Universitetsläraren, 1 2025

Psykisk ohälsa utbredd bland doktorander

Den mörka tiden

Innehåll

Det borde vara lika självklart som att det fi nns tvål, toalettpapper och plåster.”

Rebecka Hallencreutz på organisationen Mensen om Universitetslärarens granskning av gratis mensskydd på lärosätena.

Nyheter

6 Lärosäten nedprioriterar gratis mensskydd.

8 Forskningsproppen: Konventionell och ospännande.

11 7 av 10 akademianställda stressade av arbetet.

12 Osäker framtid för Damaskus universitet.

13 Trump tillbaka – ökat behov av samarbete.

Nummer 1, 2025

MÖTET

Tomislav Dulić, professor i Förintelse- och folkmordsstudier vid Uppsala universitet, skriver en bok om jugoslaviska krigsfångar som forslades till Norge som slavarbetare under andra världskriget.

Reportaget

14 Vittnesmål om en mörk doktorandtid.

På jobbet

22 Skjut inte upp det viktigaste till morgondagen.

Fokus

32 ”Slut på expansionen av högre utbildning.”

Disputerad

40 Kristina Holmström har forskat om hur bönderna kan producera mer lönsamt.

Debatt

42 ”Är barnböcker tillräckligt fina för akademin?”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

Ingen ska behöva må dåligt av jobbet

Den psykiska ohälsan är utbredd bland doktorander. Studier visar att det psykiska måendet försämras bland många personer som doktorerar, samt att det sammanlagda uttaget av antidepressiva och ångestdämpande läkemedel ökar under doktorandtiden. Ensamarbete, hög press och prestationsångest kan vara bidragande orsaker till ett sämre mående. Har man kommit till Sverige från ett annat land kanske problem med migrationsfrågor och myndigheter tillkommer, samtidigt som man saknar ett socialt nätverk. Universitetsläraren har mött tre doktorander som berättar om sin kamp med den psykiska hälsan. Det är en mörk bild som målas upp men det fi nns också ljus i mörkret i form av hjälp att få. Om du mår dåligt är det viktigt att du söker stöd. Lunds universitet har inrättat en ny tjänst som doktorandmentor och oavsett var du doktorerar kan du söka hjälp hos till exempel ett lokalt doktorandombud eller genom den allmänna vården. Reportaget om doktoranders psykiska mående hittar du på sidan 14.

”Studier visar att det psykiska måendet försämras bland många personer som doktorerar.”

I DET HÄR numret gör vi också en framtidsspaning med fokus på lärosätenas ekonomi. Efter en lång period av en växande högskola verkar de flesta bedömare nu vara eniga om att svångremmen är på väg att dras åt med minskade resurser till akademin som följd. Vad det kan medföra för dig som universitetslärare kan du läsa om med start på sidan 32. I den närmaste framtiden ska det bli intressant att se vad regeringens aviserade utredning av lärosätenas associationsform leder till. Utbildningsminister Johan Pehrson (L) har uttalat att han gärna skulle se universitet och högskolor drivna som stiftelser.

Anders Jinneklint, chefredaktör

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets­ och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST- OCH BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

ADRESS- OCH PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR OCH

ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR OCH

STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

GRAFISK PRODUKTION:

Pelle Bouveng pelle@pbinformation.se

ANNONSER:

Annonssäljarna, Gustaf Södergren, tel 079-334 87 61, gustaf.sodergren@annonssaljarna.se

PRENUMERATION:

Helår 700 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.

Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.

TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2025.

Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter.

TS­kontrollerad upplaga: 22 500 ex (juni 2024).

Omdebatterad

jämlikhetssatsning

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) talar på invigningen av Chalmers jämlikhetskontor den 27 januari. Enligt lärosätet markerade ceremonin ”starten för ett samordnat och breddat arbetssätt inom området jämlikhet – och en höjd ambitionsnivå för Chalmers arbetsmiljö”.

Satsningen har kritiserats av bland andra Patrick Reslow (SD), utbildningspolitisk talesperson, som kallat det för ”woke” och pratat om att dra in statsbidrag.

Utbildningsminister Johan Pehrson (L) försvarade därefter Chalmers med hänvisning till den akademiska friheten.

Nyheter Kostnadsfria mensskydd

Lärosäten nedprioriterar gratis mensskydd

Vid 6 av 38 lärosäten erbjuder arbetsgivaren kostnadsfria mensskydd till anställda. Vid 15 lärosäten har studenter tillgång till gratis mensskydd, visar Universitetslärarens granskning.

Lunds universitet, med fler än 40 000 studenter och runt 9 000 anställda, erbjuder generellt sett inte gratis mensskydd till anställda eller studenter. Det finns tillgång till mensskydd för anställda i en av fakulteternas lokaler och för studenter finns det på en av institutionerna, enligt Ellen Karlsson,

HR-specialist i Lund. Under förra året tog hon fram ett förslag om hur gratis mensskydd skulle kunna införas på hela universitetet. – Några olika sektioner inom tre olika studentkårer hade lyft frågan uppåt, säger hon. Förslaget går ut på att en automat med mensskydd installeras i var och en av universitetets byggnader. Det handlar om ungefär hundra automater till en kostnad av 425 000 kronor. Driftskostnaden skulle landa på

ytterligare 964 600 kronor om året.

I december beslutade dock ledningen att lägga förslaget på is.

– I nuläget bedömer vi inte, på en universitetsgemensam nivå, att det finns resurser att införa det helt enkelt. Men det betyder inte att man har sagt att det här får man inte ha på Lunds universitet, säger Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för lika villkorsfrågor vid Lunds universitet.

Han påpekar att universitetet har en decentraliserad organisation och att det är upp till de olika delarna av verksamheten att avgöra om gratis mensskydd ska erbjudas eller inte.

– Men vi har sagt att gemensamma pengar som finns avsatta behöver gå till annat just nu, säger Jimmie Kristensson.

UNIVERSITETSLÄRAREN SKICKADE UT en enkät till 38 högskolor och universitet i slutet av förra året, samtliga svarade. De sex lärosäten som angett att anställda erbjuds gratis mensskydd är Karolinska institutet, Luleå tekniska uni-

Vid Beckmans designhögskola, Försvarshögskolan, Högskolan i Jönköping, Karolinska institutet, Luleå tekniska universitet och Mälardalens universitet erbjuds gratis mensskydd för både anställda och studenter.

Ellen Karlsson

Jimmie Kristensson

versitet, Försvarshögskolan, Mälardalens universitet, Högskolan i Jönköping och Beckmans designhögskola.

Vid Mälardalens universitet finns mensskydd tillgängligt för både anställda och studenter sedan i april 2024. Det handlar om att skapa en inkluderande och jämställd arbetsmiljö, enligt Peter Liljenstolpe, campus- och säkerhetschef.

”Ingen ska behöva känna sig stressad, otrygg och obekväm på grund av mens eller icke tillgång till mensskydd”, skriver han i sitt svar.

I november satte Luleå tekniska universitet, LTU, upp sex automater med mensskydd på initiativ från studentkåren.

”Dessa automater kommer till att börja med att sättas upp på campus i Luleå i toaletter som både studenter och anställda kan använda sig av, även om det främst är studenterna som vi vänder oss till”, skriver Sara Stark, enhetschef för universitetsservice vid LTU, i ett mejl.

kåren har gratis mensskydd för studenter också införts på toaletter i vissa andra lokaler. Men det finns inget erbjudande som organiseras av universitetet centralt, säger Hans Wiklund, universitetsdirektör i Umeå.

Han ser dock gratis mensskydd som en del av likavillkorsfrågan.

”Det är en viktig del i en god arbetsmiljö och det borde vara lika självklart som att det finns tvål, toalettpapper och plåster.”

VID 15 AV DE tillfrågade lärosätena erbjuds gratis mensskydd till studenter, dock i olika utsträckning. Vid Högskolan Kristianstad finns automater uppsatta på sju toaletter i de lokaler där studenter rör sig mest. De installerades för ett år sedan.

”Tanken är att de främst är till för studenter men så klart får även anställda gå på dessa toaletter och ta om det behövs”, skriver Birgitta Munkhagen, högskolesekreterare vid Högskolan Kristianstad.

Vid Högskolan i Halmstad har studenter tillgång till gratis mensskydd på en av toaletterna i studenthälsans lokaler.

– För en ganska stor andel kvinnor innebär mens väldigt stora bekymmer. Inte minst bland unga kvinnor, vilket ju huvudparten av de kvinnor som studenthälsan träffar är. Då känns det viktigt att det finns skyddsmedel att använda på toaletten när man kommer dit, säger Brita Lundh, studieadministrativ chef i Halmstad.

Vad hon känner till har ingen diskussion förts om att erbjuda gratis mensskydd till anställda i Halmstad.

Umeå universitet erbjuder gratis mensskydd till anställda och studenter i Handelshögskolans lokaler. På initiativ från student-

– Då är det enkla svaret att vi har valt att prioritera andra saker på likavillkorsområdet. Men det betyder inte att det här är oviktigt.

Frågan om gratis mensskydd, åtminstone för studenter, lever dock vidare i Umeå. Andra delar av studentkåren har lyft frågan och ledningen har därför efterfrågat mer information.

– De har sagt att de ska ta fram ett kunskapsunderlag för en vidare diskussion. Så dörren är inte helt stängd, säger Hans Wiklund.

PÅ LOKALFACKLIG NIVÅ har gratis mensskydd för anställda inte varit uppe för diskussion. Medlemmarna har inte efterfrågat det, enligt Per Lundgren, ordförande för SULF i Umeå. Han tycker dock att det är rimligt att en statlig arbetsgivare ska tillhandahålla gratis mensskydd för personalen.

– Spontant tänker jag att det ju är en service för de anställda, så det är någonting jag får ta med mig till styrelsen och diskutera, säger han.

Den ideella organisationen Mensen har bland annat jobbat med kampanjer för fackförbunden Kommunal, IF Metall och Akademikerförbundet SSR. Gratis mensskydd är en arbetsmiljöfråga, säger Rebecka Hallencreutz, verksamhetsutvecklare.

– Det är en viktig del i en god arbetsmiljö och det borde vara lika självklart som att det finns tvål, toalettpapper och plåster.

Att arbetsgivaren betalar för bindor och tamponger är en investering i jämställdhet och hälsa som på sikt gör att arbetsgivaren sparar pengar, menar hon. – Det finns också mycket som tyder på att

det gynnar arbetsgivarvarumärket om en arbetsgivare tar ställning i sådana här frågor. Att 6 av 38 lärosäten erbjuder sina anställda gratis mensskydd ser hon som positivt.

– Det finns rätt mycket kvar att göra men det är ändå väldigt positivt. Vi (organisationen Mensen reds. anm.) har också jobbat med och haft en del kontakt med studentkårer i den här frågan. Så man kan se att det finns ett eskalerande intresse, säger Rebecka Hallencreutz.

MED TANKE PÅ det ekonomiska läget var det väntat att ledningen vid Lunds universitet sade nej till HR-specialisten Ellen Karlssons förslag om att arbetsgivaren ska betala för mensskydd på arbetsplatsen, säger hon. Samtidigt anser hon att lärosätena bör agera föredömen.

– Vi som statliga myndigheter har ett större ansvar för att gå i bräschen för sådana här saker. En statlig myndighet är skyldig att jobba för till exempel de jämställdhetspolitiska målen. I utredningen som jag skrev till rådet har jag adresserat att det ligger i linje med det arbetet. Vi har också uppdrag att jämställdhetsintegrera våra verksamheter, säger hon. ○

Linus Hellerstedt

Här får anställda gratis mensskydd

○ Beckmans designhögskola

○ Försvarshögskolan

○ Högskolan i Jönköping

○ Karolinska institutet

○ Luleå tekniska universitet

○ Mälardalens universitet

Här får studenter gratis mensskydd

○ Beckmans designhögskola

○ Försvarshögskolan

○ Högskolan i Jönköping

○ Högskolan Kristianstad

○ Karolinska institutet

○ Konstfack

○ Luleå tekniska universitet

○ Malmö universitet

○ Mälardalens universitet

○ Sophiahemmet högskola

○ Stockholms konstnärliga högskola

Vid Högskolan i Halmstad, Lunds universitet, Södertörns högskola och Umeå universitet erbjuds gratis mensskydd för studenter och anställda i viss utsträckning.

Källa: respektive lärosäte

Rebecka Hallencreutz

Brita Lundh

Per Lundgren

Hans Wiklund

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

EU-minister Jessica Rosencrantz (M), utbildningsminister Johan Pehrson (L) och energioch näringsminister Ebba Busch (KD) presenterar forskningspropositionen på en pressträff i december.

Forskningsproppen: Konventionell och ospännande

Forskningspropositionen har landat liksom insikterna om vad den kommer att innebära för forskare och lärosäten. Innehållet är välbekant, säger flera av dem som Universitetsläraren intervjuat.

– Det fi nns en politisk vilja att lägga pengar på forskning, vilket så klart är värdefullt. Proppen präglas av en positiv syn på forskning och vetenskaplig excellens. Samtidigt hade jag önskat mindre detaljstyrning och större tilltro till vetenskapens förmåga att styra sig själv.

Det säger David Karlander, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och sammankallande i forskningspolitiska frågor i Sveriges unga akademi (SUA).

Han anser vidare att det är lovande att forskningspropositionen aviserar bättre migrationsrättsliga förutsättningar och förenklad mobilitet för utländska doktorander, men önskar liknande åtgärder även för disputerade forskare.

– SUA har också efterfrågat kortare hand-

läggningstider och tillgång till det svenska välfärdssystemet också för forskare och deras familjer. Sverige kan inte vara ett världsledande forskningsland utan internationell mobilitet.

Han konstaterar att forskningspropositionen innehåller väldigt lite om humaniora och samhällsvetenskap.

– Det fi nns ju excellent och världsledande humanioraforskning i Sverige. Det vore också önskvärt att forskningspolitiken kunde tänka nytt kring relationen mellan vetenskap, innovation och nytta. I det långa loppet är det fri grundforskning som löser stora samhällsutmaningar.

DAVID KARLANDER TYCKER

också att det är intressant att proppen utlovar en utredning av lärosätenas associationsform. Detta skulle kunna innebära att universitet och högskolor blir något annat än förvaltningsmyndigheter. – Det är viktigt att det fi nns brandgator mellan akademi och politik. Exempelvis domstolar och public service har ett sådant skydd i dag, men inte lärosätena. Det vore

alltså intressant att undersöka liknande lösningar för akademin.

Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet, beskriver forskningspropositionen som relativt konventionell och att det är uppenbart att regeringen inte tänker sig något paradigmskifte.

– Som bekant är det inte den allra största satsningen på forskning som har gjorts, men det innebär ändå en hyfsat stor del av bnp och man får vara tacksam att det inte blir så mycket nedskärningar.

Dock anser Peter Aronsson att propositionen innehåller en nedslående kombination av låg nivå på basanslagen och en märkbar detaljstyrning.

– Det fi nns också en hel del glidande formuleringar som kring den excellens som efterlyses, det framgår inte om det gäller starka forskningsområden eller excellens som innebär en skönhetstävling mellan lärosätena.

Han skulle önska att politiker betonade mer av det som är positivt i svensk forskning. – Jag tycker att Sverige har ett vackert och framgångsrikt forskningslandskap, kanske inte så väldigt många ”spikes” men en påfallande hög lägstanivå som vi, också politikerna, kan vara stolta över. Den nivån kommer utbildningarna till godo – och det är för lite uppmärksammat hur viktig forskningens bredd är för att säkra de kompetenser som ett mycket föränderligt arbetsliv behöver.

SULF:S SAMHÄLLSPOLITISKA CHEF Karin Åmossa kallar forskningspropositionen ”ospännnade”, då det är mer av samma forskningspolitik som har förts sedan 2005, men som går ännu längre kring hur politiker vill styra.

– Ideologin kring konkurrensutsättning är väldigt långtgående. Jag hade inte väntat mig något annat, det är bara att inse att trenden inte kommer att brytas under överskådlig tid, obalansen som uppstår när 75 procent av de nya anslagen går till forskningsråden medan andelen basanslag minskar kommer att bestå, säger Karin Åmossa.

Hon påpekar att politiker, den nuvarande regeringen och tidigare, vill se flera forskningsgenombrott och önskar sig flera Nobelpris till Sverige.

– Men det är svårt att politiskt styra fram sådant, dessutom kan inte politiker vänta sig så mycket nytt av den här politiken. Den som gör det den alltid har gjort kommer att få det den alltid har fått …

Universitetsläraren har sökt utbildningsminister Johan Pehrson (L). ○

MarieLouise Samuelsson

FOTO: MAGNUS LILJEGREN/REGERINGSKANSLIET

Lättare för doktorander att stanna i Sverige

• En statlig utredning föreslår ändringar som ska underlätta för utländska doktorander att stanna i Sverige efter avslutade studier. Ett förslag är att forskarstuderande ska kunna beviljas uppehållstillstånd för forskning i stället för studier.

– Att en doktorand anses i migrationsrättsligt hänseende vara student och inte forskare medför vissa nackdelar. Om inte annat har en ändring av reglerna ett viktigt signalvärde i det att man ser doktorander som forskare också, sa utredaren, hovrättsrådet Mattias Pleiner, vid ett seminarium arrangerat av SULF i december.

Per-Olof Eliasson

Organisationsformen för lärosäten ska utredas

• Lärosätenas organisationsform ska utredas. Ambitionen som nämns i forskningspropositionen bekräftades av utbildningsminister Johan Pehrson (L) i en intervju med Ekot den 23 januari. Om universitet och högskolor inte längre är förvaltningsmyndigheter skulle den akademiska friheten kunna öka, enligt ministern, som sa att detta i sin tur skulle underlätta för lärosätena att hävda sig i den internationella forskningskonkurrensen. Johan Pehrson sa sig vilja se lärosätena organiserade som stiftelser.

Läs mer om organisationsfrågan i Universitetslärarens Fokus från 2024.

Disputation tre år efter åtalsanmälan

Nästan tre år efter att en doktorand i Örebro fick sitt avhandlingsarbete åtalsanmält har hen nu disputerat.

– Vi som har drabbats av etikprövningslagen förtjänar att veta vad vi får göra med vår data, säger doktoranden.

Det var när doktoranden vid Örebro universitet gjorde sin disputationsansökan 2021 som den i princip färdiga avhandlingen stoppades av en nyinrättad etiknämnd på lärosätet. Nämnden bedömde att forskningen borde ha etikprövats innan den påbörjades åtta år tidigare – till skillnad från de kontrollinsatser på universitetet som dittills hade gett forskningen godkänt att fortsätta.

Lärosätet anmälde forskningen till Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, som i sin tur gjorde en åtalsanmälan för misstänkt brott mot etikprövningslagen. Åklagaren lade sedan ner ärendet med hänvisning till att ingen enskild person hade agerat vårdslöst på det sätt som krävs för straffansvar. Åklagaren påpekade också att det saknades en formell delegering av etikansvaret från forskningshuvudmannen till handledarna.

lingen stoppades var doktoranden sjukskriven i elva månader. Efter två års extra jobb för att göra en ny och etikgodkänd datainsamling och avhandling, har doktoranden nu disputerat.

– En sådan applåd som jag fick efter disputationen har jag inte hört på andra disputationer. Festen blev också fantastisk, med mycket värme, vänskap och stöttning, säger hen.

DOKTORANDEN MENAR ATT hen och de tidigare handledarna har fått klä skott för ett strukturellt praxisproblem kring etikprövningslagen som finns på lärosätet och i forskarsamhället i stort.

– Debatten om etikprövningslagen har visat att det är ett strukturellt och inte ett individuellt problem.

På grund av de olika praxis som har funnits bedömer hen att det också finns många andra forskare som har insamlad data i strid med nuvarande lag. Hen hade önskat att förslaget om ny forskningsetiklag som presenterades i september 2024 hade en lösning på det problemet.

”En sådan applåd som jag fick efter disputationen har jag inte hört på andra disputationer.”

– Det råder en stor osäkerhet. Vi som har drabbats av etikprövningslagen förtjänar att veta vad vi får göra med vår data.

Även enligt det nya lagförslaget hade doktorandens forskning varit tillståndspliktig, eftersom den rör känsliga personuppgifter om ungdomar. Däremot hade en sådan lag möjliggjort för Önep att kritisera forskningen i stället för att åtalsanmäla den. ○

Som en direkt konsekvens av att avhand-

Kajsa Skarsgård

416 500 000

… kronor från EU-programmet Erasmus plus, fördelades till svenska universitet och högskolor via Universitets- och högskolerådet (UHR) under 2024. Pengarna ska gå till internationella studentutbyten och kompetensutveckling för personal.

Källa: UHR

Du läser väl Universitetslärarens nyhetsbrev?

En rapport från Uppsala universitet visar att bland annat den statliga styrningen av lärosäten skapar merarbete.

Ökad kontroll och byråkratisering av lärosätena

En rapport från SUHF ger en dyster bild av en accelererande byråkratisering av lärosätena de senaste 10–15 åren. Rapporten visar vilken effekt den ökade kontrollen och byråkratiseringen får internt på lärosätena.

I rapporten från Sveriges universitetsoch högskoleförbund, SUHF, beskrivs en byråkratisk dynamik: den statliga styrningen tvingar lärosätena att inrätta särskilda enheter och organ. De bemannas med ambitiösa personer som skapar handlingsplaner och policyer. Dessa skapar merarbete som inte är värdeskapande för kärnuppdraget utan tvärtom riskerar att tränga undan kärnverksamheten.

– En viktig ingång är att allting inte bara är regeringens fel, utan det är också hur man på lärosätena hanterar alla återrapporteringskrav, alla systematiska arbetsprocesser och så vidare. Hur man underkastar

sig de påbjudna kraven får en organisatorisk effekt på många lärosäten, säger Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

Hon har tillsammans med Johan Boberg, båda på Centrum för högre utbildning och forskning som studieobjekt (HERO) vid Uppsala universitet, skrivit rapporten Ökad kontroll och ökad byråkratisering – Interna effekter på lärosätena.

I RAPPORTEN KARTLÄGGER de hur den ökande administration som riksdag, regering och andra statliga myndigheter genererat under de senaste tre decennierna påverkar hur det administrativa arbetet organiseras på lärosätena.

De visar hur de politiska målsättningar som anges i högskolelagens första kapitel får en rad återverkningar inom lärosätena. Målsättningarna skrivs in i centrala riktlinjer, handlingsplaner och policyer varefter det inrättas enheter inom förvaltningen och strategiska råd för dem, de återspeglas i ledningsfunktioner och i en lång rad expert-

funktioner som inrättas för att driva arbetet med samverkan, hållbarhet, internationalisering och så vidare.

– På lärosätena känner man sig tvingade att anställa experter för de här funktionerna. De kommer in med stort engagemang och stort kunnande vilket gör att det blir ett förstärkande maskineri. Man kan inte förvänta sig att expertfunktionerna själva ska lägga band på sig, utan det måste man göra på högre nivå, säger Johan Boberg.

Det är på den centrala nivån på lärosätena som högskolelagens föreskrifter både får störst avtryck och genererar mest arbete. Även den generella lagstiftningen, som gäller för alla myndigheter, får stora effekter på såväl central som lokal nivå inom lärosätena.

Shirin Ahlbäck Öberg visar en tabell där det framgår att på central nivå uppfattas i princip samtliga områden som administrativt betungande. På fakulteter och institutioner är det främst arbetsrätt, arbetsmiljö och offentlig upphandling som lyfts fram som betungande.

Till den direkta politiska styrningen via lagstiftning kommer också särskilda tillsynsmyndigheter som ska övervaka att myndigheterna efterlever lagstiftningen, och som i sin tur kräver återrapportering, till exempel Arbetsmiljöverket, Diskrimineringsombudsmannen, Naturvårdsverket och Universitetskanslersämbetet.

– Det är faktiskt helt omöjligt, skulle jag säga, att efterfölja allt det som föreskrivs samtidigt, säger Shirin Ahlbäck Öberg.

FÖRETRÄDARE FÖR DE olika nivåerna på lärosätena menar att den generella lagstiftningen är illa anpassad till den verksamhet som bedrivs vid lärosätena, och att det administrativa arbete som krävs riskerar att tränga undan kärnuppdraget.

– Trots att det här vi beskriver är ett generellt problem i offentlig sektor är det extra problematiskt för en verksamhet som egentligen ska stå relativt fri från direkt politisk styrning. Att ha en så tydlig politisk styrning i detaljer rimmar inte alls med min idé om vad ett universitet eller högskola är, säger Shirin Ahlbäck Öberg.

Hon påpekar att det inte fi nns några enkla lösningar, som att avskaffa myndighetsformen.

– Också stiftelsehögskolorna, som Chalmers och Jönköping, ser en väldigt hög grad av politisk styrning, säger Shirin Ahlbäck Öberg. ○

Per-Olof Eliasson

Shirin Ahlbäck Öberg

HALLÅ DÄR!

… MARIA WOLRATH SÖDERBERG, docent i retorik vid Södertörns högskola, som med kollegan Nina Wormbs sätter upp showen Omställningsont i Malmö 11 februari, utifrån sin bok om att möta klimatkrisen.

Ni kallar er talkshow för en ”bråkshow”. Varför?

– För att vi måste avstå saker för klimatets skull och vi vill ta tag i de jobbiga grejerna som vi måste brottas med: förlust, vår självbild, existens och rädsla. Vi försöker mixa de här svåra och djupa diskussionerna med någon sorts distans, med trams.

Vad ger skratt från publiken?

– När vår anka på scen raljerar med argument i en extrem form, tror jag att många känner igen sig. Det är kraftfullt för man får samtidigt en avgrundsdjup moralisk omruskning. När vi kan skratta åt oss själva kan vi också se oss själva i vitögat.

Vad händer när forskning möter publiken så här?

– Att försöka få folk att ändra beteende genom mer kunskap har fungerat väldigt dåligt, men att inte känna sig ensam verkar avgörande för att komma vidare i sin omställning. Moraliska parametrar spelar roll, och rädsla är en enorm drivkraft – tvärtemot vad som tidigare har sagts i hållbarhetssammanhang om att inte moralisera och skambelägga. Det farliga är vanmakt. Vi ville därför skapa ett evenemang där folk kan hitta varandra, och showen har lett till att folk som inte känner varandra har skapat läsecirklar och andra grupper.

Kajsa Skarsgård

7

av 10 akademianställda stressade av arbetet

Bland de anställda inom högskolan som svarat på en enkät från Fackförbundet ST instämmer 71 procent helt eller delvis med att de ”ofta upplever stress till följd av sitt arbete”.

Källa: Fackförbundet ST

En enkät från Fackförbundet ST visar att 40 procent av medlemmarna inom högskolan har fått en ökad arbetsbelastning de senaste två åren.

Det framgår också att 37 procent jobbar övertid minst en gång i veckan. 67 procent av de som jobbar övertid gör det för att de inte hinner med sina arbetsuppgifter. 17 procent av de svarande inom högskolan bedömer att de inte kommer att kunna arbeta fram till pensionen med nuvarande arbetssituation. För 82 procent av dessa handlar det om att det är för mycket stress, medan 18 procent hänvisar till att arbetet är för fysiskt krävande.

– Det här visar på betydelsen av organisatorisk och social arbetsmiljö. Nu kommer vi att

lyfta resultaten av enkäten på våra läroäten och arbetsmiljöarbetet kommer att fortsätta under våren, säger Sandra Hellstrand som sitter i sektionsstyrelsen för ST vid Uppsala universitet, liksom i styrelsen för ST:s avdelning för universitets- och högskoleområdet. ST:s arbetsmiljöenkät gick ut till förbundets samtliga medlemmar, och har en svarsfrekvens på 38 procent. För Universitetsläraren har ST plockat ut enkätsvaren från medlemmarna inom universitet och högskola, och det handlar om 3 472 personer. ○ Kajsa Skarsgård

Läs en längre version av artikeln på universitetslararen.se

efter Assad-regimens fall.

Osäker framtid för Damaskus universitet

Under Assad-regimen blev Damaskus universitet, Syriens äldsta och största akademiska institution, ett verktyg för förtryck. Nu, efter presidentens fall, står universitetet inför en brytningstid präglad av hopp, rädsla och osäkerhet.

Tammam Monzer, en 22-årig datavetenskapsstudent, vågar äntligen uttrycka en försiktig optimism: – Nu kan vi organisera oss och uttrycka oss friare, säger han.

Under den tidigare regimen var Damaskus universitet en institution som främst rekryterade lojala medborgare till Baath-partiets statsapparat. I dag drömmer många om en framtid med yttrandefrihet och till och med en representativ regering.

Det kommer inte att bli lätt att skaka av sig de totalitära strukturerna. Fram till alldeles nyligen fanns det endast ett parti, Baath-partiet, som var aktivt på campus, och studentorganisationen övervakade och rapporte -

rade alla självständigt tänkande studenter. Tortyr var inte ovanligt; enligt en rapport arresterades tusentals studenter, misshandlades och överlämnades sedan till säkerhetstjänsten, under perioden 2011– 2013. Studieämnena var regimstyrda – inom statsvetenskapen var det inte ens möjligt att ställa kritiska frågor om regimen.

Även Damaskus har stått stilla – både ekonomiskt och arkitektoniskt – i årtionden. Medan den historiska Umayyad-moskén påminner om en tidigare storhetstid, vittnar de många grå och slitna byggnaderna om regimens hårda grepp om landet. Även på universitetet var resurserna begränsade – tillgången till internationella tidskrifter och utrustning var nästan obefintlig.

I LÅNGT STÖRRE utsträckning än i andra diktaturer i Mellanöstern byggde den syriska regimen på rå skräck. Det var aldrig bra att sticka ut; det var säkrast att inte bli uppmärksammad. Därmed låg diktaturen som en bromskloss för utvecklingen, både ekonomiskt och

kulturellt, medan Damaskus universitet aldrig kunde främja vare sig nytänkande eller kreativitet.

Med Assad-regimen borta har en ny våg av engagemang uppstått, men frågan är vilken riktning det hela kommer att ta. Studenter kräver nu rätten att be på campus, något som var förbjudet under den sekulära regimen. Men osäkerheten är stor. Nader Almouhana, en tidigare statsvetenskapslärare som nu bor i Dubai, fruktar islamisternas ökande inflytande:

– Det är al-Qaida som styr Syrien nu, säger han pessimistiskt.

Datavetenskapsstudenten Tammam Monzer är dock mer optimistisk:

– Syrier är medvetna om farorna med islamism. Folket vill ha en regering som representerar alla syrier. Och jag tror att vi är på väg mot ett nytt parlament som kommer att spegla oss alla, säger han hoppfullt.

DET GAMLA DAMASKUS universitet, som en gång var en symbol för regimens förtryck, kan nu bli en nyckel till Syriens framtid. Om det kommer att vara möjligt att förena det förflutnas erfarenheter med hoppet om en nystart kommer snart att visa sig, inte bara för syrierna själva utan även långt utanför landets gränser. ○

Roger Hercz

Tammam Monzer, som studerar datavetenskap vid Damaskus universitet, ser optimistiskt på Syriens framtid

Lunds universitets

tidning läggs ner

• Medarbetartidningen LUM läggs ner. Det beslutade Lunds universitets ledning i januari. Den 57­åriga tidningen har haft en ganska fristående position. Enligt LUM:s redaktör Jan Olsson har tidningens uppdrag bland annat varit att ställa frågor och lyfta olika perspektiv kring pågående processer på lärosätet.

– Så att det ska vara en öppenhet i organisationen och anställda ska ha en möjlighet att tycka till innan beslut är fattade, säger han.

Detta är också något som lyfts i det protestbrev till stöd för LUM som i slutet av januari hade 890 underskrifter.

Kajsa Skarsgård

Ingen JO-granskning av lärarundantaget

• SULF JO­anmälde i december fyra lärosäten för brott mot lärarundantaget. Anmälningarna gällde KTH, SLU, Högskolan i Skövde samt GIH.

Bakgrunden är en långvarig motsättning om universitetslärares rätt till sitt undervisningsmaterial. Fackliga organisationer hävdar att det finns ett sedvanerättsligt lärarundantag som innebär att lärosätet inte har rätt att använda materialet utan lärarens godkännande. Arbetsgivarna hävdar å sin sida att arbetsgivaren har nyttjanderätt för verk som en anställd skapar vid utförandet av sina normala arbetsuppgifter. Lärarundantaget har debatterats i åtminstone två decennier utan att få en lösning. Så tycks inte bli fallet nu heller. JO meddelade nämligen i januari att anmälningarna inte tas upp till bedömning.

Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.

Trump tillbaka – ökat behov av samarbete

Med Donald Trump som president blir forskningssamarbetena mellan svenska och amerikanska lärosäten allt viktigare, liksom samarbetet inom EU. Det berättar rådgivare i Washington och Bryssel.

– Förändringarna i ledarskiktet kommer bara att på marginalen påverka det gedigna, långsiktiga och starka samarbete som redan fi nns mellan svenska och amerikanska universitet.

Det säger Maria Brogren, innovations- och forskningsråd vid Sveriges ambassad i Washington.

bra, men se om ni kan involvera fler så att samarbetet blir starkare.

Sverige har ett övergripande samarbetsavtal med USA om forskning och innovation, och specifi ka underavtal om forskning om cancer, AI, kvantteknik, 6G och kärnkraft. Maria Brogren tror inte att Trump kommer att upphäva dessa.

Klimat och grön energi är områden där Sverige vill samarbeta med USA, men som väntas få det tuffare, säger Maria Brogren.

– Men då kan det rent krasst handla om att utlysningar kommer att formuleras annorlunda: i stället för ”ren energi för att möta klimatförändringar” kanske det heter ”ren energi för ökad energisäkerhet”.

”Samarbeten forskare

till forskare

Från 2025 kan Storbritannien, Sydkorea, Kanada och Schweiz delta i EU:s forskningsprogram Horisont Europa, och förhandlingar pågår med bland annat Japan.

är ju bra, men se om ni kan involvera fler så att samarbetet blir starkare.”

Mot bakgrund av en oro i forskarsamhället över vad Donald Trumps presidentskap kan innebära för forskningen, vill hon ge ett lugnande budskap ur svenskt perspektiv.

Hon råder lärosäten och enskilda forskare att systematiskt bygga fler och mer robusta samarbeten med sina motparter i USA för att påverkas mindre av politiska svängningar. – Samarbeten forskare till forskare är ju

– Behovet att samarbeta med andra länder förstärks nu när Trump kommer till makten, säger Dan Andrée, senior rådgivare i Bryssel till universitetsalliansen Stockholm Trio (Karolinska institutet, KTH och Stockholms universitet). Trumps förväntade politik kan också på kort sikt ge positiva effekter för Europa då det kan bli mer attraktivt för forskare att stanna i Europa och för forskare från USA att komma till Europa, påpekar Dan Andrée. ○ Kajsa Skarsgård

Lärosätena behöver vara

proaktiva och samarbeta, snarare än att konkurrera.”

Cathrine Norberg, vicerektor för utbildning på grundnivå och avancerad nivå vid Umeå universitet, kommenterar utredningen ”Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning” i en artikel på universitetslararen.se.

Läs en längre artikel på universitetslararen.se

Dan Andrée

FOTO: VIOLETTA KOVACKA, MARIA CRUSEMAN

Maria Brogren

Reportaget Doktoranders psykiska mående

Vittnesmål om en mörk doktorandtid

Problem med handledare, stress, prestationsångest och ovisshet kring uppehållstillstånd. Det fi nns många orsaker till att doktorander vid landets lärosäten inte mår bra. Universitetsläraren har mött tre av dem.

text: Linus Hellerstedt

Reportaget

Doktoranders psykiska mående

Doktoranden Michael petar upp dörren till sitt arbetsrum och sjunker ned på stolen. Han har aldrig känt sig så otrygg som han gör just nu. Efter problem med finansieringen har han under en längre tid inte vetat om det finns något forskningsprojekt att jobba med i vår. Innan årsskiftet fick han klartecken för att delta i ett nytt projekt och mådde ganska bra.

Nu har han precis fått reda på att den tjänst han upplevde att han har blivit lovad ska lysas ut. Känslan av att må bra ersattes med hjälplöshet och uppgivenhet.

– Mitt kontrakt löper snart ut och i nuläget har jag fortfarande ingen aning om vad som kommer att hända efter det, säger han.

Egentligen har Michaels psykiska mående dalat sedan 2021 när hans uppehållstillstånd behövde förnyas. Han kom till Sverige första gången 2017 för att studera en masterutbildning. Efter att ha jobbat vid sidan av studierna började han sin doktorandutbildning 2021. När ansökan om nytt uppehållstillstånd lämnats in slog Migrationsverket fast att familjen, som förutom Michael består av hans fru och ett gemensamt barn, behövde resa till hemlandet och vänta på beslut där.

Det var mitt under pandemin och Michaels barn hade inte ens fyllt ett år. Som tur var kunde han vara föräldraledig, och slapp åtminstone fundera över hur det skulle gå med doktorandstudierna under tiden. En av anledningarna till att han lämnade hemlandet från första början är också att han känner sig otrygg där. Ideologiskt anses han gå mot strömmen av olika anledningar, förklarar han.

EFTER ETT PAR månaders limbo – i ovisshet inneboende hos olika släktingar – kunde familjen åka tillbaka till Sverige. Där mötte flyttkaoset. Samtidigt som beskedet om den ofrivilliga resan kom hade familjen skrivit kontrakt på en ny lägenhet, för att Michael skulle slippa pendla så långt till jobbet. I halv panik dumpade han nycklarna till båda hemmen hos bekanta, som fick hjälpa till att frakta flyttlådor och möbler från den ena lägenheten till den andra.

Även om det var en lättnad att komma tillbaka till Sverige började det dåliga måendet eskalera och även påverka honom fysiskt. Michael fick svårt att sova, hade problem med magen och upplevde att humöret kunde svänga snabbt. Det gick ut över familjen och han hade svårt att koncentrera sig på arbetet.

– Jag oroar mig för hur stressen sipprar in i vår hemmiljö och påverkar min fyraåring.

Redan innan resan hade Michael insett att han behövde hjälp och vänt sig till företagshälsovården.

– Men det var inte till så stor nytta för mig. Jag fick väldigt slentrianmässiga och allmänna råd som att promenera, gå till badhuset eller att umgås med mina vänner.

Beroende på hur länge han behöver befinna sig i ovisshet kring det nya kontraktet, kan det mycket väl bli så att

”Jag känner inte att jag mår så värst mycket bättre psykiskt, även när det sker positiva förändringar i min tillvaro. Och jag vet inte varför.”

måendet dalar ännu mer, tror han. Egentligen borde han ta ny kontakt med vården.

– Jag är väl lite osäker på vart jag ska gå men framför allt har jag inte så mycket tid. Det blir att jag tänker att jag ”tar det nästa vecka”. Jag har ett stort ansvar för familjen. Min fru behärskar inte svenska språket eller engelska så jag måste ofta vara den som tar barnet till aktiviteter, vårdcentral och förskolan.

Michael vet inte om han någonsin kommer att hitta tillbaka till ett stabilt psykiskt mående. Även om han mådde bättre under en period, innan beskedet om det uteblivna anställningskontraktet, satt stressen kvar i kroppen.

– Jag känner inte att jag mår så värst mycket bättre psykiskt, även när det sker positiva förändringar i min tillvaro. Och jag vet inte varför, säger han.

I ETT KALT mötesrum i en annan del av Sverige berättar doktoranden Sofia uppgivet att hon inte kommer att vara kvar inom akademin efter den här terminen. Det går inte längre.

– Jag tror verkligen att jag kommer att må bättre så snart jag blir klar med min doktorsexamen, säger hon. Sofia kom till Sverige för att läsa en masterutbildning 2017 och började sin doktorandutbildning 2020. Ganska omedelbart var hon med om en olycka och blev så pass skadad att hon behövde sjukskriva sig. När hon kom tillbaka var coronapandemin i gång och Sofia kände hur hon halkade efter i sin doktorandutbildning redan från början. Den psykiska ohälsan accelererade, hon kom i kontakt med en psykolog och blev diagnosticerad med depression. Sedan dess har hon ätit antidepressiv och ångestdämpande medicin.

– Innan jag blev doktorand var jag glad, och mina vän-

Studie: Doktorander mår sämre än studenter

En studie från Institutet för näringslivsforskning, publicerad 2022, visar att doktoranders psykiska hälsa försämras under doktorandtiden. Förekomsten av psykisk ohälsa är som störst under det fjärde och femte året av utbildningen. I jämförelse med masterstudenter försämras doktoranders psykiska mående mer.

ner skulle absolut säga att de uppfattade mig som en positiv person. Nu är jag defi nitivt mer pessimistisk, kritisk och faktiskt snarare ganska cynisk, säger Sofi a.

Hon beskriver sig fortfarande som deprimerad men känner åtminstone hur hon är på rätt väg. Med tiden har hon fått större insikt om sitt mående och lärt sig strategier för hur hon ska hantera sin depression. Ett av de större problemen handlar om sömnkvalitet, säger hon. Efter åtta timmars sömn kan Sofi a vakna och känna sig som om hon inte har sovit alls.

Från läkarhåll har hon fått förklarat för sig att det är stressrelaterat. Därför försöker Sofi a hålla på rutiner för måltider, sovtider och fysträning. Då kan hon fungera hyfsat i vardagen.

TANKEN ÄR ATT vara färdig med avhandlingen om ett halvår. Det kommer att bli tuff t eftersom hon har legat efter under princip hela doktorandutbildningen. När det kommande halvåret är över vet hon inte vad som händer, förutom att hon kommer att lämna akademin. – När jag ser tillbaka på den här tiden är det ett mirakel att jag inte har gett upp. Att jag inte gjort det beror på

Doktoranden Sofias psykiska mående försämrades efter en olycka som följdes av coronapandemin. Än i dag äter hon antidepressiv medicin. Personen på bilden är inte Sofia.

att jag gillar mitt jobb, tycker om att forska och har satt upp en massa personliga mål som jag vill uppnå, säger Sofi a.

Att vissa doktorander tenderar att må dåligt psykiskt hänger ihop med att de är längst ned i pyramiden, tror Sofi a. Som doktorand är man beroende av andra och har inte så mycket makt över saker och ting. Framför allt är en doktorand väldigt beroende av handledaren. Självklart är de flesta handledare bra, inser hon. Men det riskerar att bli en speciell situation.

– Och det är dessutom värre för oss doktorander som kommer från andra länder, eftersom vi dessutom måste förlita oss på ett intyg från handledaren för att få våra uppehållstillstånd. Även om jag vet att de flesta handledare inte skulle använda det som ett maktmedel eller vapen, fi nns ändå möjligheten där underliggande.

För tillfället väntar Sofi a på ett nytt uppehållstillstånd efter att hennes gick ut. Nu har hon väntat i fem månader. Det går inte att lämna Sverige, och därför har hon inte hälsat på sin familj på länge.

Sofi a är inte säker på att hon hade haft lust att stanna inom akademin även om hon inte hade upplevt problem

Reportaget

Doktoranders psykiska mående

Helena har mått psykiskt dåligt i flera år. Hon beskriver sin arbetsplats som dysfunktionell och upplevde sin tidigare handledare som manipulativ. Personen på bilden är inte Helena.

med psykisk ohälsa. Hon beskriver sin arbetsplats som alltför exkluderande.

– Det är ingen bra arbetsmiljö helt enkelt. Jag vet inte hur det är inom andra forskningsfält men inom mitt, på det här lärosätet, är det ingen bra situation varken för kvinnor eller anställda från andra länder, säger Sofia.

DOKTORANDEN HELENA KOM till Sverige hösten 2020, mitt under pandemin. Hon räknar med att ha ett och ett halvt år kvar som doktorand. Under den inledande tiden mådde hon ganska bra även om hon kan se flera röda flaggor i efterhand. Framför olika arbetsmiljöproblem och en hel del osäkerhet, säger hon.

– De första månaderna var campus tomt på grund av restriktionerna, vilket skapade osäkerhet och otydlighet.

Hon fick ingen introduktionskurs, hade inget nätverk eller ens en datorplats förrän hösten därpå. När Ryssland invaderade Ukraina våren 2022 upplevde hon på allvar att hennes psykiska mående blev sämre. Tankarna på släkt och föräldrar som levde mitt i kriget gjorde det omöjligt att fokusera på doktorandutbildningen.

Helena försökte förhandla med lärosätet om att ta ledigt, men det gick inte arbetsgivaren med på. Till sist blev hon sjukskriven för utbrändhet och depression. Sjukskrivningen varade i ett år.

– Jag fick lära mig det svenska systemet den hårda vägen kan man säga. Det är fortfarande svårt för mig att gå till doktorn, det ger mig mycket oro. Man blir utfrågad om sitt tillstånd av läkare som inte tror på en. Som säger åt en att ta ett piller, vila eller gå en promenad. Men det fungerar inte när man är utbränd.

Först efter ett halvår kom hon i kontakt med en psykolog som det fungerade bättre med.

I backspegeln kan Helena se att hon var på väg mot utbrändhet redan innan kriget startade. Hon beskriver sin arbetsplats som dysfunktionell. Framför allt hade hon stora problem med sin dåvarande handledare, som hon upplevde som manipulativ och särbehandlande mot vissa. Utöver det saknade hon stöd och information om var man kan få hjälp. Hon fick inte veta tillräckligt om hur det

Plattform ska förebygga psykisk ohälsa

Via en digital plattform, Wellbeing in Academia, kan doktorander få hjälp och stöd för att må bättre. Den innehåller information om hur det går att förebygga psykisk ohälsa och var doktorander som mår dåligt kan få stöd.

Plattformen är utvecklad vid

Lunds universitet. Den finns att ladda ned som pdf här.

”Jag känner mig bättre men det är en lång process att komma tillbaka från utbrändhet och depression.”

svenska systemet eller doktorandutbildningen fungerar, beskriver hon. Trots att hon efterfrågade det.

När Helena till sist insåg att hon behövde hjälp ville ingen från ledningen på arbetsplatsen ens förstå allvaret.

– Hur mycket jag än försökte förklara att jag inte mår bra och att jag behöver stöd och anpassningar utifrån min kapacitet och mina behov, förstod varken min handledare eller mina mer seniora kollegor. Inte förrän jag inte lyckades gå till jobbet utan att bryta ihop och gråta.

Under rehabprocessen hörde Helena av sig till doktorandombudsman, facket och slog larm till HR-avdelningen. Det är hon glad för i dag.

– Att anmäla hjälpte mig göra de förändringar som krävdes. Jag lärde mig att stå upp för mig själv och be om stöd, att prioritera mina behov och mina forskningsintressen. Samtidigt tog processen så pass mycket energi att det inte fanns utrymme för det faktiska forskningsarbetet.

Fram till i dag har hon inte kunnat återvända till sin första artikel.

– Jag känner en gigantisk blockering mot att jobba med den texten. Det triggar negativa känslor och påminner om hur det är att känna sig misslyckad, säger Helena.

Numera har hon en ny handledare, men hon är fortfarande inte tillbaka på full kapacitet mentalt. Hon kan känna ångest i sociala situationer och behöver ofta jobba hemifrån. Fram till nyligen funderade hon på att avsluta doktorandutbildningen.

– Det enda som får mig att inte sluta är de kollegor som faktiskt verkligen bryr sig om mig, och mitt intresse för forskningsområdet. Jag känner mig bättre men det är en lång process att komma tillbaka från utbrändhet och depression. Framför allt om man är från ett annat land och bor utan sin familj, nära vänner och partner.

Helena är inte säker på att det någonsin kommer bli helt bra igen.

– Jag kommer åtminstone inte kunna fungera inom akademin så som jag gjorde tidigare.

Nu har terminen precis börjat, och Helena känner sig åtminstone lite bättre och mer positiv för tillfället.

– Det har skett en del förändringar på ledningsnivå, ny handledare och jag har fått nya kollegor som bryr sig mer om varandra och arbetsmiljön. Men det tog mig två år att kunna gå in på kontoret och må bra igen. ○

Fotnot: Michael, Sofia och Helena heter egentligen något annat.

FORTSÄTTNING. Hon jobbar med doktoranders mående

Reportaget

Jobbar med doktoranders mående

Studier visar hur doktorander riskerar att hamna i en ond spiral av dåligt mående. Lunds universitet har satt in en särskild mentor för att fånga upp och förebygga psykisk ohälsa bland doktorander.

En undersökning som Lunds doktorandkår gjorde i december 2023 visar att 40 procent av doktoranderna anser sig vara deprimerade alternativt känner antingen stress, ångest eller oro. Enkäten skickades ut till samtliga doktorander i Lund, ungefär 2 800 personer. Närmare 400 svarade.

Laura Cox, som är doktorandmentor vid Lunds universitet och ligger bakom studien, är inte förvånad över resultatet.

– Jag tror att det här bara är toppen av ett isberg. Redan innan misstänkte jag att många skulle ha för fullt upp, eller må för dåligt, för att fylla i enkäten. Det var också den typen av återkoppling jag fick efteråt, säger hon.

I EN ANNAN studie från Göteborgs universitet ingår strax över 20 000 personer som var doktorander mellan 2006 och 2017. Forskarna har gått igenom olika data från Socialstyrelsens läkemedelsregister och Statistikmyndigheten SCB. De drar slutsatsen att doktoranders sammanlagda uttag av antidepressiv- och ångestdämpande medicin samt sömnmedel ökar med 40 procent under de fem år som följer efter att de inlett sin utbildning.

Doktoranders psykiska mående Sanna Bergvall 40 %

Inom studien jämförs doktorandernas medicinuttag över tid med personer i motsvarande ålder, av samma kön men med endast en masterutbildning. Innan doktorandutbildningen startar syns inga skillnader, säger Sanna Bergvall, lektor i nationalekonomi och en av rapportförfattarna. – Men när de börjar doktorera ser vi redan första året en skarp ökning som sedan ökar ännu mer de följande fem åren. Peaken är kring femte året där vi ser att doktorandernas uttag av psykiatrisk medicin har ökat med 40 procent. Och sedan ser vi att det sjunker igen.

Doktorander som flyttar till Sverige från andra länder ingår inte i studien, eftersom det inte går att studera deras medicinuttag innan doktorandtiden. Endast doktorander

inom forskningsfält där den genomsnittliga aktivitetsnivån är minst 70 procent av en heltid ingår i studien.

– Vi vill fånga dem som doktorerar som sin huvudaktivitet, säger Sanna Bergvall.

ATT DOKTORANDERS UTTAG av psykiatrisk medicin är högre än andras visar på hur stort problemet med psykisk ohälsa bland doktorander är, menar Laura Cox i Lund. Även om ökad medicinering bland doktorander egentligen inte är något som hon har lagt märke till hittills, varken under sin doktorandtid eller senare.

– Vi är som sagt i ett ganska tidigt stadium här men det kan vara något för mig att ha i åtanke framöver. Samtidigt är det knepigt eftersom det finns något av ett stigma kring att ta mediciner för psykisk ohälsa. Det finns en möjlighet att många som kanske skulle behöva medicin faktiskt inte tar det eller inte söker hjälp på något annat sätt, säger hon. När Universitetsläraren intervjuar Laura Cox är det hennes första arbetsvecka som mentor vid Lunds universitet. Hon ska jobba med doktoranders psykiska mående, en nyinrättad tjänst som finansieras av Lunds doktorandkår under ett år. Själv doktorerade hon i psykologi i Lund 2024. Hon är även vice ordförande för Sveriges förenade studentkårers doktorandkår, SFS-DK.

Mellan företagshälsovården, till för anställda generellt, och studenthälsan som egentligen inte är avsedd för doktorander finns ett tomrum som den nya mentorn ska fylla, beskriver Laura Cox.

– Även om studenthälsan har en del information som är användbar för doktorander finns det en hel del problem som är specifika för doktorander. De problemen tror vi kan förebyggas på ett tidigare stadium, säger hon.

I Lund finns redan en doktorandombudsman sedan tidigare. Där kan doktorander få stöd i frågor som rör rättigheter, skyldigheter och konflikter med handledare. Laura Cox ska snarare jobba förebyggande.

– Vi tänker att man behöver ha någon som står på ens

… ökar doktoranders sammanlagda uttag av antidepressiv och ångestdämpande medicin samt sömnmedel med under de fem år som följer efter att de inlett sin doktorandtid, visar en studie från Göteborgs universitet. Runt 20 000 personer som var doktorander mellan 2006 och 2017 ingår i studien, som bygger på data från Socialstyrelsens läkemedelsregister samt Statistikmyndigheten SCB.

sida i ett tidigt skede, för att hjälpa till med besvär som uppstår och för att förebygga.

Under veckorna som följer efter intervjun drar Laura Cox igång en drop in-verksamhet med roterande schema på de olika fakulteterna på morgnar och förmiddagar. Det går i stort sett ut på att befi nna sig i de olika cafémiljöerna på campus. Utan att boka tid kan doktorander dyka upp, fråga om råd eller prata om sina upplevelser.

– Tanken är att jag ska komma nära dem där de faktiskt arbetar och har sina problem. I stället för att doktoranden ska behöva komma till en plats som de aldrig har varit på förut. Att de ska slippa korsa den barriären för att få hjälp, säger Laura Cox.

På eftermiddagarna fi nns det möjlighet att boka tid för enskilda samtal om mer privata eller konfidentiella frågor, antingen på Laura Cox arbetsrum eller genom ett digitalt möte.

– Jag har min bakgrund delvis i klinisk psykologi och delvis i coachning. Inom dem har jag lärt mig en hel del praktiska steg för att hjälpa människor att reda ut vad de behöver och hur de kan hjälpa sig själva att må bättre. Det hoppas jag kunna dra nytta av.

DOKTORANDERS PSYKISKA MÅENDE påverkas förmodligen av en rad olika faktorer i kombination, säger Sanna Bergvall vid Göteborgs universitet.

– Det är ett väldigt ensamt arbete. Du är ofta ensam

Laura Cox är mentor inriktad på doktoranders psykiska mående vid Lunds universitet. Den mjuka bläckfisken på bordet är till för att doktoranderna ska veta vem hon är.

ansvarig för din avhandling. Det är hög press, ganska låg kontroll och lite information kring vad som förväntas av dig.

Hon tror att det är viktigt att fånga upp och vara vaksam på varningssignaler. Att doktoranden ofta är så pass beroende av en enda handledare, kan också vara problematiskt. – Man är väldigt kopplad till dem och i en beroendeställning. Det ska fi nnas möjlighet att byta handledare om det till exempel inte funkar, säger hon.

Laura Cox skulle gärna se att ett system för kontroll och kompetensutveckling av handledare växte fram.

– Jag tror inte att det fi nns så många andra situationer i arbetslivet där man är så pass beroende av en enskild person som i relationen mellan handledare och doktorand. Ofta kan det vara bara du och din handledare, och om det inte fungerar kan det vara otroligt stressande, säger hon. ○

Mår du dåligt?

Om du mår dåligt ska du inte tveka att be om hjälp genom att kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112. Behöver du hjälp med var du kan söka vård, ring telefonnummer 1177. Du kan också kontakta doktorandombudsman eller företagshälsovården vid ditt lärosäte.

Skjut inte upp det viktigaste till morgondagen

Var det länge sedan du såg din forskning i ögonen? Du är inte ensam. Akademin erbjuder en perfekt mylla för prokrastinering. Psykologiprofessorn Alexander Rozental tipsar om metoder för att inte skjuta upp saker till sista stund.

I ett nötskal handlar prokrastinering om kontrollförlust; kontrollen över den egna tiden har vittrat sönder. Orsakerna är yttre stimuli tillsammans med inre psykologiska mekanismer. Att vara tydlig och konsekvent med prioriteringar är ett sätt att återta denna kontroll. – Jag brukar ge rådet att ägna fem minuter till att avgöra vad som är absolut viktigast att utföra under arbetsdagen. Det är den uppgiften man ska börja med. På samma vis kan man sätta ett mål för forskningen under en arbetsvecka. Forskningstiden ska schemaläggas. Alexander Rozental, professor i psykologi vid Luleå tekniska universitet, skiljer på strukturell prokrastinering (som egentligen inte är prokrastinering utan rätt och slätt en effekt av arbetsmiljön) och individuell prokrastinering. Det senare är en oförmåga att slutföra

uppgifter fastän det finns gott om tid till dem. – Ju längre tid vi har på oss för en uppgift, desto längre bort ligger värdet i att slutföra. Vi gör i stället det som är mer tillfredsställande i stunden, uppgifter som är mindre och som ger snabbare resultat. Som att svara på mejl, eller ringa samtal.

text: Marika Sivertsson

illustration: Nils-Petter Ekwall

Alexander Rozental använder det ekonomiska begreppet ”hyperbolisk diskontering” när han beskriver den kalkyl som styr prokrastinering. Det vill säga, vi värderar de vinster som ligger nära i tiden högre än de som ligger längre bort. Han har flera motverkande tekniker på lager – att stänga av distraktioner på mobil och dator är den enklaste.

Svårare är det att stänga av undervisning, administration och handledning. För att inte tala om ansökningarna för forskningsanslag, eller ständiga avbrott av mer eller mindre akut karaktär – som journalistfrågor, exempelvis. – När det är externa faktorer som påverkar ens förutsättningar att komma till skott med

saker kan vi kalla det strukturell prokrastinering. Det gäller uppgifter som har kortare deadlines och som också ofta övertrumfar forskningen i angelägenhet, säger Alexander Rozental.

MED BEGRÄNSAD FORSKNINGSTID och en forskningsfinansiering som i allt högre grad bygger på externa anslag hamnar många forskare i en rävsax.

– Den som hankar sig fram med korta anställningar får inte tid till att meritera sig för att få en fast tjänst. Det här är ett dilemma som kan skapa mycket stress, framför allt bland unga forskare. En lektor med fast tjänst klarar sig bättre, men blir hämmad i karriären av att ha få timmar till forskning.

Den psykosociala arbetsmiljön kan på så

Alexander Rozental

vis i sig bli en orsak till individuell prokrastinering.

– Man blir mindre kreativ och får svårare att lösa problem. Man brukar säga att det är prokrastineringen som skapar negativa konsekvenser för måendet och inte tvärtom. Men stress över för mycket undervisning skapar samtidigt sämre förutsättningar att ta tag i sådant som kräver mycket tankeverksamhet.

Den grundläggande lösningen på strukturell prokrastinering handlar om finansieringen, konstaterar han: forskare behöver mer forskningstid. Lärosätena behöver finansiera fler forskningstjänster.

Sedan gäller det att skilja på strukturell prokrastinering, och egna inneboende tendenser till hyperbolisk diskontering. Alexander Rozental är noga med att poängtera att

arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar. Men individuella lösningar kan ändå bidra till att man inom givna begränsningar får en bättre situation.

– Jag själv är en stor entusiast för samverkande forskning. Att arbeta tillsammans. Det är dags att vi gör upp med bilden av forskaren som en genial enstöring.

Grupparbete med redovisningar är prokrastineringens värsta fiende. Forskningstiden blir automatiskt schemalagd, och inom gruppen finns ett ansvarsutkrävande. Du gör det du ska, och redovisar i tid. Den som provar kan bli överraskad, säger han.

– Man hinner mycket mer än man tror under en ostörd timme. I mina forskningsgrupper arbetar vi mycket med ”shut up and write”. Då arbetar vi tillsammans under en

5 sätt att förebygga prokrastinering

○ Stäng av allt som inte är relevant för ditt arbete (som mobilens notiser och e ­posten på datorn).

○ Ha en avstämning med dig själv i början på dagen – vad är dagens viktigaste uppgift?

○ Schemalägg utförande, när uppgiften ska göras – inte bara deadline.

○ Stäm av med andra, exempelvis att presentera resultatet av en halv dags skrivande med en kollega.

○ Arbeta i fokuserade arbetspass (till exempel 30 minuter fritt från distraktioner, 2 minuters paus, följt av ytterligare arbetspass).

Källa: Alexander Rozental

halvdag, med olika delar av samma studie, och redovisar i slutet.

De råd han delar med sig av fi nns med i boken Dansa på deadline som kom ut för drygt tio år sedan. Den ligger till grund för de kurser Studenthälsan har för att hjälpa studenter med prokrastinering.

STUDIECOACHEN Rebecka Selberg Zolland och hennes kollega kuratorn Anna Sigvardsson konstaterar att särskilt de som kommer nya till universitetet behöver hjälp: de möter större uppgifter än de är vana vid, en helt ny studiesituation, och längre till deadline.

– De behöver få träna på det nya ansvaret för studierna. En del lärare kan stötta exempelvis genom att ha inlämningar oftare snarare än en stor tenta på slutet. Det är bra för alla, och särskilt bra för dem som har det svårt, säger Rebecka Selberg Zolland.

Det psykologiska motståndet mot att börja med en uppgift kan innebära allt från lite obehag till svår ångest. Och inte minst skam; många tror att de är ensamma om att ha svårt att komma till skott.

– Då fi nns det massor med saker man kan göra – kolla Netfl ix, diska undan – för att få en belöning i stället för att utsätta sig för obehaget som är förknippat med att börja med uppgiften. Men börjar man, så klingar obehaget vanligtvis av, berättar Anna Sigvardsson. Kurserna har fått bra betyg i utvärderingarna.

– Vi kan inte lova att man slutar prokrastinera men att följa råden leder oftast till att man prokrastinerar mindre.

Att det funkar bra ligger i sakens natur. Råden går först ut på att börja. Och sedan går de ut på att fortsätta. Då har man redan lagt prokrastineringen bakom sig.

– Det är ett så oerhört spännande område att arbeta med. Ofta får vi höra att ”jag jobbar som bäst i sista stund”. Och många gånger fi xar studenterna det, de får godkänt och tar sig vidare. Då uppfattar man inte att det fi nns en direkt negativ konsekvens, man klarade det ju, berättar Anna Sigvardsson.

Men fram till deadline har då ofta många dagar passerat med stress, prestationsångest och dåligt mående.

– Och vad hade hänt om de börjat i tid? Hade resultatet kunnat bli bättre? ○

Ge studenterna rätt verktyg att bedöma information

Förutsättningarna för att söka och hantera information förändras ständigt i och med digitaliseringen. Enligt en rapport från SUHF är inte medie- och informationskunnighet (MIK) så integrerad i högre utbildningar som det borde vara.

– Dagens informationslandskap ställer allt högre krav på mediekunnighet, det är en förutsättning för att kunna göra informerade val. Vilken typ av information har jag framför mig och vad kan jag göra med den? Det undrar till och med experter ibland.

Det säger Hanna Frank, enhetschef för enheten för informationskompetens på Karolinska institutets (KI) universitetsbibliotek.

Hon jobbade som bibliotekarie i tio år innan hon blev enhetschef och berättar att hon även fått frågor från seniora forskare, som ibland undrar om något är en vetenskaplig publikation eller inte. – Det har blivit svårare för alla.

jektledare för en rapport som tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) expertgrupp för lärosätesbibliotek. Enligt den är inte MIK så integrerat i utbildningarna som det borde vara.

EN VIKTIG FAKTOR för att lyckas bättre med det är väl fungerande, icke personberoende, samarbeten mellan fakulteterna och biblioteken. Studentaktiva metoder och digitala möten och rum som biblioteken numera jobbar med lyfts fram av forskningen som framgångsrika metoder. På KI utgår bibliotekarierna ofta från case där studenterna får i uppgift att söka fram vetenskaplig information för att kunna göra korrekta bedömningar i exempelvis medicinska fall.

”Det finns även en omvänd problematik om källkritiken tippar över och ingen vågar lita på något.”

Hanna Frank menar att en styrka i att utbildningen i MIK sker genom bibliotekarier kan vara att studenterna vågar visa vad de inte kan på ett annat sätt än de gör mot lärare.

Rebecca Popenoe undervisar på avdelningen för omvårdnad vid KI och ansvarar bland annat för en kurs i forskningsmetodik.

Hanna Frank har varit pro-

– Det är svårt att hitta pålitlig information, och det är svårt att lära sig att söka och hitta i

Hanna Frank

Rebecka Selberg Zolland

Anna Sigvardsson

vetenskapliga databaser. Det blir mer och mer information och mer komplext att sålla. Då krävs den typen av utbildning som bibliotekarierna på KI är duktiga på, de blir som guider för studenterna.

KI HAR INFÖRT att varje utbildningsprogram ska redogöra för hur de arbetar med att stärka studenternas förmågor inom medie- och informationskunnighet. Bibliotekarierna kommer även tillsammans med de pedagogiska utvecklarna att arbeta fram ett stödmaterial till undervisande lärare för att visa hur utbildning i MIK kan se ut, enligt Hanna Frank.

Hur mycket förändras spelplanen kring den här frågan, och hur lätt eller svårt är det att hänga med som universitet?

– Det finns alltid en risk att man missar något. Men vi försöker i första hand sträva efter att hjälpa studenterna genom att ge dem ett förhållningssätt att ta sig an information genom grundläggande principer. Det handlar om att de ska kunna bedöma en texts tillförlitlighet och veta vem som står bakom, vem som är målgruppen och hur en text kan användas, säger Hanna Frank, och tillägger:

– Att våga lita på källor är minst lika viktigt. Det finns även en omvänd problematik om källkritiken tippar över och ingen vågar lita på något.

Jennie Krook

Rekommendationer från arbetsgruppen

○ Stärk samarbetet mellan fakultet och bibliotek kring frågor som rör MIK:s roll i högre utbildning.

○ Skapa gemensamma arenor, så kallade tredje rum, där fakulteter och bibliotekskompetens kan mötas i didaktiska samtal.

○ Utgå från ett gemensamt ramverk kring MIK och definiera vad det betyder. Unesco har ett sådant.

○ Tryck på betydelsen av ett livslångt lärande som viktiga samtids­ och framtidskompetenser i studentkommunikationen.

Källa: Rapporten Vägledning för integration av undervisning i medie ­ och informationskunnighet i högre utbildning

Undervisning

Kurs för nya lärare ger säkrare start

Kul, stort och rätt nervöst. Så kan det kännas att börja som lärare i akademin. Kursen för nybörjare ska bygga både självförtroende och en grund att stå på.

Kursen Ny som lärare har i mer än tio år gett doktorander och adjunkter vid Umeå universitet en veckas orientering i utmaningen att börja undervisa på universitet. Varje terminsstart får ett tjugotal nya deltagare en genomgång av regelverk, muntlig presentation och annat som behövs för att ro en kurs i hamn.

– Man får en insikt i att lärarrollen innebär något mer än att gå in i klassrummet, rabbla upp allt man kan och sedan gå ut, för så fungerar det ju inte, säger Eva Svedmark, kursansvarig på Universitetspedagogik och lärandestöd i Umeå.

FÖRSTA DAGEN diskuterar deltagarna bland annat vilka rädslor och farhågor de har inför starten som lärare. Sedan tejpas lappar upp på tavlan, där alla kan se att många delar samma typ av oro. Den kan handla om konflikter i klassrummet, att man oavsiktligt ska kränka någon, eller att nivån på undervisningen ska vara för hög eller låg. En del är också rädda för att tala inför grupp.

– Så kursen är ganska praktisk. Vi har många övningar i att

undervisa för att de ska känna sig mer säkra. En viktig tanke med kursen är att vi ska bygga självförtroende och känslan att ”det här fixar jag”.

NÅGOT ALLA NYA lärare måste ha koll på är regelverket kring utbildningsfrågor, var man hittar det och vad det innebär i yrkesvardagen.

– Det ska alla lärare känna till, säger Eva Svedmark.

Hennes tips till nybörjare ute i landet är att efterfråga introduktionskurser hos institutioner och högskolepedagogiska enheter. Att prata med läraren som tidigare hade ”din” kurs kan också ge mycket.

– Varför ser kursen ut som den gör? Vad är den pedagogiska grundtanken? När du vet det kan du eventuellt låta kursen se ut som senast, och med mer erfarenhet börja utveckla den.

Ett medskick är också att inte ställa för höga krav på sig själv.

– Det är okej att vara nybörjare. Alla är nya i början. Då kan man luta sig mot erfarna kollegor. Och kanske hitta en egen pedagogisk mentor.

Eva

Svedmarks tips till nya lärare

○ Efterfråga introduktionskurs för nya lärare.

○ Ha koll på regelverket.

○ Prata med den som haft ”din” kurs tidigare.

○ Ställ inte för höga krav på dig själv.

○ Sök stöd hos erfarna kollegor.

Eva Svedmark FOTO:

LJUS I MÖRKRET

Konstverket Energitemplet lyser utanför Tomislav Dulićs kontor på Uppsala universitet.

Tomislav Dulić

Han skiljer på krigsbrott och folkmord

Han är historikern som kan en handfull språk och behärskar några till på en hygglig nivå. Folkmordsforskare blev han av en slump. Universitetsläraren möter Tomislav Dulić.

Energitemplet lyser utanför fönstret. Utan det starkt blå skenet från konstnären Torgny Larssons verk hade mörkret legat i det närmaste totalt. När folkmordsforskaren Tomislav Dulić kom till Uppsala universitet för att studera ryska för snart 30 år sedan, hade han egentligen en dröm om att bli journalist. Med tiden blev det i stället en masterutbildning i Östeuropastudier. När han ville skriva uppsats om Ryssland uppmanade en professor honom att utnyttja språkkunskaperna till något annat. Då bestämde han sig för att skriva om julikrisen 1914 utifrån ett serbiskt perspektiv i stället.

kunskap i Sverige om att Förintelsen pågick och skrev löpande rapporter under kriget om hur Nazityskland mördade judar.

Namnbytet har fått kritik från flera håll. Bland annat skrev Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet, i en debattartikel i Upsala nya tidning i januari 2025 att Uppsala universitet nedvärderar Hugo Valentins kamp mot nazismen genom att byta ut namnet. I ett brev, skickat till universitetets rektor Anders Hagfeldt i slutet av januari, skrev 93 svenska och internationella forskare att beslutet om att byta namn bör omprövas.

TEXT: Linus

Hellerstedt

Han gick vidare till en forskarutbildning, där han fortsatte i samma riktning. Doktorandprojektet handlade om fascistiska Ustaša i Oberoende Staten Kroatien och serbisk-nationalistiska Četnici. Specifikt om de båda organisationernas våld mot människor på landsbygden under andra världskriget.

FOTO: Håkan Lindgren

– Det blev egentligen bara så här av en slump. Det är ju ofta så inom forskarvärlden, att man halkar in på saker lite på ett bananskal.

Sedan dess har han blivit professor vid Uppsala centrum för Förintelse- och folkmordsstudier. Fram till årsskiftet hette det Hugo Valentin-centrum, efter Uppsalahistorikern Hugo Valentin. Han är känd för att tidigt ha spridit

Enligt Tomislav Dulić handlar namnbytet om att verksamheten har förändrats. Centrumet grundades genom en sammanslagning av Centrum för multietnisk forskning och Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord. Det senare inrättades 1999, som en del i den dåvarande regeringens satsning på att stärka forskning och kunskapsspridning om Förintelsen. Tomislav Dulić var den första doktoranden inom programmet.

NÄR DET BEHÖVDES ett namn på sammanslagningen, valde man att uppkalla det efter Hugo Valentin. För ett par år sedan försvann finansieringen för den ena halvan och enbart programmet för Förintelse- och folkmordsstudier blev kvar. Eftersom det är ett godkänt ämne i Uppsala, som Tomislav Dulić också är pro -

Mötet Tomislav Dulić

”Jag är ju historiker och föredrar att arbeta med arkivmaterial än med de ofta knapphändiga källor man tvingas använda om man forskar på samtiden.”

fessor i, ville man förtydliga vad centrumet handlar om.

– Det finns ett masterprogram i ämnet och vi håller just nu på att utreda en grundutbildning i det. Då blir det ganska logiskt att också förtydliga kopplingen till ämnet. Namnbytet gav tyvärr upphov till en del märkliga insinuationer om att det närmast skulle finnas antisemitiska motiv bakom beslutet. Så är naturligtvis inte fallet och förslaget hade överväldigande stöd bland de anställda.

För tillfället arbetar Tomislav Dulić med en bok om de 4 000 jugoslaviska krigsfångar som forslades till Norge som slavarbetare under andra världskriget.

– Andra världskriget är det jag hållit på med mest. Jag är ju historiker och föredrar att arbeta med arkivmaterial än med de ofta knapphändiga källor man tvingas använda om man forskar på samtiden. Det är inte alls lika spännande och man får ofta inte tag på hemligstämplat material som exempelvis kan ge detaljerade beskrivningar av förövarnas beslutsprocess.

Ett hundratal av fångarna lyckades fly till Sverige, ett fyrtiotal av dem till Uppsala, säger Tomislav Dulić och beskriver hur 64 procent av de 4 000 fångarna dödades. Han jämför

med hur det fanns 100 000 sovjetiska slavarbetare i Norge under samma period. Av dem dog 15 procent.

– Så det är en enorm diskrepans mellan dödsfrekvenserna. Och då är frågan: varför? Då finns det flera förklaringar som jag försöker undersöka.

Källorna hittar han bland annat på riksarkivet i Stockholm och i det norska riksarkivet, där han gått igenom domstolsprocesser i förräderimål. Han har också undersökt arkivmaterial från en krigsförbrytarkommission i Jugoslavien samt Jugoslaviska legationen i Stockholms arkiv, som finns i Belgrad.

TOMISLAV DULIĆ UNDERSÖKER bland annat det våld som vakter utövade mot fångar. De sistnämnda kan delas upp i två kategorier under olika perioder av kriget. Tyska SS drev lägret från 1942 till 1943, innan Tysklands Wehrmacht tog över. Det fanns också en grupp unga norska män som blev lägervakter, framför allt för att de var fattiga och behövde pengarna de tjänade.

– Det här är en stor grej i Norge som folk minns. Många dömdes för förräderi efter kriget och förhörsprotokollen finns kvar. Väldigt spännande läsning eftersom de inte var lika indoktrinerade som SS-männen. Då blir det extra intressant att se vilka av de här som begick mord i lägret.

material om en person som dödade en fånge. När han fick frågan om varför han gjorde det svarade han att han ”ville se” hur det var att döda. Slumpen kan få människor att bete sig dåligt. Men det kan också vara mer övertänkt, säger han.

– Det fanns vissa fördelar som man kunde få av att begå våldshandlingar. I det belöningssystem som rådde fick de som faktiskt deltog i våldet positiva omdömen av de tyska kommendanterna och kunde även få direkta fördelar av att delta i våldet. Sedan fanns det andra som på olika sätt försökte undvika att delta, bland annat genom att fly till Sverige. Några få hjälpte till och med fångarna genom att ge dem mat och cigaretter.

Tidigare forskning visar vad som sker när människor sätts i en kontext där vakternas uppgift är att se till att få ut så mycket arbete som möjligt av fångarna innan de dör. Vilket i princip var det som skedde med de jugoslaviska krigsfångarna, säger Tomislav Dulić. Han tittar också på fångarnas olika strategier för att överleva. Vissa gjorde sig värdefulla för tyskarna genom att samarbeta och vissa tog på sig roller som innebar att de deltog i våldet mot andra fångar. Ett tiotal kollaboratörer slogs ihjäl av fångarna själva efter befrielsen. Andra försökte fly, däribland det hundratal som lyckades ta sig till Sverige, beskriver han. Tomislav Dulić berättar om hur en av dem som flydde till Sverige var jude, men hade lyckats dölja det för tyskarna genom att anta en död persons identitet. För några år sedan blev Tomislav Dulić kontaktad av mannens son, som nu är professor vid Universitetet i Tartu, Estland. Sedan dess har de regelbunden kontakt.

Tomislav Dulić…

… är 56 år och professor i Förintelse ­ och folkmordsstudier vid Uppsala universitet. Han är i grunden historiker och talar ryska, serbiska, kroatiska, bosniska, svenska och engelska. Inom sin forskning använder han också franska och tyska.

Utanför jobbet spelar Tomislav Dulić gärna schack, fiskar eller renoverar sitt lantställe.

De flesta fångar var jugoslaviska partisaner, till stor del män i vapenför ålder. Det fanns också mindre grupper som bestod av nationalister som tyskarna ville bli av med samt en något större grupp civila i olika åldrar och vanliga kriminella från dåvarande Oberoende Staten Kroatien i olika åldrar.

Tomislav Dulić vill ta reda på hur förövarna resonerade och tänkte kring att begå mord. Han tar exempel i en berättelse ur sitt käll-

DET HÄNDER ATT människor från före detta Jugoslavien hör av sig för att få veta var deras släktingars kvarlevor finns. I Sverige finns de bland annat på en gravplats på Frösön och på kyrkogården i Jokkmokk, berättar Tomislav Dulić. Sedan terrorgruppen Hamas utförde terrordådet i Israel 7 oktober 2023 och konflikten i Gaza tog fart är ett grundläggande anslag i debatten frågan om det som skett i Gaza ska betraktas som ett folkmord eller inte. Bland annat har Amnesty international utifrån en

STUDERAR MÖRK HISTORIA Tomislav Dulić har ägnat en stor del av sin forskning åt andra världskriget. Bland annat undersöker han det våld som vakter utövade mot jugoslaviska krigsfångar som satt fängslade i Norge.

Mötet

Tomislav Dulić

”I de allra flesta fall när det inte är folkmord är det oftast antingen krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten ...”

egen utredning gått ut med att man anser att det rör sig om folkmord. I våras slog också FN:s särskilda rapportör fast att Israel brutit mot FN:s folkmordskonvention på flera sätt. Det avfärdades av både Israel och USA. Flera forskare i Sverige riktade också kritik mot rapporten, och påpekade att det snarare rör sig om krigsbrott än folkmord. I skrivande stund har Israel och Hamas kommit överens om en vapenvila.

Tomislav Dulić har blivit inbjuden att hålla olika föredrag och delta i samtal om Gazakonflikten.

– I våras höll jag ett där jag gav, inte så mycket min syn på om det är folkmord eller inte, utan mer kring vad jag på basis av tidigare rättsfall trodde skulle bli utfallet när det väl kommer till en prövning vid Internationella brottmålsdomstolen.

Begreppet folkmord har inte förändrats alls, säger han. Det är tolkningen av begreppet som har skiftat.

– I de allra flesta fall när det inte är folkmord är det oftast antingen krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, och det finns ingen rangordning mellan de här brotten. Det är alltså inte mindre allvarligt om man vill kategorisera massmord som brott mot mänskligheten snarare än folkmord.

Han beskriver hur folkmord i allmänhet har blivit ett paraplybegrepp.

– Folk får för sig att om man mördar väldigt många människor på grund av att de tillhör en etnisk grupp så är det folkmord. Men så är det inte.

För att något ska kategoriseras som folkmord måste syftet vara att förgöra gruppen helt eller delvis, förklarar Tomislav Dulić. En domstol måste därför bevisa just det specifika uppsåtet för att kunna döma för folkmord.

– Det finns ju händelser som är brott mot mänskligheten som dödat många fler människor än händelser som definieras som folk-

mord. Detta gäller exempelvis kommunistiska regimers förbrytelser mot ”klassfiender”. Folkmordskonventionen skyddar nämligen endast etniska, religiösa eller rasmässiga grupper. Är det som skett i Gaza ett folkmord?

– Med utgångspunkt i hur ICJ (Internationella domstolen i Haag, reds. anm.) har resonerat i liknande fall är jag tveksam till om det blir en fällande dom. Det kommer dock att bero väldigt mycket på vilka argument och bevis som presenteras när man väl diskuterar den helt avgörande uppsåtsfrågan.

TOMISLAV DULIĆ HÅLLER på att slutföra ett projekt om minneskultur kring andra världskriget, som finansieras av Vetenskapsrådet. Efter det planerar han en jämförande studie mellan motståndsrörelser i Ex-Jugoslavien och Frankrike. Efter att ha läst fransk litteratur i ämnet blev han intresserad av skillnaderna i magnituden av våld. Han har beviljats pengar av Fransk-svenska stiftelsen för att vistas ett halvår vid högskolan École des hautes études en sciences sociales i Paris i höst. ○

Forskar på Förintelsen och folkmord

Efter en masterutbildning i Östeuropastudier började Tomislav Dulić doktorera 1999. Han disputerade 2005 med avhandlingen Utopias of Nation: Local Mass Killing in Bosnia and Herzegovina, 1941–42

Just nu skriver han en bok om de 4 000 jugoslaviska krigsfångar som forslades till Norge under andra världskriget. Han slutför också ett projekt kring minneskultur om andra världskriget i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kroatien.

KRIGSBROTT ELLER FOLKMORD? Det finns ingen rangordning i graden av allvar mellan brotten folkmord, krigsförbytelser och brott mot mänskligheten, säger Tomislav Dulić.

Forskningen �år nya medel, medan utbildningen tvingas snåla.

Anslagen omfördelas från humsam till naturvetenskap och teknik. Takbeloppen

krymper så att lärosätena kan utbilda färre studenter.

De kommande tio åren växer samtidigt årskullarna på väg mot universitetsstudier och behoven av högutbildade ökar. Det visar Universitetslärarens framtidsspaning.

text: Per-Olof Eliasson

illustrationer: Nils-Petter Ekwall

Sid. 33

Slut på expansionen av högre utbildning

Sid. 38

”Ett ohållbart system som ger få högutbildade”

Slut på expansionen av högre utbildning

Vad kan man förvänta sig om framtiden för lärosätena på tio års sikt? Universitetsläraren har frågat några centralt placerade personer vad de ser i kristallkulan.

Länge var Sverige bäst i klassen, när andra länder drog ned på högre utbildning och forskning satsade Sverige, särskilt i kristider. Ständigt fler studenter, fler universitetslärare, fler forskare.

Men det senaste året med ökande kostnader har en oro över ekonomin spridit sig på svenska lärosäten. Men det fi nns också oro för den akademiska friheten.

Tecken i skyn är att forskningen får nya medel, medan utbildningen tvingas snåla. Resurser omfördelas från humsam till naturvetenskap och teknik. Takbeloppen krymper så lärosätena kan utbilda färre studenter. Sam-

Fokus Högskolans framtid

”Samhället efterfrågar i mycket högre utsträckning mer utbildning genom livet, alltså det livslånga lärandet.”

tidigt växer årskullarna på väg mot universitetsstudier de kommande tio åren.

Det är en utbredd uppfattning att expansionsfasen för högre utbildning är över.

Så här säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet:

– Det har ju varit decennier av exempellös expansion av högre utbildning och forskning. Men inga träd växer till himlen, det kanske inte blir ett radikalt brott i utvecklingen, men skiftet kommer. Det är nu ett slut på den här breda expansionen.

Återkommande önskemål som mer basanslag, och att lärosätena skulle upphöra att vara myndigheter, har han svårt att se att de skulle bli uppfyllda.

– I Sverige är det i hög grad en skiftande politisk debatt som styr högskolans finansiering. Politikerna har hjärtefrågor och prioriteringar och annat som man vill genomföra. Och politikerna vill inte frånhända sig möjligheterna att styra, säger Mats Benner.

Inte heller Pam Fredman, tidigare rektor vid Göteborgs universitet, skönjer någon expansion framöver. Samtidigt ser hon att behoven av utbildning kommer att öka. – Samhället efterfrågar i mycket högre utsträckning mer utbildning genom livet, alltså det livslånga lärandet. Och det gäller inte bara omställning och inte bara uppdragsutbildning, det kommer att behövas högskoleutbildning för vuxna i det vanliga systemet och det kommer att kräva anpassning från lärosätenas sida, säger hon.

När Pam Fredman utredde lärosätenas finansiering i Styr- och resursutredningen, den så kallade Struten, föreslog hon ett samlat anslag. Inte förvånande är hon kritisk till att politiken fortfarande skiljer på anslagen till utbildning och forskning.

– Hela samhället skriker efter kompetensförsörjning, det handlar ju både om nybörjarutbildning och om fortsatt utbildning på högskolenivå. Arbetsgivarna säger att de ser det som jätteviktigt för samhället. Men nu har vi fått en forskningsproposition som styr pengarna till viss forskning utan någon som helst hänsyn till den utbildning som man behöver för samhället.

Hon lägger till:

– Om vi ska rekrytera bra personer till universitet och högskolor så måste vi också kunna ge dem bra förutsätt-

ningar, bra karriärvägar. Det kan vi inte göra med de finansieringsformer vi har i dag.

Pam Fredman menar också att lärosätena måste få finansiella förutsättningar för att ha rådighet över sin egen situation.

– När resurserna till utbildning inte ökar måste man laga efter läge och hitta nya arbetssätt. Hur kan vi exempelvis agera när behörigheten för lärarutbildningen höjs och många lärosäten, även de stora, kommer att tappa 40 procent av inkomsterna på lärarutbildningssidan?

Frågan är också hur man kan få högkvalitativ lärarutbildning i hela landet.

– Det är inte tänkbart att lägga lärarutbildningarna enbart på vissa lärosäten. Sverige måste kunna erbjuda utbildningar regionalt. Då kommer det att krävas att lärosätena jobbar tillsammans med de resurser man har, framför allt för att få en bra forskningsanknytning i utbildningen och en utbildningsanknuten forskning.

PAM FREDMAN BERÄTTAR att Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, undersöker hur man kan lösa frågan om samverkan mellan lärosätena.

– Målsättningen är att lärosätena ska lägga fram ett förslag om hur man på bästa sätt kan samarbeta och använda de resurser som finns, och kunna leverera lärarutbildningar av hög kvalitet i hela landet. SUHF har också en grupp som tar fram förslag på samarbete mellan lärosäten kring professionsutbildningar inom hälso- och sjukvården. Hur blir framtiden för högskolorna och de nya universiteten?

– Det är ingen tvekan om att de har en stor betydelse regionalt och de måste få fortsätta att utvecklas. De jobbar med samverkan, de är duktiga på att bygga nära relationer med det omgivande samhället, både vad gäller utbildningen och forskningen. Men om alla pengarna styrs med en stor enhetlighet på nationell nivå så ges dessa lärosäten väldigt lite utrymme att utveckla samverkan i sin regionala kontext.

Vi återvänder till Mats Benner:

– Högskolor och nya universitet i regionerna är väldigt upptagna av kompetensförsörjning för de ekonomiska branscher de har lokalt. Lokala politiker oavsett partifärg är mycket måna om dem så regeringen kommer inte jät-

Fyra

tänkbara utfall av anslagsändringar

1. Samma takbelopp, samma studentpeng = Lika många studenter, allt mindre undervisning på grund av produktivitetsavdraget.

2. Samma takbelopp, höjd studentpeng = Färre studenter, kanske mer undervisning.

3. Sänkta takbelopp, höjd studentpeng = Betydligt färre studenter, mer undervisning.

4. Höjda takbelopp, höjd studentpeng = lika många studenter, mer undervisning.

Mats Benner

Pam Fredman

telångt med att skramla mot de som förr hette regionala högskolor, säger han och fortsätter:

– Men min bestämda prognos är att det under den här regeringen inte kommer mer pengar till dem, vare sig på utbildningssidan eller forskningssidan, snarare tvärtom.

De satsningar som regeringen Kristersson har aviserat gissar jag nästan uteslutande går till de gamla lärosätena. Men jag förväntar mig inga drakoniska neddragningar på högskolor och nya universitet.

TILL SKILLNAD FRÅN flera andra som Universitetsläraren frågat ser Hans Adolfsson, ordförande för SUHF och tillträdande rektor vid Stockholms universitet, ganska positivt på lärosätenas framtid.

Men inte heller han tror på fortsatt expansion av utbild-

Elefanten i rummet – produktivitetsavdraget

Produktivitetsavdraget är tänkt att leda till att verksamheten rationaliseras – men resultatet är att resurserna urholkas.

Orsak: Det går inte att undervisa snabbare, eller ha seminarier med 50 studenter.

Tänkbar lösning: Rationalisering genom samverkan mellan lärosäten. Exempelvis samma kurs ges vid flera lärosäten.

Tänkbar konsekvens: Behövs det färre universitetslärare?

ningarna. Tillströmningen av studenter är stadig och till och med ökar, men att utbildningen skulle få mer resurser är tveksamt.

– Jag tror att anslagen till utbildning kommer ligga kvar på dagens nivå. Kompetenskraven ökar på arbetsmarknaden, du behöver ha kompetenser som matchar den komplexitet som många anställningar har i dag. Jag förutspår också att vi kommer att se en mer blandad studentpopulation när fler behöver vidareutbilda sig i en senare del av arbetslivet.

Däremot tror Hans Adolfsson att forskningen kommer fortsätta få nya tillskott. – Personligen tycker jag det är väldigt bra att forskningen får ett rejält tillskott i den senaste forskningspropositionen. Det som är trist är att vi inte fått gehör för mer medel direkt till lärosätena, så att vi exempelvis kan skapa trygga anställningsförhållanden för våra forskare och lärare.

Hans Adolfsson är kritisk till den nuvarande forskningspolitikens ensidiga fokus på teknik och naturvetenskap.

– Jag tycker det är synd att inte politiken ser till helheten. Vi har från sektorn påtalat att ska vi lyckas med teknikutveckling måste samhället i övrigt hänga med. Då måste också samhällsvetenskap och humaniora få en tydlig plats och få betydande bidrag i form av både utbildningsmedel och forskningsmedel.

Samtidigt understryker han flera gånger att politiken skiftar.

– Det svänger ju fram och tillbaka mellan borgerliga

Hans Adolfsson

excellenssatsningar och socialdemokratiska satsningar på utbildning i hela landet. Och så kommer det absolut att fortsätta svänga.

Ser du några tecken på att politikerna vill ta ett steg tillbaka och överlåta mer till lärosätena och till forskarna själva?

– Ja, en av de positiva sakerna med forskningspropositionen som kom i december är att regeringen vill se över organisationsformen. Samtidigt är det lite motstridigt, för i propositionen skrivs det väldigt detaljerat vad politiken vill satsa på.

Vad tror du om den ekonomiska utvecklingen på tio års sikt?

– På forskningssidan är jag inte så bekymrad. Allmänhetens höga förtroende för forskare och forskning som kommer från universitet och högskolor, samt att vi från lärosätena bidrar med kunskap om många samhällsviktiga frågor, gör att staten förmodligen vill fortsätta att satsa medel på forskning.

På utbildningssidan tycker Hans Adolfsson det är svårare att avgöra vad som kommer att hända.

– Finansieringen kanske ligger still på nuvarande nivå och det får naturligtvis konsekvenser för hur stor utbild-

Högskolans framtid

ningsvolymen kommer att vara. Det som är bekymmersamt är den ekonomiska utvecklingen i samhället den senaste tiden. Hyror och kostnader i övrigt har dragit iväg. Så flera lärosäten kommer säkerligen försöka effektivisera och optimera sitt lokalanvändande.

SVERIGES FÖRENADE STUDENTKÅRERS ordförande Rasmus Lindstedt målar upp ett dystert scenario.

– Vi är eniga med många andra att det stora problemet

Tillströmningen av studenter

Söktrycket kommer troligen inte att minska, tvärtom, årskullarna med 19 ­ till 24 ­åringar blir större de kommande tio åren.

Om då lika många studenter antas per årskull minskar andelen av årskullarna som går en högskoleutbildning.

Positivt: De studenter som börjar studera kan antas ha bättre förutsättningar att genomföra utbildningen.

Negativt: Andelen högutbildade i befolkningen minskar.

är en kronisk underfinansiering av utbildningen och att den med sannolikhet kommer att tillta framöver, eftersom produktivitetsavdraget ligger kvar vilket urholkar lärosätena år för år.

Han anser att vi kommer att nå en kritisk punkt där underfinansieringen blir verkligt skadlig för den långsiktiga kompetensförsörjningen.

– Nu har man på något sätt haltat sig fram, men jag tror att vi är på väg mot en riktig brytpunkt där urholkningen blir fullständigt ohållbar. Risken är att vi hamnar i ett läge där utbildningen håller så dålig kvalitet att det inte är värt att bedriva högskoleutbildning, om man ska vara raljant. Rasmus Lindstedt påpekar att studentkullarna kommer att öka framöver.

– SCB:s prognoser visar att de årskullar som nu är på väg mot högskolan ökar ganska kraftigt. Så på sikt kommer studentunderlaget att bli större. För oss är det enkelt att konstatera att det måste hända någonting med finansieringen av högre utbildning.

Sveriges unga akademi, SUA, ser två tänkbara scenarier, båda utgår från att nyckeln till en positiv utveckling för lärosätena är akademisk frihet. Ett scenario pekar mot större självständighet, det andra tvärtom mot större politisk kontroll av akademin.

– Hur det ser ut för lärosätena om tio

år beror väldigt mycket på hur det ser ut i samhället, och speciellt eftersom de svenska lärosätena sticker ut internationellt i den meningen att de är förvalt-

Antal 19–24-åringar år 2000–2050

Unga vuxna utgör ett stort underlag för potentiella studenter. Gruppen ser ut att öka i storlek fram till 2033 för att sedan minska.

Siffrorna efter 2023 är en beräkning som bygger både på fakta och kvalificerade antaganden som till exempel antalet redan födda respektive antalet unga som kommer att invandra.

”Många språk riskerar att försvinna från universiteten så det kanske bara kommer

att finnas excellenta forskare i några få språk.

”

ningsmyndigheter. Därför beror ganska mycket av universitetens framtid på hur politiken utvecklar sig, säger Sofia Lodén, professor i franska vid Stockholms universitet och ordförande för SUA.

Vad är det realistiska scenariot?

– Jag tycker att det är väldigt svårt att säga. Men jag är orolig för att lärosätena inte har tillräckligt med resurser för att kunna balansera politikernas styrning. Hon tar ett exempel från sitt perspektiv som humanist.

– Många språk riskerar att försvinna från universiteten så det kanske bara kommer att finnas excellenta forskare i några få språk. Då har vi också tappat omvärldskunskap och kompetens om främmande kulturer. Det kan jag tycka är oroande i tider när man talar om att förbereda sig för krig.

SISTA ORDET GÅR till Gabriele Messori, professor i meteorologi vid Uppsala universitet och vice ordförande för SUA.

– Det kan finnas en viss optimism kring den kommande utredningen av organisationsform. Det kan finnas viss oro över att grundlagsskydd för akademisk frihet inte är prio ett just nu. Det kan finnas en oro över nedprioritering av humaniora och samhällsvetenskap gentemot natur och teknikvetenskap. Och det kan finnas oro över att så mycket forskningsmedel är öronmärkta för specifika satsningar. Gabriele Messori betonar att det inte är rimligt med produktivitetsavdrag på undervisning, eftersom att dra ner på antalet undervisningstimmar inte ökar effektiviteten.

– För att lärosätena ska kunna stödja samhällsutveckling och ekonomisk utveckling måste de både ha en stark forskning, starka forskningsmiljöer och högkvalitativ undervisning.

– Så om man nedprioriterar undervisningen kommer man att se förödande effekter. Kanske inte på en gång, men det riskerar att på längre sikt skapa en stor kris i det svenska systemet. Att undervisningen nedprioriteras ser jag som ett systemhotande problem, säger Gabriele Messori. ○

FORTSÄTTNING. ”Ett ohållbart system som ger få högutbildade”

Rasmus Lindstedt

Sofia Lodén

Gabriele Messori

FOTO:

Fokus

Högskolans framtid

”Ett ohållbart system som ger få högutbildade”

Mycket tyder på att en minskad andel av befolkningen kan få möjlighet att utbilda sig i högskolan vilket på sikt kan leda till en minskning av andelen högutbildade i befolkningen. Det anser Karin Åmossa, SULF.

Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF, har under många år analyserat utvecklingen inom högre utbildning och forskning. Nu tror hon att de senaste decenniernas expansion av högre utbildning inte kommer att fortsätta.

– Jag försöker lyssna in politiken, och jag tycker att målet att ha en hög andel högskoleutbildade i befolkningen har tonats ned. Jag tror att även Socialdemokraterna ser ohållbarheten i ett system som gör att ersättningarna per student hela tiden blir lägre.

Hon tror att den nuvarande regeringen hellre minskar antalet studenter.

– Det jag är orolig för är att regeringen inte använder det ekonomiska utrymmet som skapas av att minska antalet studenter till att göra det bättre per student, utan att de väljer att dra ner på anslagen.

På forskningssidan anser Karin Åmossa att man kan dra ut kurvorna som innebär ett allt högre beroende av externa forskningsmedel, att den nuvarande utvecklingen kommer att fortsätta.

– Det är på något sätt sexigare för politiker med forskning än med undervisning, för då kan de visa handlingskraft, och satsa på vad man anser vara spetsforskning och excellens. Problemet är bara att det inte finns någon evidens för att den politiken leder till excellens.

En konsekvens är att det relativt sett blir mer och mer forskning i högskolan. Det leder till att många som är forskare bara forskar samtidigt som många lärare i stort sett bara undervisar.

– Den tudelningen skulle inte behövas men det är både en konsekvens av lärosätenas prioriteringar och av den politik som har förts under flera decennier med skilda anslag till forskning och utbildning som inte får blandas. Så lärosätena kan inte mildra effekterna av ekonomiska nedskärningar i utbildningen genom att låta lite forskningsmedel gå in där.

Det mesta av forskningspengarna fortsätter troligen komma i form av konkurrensutsatta medel, vilket enligt Karin Åmossa bland annat bäddar för osäkra anställningar för forskare.

– Eftersom vi i sektorn har dålig framgång i kraven att

öka andelen basanslag till forskningen behöver vi fundera ut andra sätt att göra forskaranställningarna tryggare. När det gäller utbildningen menar Karin Åmossa att politikerna vill spara och effektivisera, bland annat genom det så kallade produktivitetsavdraget – en generell besparing på myndigheternas budget som även drabbar universitet och högskolor.

– Jag tror inte politikerna kommer att ta bort produktivitetsavdraget. Då vill de hellre göra det som de kallar för satsningar eftersom det verkar mer handlingskraftigt, även om det i bästa fall bara hindrar urholkningen av anslagen lite grann.

KARIN ÅMOSSA SER inga tecken på att den förda utbildningspolitiken kommer att ändras.

– Man kan förutsätta att den kommer att rulla på åtminstone fram till 2035, det spelar nog inte så stor roll vilken regering vi får nästa gång.

Men söktrycket från studenterna lär öka de kommande tio åren. Antalet ungdomar i åldrarna 19 till 24 år är på väg upp. De åldersgrupperna kommer fram till 2035 att öka från som lägst runt 700 000 till omkring 800 000 personer.

Hur skulle ett hållbart system se ut?

– Det som måste styra är kvaliteten i utbildningen. Vad finns det för behov? Vad är syftet med utbildningarna? Vad behöver de ha för resurser? Och vad kostar det?

Hon ser två möjligheter:

– Ska man få kvalitet inom nuvarande takbelopp, finns det ingen annan möjlighet än att minska antalet studenter och höja ersättningsbeloppen. Det räcker inte att bara minska antalet studenter för då minskar takbeloppen också eftersom de hänger ihop. Och man får inte säga upp lärarna, för då vinner man ingenting heller.

Men det finns också en annan väg att gå: höja ersättningsbeloppen per student och även höja takbeloppen.

– Som vi sett kommer antalet unga vuxna i befolkningen att öka fram till 2035. Gör man ingenting med anslagen till utbildningen kommer en minskad andel av befolkningen ha möjlighet att utbilda sig i högskolan.

Men Karin Åmossa ser inga tecken på att politikerna tänker satsa väsentligt mer pengar på högre utbildning.

– Därför tror jag tror att vi kommer att se en krympande andel av befolkningen i åldersgrupperna 19–24-åringar som påbörjar och går en högskoleutbildning. På sikt leder det till en minskning av andelen högutbildade i befolkningen. ○

”Jag försöker lyssna in politiken, och jag tycker att målet att ha en hög andel högskoleutbildade i befolkningen har tonats ned.”

Karin Åmossa

Kristina Holmström

Lönsamhet och levande landsbygd

Som rådgivare till nötköttsbönder kan nydisputerade

Kristina Holmström nu använda egna forskningsresultat för att berätta hur bönderna kan göra sin produktion mer lönsam.

En klimatbov. Så har kon ofta utmålats i skuggan av den globala uppvärmningen.

Men Kristina Holmström vill påminna om kons betydelse för näringslivet och öppna landskap på landsbygden. Säkerhetspolitiskt har det också blivit viktigare med inhemsk matproduktion.

Bristande lönsamhet har däremot gjort att besättningarna av nötdjur minskat kraftigt i Sverige.

Därför har Kristina Holmström – industridoktorand delvis fi nansierad av Hushållningssällskapet Sjuhärad där hon också är rådgivare – tagit reda på vad nötköttsbönderna själva kan göra för att öka lönsamheten.

I Sverige är många besättningar av nötdjur för köttproduktion små, och driften är föga mekaniserad.

– Många lantbrukare i studien fick en aha-upplevelse när de såg vad de la sin tid på, och att det kan vara lönt att till exempel investera i en strömaskin. Vissa kan vilja prata med sina kor varje dag, och det är helt okej, bara man vet vad som tar tid, säger hon.

Tillgång till marker där bete ger rätt till statlig miljöersättning är viktigt för lönsamheten, liksom tillgång till större sammanhängande marker för att få stordriftsfördelar.

Större besättningar innebär däremot inte nödvändigtvis mindre tidsåtgång per ko. Även vilket foder som är mest lönsamt beror mycket på den individuella besättningen och gården.

– I slutändan är det också konsumenten som måste vara villig att betala för svenska varor. ○ Kajsa Skarsgård

Avhandlingen

Titel: How to make money. Profitability in pasture and forage based Swedish beef production Ämne: Husdjursvetenskap.

Lärosäte: Sveriges lantbruksuniversitet.

Disputationsdatum: 5 december 2024.

Folk Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se

NYTT JOBB

De blir nya rektorer

Mia von Euler blir ny rektor vid Sophiahemmet högskola. Hon är läkare, specialist i neurologi och klinisk farmakologi samt även professor i medicinsk vetenskap, inriktning neurologi. Mia von Euler är för närvarande dekan på fakulteten för medicin vid Örebro universitet. Hon börjar sitt nya jobb 1 april. Hans Adolfsson är ny rektor vid Stockholms universitet från 1 februari. Han är professor i metallorganisk kemi och var tidigare rektor vid Umeå universitet. Utöver nya jobbet är han sedan tidigare också ordförande för

Vann för sina sätt att nå ut med

forskning

Sveriges universitets­ och högskoleförbund samt vice ordförande i Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning.

PRIS

Lektor får pedagogiskt pris

Johan Hyrén, universitetslektor som undervisar i samhällsvetenskap på lärarprogrammet vid Högskolan Väst får årets pedagogiska pris. Det delas ut vartannat år av studentkåren. Johan Hyrén får priset för sitt ”engagemang i undervisning” och för sin ”förmåga att inspirera sina studenter till självständigt tänkande där han lär sig med sina studenter i stället för att lära ut det till dem”, skriver juryn i sin motivering.

PRIS

Utmärkelse för samverkan

Hanna Söderlund, universitetslektor på institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, får humanistiska fakultetens samverkanspris 2024. Priset är nyinstiftat och ska delas ut årligen. Hanna Söderlund får utmärkelsen för sina ”lika seriösa som lustfyllda insatser för att sätta språkvetenskapliga kunskaper i omlopp i samhället”, enligt juryns motivering. Prissumman ligger på 30 000 kronor.

Matilda Wurm, universitetslektor och forskare i hälsopsykologi vid Örebro universitet, får pris av lärosätet för framstående forskningskommunikation. Enligt juryns motivering tilldelas hon det för ”uthållig, engagerad och omfattande kommunikation”.

– Det känns väldigt roligt och hedrande! Och som väldigt bra timing med tanke på att hbtqi+-rättigheter backar just nu på många håll och forskningen därför verkligen behöver synas, säger hon.

Hennes forskning handlar om hbtqi+-personers livsvillkor och hälsa. Det senaste projektet berör transpersoners positiva upplevelser, som Matilda Wurm kallar för minoritetsglädje. Priset, på 50 000 kronor, delas ut årligen sedan 2023 och fi nansieras av The Hamrin Foundation.

– En slant ska gå till Amnesty International som arbetar för hbtqi+-rättigheter globalt. Jag ska också göra något lite extra med mina barn som får leva med en mamma som jobbar mycket, säger Matilda Wurm.

Linus Hellerstedt

UTMÄRKELSE De fyra får förtjänsttecken

Linnéuniversitets förtjänsttecken 2025 går till Anders Persson, lektor i statsvetenskap, i kategorin framstående forskare.

I klassen framstående handledare inom utbildning på forskarnivå får Anita Mirijamdotter, professor i informatik, pris. Claes-Göran Alriksson, universitetsadjunkt i biologi och kemi, får ta emot utmärkelsen i kategorin framstående lärare för pedagogisk skicklighet och Diana Unander, forskningsoch projektkoordinator vid institutionen för datavetenskap och medieteknik får ta emot förtjänsttecken för framstående administrativ gärning. Prissumman på 25 000 kronor ska användas till forskning eller kompetensutveckling.

PRIS

Prisades med resa till Italien

UTMÄRKELSE

Prisad för bok om Försvaret

Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, får

Stora Fackbokspriset för sin bok Försvaret av Sverige. Boken handlar bland annat om varför det svenska försvaret finns, hur det bör fungera och vad Försvarsmakten kan dra för lärdomar genom att följa det pågående kriget i Ukraina. Priset delas ut årligen och finansieras av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, vinnaren får 125 000 kronor.

UTNÄMNING

Tidigare rektor blir stiftelseledamot Astrid Söderbergh Widding, som slutade sin tjänst som rektor vid Stockholms universitet 31 januari, är ny verkställande ledamot i Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond. Hon tillträder 1 juli. Astrid Söderbergh Widding är professor i filmvetenskap och för närvarande även ordförande i Nobelstiftelsen samt ledamot av Kungliga Vetenskaps akademien.

KTH­professorn Karl Henrik Johansson får 2024 års Hendrik W. Bode Lecture Prize. Det delas ut av IEEE Control Systems Society. Prissumman är på 2 000 amerikanska dollar, och ett besök på den så kallade CDCkonferensen, som hölls i Milano i december. Som en del av priset höll han en föreläsning under konferensen.

PRIS

Pris för kommunikation Amir Rostami, professor i kriminologi vid Södertörns högskola får pris för framstående forskningskommunikation av Örebro universitet. Han får det med motiveringen att han genom sin forskningskommunikation blivit en ”drivande kraft i det nationella arbetet för att motverka organiserad brottslighet”. Prissumman, på 100 000 kronor, delas ut från The Hamrin Foundation.

PRIS

FOTO: JASENKA DOBRIC

Debatt Samverkan

Kan barnböcker vara ett gott alternativ för att dela kunskap som en del av universitetens samverkan med samhället? Det undrar Nils Ekelund, professor i växtfysiologi, som skriver barnböcker om växtplankton.

Är barnböcker tillräckligt fina för akademin?

Som anställd vid olika universitet i Sverige under lång tid och med olika arbetsuppgifter som bland annat professor och prefekt, har jag fått förhålla mig till universitetens uppdrag vid en mängd olika sammankomster och tillfällen. Universitetens uppdrag sammanfattas oftast i tre huvudområden: utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället.

bär detta att kostnader med stora OH-påslag måste göras, vilket innebär att skolorna inte har råd och möjlighet att ta emot dessa besök. Att sedan göra detta utan att meddela sina arbetsgivare är inte tillåtet eftersom det kan klassas som en bisyssla.

”Responsen på

mina barnböcker som jag publicerat har framför allt varit positiv från personer som inte har anknytning till universitet och akademi.”

De två första uppdragen är kanske de som är lättast att förhålla sig till och vad dessa innebär. Däremot tycker jag alltid det varit lite svårare att förhålla sig till begreppet samverkan med det omgivande samhället. I dokument defi nieras ”tredje uppgiften” som att universiteten ska vara en aktiv aktör i det omgivande samhället genom att:

○ Dela kunskap och forskningsresultat med företag, organisationer och offentlig sektor.

○ Delta i samhällsdebatter och bidra till att lösa globala och lokala utmaningar, såsom klimatförändringar, hälsa och digitalisering.

○ Främja livslångt lärande och kompetensutveckling i samhället.

Detta låter väldigt tilltalande och bör naturligtvis uppmuntras. Däremot uppstår det oftast hinder om man själv tar initiativ för att uppsöka till exempel skolor och vill förmedla resultat från sin egen forskning.

Vid lärarutbildningen där jag arbetar inne-

Därför gäller anmälningsskyldighet när det gäller bisysslor och då står det bland annat på Malmö universitets hemsida: ”Statligt anställda får inte ha bisysslor som kan ha en negativ inverkan på det ordinarie arbetet eller myndighetens verksamhet. Det handlar bland annat om att kunna garantera saklighet och opartiskhet i utövandet av offentlig verksamhet, så att förtroendet för universitetet kan upprätthållas.”

JAG HAR SJÄLV alltid varit intresserad av att kommunicera min forskning och har under de senaste åren skrivit barnböcker som har en stark koppling till mitt forskningsintresse, växtplankton. Jag har fortfarande en anställning som seniorprofessor och frågan är nu om mitt barnboksskrivande kan innefattas under främjandet av ett livslångt lärande och kompetensutveckling i samhället?

Förhoppningsvis så kan det väl inte räknas som att det har en negativ inverkan på det ordinarie arbetet. Mitt mål med dessa böcker är att öka intresset och kunskapen för natur-

vetenskap hos yngre barn. Att skriva barnböcker som innehåller fakta om natur och miljö kan kanske i framtiden öka mängden studenter inom naturvetenskapliga inriktningar. I dag har bland annat många naturvetenskapliga lärarutbildningar väldigt få sökande.

Men anses barnböcker vara tillräckligt intressant för den akademiska miljön? Responsen på mina barnböcker som jag publicerat har framför allt varit positiv från personer som inte har anknytning till universitet och akademi.

Intresset för att bjuda in mig till olika former av utbildningar för att föreläsa om mina

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

barnböcker har varit ringa. Är det så att barnböcker inte är tillräckligt fi nt för den akademiska världen och varför lägger en professor tid på detta? Eller är det så att jag är dålig på att kommunicera mitt budskap?

SOM KONTRAST TILL detta har många universitet under de senaste åren satsat mycket på innovation och entreprenörskap, vilket innebär att du som forskare gärna ska utveckla en idé som du vill förverkliga. Idén ska naturligtvis vara kreativ och kan leda till skapande av ett företag eller visa på stark handlingskraft. Universiteten ger ofta hopp om att ekonomiskt stödja idéutveckling och kanske fi nna

samarbetspartner men tyvärr verkar inte detta gälla idéer som inbegriper skrivande av barnböcker med koppling till natur och miljö. Innovationskontoren betonar gärna att nyfikenhet är det första steget och utifrån detta utvecklas ett projekt. Borde då inte skrivande som bygger på vetenskap och som främjar unga till att läsa vara ett nyfi ket, kreativt och innovativt projekt? Nyligen kom rapporter om att unga har svårt att läsa längre texter och därför vore det väl bra om barn tidigt får tillgång till bra barnböcker som förhoppningsvis ger dem läslust senare i livet?

Förutom skrivandet av barnbokstexter så är skapandet av illustrationer och grafi sk form en stor del av barnboksprojektet. Att arbeta tillsammans med en illustratör och en grafi sk formgivare som inte har en naturvetenskaplig bakgrund ger en annan dimension och syn på hur vi som människor tolkar olika vetenskapliga fakta. Oftast skapas bilder som kanske är mer tillgängliga för barn än om endast forskaren själv skapat sina bilder.

Dessa så kallade tvärvetenskapliga projekt tycker jag därför bör inkluderas inom de så kallade innovativa projekten och då kunna ges möjlighet för ekonomiskt stöd. I förlängningen så kan det även innebära att författaren skapar en egen verksamhet.

NATURLIGTVIS RÄKNAS INTE dessa barnböcker som vetenskaplig publicering men jag sprider fakta om växtplankton som gynnar icke-akademiska målgrupper utifrån min egen forskning.

Dessutom har den akademiska friheten gett mig möjlighet att stimulera det kritiska tänkandet och främja min personliga utveckling, vilket är en viktig del av universitetens uppdrag även om det ekonomiska stödet för barnböcker uteblir.

Min önskan är att kunna få till en förändring hos de som fi nansiellt stödjer kreativa och innovativa projekt till att kunna innefatta även barnboksskrivande och populärvetenskapliga publikationer. Tyvärr uppfattas ofta barnböcker som enkla och att de därför kräver mindre kreativitet. När det snarare krävs mer förståelse för barns tänkande och att det oftast utvecklas en språklig innovation, vilket innebär ett pedagogiskt ansvar som dessutom kräver mod och uppfi nningsrikedom från författaren.

Nils Ekelund Professor i växtfysiologi vid Malmö universitet

Läs hela debattartiklarna på universitetslararen.se/debatt

”Vilka studier har aldrig gjorts?”

• ”Det finns givetvis många anledningar för tidskrifter att refusera en artikel. En motivering kan vara att kvaliteten brister eller att flera liknande studier redan är publicerade. Forskaren i fråga är erfaren, och skulle inte skicka in en undermålig artikel. Dessutom finns det stora kunskapsluckor när det gäller hur klimatförändringar påverkar häckande änder.

Därför blir jag bekymrad över den upplevda svårigheten att publicera. Vilka andra artiklar har aldrig blivit accepterade av tidskrifter? Vilka studier har aldrig gjorts för att resultatet sannolikt skulle bli ’fel’?

Jag tror att både forskare och tidskrifter är oroliga för att ge bränsle till de som inte vill prioritera miljöförbättringar, men om det styr forskningen är slutprodukten inte längre vetenskap, utan en partsinlaga.”

Lisa Dessborn, lektor i miljövetenskap, Högskolan Kristianstad

De intervjuade rektorerna vid ansedda universitet i Europa understryker bland annat att det ställs högre krav på kvinnor än män �ör att komma i fråga i en rektorsrekryteringsprocess.”

I en kommentar till Universitetslärarens artikel om att andelen kvinnliga lärosätesrektorer minskar i Sverige, refererar de tidigare rektorerna Kerstin Tham och Eva Åkesson till en podcastserie där kvinnliga rektorer vid europeiska universitet intervjuas.

Debatt Lärarutbildningen

Den senaste utredningen av lärarutbildningen föreslår en minskning av det vetenskapsteoretiska innehållet i utbildningen. Det vore ett allvarligt misstag, skriver Håkan Salwén.

Blivande lärare behöver lära sig vetenskapsteori

Lärarutbildningarna spelar en helt avgörande roll för framtidens skola. De involverar en mycket vid palett av ämnen och institutioner vilket gör deras kvalitet och innehåll till universitetens angelägenhet. I ljuset av detta är viktigt att begrunda Peter Honeths utredning Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning. Ett av hans förslag är att kraftigt reducera det vetenskapsteoretiska innehållet i lärarutbildningarna. Det vore ett allvarligt misstag.

Honeth anser att vetenskapsteori inte har tillräcklig praktisk relevans för lärares yrkesliv och att lärarstudenter kan ta till sig tillräckligt vetenskapsteoretiskt stoff inom ramen för andra delkurser. Båda åsikterna är felaktiga.

VARJE DAG ARBETAR lärare hårt för att, i enlighet med läroplanerna, främja elevers kunskapsutveckling, kritiska tänkande och utveckling av ett vetenskapligt förhållningssätt. Ett sådant tänkande och förhållningssätt innebär ett systematiskt sökande efter ny kunskap och för att kunna utveckla det krävs bland annat en klar förståelse av vad som kännetecknar kunskap. Kunskapsbegreppet kan dels förstås som att handla om praktisk kunskap, dels förstås som att handla om teoretisk kunskap. Praktisk kunskap brukar beskrivas i relation till handlingar och har med förmågor eller kapaciteter att göra (Eleven kan skriva en laborationsrapport). Teoretisk kunskap har alltid ett propositionellt innehåll (Eleven vet att citronsyracykeln involverar en serie kemiska reaktioner där slutprodukten är ättiksyra) och brukar

beskrivas som en sann, välgrundad åsikt. Ett teoretiskt kunskapsanspråk innehåller således tre olika komponenter: En sanningskomponent, en åsiktskomponent och en komponent som handlar om goda skäl.

MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN en god förtrogenhet med denna begreppsbildning kan lärare framgångsrikt leda svåra diskussioner om exempelvis den snabba AI-utvecklingen eller sociala mediers inverkan på välbefinnandet. Läraren kan få elever att nyansera och fördjupa sådana diskussioner genom att skilja mellan hur världen faktiskt är beskaff ad från åsikter om hur världen är beskaffad och genom att förklara hur det kan komma sig att en person kan ha evidens för något som är falskt.

beskrivna kan resas på en idrottslektion lika gärna som på en engelsklektion eller i en korridor på vägen till klassrummet. Vetenskapsteorin står i centrum för det kunskapsuppdrag som är lärarens och har i allra högsta grad praktisk tillämpning för alla lärare oavsett nivå eller ämneskombination. Utredningens påpekande att vetenskapsteori inte har någon konkret koppling till lärares yrkesliv är således grovt felaktig.

Utredningens antagande att lärarstudenterna får (eller kan få) tillräcklig vetenskapsteoretisk förtrogenhet inom ramen för sina ämnes(didaktiska) studier är också felaktig. Inom studier i, säg, engelska, nationalekonomi eller fysik, får studenterna lära sig om disciplinernas specifi ka frågeställningar och de metoder som används för att besvara dem. Där behandlas dock inte i tillräckligt utsträckning de grundläggande vetenskapsteoretiska frågor som exemplifierats ovan. Inom studier i exempelvis historia utvecklar studenterna förmågor att bedöma olika källors trovärdighet och inom ramen för studier i svenska utvecklar studenter sina retoriska förmågor. Dessa förmågor är viktiga, men är något annat än att kunna granska resonemang i termer av evidentiell styrka. Studenterna behöver kompetens att avslöja ovetenskapliga resonemang och ogiltiga slutledningar. Just sådant lärs ut i vetenskapsteorin. Utan den kompetensen kommer de i yrkeslivet ha svårt att hantera elever som exempelvis ifrågasätter evolutionsläran, nyttan av vaccin eller klimatförändringarna.

”För att lyckas i sin lärargärning krävs en solid förståelse för vetenskapens grunder.”

Genom att hjälpa elever att förstå vad som kännetecknar evidens och att skilja mellan stark och svag evidens för en åsikt, kan lärare också tydliggöra skillnaden mellan vetenskapligt grundad kunskap och tyckande. Detta är nödvändigt för att eleverna ska inse varför det är rationellt att basera beslut, exempelvis om åtgärder mot gängkriminalitet, på forskningsresultat snarare än på tyckande. I dagens informationslandskap är denna insikt av yttersta vikt.

Alla yrkesverksamma lärare vet att det är omöjligt att förutse exakt vilka diskussioner som kan uppstå under en arbetsdag. Vetenskapsteoretiska frågor i stil med de just

SAMMANFATTNINGSVIS är vetenskapsteoretisk kompetens av stor prakti sk betydelse för lärare, och den utvecklas genom väl utformade kurser i vetenskapsteori. För att lyckas i sin lärargärning krävs en solid förståelse för vetenskapens grunder. Om vi vill att skolan ska vara en plats där eleverna lär sig navigera i en värld där fakta och åsikter allt oftare blandas, måste vi utrusta lärarna med rätt verktyg. Att minska det vetenskapsteoretiska innehållet i lärarutbildningarna vore ett misstag. I stället för att undergräva betydelsen av detta område borde det prioriteras.

Håkan Salwén Universitetslektor i filosofi, Stockholms universitet

Malmö universitet söker

Prorektor

Sista ansökningsdag 14 mars 2025 mau.se/jobb

Dags att söka bidrag

och Svenska Kennelklubben

Forskningsfond inför 2026.

Du som bedriver forskning kring sällskapsdjur kan ansöka om medel ur Forskningsfonden.

Fonden prioriterar ansökningar rörande katt och forskning inom sällskapsdjurens betydelse för den enskilda människan och samhället i stort. Fonden välkomnar också projekt inom veterinärmedicin, genetik och etologi som kan leda till praktisk användning i närtid.

Ansökan sker i två steg:

I Steg 1 lämnas en kortare beskrivning av projektet, som bedöms utifrån relevans och nytta. De ansökningar som forskningskommittén anser kan uppfylla fondens syften och mål, bjuds in att lämna en fullskalig ansökan i Steg 2.

Steg 1 – öppet för ansökningar under perioden 1 – 30 april 2025.

Se mer information på hundforskning.se

Nominera till Sveriges a-kassors forskningspris

Känner du till någon publikation från 2023–2025 om arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring eller andra frågor kopplade till a-kassorna? Nominera den till Sveriges a-kassors forskningspris på 100 000 kronor. Skicka publikationen och din motivering till info@sverigesakassor.se senast den 31 maj 2025.

Krönika Evelina Edfors, doktorand i religionsfilosofi, Uppsala universitet

Mina första månader som doktorand kantades av en och samma typ av kommentar:

”Ditt projekt kommer att förändras massor med tiden”. Kommentaren kom från välmenande forskare som inte hade någon djupare kännedom om mitt projekt. ”Det är faktiskt ett tecken på att du gör någonting rätt”, förklarade de. ”Om projektet inte förändras, är det ett tecken på att du inte utvecklas som forskare.”

Detta satte en skräck och en förväntan i mig att all forskning jag utförde var del av mitt avhandlingsprojekt 1.0 – den undermåliga versionen av avhandlingen som inte skulle kunna bli godkänd. Jag väntade på att jag en dag skulle få dräpande kritik från en överordnad som förklarar varför avhandlingen 1.0 var oduglig. Då skulle jag behöva göra om och göra rätt, ändra i mina forskningsfrågor, läsa ny litteratur relaterad till de nya frågorna, och slänga alla anteckningar och kapitelutkast som jag slitit hårt med. Det var betungande att skriva avhandlingskapitel och samtidigt tro att allt jag skriver kommer vara odugligt hur mycket jag än försöker vara påläst och genomtänkt.

NU HAR HÄLFTEN av min forskningstid passerat och ännu har denna dräpande kritik inte kommit. Förändringar har infunnit sig i detaljerna, men projektet och mina grundläggande forskningsfrågor är fortfarande desamma som dagen då jag presenterade min forskning för de välmenande forskarna. Det är säkert sant att många avhandlingsprojekt förändras under arbetet och att detta är till det bättre. Men

Vilsen doktorand blev beslutsam projektledare

för mig var dessa kommentarer hindrande och slog mot mitt förtroende för min egen forskning.

Jag hade kunnat ta avhandlingen

1.0 på största allvar och lita på att den kommer kunna bli en färdig och godkänd avhandling.

Jag misstänker numera att om projektet någonsin förändras i betydande grad så kommer det beslutet komma från mig. Sedan dess att jag var en nybliven och osäker doktorand som fick de där kommentarerna har jag insett att jag är projektledare för min forskning. Jag skapar forskningen och styr dess riktning. Jag har visserligen flera rådgivare som deltar i arbetet med avhandling-

en; handledare, forskningsgrupper, och formella och informella mentorer. Att jag ens har möjlighet att bedriva forskning är tack vare att flertalet människor stöttar och tror på projektet, det vill jag inte förneka.

”Det var betungande att skriva avhandlingskapitel och samtidigt tro att allt jag skriver kommer vara odugligt ...”

Min poäng är att deras stöttning bygger på att jag leder projektet. Det är jag som sätter agendan, både för mina prestationer och för människorna runtomkring mig som har i uppgift att ge stöd till mitt arbete. Jag förklarar för mina rådgivare hur de kan bidra till projektet, jag ser till att de kan leva upp till sina uppdrag, och jag tar besluten om avhandlingens innehåll. I slutän-

dan är det jag som ansvarar för mitt forskningsprojekt.

Det fi nns många doktorander som känner krav och förväntningar pålagda utifrån och säkerligen fi nns sådana krav på mig också. Dessa är dock allmänna, av stuket ”gör dina kurser” och ”skriv en godkännbar avhandling”, men de är inte tillräckligt specifi ka för att hjälpa mig fatta ett beslut om vilken teoribildning jag ska använda i forskningen eller vilken tidigare forskning jag ska gå i dialog med. Dessa beslut måste jag fatta.

MED DESSA REFLEKTIONER i bakhuvudet skulle jag häromdagen ansöka om mentorskap genom ett alumnnätverk. I ansökningsprocessen fick jag delge vilka roller och arbetsuppgifter jag är intresserad av att utvecklas inom. Jag valde först de som för mig är självklara, som ”högre utbildning” och ”forskning” och sedan läste jag listan en gång till och klickade även i ”ledning”. Jag har insett att ledarskap inte bara är någonting jag utvecklar genom mitt avhandlingsarbete, det är därtill givande att vara ledare och fatta beslut. Därför vill jag uppmuntra andra doktorander som likt mig har känt sig osäkra att inta rollen som projektledare för sina avhandlingsprojekt. Om inte var och en projektleder sin egen forskning, så riskerar riktningen att förloras i ett hav av mer eller mindre välinformerade kommentarer.

Doktorand i religionsfilosofi vid Uppsala universitet och gästforskare vid Princeton University

Sett, läst & lyssnat

The Chair utspelar sig vid det fiktiva Pembroke University och är filmad på Washington & Jefferson College (bilden) och Chatham University Shadyside campus.

Omöjligt uppdrag pressar ny prefekt

Den nya prefekten kämpar för att förnya en mossig institution pressad mellan dekanens krav på besparingar och radikala studenter som vill ha genus och etnicitet i fokus. Netflixserien The Chair är en liten pärla till universitetsskildring.

Vi möter först Ji-Yoon Kim (Sandra Oh) när hon är nyutsedd prefekt vid anrika fi ktiva Pembroke University. Institutionen är i kris. Antalet ansökningar från studenter har sjunkit med 30 procent.

Ji-Yoon kämpar för att förnya en mossig institution under trycket från radikala studenter som vill ha kurser med fokus på genus och etnicitet men där kollegiet är föga förändringsbenäget.

Dekanen vill förmå henne att göra sig av med de äldsta och högst avlönade lärarna, men utan resultat. ”Kom ihåg att du är chef nu, inte kollega”, försöker dekanen övertyga henne.

Själv vill hon ge den yngsta och mest inspirerande läraren, en svart kvinna, fast anställning innan ett annat universitet värvar henne. Men anställningen är beroende av godkännande från en av de äldre lärarna som betraktar allt nymodigt som en personlig förolämpning.

SAMTIDIGT ÄR JI-YOONS kollega, vän och potentiella kärlekspartner Bill Dobson (Jay Duplass), i akut kris sedan hans fru dött. Självdestruktivt dricker han och struntar i undervisningen. När han ska föreläsa om fascism och absurdism och gör en hånfull Hitlerhälsning

The Chair Skapad av: Amanda Peet och Annie Julia Wyman. Visas av: Netflix, sex avsnitt om 30 minuter. Utgivningsår: 2021.

Ett långt liv i akademins tjänst

• Trots jantelagen i uppväxtens Örebro stimulerades Leif Lewins individualism och självkänsla. Han blev en osedvanligt begåvad gymnasist, energisk student och doktorand samt en mycket ung professor.

tar det hus i helsike. Bilder på Hitlerhälsningen sprids på sociala medier och snart demonstrerar studenterna under parollen ”Inga nazister på Pembroke”. Och ledningen vågar inte gå emot studenterna. Huruvida Bill är nazist är ingen intresserad av.

Även utanför universitetet har Ji-Yoon svårt att få ihop ändarna. Hon är ensamstående mor till en adoptivdotter som testar alla gränser i kollisionen mellan sitt mexikanska ursprung och det koreansk-amerikanska sammanhang hon adopterats till. Ji-Yoons far är oduglig som barnvakt, han vägrar tala annat än koreanska. Den enda som verkar kunna hantera dottern är Bill, som när Ji-Yoon tvingas be honom vara barnvakt blir vän med dottern.

Miniserien har mycket humor, med en hel del slapstick, och är tankeväckande. För i botten fi nns ett allvar, med lätt hand hanterar den frågor om hierarkier och maktspel inom akademin, åldrande, sexism, rasism, hudfärg, etnicitet och inte minst hur göra humaniora relevant för dagens studenter.

TILL DEN HÄR seriens förtjänster hör att det fi nns en ömsinthet i skildringen av rollfigurerna och deras mänskliga tillkortakommanden. Skådespelarinsatserna är genomgående gedigna. Jag måste särskilt nämna Holland Taylor som är en njutning att se i rollen som den åldrande kvinnliga universitetsläraren Joan. Efter att i ett helt yrkesliv ha varit förvisad till ”akademiska hushållstjänster” får hon till sist nog. ○

Per-Olof Eliasson

Omgivningen tyckte illa om hans oförvägenhet, olidligt goda humör, kolartro på vetenskapen och kritik av marxismen, skriver han. I sin bok Minnesbilder (Daidalos 2024) rekapitulerar han en mycket lång akademisk karriär. Bland mycket annat har han också varit SULF­ordförande. Även mer privata sammanhang får plats, barndomen och föräldrarna, ungdomsförälskelserna, studentlivet, den livslånga kärleken till hustrun Barbro, och barn och barnbarn.

Kloka tankar om sektorn

• SFS Högskolepodden, sfs.se/ om­sfs/hogskolepodden/, har funnits sedan 2021 och nya avsnitt kommer aningen oregelbundet. Formen är att läsårets ordförande för SFS samtalar med en person från akademin, som också får berätta lite om sin studenttid. Kul att höra om studiebakgrunden för kända personer i akademin. I det senaste avsnittet medverkar Anders Ådahl, Centerpartiets disputerade talesperson för högre utbildning och forskning. Tidigare medverkande är bland andra Shirin Ahlbäck Öberg, Karin Åmossa, Anders Söderholm, Sanna Wolk och Mats Benner. Centreringen kring studenter är mindre än förväntat och i avsnitten hörs många kloka tankar om sektorn.

Per-Olof Eliasson

Free feminine hygiene products, easier for PhD:s to remain in Sweden and testimonies of a dark time. This is a selection of articles from Universitetsläraren that have been translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Universities deprioritising free feminine hygiene products

At 6 out of 38 HE institutions, the employer offers free feminine hygiene products to employees. At 15, students have access to it, Universitetsläraren’s investigation shows.

Lund University, with more than 40,000 students and around 9,000 staff, does not generally offer free feminine hygiene products to staff or students. There is access to feminine hygiene products for staff in one of the faculty buildings and for students in one of the departments, says Ellen Karlsson, an HR specialist in Lund. Last year, she presented a proposal on how free feminine hygiene products could be introduced throughout the university.

“Some sections within three different student unions had raised the issue,” she says.

The proposal is to install a dispenser in each of the university's buildings. This would

mean around a hundred machines at a cost of SEK 425,000. The running costs would amount to a further SEK 964,600 per year. However, in December, the management decided to put the proposal on hold.

“At the moment, we do not believe that we have the resources to implement it university-wide,” says Jimmie Kristensson, the deputy vice-chancellor responsible for equal opportunities at the university.

He points out that the university has a decentralised organisation and that it is up to the different parts of the organisation to decide whether to offer free feminine hygiene products.

UNIVERSITETSLÄRAREN SENT OUT a survey to 38 universities and colleges at the end of last year, all of which responded. The six higher education institutions that reported that employees are offered free feminine hygiene products were Karolinska Institutet, Luleå University of Technology, the Swedish Defence University, Mälardalen University, Jönköping University and Beckmans College of Design.

At Mälardalen University, feminine hygiene products have been available to both staff and students since April 2024. In November, Luleå University of Technology, LTU, installed six dispensers for feminine hygiene products on the initiative of the student union.

Fifteen of the institutions surveyed offer free feminine hygiene products to students, although to varying degrees. At Kristianstad University there are dispensers in seven toilets in the buildings where students spend the most time. At Halmstad University, students have access to free feminine hygiene products in one of the toilets in the student health centre.

Umeå University offers free feminine hygiene products to staff and students at the School of Business. On the initiative of the stu-

dent union, free feminine hygiene products for students have also been introduced in toilets in some other buildings, but there is no provision organised by the university centrally, says University Director Hans Wiklund.

However, he sees free feminine hygiene products as an aspect of equal opportunities.

“The simple answer is that we have chosen to prioritise other things when it comes to equal opportunities. But that does not mean that this is an unimportant issue.”

However, the provision of free feminine hygiene products, at least for students, is still a live issue in Umeå. Other parts of the student union have raised it, and the management has therefore asked for more information.

“They have said that they will produce some information for further discussion. So the door is not completely closed,” says Wiklund.

PROVISION OF FREE feminine hygiene products for employees has not been discussed at local union level. Members have not asked for it, according to Per Lundgren, chair of the SULF local association in Umeå. However, he thinks it is reasonable that a government employer should provide free feminine hygiene products for staff.

“My immediate thought is that it is a service for employees, so it is something I will have to take to the board and discuss,” he says. ○

Linus Hellerstedt

Easier for doctoral candidates to remain in Sweden

A government inquiry has proposed rule changes to make it easier for doctoral candidates from third countries to remain in Sweden after completing their studies.

At a digital meeting on the inquiry’s report organised by SULF, the leader of the inquiry, appeals court justice Mattias Pleiner, explained that the inquiry consisted of two parts. Firstly, it was to propose measures to attract foreign doctoral candidates and researchers to Sweden and retain them in the country.

“The other part was to focus mainly on

Six HE institutions offers free feminine hygiene products to employees.

reviewing the regulatory framework to prevent abuse of residence permits for studies.”

As background to the first part of the assignment, Pleiner explained that many foreign doctoral candidates leave Sweden after completing their studies. One proposed measure to encourage them to stay is to allow doctoral candidates to be granted a residence permit for research instead of studies, while retaining the option of granting a residence permit for doctoral studies.

“The fact that a doctoral candidate is regarded as a student and not a researcher for the purposes of migration law has certain disadvantages. If nothing else, a change in the rules would be an important signal that doctoral candidates are also seen as researchers.”

The report also proposes various measures to improve the possibilities for foreign doctoral candidates and researchers to be granted permanent residence permits. One of the proposals is that scholarships for doctoral students should be included in the calculation to fulfil the self-support requirement for a permanent residence permit.

Additionally, it proposes that the qualifying period for a doctoral candidate or researcher to be eligible for a permanent residence permit be reduced from four years to three years if the applicant has continuously had some form of residence permit. At the same time, the possibility for people who have had a residence permit for four years during a seven-year period to apply for permanent residence would continue.

ANOTHER PROPOSAL IS that a temporary residence permit could be cancelled in favour of a permanent residence permit. Under the current rules, applicants need to wait for their current temporary residence permit to expire before they can apply for a permanent residence permit.

Opportunities to look for work after completing a doctorate would also be improved by making residence permits valid for 18 months instead of the current 12 months, according to the inquiry’s proposal. In addition, it proposes that it should be possible in certain cases for people to leave Sweden while their residence permit application is being assessed.

Some improvements when it comes to changing residence permits after entry into Sweden have also been proposed.

“In particular, a family member of a researcher or doctoral candidate should be able to apply for residency as a researcher or

doctoral candidate themself. In many times the accompanying family member is also highly qualified.” ○

Per-Olof Eliasson

Thesis defence three years after prosecution

Almost three years after a doctoral candidate had their thesis work reported for breach of the Ethical Review Act, they have now completed their doctorate.

When the doctoral candidate at Örebro University submitted their application to defend their thesis in 2021, a newly established ethical review board at the university stopped the thesis, which was essentially complete. The board ruled that the research should have undergone ethical review before it was started eight years earlier – unlike the control functions at the university that had previously authorised continuation of the research.

The university reported the research to the Ethics Review Appeals Board (ÖNEP), which in turn filed for prosecution for suspected violation of the Ethical Review Act. The prosecutor subsequently dropped the case on the grounds that no individual had acted negligently in a manner that met the requirement for criminal liability. The prosecutor also pointed out that there had been no formal delegation of ethical responsibility from the entity responsible for research to the supervisors.

As a direct consequence of the thesis being stopped, the doctoral candidate went on sick leave for 11 months. After two years of extra work with new and ethically approved data collection for their thesis, they have now completed their doctorate.

THE NEWLY QUALIFIED doctor believes that they and their former supervisors were the victims of a structural problem regarding application of the Ethical Review Act at the university and among the research community in general.

“Debate about the Ethical Review Act has shown that the problem is structural, not about individual application.”

Due to the different ways the law has been applied in practice, they believe that there are also many other researchers who have collected data in violation of the current Act. They

would have liked to see a solution to this problem in the proposed new research ethics legislation that was presented in September 2024.

“There is a lot of uncertainty. Those of us who have been impacted by the Ethical Review Act deserve to know what we are allowed to do with our data.”

Even under the new proposal, the research in question would have been subject to authorisation, as it involves sensitive personal data on young people. However, such a law would have allowed ÖNEP to criticise the research instead of reporting it for prosecution. ○

Kajsa Skarsgård

Survey: Seven out of ten academic staff suffer from stress

A survey by the Union of Civil Servants (ST) shows that 40 per cent of its members in the HE sector have seen an increased workload over the past two years.

In the survey, 71 per cent of ST’s members in the HE sector fully or partly agree with the statement ‘I often experience stress as a result of my work’.

“This is worryingly high,” says Sandra Hellstrand, a postdoctoral researcher in economic history at Uppsala University, and a member of the board of the local ST association at the university, as well as the board of ST’s university and college section.

37 per cent work overtime at least once a week. 67 per cent of those who work overtime do so because they cannot do all their work in their normal working time.

“These are also unreasonably high figures, and we know that this is often not overtime that has been ordered by the employer. So we have a dual problem: too much stress and overtime, and overtime that is often not compensated for.”

The ST work environment survey was sent out to all members of the union, and the response rate was 38 per cent. ST picked out the survey responses from members in the higher education sector for Universitetsläraren, a total of 3,472 people.

ST has members in all professional categories at HE institutions. This, says Hellstrand, means that the survey provides a comprehen-

sive picture of the work environment in the sector, not just for certain categories of employees.

17 per cent of respondents in the HE sector report that they do not think they will be able to work until retirement age if their current work situation continues. For 82 per cent of these, the reason is too much stress, while 18 per cent say the reason is that the work is too demanding physically.

“This shows the importance of the organisational and social work environment. We will now present the results of the survey at higher education institutions, and the work with work environment issues will continue in the spring,” says Hellstrand.

44 per cent of respondents at HE institutions agree completely that their physical work environment is good, while 47 per cent partly agree. Poor ventilation and a shortage of quiet areas are the most frequently cited issues.

Far fewer people are positive when asked about the social and organisational working environment, with 26 per cent agreeing that it is good, while 50 per cent partly agree. ○ Kajsa Skarsgård

Do not put off the most important things

Has it been a while since you looked your research in the eye? You are not the only one. Psychology professor Alexander Rozental offers some tips on how not to put things off until the last minute.

In a nutshell, procrastination is about loss of control; your control over your own time has been eroded. It is caused by a combination of external stimuli and internal psychological mechanisms. Having clear and consistent priorities is one way to regain control.

“I usually advise people to spend five minutes deciding what is the most important thing to do during the working day. That should be your first task. Similarly, you can set a weekly goal for your research. Your research time should be scheduled.”

Alexander Rozental, a professor of psychology at Luleå University of Technology, distinguishes between structural procrastination, (which is not actually procrastination, but simply an effect of the work environment),

and individual procrastination. The latter is an inability to complete tasks even though you have plenty of time for them.

“The more time we have to complete a task, the further away the value of finishing it. Instead, we do things that are more immediately satisfying, tasks that are smaller and give us faster results. Like answering emails or making phone calls.”

ROZENTAL USES the behavioural economics concept hyperbolic discounting to describe the calculation that governs procrastination. Simply put, we value gains that are close in time more than those that are further away. He has several corrective techniques that he can recommend – turning off distractions on phones and computers is the simplest.

With limited research time and their research funding increasingly reliant on

4 ways to prevent procrastination

○ Switch off anything that is not relevant to your work, (e.g. phone notifications and email pop ups).

○ Do a check­in with yourself at the start of the day – what is your most important task today?

○ Coordinate with other people.

○ Work in focussed sessions.

Source: Alexander Rozental

external grants, many researchers find themselves caught in a trap.

“Those who scrape by on short-term contracts do not have the time to acquire the qualifications they need to be offered permanent employment. This is a dilemma that can cause a lot of stress, especially among young researchers. A senior lecturer with a permanent position is in a better situation, but is held back in their career by having few hours available for research.”

As a result, the psychosocial work environment itself can be a cause of individual procrastination.

“You become less creative and find it harder to solve problems. It is often said that it is procrastination that has a negative impact on wellbeing, not the other way round. But the stress of having too much teaching also makes it harder to deal with things that require a lot of thought.”

The fundamental solution to structural procrastination is funding, he says. Researchers need more scheduled research time; HE institutions need to fund more research positions.

Group work with regular reporting is procrastination’s worst enemy. It makes people schedule research time, and there is accountability within the group. You do what you are supposed to do, and you report back to the group on time. People who try this method are often surprised, he says.

“You can get much more done than you think when you work undisturbed for an hour. In my research groups, we work a lot

with ‘shut up and write’. We work together for half a day, with different parts of the same study, and report at the end.”

Rozental shares his advice in his book Dansa på deadline (Dancing on the Deadline), which was published over ten years ago. ○

Marika Sivertsson

Differentiating between war crimes and genocide

He is a historian who speaks a handful of languages and has a decent command of several more. He became a genocide researcher by chance. Universitetsläraren meets Tomislav Dulić.

Torgny Larsson's aluminium and argon artwork Energitemplet shines outside the window. Without its bright blue glow, it would be almost completely dark. When genocide researcher Tomislav Dulić came to Uppsala University to study Russian almost 30 years ago, he actually dreamed of becoming a journalist. Instead, he eventually chose to do a master's programme in East European Studies. When he said he wanted to write a thesis on Russia, a professor urged him to use his language skills in some other way. So he decided to write about the July 1914 crisis from a Serbian perspective instead.

He went on to do a doctorate, where he continued in the same direction. His PhD project was on the subject of the fascist movement Ustaša in the Independent State of Croatia and the Chetniks, a Serbian nationalist movement, specifically about the violence of both organisations against people in rural areas during the Second World War.

“It really only came about by chance. That's often the case in research, that you stumble into things by accident.”

Since then, he has become a professor at the Uppsala Centre for Holocaust and Genocide Studies. Tomislav Dulić is currently working on a book about the 4,000 Yugoslav prisoners of war who were shipped to Norway as slave labour during the Second World War.

“The Second World War is what I have worked with most. I am a historian and prefer to work with archival material rather than the often scant sources you are forced to use if researching the present day. That's nowhere near as exciting.”

Around a hundred of the prisoners man-

aged to escape to Sweden, Dulić says, with about forty of them coming to Uppsala. He explains that 64 per cent of the 4,000 Yugoslav prisoners were killed. Part of his research looks at the violence perpetrated by guards against prisoners.

“This is a big issue that people remember in Norway. A lot of people were found guilty of treason after the war, and the interrogation records have been preserved. It makes for very exciting reading, because they were not as indoctrinated as the SS men. It will be particularly interesting to see who among them committed murder in the camp.”

Previous research has shown what happens when people are put in a context where the guards' job is to get as much work out of prisoners as possible before they die. That is basically what happened with the Yugoslav prisoners of war, says Dulić.

SINCE THE TERRORIST group Hamas carried out its terrorist attack in Israel on 7 October 2023 and the conflict in Gaza blew up, a fundamental question in the debate has been whether what has subsequently happened in Gaza should be regarded as genocide.

Tomislav Dulić has been invited to give various presentations and participate in discussions on the Gaza conflict.

“Last spring I gave one where I gave, not so much my own view on whether it is genocide or not, but more what I thought, on the basis of previous court cases, would be the

... is a 56 ­year­ old professor of Holocaust and genocide studies at Uppsala University. He speaks Russian, Serbian, Croatian, Bosnian, Swedish and English. He also uses French and German in his research. Outside work, he enjoys playing chess, fishing or renovating his summer house.

outcome when it is tried at the International Criminal Court.”

He describes how genocide has generally become an umbrella term.

“People have this idea that if you murder a lot of people because they belong to an ethnic group, then it's genocide. But it's not.”

For something to be categorised as genocide, the intent must be to eradicate the group completely or in part, he explains. A court must therefore prove that specific intent in order to bring a verdict of genocide.

“There have been actions that were crimes against humanity that have killed many more people than events that have been defined as genocide. This includes crimes committed by communist regimes against ‘class enemies’. The Genocide Convention only protects ethnic, religious or racial groups.”

Is what has happened in Gaza genocide?

“Based on the reasoning of the ICJ, (International Court of Justice in The Hague, editor’s note), in similar cases, I am doubtful that there will be a guilty verdict. However, it will depend very much on the arguments and evidence presented when the crucial question of intent is discussed.” ○

Linus Hellerstedt

Testimonies of a dark time for doctoral candidates

Problems with supervisors, stress, performance anxiety and uncertainty about residence permits. There are many reasons why doctoral candidates at Swedish HE institutions experience mental health issues. Universitetsläraren has met two of them.

Michael, a doctoral candidate, pushes open the door to his study and sinks into his chair. He has never felt as insecure as he does right now. After problems with his funding, he has been unsure for a long time whether there will be a research project to work on this spring. Before the end of the year, he got the go-ahead to take part in a new project and was feeling pretty good. Now he has just found out that the position he believed he had been promised is being advertised. That feeling of positivity has now been replaced by helplessness and resignation.

“My contract runs out soon, and at this

Tomislav Dulić ...

FOTO: HÅKAN LINDGREN

point I still have no idea what will happen after that,” he says.

In fact, Michael's mental health has been declining since 2021, when his residence permit needed to be renewed. He fi rst came to Sweden in 2017 for a master's programme, and started a doctoral programme in 2021. When he submitted his application for a new residence permit, the Swedish Migration Agency decided that the family, which in addition to Michael consists of his wife and their child, must go back to their home country and wait there for the decision.

This was in the middle of the pandemic, and Michael's child was not even a year old. Fortunately, he was able to take parental leave, so at least he didn't have to worry about what would happen with his doctoral studies in the meantime. One of the reasons he had left his home country in the fi rst place was that he feels unsafe there. Ideologically, he explains, he is viewed as going against the grain for various reasons.

After a couple of months of limbo – living in uncertainty while staying with various relatives – the family was able to return to Sweden. Although it was a relief to come back to Sweden, his poor mental health started to escalate and also affect him physically. Michael found it hard to sleep, had stomach problems and experienced rapid mood swings. This affected his family, and he found it difficult to concentrate at work.

“I worry about how the stress is seeping into our home environment and affecting my four-year-old.”

SOFIA CAME TO Sweden to study for a master's degree in 2017 and started her doctoral programme in 2020. Almost immediately, she was in an accident and was injured so badly that she had to take sick leave. When she returned to work, the coronavirus pandemic had begun, and Sofi a felt herself falling behind in her doctoral programme right from the start.

Her mental health issues accelerated. She saw a psychologist and was diagnosed with depression. Since then, she has been taking anti-depressants and anti-anxiety medication.

“Before I started my doctoral studies, I was happy,” she says, “and my friends would definitely say they saw me as a positive person. Now I'm defi nitely more pessimistic, critical and actually rather cynical.”

She still describes herself as depressed, but she feels like she is at least on the right track. Over time, she has gained more understanding

of her condition and developed strategies for dealing with her depression. One of her major problems is quality of sleep, she says. After eight hours of sleep, Sofi a might wake up feeling like she hasn't slept at all. Doctors have told her that it is stress-related, so she tries to stick to routines when it comes to mealtimes, bedtimes and physical exercise. In that way, she can function reasonably well in the day-to-day.

The aim is to fi nish her thesis in six months. It will be tough, as she has been behind during almost the entire doctoral programme. When the next six months are over, she doesn't know what will happen, except that she will leave academia.

“When I look back on this time, it's a miracle that I haven't given up already. The reason I haven't is because I enjoy my job. I like doing research.” ○

Linus

Footnote: Michael and Sofia are named something else.

Are you feeling unwell?

Hellerstedt

If you are experiencing mental health issues, contact a psychiatric emergency room or call 112. If you need help with where to seek care, call 1177. You can also contact the doctoral candidate ombudsman or the occupational health service at your university.

She is working with doctoral candidates'

mental health

Studies show that doctoral candidates risk falling into poor mental wellbeing. Lund University has appointed a special mentor to identify and prevent mental health issues among doctoral candidates.

A survey conducted by Lund's doctoral candidate association in December 2023 shows that 40 per cent of doctoral candidates believe they are depressed or suffering from either stress or anxiety. The survey was sent to all doctoral candidates in Lund, approximately 2,800 people. Almost 400 responded.

Laura Cox, the doctoral candidate mentor at Lund University behind the study, is not surprised by the results.

“I think this is just the tip of the iceberg. I already suspected that many people would be too busy, or not feeling well enough, to fi ll in the questionnaire. That was also the kind of feedback I received afterwards,” she says.

WHEN UNIVERSITETSLÄRAREN interviews Laura Cox, it is her fi rst week as a mentor at Lund University. She will be working with doctoral candidates' mental well-being in a newly established position funded by Lund's doc-

PHOTO: EMMA LARSSON

Laura Cox is a mentor specialising in the mental health of doctoral candidates at Lund University.

toral candidate association for one year. She completed her doctorate in psychology in Lund in 2024 and is also Vice Chair of the doctoral candidate committee of the Swedish National Union of Students, SFS-DK.

Between the occupational health service, which is for employees in general, and the student health service, which is not really intended for doctoral candidates, there is a gap that the new mentor role is designed to fill, she says.

“Although the student health service has some information that is useful for doctoral candidates, there are a lot of problems that are specific to this group. We believe that these problems can be prevented at an earlier stage.”

Laura Cox will start up a rotating schedule of drop-in activities at the different faculties in the mornings. This basically involves her being in the cafeterias on campus. Without making an appointment, doctoral candidates can come by, ask for advice or talk about their experiences. In the afternoons, people can book appointments for one-on-one discussions about more private or confidential matters, either in Cox's office or in a digital meeting. ○

Linus Hellerstedt

End of the expansion of higher education

What can we expect from higher education institutions in the coming ten years? Universitetsläraren has talked to some key figures in the sector.

For a long time, Sweden was best in class. When other countries made cuts to higher education and research, Sweden invested, especially in times of crisis. More students, more university teachers, more researchers.

But in the past year, with rising costs, financial concerns have spread through Swedish HE institutions. But concerns have also been raised about academic freedom.

There is a widespread belief that the expansion phase of higher education is over. The signs are that research will receive more money, while education will be forced to cut back. Resources will be reallocated from humanities to science and technology. Funding caps will be lowered, meaning that HE institutions will be able to educate fewer students. At the

same time, the numbers of young people applying to universities and colleges will grow over the next ten years.

“We have seen decades of unprecedented expansion of higher education and research,” says Mats Benner, a professor of research policy at Lund University. “But nothing lasts forever. There may not be a radical change of direction, but the shift is coming. This broad expansion has come to an end.”

He finds it difficult to see that the constant wishes for more basic funding and for HE institutions to no longer be state agencies will be fulfilled.

“In Sweden, the political debate that governs higher education funding often changes focus. Politicians have their own issues and priorities that they want to implement. And the politicians do not want to relinquish their control,” he continues.

PAM FREDMAN, a for mer vice-chancellor of Gothenburg University, does not foresee any future expansion either. However, she anticipates an increased need for education.

“Society increasingly demands more education and training throughout life,” she says. “In other words, lifelong learning. And I do not mean just employment transition programmes and commissioned education. There will be a need for adult higher education in the normal system, and that will require higher education institutions to adapt.”

When Fredman examined the funding of HE

institutions when she led the government’s Governance and Resources Inquiry, she proposed that the funding should be in the form of a single grant. Not surprisingly, she is critical of a system in which politics continues to separate funding for education from funding for research.

“The whole of society is crying out for skills and competence, both at foundation level and further education at university level. Employers say that they see this as crucial for society. But now we have a government research bill that directs money to certain areas of research without any consideration whatsoever for the kinds of education that society needs.”

“If we are to recruit good people to universities and colleges, we must also be able to give them good conditions, good career paths,” she continues. “We cannot do that with the system of funding we have today.”

FREDMAN ALSO ARGUES that HE institutions must be given the financial means to be able to control of their own situation.

“When education and training are not given greater resources, we need to adapt to the situation and find new ways of working. For example, what can we do when the eligibility requirements for teacher training are raised and many higher education institutions, even the large ones, will lose 40 per cent of their income on the teacher training side?” ○

Per-Olof Eliasson

Forskningsproposition utan nytänk och långsiktighet

Regeringens nyligen presenterade forskningspolitiska proposition Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta kan ge ett första intryck av framåtrörelse. Men vid en närmare granskning framträder en bekymmersam bild och utan nytänk eller långsiktig forsknings- som utbildningsstrategi. Propositionen betonar vikten av akademisk frihet, men orden saknar substans i form av konkreta åtgärder. Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har visat att det är den politiska detaljstyrningen, tillsammans med forskningsfinansieringssystemet, som enligt svenska forskare är det största hotet mot akademisk frihet.

REGERINGEN SKJUTER DOCK bort ansvaret, genom att i stället fokusera på förutsättningarna inom lärosätena. SULF har upprepade gånger påpekat vikten av att den akademiska friheten får ett bredare grundlagsskydd. Utan ett starkt skydd riskerar forskning och utbildning att styras av kortsiktiga politiska prioriteringar snarare än vetenskapliga frågeställningar och fri kunskapsspridning. Propositionen förstärker snarare styrningen, som begränsar lärosätenas autonomi och forskarnas möjligheter att bedriva fri forskning som utbildning. Akademisk frihet handlar inte bara om frihet från hot och hat, även om det är nog så viktigt, utan också om möjligheten att utforska det oväntade och lära ut utan otillbörlig styrning.

”Propositionen betonar vikten av akademisk frihet, men orden saknar substans i form av konkreta åtgärder. UKÄ har visat att det är den politiska detaljstyrningen, tillsammans med forskningsfinansieringssystemet, som enligt svenska forskare är det största hotet mot akademisk frihet.”

REGERINGEN LYFTER FRAM behovet av att attrahera internationella talanger, men propositionen saknar en trovärdig strategi för att lösa de problem som avskräcker forskare från att komma till och stanna i Sverige: korta anställningar, otrygghet, krångliga migrationsregler och ett finansierings-

system där långsiktig forskning får stå tillbaka. SULF menar att tryggare anställningar är en förutsättning för att kunna attrahera och behålla såväl svenska som internationella akademiker.

Studenter förtjänar en utbildning som är starkt forskningsanknuten, men propositionen klargör inte hur satsningarna på excellent forskning och innovation ska kopplas till utbildningen. SULF har tidigare betonat vikten av att universitetslärare ges möjlighet att kombinera undervisning och forskning. Utan denna koppling riskerar vi att studenterna går miste om den senaste forskningen och att utbildningens kvalitet försämras.

SÄRSKILT OROANDE I propositionen är fördelningen av nya forskningsmedel: hela 75 procent går till statliga forskningsfinansiärer. Om de 25 procent som tillfaller lärosätena direkt ska dessutom lärosätena konkurrera med varandra, eller så är de bundna till specifika satsningar. Fri forskning får mycket lite utrymme i denna modell. Det politiska spår som regeringen är inne på har dominerat svensk forskningspolitik under många år och det har hittills inte gett resultat i form av ökat svenskt forskningsgenomslag. Snarare tvärtom. Svensk forskning tappar på internationella rankningslistor. Sverige har potentialen att vara en ledande kunskapsnation, men det kräver att vi satsar på akademisk frihet, trygga arbetsvillkor och en långsiktig forsknings- och utbildningsfinansiering. Det behövs för att forskarna ska ha de bästa förutsättningarna att göra ett bra jobb. Propositionen är en påminnelse om att vi har mycket arbete kvar att göra. Nu är det dags för nytänk!

Sanna Wolk Ordförande för SULF

I KORTHET

Logga in på sulf.se

○ På SULF:s webbplats hittar du det mesta du behöver veta när det gäller högskolesektorn.

Klicka på fliken Jobb, lön och villkor för att till exempel läsa om lön och lönesättande samtal, arbetstider och tips inför din akademiska karriär. Du hittar också information om vad du behöver göra om du blir arbetslös, hur inkomstförsäkringen fungerar och doktorandinformation.

När du är på webbplatsen, passa på att logga in på sulf.se/mina-sidor för att se vilka uppgifter SULF har om dig i medlemsregistret. Är det rätt arbetsgivare och aktuell mejladress? Ändra själv uppgifterna om de inte stämmer så att vi kan nå dig snabbt och stötta dig på bästa sätt.

Ny rapport om hot och hat

○ I slutet av 2024 kom slutrapporten Hot och trakasserier inom svensk högskolesektor. Studien är genomförd av Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, i samverkan med SULF och Sveriges universitets- och högskoleförbund. Det är den första större kartläggningen av förekomst av hat, hot och trakasserier mot forskare och lärare.

Resultaten visar att 39 procent av högskoleanställda forskare och lärare har utsatts för någon form av hot och trakasserier. Utsattheten är spridd över alla ämnesområden. Kvinnor uppger en större utsatthet för hot, hat och trakasserier än män, och kvinnor rapporterar också en större oro för att bli utsatta. Studenter och kollegor är

de som i huvudsak beskrivs som förövare av de svarande, vilket visar att hat, hot och trakasserier till stor del är ett problem inom ramen för universitet och högskolor som organisationer.

– Våra medlemmar drabbas dagligen av hot och hat, något som naturligtvis är helt oacceptabelt. För SULF är det här en mycket viktig och prioriterad fråga och vi menar att arbetsgivaren behöver ta ett betydligt större ansvar för dagens brister i arbetsmiljön. Mycket pekar på att den osäkerhet och osunda konkurrens som råder om finansiering och anställningar leder till risker i arbetsmiljön, där hot och trakasserier mellan kolleger är en del, säger Sanna Wolk, förbundsordförande, SULF.

Läs mer på sulf.se/rapport/rapport-vanligt-med-hot-och-trakasserier-i-hogskolan

Förmåner för dig som är medlem i SULF ○ Via SULF:s partneravtal med Danske Bank finns nu erbjudanden som kan stärka din ekonomi under 2025. Visste du att du som medlem i SULF får:

- Rabatt på lån till bostad

- Högre rabatt på lån till annat

- Fördelaktigt sparerbjudande

- VIP-nummer för kundservice

Dessa förmåner gäller dessutom både för dig och din partner. Läs mer på www.danskebank.se/ sulf. Om du loggar in på mina sidor på sulf.se kan du ta del av fler bra medlemserbjudanden.

… XIN MAO, newly elected chairman of SULF Uppsala.

What do you think you can contribute with to SULF Uppsala?

– SULF Uppsala already has a good model for member care. My role is to oversee the various projects, coordinate them and also to provide a bigger view. SULF Uppsala has board members from 16 different departments. My aim is to consolidate their ideas to practice in order to reach out to our members. We have many international colleagues at Uppsala university and we have plans to arrange, for example, language cafés in order to reach people from other countries.

What questions are most urgent for your board during 2025?

– For the moment I see academic freedom as the most important and overshadowing issue. I urge SULF to react whenever there is a crisis that influence our members. The second issue is recruitment of new members. I often meet people who are not members of a union that are unaware of their rights. They often are the ones who would have the most to gain from a SULF membership.

What are you passionate about, in private or in union work?

– I´m a philosopher and my passion is to always be positive, not lose hope and work for a better society. My inspiration in union work is to deepen the spirit of solidarity and improve our members' working conditions. I feel joy when I can help people. My colleagues are also a source of inspiration.

Hallå där!

Nytt år – ny arbetstid

○ Nu är det nytt år och med det följer ny årsarbetstid. Årsarbetstid tillämpas ofta när arbetstiden varierar mellan olika perioder under året. Årsarbetstiden ska framgå av ditt lokala arbetstidsavtal.

Om arbetsgivaren beordrar dig att arbeta övertid ska du alltid be att få det skriftligt för att minimera risken för missförstånd. Kolla också så att du verkligen får ersättning om du haft beordrad övertid. Enligt Villkorsavtal-T kan ersättningen lämnas i form av ledighet eller pengar. Vänd dig till din lokala Saco-S-förening om du behöver stöd i dina kontakter med arbetsgivaren.

Läs mer på sulf.se/jobb-lon-och-villkor/ arbetstid/

Engagera dig i din lokalförening!

○ Du vet väl att du som är medlem i SULF också tillhör en lokalförening på ditt lärosäte? Just nu är det årsmötestider i många SULF-föreningar. Inför årsmötet kan du påverka verksamheten det kommande året genom att skicka in motioner. Årsmötet är det högsta beslutande organet i föreningen och alla medlemmar bjuds in till mötet. På årsmötet beslutar medlemmarna vilka som ska företräda dem och driva den fackliga verksamheten det kommande året genom att välja en styrelse. Om du är intresserad av att engagera dig lite mer och ingå i styrelsen så kan du själv

En fråga – tre svar

Vilket är ditt bästa rekryteringstips?

Maria Savela, Högskolan i Gävle.

– Ta alla tillfällen till att träffa anställda och prata om SULF, kolla om du får komma till avdelningsmöten, delta på introduktionsdagar, drick ditt kaffe på en annan avdelning och dela ut information om SULF.

kontakta valberedningen innan mötet och anmäla ditt intresse. Kolla gärna SULF:s kalender – där läggs de flesta aktiviteter in, inklusive årsmöten i de lokala SULF-föreningarna.

Läs mer på sulf.se/kalender

Hjälp oss hitta högskolehjältar!

○ Vi efterlyser personer som stöttat arbetet med förändring till det bättre i högskolevärlden. Det kan vara en kollega som gjort skillnad, en politiker eller makthavare som agerat för en lagändring eller något annat. Eller är du själv kanske en högskolehjälte?

Som tack för att du nominerat får du en pocket bok och högskolehjälten hyllas bland annat i SULF:s sociala medier. Skicka förslaget, med nominering, till kommunikation@sulf.se.

Läs mer på sulf.se/nyhet/hjalp-oss-hittahogskolehjaltar

Svara på fråga och få en pocketbok

○ SULF söker dig som kan tänka dig att svara på frågor någon gång per år om aktuella ämnen med koppling till din roll som forskare eller universitetslärare.

Som tack för hjälpen får du en pocketbok. Svar publiceras i spalten En fråga – tre svar i Universitetsläraren. Mejla kommunikation@sulf.se för mer information och att anmäla ditt intresse.

KALENDARIUM

Örebro universitet: årsmöte i lokala SULF-föreningen.

Gothenburg University: Doctoral candidates’ rights and obligations.

Högskolan i Jönköping: Sanna Wolk möter lokal styrelse och medlemmar.

Webinar in English: Postdoc – in Sweden and abroad.

Webinar in English: What happens if you are at risk of redundancy due to lack of work? ! Mer info hittar du på sulf.se/kalender

Vesa Leppänen, Högskolan Kristianstad.

– Det är viktigt att ta sig tid att träffa nyanställda, vid till exempel introduktioner. Det är också viktigt att ge våra befintliga medlemmar information och stöd. Ett gott rykte är ofta den bästa marknadsföringen.

Joakim Hermansson, Högskolan Dalarna.

– Gör SULF och Saco-S till en del av vardagen, allt ifrån att Universitetsläraren ligger framme till att få chefer att se facket som en resurs som bidrar med ett till perspektiv. På sätt ges positivt utrymme.

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Vad kan jag göra för att få en bättre pension?

Jag närmar mig 65 år och har fått tipset att logga in på minpension.se för att börja planera för pensionen. Tyvärr ser det ut som att jag kommer att få mycket lägre pension än jag trodde. Har jobbat inom staten senaste 20 åren. Kan jag göra något för att få en bättre pension? MONICA

SVAR: Den viktigaste faktorn för att kunna få en bättre pension i din situation är att jobba något år längre än du tänkt dig. En anledning är att du fortsätter tjäna in till pensionen. Den allmänna pensionen tjänas in så länge man jobbar och betalar skatt. För tjänste–pension finns det dock ofta en övre åldersgräns. Inom det statliga pensionsavtalet PA16 har gränsen för hur länge arbetsgivaren betalar in till tjänstepension höjts från 65 till 69 år från och med förra året, vilket gör att du tjänar mer på att jobba kvar efter 65.

EN ANNAN FAKTOR till att pensionen blir högre varje månad är att den beräknas på en kortare utbetalningstid om du tar ut den senare. Ett års arbete efter 66 års ålder kan enligt beräkningar gjorda av Pensionsmyndigheten ge dig som har en genomsnittlig lön och snart ska ta ut din pension mellan 1 500 och 1 800 kronor mer i total pension per månad före skatt, hela livet ut.

Ytterligare en faktor som gör det värt att jobba längre är att skatten på lön är lägre än skatten på pension vid samma ålder. Det beror på det så kallade jobbskatteavdraget, vilket innebär att det är ekonomiskt fördelaktigt att fortsätta att

arbeta och ha lön i stället för att gå i pension. Vid en viss ålder får du dessutom ett förhöjt jobbskatteavdrag och ett förhöjt grundavdrag, vilket för en genomsnittlig arbetstagare innebär cirka 10 procent lägre skatt. För den som är född 1957–1959 gäller detta från året man fyller 67 år. Det är ännu inte beslutat från vilken ålder det förhöjda jobbskatteavdraget gäller för den som är född 1960.

”Den viktigaste faktorn för att kunna få en bättre

pension i din situation är att jobba något år längre än du tänkt dig. ”

DEN SOM ÄR pensionär måste vänta till året man fyller 67 år för att få lägre skatt på pensionen genom att man då är berättigad till det förhöjda grundavdraget. Som en jämförelse får då en genomsnittlig pensionär, som fyller 67 år under inkomståret eller är äldre, cirka 10 procentenheter lägre skatt på sin pension än en yngre pensionär. Observera att det gäller för den som är född 1957–1959. Om du är född 1960 gäller det förhöjda grundavdraget från januari det år du ska fylla 68. För senare årskullar är det inte beslutat än från vilken ålder det förhöjda grundavdraget kommer att gälla.

OM DU KAN tänka dig att jobba något eller några år längre än till 65 är det alltså lönsamt ur ett ekonomiskt perspektiv. Om det känns svårt att orka jobba heltid, så är

det möjligt att vara tjänstledig på deltid och därigenom fortsätta tjäna in till pensionen, om än i lägre grad. Enligt det statliga kollektivavtalet finns det möjlighet att ansöka om tjänstledighet från 63 års ålder för att stödja ett längre arbetsliv. Om det behövs kan du samtidigt börja ta ut den allmänna pensionen på deltid för att dryga ut din ekonomi. Eller varför inte prova att leva som en pensionär med lite lägre inkomst en period för att spara pensionen tills den verkligen behövs.

SLUTLIGEN REKOMMENDERAR JAG dig att se över behov av återbetalningsskydd. Om du har valt återbetalningsskydd för din tjänstepension kan det vara bra att överväga att ta bort det om din familj klarar sig utan dessa pengar om du dör. Tar du bort återbetalningsskyddet blir din pension något högre varje månad. Lever du ensam och inte har några barn finns det ingen som kan ta del av pengarna.

Samma princip gäller om man ska välja efterlevandeskydd för den allmänna pensionens premiepensionsdel. Detta gör man först i samband med att man ansöker om allmän pension. Väljer du till efterlevandeskydd får du själv mindre pengar per månad. Prata med din partner och ta reda på hur ekonomin för er som ensamstående förväntas bli och hur ni bäst kan planera för en ökad trygghet.

FÖR YTTERLIGARE STÖD kring vilka val du kan göra för att förbättra din pension kan du som medlem i SULF boka in en rådgivning hos Folksam på www.folksam.se/sulf.

Anna Ekenberg Ombudsman

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Hjälp oss hitta högskolehjältar!

Vi efterlyser personer som stöttat arbetet med förändring till det bättre i högskolevärlden. Det kan vara en kollega som gjort skillnad, en politiker eller makthavare som agerat för en lagändring eller något annat.

Skicka förslaget till kommunikation@sulf.se. Som tack för att du nominerat får du en valfri pocketbok och högskolehjälten hyllas bland annat i SULF:s sociala medier.

Kolla in: Kan DU söka våra stipendier?

Journalistförbundet delar ut en lång rad stipendier. Passa på att söka, det kan vara din tur den här gången. Det finns mycket att välja på:

Sápmi-resa med kurs

Kurs på Nordiskt Journalistcenter Utbildning och kompetensutveckling

Språkkurs

FOJO-kurs

Grävseminariet

Säkerhetskurs

Kreativitetsvistelse i Aten, Tornedalen eller på Öland

Obs: Du behöver inte vara journalist för att söka. Se kriterier och våra olika ansökningsperioder på sjf.se.

Ett av våra stipendier tar dig på en resa till Sápmi.

Jobba i utlandet som svensklärare

SÖKES: Lärare som vill undervisa i svenska vid universitet i utlandet

FINNES: Entusiastiska studenter som vill lära sig allt om Sverige

ANSÖK SENAST: 7 mars 2025

L ÄS MER: si.se

Foto: Erland

Segerstedt

Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

ZEDONGS VARIANT ANPASSAD KANSKE PÅ BORDET

PERSON FRÅN LANDET TA PÅ

EN EFFEKT AV ARBETSMILJÖN (TVÅ ORD)

DEN TILLFALLER LITET PARTI

VISSNAR TAR VÅGHALS ÖVNINGSUPPSATS GRUS DEN ÄR EN KATTRAS BETALNING KRAFTLÖSHET STJÄRNTECKEN FLYGER INTE SÅR

FRÖSKAL

VALUTAENHET BAKVATTEN KUND SATTE FAST I MAGE?

SOTHÖNA

POSITIONEN VISAS SPELARE PÅ UTEPLATSEN? INSEKTSSLÄKTE STAD

NEDERLÄNDERNA KANSKE NÅGOT SLÄPATS ... AV ... KONDENS I EKA

ÄR ALEXANDER ROZENTAL UPPSKJUTNING KAN MEDICIN RÅKA UT FÖR SAMLADE LÄRARE TILLTALSORD BÅT AV VASS

PLATTA

STAD I DOMINICA FM I UK

SPETS PÅ SPETS RIKTNING STOPPTECKEN INSTRUMENT KENZABURO

BÄCKFÅROR EDGAR ALLAN

HÄLSOBAD LIVSUPPGIFT FLYGTRICK

UTANFÖR CELLKÄRNA ÅTERKLANG I IPHONE

BONDHUSTRU HJÄLPSEGEL DEL AV FILIPPINERNA GRÖEN PÅ LATIN MINDANAO

OSKULD NÖTKÖ? URAN

OSTMASSA KRANS DEN SITTER BAKTILL

SPELAS PÅ KÄNDA FRÅN HAGA YXA GOLF PSEUDONYM FLOD

BJÄSSE WEBBADRESS KAN VARA SEXUELL

BILMÄRKE BEKÄNNARE ÄR VISSA TAL PUTSA TYG GRÖN VULKAN

UPPSALAKÖR MENAGERI FLYGEL

GJORDE KANSKE SJÖN ALTARRUM DEN

INNEHÅLLER SALT OCH VITT VIN, INTE SOCKER

OMSYN RÄJONG

KÄNSLOLÖSHET FÖREBUD JUNIOR SVERIGES SPANIEN

DRÖM

HÖGT UTBILDAD LÄRARE SKARV ©ENGHOLMS

Lös korsordet och vinn ett presentkort på en pocketbok!

TA ETT FOTO av det färdiglösta korsordet och skicka till tavling@sulf.se.

Eller posta lösningen till Universitetsläraren, SULF, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm. Märk mejlet eller kuvertet ”Korsord 1/25”. Ditt namn

och e-postadress måste finnas med. Senast 17 mars 2025 behöver vi ha din lösning. Tre vinnare får varsitt pocketogram. Lösningen publiceras på universitetslararen.se/korsord.