Universitetsläraren 1, 2024

KRÖNIKA: Jag är inte intresserad av att bli polisens förlängda arm

Dåliga kunskaper i svenska isolerar doktorander

Stöd till studenter ska ge färre avhopp

Hur nyfiken måste en forskare vara?

Professor Marwa Dabaieh forskar på byggande i naturmaterial

Innehåll

ILLUSTRATION: NILS-PETTER EKWALL

Helst vill vi att de ska slopa försörjningskravet för doktorander och forskare helt.”

Robert Andersson, SULF:s förhandlingschef, om villkoren för att få permanent uppehållstillstånd

Nyheter

6 Doktorandernas små kunskaper i svenska ett socialt problem.

8 Postdoktorer på stipendier saknas alltjämt i statistiken.

9 Ny skrift ger vägledning om etikprövning.

10 Tvingas backa om försörjningskravet.

12 Universitetslärare i Argentina oroar sig för framtiden.

Nummer 1, 2024

På jobbet

24 Så ökar du chansen att förlaget antar ditt manus.

Mötet

26 Marwa Dabaieh jobbar för att få fram hus som genererar mindre klimatutsläpp.

Fokus

32 Samhället behöver fri grundforskning.

REPORTAGET: Vid Mittuniversitetet utbildas lärare till mentorer som ska stötta studenter som riskerar att hoppa av studierna. Arvid Hedin är en av studenterna som fått vägledning.

Disputerad

40 Julia Falks avhandling handlar om spiritismen i 1800-talets Stockholm.

Debatt

42 ”Oroande att docenters meriter börjat ifrågasättas.”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

Välbehövlig satsning på samtalsstöd

När jag ser tillbaka på min studietid är det alltid med glädje. Liksom många andra trivdes jag med att fördjupa mig i ämnen som verkligen intresserade mig och med att engagera mig i olika föreningar i studentlivet – samtidigt som jag fick vänner för livet.

Bland de ljusa minnena kan det vara lätt att förtränga att det också var tuff t ibland. Jag hade höga krav på mig själv och trodde nog att studierna skulle gå som en dans. I början hade jag dock svårt att hitta rätt studieteknik och förstå vad som förväntades av mig på akademisk nivå. Jag ska inte säga att jag var nära att hoppa av studierna men tanken dök säkerligen upp när jag kände mig misslyckad.

Hade någon då erbjudit samtalsstöd hade jag förhoppningsvis nappat direkt. Ett sådant stöd är just vad Mittuniversitetet har infört. Studenter med tecken på psykisk ohälsa eller som av andra skäl har kört fast i studierna kan få stöd av en av de adjunkter som utbildats till mentorer. Läs ett reportage om detta på sidorna 14–21.

”Det borde höra till undantagen att allt flyter på problemfritt hela studietiden.”

ATT STUDENTER NÅGON gång under sin utbildning behöver stöd av olika anledningar känns för mig fullkomligt naturligt. Det borde höra till undantagen att allt flyter på problemfritt hela studietiden – alla är ju bara människor. Jag önskar därför att alla studenter som behöver, på ett eller annat sätt får berättigat stöd – och att ingen skäms för det.

I det här numret hittar du också ett tema om dagens förutsättningar för fri grundforskning. Hade revolutionerande upptäckter som penicillinet kunnat göras i dag, när forskare varnar för att nyfi kenhetsdriven forskning ges mindre utrymme? Och hur kan förutsättningarna i så fall förändras? Temat hittar du på sidorna 32–39.

Anders Jinneklint,

Chefredaktör

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST­ OCH BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

ADRESS­ OCH PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR, REPORTER OCH STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

GRAFISK PRODUKTION: Pelle Bouveng pelle@pbinformation.se

ANNONSER:

Annonssäljarna, Gustaf Södergren, tel 079-334 87 61, gustaf.sodergren@annonssaljarna.se

PRENUMERATION:

Helår 700 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.

Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.

OMSLAGSFOTO: Emma Larsson.

TRYCK: V-TAB, Vimmerby, 2024.

Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 22 200 ex (juni 2023).

SVANENMÄRKET

Föll på plagiat

Norges högskole- och forskningsminister Sandra Borch, Senterpartiet, lämnade sitt jobb 19 januari efter fem månader på posten. På presskonferensen erkände ministern att hennes ungefär tio år gamla masteruppsats i rättsvetenskap innehöll plagierade delar.

– Det är viktigt för mig att vi har ett väl fungerande regelverk för att genomföra examinationer och jag ser att det fel som jag gjort är oförenligt med att ha ansvar för det regelverket, sade Sandra Borch på presskonferensen.

Norska tidningen E24 hade tidigare samma dag avslöjat att delar av Sandra Borchs uppsats var identiska med andra masteruppsatser, utan att källor var angivna.

Linus Hellerstedt

Nyheter Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Att det pratas svenska både på möten med personalinformation och vid fika på många institutioner kan bidra till internationella doktoranders isolering, enligt SFS doktorandkommitté.

Doktorandernas små kunskaper i svenska ett socialt problem

Enligt undersökningar vid Göteborgs universitet har en allt större del av doktoranderna inga eller mycket dåliga kunskaper i svenska språket. Det framgår att bristande kunskaper i svenska är en riskfaktor för social isolering.

Den senaste doktorandenkäten vid Göteborgs universitet, från 2023, visar att så många som 30 procent av doktoranderna talar lite eller ingen svenska alls. Enligt tidigare rapporter lider många utländska doktorander av ensamhet och känner sig uteslutna från gemenskapen på institutionen.

– Sådana problem har kommit fram på både IT-fakulteten och naturvetenskapliga fakulteteten som jag känner till bäst. De internationella doktoranderna menar att

Lillemor Dahlgren

det lätt blir grupperingar av olika doktorander och att man kan känna sig exkluderad eftersom man till exempel inte har tillgång till allt material på engelska, säger Lillemor Dahlgren, samordnare för jämställdhet och likabehandlingsarbetet vid Göteborgs universitet.

Tidigare doktorandrapporter från studentkårerna vid Göteborgs universitet visar att

andelen doktorander som talar lite eller ingen svenska alls ökat från 15 procent 2013/2014, till 25 procent 2018/2019, och alltså 30 procent år 2023.

GU:s studentkårers doktorandrapport från 2020 visar att många internationella doktorander upplever att deras bristande kunskaper i svenska riskerar att leda till social uteslutning.

Bland dem som talar lite svenska eller ingen svenska upplevde 50 procent av kvinnorna och 37 procent av männen att de känner sig åsidosatta.

LIKNANDE RESULTAT RAPPORTERAS i en tidigare undersökning från Lunds universitet. Många doktorander lyfter fram att de inte får tillgång till all nödvändig information, eftersom den ofta endast ges på svenska.

GU-rapporten konstaterar också att andra undersökningar har funnit att doktoranders upplevelser av social uteslutning kan kopplas till sjukskrivningar eller avhopp från doktorandstudierna.

Men även situationen utanför lärosätet kan spela roll för en upplevelse av utanförskap. Susanna Karlsson, docent i svenska vid Göteborgs universitet och expert i arbetet

med en ny språkpolicy vid GU, påpekar att språket självklart inte bara spelar roll på arbetsplatsen, utan för sociala kontakter utanför den och exempelvis för att förstå hur myndigheter fungerar eller för kommunikation med skola och förskola för den som har barn.

Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.

studier och det gäller generellt för alla doktorander.

Men de internationella doktoranderna skiljer ut sig.

i Universitetsläraren frågan om inkludering av icke svensktalande doktorander.

Och det är samma förslag till åtgärder som återkommer, från doktorander i enkäter och från doktorandorganisationerna SFS-DK och

– Man ska inte glömma att doktorander är här i minst fyra år, ofta fem eller sex år. Alltså en avsevärd del av en livstid. Då kan det fi nnas ett starkt personligt incitament att lära sig det språk som talas i det land man lever, säger hon.

Dessutom påminner hon om regeringens planer på att införa krav på kunskaper i svenska för att få permanent uppehållstillstånd.

– Genomför regeringen planerna är det klart att det också kommer vara ett starkt incitament för doktorander att lära sig svenska.

En regeländring kan komma att påverka lärosätenas agerande.

– Om det är intressant att behålla internationella doktoranders kompetens i Sverige kan man tänka sig att en del institutioner kommer att satsa på doktoranders svenskkunskaper genom att exempelvis göra svenskstudier förlängningsgrundande, säger Susanna Karlsson.

– Vi ser också att doktorander som inte har svenska som förstaspråk är en grupp som kan ha mycket svårare att känna tillhörighet och komma in i olika sammanhang. Det har ofta att göra med att information på engelska brister eller att man i vissa miljöer inte får möjlighet att delta fullt ut i till exempel undervisning eller handledning om man inte helt behärskar svenska, säger Tobias Osvald.

I ETT MEJLSVAR till Universitetsläraren understryker Topias Tolonen, ordförande för Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté, SFS-DK, att språkfrågan defi nitivt är ett problem för många internationella doktorander.

”Det är alltid chefen som har ett övergripande ansvar att se till att det är en arbetskultur och ett arbetsklimat som inkluderar alla.”

UNIVERSITETSKANSLERSÄMBETET, UKÄ, bekräftar den generella bilden av risken för social isolering och allmän utsatthet för doktorander som inte kan svenska.

– Språkfrågan är ingenting som vi har undersökt specifi kt. Men vi ser ju i resultaten av våra ordinarie granskningar att det absolut är en risk som fi nns för ensamhet, utsatthet och bristande stöd, säger Tobias Osvald, utredare vid UKÄ. Han är en av författarna till UKÄ-rapporten Forskar utbildning i närbild från 2023.

– I den här aktuella rapporten ser vi överlag att doktoranders forskarutbildning är väldigt komplex och att den ofta innefattar stress. Det fi nns roll- och målkonfl ikter som kan påverka doktorandens arbetsmiljö och

Han pekar på att sociala problem kan uppstå av olika saker: hos många institutioner fi kar man på svenska, man har seminarier på svenska, eller institutioner håller möten med personalinformation och institutionsstyrelsemöten på svenska.

I en debattartikel i Universitetsläraren förra våren skrev SFS-DK om hur språkbarriärer påverkar doktoranders möjligheter att delta i beslutsfattande inom lärosätena.

Men Topias Tolonen påpekar att det fi nns en rad faktorer som hänger samman och kan orsaka känslor av utanförskap. Som att många utländska doktorander kämpar med migrationsprocesser och inte har vänner, familj eller stödsystem i Sverige.

FRÅGAN OM ATT internationella doktorander känner utanförskap eftersom de inte kan svenska är långtifrån ny.

SULF:s doktorandförening drev redan 2015 i debattartikeln ”Så kan vi bättre inkludera utländska doktorander”

SULF:s doktorandförening: All nödvändig information ska fi nnas på både svenska och engelska och olika möten och seminarier ska göras tillgängliga också för dem som inte kan svenska. Men man vill också göra kurser i svenska mer tillgängliga och även till exempel arrangera regelbundna ”språkfi ka” på svenska.

Det är ungefär samma förslag i dag som 2015.

Samordnare för jämställdhet och likabehandlingsarbetet vid Göteborgs universitetet, Lillemor Dahlgren, understryker att det är en ledningsfråga hur utländska doktorander, med eller utan kunskaper i svenska, blir inkluderade på arbetsplatsen.

– Det är alltid chefen som har ett övergripande ansvar att se till att det är en arbetskultur och ett arbetsklimat som inkluderar alla, säger hon. ○

Per­Olof Eliasson

MISSAR NÖDVÄNDIG INFORMATION

Många doktorander lyfter fram att de inte får tillgång till all nödvändig information, eftersom den ofta ges endast på svenska. Detta gäller information som går ut muntligt på personalmöten men också skriftligt via e-post, styrdokument, regler och liknande, på såväl institutions- som universitetsnivå.

Källa: GU:s studentkårers doktorandrapport 2020

30 procent av doktoranderna vid Göteborgs universitet talar lite eller ingen svenska, visar en ny rapport.

Susanna Karlsson

Topias Tolonen

Tobias Osvald

Postdoktorer på stipendier omfattas inte av sjukpenning, föräldrapenning eller a ­ kassa.

Postdoktorer på stipendier saknas alltjämt i statistiken

När Universitetsläraren år 2020 avslöjade att minst 20 procent av postdoktorerna lever på stipendier skulle UKÄ och SUHF kartlägga situationen. Men fortfarande görs inget för att synliggöra denna grupp i statistiken.

Stipendier ger varken pension, sjukpenning, föräldrapenning eller a-kassa. Stipendiaten saknar också vad kollektivavtalen ger: betald semester, försäkringar, med mera. År 2020 visade Universitetslärarens granskning att minst 20 procent av postdoktorerna på de svenska lärosätena är i denna situation, vilket varit okänt eftersom de saknas i den officiella statistiken.

Efter avslöjandet meddelade både Universitetskanslersämbetet, UKÄ, och expertgruppen för arbetsgivarfrågor i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, att de skulle kartlägga problemet. Nu, nästan tre år senare, är svaret från SUHF:s expertgrupp att den inget gjort i frågan. Nuvarande

verkställande ledamot undrar om det kan ha varit en missuppfattning att en kartläggning skulle ha gjorts av gruppen. Men Universitetsläraren har den uppgiften i ett mejl från dåvarande ordföranden.

UKÄ ÄR BÅDE tillsynsmyndighet och ansvarar för den officiella statistiken om högskolan. Chefen för statistikgruppen, Helena Wintgren, bekräftar vad Universitetsläraren visade i sin granskning:

– Det är tydligt att lärosätena till stor del saknar uppgifterna på central nivå, och det krävs ganska omfattande insamling på institutionsnivå för att kunna kolla på de här postdoktorerna på stipendier.

Helena Wintgren

kan prioritera att samla in statistik om denna grupp i nuläget, givet den stora insats som krävs – från oss, men kanske ännu mer från lärosätena. Vi får starka signaler från politiken att ta hänsyn till lärosätenas administrativa börda.

SULF ÄR KRITISKT till att postdoktorer över huvud taget arbetar vid lärosätena utan att ha kollektivavtal, och utan att ens vara anställda.

– Det är också skandal att lärosätena inte har koll på vilka som verkar där nu när säkerhetsfrågorna är på tapeten, säger förhandlingschefen Robert Andersson.

SULF vill helt avskaffa stipendier som finansieringsform för doktorander och forskare. Det skriver förbundet i sitt remissvar på den statliga utredningen ”Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst”.

Hon berättar att UKÄ har tittat på andra sätt att fånga upp dessa personers existens, men de är inte framkomliga.

– Så vi landar i att vi inte

I remissvaret uppmanar SULF också regeringen att ge UKÄ i uppdrag att löpande föra statistik över hur många forskare som finansieras med stipendier, på samma sätt som myndigheten nu följer andelen visstidsanställningar i högskolan.

POSTDOKTORERNAS EGNA föreningar är inte säkra på att de vill avsk affa stipediearbetet – de har själva ett karriärintresse av att det finns så många arbetstillfällen som möjligt. Det berättar Aikeremu Ahemaiti som är ordförande i Uppsala University Postdoc Association, UUPA.

Andersson Aikeremu Ahemaiti

– Men UUPA skulle älska att stipendiaterna får bättre villkor. Vi ska själva kontakta stipendiefinansiärer för att se om de kan ge någon föräldrapeng, eller i alla fall friskvårdsbidrag. Han har en visstidsanställning som forskare i neurovetenskap. Dessförinnan arbetade Aikeremu Ahemaiti på stipendier under sex år, först som doktorand och sedan som postdok. Under den tiden fick han två barn.

Det var först när han fick sin första anställning, och då hade sitt första riktiga möte med hr, som han insåg vilka förmåner och rättigheter han hade gått miste om som stipendiat. De flesta postdoktorer på stipendier är, liksom han, från utlandet och vet inte vad de kan förvänta sig i Sverige. ○ Kajsa Skarsgård

Robert

Avslutar satsning på högskolepedagogik

• År 2020 kom Universitetskanslersämbetet fram till att det saknades en nationell strategi för högskolepedagogisk utveckling. Därför har Sveriges universitets- och högskoleförbund presenterat en rekommendation. Sedan ett par år finns också en hemsida med en resursbank med lärarresurser och ytterligare en hemsida, högskolepedagogik.se, är under utveckling. Detta har möjliggjorts genom ett tvåårigt regeringsuppdrag till Universitets- och högskolerådet, som tog slut vid årsskiftet.

– Att det försvinner nu visar på en bristande förståelse för behovet av långsiktighet, säger Klara Bolander Laksov, verkställande ledamot i SUHF:s expertgrupp för högskolepedagogik.

Kajsa Skarsgård

Åtalsanmälan mot omstridd avhandling • Doktoranden disputerade vid Lunds universitet i början av 2023. Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, fick sedan in flera anmälningar om att avhandlingen saknar etiktillstånd. Huvudhandledaren och prefekten har bedömt att etiktillstånd inte behövdes, eftersom etikprövningslagen trädde i kraft 2004 och avhandlingsarbetet inleddes 1999. Önep har däremot kommit fram till att projektet förändrats så pass mycket att forskningen anses ha startat efter att lagen trädde i kraft. Önep har därför gjort en åtalsanmälan.

Kajsa Skarsgård

Ny skrift ger vägledning om etikprövning

Etikprövningsmyndigheten hoppas svara på de viktigaste frågorna om det forskningsetiska systemet i en ny skriftlig vägledning. Men den undanröjer inte utrymmet för tolkningar och osäkerhet kring etikprövningslagen.

Vägledningen är gedigen. De 147 sidorna går igenom hela processen från planering av ett forskningsprojekt till ansökan av etiktillstånd, och beskriver den forskningsetiska historien som lett till det system som Sverige har för att skydda forskningspersoner.

– Vi har samlat så mycket som möjligt i den för att det ska vara en central källa att gå till. Men man behöver inte läsa från pärm till pärm utan kan klicka sig in till det man behöver få stöd i just där och då, säger Johan Modin, direktör för Etikprövningsmyndigheten.

ambition att vara lättläst och skapa tydlighet genom konkreta exempel. Författare är Ulf Görman, professor emeritus i etik vid Lunds universitet.

FÖR DE SOM, liksom han själv, redan är väl insatta i det forskningsetiska systemet innehåller vägledningen inga större nyheter. Inte heller kan den förväntas täcka alla frågor på detaljnivå, menar Jonas Åkerman. Men det innebär också att mycket tolkningsutrymme i praktiken fortfarande lämnas till forskarna.

”... det ska vara en central källa att gå till.”

”Det är svårt att veta hur trygg en forskare kan känna sig i bedömningar som görs utifrån allmänna skrivningar eller specifika exempel i vägledningen. Kan man till exempel lita på att tillsynsmyndigheten skulle göra samma bedömning, exempelvis när det gäller huruvida när en ändringsansökan behöver göras?” skriver Jonas Åkerman i ett mejl till Universitetsläraren.

Vägledningen har fokus på icke-klinisk forskning. Där har kunskapen om etikprövningslagen visat sig vara mer bristfällig, vilket de senaste åren lett till uppmärksammade tillsynsärenden och en debatt om lagens krav.

Trots omfånget har vägledningen en

JOHAN MODIN SÄGER att vägledningen ska ses som ett stöd och att det inte är ett rättsligt bindande dokument. Den är också tänkt att uppdateras när nya frågor eller rättsliga klargöranden kommer. Omfattningen av lagen håller också på att utredas, vilket kan leda till ändringar av vägledningen. ○

Kajsa Skarsgård

Tips: Vägledningen kan laddas ner från etikprovningsmyndigheten.se och ambitionen är att den ska översättas till engelska.

… namnunderskrifter lämnade Amnesty till regeringen 14 december förra året för att sätta press på dess arbete med fallet om dödsdomen mot KI ­forskaren Ahmadreza Djalali i Iran. Anledningen till namninsamlingen är en ökad oro för att Iran ska verkställa dödsstraffet.

Klara Bolander Laksov

Lunds universitet

Tvingas backa om försörjningskravet

Försörjningskravet för att få permanent uppehållstillstånd är 12 månader och inte 18 som Migrationsverket använder sig av i sina bedömningar. Det är innebörden av en ny dom i högsta instans.

I november 2022 nekade Migrationsverket en doktorand permanent uppehållstillstånd. Doktoranden har haft olika tidsbegränsade uppehållstillstånd sedan mitten av 2017, eftersom hen har anknytning till en partner i Sverige. Myndigheten valde att förlänga det tidsbegränsade uppehållstillståndet i stället.

Doktoranden, som varit anställd vid ett svenskt lärosäte sedan i maj 2019, överklagade till migrationsdomstolen. Hen fick rätt och tilldelades permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket överklagade då beslutet till Migrationsöverdomstolen med motiveringen att ett försörjningskrav om 18 månader gäller. Doktorandens anställningskontrakt på 12 månader i taget ansågs inte räcka för ett permanent uppehållstillstånd, enligt domen. Migrationsöverdomstolen har nu

valt att gå på doktorandens argument och avslå överklagan.

SULF HAR LÄNGE lobbat för att förändra försörjningskravet. Bland annat med en skrivelse till justitiedepartementet.

– Det är bra att det nu har blivit klargjort vad det är som gäller kring försörjningskravet. Om det ställningstagande om 18 månaders anställning som Migrationsverket gjort varit korrekt eller inte har varit oklart länge, säger SULF:s förhandlingschef Robert Andersson.

Att Migrationsöverdomstolens beslut inte kan överklagas innebär att det är klarlagt och vägledande att 12 månader räcker. Dessutom måste myndigheten väga in sannolikheten för att en anställning kan komma att förlängas, menar han.

Till följd av domen ska Migrationsverkets rättsavdelning uppdatera myndighetens rättsliga ställningstagande, så att det ska stämma överens med domen, skriver Rebecka Paulusson, presskommunikatör på Migrationsverket, i ett mejl till Universitetsläraren.

Även om domen är positiv ur SULF:s syn-

Migrationsverket överklagade en dom i migrationsdomstolen som gav en doktorand ett permanent uppehållstillstånd till högre instans. Myndigheten fick nej och doktoranden får därför behålla sitt permanenta uppehållstillstånd.

vinkel, behöver politikerna ändra på regelverket, säger Robert Andersson.

– Helst vill vi att de ska slopa försörjningskravet för doktorander och forskare helt. Alternativt korta ned det.

DET FINNS EN punkt i Tidöavtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna om att en utredning ska tillsättas gällande uppehållstillstånd för doktorander och forskare. Uppdraget är under beredning, meddelar justitiedepartementet i ett mejl. ○

Linus Hellerstedt

OLIKA UPPEHÅLLSTILLSTÅND

Ett permanent uppehållstillstånd gäller under den tid som personen i fråga bor kvar i Sverige. Det kan bara återkallas under speciella omständigheter.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller för en viss tidsperiod och behöver förlängas med jämna mellanrum. Det görs under förutsättning att de krav som ställs för att få stanna är uppfyllda.

I samarbetsavtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna, Tidöavtalet, är en av punkterna att utreda om det behövs särskilda bestämmelser kring ”möjligheten till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning” för doktorander och forskare.

Ojämn fördelning av statliga forskningsmedel

... NICLAS MÅNSSON, professor i pedagogik vid Södertörns högskola, som tillsammans med Lena Johansson, lektor i miljöteknik vid Mälardalens universitet, skrivit En handbok i forskningsetik.

Varför har ni skrivit den?

– Det har ju på senare tid varit mycket diskussion om forskningsetiska prövningar. Men vi ville nyansera det hela, eftersom forskningsetik handlar om så mycket mer, bland annat plagiat och annat forskningsfusk. Vi ville skriva en bok som var specialiserad på forskningsetiskt kunnande och det forskningsetiska regelverket, den kommande generationen forskare ska ju också kunna förstå det här med oredlighet. Vad är det för typ av bok?

– Lite som en lärobok där man utgår från de traditionella etiska perspektiven och ser var man hamnar i forskningsetiska sammanhang. För det finns ju inga forskningsetiska böcker som vänder sig direkt till forskare och doktorander, sådant är oftast inbakat i metodböcker. Eller så är det mer generella forskningsetikböcker.

Vilka vänder ni er till?

– Vi vänder oss till alla som håller på med forskning på universitets- och högskolenivå, doktorander, seniora forskare och handledare.

Hur vill ni att boken ska fungera?

– Som en handbok, en vägledning som är lärande. Men man kan inte se det som en manual, utan forskaren måste utveckla en etisk reflektion över sin praxis. Vi vill också visa att forskningsetik inte är så väldigt svårt som många tycker, om man bara tänker till lite i början.

Per­Olof Eliasson HALLÅ DÄR!

6 av 10 studenter återfinns inom humaniora, konst eller samhällsvetenskap

4 av 10 studenter återfinns inom medicin, naturvetenskap och teknik

Dessa ämnesområden fick

9,6 miljarder av de statliga forskningsmedlen, 21 procent

Dessa ämnesområden fick

Fackförbundet

DIK:

Nästan 6 av 10 studenter återfi nns inom humaniora, konst eller samhällsvetenskap. Men under 2021 fick de ämnena 21 procent av statens forskningsanslag, eller 9,6 miljarder kronor. Motsvarande siff ra för medicin, teknik och naturvetenskap är 35,5 miljarder, visar en rapport från fackförbundet DIK. Förbundet, som organiserar yrkesverksamma inom kultur, kommunikation och reklam, pekar också i sin rapport på hur statliga Vetenskapsrådet fördelat 462 miljoner kronor i stöd till forskning inom humaniora och konst samt 918 miljoner till samhällsvetenskap. Motsvarande siff ra för teknik är 443 miljoner, samti-

35,5 miljarder av de statliga forskningsmedlen, 79 procent

”Humsam är bortprioriterat”

digt som ämnena medicin respektive naturvetenskap fick mer än 2,1 miljarder var. Siffrorna gäller 2022.

DIK kräver därför långsiktiga satsningar på humsam-forskning. Otillräcklig fi nansiering leder till stressade forskare och otrygga anställningsvillkor, säger Anna Troberg, DIK:s ordförande.

– Vi lever i en tid där vi på DIK tror att den kunskap som kommer från de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena kanske behövs mer än någonsin. Då kan vi inte hela tiden dra åt svångremmen. ○

Linus Hellerstedt

Källa: Fackförbundet DIK, uppgifterna är från 2021

Clara Chevalier är historielärare och facklig ordförande för det lokala syndikatet ADEIUNAJ på ytterstadsuniversitetet Universidad Nacional Arturo Jauretche i Argentinas huvudstad Buenos Aires.

Universitetslärare i Argentina oroar sig för framtiden

Nedlagt utbildningsministerium, massiva privatiseringar och frysta anslag. Argentinas universitetslärare menar att den nya regeringens politik äventyrar framtiden för landets statliga universitet.

Det är en av terminens sista dagar innan sommaruppehållet på Universidad Nacional Arturo Jauretche i Buenos Aires-kommunen Florencio Varela, och historieläraren Clara Chevalier springer mellan julavslutningar och avtackningar. Trots en viss uppsluppenhet och den efterlängtade semestern i nära antågande är hon bekymrad.

– Vi svävar i ovisshet inför nästa termin, det enda vi vet är att det kommer bli sämre, säger hon och häller upp nytt vatten i sin matekopp.

När Universitetsläraren träffar henne har det gått fyra dagar sedan den anarkokapitalistiska politikern Javier Milei svurits in som Argentinas president.

– Trots att Milei ännu inte har presenterat

en övergripande ekonomisk plan så vet vi alla hur hans syn på statlig utbildning ser ut. Redan under sin valkampanj pratade han om att privatisera universiteten och införa ett så kallat vouchersystem, där varje student får en individuell skolpeng och där det är efterfrågan som styr, inte utbudet, säger Clara Chevalier, som förutom att undervisa i historia även är ordförande i det lokala syndikatet ADEIUNAJ som är knuten till universitetslärarnas fackförbund CONADU.

HON MENAR ATT Mileis förslag skulle få katastrofala följder för studenterna på hennes lärosäte, som är ett av flera statliga universitet som öppnade i tätbefolkade kranskommuner till Buenos Aires när Argentina fyllde 200 år som republik 2010.

– Inför presidentvalet gick alla fackförbund som engagerar lärare och pedagoger – från förskolenivå till universitet – ihop och skapade en kampanj här i Florencio Varela, som är ett socioekonomiskt utsatt område, för att uppmärksamma och försvara Argenti-

nas mångåriga och välfungerande tradition av kostnadsfri statlig utbildning, berättar Clara Chevalier.

– För våra studenter, som i många fall är de första i sina familjer att studera på universitetet och ofta måste kombinera studierna med heltidsjobb, är det avgörande att det fi nns ett universitet i deras närområde som erbjuder en mångfald av avgiftsfria utbildningar. Att den möjligheten, och därmed studenternas framtid nu hotas, är oroväckande.

CLARA CHEVALIERS ORO delas av Jorge Calzoni, rektor för Universidad Nacional de Avellaneda som också är ett statligt universitet i en av Buenos Aires kranskommuner.

– Förutom Mileis planer på att privatisera universiteten bekymrar det mig att vi inte kommer få höjda anslag nästa år, trots att den ackumulerade infl ationen nu vid årets slut är över 200 procent. Det betyder bland annat att lärarnas löner kommer ligga kvar på 2023 års nivå, trots att priserna har ökat enormt och den nya regeringen redan har tagit bort subventionerna för el, bensin och kollektivtrafi k, säger han.

– Dessutom verkar de vilja sätta stopp för alla renoveringar och nybyggnationer på statliga universitet, trots att de är nödvändiga.

En dryg vecka efter att Universitetsläraren träffat Jorge Calzoni och Clara Chevalier har Argentinas nya regering lagt ner utbildningsministeriet och presenterat flera politiska förslag som mött massivt folkligt motstånd med dagliga gatuprotester. Ett av dem kalllas ”Protocolo Antipiquete” och innebär stora inskränkningar i yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten.

CLARA CHEVALIER ÄR egentligen ledig, men har ägnat en stor del av julhelgen åt facklig organisering och telefonsamtal med kollegor efter lanseringen av presidentens ”nöddekret” med över 300 åtgärder för att avreglera ekonomin, exempelvis massuppsägningar och urholkning av arbetsrätten.

– Det här var värre än vi kunde ana. Förutom att vouchersystemet nu diskuteras på allvar står det också klart att vi kommer få samma ekonomiska anslag som i januari 2023, vilket i dagsläget är så lite pengar att flera universitet nu larmar om att de inte kommer att kunna sätta igång sin verksamhet vid terminsstarten i mars, säger hon.

– Både mitt lokala syndikat och hela vårt fack deltar aktivt i protesterna mot Mileis åtgärder. ○ Clara Lee Lundberg

FOTO: CLARA LEE LUNDBERG

Jorge Calzoni

KU fick svar om lärosätenas styrelser

• Konstitutionsutskottet, KU, har granskat turerna kring lärosätesstyrelsernas kortade mandatperioder och regeringen har nu fått svara på ett antal frågor. Om skälen till beslutet svarar regeringen att säkerhetspolitiken läggs om och att lärosätena ”behöver ha en större förståelse för risker i det nya säkerhetsläget”. Beslutet om kortade mandatperioder fattades 27 april 2023, men de nomineringspersoner som skulle föreslå ledamöter informerades så sent som 24 och 25 april. Enligt regeringen, berodde det på att ”ärendet först vid denna tidpunkt var färdigberett”, skriver man i svaret till KU. Senare i vår kommer KU att besluta om man kommer att gå vidare med ärendet, och då eventuellt kalla upp utbildningsminister Mats Persson (L) till KU.

MarieLouise Samuelsson

Campus Skellefteå

Lärosäten ingår allians i Skellefteå

• Skellefteå kommun har inlett ett samarbete med flera svenska lärosäten. I höst ska den nya alliansen erbjuda utbildningar på Campus Skellefteå. Högskolan Väst startar ett program i tillämpad samhällsplanering och Gymnastik- och idrottshögskolan drar igång kurser inom ledarskap. Mälardalens universitet kommer också starta upp ett tiotal kurser och ett par program. Sedan tidigare bedriver Luleå tekniska universitet och Umeå universitet utbildningar på Campus Skellefteå.

Kajsa Skarsgård

Projekt blev till verktyg mot våld

EU­projektet Unisafe, som handlar om genusbaserat våld inom akademin, är nu avslutat. Forskarna bakom projektet har tagit fram en verktygslåda för att motverka våldet.

Forskare från nio länder vid tio europeiska lärosäten drev det treåriga projektet Unisafe som formellt avslutades i januari 2024. Ett av lärosätena var Örebro universitet, med Sofia Strid som projektledare.

Unisafe handlar om att motverka genusbaserat våld. Något som definieras som fysiskt, ekonomiskt, psykiskt eller sexuellt våld, förklarar Sofia Strid som numera jobbar vid Göteborgs universitet.

handlar om sexuella trakasserier. Men 6 procent har också utsatts för fysiskt våld, samtidigt som 3 procent anger att det rört sig om sexuellt våld.

Inom projektet har forskarna kartlagt ramverk och policyer för genusbaserat våld. Man har också intervjuat utsatta samt utfört fallstudier vid europeiska lärosäten. Totalt innefattas universitet och högskolor i 27 EU-länder, samt i Storbritannien, Serbien, Turkiet, Kanada och USA.

I SAMBAND MED att projektet avslutades presenterade forskarna en verktygslåda för att motverka genusbaserat våld. Den baseras på forskningsresultaten och har tagits fram genom att testa materialet på workshops vid de olika lärosätena.

62

... procent av respondenterna

uppger att de har utsatts för genusbaserat våld i någon utsträckning.

I EN DELSTUDIE inom projektet svarade 42 000 studenter och anställda vid 46 universitet och högskolor i 15 länder. Närmare två tredjedelar, 62 procent, av dem uppgav att de utsatts för genusbaserat våld i någon utsträckning.

Sofia Strid

Av dessa anger 57 procent att de utsatts för psykiskt våld och 31 procent att det

– Så det är inte bara projektets forskare som har arbetat fram verktygen utan vi har gjort det tillsammans med universiteten, säger Sofia Strid.

Verktygslådan består av en kunskapsbas om genusbaserat våld samt en överblick över de olika lärosätenas policyer. Utöver det finns goda exempel, utbildningsmaterial samt handlingsplaner och rekommendationer. Det finns också en guide för hur lärosätena kan utforma en policy och implementera verktyg för att motverka genusbaserat våld.

FORSKARNA BAKOM Unisafe har fåt t 15 miljoner kronor till från EU-kommissionen för en uppföljning som startar i mars. ○

Linus Hellerstedt

Det är viktigt att barn, särskilt från mindre studievana hem, men även alla andra barn, får möjlighet att träffa förebilder och exponeras för de erfarenheter som finns, så de inte begränsas i sina val.”

Adam Altmejd, forskare vid institutionen för social forskning på Stockholms universitet, har studerat varför studenter ofta väljer samma utbildning som sina föräldrar. Läs mer på universitetslararen.se.

Reportaget

Mentorer stöttar studenter

Studenter stöttas för att klara studierna

När Arvid Hedin började studera vid Mittuniversitetet i Östersund var det 26 år sedan han gick ut gymnasiet. Han hade inte rätt studieteknik och var beredd att ge upp. Då fick han stöd av mentorn och adjunkten Lena Lundgren. Modellen som används ska förebygga psykisk ohälsa och göra att färre hoppar av studierna.

text: ANDERS JINNEKLINT

foto: ANNELI ÅSÉN & MATS ANDERSSON

Reportaget

Mentorer stöttar studenter

Kylan har tillfälligt släppt sitt grepp om Östersund när livet börjar återvända till Mittuniversitetet efter julledigheten. Vattnet skvalar ur stuprören när snön smälter på taken, sandbilarna går för högtryck runt hela stan för att i möjligaste mån lindra halkan på isiga gator och gångbanor.

Studenten Arvid Hedin tillhör den – som det verkar – minoritet som rör sig utan dubbar eller broddar under skorna. Han är heller inte sinnebilden av en student sett till ålder, då han började studera först i 45-årsåldern.

– Det var 26 år mellan det att jag gick ut gymnasiet och att jag började på universitetet. Det var kanske mycket det som gjorde att jag behövde ha hjälp, funderar han.

För det blev en stor omställning för Arvid Hedin att gå från arbetet som spårsvetsare vid järnvägen till studier i risk- och krishantering vid Mittuniversitetet. Dessutom innebar det en flytt från familjen i Dalarna, och då främst de två yngsta barnen, 10 och 15 år, som nu bor kvar hos sin mor, Arvids exfru. Arbetet vid järnvägen hade han gärna fortsatt med, men det blev omöjligt då han drabbades av reumatism som gör att han ibland har svårt att röra sig. När det var som värst kunde han inte själv få på sig byxor och strumpor, än mindre ta sig nerför trapporna för att gå och handla, berättar han.

Samtidigt kände sig Arvid Hedin ovan i skolbänken och hade svårt att dels få till en bra studieteknik, dels komma in i det akademiska skrivandet. Han var också ensam och hade föreställt sig att det skulle vara mer föreläsningar och inte så mycket självstudier. Åldersskillnaden till övriga studenter och det faktum att han bor två mil utanför Östersund har gjort att han inte deltagit i studiegrupper tillsammans med andra.

– Då får man ju dra det där lasset själv och det är inte riktigt lika lätt, konstaterar han.

Efter en termin, i början av 2023, insåg Arvid Hedin att han inte skulle klara av studierna på egen hand. Det var då han hittade information om stödprogrammet supported education på Mittuniversitets webbplats. Studenter som har svårt att klara sig igenom tuffa studieperioder kan få samtalsstöd av en lärare som utbildats till mentor. Meto -

”Jag sökte den hjälpen eftersom jag älskar att jobba men inte längre kan göra det jag gjort förut.”

den ska stötta studenter med psykisk ohälsa och motverka att de hoppar av utbildningen. Det är tänkt att komplettera övriga stödfunktioner som studenthälsan. Men till skillnad från exempelvis särskilt studiestöd för studenter med funktionsnedsättningar krävs varken fastställd diagnos eller läkarintyg för att ta del av stödet inom supported education.

– Jag sökte den hjälpen eftersom jag älskar att jobba men inte längre kan göra det jag gjort förut. Så jag måste liksom bli ny på arbetsmarknaden igen. Det finns inga andra alternativ för mig än att klara studierna, säger Arvid Hedin.

HAN TOG KONTAKT med Maria Warne, som är samordnare för supported education vid Mittuniversitetet. Hon ordnade så att Arvid blev ihopkopplad med Lena Lundgren, adjunkt i medie- och kommunikationsvetenskap och en av de tre som är mentorer inom programmet.

– Det var skönt att få en lots igenom studierna. Lena är väldigt pedagogisk, säger Arvid Hedin som bland annat fick tips om hur han kunde lägga upp läsningen.

Han berättar att han tidigare bara tagit boken och läst alla sidor på samma sätt som man läser en roman, sedan blev han trött i huvudet och förstod inte vad han läst. Lena Lundgren tipsade honom om att fokusera på det som står i studieplanen, stryka under och göra anteckningar under läsningen.

– Jag fick också hjälp med en massa saker runt omkring som ledde till att jag fick det att funka på ett annat sätt, säger Arvid Hedin.

Lena Lundgren har sin arbetsplats på universitetets andra campus i Sundsvall så träffarna skedde digitalt, vilket är det vanligaste även i de fall student och mentor finns på samma ort.

Även hon beskriver mentorskapet som en guidning, när Universitetsläraren träffar henne och hennes båda mentorskollegor i den svarta, kubliknande byggnad där hon har sitt kontor.

... studenter, lite drygt, vid Mittuniversitetet har fått samtalsstöd genom supported education sedan starten 2019. Eftersom uppgifterna inte sparas i några register finns ingen exakt statistik.

Både studenter och doktorander kan ansöka om stödet. Det krävs inget läkarintyg eller diagnos.

Sedan 2023 är supported education en permanent del av Mittuniversitetets verksamhet med totalt en heltidstjänst och en budget på en miljon kronor.

Mentorerna poängterar dock att det inte är de som lägger fram lösningarna på studenternas problem.

– Man är så van som lärare att komma med lösningar. Men i supported education ska vi inte göra det. Vi ska ställa frågor och vara en hjälp till självhjälp så att studenterna själva kommer med förslagen till hur de ska lösa sina problem, säger Lena Lundgren.

Hon och mentorskollegan Ulrika Lif, adjunkt i litteraturvetenskap, har 30 procent av sin arbetstid avsatt till

Varje måndag har Lena Lundgren avsatt för mentorskapet inom supported education. De flesta samtalen sker via Zoom från hennes kontor på Mittuniversitetet i Sundsvall.

Reportaget

Mentorer stöttar studenter

supported education. Den tredje mentorn Karl Pettersson, adjunkt i datateknik, har 20 procent. Tillsammans hinner de med att ha ungefär 25 studenter åt gången aktiva i programmet, vilket oftast har räckt för att tillgodose efterfrågan men vid något tillfälle har det varit väntetid. Dessutom har Maria Warne 20 procent av sin tid avsatt till supported education, som därmed totalt sysselsätter en heltidstjänst.

SUPPORTED EDUCATION BYGGER på forskning från Boston University, där det utvecklades som en rehabiliteringsmetod för att studenter med svår psykisk sjukdom skulle kunna fullfölja sina studier, berättar Maria Warne.

Mittuniversitetet har också hämtat inspiration från Hanze universitet i Groningen i Nederländerna som även hållit i utbildningen av Mittuniversitets mentorer. – Hanze universitet har gjort supported education till en mer lättillgänglig stödform för studenter med psykisk ohälsa. Och kanske är det så att vi har tagit in det i ett ännu

Karl Pettersson, Ulrika Lif och Lena Lundgren har utbildats till mentorer inom supported education av professor Lies Korevaar vid Hanze universitet i Nederländerna. Stödsamtalen med studenter har de inom ramen för sina adjunktstjänster.

tidigare skede för att vi ser att möjligheten till stöd är en hälsofråga.

Mittuniversitetet är det enda lärosätet i Sverige som erbjuder supported education. Satsningen började 2019 när Maria Warne fick en förfrågan av Riksförbundet för social och mental hälsa.

– De skulle starta ett projekt i Sverige för att sprida kunskap om det här och behövde referensverksamheter. Jag frågade rektor som sa att det kunde vara intressant och vi kom med som enda universitet, tillsammans med några kommuner och civilsamhällesorganisationer, berättar Maria Warne, som i samma veva sökte interna medel för att själv studera om supported education kunde vara något för Mittuniversitetet.

Maria Warne säger att det var viktigt från början att det skulle vara lärare som stod för stödet och inte till exempel studenthälsan.

– Hälsa är en så viktig del i lärandeprocessen och det handlar ju om stöd i studierna, inte om terapi eller att jobba

”... en del av de studenter som hör av sig är helt enkelt självmordsbenägna.”

med depression eller någonting sådant. Om studenter mår dåligt kan studierna gå dåligt – eller så mår man dåligt �ör att studierna går dåligt, säger hon.

En student som vill ha stöd genom supported education tar först kontakt med Maria Warne, oftast via mejl. Hon bokar då in ett digitalt möte redan inom två dagar.

Maria Warne blir allvarligare.

– Jag är väldigt mån om att få till mötena snabbt och få höra vad det handlar om – för en del av de studenter som hör av sig är helt enkelt självmordsbenägna. Då hänvisar jag dem direkt till primärvården eller studenthälsan.

Om läget inte är akut undersöker Maria Warne om det är någon praktisk fråga som hon kan ordna direkt eller om studenten behöver träffa en mentor.

Den första frågan mentorn ställer vid mötet med en ny student är ”Vill du fortsätta med studierna?”. Förutsatt att svaret är ja blir nästa steg att hitta verktygen för att komma vidare. Varje möte är anpassat till den enskilda individen.

– Vi använder en del formulär där man på ett ganska snabbt sätt ringar in just den här studentens problemområden. Utifrån vad studenten behöver tar vi fram en individanpassad plan, berättar Lena Lundgren.

Ulrika Lif säger att hon ser olika mönster – antingen har studenten studiesociala svårigheter, svårt att klara själva studierna eller både och.

– För en del handlar det mer om studiesociala svårig-

Hit kan du vända dig om du mår dåligt

Om du mår dåligt eller om du har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner ska du inte tveka att be om hjälp genom att kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112. Du kan också kontakta:

○ Mind självmordslinjen, via chatt på mind.se eller telefon 90101.

○ Jourhavande medmänniska. Telefon 08-702 16 80.

○ Jourhavande präst, kan nås via 112.

○ Spes – Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandestöd, telefon 020-18 18 00.

Maria Warne, samordnare för supported education vid Mittuniversitetet, berättar att flera studenter sagt att samtal stödet är ovärderligt.

heter, att det blir problem vid till exempel grupparbeten, att man inte riktigt får göra sin röst hörd. Det kan skapa ångest och annan ohälsa.

Hon räknar upp ett brett spektrum av problem som studenterna kan ha. Någon vågar inte ha kameran på i Zoom, någon annan behöver hjälp att köpa kurslitteratur. Vissa har dålig självkänsla, andra har svårt med det akademiska språket. Men det allra vanligaste är kanske att studenten har så höga förväntningar på sig själv att det skapar prestationsångest.

Det gäller alltså för mentorerna att ställa frågor för att ringa in vad studenten behöver hjälp med.

– Jag lyssnar och ibland prickar man in rätt fråga snabbt, säger Karl Pettersson.

DE TRE MENTORERNA jobbar över fakultetsgränserna och tar emot studenter oavsett ämne, vilket först kunde kännas ovant.

– Från början var jag livrädd när det var ett ämne som jag inte kunde. Jag tänkte att det här skulle ju Ulrika eller Lena kunna ta bättre. Men vi har inte ett ämnesfokus, vi vill bara vara ett stöd. Det fi nns två mål i supported education. Det är inte bara att du ska lyckas i dina studier. Du ska må bra också, säger Karl Pettersson.

Ulrika Lif lyfter fram att stödet är studierelaterat och att mentorerna inte är terapeuter. Men det gäller att veta hur de ska göra om det målas upp en djupare problematik.

– Naturligtvis lyssnar man som medmänniska till en gräns. En del studenter kan ha haft en långvarig kontakt med psykiatrin tidigare, och andra har inte haft någonting, då kan vi tipsa om studenthälsan, säger hon.

Det varierar hur ofta och länge en student behöver ha

”Supported education blir som en sorts inskolning för någon som inte är van vid universitetsmiljön och kanske inte har toppenförutsättningar att lyckas med studierna”, säger studenten Arvid Hedin.

kontakt med en mentor, allt från enstaka träffar till att få stöd under större delen av en utbildning.

– Ibland är det väldigt enkelt. Och då tänker jag att vi har gjort en otrolig vinst för både universitetet och samhället. Att den där människan som ska omskola sig inte ger upp för ganska enkla saker utan att vi faktiskt på bara några timmars insatser har hjälpt dem att vara kvar i utbildningen – det tycker jag känns ganska tillfredsställande, säger Lena Lundgren.

Hon säger att hon har nytta av kunskaperna hon fått som mentor även i sin vanliga roll som adjunkt.

– Det har påverkat hur jag lägger upp mina kurser och hur jag tänker. Jag frågar studenterna: Har ni förstått? Vet alla hur man kommer in i lärplattformen? Har ni varit inne och kollat era resultat?

Hon stämmer av vilka i en ny grupp som behöver extra stöd.

– Det tar några minuter men det kan göra att de stannar kvar på utbildningen, säger Lena Lundgren, som önskar att alla lärare som anställs vid universitetet skulle få en introduktion i supported education, för att kunna anpassa sin undervisning.

– Då har man hjälpt alla andra studenter och sig själv som lärare också. Det skulle vara så himla önskvärt att man fick ut det här sättet att tänka, den här pedagogiken.

MITTUNIVERSITETETS SATSNING PÅ supported education har förlängts i omgångar fram till sommaren 2023 då det beslutades att den skulle bli en permanent del av verksamheten och en del av studentstödet, vid sidan av studenthälsan, särskilt pedagogiskt stöd och den stödverksamhet som universitetsbiblioteket erbjuder.

Maria Warne gläds över satsningen men är kritisk till att

Självklart val för studentkåren att delta i

satsningen

När Emanuel Magnusson blev ordförande för Studentkåren i Östersund 2021 var kåren redan involverad i supported education.

– Jag tror inte det tog många sekunder för min företrädare att svara ja på att vara med i projektet, för det är så himla tydligt att det är studenterna till gagn, säger han.

Emanuel Magnusson vill lyfta fram att studenter, kanske mer än en del andra

”Det är flera som berättar att det här stödet har varit ovärderligt för att de ska kunna fullfölja studierna.”

det drog ut på tiden innan ledningen beslutade att verksamheten skulle fortsätta. Det skapade onödig osäkerhet, menar hon.

Enligt Maria Warne visar studier att mellan 15 och 20 procent av alla studenter till och från upplever psykisk ohälsa och att hälften av dessa behöver stöd för att kunna fullfölja studierna. Mittuniversitetet har inte gjort någon egen forskning på det stöd de ger eftersom underlaget är för litet, men Maria Warne har gjort mindre enkäter och intervjuer med studenter som deltagit.

– Det är flera som berättar att det här stödet har varit ovärderligt för att de ska kunna fullfölja studierna, säger hon.

Studenten Arvid Hedin vet vad stödet betydde för honom. – Jag hade inte orkat. Jag hade inte klarat det. Jag hade helt enkelt inte fått fortsätta för jag hade inte tagit poängen. Så hade det gått, säger han med en axelryckning.

Han tycker att Mittuniversitetet borde marknadsföra supported education mer och introducera det för nya studenter. Han menar att det skulle underlätta för många i hans situation som inte är studievana.

– Utbildningen skulle på det sättet bli mer för alla. För det är ju inte så att den naturliga valsverksarbetaren bara ska avlivas som en dålig jakthund. Och då behöver faktiskt studiemiljön förändras för att uppnå den mångfalden. ○

grupper, påverkas av världshändelser och ett tufft ekonomiskt läge. Då är det inte konstigt om man behöver någon att prata med, menar han.

– Jag tror att alla sådana här extra tjänster är bra för studenter. Särskilt om man är 18–19 år, kommer med en pandemi i ryggsäcken, det är krig i Europa och ekonomiskt kaos.

MÅNGA STUDENTER HAR ett jobb vid sidan av för att klara sig ekonomiskt, men det kan göra att de kommer efter med studierna och blir stressade, enligt Emanuel Magnusson. Just stress och prestationsångest är bland de vanligaste bekymren han möter bland medlemmarna.

– Man känner att man bävar för alla förväntningar. Både i studier, jobb och annat ideellt

engagemang. Kanske från familjen också. Du förväntas vara allt för alla hela tiden. Han säger att kåren i allt större utsträckning hänvisar sina medlemmar till studenthälsan, supported education eller andra stödfunktioner, han tycker att de kompletterar varandra och lyfter fram som en fördel att supported education inte kräver något läkarintyg.

– Jag träffade nyligen en student som uppskattade att få prata med någon utan att det behöver vara en terapeut eller en psykolog. En del tycker att det känns jobbigt att gå till studenthälsan för att det ligger synligt i en korridor, och om man känner att man inte mår jättedåligt men behöver prata med någon, då är supported education perfekt. Det känns modernt.

Anders Jinneklint

Emanuel Magnusson

”Dagböcker är som ett fönster in till det förflutna”

Privata dagböcker berättar om vanliga människors liv och tankar, hur de befäster sin identitet och hur de använder språket. Omvårdnadsforskning visar också att patientdagböcker fyller en viktig funktion inom vården.

”…då såg pappa det skull int blir kallt och då gin vi in och gorde törrpalt och lovisa skar se en liten gran men det var strax qväll, och till och mä lördagsqväl den 24 då rän det hela dagen och vi lappa de kläder …”

Så skriver systrarna Greta Dahlqvist och Lovisa Dahlqvist i sin gemensamma dagbok från gården Anten-Ors i byn Kågeträsk utanför Skellefteå den 21–28 augusti 1891. De berättar om arbetet med jordbruk, skörd och hur mycket de väver och stickar, om årstiderna och det sociala livet på byn; vem som friat till vem, vilka som gift sig eller inte gift sig, vilka som fått barn och vem som dött.

text: Jennie Aquilonius

illustration: Nils ­ Petter Ekwall

systrarna Dahlqvists anteckningar gavs ut i Kågeträskdagboken, volym 2 – En västerbottnisk dagbok 1891–1901 (Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 2022). Ann-Catrine Edlund har forskat på Kågeträskdagboken utifrån ett språkhistoriskt perspektiv. Kågeträskdagboken är skriven på en blandning av riksspråk, som människor skrev på den tiden, och dialekt, som man talade. Eftersom det inte fanns något skriftspråk för dialektala ord och uttryck fick systrarna själva uppfinna det.

– Det är ett unikt historiskt material eftersom vi får ett underifrånperspektiv. De dokument vi använder för att tolka historien är ofta skrivna av någon i maktposition, men här har vi berättelser från vanliga människor som levde vardagen, säger Ann-Catrine Edlund, professor i svenska språket vid Mittuniversitetet.

Hon intresserar sig för så kallade folkliga dagböcker och var huvudredaktör när

– Kan man inte Skellefteåmål är man rökt! Där har jag fått hjälp med transkriberingen av materialet av en kvinna som är uppväxt i Skellefteå. Just nu jobbar jag med en kommentarsvolym som ska sätta in dagboken i ett kulturhistoriskt sammanhang.

I ETT RUM FÖR DAGEN (Umeå universitet 2007) analyserar Ann-Catrine Edlund dagböcker skrivna på 1930- och 1940-talet av pigan Linnéa Johansson och fiskaren och väverskan Julia Englund. Som språkvetare är Ann-Catrine Edlund intresserad av skriftmediet.

– Man brukar tala om att den digitala revo -

lutionen är så otroligt genomgripande i våra liv, men det var betydligt mer revolutionerande i slutet på 1800-talet när alla människor fick tillgång till skrift. Men vad gör de då med den här skriften? Och hur inverkar skriften på deras liv och förståelse av sig själva?

Hon berättar att dagboken blev en möjlighet för både Julia och Linnéa att bekräfta sin yrkesidentitet. När Ann-Catrine Edlund träffade Linnéa berättade hon att hon aldrig hade fått bekräftelse av sina arbetsgivare. Däremot kunde hon skriva i dagboken att hon manglat 33 lakan och 80 handdukar och att händerna var så styva att hon knappt kunde använda dem.

– Hon använde också dagboken som samtalspartner när hon upplevde svårigheter

Ann ­ Catrine Edlund

eller var trött efter hårt jobb. Skrivandet gav både Linnéa och Julia ett något vidgat handlingsutrymme.

HANNA FILIPOVA, DOKTOR i historia och gästforskare vid Göteborgs universitet, forskar om rysk ekonomi och politik under 1600- och 1700-talet, däribland stora nordiska kriget 1700–1721. För henne är dagböcker viktiga källor.

– Personliga dagböcker är som ett litet fönster in till det förflutna och våra föregångares tankar och upplevelser. Det är en unik möjlighet för historiker att fånga något om hur dessa människor tänkte och såg på saker, säger hon. Hanna Filipova letar bland annat efter information om gammaldags läkekonst och ett av hennes favoritdagboksfynd kommer

Hanna Filipova

från en skotsk officer som levde i Moskva på slutet av 1600-talet.

– Han skriver att hans ögon värker och att han är rädd att förlora synen. Läkarens råd är att mannen ska behandla ögonen med droppar baserade på urin, vilket märkligt nog verkar ha hjälpt honom.

Hon berättar att dagböcker från den här tiden handlar mer om vad människor gjort och vad som hänt, snarare än om privatliv och känslor. Den engelske ämbetsmannen Samuel Pepys skrev däremot passionerat om sitt privatliv under åren 1660 till 1669. Han skrev om relationerna med sin fru och sina älskarinnor och om sin egen och fruns hälsa, med

Så kan du använda dagböcker i forskning

Varje dagbok är unik och det kan vara svårt att gå in med färdiga frågeställningar. Dessa kan utformas först när man har bekantat sig med materialet och vilka möjligheter det ger. Man kan förstås komma åt mer övergripande frågor, inom historisk forskning har folkliga dagböcker till exempel använts flitigt för att studera dagsverke, resmönster och så vidare. Men om man ska komma riktigt nära personerna och de miljöer de befinner sig i behöver man närläsa för att se: Vad handlar det här om? Vilka frågor kan jag ställa? Källa: Ann-Catrine Edlund

Forskning

många kroppsliga detaljer. Han tar upp religiösa funderingar, frustrationen över sin karriär och grannens irriterande hund som skäller varje kväll.

– För historiker är Pepys dagbok en viktig källa från den här epoken eftersom den är unik, dels då andra dagböcker från den här tiden inte är så detaljerade, särskilt inte när det gäller det personliga planet, dels eftersom han var en typisk person av sin tid.

Hanna Filipova flydde till Sverige från Ukraina i april 2020. Hon började själv skriva dagbok den 24 februari samma år, den dag då Ryssland inledde sin invasion. Tanken var att samla känslor och erfarenheter för att bidra till källmaterialet för framtida historiker.

– Det var som terapi. Skrivandet blev ett sätt att få ut känslor och försöka hålla ordning på mina kaotiska tankar. Kriget var stressande, oförutsägbart och låg utom min kontroll, men när jag reflekterade genom skrivandet blev det mindre läskigt.

VANLIGTVIS SKRIVER FOLK själva dagbok om vardagliga och dramatiska händelser i sina liv. Men ibland kan man inte det. Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, forskar om patientdagböcker, som sjuksköterskor och ibland anhöriga skriver när människor vårdas på intensivvårdsavdelning och som patienten sedan får ta del av. Dagboken har visat sig öka patienternas förmåga att bearbeta vad som hänt och minska risken för posttraumatiskt stressyndrom.

Åsa Engström

– Patienter som varit svårt sjuka eller med om en olycka är ofta inte medvetna om vad som hänt. Dagboken har en stor betydelse för att få ihop pusselbitarna och förstå. Det skapar en känsla av sammanhang, även om det kan vara smärtsamt, säger Åsa Engström.

Även för närstående är det viktigt att få skriva ner känslor och händelser, det blir ett sätt att sortera, fortsätter hon. För sjuksköterskorna innebär patientdagboken en möjlighet att reflektera över vad som skett, vad man gjort och vilka tankar det väckt.

– Med hjälp av dagböckerna sätter man ord på omvårdnaden på ett annat sätt än i en journal. Det är ett verktyg för sjuksköterskorna att sätta ord på vad omvårdnad är och vad som är av betydelse för den som är sjuk, det är en möjlighet att bli medveten om och förbättra den omvårdnad som ges, säger hon. ○

Så ökar du chansen att förlaget antar ditt manus

Forskarnas vanligaste misstag är att de inte följer instruktionerna från tidskriften de vill publicera med. Det berättar Sofie Wennström, förlagsdirektör vid Stockholm University Press.

– Det är förvånansvärt många som inte läser instruktionerna ordentligt. Vi pratade om det på ett redaktionsmöte senast i dag. Och en redaktör berättade att hon fått refusera ovanligt många artiklar direkt för att de inte passade tidskriftens ämne, säger Sofie Wennström.

Det låter som ett slöseri med tid, för alla inblandade. Hur blev det så?

vetenskapliga tidskrifter och böcker med sakkunniggranskning och öppen tillgång. Hon har förståelse för att man i slutet av en lång forskningsprocess kanske inte alltid orkar anpassa sitt manus perfekt till ytterligare en mottagare, utan skickar in och hoppas att det kan fixas senare i processen.

”Det är jätteviktigt att skriva en bra titel för att artikeln ska hittas.”

– Jag tror att forskarna gör sitt bästa utifrån förutsättningarna de har, men jag ser ofta att de har alltmer bråttom. De upplever att de behöver publicera mer och fortare, men fort och mycket är inte alltid bra.

Sofie Wennström har jobbat i den vetenskapliga förlagsbranschen i 20 år. Först på ett stort kommersiellt förlag, och sedan 2014 på Stockholm University Press som publicerar

– Men det kan absolut minska chanserna att få manuset antaget. Har tidskriften fått tio manus, men bara har plats för fem, så kan redaktören komma att välja dem som inte kräver så mycket jobb. För att öka chanserna att få ditt manus antaget ska du först välja tidskrift och förlag med omsorg. Det är inte nödvändigtvis de mest prestigefulla tidskrifterna som ger din forskning bäst genomslag, påpekar Sofie Wennström.

– Det är bättre att hitta rätt läsekrets, de som forskar på samma ämne och som du kanske kan samarbeta med i framtiden.

FÖR ATT FÖRSTÅ hur en tidskrift tolkar sin läsekrets och vad för slags forskning den publicerar bör du läsa dess policy, liksom titta igenom dess publikationer. Sofie Wennström rekom-

Wennström

menderar också hemsidan thinkchecksubmit.org som stöd för att identifiera skillnaderna mellan seriösa och oseriösa förlag och tidskrifter.

När du valt tidskrift ska du se till att följa dess instruktioner för vad ett manus ska innehålla, hur det ska se ut och hur det ska lämnas in. Våga ställa frågor till redaktören om något är oklart. Är du osäker på om din forskning ens passar tidskriften kan du skicka en kort fråga om det innan du går igenom hela inlämningsprocessen.

– Det är ganska vanligt att redaktörerna får in halvfärdiga manus. Men tidskriftens redaktionella process går ut på att bedöma den vetenskapliga kvaliteten, inte att hjälpa till att skriva artikeln åt någon, säger Sofi e Wennström.

BRISTER I REFERENSHANTERINGEN är en vanlig fallgrop. Likaså att tillstånd saknas för upphovsrättsskyddat material.

Språket är viktigt för att redaktören, och i nästa led sakkunniggranskarna, ska förstå forskningsresultatet.

– Det kanske fi nns redaktörer som gärna gör språkgranskningar, men man ska inte ha den förväntningen på processen utan det ska man ha ordnat innan. Är man osäker på språket ska man ta hjälp av någon.

Skriv inte för långt. Skriv kort och kärnfullt.

– Och det är jätteviktigt att skriva en bra titel för att artikeln ska hittas och locka till läsning. Den ska vara saklig och kan vara ganska innehållsrik. Kärnbudskapet och nyckelorden ska fi nnas där, säger Sofie Wennström.

Hon understryker att det är väldigt ovanligt att ett manus accepteras direkt, utan ändringar.

– En ganska vanlig kommentar är att man inte hittar fram till budskapet för att det är för mycket som är i vägen. ○ Kajsa Skarsgård

Bättre manus – bättre chans

○ Alla tidskrifter och förlag har sin nisch och sina regler. Se till att du följer dessa.

○ Håll en hög språklig nivå. Anlita experthjälp om du behöver.

○ Glöm inte frågor om upphovsrätt och dataskydd.

Handledarskap

De lär studenterna att undvika plagiat

Fyra kollegor vid Umeå universitet ligger bakom en ny webbutbildning som ska lära studenter vid lärosätet att inte plagiera av misstag.

Lärare som berättar och hänvisar till långa texter om plagiat på lärosätenas hemsidor. Det är Satish Strömbergs upplevelse av hur det är för studenter. Han är IKT-coach och adjunkt vid Umeå universitet.

Satish Strömberg

– Och det är just bara information, inte utbildning eller träning. Mest kring vad man får göra och inte får göra samt konsekvenser vid upptäckt av plagiat.

Dessutom – säger han – finns det inget sätt för lärare att få verifierat för sig huruvida en student är utbildad i vad som är plagiat och vad som inte är det.

TILLSAMMANS MED Umeåkollegorna Elena Lindholm, lektor i spanska, Anna-Karin Åsander, universitetsbibliotekarie och Linda Lundmark, universitetsjurist, har Satish Strömberg därför tagit fram en utbildning i hur man som student ska göra för att undvika plagiat.

– Vår erfarenhet av de fall vi haft är att många plagierar omedvetna om vad plagiat egentligen är. Sedan finns det så klart personer som gör det medvetet, men jag upplever det trots allt som en bråkdel, säger Satish Strömberg.

Utifrån arbetshypotesen att det är för krångligt för studenter att ta till sig information om plagiering arbetade de tre kollegorna fram en multimodal webbaserad utbildning.

Tanken är att lärare först ska gå

utbildningen själva för att sedan ladda upp den till studenterna i lärplattformen. Utbildningen är utformad så att läraren kan se till att en student har genomfört den innan hen kan påbörja en uppgift.

UTBILDNINGEN ÄR uppdelad i tre sektioner med övningar. Den första går igenom olika typer av plagiat. Andra sektionen kretsar kring bibliotekets övningar om plagiat och den tredje handlar om proceduren när plagiering upptäcks.

I grunden handlar det om att undvika plagiatfall. Lite som nollvisionen i trafiken, förklarar Satish Strömberg.

– Vi vet att vi inte kommer kunna nå den men vi skulle önska att vi gör det. Att åtminstone kunna plocka bort alla omedvetna fall av plagiat så att studenter inte hamnar i disciplinnämnden, att lärare inte behöver lägga dyrbar tid på att anmäla och att jurister kan göra annat med sin arbetstid.

Flera Umeålärare och studenter har redan laddat ned plagiatutbildningen, som snart kommer att finnas på engelska. ○

Linus Hellerstedt

Fotnot: Plagiatutbildningen �inns tillgänglig för alla på Umeå universitets hemsida. En länk �inns i artikeln på universitetslararen.se.

Sofie

HUSMODELL

Marwa Dabaieh visar en modell av det hus som hon ritat och som byggts i Lund av lera och halm, med en fasad av trä.

Marwa Dabaieh

Hon jobbar för mer naturmaterial i våra bostäder

Marwa Dabaieh, arkitekt och forskare vid Malmö universitet, jobbar för att få fram hus som genererar mindre klimatutsläpp och är helt cirkulära.

Marwa Dabaieh visar en av delarna i ett kylsystem i lera som hon jobbar på för tillfället.

Det ska kunna användas i lägenheter och hus som behöver kylas under varma sommardagar.

– Jag kom på designen när jag tittade på hur den övre delen av vattenpipor är konstruerade, säger hon.

Systemet kräver ingen elektricitet utan fungerar med hjälp av aerodynamikens lagar och naturmaterial, det är så Marwa Dabaieh helst arbetar, ett av hennes expertområden är passiv kylning.

högskola och en postdok vid dåvarande Malmö högskola.

Hennes expertis är inom hållbar och miljömedveten arkitektur och de senaste tjugo åren har hon arbetat med det. Intresset för ämnet kommer hemifrån. Hennes mamma var väldigt fascinerad av den kända egyptiska arkitekten Hassan Fathy som bland annat jobbade för att återinföra lera som byggmaterial.

text: Jennie Krook

foto: Emma Larsson

– Vi siktar på att få till tio graders temperaturskillnad med hjälp av systemet, just nu har vi uppnått sex grader, säger hon.

Innovationen beräknas vara klar till sommaren och testas just nu både i Sverige och i Egypten som Marwa Dabaieh kommer från. Hon utbildade sig till arkitekt där och kom till Sverige första gången för att delta i en Sidakurs på Lunds universitet. Efter masterstudier i Egypten sökte hon sig tillbaka till Sverige för doktorandstudier vid Lunds tekniska

– Hon pratade mycket om honom, och när jag var 15 år åkte vi till övre Egypten för att se på de historiska byggnaderna där, och sedan bestämde jag mig för att jag ville bli arkitekt. Mamma är en av mina största supportrar i mitt arbete i dag.

Hur skulle du beskriva ditt arbete för någon som inte är insatt i ämnet, vad jobbar du för?

– Jag jobbar för att hjälpa människor att kunna bo bra och hälsosamt utan att behöva betala för mycket för det. Använda naturens krafter mer, de skickar inte så höga elräkningar varje månad.

Marwa Dabaieh fortsätter:

– Vi spenderar nästan 90 procent av vår

Mötet Marwa Dabaieh

”Vi spenderar nästan 90 procent av vår tid inomhus, mitt mål är att luften där ska bli minst lika bra som den utomhus.”

tid inomhus, mitt mål är att luften där ska bli minst lika bra som den utomhus.

Vad är det svåraste med att jobba med hållbarhetsfrågor enligt dig?

– Det finns många utmaningar men attityden är nog den största. Mycket av det vi behöver göra är annorlunda från vad vi lärt oss, det är mycket som behöver ändras.

Hon berättar skrattande att det är väldigt vanligt att hon får frågan ”har det gjorts förut?”, när hon föreslår nya lösningar inom byggsektorn.

– Men om det hade gjorts förut så hade jag ju inte behövt forska på det.

Hon tillägger att det till viss del finns saker som gjorts förut, av det hon jobbar med, men kanske inte exakt likadant. Hon hämtar sin största inspiration från det som kallas folklig arkitektur, där hon främst tittat på hur ursprungsbefolkningar konstruerat sina hus. Under fyra år studerade hon jordhus i öknen

i Egypten vilket för alltid förändrade hennes sätt att arbeta, säger hon.

– Där lärde jag mig ett helt nytt alfabet inom arkitektur. Till exempel använder de hela palmen när trädet inte längre är användbart för att producera dadlar. De använder trädstammen, bladen och grenarna vid byggnadskonstruktion, eller vid tillverkning av dörrar och fönster och till hushållsverktyg, inte bara vissa delar. Ingenting går till spillo, det finns ett helt annat cirkulärt tänkande där.

Det nya alfabetet använder hon dagligen när hon undersöker nya lösningar, men det var kanske främst genom ett praktiskt exempel i Lund som hon kunnat visa upp lösningarna för resten av branschen, och även allmänheten. Det var under arabiska våren som idéerna till temporära bostäder för flyktingar började formas. Det var ovanligt kallt under 2014 och 2015 vilket gjorde att både barn och äldre dog av kylan i flyktingläger i Mellanöstern, något som påverkade Marwa Dabaieh starkt.

än ett passivhus, det producerar mer förnybar energi än det använder och är helt cirkulärt eftersom man endast använt material som strå, vass, lera och trä.

– När jag visar ett praktiskt exempel händer det grejer. Huset i Brunnshög var en riktig gamechanger för mig.

Konceptet med huset har utvecklats till något som Marwa Dabaieh kallar ”Z free home” och som handlar om att använda det som finns lokalt.

– Det finns en stor och outnyttjad potential för mer lokala och biobaserade material i de nya hus som konstrueras i Sverige. Ta Skåne som exempel, här kan man använda mycket mer halm, vass, sjögräs och lera, i alla fall den lera som inte kan användas till jordbruk, säger Marwa Dabaieh.

Byggbranschen, som är känd som en ganska konservativ bransch, lägger i dag mycket resurser på att sänka sina koldioxidutsläpp och ta fram nya mer hållbara lösningar. Enligt Marwa Dabaieh har det hänt mycket de senaste åren. Men det går fortfarande långsamt, både vad gäller regelförändringar och utbildningsmässigt. Hennes medskick till politiker är att de behöver lyssna lite mer på vad som behövs och prata lite mindre.

– Det finns en anledning till att vi har två öron men bara en mun, de ska användas mer, säger hon.

Marwa Dabaieh ...

... är 45 år och arkitekt, professor och docent. Hennes inriktning som forskare är biogeometri samt hållbar och miljömedveten arkitektur. På fritiden ägnar hon sig gärna åt bågskytte och att läsa, spela tennis, yoga, simma och dreja.

Marwa Dabaieh fick Elna Bengtssons stiftelsespris för vetenskaplig forskning 2012 för sitt doktorandprojekt om folklig arkitektur. Hon har publicerat över 80 manuskript och fem böcker inom områdena folklig arkitektur, hållbar och miljömedveten design, energieffektiva byggnader, nollutsläppsdesign, koldioxidneutral arkitektur, hållbart bevarande, design och byggande med naturmaterial och biogeometri.

HON ANSÖKTE OM forskningsmedel för att utforma en temporär bostad för flyktingar, en lösning som var anpassningsbar till olika klimat och som även snabbt och kostnadseffektivt kunde ge skydd till människor som tvingats fly från sina hem till säkrare platser.

Resultatet blev ett living-lab-projekt där sju flyktingar har byggt en temporär bostad på 37 kvadratmeter i Brunnshög i Lund. Endast två av dem hade utbildning i måleri och enklare byggnadsarbeten sedan tidigare.

– De andra visste ingenting. Det var avsiktligt eftersom det är en gör-det-själv-process. I huset har Marwa Dabaieh använt sig av äldre lösningar och tillämpat dem på nya sätt, till exempel genom att bygga en jordkällare under huset som fungerar som kylskåp, dit livsmedel sänks ned.

Enligt henne är huset mer energieffektivt

MARWA DABAIEH VILL även lyfta behovet av nya utbildningar, där fler får lära sig att tänka så som hon lärde sig under sina år i öknen.

– Vi behöver hela utbildningar där man lär sig grunden i hur man bygger hållbart, inte bara lite spridda kurser här och där.

Hon har varit med och tagit fram en ny kandidatutbildning vid Malmö universitet som hon kommer att vara programansvarig för. Utbildningen har namnet Hållbar arkitektur och urban gestaltning och är tänkt att ge kunskap om byggnader och byggd miljö utifrån ett socialt, politiskt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.

Det nya programmet håller även kvar Marwa Dabaieh, eller bidrar i alla fall till att hon stannar i Sverige.

– Att vara med och skapa ett sådant här

NATURMATERIAL

Marwa Dabaieh jobbar för att vi ska bygga med naturmaterial. I Lund har hon designat ett hus som byggts av bland annat lera och halm.

Mötet Marwa Dabaieh

HÅLLBAR UTVECKLING

I Malmö universitets verkstadslokaler har Marwa Dabaieh arbetat fram ett kylsystem i lera, med inspiration från en vattenpipa.

program är en av mina drömmar, så jag vill vara kvar i alla fall i några år till och se hur det utvecklar sig.

Hon älskar att se passionen som finns hos studenterna hon undervisar för att testa nya saker. Samtidigt är det inte helt lätt att som lärare prata om den ohållbara situationen planeten och mänskligheten befinner sig i.

– Jag brukar säga att jag är ledsen för situationen de ärvt från tidigare generationer, men att de ändå måste vara med och ta ansvar, vi har inget annat val än att försöka förändra situationen, vi måste ju försöka.

MARWA DABAIEH JOBBAR tillsammans med två assistenter, en av dem jobbar från Kairo, dit hon även själv åker ganska ofta, till vad hon beskriver som ett ”fun lab”. På ett tak i Egyptens huvudstad testas flera av de lösningar Marwa Dabaieh och hennes assistenter forskar på, just nu är det kylsystemet i lera som testas.

– Här leker jag med olika lösningar, jag jobbar lite tvärtom kan man säga, ofta tar jag

först fram en modell, sedan forskar jag på den, berättar hon.

Det finns uppenbara skillnader i hur innovationerna hon jobbar med kommer att fungera i de olika länderna. I Egypten finns behov av att kyla husen medan vi oftast behöver värma husen i Sverige, även om de behoven också ändras lite efterhand i och med klimatkrisen där värmeböljor under sommaren är något man behöver ta höjd för när man bygger även i Sverige.

Samtidigt finns det många likheter inom husbyggande i världen, där samma principer kan användas, fast ibland bara omvänt. Marwa Dabaieh har även studerat samisk arkitektur och ser många likheter med husen i Egyptens öken.

– Våra behov handlar till största delen om att antingen skydda sig från värme eller kyla. Sen finns ett visst behov av komfort, och vissa kulturella normer och skillnader som påverkar arkitekturen. Men grunden är densamma.

Anledningen till att Marwa Dabaieh åter-

vände till Sverige efter sina postdoks – hon hade först tänkt jobba i Egypten – är att det fanns mer resurser för att genomföra projektet med huset i Brunnshög.

– Det hade varit mycket svårare att få till i Egypten, säger hon.

Sättet att forska skiljer sig åt mellan de olika länderna, enligt Marwa Dabaieh.

– I Sverige är arbetsgången ”research and development" men i Egypten är situationen oftast mer akut med bostadsproblem och humanitära kriser, vi behöver lösningarna snabbare och har inte tid att lägga åratal på olika undersökningar, så utvecklingen sker parallellt med forskningen.

Överlag upplever Marwa Dabaieh att det mesta går långsammare i Sverige.

– När jag jobbade med huset i Brunnshög sa min chef till mig att jag var den enda på tåget just nu, att alla andra sitter och väntar på att se om det är tillräckligt säkert att stiga på. Ibland blir det lite ensamt på tåget, och att jobba för lösningar som inte är praxis i dag. ○

Inom akademin är vikten av förutsättningslös grundforsk­

ning självklar för vissa forskare, men mindre relevant för andra.

Det finns många historiska exempel på vilken stor betydelse grundforskningen har haft för samhällets utveck­

ling. Finns det tillräckligt

med plats för den fria nyfikenhetsdrivna grundforskningen i dag?

text: Lisa Beste

illustrationer: Nils­Petter Ekwall

Sid. 33

Samhället behöver fri grundforskning

Sid. 36

Akademisk frihet inte lika viktig i målforskningen?

Sid. 37

“Det blir bäst om forskare styr över forskningen”

Sid. 38

“Fri forskning finns i dag och behövs i morgon“

Samhället behöver fri grundforskning

Studier visar att den banbrytande forskningen i världen avtar inom många vetenskapliga discipliner. Vad är orsakerna till det och hur kan man skapa bättre förutsättningar för fri nyfikenhetsdriven forskning?

I sin Nobelprisföreläsning tackade den österrikiske Nobelpristagaren i fysik 2022, Anton Zeilinger, skattebetalarna för att de ger pengar till forskarna. Han beskrev också den speciella akademiska miljön han befunnit sig i under sin karriär, där det var självklart att ägna sig åt grundläggande forskning.

Enligt Zeilinger hade det i dag varit helt omöjligt att söka pengar för den forskning han genomförde på 1980och 1990-talet, eftersom ”när man ansöker om pengar nu för tiden, måste man skriva ner vad man har för mål, vad man vill uppnå inom fem år, och man måste skriva ner vil-

Fokus

ken metodik man ska använda”. Uppgifter som han inte hade kunnat ange i förväg, om sin forskning.

Zeilinger poängterade också att idéer kan vara rätt även om de låter fel när man argumenterar för dem. Att en forskares intuition kan vara mycket starkare än logiska argument. I början av föreläsningen belyste han även vikten av att vara nyfiken när man är forskare.

Zeilingers och andra fysikers grundforskning om sammanflätning av partiklar som befinner sig på avstånd från varandra, har fått oanade tillämpningar i utvecklingen av bland annat kvantdatorer och avlyssningssäker krypterad kommunikation.

”Jag är rädd för att den fria nyfikenhetsdrivna forskningen håller på att få för lite plats.”

ÄR DEN HÄR typen av grundforskning på utdöende?

Enligt en artikel i Nature förra året sker banbrytande forskning alltmer sällan i relation till de stora volymerna vetenskapliga arbeten som publiceras. Författarna till Natureartikeln analyserade 45 miljoner artiklar över sex årtionden och såg att studier mer och mer befäster det vi redan vet. Antalet publicerade artiklar har ökat exponentiellt de senaste decennierna, samtidigt som framstegen avtar inom i stort sett alla vetenskapsområden. Författarna tillskriver denna trend till att forskare av i dag har snävare kunskap, och till skiftande intressen hos finansiärer och forskare. Fokus på kvantitet i stället för kvalitet och forskares brist på tid är andra orsaker till att förekomsten av banbrytande arbeten minskat.

För att främja banbrytande vetenskap föreslår författarna att forskare ska uppmuntras att studera brett och ges tid att hålla jämna steg med den snabbt expanderande kunskapsfronten. De spekulerar i att lärosäten skulle kunna belöna kvalitet framför kvantitet, och statliga forskningsfinansiärer föreslås ompröva sin organisation och sina strategier och våga investera i mer riskfyllda projekt.

CHRISTINA MOBERG ÄR professor emeritus i organisk kemi vid KTH. Hon har engagerat sig starkt för den fria forskningen, bland annat i sin roll som preses för Kungliga Vetenskapsakademien 2015 till 2018.

Christina Moberg

I en artikel i Dagens Nyheter skriver hon: ”Våra politiker vill gärna tro att de kan styra framsteg genom riktade satsningar. Men värdefulla upptäckter dyker upp där ingen kunde ana att man skulle leta. Statsmakternas strategiska satsningar leder däremot sällan ut på de okända haven, för en strategisk plan börjar med kartläggning av den rådande situationen och definierar målen utgående från den.”

Den ökande andelen strategisk forskning på bekostnad av medel till grundforskning oroar henne.

– Jag är rädd för att den fria nyfikenhetsdrivna forsk-

Nyfikenhetsdriven forskning

Fyra exempel på oförutsedd samhällsnytta sprungen ur ”ostrategisk” grundforskning

Penicillinet. Det klassiska exemplet på oväntad nytta, från en bakterieodling på ett laboratorium. På 1920-talet tog den skotske forskaren Alexander Fleming vara på bakterier som hade förstörts av mögel, och upptäckte det bakteriedödande ämnet. Andra forskare vidareutvecklade och massproducerade sedan Flemings grundupptäckt som räddat livet på miljontals människor.

Magnetkameran. En uppfinning som hjälper läkare att snabbt och utan ingrepp kunna undersöka organ, ställa diagnoser och fatta beslut om vilken behandling som passar bäst. Bakom tekniken ligger flera årtionden av grundläggande forskning om atomkärnor, magnetfält, radiovågor och kemiska analyser av molekyler.

Gensaxen. Forskarna Emmanuelle

Charpentier och Jennifer Doudna forskade om bakteriers förmåga att försvara sig mot angripande virus. De upptäckte bakteriernas försvarsmekanism Crispr/Cas9 som nu utvecklats till ett viktigt genetiskt verktyg inom medicinen och jordbruket. Med gensaxen kan forskare ”laga” arvsmassan hos djur, växter och mikroorganismer med hög precision.

Smarta mobiltelefoner och internet. I vårt samhälle i dag är många människor ”ett” med sin mobiltelefon. Hur klarade vi oss ens utan den? Grundforskning inom matematik, materialforskning, partikelforskning, fiberoptik och elektronik har bidragit till att vi kan sitta och surfa på bussen, hitta rätt med gps, söka information lätt och kommunicera över hela världen.

Fokus

ningen håller på att få för lite plats, och att vi människor går miste om viktiga rön på grund av det, säger Christina Moberg.

Hon har varit med i styrelsen för Danmarks grundforskningsfond och lyfter den som ett exempel på en relativt liten forskningsfinansiär som gjort stor nytta för den fria forskningen i Danmark.

– Fonden har bara forskare i styrelsen, den ger långsiktiga forskningsmedel till nya djärva idéer. Jag tycker att det behövs en sådan statligt finansierad fond i Sverige också. Den idén går emot föreställningen att det skulle bli bättre med större och färre myndigheter för forskningsfinansiering än vi har i dag. Jag tror att det behövs pluralism, det vill säga flera organisationer som fungerar på lite olika sätt och ger forskningsanslag från olika vinklar. Det blir för enkelspårigt annars, säger Christina Moberg.

”Skulle vi kunna se hundra år framåt i tiden så skulle vi säkert bli förvånade över vad mycket nytt som finns.”

CHRISTINA MOBERG skrev sin artikel i DN i sammanhanget att FN förkunnat att 2022/2023 skulle vara det internationella året för grundforskning för hållbar utveckling. Ett initiativ för att uppmärksamma att grundläggande vetenskap är avgörande för framsteg inom medicin, industri, energiplanering, miljö, kultur med mera, och i förlängningen ökar samhällets välbefinnande.

Samtidigt som vårt sätt att finansiera vetenskap i dag bidrar till färre oväntade rön, kan det också vara så att vi börjar närma oss en punkt då det inte finns så mycket mer banbrytande kvar att upptäcka?

– Det finns personer, inklusive forskare, som har sagt så vid olika tillfällen, och det har i efterhand visat sig vara fullständigt fel. Med tanke på det så tror jag att det finns väldigt mycket mer att veta och vi kommer fortsätta upptäcka helt nya saker. Skulle vi kunna se hundra år framåt i tiden så skulle vi säkert bli förvånade över vad mycket nytt som finns.

Christina Moberg håller med om att den banbrytande forskningen blir lidande när kvantitet värderas högre än kvalitet.

– Jag har suttit i vetenskapspaneler sedan 1980-talet och sett den här utvecklingen. På 1980-talet läste vi forskarnas artiklar och granskade deras tidigare arbeten på ett mer noggrant sätt. Det hindrar givetvis inte att bedömningarna kunde vara subjektiva, men man tvingades sätta sig in i arbetena. Nu är det lättare att titta på kvantitativa data, antal publikationer och citeringar. Det här gör att en forskare som har tio mediokra publikationer på ett år ibland kan rankas högre än en forskare som har en mer banbrytande artikel. ○

Akademisk frihet inte lika viktig i målforskningen?

Per Lundin, historiker vid Chalmers, kartlägger hur pengar flödat från stat till forskning. Vi frågar honom om bakgrunden till svensk forskningspolitik och förutsättningarna för fri forskning ur ett historiskt perspektiv.

Under 1950- och 1960-talet utgjorde den icke-akademiska tekniska forskningen en stor del av forskningen i Sverige. Försvarets forskningsanstalt hade en större forskningsbudget än KTH och Chalmers tillsammans.

– Den militära forskningen var väldigt stor. Teknikvetenskapen dominerade, och en mycket stor del av den var målorienterad uppdragsforskning, säger Per Lundin som är biträdande professor i teknik historia.

Från och med slutet av 1960-talet förändrades detta.

– Det som hände på 1960-talet var att universiteten började växa och då blev det en tyngdpunktsförskjutning från den målorienterade forskningen till grundforskningen. Sedan har universiteten vuxit ytterligare genom att ta till sig mer och mer externfinansierad uppdragsforskning, förklarar Per Lundin.

DET HAR FÖRSTÅS sett lite olika ut inom olika vetenskapsområden och på olika lärosäten. Per Lundin har till exempel studerat den lantbruksvetenskapliga forskningens utveckling i Sverige. En stor del av den var länge uppdelad på institut som bedrev tillämpad, målorienterad forskning på uppdrag av jordbruksnäringen eller skogsnäringen. Skogshögskolan och Lantbrukshögskolan hade friare villkor med mer plats för nyfikenhetsdriven forskning.

– På 1960-talet förde man in instituten under högskolorna och till slut, 1977, slogs allt ihop och bildade Sveriges lantbruksuniversitet. Det här innebar att forskningen under högskolorna, som till stor del bestått av fri forskning, till synes blev mer och mer tillämpad efter sammanslagningen, säger Per Lundin.

I samband med att uppdragsforskningen ”flyttade in” på universiteten uppstod en målkonflikt. Inom målorienterad forskning är det ganska oproblematiskt att jobba med uppdrag. Den uppfattningen krockade med bilden av att forskningen måste vara fri och nyfikenhetsdriven, och att forskaren själv ska välja sina forskningsfrågor.

– Den här krocken mellan två olika sätt att se på forskning ser vi fortfarande i och med att beroendet av externa finansiärer ökar. För vissa typer av forskningsutförare blir den akademiska friheten inte lika viktig, säger Per Lundin. Den nyfikenhetsdrivna forskningen utgör en betydligt

Per Lundin

mindre del av lärosätenas verksamhet än den gjorde för 30 till 40 år sedan. Kan trenden vända?

– Det finns ett behov av uppdragsforskning eller målorienterad forskning. Jag menar inte att sådan forskning inte ska finnas, men den kanske skulle organiseras i andra former, till exempel i institut. Med den modellen skulle vi få mindre universitet som ägnade sig mer åt fri nyfikenhetsdriven forskning.

EN ANNAN FAKTOR som gör forskningen ofri är att den ofta behöver ske i projektform på cirka tre år. Det hänger ihop med kraven på att utvärdera forskare med jämna mellanrum. Staten och andra finansiärer behöver få veta vad de får för pengarna. Forskare får hoppa från tuva till tuva och det skapar en ryckighet i forskningen.

– Den tidiga forskningsfinansieringen som kom i projektform på 1940- och 1950-talet, var mer tänkt som extra pengar för att katalysera ny forskning. Tanken var nog inte att forskare skulle bli beroende av projektfinansieringen så som de blivit i dag, säger Per Lundin.

Med rätt fingerfärdighet kan forskare hitta forskningsmedel från olika ställen och sätta ihop flera projekt till något större och mer långsiktigt.

– En modell som skulle kunna ge individuella forskare mer frihet och möjlighet att långsiktigt bygga upp sin forskning vore om man skulle ha högre krav på inträde i forskningsvärlden, men när man väl har trätt in så får man tillstånd att tänka långsiktigt. ○

Det här är fri forskning

I SULF:s skrift Om akademisk frihet skriver Shirin Ahlbäck Öberg om vad akademisk frihet är, vilka hinder som finns och hur vi kan skydda den.

Det finns stor variation i hur människor tolkar och använder begreppet akademisk frihet, och på vilken nivå friheten diskuteras. Ur allmän utgångspunkt betyder det ofta en försäkring om ”möjligheten till fritt kunskapssökande vid universitet och högskolor – det vill säga, som en förutsättning för att ett fritt kunskapssökande och -förmedlande ska kunna ske utan hänsyn till hur sådan kunskap tas emot av politiska, ekonomiska eller andra intressen” (Citat från Om akademisk frihet).

Flera faktorer påverkar forskares förutsättningar att bedriva fri nyfikenhetsbaserad forskning:

○ Illiberala strömningar i politiken och samhället.

○ Överstyrning inom akademins förvaltning.

○ Ökad andel riktade forskningsmedel på bekostnad av andelen fria forskningsmedel.

○ Forskningsetikens gränser och tillämpningen av etikprövningslagen.

”Det blir bäst om forskare styr över forskningen”

Om Alexander Fleming hade varit forskare i dag, hade han haft tid att upptäcka penicillinet?

Bristen på tid är ett stort hinder för nyfikenhetsdriven forskning, menar Ronnie Berntsson, ordförande för Sveriges unga akademi.

Enligt historien var Alexander Flemings arbete baserat på en kombination av observation och nyfikenhet. Under sina experiment märkte han av en slump att mögel av släktet Penicillium hade antimikrobiella egenskaper som hämmade tillväxten av bakterier. Det banbrytande fyndet markerar början på antibiotikans era och det förändrade den medicinska vetenskapen i grunden.

”Dagens finansieringssystem är för kortsiktigt. Det blir för lite pengar till individuella forskare.”

Flemings arbete är ett klassiskt exempel på vikten av öppenhet för oväntade upptäckter inom forskningen. Uppenbarligen hade han tid att följa upp ett sidospår som han snubblade över i sitt laboratorium. Ronnie Berntsson är docent i medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet. Han är också ordförande för Sveriges unga akademi. Enligt honom är det tidsbrist snarare än något annat, som är det största hindret för nyfikenhetsdriven vetenskap och banbrytande rön i dag.

– Det varierar förstås med vilken sorts tjänst du har och vilken disciplin du tillhör. Men min uppfattning är att det är ganska få forskare som är så pass välfinansierade att de kan ta sig friheten att följa osäkra sidospår, säger han.

Forskare är stressade över att behöva ägna mycket tid åt att förnya sin finansiering inom de tidsramar som är satta av forskningsfinansiärerna.

– Dagens finansieringssystem är för kortsiktigt. Det blir för lite pengar till individuella forskare och projekten är för korta för att man ska våga satsa på de osäkra korten. Fler forskare skulle behöva långsiktiga anslag.

Förutom låsningar orsakade av tidsbrist, är den akademiska friheten också begränsad på så sätt att forskare behöver anpassa sig efter vad det över huvud taget går att söka pengar för.

– Akademisk frihet kan aldrig vara total. Det är klart att

Ronnie Berntsson

Fokus

Nyfikenhetsdriven forskning

”Forskarrepresentationen är för låg i de föreslagna myndigheterna för strategisk forskning och innovation.”

forskare vinklar sina ansökningar så att de passar för de olika utlysningarna som finns. Det blir ett värre problem när det kommer politiska krav på att en större andel av forskningspengarna ska utlysas inom vissa snäva nischade ämnen. Både jag och Sveriges unga akademi förespråkar breda öppna utlysningar för att finansiera den bästa forskningen, säger Ronnie Berntsson.

För andra verksamheter som finansieras av skattepengar är det allmänt accepterat att politiken styr vad pengarna ska gå till. Varför ska forskningen vara fri?

– Forskare är bättre än politiker på att identifiera vilka områden som är intressanta att forska om för framtiden. För att få den bästa forskningen så måste den vara fri. Politiker och andra aktörer i samhället kan fatta taktiska beslut och säga att nu måste vi beforska just det här ämnet, för att det finns ett problem om just det här i dag. Det kan vara relevant, och vi behöver ha applicerbar forsk-

”Fri

forskning finns i dag och behövs i morgon”

I forskningsfinansieringsutredningens slutbetänkande föreslås en ny myndighetsstruktur för finansiering av forskning och innovation.

I förslaget utgör (1) fri nyfikenhetsbaserad forskning och (2) internationellt konkurrenskraftig och banbrytande forskning två av de sju viktigaste kriterierna för framtidens statliga externa finansiering.

Ingrid Petersson ledde utredningen.

– Uppbyggnaden och styrningen av myndigheterna i det nya förslaget, ska värna om den fria forskningen. I dag har Vetenskapsrådet också tematiskt styrda delar, till exempel i form av nationella program. Det tänker vi inte att den nya Vetenskapsmyndigheten ska ha, förklarar hon.

Enligt utredningen behöver framtidens svenska forskningsfinansiärer också ett nytt

ning också. Men vi behöver en stor andel fri grundforskning som grundbult, eftersom politikerna och samhället helt enkelt inte vet vilka utmaningar vi har om 20 till 30 år. Ett talande exempel är covid-19-vaccinen som kunde utvecklas så snabbt i samband med pandemin. Många års grundforskning ligger bakom olika metoder som gjorde att man på rekordtid kunde få fram dessa vacciner.

Inom Sveriges unga akademi diskuterar ledamöterna fri och nyfikenhetsdriven forskning ganska mycket just nu, i och med att de skriver ett remissvar på Forskningsfinansieringsutredningen som kom i oktober. Den utredningen föreslår att tre nya myndigheter ska fördela all statlig extern konkurrensutsatt finansiering: Vetenskapsmyndigheten, Myndigheten för strategisk forskning och Innovationsmyndigheten.

– Det finns flera bra förslag i utredningen, men det finns också ett par riktigt stora problem med förslaget, som gör att jag och Sveriges unga akademi inte tycker att det är bra. Forskarrepresentationen är för låg i de föreslagna myndigheterna för strategisk forskning och innovation. Det betyder att det kan bli väldigt politiskt styrt, mer nischat, mindre öppet och i och med det sämre kvalitet på den strategiska forskningen. Det behövs både fri nyfikenhetsdriven grundforskning och strategisk forskning, och båda behöver ha fokus på kvalitet, säger Ronnie Berntsson. ○

arbetssätt för att stimulera banbrytande forskning.

– Ett sätt vore att avsätta medel för banbrytande forskning som beviljas direkt från Vetenskapsmyndighetens styrelse. De pengarna skulle ge ett bredare scoop än vad Vetenskapsrådets eller den framtida Vetenskapsmyndighetens ämnesråd inrymmer. Därifrån skulle forskare till exempel kunna kombinera discipliner, till exempel medicin och teknik, i sina ansökningar. Vi föreslår dessutom en struktur som gör det möjligt att se mer till själva forskningsprojekten som sådana, snarare än att se till vad forskarna som ansöker om medel har gjort förut. Det kanske gör att en del yngre forskare har större möjlighet att få pengar, säger Ingrid Petersson.

Vilka är de mest betydande skillnaderna mellan det nya föreslaget och dagens struktur för forskningsfinansiering i Sverige?

– Vi skulle få ett system som inte är så splittrat. Det behöver bli tydligare vad de olika finansiärerna ska finansiera och vem det är som bestämmer över vilka pengar. Förhoppningsvis blir det inte lika många

småutlysningar som tidigare, i det nya systemet. De fem största finansiärerna hade cirka 800 utlysningar under fyra år, det upptar för mycket kapacitet. Forskarna skulle behöva skriva färre ansökningar, redovisningar och uppföljningar, då blir det mer tid till forskning.

DET ÄR EN politisk fråga, hur mycket skattepengar som ska gå till fri forskarstyrd grundforskning och hur mycket som ska gå till strategisk, tematisk forskning. Utredningen tar inte ställning till balansen mellan dessa typer av forskning.

– Det finns en flexibilitet i systemet som gör att regeringen kan bestämma om det är forskare eller andra som ska sitta i styrelserna för de nya myndigheterna, säger Ingrid Petersson.

Samtidigt poängterar hon att det finns en rimlighet i att samhället är med och bestämmer hur en del av forskningspengarna ska användas, på övergripande nivå.

– Jag tror inte att vi skulle ha samma uppslutning kring forskningspolitiken om det bara var forskare som fritt bestämde över forskningen.○

Ingrid Petersson

Julia Falk

Kopplar spiritism till vetenskap

Julia Falks avhandling handlar om spiritismen i det sena 1800­talets Stockholm, och dess försök med att skapa en brygga till vetenskapen.

I Stockholms kulturliv under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns ett intresse för spiritismen. Det vill säga tron på att det går att kommunicera med andar och att det är någonting bra som det går att lära sig något av.

– Även om inte jättemånga var spiritister, är det här ett samhällsskikt och en tid som är ganska omskriven. Stockholms kulturliv under slutet av 1800-talet är en betydelsefull period med många betydelsefulla personer och för att förstå den bättre så tror jag att vi måste förstå spiritismen bättre, säger Julia Falk.

Det hon vill lyfta fram är hur de som faktiskt var spiritister blandade en kristen grund och tron på andar med vetenskapsanspråk. I en tid då både kyrkans och naturvetenskapens roll i samhället var under förändring.

– De menade att man genom spiritismen kunde göra en brygga mellan naturvetenskap och kristendomen, och då vetenskapligt bevisa kristendomens mirakel. De upplevde en kris i samhället där kristendomen genom naturvetenskapen förlorade sin position som den haft innan. Samtidigt var de väldigt positiva till vetenskapen och ville därför bygga den här bryggan.

EFTER DISPUTATIONEN HAR Julia Falk tänkt söka forskningspengar på ett projekt om samma tidsperiod, men fokuserat på begreppet psykisk forskning.

– Idag motsvarar det kanske mer det vi kallar för parapsykologi, som handlar om mentala fenomen, som tankeläsning och klärvoajans. ○

Linus Hellerstedt

Avhandlingen

Titel: En andlig terra incognita: Spiritismen i det sena 1800-talets

Stockholm

Lärosäte: Umeå universitet

Ämne: Idéhistoria

Disputationsdatum: 9 februari 2024

FOTO: HÅKAN LINDGREN

Folk

BÄSTA BOK

Hon skrev bästa bok om upphovsrätt

Eleonora Rosati, professor i immaterialrätt vid Stockholms universitet, prisas för att ha skrivit den bästa boken om upphovsrätt 2023. Vinnaren koras av IPKat, en blogg om immaterialrätt som fokuserar på juridik i Storbritannien och Europa. Eleonora Rosatis nu prisade bok Copyright and the Court of Justice of the European Union gavs ut för första gången 2019. I höstas kom en andra utgåva, som tar upp vad som skett sedan dess. Som till exempel brexit och antagandet av ett nytt EU-direktiv om upphovsrätt.

Bloggens läsare nominerar varje år böcker i fem kategorier inom immaterialrätt.

PRIS

Utmärkelse för vattenforskning

Ola Svahn, forskare i miljövetenskap vid Högskolan Kristianstad, får det så kallade Kemira-priset som delas ut av Föreningen Vatten.

Enligt juryns motivering får han utmärkelsen för att hans ”pedagogiska egenskaper har fått VA-branschen att uppmärksamma betydelsen för kemisk analys, vilket starkt bidragit till att svensk VA står väl rustad inför ett nytt avloppsdirektiv".

Priset består av ett diplom och ett stipendium för en arbetsresa om 20 000 kronor.

INVALDA

De väljs in i akademien

Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, valde in fem nya ledamöter vid sin allmänna sammankomst i januari. De nya ledamöterna är

Love Dalén och Hanna Johannesson, båda professorer vid Stockholms universitet, Marie Carlén, professor vid Karolinska institutet, Eva Malmström Jonsson, professor vid KTH samt Thomas Nilsson, professor vid Chalmers tekniska högskola.

Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se

Pedagogiskt pris för vägforskning

Ann­Margret Hvitt Strömvall, professor i miljö- och vattenteknik i urbana miljöer vid Chalmers, får årets pedagogiska pris från Nordiskt vägforum.

– Det är ju ett väldigt fi nt pris att få och speciellt kul för att man uppmärksammar pedagogiska insatser. I den akademiska världen är det ju ofta vad man presterar inom forskningen som gäller men vi som jobbar på tekniska universitet och högskolor undervisar väldigt mycket. Det är en stor del av vårt arbete, säger hon.

Ann-Margret Hvitt Strömvalls forskning handlar bland annat om processer kring ytavrinning från vägar och gator. Hon har inte bestämt sig för vad hon ska göra med prispengarna på 25 000 kronor.

– Men jag kanske ska ordna någonting med fokus på pedagogik för mina kollegor. Just nu jobbar vi mycket med att få fram forskningsämnen och har ett väldigt fokus på våra olika forskningsspecialiteter. Vi borde få in pedagogiken på ett bättre sätt i de planerna så det kanske blir ett seminarium.

Linus Hellerstedt

UTMÄRKELSE Hon blev årets cancerforskare

Maréne Landström, professor i patologi vid Umeå universitet, har utsetts till Årets cancerforskare av Cancerfonden. Enligt juryn får hon priset för sin ”excellenta grundforskning om molekylära mekanismer för hur cancer uppstår och sprider sig, och där resultaten visar på nya behandlingar för att minska risken för spridning”. Maréne Landströms forskning berör främst prostatacancer.

UTMÄRKELSE Två blev årets universitetslärare

Jordi Solsona Belenguer, docent på institutionen för data- och systemvetenskap samt Maja Torres Madzar, adjunkt på institutionen för ämnesdidaktik, har utsetts till Årets lärare 2023 vid Stockholms universitet. Enligt juryns motivering får Jordi Solsona Belenguer bland annat priset för att han ”lyssnar på studenternas behov så att han kan erbjuda anpassat stöd och ibland resurser utöver vad som går att finna i kurslitteraturen”. Maja Torres Madzar tilldelas priset för att hon ”utmanar studenterna i relation till den verklighet i vilken de kommer att verka”. Förutom ett diplom ligger prissumman på 50 000 kronor. Studenter och anställda vid Stockholms universitet hade nominerat 247 lärare till Årets lärare.

PRISER

Dubbla priser för kommunikation

Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi vid Umeå universitet, prisas för sin forskningskommunikation av Örebro universitet och The Hamrin Foundation. Prissumman är 100 000 kronor och enligt juryn har han ”under decennier tålmodigt bidragit med det vetenskapliga perspektivet

i den polariserade debatten om genmodifierade grödor”. Samma prisutdelare tilldelar också Mats Eriksson, professor i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet, ett pris på 50 000 kronor. Enligt juryn har hans forskning ”fått mycket stort genomslag och stor betydelse för att lindra smärta hos barn vid undersökningar och vård”. De båda priserna delas ut 17 februari.

MEDALJ

Får guldmedalj för forskning om djurhälsa Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens guldmedalj för utomordentlig gärning och förtjänstfulla insatser tilldelas Ulf Emanuelson, professor i veterinärmedicinsk epidemiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han får bland annat medaljen för ”betydande insatser för att främja god djurhälsa och djurvälfärd i Sverige”.

PRIS

FOTO: ANNA-LENA LUNDQVIST

Debatt Karriär

Bedömningen av docenters meriteringar har börjat ifrågasättas när lektorer byter lärosäte. Trenden är kostsam både för lärosäten, de som blir granskade och de som granskar, skriver två professorer och två docenter.

Oroande att docenters meriter börjat ifrågasättas

I Sverige finns i dag två akademiska titlar: doktor och docent. Att erhålla dessa titlar kräver att personens forskning granskas av externa parter för att säkerställa akademisk kvalitet i såväl djup som bredd. Länge har det varit en etablerad princip att de bedömningarna – och titlarna – har accepterats även vid andra lärosäten.

Vi ser nu med stor oro på en utveckling där bedömningen av docenters meriteringar börjat att ifrågasättas då lektorer rör sig mellan svenska lärosäten. På Ekonomihögskolan vid Lunds universitet vill lärarförslagsnämnden föra in ett moment av ”motsvarighetsbedömning” vid nyanställning av universitetslektorer och vid Jönköping International Business School är en person bara docent om man först uppfyller de lokala interna kriterierna (oavsett om man varit docent vid ett annat lärosäte eller inte).

sätta sin akademiska karriär (om hen alls väljer att fullfölja nyanställningen).

Vid andra lärosäten tas en helt annan ställning, till exempel vid Örebro universitet där det i anvisningarna står att:

”Den som har antagits som docent vid annat lärosäte i Sverige och anställs vid Örebro universitet behöver inte ansöka om överflyttning, då denna docentur har full validitet även vid Örebro universitet.”

”Idén om att ompröva eller överpröva meriteringar som gjorts

vid andra lärosäten bär med sig flera problem.”

Att Örebros universitet valt att så tydligt ta ställning vittnar om att praktiken är såväl känd som kontroversiell. Vi menar att idén om att ompröva eller överpröva meriteringar som gjorts vid andra lärosäten bär med sig flera problem. Vi vill särskilt lyfta fram tre sådana.

Handelshögskolan vid Göteborgs universitet hindrar förvisso inte nyanställda och tidigare docentmeriterade lektorer från att titulera sig docent, men kräver en lokal omprövning för att fullt ut få möjlighet att kunna undervisa eller handleda på forskarutbildningsnivå. Effekten blir naturligtvis kraftigt negativ för den ”utsocknes” docentens möjlighet att fort-

FÖR DET FÖRSTA menar vi att det allvarligt undergräver principen om kollegialitet. Enligt nuvarande norm bedöms kandidater av seniora sakkunniga kollegor från andra lärosäten än det där den potentiella docenten prövas. För att komma på fråga för att göra bedömningen krävs det att den sakkunnige är tydligt etablerad i fältet, inte minst genom att själv inneha en professorstjänst. Utöver detta föregås en docentmeritering vanligen av en

eller flera interna kvalitetsgranskningar, till exempel fakultetens lärarförslagsnämnd som vanligen består av seniora forskare. Det som vid första anblick kan framstå som ett lokalt fakultetsbeslut omgärdas i realiteten av både en bred och djup kollegial granskning av seniora forskare som är aktiva i ämnet. Att övergå till en praktik som grundas i att ”motsvarighetsbedöma” eller ompröva andra lärosätens docenter riskerar alltså inte bara att underkänna och splittra det kollegiala (och mycket viktiga) granskningsförfarandet, utan också att skapa ett separatistiskt elittänkande där vissa lärosäten håller sig för att vara bättre och fi nare än andra.

FÖR DET ANDRA menar vi att det sätter en extrem press på deltagarna i själva granskningsförfarandet. Den som en gång varit involverad i det kollegiala granskningsförfarandet vet att uppdragen som sakkunnig är undervärderade i såväl tid som pengar. Tillsammans granskar vi naturligtvis inte enbart

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

framtida docenter, utan också framtida doktorer, biträdande universitetslektorer, universitetslektorer, professorer och utbildningsprogram. Vidare agerar vi som opponenter vid olika etappseminarier eller sitter som ledamöter i betygskommittéer, granskar texter till böcker eller till vetenskapliga tidskrifter. Alla dessa uppdrag är centrala och helt avgörande för att kunna utveckla och upprätthålla en gemensam syn på vilken kvalitet som ska prägla högre utbildning och forskning i våra ämnen. Att börja ompröva varandras beslut och bedömningar öppnar emellertid en dörr med oanade administrativa påföljder och lägger ytterligare arbetsbörda på en redan i dag ohållbar situation där vi underminerar vår egen bedömning av kvalitet.

FÖR DET TREDJE menar vi att det inverkar negativt på mobilitet. Över tid har vi noterat att misstron mot varandras förmågor ökar. Kursers innehåll ifrågasätts, program kritiseras och betyg misstros. Vi menar att detta pekar

på en växande polarisering inom den svenska högre utbildningen, som nu alltså tagit sig form av ett underkännande av lokala befordringsstrukturer (även då det är professorer från det omprövande lärosätet som en gång bedömt docenten i fråga). Finns det en ambition att öka mobiliteten inom svensk akademi står en omprövningspraktik i direkt motsättning till detta. Tvekan inför att söka ett nytt arbete bör bli betydligt större om man vet att den möda man tidigare lagt ner på forskning och undervisning misstros. I förlängningen kan den här misstron leda till minskad mobilitet, oönskade grupperingar, ut- och inlåsningseffekter och så vidare som inte gynnar kvalitetsutveckling i vare sig utbildning eller forskning.

TRENDEN ATT OMPRÖVA docenter är alltså kostsam både för lärosäten, de som blir granskade och de som granskar, och förtroendet inom och för professionen urholkas så sakteliga. Så varför har vi börjat göra detta?

En möjlig orsak är att det är en följd av den konkurrens mellan lärosäten som råder och som gör det väsentligt att visa sig ”duktig” utåt. Vi ser hur detta resulterar bland annat i kostsamma ackrediteringar från internationella organisationer. Den troligaste förklaringen är dock att det är ett nytt ”mode”, en isomorfi sm, som nu drar fram. I viljan att sticka ut och visa handlingskraft, nu när alla ackrediteringar är uppnådda, så initieras samma åtgärder som andra gjort, utan någon reflektion kring dess konsekvenser. Vi menar att effekten av den här utvecklingen snarast är en rörelse i destruktiv riktning där en i allt väsentligt statsfi nansierad verksamhet som borde arbeta mot enhetlighet i stället ägnar sig åt att anklaga, peka fi nger och ifrågasätta varandra. I all ödmjukhet undrar vi om det inte är bättre om vi på nationell och kollegial nivå arbetar för att stödja och stärka våra professionella värderingar och kvalitetskriterier? Vi tror åtminstone det.

Karin Berglund

Professor i företagsekonomi, Stockholms universitet

Elin K. Funck

Docent i företagsekonomi, Lunds universitet

Karin Jonnergård

Professor i företagsekonomi, Lunds universitet

Tom S. Karlsson

Docent i offentlig förvaltning, Göteborgs universitet

FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se

När det kommer till de högskolepedagogiska frågorna vill jag påstå att det fi nns tendenser som talar för att kollegiet inte har tagit sitt fulla ansvar.”

Sveriges förenade studentkårers ordförande Jacob Färnert i en replik till Magnus Hoppe. Läs den och Hoppes slutreplik på universitetslararen.se/debatt.

Medlemsengagemang livsviktigt för SULF

• ”Att ett årsmöte kan kuppas genom att valberedningens förslag röstas bort utan transparent förankring i medlemskollektivet har vi nu sett exempel på vid Uppsala universitet. Under sådana omständigheter riskerar SULFföreningar att få styrelser som driver egna agendor och som har svag förankring i medlemmarnas intressen och behov. God föreningssed äventyras.

I samband med att vi nu lämnar våra förtroendeuppdrag i SULF/ Uppsalas styrelse vill vi ta tillfället i akt att uppmana medlemmarna att engagera sig mer. Den demokratiska processen ska inte tas för given, utan kan undermineras inifrån.”

Detta är ett utdrag ur en debattartikel av de avgående styrelseledamöterna för SULF­föreningen vid Uppsala universitet, Julie Hansen och Josef Pallas Hela artikeln kan läsas på universitetslararen.se/debatt.

I motsats till vad som tidigare påståtts lyckas svenska forskare bra i forskningens toppskikt. Det skriver professor

Karl Michaëlsson.

Svensk forskning står sig väl globalt

Under de senaste åren har påståendet att svensk forsknings kvalitetsutveckling är i dalande återupprepats av flera olika instanser. I DN debatt (17 juni 2023) framförde representanter från Kungliga Vetenskapsakademien, Svenskt näringsliv och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien att Sverige i en internationell jämförelse tappat position som ett forskningsledande land. Beskrivningen är alarmistisk och situationen för svensk forskning framställs som en kris. Den nu aktuella Forskningsfi nansieringsutredningen har dragit slutsatsen att vi har en svag kvalitetsutveckling av svensk forskning i förhållande till resurstillskotten.

Jag menar att dessa slutsatser inte stämmer. Svensk forskning presterar väl i förhållande till förutsättningarna.

FÖR ATT BELYSA frågan krävs en systematisk genomlysning av vilka ekonomiska resurser som staten ställer till förfogande för forskning och utveckling, att relevanta kvalitetsmått används för att mäta forskningsproduktion samt att jämförelsen med andra länder görs på ett adekvat sätt.

”Satsningarna” på forskning har ätits upp av ökade utgifter. Under perioden 2015–2022

har statens finansiering av forskning och utveckling ökat från 33 till 43 miljarder kronor, en ökning med 30 procent som dock utgör en konstant andel av den totala statsbudgeten. Under samma period har lönekostnaderna gått upp och sett till ett statligt genomsnitt har universiteten haft ökade lönekostnader på mellan 22 och 27 procent. Lärosätenas kostnader för lokaler och drift har också stigit. Dessa ökade kostnader innebär att en stor andel av det skenbart ekonomiska tillskottet räknat i absoluta tal från staten äts upp av ökade utgifter.

Antalet professorer, som står för en stor del av forskningsproduktionen vid svenska universitet, har också legat stabilt under samma period. Däremot har det totala antalet anställda ökat med 10 procent.

är en skarpare kvalitetsgräns än den högsta decilen (topp 10 procent) av citerade artiklar som ofta använts i tidigare internationella jämförelser, bland annat i Forskningsfi nansieringsutredningen. Som en jämförelse, topp 1 procent av alla rankade tidskrifter har minst 17 citeringar inom de närmaste två åren efter publicering (impaktfaktor 17 eller högre) men topp 10 procent av tidskrifterna har den betydligt ljummare gränsen om minst 5 citeringar under samma tidsperiod (impaktfaktor 5 eller högre).

”... ökade kostnader innebär att en stor andel av det skenbart ekonomiska tillskottet räknat i absoluta tal från staten äts upp av ökade utgifter.”

FÖR ATT GÖRA en rättvis jämförelse krävs en omvärldsanalys. Forskningsproduktion mäts huvudsakligen i vetenskapliga artiklar. Vetenskapstidskrifterna är sinsemellan rankade med hjälp av måttet impaktfaktor, som mäter hur stort genomslag artiklarna i en tidskrift haft över tid. Genom att använda den internationella publikationsdatabasen Web of Science med över 21 000 internationella vetenskapliga tidskrifter kan årlig publikationsstatistik från olika länder tas fram. Dels fi nns information om totalantal av olika typer av forskningspublikationer, dels fi nns från de senaste tio åren statistik för den mest högciterade publiceringspercentilen (topp 1 procent) de närmaste åren efter publicering. Den typen av högciterade publikationer

DET TOTALA ANTALET forskningspublikationer med svenska medförfattare har från 2013 till 2022 ökat med 40 procent och de högciterade publikationerna med 50 procent, vilket får betraktas som en god produktivitetsutveckling i förhållande till de reella ekonomiska statliga forskningsresurstillskotten till universitets- och högskolesektorn. Ofta jämförs svensk forskningsprestation med Nederländerna och Danmark. Chansen för att en svensk forskare 2022 har presterat en högciterad artikel skiljer sig inte mot dessa länder, och inte heller mot Finland. Däremot har svenska forskare cirka 20 procent högre statistiskt säkerställd sannolikhet för en högciterad publikation jämfört med forskare från Norge, Storbritannien och Kina. Skillnaden mot USA är ännu mer påtaglig, med 70 procent högre sannolikhet för en svensk forskare att tillhöra det högsta 1 procent-toppskiktet av citeringar. Sveriges forskningsproduktion bör också ses i ljuset av att Kina de senaste tio åren har ökat sin andel av världens toppciterade artiklar från 15 procent till 45 procent.

VI SKA VARA stolta över vad svenska forskare presterar publikationsmässigt, både i förhållande till ekonomisk tilldelning och i relation till den numera starka konkurrensen från Kina. Svenska forskare – sträck på er!

Karl Michaëlsson

Professor i medicinsk epidemiologi, rektorsråd för forskningsinfrastruktur, Uppsala universitet

Jobba i utlandet som svensklärare

SÖKES: Lärare som vill undervisa i svenska vid universitet i utlandet

FINNES: Entusiastiska studenter som vill lära sig allt om Sverige

ANSÖK SENAST:

7 mars 2024

L ÄS MER: si.se

Vi söker lektor i matematikdidaktik & Biträdande lektor i matematikdidaktik

Surfa in på sh.se/ledigajobb för att få mer information och ansöka redan idag!

Stipendium för utbildning och kompetensutveckling

Har du publicerat artiklar eller bilder i svenskutgivna tidningar eller tidskrifter?* Då kan du söka stipendier via oss. Du behöver inte vara journalist för att söka.

Journalistförbundet utlyser stipendier för utbildning och kompetensutveckling (upp till 50 000 kr) som påbörjas under perioden juli–december 2024. Senast 29 februari vill vi ha din ansökan.

Stipendierna avser organiserad utbildning eller kompetensutveckling enligt personlig studieplan (t ex kurser, studieresor, deltagande på konferenser eller mässor, men ej högre akademiska studier).

sjf.se/stipendier

* Gäller även tidningar och tidskrifters webbsidor.

SödertörnS högSkola Stockholm sh.se

Krönika Evelina Edfors, doktorand i religionsfilosofi, Uppsala universitet

Under en konferens på Irland samtalar jag med en nydisputerad amerikan. Han känner sig vilsen och pressad i en värld som inte är nådig mot arbetslösa fi losofer. Han säger att en fast anställning vid ett svenskt universitet är hans drömjobb och han vill veta alla detaljer om mina arbetsvillkor. Han är märkbart avundsjuk på min, i mina ögon, blygsamma anställning.

Några månader senare, under en sommarskola i Italien, hamnar jag i ett liknande samtal med ett gäng amerikanska och brittiska doktorander. De ser storögt på mig när vi jämför våra erfarenheter av att vara doktorander, av universitetskultur, studielån och arbetsuppgifter. Det har blivit alltmer tydligt för mig att doktorandlivet hade kunnat se väldigt annorlunda ut om jag doktorerade i ett annat land.

MINA NYA UTLÄNDSKA bekantskaper lockas av de klassiska skälen till att bo och verka som akademiker i Sverige. De bär på en delvis förlegad bild av Sverige som ett lyckligt välfärdssamhälle, med trygga arbetsvillkor och akademisk frihet. Huruvida detta är sant är förstås relativt till vad man jämför med, men det är svårt att över en öl förmedla att verkligheten är mycket mer komplicerad än så här. Jag fortsätter att nicka åt de förundrade men avundsjuka kommentarerna, och säger att ja, visst har jag det ganska bekvämt på mitt universitet, sedan tonar jag ner positiviteten, men jag är osäker på om svenska statliga universitet är attraktiva arbetsplatser länge till.

Sveriges inrikespolitik har fått mig att stanna upp och reflekte-

Jag är inte intresserad av att bli polisens förlängda arm

ra över mitt arbete i dag och vad jag vill att mitt arbete ska vara i framtiden. Jag tänker på sådant som det sedan länge kritiserade förslaget om informationsplikt för statligt anställda, angiverilagen. Som doktorand är jag ju alltid inriktad på nästa karriärsteg, så jag undrar, kommer en fast anställning vid en svensk myndighet fortfarande vara en attraktiv nästa arbetsplats för mig om angiverilagen blir verklighet?

ning blir alltmer politiserad och migrationspolitik tar sig ända in i universitetslokalerna känner jag mig malplacerad på en plats där jag en gång kände mig som hemma.

”De bär på en delvis förlegad bild av Sverige som ett lyckligt välfärdssamhälle.”

Jag har börjat omvärdera huruvida svenska statliga universitet fortfarande är min ideala arbetsplats utifrån den här trenden som myndighetssverige befi nner sig i just nu. När statlig anställ-

Oavsett om en angiverilag blir verklighet eller ej, så tål det att övervägas noggrant om jag vill befi nna mig på ett universitet där politiker får vanan att ingripa med politisk styrning i mina dagliga arbetsuppgifter – oavsett i vilken riktning den styrningen går. Duglig lön och arbetsförmåner i all ära, men vad är jag villig att göra för min arbetsgivare? Jag är inte rätt person att utföra det som egentligen bör klassas

som polisiära uppgifter. Kanske kommer det enda rätta vara att ställa mig på barrikaderna eller att åtminstone inkorporera civil olydnad i min arbetsvardag. Kanske är det snart dags för mig att söka mig utanför de svenska statliga universiteten, men kanske fi nns det få bättre alternativ för en fi losof tidigt i karriären, som mina utländska bekantskaper vittnar om. Kanske måste jag göra avkall på någonting.

MIGRATIONSFRÅGOR är långt utanför mitt kompetensområde och det bör inte ingå i mina arbetsuppgifter att hitta och anmäla papperslösa. Poängen som många angiverimotståndare framför är just densamma; det vore absurt att angiveri skulle ingå i mina arbetsuppgifter.

Vad som däremot ingår i mina arbetsuppgifter är att bedriva forskning som kritiskt granskar makt, auktoritet och dess överträdelser. Det ingår i mina arbetsuppgifter att utbilda studenter i hur de kan göra detsamma.

När jag sökte mig till universitetet, så var det för att utföra dessa arbetsuppgifter. Jag vill även i fortsättningen söka mig till arbetsplatser där jag är fri att göra detta och inte behöver agera polisens förlängda arm. Det återstår att se om den arbetsplatsen blir ett svenskt statligt universitet eller inte.

Evelina Edfors Doktorand i religionsfilosofi Uppsala universitet

Den tysta korridoren

Författare: Anja Smits

Förläggare: Ekström & Garay

Utgivningsår: 2022

Dystra forskningsöden

som speglar

Två forskare som på olika sätt offrat allt för forskningen – med ensamhet och tomhet som följd. Romanen Den tysta korridoren är en dyster skildring av akademiska intriger och maktspel.

David Tellman är professor i partikelfysik på toppen av sin karriär. Tecknen på att allt inte står rätt till kommer på en konferens när den ena handen börjar skaka okontrollerat. Tio dagar senare får han ett nytt epileptiskt anfall och vaknar upp på sjukhuset. Samtidigt har han just fått ett stort forskningsanslag från EU och ska förbereda rekryteringar. Efter några dagar opererar man bort en hjärntumör varefter han ska på återbesök. Då träffar han Mette Øst som är onkolog och forskare om hjärntumörer. Hon har fått en prestigefylld tjänst och har just flyttat med sin forskningsgrupp från Köpenhamn till Sverige. Romanen är rakt berättad i korta kapitel, med omväxlande perspektiv mellan huvudpersonerna David och Mette. I boken har de två bara perifer kontakt med varandra. Däremot är deras öden spegelbilder av varandra, av det värsta som kan hända en forskare.

DAVIDS LIV HAR hänsynslöst kretsat kring arbetet och vetenskapen. Nu har han ångest över vad som händer med hans hälsa, men den känslan överskuggas av ångesten över att inte kunna fortsätta med forskningen. Trots hjärntumören försöker han köra på som förut, men det går inte, han förstår inte ens vad han läser. När han håller på att svimma i kön till snabbköpskassan blir han räddad av Helena, som för

varandra

30 år sedan var tjejen med sämst betyg i klassen och som nu jobbar på ett äldreboende. Hon kör honom hem, tar hand om honom och stannar vid hans sida. Här är hon en representant för det jordnära livet utanför den intellektuella akademiska konkurrens- och intrigkulturen.

Mette å sin sida har brutit upp från sitt gamla liv, från det trivsamma arbetet på Rigshospitalet i Köpenhamn, flyttat från sin sambo Jens, också forskare, och från deras gemensamma hus, från sina vänner och hela sitt liv, eftersom ett villkor att få tjänsten vid Nordiska forskningsrådet är att arbeta i ett annat europeiskt land än man disputerat i.

Redan från början anar hon oråd om sin nya arbetsplats, men i blind vilja till framgång slår hon bort farhågorna. Hon tvingas arbeta allt hårdare för att hinna med alla krav från kliniken samtidigt som hon ska hålla forskningen flytande.

TILL SIST INSER hon att hennes ursprungliga farhågor varit välgrundade. Det hon tolkat som en tystnad, som hängt sig kvar efter gammalt groll, är ett resultat av i allra högsta grad levande intriger och maktspel.

Hon känner skam över att ha misslyckats så totalt. Ensamheten och hennes envishet, och en falsk stolthet att inte ta emot hjälp av någon eller anförtro sig åt någon, blir förödande.

Boken är en betraktelse över forskarlivets baksidor. Den ena huvudpersonen är en karriärist och maktspelare som livet kommer i kapp. Den andra är blind i sin vilja till framgång och blir offer för ett akademiskt maktspel. ○ Per­Olof Eliasson

Stridsskrift mot kunskapsförnekelse

• Bodil Jönsson, välkänd professor emerita i fysik har i Så �int att kunskap �inns! (Bokförlaget Langenskiöld 2023) med gott humör skapat en stridsskrift för kunskap och mot kunskapsförnekelse och faktaresistens. I en bedrägligt lättsam form samsas många kloka tankar som kanske bara indirekt har med försvaret av kunskapen att göra. Från hur man behandlar barn, över särdragen hos olika discipliner, till hur kunskap hänger ihop med demokrati. Hennes mantra är Tankar Tar Tid, och hon menar att kunskap är det viktigaste kulturarv vi har och att den behöver försvaras. Boken avslutas med tolv uppmaningar om hur vi ska skydda, vidareutveckla och använda kunskapen.

Användbara råd för en akademisk karriär

• I bloggen Konsten att vara forskare ger David Larsson Heidenblad, docent i historia i Lund, råd och tips om hur det funkar i forskarvärlden. Med bloggen vill han ge verktyg för att navigera en akademisk karriär utan att försaka fritid och familj. Han tipsar om böcker, om poddar, om sina egna böcker, inslag och intervjuer och delar med sig av sina reflektioner. Några rubriker är ”Fackbokens framtid”, ”Om att hantera avslag”, ”Om att känna och hantera anspänning”, ”Om att låta skrivande ta tid” och ”Hur man bäst hjälper unga forskare”, men han tar också upp marknadsföring av böcker och ”Vad forskare kan lära sig av Arnold Schwarzenegger”.

Per­Olof Eliasson

En av bokens två huvudpersoner är onkolog och forskar om hjärntumörer.

Doctoral candidates’ limited Swedish skills causes problems, the Migration Agency loses appeal on self­support requirement and concern about the future of universities in Argentina

This is a selection of articles from Universitetsläraren that have been translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Doctoral candidates’ limited Swedish skills a social problem

According to surveys at Gothenburg University, an increasing proportion of doctoral candidates have little or no knowledge of Swedish. They show that a lack of Swedish language skills is a risk factor when it comes to social isolation.

The latest doctoral candidate survey at Gothenburg University, conducted in 2023, shows that as many as 30 per cent of doctoral candidates speak little or no Swedish at all. According to previous reports, many foreign doctoral candidates suffer from loneliness and feel excluded from the sense of community at their departments.

“These problems have come to light at both

the IT faculty and the natural sciences faculty, which are the ones that I know best,” says Lillemor Dahlgren, coordinator for gender equality and equal treatment measures at Gothenburg University.

“International doctoral candidates say that doctoral candidates form different groups and that some people can feel excluded because, for example, they do not have access to all the relevant information and material in English.”

Previous doctoral candidate reports from the student unions at the university show that the percentage of doctoral candidates who speak little or no Swedish increased from 15 per cent in 2013–2014, to 25 per cent in 2018– 2019, and now 30 per cent in 2023.

Gothenburg University’s Student Union's doctoral candidate report from 2020 showed that many international doctoral candidates fear that their lack of Swedish skills will lead to social exclusion. Among those who speak little or no Swedish, 50 per cent of the women

and 37 per cent of the men felt that they felt marginalised. Many doctoral candidates say that they do not have access to all the information they need because it is often only provided in Swedish. Similar results were reported in an earlier survey at Lund University.

THE GOTHENBURG UNIVERSITY report also says that other research has found that doctoral candidates' feelings of social exclusion can be linked to sick leave or dropping out of doctoral studies.

The Swedish Higher Education Authority, UKÄ, confi rms the general picture of the risk of social isolation and general exclusion for doctoral candidates who do not speak Swedish.

“The language issue is not something that we have analysed specifically. But we see in the results of our normal investigations that there is definitely a danger of loneliness, exclusion and lack of support,” says Tobias Osvald, a research officer at UKÄ.

He is one of the authors of a 2023 UKÄ report that analyses doctoral candidate education in detail.

“In our report, we see that doctoral candidates' education is very complex in general, and that it often involves stress. There are role and goal confl icts that can impact the doctoral candidates’ work environment and studies. This applies to all doctoral candidates, but international doctoral candidates stand out.”

“We also see that doctoral candidates who do not speak Swedish as their fi rst language are a group that can fi nd it much harder to feel a sense of belonging and to fit in in different contexts,” says Osvald. ○

Per­Olof Eliasson

UKÄ confirms the general picture of the risk of social isolation and general exclusion for doctoral candidates who do not speak Swedish.

Migration Agency loses appeal on selfsupport requirement

A new verdict means that the financial self­support requirement for eligibility to receive a permanent residence permit is 12 months, not the 18 months used by the Swedish Migration Agency.

In November 2022, the Migration Agency denied a doctoral candidate a permanent residence permit. The doctoral candidate had had a number of time-limited residence permits since mid-2017 through a

relationship with a partner in Sweden. The Swedish Migration Agency chose to extend their temporary residence permit instead of granting a permanent one.

The doctoral candidate appealed to the Migration Court. The court found in their favour, and they were granted a permanent residence permit.

THE MIGRATION AGENCY then appealed the decision to the Migration Court of Appeal on the grounds that there is an 18-month self-support requirement. The doctoral candidate's employment contract of 12 months at a time was not considered by the authority to be sufficient to grant a permanent residence permit. However, the Migration Court of Appeal accepted the doctoral candidate's arguments and rejected the Migration Agency's appeal.

SULF has long lobbied for a change to the self-support requirement.

“It is good that we now have clarification regarding the self-support requirement. Whether it is 18 or 12 months has been unclear for a long time,” says SULF's head of negotiations, Robert Andersson.

The fact that the Migration Court's decision cannot be appealed means that it is now clear and established that 12 months is enough, he believes.

According to the ruling, the Migration Court of Appeal believes there is no question that the doctoral candidate's salary is high enough to be granted a permanent residence permit and that they fulfil all other requirements.

AS A RESULT of the verdict, the Migration Agency's legal department is in the process of updating the authority's legal position so that it is in line with the new ruling.

Although the verdict is positive from the union's point of view, Robert Andersson does not believe that the finish line has been crossed yet. SULF still wants politicians to change the regulations, he says.

“Ideally, we want them to remove the self-support requirement for doctoral candidates and researchers entirely. Or at least shorten it.”

There is a commitment in the Tidö Agreement between the government and its collaboration partner the Sweden Democrats to set up an inquiry to examine the rules for residence permits for doctoral candidates and researchers. So far, however, no inquiry has been announced. ○

Linus Hellerstedt

Scholarship-funded postdocs still missing from statistics

Universitetsläraren revealed in 2020 that at least 20 per cent of postdocs live on scholarships. The Swedish Higher Education Authority and the Association of Swedish Higher Education Institutions said they would examine the situation. But nothing is happening.

Scholarships do not qualify recipients for pension contributions, sickness benefit, parental benefit or unemployment insurance. Nor do scholarship holders have access to the benefits that collective agreements provide, such as paid holiday leave and insurances.

In 2020, an investigation by Universitetsläraren showed that at least 20 per cent of postdocs at Swedish higher education institutions are in this situation, but this was not generally known because they are missing from the official statistics. After this disclosure, both the Swedish Higher Education Authority, UKÄ, and the expert group for employer issues at the Association of Swedish Higher Education Institutions, SUHF, announced that they would analyse the problem. Now, almost three years later, SUHF's expert group says that it has done nothing regarding the matter.

The current executive director wonders if there may have been a misunderstanding that an investigation would be carried out by the group. But Universitetsläraren has it in black and white in the form of an email from the chair of the Association at the time, Sigbritt Karlsson.

UKÄ is both the supervisory authority and the organisation responsible for maintaining official statistics about higher education. The head of the statistics group, Helena Wintgren, confirms what Universitetsläraren found in its investigation.

“It is clear that higher education institutions largely do not have the information at a central level, and quite extensive collection is required at departmental level to be able to follow up on these scholarship-funded postdocs.”

SULF is highly critical of postdocs working at higher education institutions without being

At least 20 per cent of postdocs live on scholarships.

covered by collective agreements, and without even being employed.

“It’s also scandalous that universities and colleges don’t know who is working there now that security issues are high on everyone’s agenda,” says head of negotiations, Robert Andersson. ○

Kajsa

Skarsgård

”We are deeply concerned about the future of our universities”

No Ministry of Education, mass privatisation and frozen grants. Argentina's university teachers say the new government's policies are jeopardising the future of the country's state universities.

It is one of the last days of term before the summer break at Universidad Nacional Arturo Jauretche in the Buenos Aires municipality of Florencio Varela. History teacher Clara Chevalier is running between end-of-term celebrations and leaving parties. Despite a certain cheerfulness and her long-awaited holiday approaching, she is worried.

“We are surrounded by uncertainty ahead of next term. The only thing we know is that things will get worse,” she says.

When Universitetsläraren meets Chevalier, who in addition to teaching history is also chair of the local trade union association ADEIUNAJ, which is affiliated to the university teachers' union CONADU, four days have

PHOTO: EMMA LARSSON

passed since the anarcho-capitalist politician Javier Milei was sworn in as President of Argentina.

“Although Milei has not yet presented an overall economic plan, we all know what his views on state education are,” she tells us. “During his election campaign, he talked about privatising universities and introducing a voucher system, where each student receives an individual budget for education and where education is governed by demand, not supply.”

She believes Milei's proposals would have disastrous consequences for the students at her higher education institution, which is one of several state universities that opened in densely populated suburbs of Buenos Aires when Argentina celebrated its 200th anniversary as a republic in 2010.

CLARA CHEVALIER'S CONCERN is shared by Jorge Calzoni, Vice-chancellor of the Universidad Nacional de Avellaneda, which is a state university in another Buenos Aires' suburb.

“Apart from Milei's plans to privatise the universities, I am worried that we will not get increased state funding next year, even though infl ation is now over 200 per cent at the end of the year. This also means that teachers' salaries will remain at 2023 levels, even though prices have increased enormously and the new government has already removed subsidies for electricity, fuel and public transport,” says Calzoni.

Just over a week after Universitetsläraren met Jorge Calzoni and Clara Chevalier, Argentina's new government shut down the Ministry of Education and presented several poli-

cy proposals that met with massive popular opposition and daily street protests. One of them involves major restrictions on freedom of expression, freedom of assembly and the right to demonstrate. ○

Clara Lee Lundberg

Research project produced tools against violence

The EU project UniSAFE, which examined gender­based violence in academia, was completed recently. The aim is that it will contribute to institutional changes in the higher education sector, says project leader Sofia Strid.

Researchers from nine countries at ten European higher education institutions ran the three-year UniSAFE project, which ended in January. One of the participating institutions was Örebro University, where Sofi a Strid was the project leader.

UniSAFE is about countering gender-based violence, which is defi ned as physical, economic, psychological or sexual violence, explains Strid, who now works at Gothenburg University. One study within the project, which Universitetsläraren has written about previously, shows that nearly two-thirds, 62 per cent, of the 42,000 students and employees at 46 universities and colleges in 15 European countries who responded to a survey have experienced gender-based violence to some degree.

Within the project, the researchers mapped frameworks and policies regarding gender-based violence. They also interviewed people who have experienced gender-based violence and conducted a number of case studies at European universities. In total, universities and colleges in 27 EU countries were included, as well as institutions in the United Kingdom, Serbia, Turkey, Canada and the United States.

In connection with the conclusion of the UniSAFE project, the researchers have presented a toolbox for countering gender-based violence. It is based on the research results and was developed by testing the material at workshops at the various European universities.

The toolbox contains a knowledge data-

base, with facts about gender-based violence. It also contains an overview of the various policies that exist at the 48 higher education institutions included in the study, as well as a number of good examples to provide inspiration, she explains.

As UniSAFE, which was funded by the EU's Horizon 2020, comes to an end, the researchers have been given SEK 15 million by the European Commission to conduct follow-up work. March 2024 will see the launch of the new project GenderSAFE, which will provide training in the material produced by UniSAFE. ○

Linus Hellerstedt

”Lower priority for humanities and social sciences”

A report from the trade union DIK shows that the state favours other areas of research over humanities and social sciences.

An analysis of the state's research grants in 2021 shows that humanities, arts and social sciences subjects received approximately SEK 9.6 billion. The corresponding figure for medicine, technology and natural sciences was SEK 35.5 billion, according to a report published by the trade union DIK.

The union, which organises graduate professionals within culture, communication and advertising, also found that the Swedish Research Council allocated SEK 462 million to research in the arts and humanities and SEK 918 million to social sciences in the following year, 2022. The corresponding figure for technology was 443 million, while the medicine and natural sciences each received more than SEK 2.1 billion.

“Unfortunately, this is not a new problem,” says Anna Troberg, the President of DIK, “but we don’t see the situation improving.”

On the education side, the report states that almost 6 out of 10 students are found in humanities, arts or social sciences. Nevertheless, only 20 per cent of research funding goes to those subjects. The corresponding fi gure for medicine, science and technology is 74 per cent, the report shows. ○

Linus Hellersted

FOTO: CLARA LEE LUNDBERG

Clara Chevalier, teacher and chair of the local trade union at Universidad Nacional Arturo Jauretche.

Increase your chances of being published

The most common mistake researchers make is that they do not follow the instructions of the journal they want to be published in, says Sofie Wennström, Managing Editor of Journals and Books at Stockholm University Press.

“Surprisingly many people do not read the instructions properly,” says Sofie Wennström. “We were talking about this at an editorial meeting today. One editor said that she had had to reject an unusually large number of articles immediately because they were not relevant to the subject of the journal.”

Sofie Wennström has worked in scientific publishing for 20 years. She understands that at the end of a long research process, people may not always be able to adapt their writing perfectly to another readership, but they submit their article and hope that it can be sorted out later in the process.

“But it can defi nitely reduce the chances of having their article accepted. If the journal has received ten articles, but only has room for five, the editor may well choose those that require the least work.”

To increase the chances of having your research accepted, you must fi rst choose the journal and publisher carefully. It is not necessarily the most prestigious journals that give your research the greatest impact, says Wennström.

“It is better to fi nd the right readership, the people who are researching the same topic and with whom you might be able to collaborate in the future.”

WHEN YOU HAVE chosen a journal, make sure you follow its instructions for what an article should contain, what it should look like

Better chances of publication

○ All journals and publishers have their niche and their rules. Make sure you follow them.

○ Maintain high linguistic quality. Get expert help if you need it.

○ Don't forget about copyright and data protection regulations.

and how it should be submitted. Dare to send questions to the editor if something is unclear. If you are unsure whether your research is even suitable for the journal, you can send a short question about it before going through the entire submission process.

“It is quite common that editors receive half-fi nished articles. But a journal's editorial process is about assessing scientific quality, not helping to write the article for someone,” says Wennström.

Deficiencies in how references are handled is a common pitfall. Likewise, lack of permission to use copyrighted material.

Language is important for the editor, and at the next level for the expert reviewers, to be able to understand the research fi ndings. Do not write too much. Keep it short and to the point.

“And it is very important to have a good title so that the article will be found and attract people to read it. It needs to be factual and can be quite comprehensive. It must contain the core message and keywords,” says Sofie Wennström. ○

Kajsa

Skarsgård

Her aim:

more natural materials in our homes

Marwa Dabaieh, an architect and researcher at Malmö University, studies how to produce houses that generate lower climate emissions with completely circular processes.

Marwa Dabaieh is showing us part of a cooling system in clay that she is currently working on. The idea is that it should be used in houses and apartments that need to be cooled on hot summer days.

“I came up with the design when I looked at how the upper part of a hookah is constructed,” she tells us.

The system does not require electricity, but uses the laws of aerodynamics and natural materials. This is how Dabaieh prefers to work. One of her areas of expertise is passive cooling.

“We aim to achieve a temperature difference of ten degrees with the help of the system. Right now we have achieved six degrees,” she says.

The innovation is expected to be ready for use by the summer, and it is currently being

Dabaieh, researcher at Malmö University.

tested in both Sweden and Egypt, where Dabaieh is from.

She trained as an architect there, and fi rst came to Sweden to participate in a Sida course at Lund University. After master's studies in Egypt, she returned to Sweden for a doctoral programme at Lund University of Technology and a postdoc at Malmö University.

She specialises in sustainable and environmentally conscious architecture, which she has now been working with for twenty years. Her interest in the subject comes from home. Her mother was fascinated by the famous Egyptian architect Hassan Fathy, who worked with reintroducing clay as a building material.

“She talked about him a lot, and when I was 15, we went to Upper Egypt to see the historical buildings there, and then I decided I wanted to be an architect. My mum is now one of my biggest supporters.”

How would you describe your work to someone who is not familiar with the subject? What are you trying to achieve?

“I want to help people live comfortably and healthily without having to pay too much. Using the forces of nature more. They don't send high electricity bills every month. We spend almost 90 per cent of our time indoors, and my goal is for the air there to be at least as good as the air outside.”

What do you think is the most di cult thing about working with sustainability issues?

“There are many challenges, but attitude is

Marwa

PHOTO: EMMA LARSSON

Find

probably the biggest. Much of what we need to do is different from what we have learned. There is a lot that needs to change.”

MARWA DABAIEH APPLIED for research funding to design temporary housing for refugees, a solution that was adaptable to different climates and that could also quickly and costeffectively provide shelter to people who had been forced to flee their homes to safer places. The result was a living-lab project, where seven refugees built a temporary home of 37 square meters in Brunnshög in Lund. Only two of them had previous training in painting and simple construction work.

“The others had no such skills. That was intentional because it is a do-it-yourself process.”

In the house, Marwa Dabaieh used old solutions and applied them in new ways, for example by building an earthen cellar under the house that acts as a refrigerator for storing food. She says the house is more energy efficient than a passive house. It produces more renewable energy than it uses and is completely circular because only materials such as straw, reeds, clay and wood were used.

“When I show a practical example, things happen. The house in Brunnshög was a real game changer for me.”

The concept of the house has developed into something that Dabaieh calls the "Z free

home" and is about using what is available locally.

“There is great untapped potential for more local and bio-based materials in new buildings in Sweden. Take Skåne for example. Here you can use much more straw, reeds, seaweed and clay, at least the clay that cannot be used for agriculture,” she says.

The construction industry, which is known for being rather conservative, is currently putting a lot of resources into reducing its carbon dioxide emissions and developing new, more sustainable solutions. Dabaieh says that a lot has happened in recent years, but things are still slow, both in terms of rule changes and in terms of education. Her advice to politicians is that they need to listen a little more to what is needed and talk a little less.

“There is a reason why we have two ears but only one mouth. We should use our ears more.”

DABAIEH HAD ORIGINALLY intended to work in Egypt after her postdocs. The reason she returned to Sweden was that there were more resources to implement the project with the house in Brunnshög.

“That would have been much more difficult in Egypt,” she says.

Ways of conducting research differ between the different countries, she reflects.

“In Sweden, the workflow is ‘research and

development’, but in Egypt the situation is usually more urgent, with housing problems and humanitarian crises. We need to fi nd solutions faster and do not have time to spend years on different experiments and analysis, so development takes place parallel with research.”

Marwa Dabaieh feels that most things happen more slowly in Sweden.

“When I was working on the house in Brunnshög, my boss told me that I was the only one on the train right now, and that everyone else was sitting and waiting to see if it was safe enough to get on. Sometimes it gets a little lonely on the train, and to work to fi nd solutions that are not common practice today.” ○

Jennie Krook

Is there room for curiosity-driven basic research?

Studies show that cutting­edge research is declining in many scientific disciplines. What are the reasons for this and how can better conditions be created for free, curiosity­driven research?

In his Nobel Prize lecture, the 2022 Austrian Nobel laureate in physics, Anton Zeilinger, thanked taxpayers for giving money to researchers. He also described the unusual academic environment he had enjoyed during his career, where there was total freedom to conduct basic research.

In Zeilinger’s opinion, today it would have been absolutely impossible to apply for funding for the research he carried out in the 1980s and 1990s, because “ when you apply for money these days, you have to describe what your goals are, what you want to achieve within five years, and what methodology you will use”. He would not have been able to state that in advance about his research.

Zeilinger also pointed out that ideas can be right even if they sound wrong when you argue for them. That a researcher's intuition can be much stronger than logical arguments. At the beginning of the lecture, he also highlighted the importance of curiosity when you are a researcher.

Zeilinger's and other physicists' basic research on the entanglement of particles that are at a distance from each other has led to

PHOTO: EMMA LARSSON

A model of one of the houses which Marwa Dabaieh designed and built.

unimagined applications in the development of quantum computers, encrypted communication and more.

Is this type of basic research dying out?

According to an article published in Nature last year, there is less and less ground-breaking research being conducted as a proportion of the large volumes of scientific work that are published. The authors of the Nature article analysed 45 million articles over six decades and found that studies increasingly confirm what we already know. The number of articles published has increased exponentially in recent decades, while progress is slowing in virtually every field of science. The authors attribute this trend to today's researchers having narrower knowledge and the shifting interests of funders and researchers. The focus on quantity rather than quality and the lack of time given to researchers are other reasons why the ratio of pioneering work has decreased.

To promote cutting-edge science, the authors propose that researchers should be encouraged to study broadly and given time to keep pace with the rapidly expanding frontier of knowledge. They speculate that higher education institutions could reward quality over quantity. They add that state research funders should rethink their organisation and strategies and have the courage to invest in riskier projects.

CHRISTINA MOBERG IS a professor emeritus in organic chemistry at the Royal Institute of Technology, KTH. She has long been strongly committed to free research, including in her role as President of the Royal Swedish Academy of Sciences from 2015 to 2018.

In an article in the Swedish daily newspaper Dagens Nyheter, she wrote: “Our politicians would like to believe that they can control progress through targeted investment. But valuable discoveries occur where no one could have imagined. In contrast, the state’s strategic investments rarely lead into uncharted waters, because a strategic plan begins with mapping the current situation and defines the goals based on that.”

The increasing proportion of strategic research at the expense of funds for basic research worries her.

“I worry that free, curiosity-driven research is getting too little attention, and that we are missing out on important findings as a result,” she says.

Moberg has been on the board of the Danish

National Research Foundation and gives the foundation as an example of a relatively small research financier that has benefited free research in Denmark enormously.

“The Foundation only has researchers on its board, and it provides long-term research funds for bold new ideas. I think that a similar state-financed fund is needed in Sweden as well. That idea goes against the notion that it would be better to have larger and fewer research funding agencies than we have today. I think we need pluralism, meaning several organisations that work in slightly different ways and provide research grants from different angles. It will be too narrow otherwise,” she says.

MOBERG WROTE HER newspaper article in the context of the UN announcing that 2022/2023 would be the International Year of Basic Sciences for Sustainable Development, an initiative to draw attention to the importance of basic science for progress in medicine, industry, energy planning, the environment, culture and more, and by extension the well-being of society.

While the way we fund science today contributes to fewer unexpected findings, could it

that at various times over the years, and it has always proven to be completely wrong. With that in mind, I think there is a lot more to learn and we will continue to discover completely new things. If we could see a hundred years into the future, we would certainly be surprised at how much is new.”

She agrees that cutting-edge research suffers when quantity is valued more than quality.

“I have been sitting on science panels since the 1980s and seen this development. In the 1980s, we read researchers' articles and reviewed their previous work more carefully. Of course, this does not prevent the assessments from being subjective, but we were forced to dig into the work. Now it is easier to look at quantitative data, the number of publications and citations. This means that a researcher who has ten mediocre publications in a year can sometimes be ranked higher than a researcher who has published one article that is more groundbreaking.”

Lisa Beste

SULF växer och siktar mot framtiden

Äntligen är det trendigt att prata kollektivavtal och facklig organisering. Prata om varför kollektivavtalen är viktiga, hur de säkrar dina villkor som anställd men inte minst det ekonomiska värde de representerar.

DET ÄR LÄTT att ta för givet de förmåner vi har tack vare kollektivavtal. Men de är alla resultat av uthålligt fackligt arbete och har varit möjliga att förhandla fram då vi varit många fackanslutna. Det är frestande att tro att arbetsgivaren ändå skulle ha landat i motsvarande villkor, men den ständiga vågen av förslag om urvattnande av trygghet och anställningsförmåner som vi möter i varje avtalsrörelse säger något annat.

Vi behöver fortsätta jobba tillsammans för att både behålla och stärka de villkor vi redan har. Och för det behöver vi vara många för att just vara starka.

SULF SATSAR DÄRFÖR både på medlemsvård och rekrytering. Vi är fler med lemmar än någonsin, växer stadigt i antal och får allt större lokalt engagemang.

”Vi behöver fortsätta jobba tillsammans för att både behålla och stärka de villkor vi har. Och för det behöver vi vara många för att just vara starka.”

Under 2023 bildades sex nya SULF-föreningar, nämligen på Karolinska institutet, Högskolan Väst, Örebro universitet, Malmö universitet, Linnéuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet. SULF-medlemmarna kommer nu att ha det lättare att göra sina röster hörda på sina arbetsplatser. Men vi behöver prata mer om fackets roll och vikt på arbetsplatsen. Jag vill ha fler samtal om varför är det viktigt att vara med i facket. Vad är värdet? Är det att ha någon att ringa och bolla med, att

få fakta och underlag för löneförhandling eller få stämma av om det arbetsgivaren säger verkligen är rätt och rimligt. Min bestämda uppfattning är att fler behöver få upp ögonen för att vi tillsammans kan påverka arbetsplatsen och vara en stark och bra motpart i MBL- och samverkansförhandlingar. Att vi tillsammans måste vara starka och kunna tala med en tydlig röst.

HÖGSKOLESEKTORN FÖRÄNDRAS ständigt och det behövs engagerade och kunniga röster i debatten om hur den utvecklingen borde se ut. Vi måste diskutera och resonera, tycka olika och hitta nya perspektiv för att så småningom hitta den väg som leder oss till en hållbar akademi. När vi är många som tänker och resonerar blir resultatet ännu bättre!

Just ett arbete som präglas av gemenskap, mod och kraft både på lärosätena och nationellt är vägen framåt för att komma närmare våra mål. Oavsett om vi talar om en mer jämställd akademi, bättre anställningsvillkor, högre lön, en bättre arbetsmiljö eller en rimlig finansieringsmodell för forskning och utbildning.

Men vi måste göra det tillsammans. Vi måste vara många som engagerar oss, som höjer våra röster och organiserar oss. För det är då vi gör skillnad. Tillsammans. Det är så SULF fungerar.

OCH HAR DU tankar om facket och SULF får du gärna kontakta mig. Jag är här för er.

Sanna Wolk Ordförande för SULF

Dessa sidor produceras av SULF:s kommunikationsenhet.

I KORTHET

Är du den vi söker?

Vill du bidra till SULF:s framtid? Anmäl ditt intresse att bli ledamot i SULF:s förbundsstyrelse eller ta tillfället i akt att nominera en kollega!

Doktoranderbjudande: Tre månaders gratis medlemskap!

○ Många doktorander är medlemmar i SULF.

Vi är det naturliga valet av fackförbund för alla doktorander. Men vi vill att fler ska få chansen att upptäcka fördelarna med ett medlemskap i SULF.

Just nu bjuder vi på tre månaders medlemskap för doktorander som blir medlemmar senast den 31 mars 2024. Under tre månader har man alltså möjlighet att känna efter om SULF är rätt fackförbund. Du som redan är medlem i SULF får gärna tipsa doktorander i din omgivning om erbjudandet.

Läs mer på sulf.se/doktorand

Rådgivning om jobbfrågor

○ Som medlem har du möjlighet att få råd och stöd i frågor som rör jobbet. Det kan handla om att du blivit felaktigt uppsagd, skadat dig eller inte fått ut din lön.

Om du har frågor om lön och löneläge, arbetstider, anställningsvillkor, arbetsmiljö eller behöver förhandlingshjälp ska du kontakta din lokala Saco-S-förening eller Akademikerförening. De lokalt förtroendevalda besitter en oöverträffad kunskap om den lokala verksamheten och tänkbara lösningar. De har också stor kunskap om relevanta lagar, regler och avtal. Kontaktuppgifter till lokala företrädare hittar du på sulf.se/ om-sulf/kontakta-oss.

SULF:s centrala medlemsrådgivning svarar på

allmänna och principiella arbetsrättsliga frågor. Snabbaste sättet att få svar från den centrala rådgivningen är att mejla radgivning@sulf. se. Rådgivningen har telefontider på ons dagar klockan 13.00–15.00 och fredagar klockan 9.00–11.30.

Sportlovsdags?

○ Om skidorna blir stulna eller om olyckan är framme så är det bra att vara försäkrad. Förutom stöldskydd ingår en reseförsäkring i den medlemsförsäkring som du som SULF-medlem kan teckna hos Trygg-Hansa. Du får alltid rabatt på minst tio procent. Passa därför på att se över ditt försäkringsskydd innan du tar sportlov.

Läs mer på sulf.se/medlemskap/ medlemsformaner

Uppdatera dina uppgifter

○ Nytt år och nytt jobb? Har du disputerat eller kanske flyttat? Gå in på sulf.se och kolla så att SULF har rätt arbetsgivare och uppdaterade kontaktuppgifter till dig. Då kan vi nå dig snabbt och stötta dig på bästa sätt. Du kan själv ändra dina uppgifter genom att logga in på på sulf.se med BankID. Har du några frågor om dina medlemsuppgifter? Kontakta gärna SULF:s medlemsregister på medlem@sulf.se.

Läs mer på sulf.se/minasidor

Hallå där!

… MARIE HOEN, sammankallande i SULF:s valberedning.

Vad gör valberedningen?

– Vi tar fram förslag till ny förbundsstyrelse till nästa kongressperiod 2024–2027.

Vad gör SULF:s förbundsstyrelse?

– Förbundsstyrelsen är förbundets högsta beslutande organ och uppdraget varar från kongressen november 2024 till kongressen november 2027. Förbundsstyrelsen ansvarar för förbundets strategiska frågor. Som styrelseledamot arbetar du för hela medlemskårens intressen och frågor.

Vem kan nominera och bli nominerad?

– Som SULF-medlem har du rätt att nominera, det vill säga föreslå, vem som ska inneha förtroendeuppdrag i SULF under nästa kongressperiod. Alla som är medlemmar kan nomineras/föreslås. Uppdragen som finns är som ledamot och suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i arvodesnämnden och förtroendemannarevisor för SULF.

Hur ser valberedningens arbete ut framöver?

– Nomineringstiden slutar den 1 mars 2024. Därefter kontaktar vi de nominerade och intervjuar de som skulle kunna vara intressanta för uppdraget.

Hur gör man för att nominera?

– Gå in på sulf.se/om-sulf/ kongress-2024 och fyll i formuläret. Om du har frågor, kontakta oss på valberedning@sulf.se.

I KORTHET

Nytt år – ny årsarbetstid:

○ Nu är det som bekant nytt år och med det följer ny årsarbetstid.

– Årsarbetstid tillämpas ofta när arbetstiden varierar mellan olika perioder under året. Årsarbetstiden ska framgå av ditt lokala arbetstidsavtal. Om arbetsgivaren beordrar dig att arbeta övertid så be att få det skriftligt för att kunna få ersättning för den, säger Mikael Brisslert, ombudsman på SULF.

Har du haft beordrad övertid under året? Kolla så att du har fått ersättning för övertiden. Enligt Villkorsavtal-T kan ersättningen lämnas i form av ledighet eller pengar. Vänd dig till din lokala Saco-S-förening om du behöver stöd i dina kontakter med arbetsgivaren.

Läs mer på sulf.se/jobb-lon-och-villkor/ arbetstid

Är det akademiska arbetslivet hotat? ○ Är det akademiska arbetslivet hotat? Den frågan diskuterades nyligen på seminariet Academic working life under threat? i Lund. Dagens universitetslärare och forskare står inför en rad utmaningar, som till exempel stress och begränsad akademisk frihet.

Frågor kopplade till detta som lyftes i presentationer och den efterföljande öppna diskussionen var bland annat överenskommelser och lagstiftning om akademisk frihet i Sverige och världen, ökande byråkrati, samt hot och hat inom

En fråga – tre svar

Seminarium i Lund: På bilden ser vi panelen från vänster, bestående av Jens Vraa-Jensen, Sanna Wolk och Jimmie Kristensson.

akademin. Medverkade gjorde Jimmie Kristensson, vicerektor vid Lunds universitet, Sanna Wolk, förbundsordförande för SULF och Jens Vraa-Jensen, tidigare ordförande för den europeiska fackliga organisationen ETUCE-HERSC. Seminariet arrangerades av SULF Lund och Saco-S vid Lunds universitet.

– Det är roligt att så många kom för att delta i diskussionerna om denna för akademin och demokratin så viktiga fråga. Det blev ganska tydligt att vi på många sätt har en samsyn mellan facket och arbetsgivaren om att den akademiska friheten behöver värnas vilket bådar gott inför framtiden, säger Mattias Collin, vice ordförande för SULF Lund och seminariets moderator.

KALENDARIUM

Gävle: Half day seminar for doctoral candidates – rights, obligations and stress, in English.

Webbinarium: Pension – finns det ett liv efter jobbet?

Webbinarium: Att vara doktorand – doktoranders villkor och rättigher.

Webbinarium: anställnings- och kollektivavtalsförmåner.

Webbinarium: Om lön och löneförhandlingar.

Mer info hittar du på sulf.se/kalender

Vad är den viktigaste fackliga frågan på ditt lärosäte? Vi ställde frågan till några nya SULF-föreningar.

Nils Andersson, Malmö universitetet.

– Den samlade effekten av otydlighet i regleringen av arbetstid och arbetsuppgifter samt underbemanning gör lärares alltför höga arbetsbelastning till en av de viktigaste frågorna för SULF vid Malmö universitet.

– Den viktigaste frågan just nu är processen kring ombyggnation av vårt campus. Något annat som står högt på agendan är även relationen mellan linje och akademi och delningen på beslut mellan dessa.

– Många medlemmar är beroende av extern finansiering som bidrar till osäkra anställningar. Tillsammans med hög arbetsbelastning och oro för kompetensförsörjning kan det påverka arbetsmiljön negativt.

Tobias Arvemo, Högskolan Väst.

Annica Lindkvist, Karolinska institutet.

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Hur kan jag gå ner i arbetstid innan pensionen?

Jag har hört att möjligheten till delpension kommer att tas bort. Stämmer det och vad innebär det för mig om jag vill gå ner i arbetstid innan pensionen?

Jag är 57 år och är anställd som adjunkt vid en statlig högskola.

MARIA

SVAR: Hej Maria! Ja, det stämmer att möjligheten till delpension inom staten kommer att tas bort för de som är födda 1966 eller senare. Det har att göra med att fack och arbetsgivare har förhandlat fram förändringar i tjänstepensionsavtalet som kallas PA16. Det nya avtalet gäller från och med 1 januari 2024.

AVTALET INNEBÄR förbättringar på flera punkter. Dels kommer arbetsgivaren att betala in till tjänstepensionen ända upp till 69 år för den som har kvar sin anställning. Tidigare upphörde inbetalningarna vid 65 års ålder. Dels blir avsättningen till tjänstepensionen högre än tidigare. För dig som är född 1966 eller senare innebär det att du får ytterligare 1,5 procent av din lön till en del som kallas flexpension. Flexpension innebär att du kan ansöka om att att gå ner i arbetstid, från 63 år. Den ersätter den tidigare delpensionen. Totalt betalas det in 6 procent av din lön till din premiebestämda pension jämfört med tidigare 4,5 procent. Till det kommer eventuell förmånsbestämd pension.

DEN INTJÄNADE flexpensionen kan användas för att gå ner i arbetstid i slutet av arbetslivet, eller läggas

till din framtida pension som då blir högre än den annars skulle ha blivit.

Att delpensionsavtalet tas bort för de som är födda 1966 och senare kan upplevas som en förlust då det är ekonomiskt fördelaktigt för den anställde. Men då ska man veta att möjligheten att få delpension varit begränsad då det är arbetsgivaren som bestämmer om det ska beviljas i varje enskilt fall.

”I stället för delpension kommer det nu att finnas möjlighet att ansöka om tjänstledighet med stöd av flexpension, tidigast från 63 års ålder. Genom denna lösning kommer det att vara lättare att kunna gå ner i arbetstid jämfört med hur det fungerar med delpension.”

Vissa statliga arbetsgivare har varit mycket restriktiva, eller inte alls beviljat delpension för sina anställda.

I stället för delpension kommer det nu att finnas möjlighet att ansöka om tjänstledighet med stöd av flexpension, tidigast från 63 års ålder. Genom denna lösning kommer det att vara lättare att kunna gå ner i arbetstid jämfört med hur det fungerar med delpension.

Du kan välja att vara tjänstledig med eller utan uttag av din intjä-

nade flexpension. För de som inte hinner med så många års intjänande kommer det inte att bli stora summor per månad om man tar ut flexpensionen som komplement vid tjänstledighet. Dock behöver du inte ta ut flexpensionen för att vara tjänstledig utan du kan spara den till senare och då få en högre pension.

Mitt råd är att du börjar med att se över din totala pension på minpension.se innan du planerar för tjänsteldighet och pensionering.

FAKTA OM NYA tjänstepensionsavtalet: Saco-S, där SULF ingår, har träffat en överenskommelse med Arbetsgivarverket om förbättringar i pensionsavtalet PA-16 som gäller inom det statliga avtalsområdet. I avtalsområdet ingår alla statliga lärosäten samt Chalmers och Högskolan i Jönköping.

• För dem som omfattas av avdelning 2, födda 1987 eller tidigare, innebär avtalet en ökad avsättning med 1,5 procent (flexpension) för födda 1966 och senare samt 0,5 procent för de födda 1965 och tidigare.

• Förlängt intjänande till 69 år.

• Övergångsvillkor kommer att gälla personer födda 1965 och tidigare. Möjlighet till delpension finns kvar för denna grupp.

• För dem som omfattas av avdelning 1, födda 1988 eller senare, innebär det nya avtalet ingen ändring.

Läs mer på sulf.se/nyhet/overenskommelse-om-forbattradpension-for-statligt-anstallda

Anna Ekenberg Ombudsman

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Tipsa en doktorand om gratis medlemskap!

Fram till den 31 mars får doktorander tre månaders gratis medlemskap i SULF.

I medlemskapet ingår bland annat inkomstförsäkring och sjukförsäkring.

Forskningsstipendium, 150 tkr

F d Bryggarämbetets i Stockholm Pensionskassa utlyser Stipendium för vetenskaplig forskning som ur olika ämnes- och tidsperspektiv kan förväntas bidra till ökad allmän kunskap om och förståelse för svensk bryggerinäring; dess verksamhet, betydelse och förutsättningar.

PROOFREADING

SPR Å KGRANSKNING

Editing by native English speaker / California attorney to ensure Correctness, Consistency, Clarity, and Conciseness.

Fast turnaround. Meet journal requirements.

Proofreading: ≈675kr / hr + tax

Translation: 2 00kr / word + tax

Sista ansökningsdag: 29 februari 2024 Ansökningsinformation: Joran.Rehn52@gmail.com Vill du annonsera i Universitetsläraren? Kontakta mig så berättar jag mer

Högskolan Kristianstad söker

Universitetslektor i omvårdnad

Biträdande professor i omvårdnad Universitetslektor i

Läs mer och ansök på hkr.se/jobb

VÄLJ OSS DU OCKSÅ

Fyra postdoktorer inom utbildningsvetenskap

Vill du bidra till en stark utbildningsbildningsvetenskaplig miljö och samtidigt stärka din egen forskningskompetens? Som postdoktor inom Lärarhögskolans karriärprogram kommer du, vid sidan av ditt ordinarie forskningssammanhang, att ingå i en dynamisk, tvärvetenskaplig miljö, byggd kring forskningsstärkande aktiviteter, nätverkande och internationalisering.

Läs mer på www.umu.se/jobba-hos-oss/ och ansök senast 2024-03-06

Gustaf Södergren, telefon 079–334 87 61 gustaf.sodergren@annonssaljarna.se

Posttidning B

Universitetsläraren

Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TID PÅ SJÖN

ÖRT P A M P S Ä V INNEHÅLLER INGET ORT I HALLAND

HEMMET JOBBAR ÄGA

KLOCKA AREA SKÅNEKOMMUN

SÅNG AV REGINA SPEKTOR 2009

ARLA GASAR ALTAN VID SJÖ

TRÅKIGT KONCIPIERA

STÄDARBETARE ITU ÄMNE DRYCK EMEDAN CHARMFULLT BLOMMOR

OFTAST UTE LOTT SKYDDAD PLATS SES MED MATER JÄKLAR BAR JESUS

FRANSKT MYNT EN SYDOCH EN NORDVARIANT STOPPPLATS

VARUKOD RÖDA SOM UNGA KNUTPUNKT SUGGA PEPPE ÅTRÄD KLIV HÄNGA LÄPP FLÖDE

KAN MAN BARBACKA RÄCKA R U N T DAGENS DUBBEL

ÄR ENERGISNÅLT LADE KORT

ÖKA TAKTEN GÅ BORT STEG RIDDARE I DOSOR KAMOUFLERING YRKE SKILJAKTIGA LANDUDDAR

FÅR MAN I EKA I OST GÖR DEN SOM HAR BRÅTTOM KEY KORTSPEL DNASEGMENT STRÅN JUSTA

SÅDANA PERSONER FINNS?

STRÖM ÄR VÄL ETT BAD I VAK

LITET MÅTT KAN VARA AV KORALLER BÖNA 1756 TEINT NÄRA VALDEMARSVIK ÖMTÅLIG

GOTTFINNANDE

SVENSK FÄRG?

LÅTER I STÄMMOR SLANT

ALLMÄN TÄTORT I MEDELPAD DEN ÄR HAL

SOM EN STRUT

DJUR NEW YORK

SCHUTZSTAFFEL REKREATIONSPLATS

ERBIUM MED NESS I SKOTTKAND ÄR BARA DINA

SKYGGT ROVDJUR KLYKA HAR OBRUTNA STRÅN

ANSES VARA MJUKA

INRAMA

KAN SES

TILLSTRÖMNING

TENNISSÄLLSKAP URGAMMALT GUDANAMN MED OKLAR IDENTITET SAMT TRÄD

FRANSK STAD VÄTE BIPRODUKT DRAG

MED DUVA ©ENGHOLMS

Lös korsordet och vinn ett presentkort på en pocketbok!

TA ETT FOTO av det färdiglösta korsordet och skicka till tavling@sulf.se.

Eller posta lösningen till Universitetsläraren, SULF, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm. Märk mejlet eller kuvertet ”Korsord 1/24”. Ditt namn

och e-postadress måste finnas med. Senast 13 mars behöver vi ha din lösning. Tre vinnare får varsitt pocketogram. Lösningen publiceras på universitetslararen.se/korsord.