsagd, skadat dig eller inte fått ut din lön. Om du har frågor om lön eller löneläge, arbetstider, anställningsvillkor, arbetsmiljö eller behöver förhandlingshjälp ska du kontakta din lokala Saco-S-förening eller Akademikerförening.

SULF:s centrala medlemsrådgivning svarar på allmänna och principiella arbetsrättsliga frågor. Snabbaste sättet att få svar från rådgivningen är att mejla radgivning@sulf.se. Rådgivningen har telefontider på onsdagar 13.00–15.00 och fredagar 9.00–11.30.

Du hittar mycket information på SULF:s webbplats. Här har vi samlat information om vad som gäller inom högskolan. Så börja gärna där.

Läs mer på sulf.se/jobb-lon-och-villkor

Uppdaterad folder för doktorander

○ SULF:s doktorandförening har tagit fram foldern ”Starter Kit for Doctoral Candidates” till dig som är doktorand. Foldern är på engelska och innehåller praktisk information om det mesta du behöver veta som doktorand, till exempel antagning, finansiering, handledning och individuell studieplan.

Texten har nyligen uppdaterats. Följ länken nedan för att läsa mer om SULF:s doktorandförenings verksamhet och passa även på att ladda ner foldern.

Läs mer på sulf.se/sulfs-foreningar/sdf

Hallå där!

… PAULINA RAJKOWSKA, nyanställd medlemsrekryterare på SULF:s kansli.

Berätta kort om din bakgrund! – Jag kommer ursprungligen från Polen men har bott i Sverige i tolv år. Nyligen disputerade jag i människa-datorinteraktion vid Uppsala universitet. Min forskning fokuserade på hur människor interagerar med digitala system, och jag har alltid fascinerats av hur teknologi kan förbättra våra liv och arbetssätt.

Varför ska man vara medlem i SULF?

– Att vara medlem i SULF handlar både om att få stöd i sin egen karriär och om att stärka den akademiska professionen tillsammans. Akademiker står ofta inför osäkra anställningar, hög arbetsbelastning och oklara villkor – men genom att organisera oss kan vi påverka och förbättra situationen. Därför är jag också väldigt glad över att nu vara medlemsrekryterare på SULF. Du som redan är medlem i SULF får gärna tipsa dina kollegor om medlemskap. Det finns plats för fler. Ju fler vi är, desto starkare röst har vi. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Vad inspirerar dig i ditt arbete och din vardag?

– Både i livet och på jobbet tycker jag att det är viktigt att vara lekfull och hitta glädje i det man gör. Genom att ha ett lekfullt förhållningssätt kan vi ofta hitta kreativa lösningar på utmaningar. Som Mary Poppins sa: ”In every job that must be done, there is an element of fun”.

Inkomstförsäkring ingår

○ SULF:s inkomstförsäkring är en av marknadens bästa. Försäkringen är särskilt anpassad till de utmaningar som SULF:s medlemmar möter i den akademiska karriären. I andra inkomstförsäkringar kan perioder av stipendier eller forskarstudier på heltid utan anställning ställa till problem, men vi räknar dem som överhoppningsbar tid, med större möjlighet för dig att få ersättning. För att få ersättning måste du ha rätt till inkomstrelaterad ersättning från arbetslöshetskassan. Du behöver vara medlem i både SULF och Akademikernas a-kassa (eller annan svensk arbetslöshetskassa) för att kunna utnyttja inkomstförsäkringen.

Läs mer på sulf.se/jobb-lon-och-villkor/ inkomstforsakring

Svara på fråga och få en pocketbok

○ SULF söker dig som kan tänka dig att svara på frågor någon gång per år om aktuella ämnen med koppling till din roll som forskare eller universitetslärare. Som tack för hjälpen får du en pocketbok. Svar publiceras i spalten En fråga – tre svar i Universitetsläraren. Mejla kommunikation@sulf.se för mer information

Hjälp oss hitta högskolehjältar!

○ Vi efterlyser personer som stöttat arbetet med förändring till det bättre i högskolevärlden. Det

En fråga – tre svar

kan vara en kollega som gjort skillnad, en politiker eller makthavare som agerat för en lagändring eller något annat. Eller är du själv kanske en högskolehjälte? Som tack för att du nominerat får du en pocket bok och högskolehjälten hyllas bland annat i SULF:s sociala medier. Skicka förslaget, med nominering, till kommunikation@ sulf.se.

Läs mer på sulf.se/nyhet/hjalp-oss-hittahogskolehjaltar

Anmäl dig till våra webbinarier

○ Du vet väl att SULF arrangerar webbinarier, både på svenska och engelska? 28 mars kan du till exempel se What happens if you are at risk of redundancy due to lack of work?, 9 april kan du få lära dig mer om Doktoranders rättigheter och 14 maj arrangeras webbinariet Förhandlat och klart!. Se sulf.se/kalender för info och anmälan.

What is the biggest challenge for you as a doctoral candidate?

– One of the biggest challenges being a PhD candidate is the lack of proper guidance and support. It is like learning to swim by being thrown into the water and expected to perform in competition at once.

– Research means identifying problems, forming hypotheses, defining methods, collecting, and analyzing results. Repeat several times. Mastering this process is the true challenge of PhD candidates.

KALENDARIUM

Doktorandernas kontaktdag: Doktorander samlas för erfarenhetsutbyte.

28

09

14

17

! Mer info hittar du på sulf.se/kalender 27

Webinar in English: What happens if you are at risk of redundancy?

Webbinarium på svenska: Doktoranders rättigheter.

Webbinarium: Förhandlat och klart – vad får du med kollektivavtal?

Webbinarium på svenska: Lön och löneförhandlingar.

– Accessing support systems. It was several years before I found out that the local union could provide support regarding questions of salary, contract extensions and even supervisor changes.

Liubov Timonina, KTH

Daniel Araújo de Medeiros, KTH

Vlada Gaisina, KTH

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Hur kan arbetet underlättas för personer med ADHD?

Jag har ADHD och jobbar inom akademin med forskning och undervisning och jag har insett att jag blir väldigt stressad av den höga graden av självständigt arbete och bristen på tydliga strukturer. Vad kan göras för att underlätta arbetet?

ANTON

SVAR: Alla som arbetar inom akademin kan nog känna igen förväntningarna på en mycket hög grad av självständighet där man ska organisera sin egen tid, strukturera omfattande arbetsuppgifter, snabbt skifta fokus, hålla strikta deadlines och balansera en mängd väldigt varierande ansvarsområden. Att arbetet därtill innebär att man ska upprätthålla många olika kontaktytor gör att det lätt kan kännas överväldigande. Det är krävande för alla, men har man ADHD kan det vara ännu besvärligare.

ETT VIKTIGT PERSPEKTIV är att neurodiversitet (en naturligt förekommande variation i olika hjärnors funktionssätt) också kommer med styrkor. Många av de egenskaper som behövs inom akademin är extra uttalade vid ADHD och autism; till dessa hör analytisk förmåga, noggrannhet, systemförståelse, driv och kreativitet. Inom forskningen talar man exempelvis om funktionssätt snarare än funktionsnedsättning.

De mest relevanta regelverken är vår arbetsmiljö- och diskrimineringslagstiftning. Enligt lag är arbetsgivaren skyldig att organisera arbetet och arbetsmiljön på ett sätt som förebygger ohälsa och säkerställer att ingen missgynnas på grund av funktionsnedsättning.

Du har ingen skyldighet att berätta om din diagnos för arbetsgivare eller kollegor men det finns mycket att vinna på det. För att arbetsgivaren ska kunna uppfylla sitt arbetsmiljöansvar behöver de förstå dina behov. Om dina svårigheter leder till att du riskerar att missköta jobbet är det ännu viktigare att prata med din chef. Vår möjlighet som fackförbund att tillvarata dina rättigheter påverkas också av huruvida arbetsgivaren känner till dina svårigheter.

VILKA ANPASSNINGAR MAN kan kräva är inte hugget i sten, men de ska vara skäliga, ägnade att förebygga sjukfrånvaro och vara individuellt utformade. Kostnaden för anpassningarna faller på arbetsgivaren. Det är i praktiken fantasin som sätter gränserna, och ytterst handlar det om en avvägning mellan arbetsgivarens skyldigheter och arbetstagarens rättigheter. Även övriga arbetstagares arbetsmiljö ska beaktas. Det är till exempel inte skäligt att omfördela all forskning till dig och lämna administrationen till kollegorna.

FÖR ATT HANTERA den allmänna frånvaron av strukturer kan du och chefen skapa egna strukturer genom att upprätta en gemensam plan. I planen kommer ni överens om hur arbetet anpassas och hur ni följer upp anpassningarna. Lågt hängande frukt är tydliga tidsramar och regelbundna avstämningar. Det finns digitala verktyg som kan hjälpa till med tidsavgränsning, till exempel av forskningstid, undervisningstid och administrativa uppgifter.

Andra verktyg hjälper till med prioriteringar av arbetsuppgifter

eller påminnelser som faktiskt funkar för någon med ADHD. En annan rekommendation är att tänka nytt kring möteskulturen. Kan ni prova att minska antalet möten, hålla dem till max 45 minuter och inkludera bensträckare? Även de utan ADHD uppskattar nog det. På vissa lärosäten talar man om kognitiv ergonomi, det är ett fint sätt att se på saken.

Det är också viktigt med förståelse för att variationer i energinivå och koncentrationsförmåga är naturliga vid ADHD. Din arbetsmiljö ska tillåta det, genom till exempel distansarbete eller mer luft i tjänsteplaneringen.

INOM AKADEMIN DRIVS man ofta av en stark och genuin kärlek för sitt värv. Vid ADHD kan detta vara uppskruvat så pass mycket att det blir ett tveeggat svärd, eftersom det kan resultera i att man nedprioriterar gränssättning och fullständigt uppslukas av arbetet. Din arbetsmängd måste först och främst vara realistisk. Kom överens om att du blockerar tid i kalendern där du helt enkelt inte är tillgänglig. Håll dig till det! Om du behöver det kan du ställa in automatisk avstängning av datorn efter ett visst klockslag.

Det behövs både förändringar av den sociala och organisatoriska arbetsmiljön samt justeringar av din fysiska arbetsplats. Att ha ett eget arbetsrum, eller möjlighet att avskärma arbetsplatsen för att minimera distraktioner kan vara hjälpsamt. Ljudisolerande hörlurar hjälper också mot distraktioner och ljudkänslighet. Det är inte heller oskäligt att arbetsgivaren bekostar ett par bra hörlurar som omsluter örat.

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Annahita Yazdi Ombudsman

Vi har plats för fler –tipsa dina kollegor!

Doktorander, universitetslärare, adjunkter, professorer, forskare och lektorer. Sveriges mest välutbildade medlemmar finns hos oss. SULF är dessutom det enda förbundet som lägger all kraft på högskolan.

Sök stipendium till Bokmässan

Sugen på att besöka Bokmässan i höst? Missa då inte vårt nya stipendium som ger dig både inträde och Guldkort till Bokmässan som hålls i Göteborg 25-28 september 2025. Ansökan är öppen 12 mars-11 april.

Har du publicerat artiklar eller bilder i svenskutgivna tidningar, tidskrifter eller på svenska webbplatser? Välkommen med din ansökan!

Läs mer på sjf.se/stipendier.

Inspireras vid Kukkolaforsen

Sök stipendium och upplev Tornedalen! Vistelse en vecka på Kukkolaforsens stugby under perioden 18 augusti—27 oktober 2025.

Har du publicerat artiklar eller bilder i svenskutgivna tidningar, tidskrifter eller på svenska webbplatser? Välkommen med din ansökan!

Sista ansökningsdag är 13 april.

Läs mer på sjf.se/stipendier.

Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

HADE IHOP DET MED SVAN

FÖRE

MADRID I MADRID NÖTLED DRAKE KENYA

RYMDEN KAN HON ANDRAS BARN GREPP SKIDA INSEKT

KRING 27/11

I MAGE

BAR FLÄCK PÅ VÄXT

SPASMER

ORKESTER NORDISK TEKNIKERINSTITUT DEL AV TRÄD DJURHUD MYCKET SÄLLLSYNT LÄSES FÖR DE SMÅ SPEL KORAS PANERAR

EDGAR ALLAN HÅRDA VOKALER

SES SOL I SJUKHUSAVDELNING FÖR SMÅ

500 OVANLIGT VIRKE ROVA I OST?

HÄRLEDA SYSKON ORUST OCH TJÖRN VISAS PÅ

HILLEBARD NAGLA

FAKTASAMLING ÄR INTE BARA BILAR PÅ TRULS RACKET PIZZAKRYDDA

RIKTNING UNDERDIMENSIONERADE SLASK

ODELAT GYMNASIEPROGRAM GÖR RAK GRUS HELIUM LITET BAND BOR VINK RESVÄSKOR

SYLT MED KNUFF? SETTERLIND OBEARBETAD STEN TESAURUS SNODDAR

SÄTTA BEBÅDA ANSER SIG TONÅRINGAR VARA FISKEN

REDE SPIRA ENTAL BORICKA KALCEDONPRODUKT SAMLAR FLYGBOLAG EKSTRÖM &LEFFLER AB VOKABEL UNIVERSITET I CAMBRIDGE FRÄN HÖGLÄSAREN BLOMSTÄLLNING TIDRYMD FÖLJE FÖRSTA KVINNAN FALKMAN SKVAL FLUOR NYANS EN PARNEVIK FORTFARANDE SNATTA DYRKA BATTERISTORLEK HEDRA GREPPA

ETT SÄTT ATT PUDRA

STÅR FÖR ONTARIO ESTETISK VERKSAMHET

Lös korsordet och vinn ett presentkort på en pocketbok!

TA ETT FOTO av det färdiglösta korsordet och skicka till tavling@sulf.se.

Eller posta lösningen till Universitetsläraren, SULF, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm. Märk mejlet eller kuvertet ”Korsord 2/25”. Ditt namn

och e ­postadress måste finnas med. Senast 28 april 2025 behöver vi ha din lösning. Tre vinnare får varsitt pocketogram. Lösningen publiceras på universitetslararen.se/korsord.