KRÖNIKA: ”Dags för lite civil mejlolydnad”
FOKUS
Osäkra anställningar skapar oro i hela organisationen
EU-VALET
Partiernas viktigaste högskolefrågor
VARSEL
Lärare övertaliga efter ekonomiska underskott
Doktoranden Lisa Ridzén debuterar med roman om jämtländska mansnormer
Innehåll
Det är ju �örstås mycket oro och all energi går åt till det här limbotillståndet som man befi nner sig i nu.”
Åke Ingerman, dekan vid Göteborgs universitet, ett av flera lärosäten som har varslat lärare.
Nyheter
6 Så påverkar EU-valet högskolepolitiken.
8 Lärare varslas efter ekonomiska underskott.
9 Han vill ha campus för totalförsvar.
10 Utländska forskare missar skattelättnad.
12 Önep har ny praxis – kritiseras för att avskriva fall.
Nummer 3, 2024
REPORTAGET: Studenter vid Örebro universitet lär sig programmering på stående fot. Under tio år har läraren Johan Petersson och hans kollegor arbetat fram utbildningsmetoden walkshops.
På jobbet
22 Tydlig metod för auskultation kan stärka kollegiet.
Mötet
26 Doktoranden Lisa Ridzén skildrar det manliga känslolivet på den jämtländska landsbygden.
Fokus
32 Konstant andel tidsbegränsade anställningar.
40 Marcus Falk Johansson forskar om att ha en dement partner.
Debatt
42 ”AI-genvägen kan komma att bli en senväg.”
In English
48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.
När Mats Persson (L) tillträdde som utbildningsminister profi lerade han sig tidigt i frågan om så kallad cancelkultur vid svenska lärosäten. Redan i november 2022 aviserade han att han ville utreda hur utbrett fenomenet är, då han i en debattartikel i Expressen kungjorde att regeringen kommer att ”försvara den akademiska friheten benhårt”. Utredningsuppdraget gick till Universitetskanslers ämbetet och i maj kom myndighetens rapport. Där redovisas en enkät bland universitetslärare och forskare som visar att 53 procent anser att den akademiska friheten på svenska lärosäten är utmanad. Men få tycker att det är cancelkulturen som är problemet. I de 1 956 fritextsvaren om på vilket sätt den akademiska friheten är utmanad är det mindre än 1 procent som nämner cancelkultur. I stället anges ”politisk styrning och politisk påverkan generellt” (29 procent) samt ”forskningsfi nansiering och forskningsfi nansieringssystemet generellt” (28 procent) som de två absolut största utmaningarna mot den akademiska friheten. Man får anta att Mats Persson och regeringen tar fasta på detta och fortfarande är beredda att försvara den akademiska friheten ”benhårt”. Läs mer om UKÄ:s rapport på universitetslararen.se.
”... få tycker att det är cancelkulturen som är problemet.”
VILKA FÖRSLAG DE politiska partierna har gällande just akademisk frihet på EU-nivå är en fråga som Universitetsläraren ställt till samtliga svenska partier i EU-parlamentet, inför EU-valet den 9 juni. Sammanställningen hittar du på sidan 7.
UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)
POST- OCH BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm
TELEFON: 08-505 836 00 (växel)
E-POST: redaktionen@universitetslararen.se
ADRESS- OCH PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se
HEMSIDA: universitetslararen.se
CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se
REDAKTÖR, REPORTER OCH STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se
ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se
GRAFISK PRODUKTION: Pelle Bouveng pelle@pbinformation.se
ANNONSER:
I det här numret fördjupar vi oss också i ett stadigvarande problem för universitetslärare och forskare, nämligen andelen tidsbegränsade anställningar. Cirka en av tre har en visstidsanställning, vilket är en dubbelt så stor andel som på arbetsmarknaden i stort. Något som skapar oro och stress i hela organisationen, visar forskning. Fördjupningen börjar på sidan 32.
Anders Jinneklint,
chefredaktör
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Annonssäljarna, Gustaf Södergren, tel 079-334 87 61, gustaf.sodergren@annonssaljarna.se
PRENUMERATION:
Helår 700 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.
Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.
OMSLAGSFOTO: Anneli Åsén.
TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2024. Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 22 200 ex (juni 2023).
SVANENMÄRKET Miljömärkt
Rektor möter demonstranter
Lunds universitets rektor Erik Renström träffar studenter som upprättat ett tältläger i Lundagård som en del i en propalestinsk demonstration. Liknande manifestationer inleddes tidigare i år vid amerikanska campus och har därefter spridit sig till flera länder. I Sverige inleddes liknande aktioner i flera studentstäder i mitten av maj.
Under den kommande mandatperioden ska både EU:s ramprogram för forskning, Horisont Europa, och utbildningsprogrammet Erasmus plus göras om.
EU:s länder fastställer sin politik för högre utbildning och forskning själva, men valet till Europaparlamentet påverkar ändå. Bland annat ska EU:s forsknings- och utbildningsprogram förnyas kommande mandatperiod.
Frågor om högre utbildning och forskning är inte glödheta i den politiska debatten inför valet till Europaparlamentet 9 juni, konstaterar Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.
– Det är inte så mycket ett område för politisk konflikt eller profilering, så det finns ingen riktig anledning för politikerna att driva frågorna. Det finns inte heller så tydliga ja eller nej utan processerna är ganska komplexa. Om EU fattade lagstiftningsbeslut om högre utbildning vore det annorlunda, säger han.
I huvudsak drivs politik som rör högre
utbildning på nationell nivå. Däremot har EU ställt upp ett antal målsättningar, som till exempel att högre utbildning bör vara anpassad till arbetsmarknadens kompetensbehov. Det finns också en vision om att utbildningar bör vara breda och öppna, noterar Magnus Blomgren.
NÄR DET GÄLLER forskningspolitik kan EU påverka mer. Under kommande mandatperiod ska ramprogrammet för forskning, Horisont Europa, göras om och vara klart 2028. Detsamma gäller utbildningsprogrammet Erasmus plus.
Även om parlamentet inte producerar lagtext för EU:s länder att följa, kan man styra via budgetprocessen.
– Det handlar om jätteprogram och stora pengar har en tendens att påverka verkligheten. De prioriteringar man väljer att göra i Horisontsammanhang påverkar forskningen nationellt, säger Magnus Blomgren.
Erasmus plus har en budget på 26 miljarder euro för 2021 till 2027. Horisont
Europas ligger på 95 miljarder euro för samma period.
Av Universitetslärarens enkät, här till höger, framgår det att flera partier vill se skärpta EU-skrivningar om akademisk frihet. Även om parlamentet inte kan bestämma om akademisk frihet i respektive medlemsland, har man en roll som pådrivare.
– I dag ser vi att flera länder glider i de här frågorna. EU och Europaparlamentet har en väldigt viktig roll att agera och säga att det här är inte okej, säger Magnus Blomgren. ○ Linus Hellerstedt
○ Europaparlamentet: Stiftar lagar och fastställer budget. Består av 720 folkvalda ledamöter.
○ Ministerrådet: Stiftar lagar ihop med parlamentet. Består av EU-ländernas ministrar.
○ EU-kommissionen: Föreslår nya lagar och fullföljer parlamentets och rådets beslut. Består av en kommissionär från varje land.
○ Europeiska rådet: Består av EU:s statschefer. Slår fast EU:s politiska riktning. Lagstiftar inte.
○ Därutöver finns EU-domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska revisionsrätten
Den 9 juni är det val till Europaparlamentet. Sverige kommer att vara representerat av 21 ledamöter av totalt 720 i parlamentet. Universitetsläraren frågade respektive parti om deras politik när det gäller högre utbildning och forskning. Partierna har själva valt vem av deras kandidater till Europaparlamentet som svarar.
▶ Fråga 1. Vilken är den viktigaste frågan inom högre utbildning och forskning för ert parti på EU-nivå?
▶ Fråga 2. Vilka förslag har ni kring akademisk frihet på EU-nivå?
Svante Linusson, professor vid KTH, Centerpartiet.
– Sveriges och EU:s förmåga att konkurrera internationellt är beroende av att det finns högkompetent och skicklig arbetskraft. Därför är forskar- och studentutbyten mellan universiteten inom EU och från andra länder viktigt.
– Centerpartiet var en stark röst för införandet av demokratilåset på EU:s budget. Vi vill stärka det och dra in EU-finansiering i större utsträckning till medlemsländer som överger demokratiska principer.
Tomas Tobé, EU-parlamentariker, Moderaterna.
– Vi är ett av få EU-länder som når EU:s mål om att investera 3 procent av bnp på forskning och utveckling. Flera länder når inte ens upp till 1 procent. Vi vill därför se ansträngningar från samtliga medlemsländer för att nå upp till målet. Samtidigt vill vi stärka de gemensamma resurserna till EU:s forskningsprogram Horisont.
– EU borde stifta en gemensam lag som tydliggör frihet för vetenskaplig forskning, för att garantera, skydda och främja denna frihet.
Alice Teodorescu Måwe, skribent, Kristdemokraterna.
– Den fria rörligheten som ger möjlighet att studera inom EU samt ökad forskningsexcellens och stärkt forskningssamverkan inom EU.
– Vi är positiva till stärkt EU-skydd för akademisk frihet, men svensk utbildning och forskning ska inte detaljregleras i EU. EU:s villkorlighetsförordning ska aktiveras och EU-medel dras in när akademiska friheten sätts ur spel.
Emma Fastesson Lindgren, tidigare ordförande för S-studenter, Socialdemokraterna. – Mer resurser till fri och högkvalitativ forskning. Andelen av EU:s budget som går till forskning måste öka. – Vi vill stärka den akademiska friheten i hela EU. I förra forskningspropositionen stärkte den S-ledda regeringen den akademiska frihetens ställning i Sverige genom förtydliganden i högskolelagen. På motsvarande sätt bör den akademiska friheten antas som en viktig princip inom EU.
Karin Karlsbro, EU-parlamentariker, Liberalerna.
– Att mer av EU:s budget går till forskning, inte minst för att nå målen om grön omställning och EU:s klimatmål. Fler länder ska nå EU:s mål om 3 procent av bnp till forskning. Rörligheten för studenter ska också underlättas genom en gemensam antagningsportal för alla universitet i EU.
– Den akademiska friheten ska stärkas i EU och länder som bryter mot grundläggande rättigheter ska omfattas av kännbara konsekvenser.
Alice Bah Kuhnke, EU-parlamentariker, Miljöpartiet.
– Miljöpartiet vill säkerställa ett starkt EU-stöd för oberoende forskning! Vi är i en brinnande klimatkris och i stort behov av innovativa lösningar som ökar samhällets resiliens.
– Att EU stärker skyddet för akademisk frihet inom EU för att motverka det oroväckande hotet mot just denna frihet. Vi vill också att EU jobbar för att förbättra den akademiska friheten utanför EU:s gränser.
Charlie Weimers, EU-parlamentariker, Sverigedemokraterna.
– Frågor kring högre utbildning ska även framgent beslutas på nationell nivå och det gäller som huvudregel också för forskning. Det finns dock ett mervärde av att vissa storforskningsprojekt beslutas och finansieras av EU. Vi vill fokusera på studenters och forskares utökade möjligheter att verka i andra EU-länder.
– Akademisk frihet är en fråga för varje enskild stat att bestämma om. Lärosätena ska vara fria från politisk detaljstyrning.
Jonas Sjöstedt, tidigare EU-parlamentariker, Vänsterpartiet.
– Att det finns tillräckligt med resurser för forskningen att kunna bidra till att svara på vår tids stora problem som klimatkrisen. Klimatomställningen är ett samhällsbygge som måste kunna genomföras i praktiken.
– Vi vill se tydligare sanktioner och krav från EU när medlemsländer inskränker demokratiska fri- och rättigheter, där akademisk frihet ingår. Ett exempel på sådant land är Ungern.
Nyheter
Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se
Minskat söktryck på lärarutbildningarna ligger bakom varselbeskedet vid Högskolan i Borås. Även vid Högskolan Dalarna, Göteborgs universitet och Luleå tekniska universitet har personal varslats.
På flera lärosäten pågår processer med övertalighet och varsel av universitetslärare. Vid Högskolan Dalarna är facket mycket kritiskt både till hur ekonomin och varselprocessen skötts.
Nyligen har 12 universitetslärare varslats om uppsägning vid Högskolan i Borås. Sedan tidigare har 14 fått avgångspaket. Orsaken är färre studenter som söker lärarutbildningarna, vilket har gett ett ekonomiskt underskott.
– Jag hade inte kunnat föreställa mig hur chockartat det blivit för många medlemmar och vilken ilska det väcker, säger Martin Behre, Saco-S i Borås.
Enligt Åsa Söderlind, tillförordnad akademichef för Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT, fanns inga andra alternativ.
– Personalkostnaden är ju den helt dominerande kostnaden för lärosäten. Den är så mycket större än alla andra kostnader så det har blivit oundvikligt, tyvärr, säger hon. Också Högskolan Dalarna går med eko -
nomiskt underskott varför man varslade 20 tjänster i januari. Varslen ligger på hela lärosätet, både på institutioner och på det gemensamma verksamhetsstödet. – Vi har helt enkelt en för stor kostnadsmassa i relation till våra intäkter – hur många studenter vi utbildar, säger högskoledirektör Katarina Hedlund Johansson. Hon påpekar att högskolan under och efter pandemin utbildade fler studenter än man hade anslag till och behövde då rekrytera mer personal. Det tärde på myndighetskapitalet. – Vi har dröjt kvar med den kostnadsmassan trots att vi inte producerar på samma nivå längre. Så vi måste vidta ganska skarpa åtgärder nu för att hamna rätt. Men tyvärr ser vi inte att det är tillräckligt utan jag är rädd för att vi under hösten kommer att behöva gå ut med nya varsel inför 2025.
MICHAIL TONKONOGI, VICE ordförande i Saco-S-föreningens styrelse vid Högskolan Dalarna, är kritisk till hur högskolans ledning har skött ekonomin.
– Man har misskött högskolans ekonomi
under en längre tid. Det är ju inget akut som har hänt utan högskolan har gått back under ett antal år. Tidigare har det funnits myndighetskapital som man kunde använda, men det har successivt ätits upp, säger han.
Michail Tonkonogi är också kritisk till hur högskolans ledning sköter uppsägningsprocessen.
– Arbetsgivaren gör saker i fel ordning, det är inkompetens på alla tänkbara sätt. Vi från den fackliga sidan behöver hela tiden agera som juridisk rådgivare, vilket vi egentligen inte ska göra, men vi är ju måna om våra medlemmar och måste se till att allt går rätt till.
En uppsägningsprocess är även i gång på Göteborgs universitet. Från början var det ett tjugotal lärare vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande som riskerade uppsägning. Nu är uppskattningen att man kommer att behöva varsla motsvarande tio heltidsekvivalenter om uppsägning.
Orsaken är främst att antalet studenter som söker förskollärarprogrammet minskat. – 2014 skedde en stor utbyggnad och på fyra år så dubblerades storleken på förskollärarprogrammet men nu är vi tillbaka på den nivån som var innan expansionen, säger Åke Ingerman, dekan vid utbildningsvetenskapliga fakulteten.
Han menar att man förlorar värdefull kompetens vid uppsägningar, men också att själva processen har en negativ inverkan på verksamheten.
– Det är ju förstås mycket oro och all energi går åt till det här limbotillståndet som man befinner sig i nu, och det gör ju att framtidstron kanske sviktar.
I HÖSTAS HOTADES sju lärare att sägas upp på institutionen för hälsa, lärande och teknik vid Luleå tekniska universitet.
– Under övertalighetsprocessen slutade personer av andra anledningar och vi tittade också på pensionslösningar, så i slutänden behövde vi bara varsla tre personer, säger Maria Johansson, prefekt på institutionen.
Anledningen till nedskärningarna var en minskning av antalet platser på sjuksköterskeutbildningen.
– Under pandemin skulle vi möta efterfrågan och öka antalet studenter. Och då gjorde vi en hel del anställningar. Efter pandemiåren minskade antalet studenter igen på sjuksköterskeprogrammet och då hade vi för många tillsvidareanställda. ○
Per-Olof Eliasson
Cyberattack mot Umeå universitet
• I början av maj 2024 meddelade Umeå universitet att man utsatts för en omfattande cyberattack. För att minimera konsekvenserna av intrånget tog man hjälp av externa specialister och stängde ner ett antal olika system.
– Vi ser att vi i ett relativt tidigt skede har kunnat stänga ner och stoppa de som ligger bakom intrånget, sade Therese Strandberg, chef för enheten för it-stöd och systemutveckling.
Lärosätet befarade att det kunde handla om en ransomeware-attack, där information krypteras och en lösensumma begärs för låsa upp den igen. Vid Universitetslärarens pressläggning hade det inte skett.
Kajsa Skarsgård
Kommuner efterlyser statlig finansiering
• Vid ett seminarium i riksdagshuset i Stockholm vittnade flera kommunrepresentanter om hur decentraliserade högskolemiljöer har ökat utbildningsnivån bland dess invånare. Därför behövs ett nytt statligt finansieringssystem för decentraliserade högskolemiljöer, beskrev Jerry Engström, chef för kommunala Campus i Västervik och Lena Lindhe, Högskolan Väst. Vid seminariet beskrev de sin plattform för samverkan, kallad Nya vägar, som har byggts upp med målet att högre utbildning ska finnas tillgängligt på fler platser i landet.
Linus Hellerstedt
Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.
Även i krig behövs utbildning, forskning – och hopp. Därför är lärosätenas roll i totalförsvaret viktig, menar Försvarshögskolans rektor, Robert Egnell.
Ömsesidigt ointresse. Så beskriver Robert Egnell den historiska relationen mellan totalförsvaret och lärosätena inom den högre utbildningen.
– Den enda planeringen som fanns var att stänga och att alla manliga studenter skulle pliktas in i försvaret.
Robert Egnell
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har det svenska totalförsvaret snabbt börjat byggas upp igen, och lärosätenas roll har omvärderats.
mycket: allt från förskola, vård och elektroniska kommunikationer till finansiella tjänster, handel, energi- och livsmedelsförsörjning. Det försämrade säkerhetsläget och återuppbyggnaden av totalförsvaret kräver redan mycket ny kompetens. I sitt inspel till den kommande forskningspropositionen föreslår därför Försvarshögskolan att ett ”Campus totalförsvar” skapas. Det skulle då bli en central nod för samarbete mellan lärosäten, myndigheter och näringsliv.
Som myndigheter har de statliga lärosätena sedan tidigare en skyldighet att identifiera sin samhällsviktiga verksamhet, hot och risker mot den, liksom att kontinuitetsplanera.
”Av Ukraina lärde vi oss omedelbart att i händelse av det allra värsta – krig –spelar lärosätena en oerhört viktig roll.”
– Av Ukraina lärde vi oss omedelbart att i händelse av det allra värsta – krig – spelar lärosätena en oerhört viktig roll.
Högskoleutbildning och forskning klassas nu som samhällsviktig verksamhet i de fall där dessa behövs för att upprätthålla annan samhällsviktig verksamhet. Och den omfattar
– Alla lärosäten jobbar nu med att också göra detta utifrån det förvärrade säkerhetspolitiska läget och även ett krigsscenario, men det arbetet är bara i sin början, säger Robert Egnell. Robert Egnell är vice ordförande i arbetsgruppen för lärosätenas bidrag till totalförsvaret som Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, skapade 2023. Till skillnad från SUHF och andra lärosäten, stödjer han däremot problembeskrivningen och samtliga förslag i den omdebatterade utredningen om säkerhetskompetens i lärosätenas styrelser. – Lärosätena har kommit längre som sektor än vad som ofta beskrivs, men det är en bra bit kvar och det fattas fortfarande en del beslut som tyder på att lärosätena och styrelserna inte riktigt har förstått det säkerhetspolitiska läget. ○
Kajsa Skarsgård
Om man säger att all undervisning på grundnivå ska vara på svenska kan många internationella forskare inte bidra till undervisning.”
Judith Lundberg-Felten, universitetslektor vid SLU, om diskussionen kring att undervisning bör ske på svenska snarare än engelska. Läs artikeln på universitetslararen.se.
Nyheter Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se
Expertskatten innebär att 25 procent av lönen undantas från skatt. Arbetsgivaren betalar inte heller sociala avgifter för den delen av lönen.
Den 1 januari i år förlängdes expertskatten från fem till sju år. Men missförstånd och kort ansökningsfrist gör att många utländska forskare missar denna möjlighet till skattelättnad.
En forskare som inte är svensk medborgare kan få 25 procent av sin lön undantagen från skatt. Några krav behöver dock uppfyllas: ansökan om expertskatt ska lämnas in senast tre månader efter att personen börjat sin anställning, hen får inte ha bott eller vistats stadigvarande i Sverige de senaste fem åren, och hen ska inte ha som syfte att stanna i landet längre än sju år. Forskaren i fråga ska ha ”kvalificerade forsknings- eller utvecklingsuppgifter med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet”, enligt inkomstskattelagen.
Den skrivningen har fått lärosäten som Universitetsläraren har varit i kontakt med att tro att bara utländska forskare med särskild specialistkompetens kan få skattelättnaden. Men i praktiken räcker det med att forskaren har arbetat ett till två år som postdoktor för att vara kvalificerad,
säger Håkan Gustavsson, skattejurist på Forskarskattenämnden som fattar beslut i ärendena.
– Har man de kvalifi kationerna och en tjänst med minst 40 procent forskning presumeras man ha en självständig forskningstjänst.
Först nyligen blev HR-sektionen vid Lunds universitet varse om den praxisen.
– Kunskapen om vem som kan få expertskatt varierar ute på institutionerna, och vi centralt tycker inte heller det är så lätt att veta vad som gäller, säger HR-specialisten Julia Edgerton.
TROTS UNIVERSITETETS stora gr upp utländska forskare har i snitt bara 23 anställda per år haft expertskatt de senaste tre åren. Med den nya informationen som Julia Edgerton har, gissar hon att åtminstone hundra Lundaforskare per år skulle kunna få skattelättnaden.
En annan nyhet för henne är att även utländska forskare med tillsvidareanställning kan ansöka om expertskatt, trots lagkravet på att personen inte ska ha som avsikt att stanna i Sverige längre än sju år. Avsikten att inte stanna längre är svårkon-
trollerad och görs enligt Håkan Gustavsson utifrån vad personen säger i ansökan.
– Anställningsformen säger inget om hur länge en person tänker stanna här, säger han.
Det är också bara vid tiden för ansökan som personen behöver ha som plan att verka i Sverige max sju år – hen blir inte återbetalningsskyldig om hen senare beslutar sig för att stanna längre.
Att det räcker med ett par års tidigare arbete som postdok för att kvalificera sig för expertskatt var nytt även för Patrik Rosén, HR-specialist vid Karolinska institutet, KI. I mars 2024 hade 16 personer vid KI expertskatt.
Också han pekar på svårigheten att säkerställa att institutionerna når ut med information om expertskatten till berörda nyanställda i tid. I början av sin anställning överöses de av information och kan därför missa ansökningsfönstret på tre månader.
Julia Edgerton berättar att Lunds universitet inte marknadsför expertskatten i rekryteringssyfte då det har upplevts som osäkert om en person sedan kommer att kvalificera sig för den eller inte. För lärosätena är en betydligt viktigare fråga att lösa de hinder som fi nns för utländska forskare i migrationslagstiftningen.
EXPERTSKATTEN HÅLLER NU på att utredas, bland annat mot bakgrund av de missförstånd och problem som Patrik Rosén och Julia Edgerton lyfter. Utredningen ska undersöka om ansökningsfristen ska förlängas, kompetenskravet sänkas till en doktorsexamen och möjligheten att söka expertskatt utökas till personer som nyligen doktorerat i Sverige liksom till svenskar som bott en tid utomlands. Förslag ska presenteras senast 15 januari 2025. ○ Kajsa Skarsgård
○ Sedan mitten av 1980-talet har utländska forskare som arbetar tillfälligt i Sverige haft möjlighet till skattelättnader.
○ Sedan 2001 omfattas även andra sorters experter av expertskatten, som innebär att 25 procent av lönen undantas från skatt. Arbetsgivaren betalar inte heller sociala avgifter för den delen av lönen.
○ Experten behöver inte heller betala skatt för eventuell kostnadsersättning från arbetsgivaren för flytten till Sverige, för max två resor per år till hemlandet, liksom för avgifter för barns skolgång.
Källor: Forskarskattenämnden, Skatteutskottet
... CHRISTER WINGREN som har gått från att vara professor i teknologi i Lund till att bli högstadielärare i matte och NO i Slite på Gotland.
Varför detta karriärbyte?
– Jag hade arbetat på universitet som forskare, professor och lärare i runda slag 18 år och kände att jag ville göra något annat. Jag tyckte alltid det var roligast när jag undervisade och jag fick en brinnande känsla av att jag ville jobba med ungdomar och bestämde mig för att bli högstadielärare. Att det blev just på Gotland beror på att min fru kommer härifrån och vi har länge funderat på att flytta hit. Hur gick bytet till?
– Jag gick ett spår hos Teach for Sweden som innebar att jag jobbade fyra dagar i skolan och pluggade en dag i veckan med betalning. Jag har inte fått några nya studiemedel.
Funkar lärarjobbet som du tänkt?
– Jag tycker det ger mig precis det jag var ute efter. Jag ville känna att jag gör skillnad och det gör jag här, varje lektion, varje dag, hela tiden. Eleverna behöver någon som kan sitt ämne, som gillar att undervisa, som kan undervisa och som verkligen vill vara här. Och ju längre ut man kommer på landsbygden desto mer utmanande är upptagningsområdet.
Ser du några nackdelar jämfört med universitetet?
– Du får gå ner lite i lön men du vinner andra saker i stället. Det beror ju på vad man värderar i livet.
Är det något du vill lägga till?
– Det är faktiskt jättekul att jobba som högstadielärare!
Per-Olof Eliasson
Osäkra förhållanden för Frankrikes universitetslärare
167 000 personer är tillfälliga inhoppare på franska offentliga universitet och högskolor
20 000 personer har visstidsanställningar
25 %
... av utbildningstimmarna står denna kategori för
Uppskattningsvis 167 000 lärare vid franska universitet och högskolor är tillfälliga inhoppare. De ingår i gruppen ”vacataires”, vilket betyder att de säljer ”undervisningstjänster” och inte har något regelrätt anställningskontrakt. Enligt lag ska de ha en annan huvudsaklig försörjning vid sidan om läraruppdraget. De står i dag för omkring 25 procent av all undervisning. Funktionen existerar för att universiteten ska kunna anlita utomstående vid särskilda och tillfälliga behov, men har förvandlats till en nödvändighet då universitetens budgetanslag inte har hängt med när antalet studenter har ökat, säger Hugo Mosneron-Dupin.
Han är lärare i fi losofi, blivande doktorand
75 000 personer har fasta lärartjänster
75 %
... av utbildningstimmarna står dessa två kategorier för
och har skrivit en uppmärksammad rapport om ämnet för organisationen Nos Services Publics, som övervakar offentlig service.
Enligt Mosneron-Dupin motsvarar den reella timersättningen för en tillfällig inhoppare, inräknat förberedelser och rättningar, omkring 10,50 euro brutto, eller runt 120 kronor. Det är lägre än den franska lagstadgade minimilönen.
– Skolorna balanserar på gränsen till vad som är legalt, säger han. ○
Anna Trenning-Himmelsbach
Läs en längre version av artikeln på universitetslararen.se
sonen kunde stödja sina påståenden med dokumentation.
Forskningspersonens barn hade länge behandlats av den forskande läkaren. När det uppdagades att barnet feldiagnosticerats av läkaren, och genom detta fått starka mediciner med allvarliga biverkningar, ville familjen dra sig ur läkarens forskning. Läkarens privata klinik är forskningshuvudman – vilket betyder att det är samma person som är behandlande läkare, ansvarig forskare och ansvarig forskningshuvudman.
Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, behöver prioritera bland sina ärenden, säger kanslichef Jörgen Svidén.
Önep tillämpar numera etikprövningslagen på ett nytt sätt, vilket gör att färre tillsynsärenden leder till åtalsanmälan. Detta kritiseras av en forskningsperson vars anmälan avskrevs trots god dokumentation.
”Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, är skyldig att åtalsanmäla alla skäligt misstänkta brott mot etikprövningslagen – bedömningen av allvarlighetsgraden ligger på åklagaren att göra.” Detta har Önep under sina fyra år av tillsyn om och om igen meddelat när kritik kommit mot att myndigheten åtalsanmält även mindre överträdelser av lagen.
Jörgen
Svidén
Men nu har Önep ändrat sin praxis.
– Om överträdelsen inte är särskilt allvarlig, eller vi bedömer att åklagare inte kommer att gå vidare med det, fi nns anledning att göra en pragmatisk tillämpning av tillsynsuppdraget, säger Öneps kanslichef Jörgen Svidén. I praktiken innebär det att man beslutar
att avskriva fler ärenden i stället för att åtalsanmäla.
Tillsynssystemet har tidigare kritiserats för att vara oproportionerligt hårt och tandlöst på samma gång, eftersom bara en åtalsanmälan lett till prövning i domstol. Önep delar denna kritik, men riktar den mot lagen snarare än tillsynssystemet.
JUST NU PÅGÅR också en utredning som sannolikt kommer att föreslå att skyldigheten att åtalsanmäla ändras, vilket spelar in i Öneps nya praxis. Jörgen Svidén nämner även att tillsynsmyndigheter av resursskäl behöver prioritera bland sina ärenden.
Vad säger du till dem som tidigare åtalsanmälts och nu kan konstatera att det visst gick att tillämpa lagen annorlunda?
– Vi har lärt oss längs vägen. Det är inte vi som har skrivit lagen, men en tillsynsmyndighet är inte tvingad att utreda alla anmälningar, däri ligger vårt tolkningsutrymme.
Men den nya praxisen får nu kritik av en forskningsperson – den som lagen är till för att skydda. I april avskrev Önep hens anmälan mot en forskare, trots att forskningsper-
Läkaren har etiktillstånd för att forska på biologiskt material, inklusive dna, på en population med särskilda sjukdomssymptom. Men anmälaren är en frisk anhörig och den gruppen nämns inte alls som population i etiktillståndet. När hen bad läkaren om att få ut sin samtyckesblankett kunde hen dock konstatera att det i efterhand lagts till en beskrivning om att även anhöriga ingår i studien.
Samma dag lämnade läkaren in en ansökan till Etikprövningsmyndigheten om en sådan ändring i samtyckesblanketten, en ansökan han sedan drog tillbaka. I ett mejl till Universitetsläraren förnekar läkaren däremot kännedom om att en ändrad blankett använts och påstår att även de anhöriga som ingått i studien har haft den relevanta sjukdomsbilden.
ETT ANTAL MEDIER har granskat läkaren och dennes klinik. I reportagen riktar andra läkare och forskare allvarlig kritik mot läkarens behandlingar och dess forskningsunderlag.
Läkaren har anmälts till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, flera gånger. 2020 åtalsanmälde Önep läkaren för att ha påbörjat den aktuella studien samt en annan innan etiktillstånd beviljats, men förundersökningen lades ner.
Jörgen Svidén hänvisar till den nya praxisen som svar på varför Önep avskrev det nya tillsynsärendet.
– Vår samlade bedömning är att allvarlighetsgraden inte är sådan att vi bör utreda ärendet vidare. Huruvida forskningen stridit mot lagen eller inte tar vi inte ställning till med vårt beslut.
Forskningspersonen är besviken på tillsynssystemet.
– Jag tycker att det är obehagligt att läkaren har mitt dna utan tillstånd att forska på det. Jag trodde lagen var avsedd att skydda mig, men uppenbarligen är det inte så. ○ Kajsa Skarsgård
Sektorn kritiserar utredning om säkerhetsfrågor
• Bland remissvaren på utredningen Ökad kompetens i säkerhetsfrågor vid universitet och högskolor finns kritik från olika håll inom högskolesektorn. Flera lärosäten hänvisar till Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, som i sitt yttrande bland annat vänder sig emot att utredaren hävdar att ”det finns betydande brister i hanteringen av säkerhetsfrågorna vid samtliga universitet och högskolor”. SUHF kritiserar också att utredningen föreslår en ändring i högskoleförordningen som innebär att styrelsen får ett uttryckligt ansvar för säkerhetsfrågor. Det väcker oro för framtida regleringar inom andra sakområden, skriver SUHF. Även SULF är kritiskt till utredningen.
Riktlinjer för öppen vetenskap lanserades
• Med en konferens på Kungliga biblioteket har Nationella riktlinjer för öppen vetenskap officiellt lanserats. Under konferensen behandlade talare och paneldeltagare olika aspekter av ämnet. Anna Wetterbom, vd vid forskningsfinansiären Ragnar Söderbergs stiftelse, menade att det nu är dags att i öppen vetenskap involvera de som närmast berörs – forskarna. Arbetet med öppen vetenskap har pågått sedan 2014.
Diskussionerna har gått heta kring AI-producerade studentarbeten. Flera olika företag lanserar nu AI-verktyg för lärare som påstås kunna läsa, betygsätta och kommentera provsvar och studentarbeten.
Essaygrader marknadsför sig med ”ladda upp klassens essäer, kom tillbaka ett par minuter senare och hitta alla perfekt betygsatta”. Liknande program är Writable, Crowdmark och Gradescope.
I USA har en del lärare redan börjat använda verktygen, enligt tekniktidningen Axios.
Exemplen var från gymnasienivån, men Gradescope marknadsför sig främst till akademin och på brittiska Surreys universitet lanserade en forskargrupp i december Key Evaluation and Assessment Tools Hub, KEATH, ett program som de hävdar kunnat matcha mänskliga lärares tidigare betygsättning och kommentarer.
manhang där de skulle kunna göra rimliga bedömningar, som kortsvarsfrågor där man ska definiera ett begrepp. För längre essäfrågor är jag mer skeptisk, säger Ingrid Forsler, som forskar kring akademins AI-användning vid Södertörns högskola.
Hon påpekar att AI-producerade texter tenderar att se korrekta ut, utan att nödvändigtvis vara det.
Erik Svensson är professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet.
– Vi använder redan AI för att exempelvis identifiera arter på foton, och spontant låter det ganska lockande, rätta tentor är bland de tråkigaste arbetsuppgifterna. Men om en student ifrågasätter bedömningen, då går det ju inte att gömma sig bakom en algoritm. Med de stora löftena om tidsbesparingar kan man undra – kommer lärare så småningom rentav förväntas att lämna över rättning till sin digitala assistent?
”... rätta tentor är bland de tråkigaste arbetsuppgifterna.”
– Jag tror universiteten på sikt kommer lägga in sådana program i digitala examinationssystem, men om det blir obligatoriskt eller frivilligt att använda dem vågar jag inte sia om, säger Ingrid Forsler.
Erik Svensson jämför med den allmänna digitaliseringen.
– Jag är bekant med programmen, men har inte testat dem själv. Det finns nog sam-
– Det sades också att det skulle spara tid, men i stället blev det ett sätt att föra över mer administration på lärarna. ○
Jon Weman
Per-Olof Eliasson 47 100
… biologiska prover tros ha förstörts i fryshaveriet på Karolinska institutet, enligt en internrapport som presenterades i april. Enligt rapporten går det inte att säga exakt hur många prover som gått förlorade, eftersom det också saknades register över vad som fanns i biobanken. Läs mer på universitetslararen.se. Läs mer om konferensen på universitetslararen.se
Johan Petersson, lärare på Handels hög skolan vid Örebro universitet, har arbetat med undervisningsformen walkshop i över tio år. Pedagogik är ett specialintresse som han även forskar om.
När studenter på Örebro universitet ska lära sig att programmera görs det för hand och i grupp. Under tio år har läraren Johan Petersson och hans kollegor arbetat fram den aktiva och studentfokuserade utbildningsmetoden walkshops, som belönats med pedagogiskt pris. – Vi har fl ippat fokus från läraren till studenten, säger Johan Petersson.
Reportaget
En av korridorerna i Långhuset på Örebro universitets campus är inte som alla andra. På ena sidan, utmed en glasvägg som vetter ut mot husets entré, finns en hel rad studieplatser utplacerade. På den andra sidan har fem stora whiteboards hängts upp, en efter en, på väggen.
En fredag i april, då ett oväntat snöfall gör marken utanför fönstret vit, är korridoren full av studenter. En skylt med texten ”Här pågår undervisning. Ska du passera? Smyg gärna.” har placerats precis i början av korridoren.
Här ska förmiddagen ägnas åt en walkshop i programmering, en utbildningsmetod som utvecklats på Örebro universitet de senaste tio åren. Johan Petersson, lektor vid Handelshögskolan på universitetet, har drivit arbetet med walkshops sedan dess start.
– Som många andra universitetslärare är jag inte lärare i grunden. Så när jag gick en kurs i pedagogik här för ungefär tio år sedan började jag fundera över det traditionella kursupplägget, med flera föreläsningar i veckan i vanliga föreläsningssalar, och hur effektivt det egentligen är gentemot läromålen i kursplanen, säger han.
Johan Petersson är lärare på en programmeringskurs som ges under den första terminen på systemvetenskapliga programmet. I kursens lärandemål står det att studenterna ska kunna beskriva, förklara och uttrycka grundläggande begrepp och principer inom objektorienterad programmering, alltså bred programmeringskunskap som inte är fokuserad på ett specifikt programmeringsspråk.
– När jag verkligen satte mig in i det här var det som en aha-upplevelse. Det blev så uppenbart att det var just det vi lärare gjorde, inte studenterna. Vi beskrev, förklarade och uttryckte problem, så fick studenterna bara titta och lyssna. Trots att det står att studenterna ska göra det här, inte bara kunna det rent teoretiskt.
Sedan dess har man arbetat fram konceptet walkshop på kursen. Grundidén handlar om att göra undervisningstiden aktiv, både mentalt och fysiskt, samt att flytta fokus från läraren till studenterna.
– När man programmerar så har man en syntax som man skriver. I vanliga fall görs det på datorn, men här görs det för hand, säger Johan Petersson.
DAGENS WALKSHOP HAR startat. Ungefär 30 studenter har delats in i grupper om fem personer som blivit tilldelade varsin whiteboard, utplacerade längs väggarna i lektionssalen som ligger precis intill korridoren. Även korridoren, med dess många arbetsytor, kan användas om mer plats behövs, men i dag räcker klassrummet gott och väl. Utfällbara väggar har dragits fram för att skapa som små rum, ett till varje grupp. Även dessa är gjorda i whiteboardmaterial och kan användas för att skriva upp syntaxer och uträkningar.
Varje grupp har fått ett pappershäfte, med steg-för-steg-
”Många tjejer
har uppfattat att de blir själva med en grupp grabbar som ska förklara saker för dem. Vi försöker motverka det så mycket som möjligt.”
beskrivningar av dagens uppgift. Studenterna ska tillsammans programmera en databas med alla namn i klassen, där användaren ska kunna lägga till och ta bort namn. All programmering görs för hand och i grupp, på de whiteboardytor som tilldelats gruppen. Till sin hjälp har de kursboken och en dator per grupp, som endast får användas för att söka efter information, inte för att göra själva programmeringen.
– När lektionen är slut så lägger vi upp en video där någon av lärarna löser uppgiften i programmeringsprogrammet. Studenterna kan titta på den och se om de gjort rätt och få förklaringar på moment som de kanske haft svårt för, berättar Johan Petersson.
Runt omkring honom hörs ett konstant, dovt sorl. I samtliga grupper diskuteras uppgiftens många steg flitigt och svart text börjar fylla de vita, blanka tavlorna. Förutom syntaxer är varje whiteboard även beprydd av en lista med gruppmedlemmarnas namn.
– Det är vi lärare som delar in grupperna och de är alltid olika. Förutom att lära sig programmering vill vi även att studenterna ska få ett utbyte mellan varandra och lära sig att samarbeta.
STUDENTERNA SOM GÅR den här kursen har ofta olika nivåer av tidigare erfarenhet inom programmering. Några har programmerat en hel del tidigare, andra inte alls. Genom att alltid ha olika grupper hoppas lärarna att studenterna får ett kunskapsutbyte även av varandra.
– En student som har stor erfarenhet kan lära en nybörjare, båda två vinner på det. Nybörjaren får lära sig någonting nytt och den erfarna får utveckla sin kunskap genom att förmedla den till andra, säger Johan Petersson. Uppdelningen av grupperna är i mångt och mycket slumpartad. Förutom ur en aspekt.
– Vi ser alltid till att det inte blir en ensam tjej i någon grupp. De är alltid minst två stycken, förklarar Johan Petersson.
Systemvetenskapliga programmet i sig är mansdominerat och ämnen som programmering tenderar att dra till sig fler män än kvinnor. Under de tio åren som metoden walkshop utvecklats så har Johan Petersson och hans kollegor fått feedback från tidigare studenter att en kvinna som är själv i en grupp med män riskerar att hamna utanför samtalet.
– Många tjejer har uppfattat att de blir själva med en
I arbetsschemat – som delas ut av lärarna i början av walkshopen – finns det instruktioner för att se till att pennan flyttas bland gruppmedlemmarna, så att alla är aktiva i arbetet.
Reportaget Learning Labs Örebo
grupp grabbar som ska förklara saker för dem. Vi försöker motverka det så mycket som möjligt. Även om grupperna ska försöka lösa programmeringsuppgiften på egen hand i så lång utsträckning som möjligt så finns det alltid hjälp att få. Läraren Andreas Ask håller i dagens lektion. Han går ständigt runt bland de olika grupperna och hjälper till om de kört fast, eller om de vill diskutera funderingar som väcks i processen.
ANDERAS ASK HAR arbetat som lärare på programmeringskursen sedan 2019. Han tycker att den mer aktiva undervisningsmetoden fungerar bra och säger att flera studenter uttrycker att de uppskattar den.
– Jag har själv varit student på kursen tidigare, när den var mer traditionellt utformad med föreläsningar och att man sedan fick gå hem och programmera själv. Med den här formen får de i stället lära sig att kommunicera med varandra, det tror jag är enormt viktigt, säger han.
Som lärare innebär en walkshop mer kontakt med stu-
Lärarna Andreas Ask och Johan Petersson rör sig hela tiden mellan de olika grupperna för att hjälpa och diskutera.
denterna. Det ger en större och mer direkt inblick i hur de ser på kursinnehållet. Det är något som Johan Petersson särskilt uppskattar.
– Tidigare har jag inte vetat vad studenterna har tyckt varit svårt förrän efter tentamen. Nu kan jag snappa upp det direkt och förklara i stunden.
Har du förvånats över vad studenterna upplever som extra utmanande?
– Ja, det har jag faktiskt. Det finns vissa begrepp och moment som jag har tänkt har varit ganska enkla och grundläggande, men som många i själva verket har haft jättesvårt att förstå. Det har verkligen varit ögonöppnande, säger Johan Petersson.
Men den mer studentfokuserade utbildningsmetoden innebär även några utmaningar för läraren.
– Stundtals kan man fastna i diskussioner med en och samma grupp, särskilt om man har knappt om resurser på en stor klass. Jag måste ju hinna med att finnas tillgänglig för alla. När man jobbar i grupp så finns det också alltid
risk för att någon hamnar i en mer passiv roll och det måste vi lärare snappa upp och motarbeta. Det kan vara lite knivigt, säger Andreas Ask.
Förutom lärare så finns även två studenthandledare på plats för att hjälpa grupperna. Även de är studenter på systemvetenskapliga programmet, som tidigare själva har gått programmeringskursen. Karam Al-Akhras är en av dem, han gick kursen under höstterminen 2022. Just nu står han och hjälper en av grupperna med dagens uppgift. Med pennan i högsta hugg använder han en ledig whiteboard på väggen mittemot gruppens, för att stegvis guida dem genom en särskilt knepig frågeställning.
Karam Al-Akhras
– Innan jag själv läste den här kursen hade jag kodat lite och jag märkte snabbt att jag hade lätt för att förstå ämnet. Innan jag och mina kursare skulle skriva tentor stod jag ofta och förklarade begrepp för dem, så när den här möjligheten dök upp tänkte jag att det var en bra användning av min kunskap, säger Karam Al-Akhras.
Han har tidigare studerat några andra kurser på olika lärosäten innan han började på systemvetenskapliga programmet här i Örebro. Men aldrig tidigare har han varit med om en utbildningsmetod lik walkshops.
– Det här kan verkligen tända ett intresse på ett sätt som kan vara svårt att göra genom vanliga föreläsningar.
Vilken är den största fördelen med att få programmera för hand i stället för på en dator?
– Att man faktiskt får lära sig syntaxen, hur det ska se ut och hur det ska skrivas. Man lär sig också att själv upptäcka felen som datorn hittar. Den här kursen fungerar också väldigt fint som grund inför nästa kurs, då man får skapa ett program från grunden. Det är då man märker hur mycket man lärt sig, säger Karam Al-Akhras. Gruppen som han hjälper genom uppgiften består av studenterna Max, Nora, Lina, Liv och Samuel. De är alla nybörjare inom programmering och uppskattar den mer aktiva undervisningsmetoden.
– När man skriver ut allt för hand måste man verkligen
”Tidigare har jag inte vetat vad studenterna har tyckt varit svårt förrän efter tentamen. Nu kan jag snappa upp det direkt och förklara i stunden.”
memorera hur man ska göra. När man använder programmeringsprogrammen så står det ju lite hur man ska gå tillväga och datorn säger till om man gjort fel. Här måste man tänka helt själv, säger Max.
Lina instämmer:
– Här diskuterar man också varje steg med varandra, varför man skriver som man skriver.
Just diskussionen och samarbetet tycker samtliga i gruppen är de största fördelarna med walkshops.
– När man kodar sitter man oftast själv och fattar kanske inte varför något blir fel. Här kan vi lösa det ihop, säger Samuel.
– Man fastnar inte på samma sätt som när man sitter själv, fortsätter Lina.
Förutom kunskap inom programmering får ni också lära er att samarbeta med varandra. Känns det som relevant kunskap inför framtiden?
– Ja verkligen, vi kan alltid lära av varandra, för vi har alla kommit olika långt. Det tror jag kan hjälpa om man ska arbeta i projekt i framtiden, säger Liv.
UNDER KURSENS GÅNG hålls det ungefär en walkshop i veckan, ofta på fredagar för att summera det som studerats under veckan. Övrig undervisningstid präglas även den av ett tankesätt där studenterna sätts i fokus. I stället för traditionella föreläsningar delas studenterna upp i grupper om tre och likt under en walkshop får de ett arbetsschema med frågor som ska besvaras. Till sin hjälp har de kursboken och – sedan ett år tillbaka – Chat GPT.
– Det är ett verktyg som bara kommer användas mer och mer inom programmering, så vi tycker att det är bra att studenterna får lära sig hur det fungerar, säger Johan Petersson.
Learning Labs är ett fyra år långt projekt på Örebro universitet i samarbete med Akademiska hus, som löper fram till 2025. Projektet ska verka för att utveckla kunskapen om studiemiljöns påverkan på framtidens lärande. Projektet pågår även på två andra universitet i Göteborg och i Umeå. De tre universiteten har olika inriktningar, men gemensamt för samtliga är att utforska hur flexibel utformning av rum och teknik stödjer olika sorters lärandesituationer.
AI-verktyget kan även upplevas som en lättnad för vissa studenter. Som en del av arbetsschemat uppmanas ofta studenterna att förklara specifika begrepp för varandra. – Vissa studenter har kanske inte kommit riktigt lika långt och kan ha svårt att greppa programmering. Det kan kännas jobbigt att behöva säga till de andra i gruppen att man inte kan något. Men då får de i stället be Chat GPT om en förklaring och så diskuterar de svaret med varandra. Den här typen av undervisning hålls ofta i vanliga föreläsningssalar, men man har anpassat hur salen används efter undervisningens behov. I en gradängsal sitter studentgrupperna i kluster om tre på varannan stolsrad. Var-
”... studenterna får lära sig tillsammans med andra och av varandra. Det är själva nyckeln.”
annan rad lämnas tom för att lärare ska kunna röra sig fritt bland grupperna, se deras arbete och kunna hjälpa utan att störa övriga studenter. – Vi har även ett koncept som vi kallar för föreläsning ”on demand”. Då får studenterna ge sin input i vad de vill ha föreläsning om genom ett digitalt verktyg. Det är ofta samma ämnen som önskas varje år så innehållet ändras inte jättemycket, men det ger studenterna en chans att påverka sin egen utbildning, säger Johan Petersson. Lokalen där dagens walkshop äger rum är specialbyggd för just detta ändamål med många, stora whiteboards, anpassad akustik och de utfällbara whiteboardväggarna. Det är en del i ett projekt som heter Learning Labs, vilket är ett samarbete mellan Örebro universitet och Akademiska hus för att utveckla samspelet mellan pedagogik, lärande och det fysiska rummet.
– Johan och hans kollegor var i princip först på universitetet med att börja jobba med de här frågorna. När vi sedan startade arbetet med learning labs så satte vi ihop dem till en första workshop-grupp. Så de har verkligen påverkat projektet med sina tankar och metoder, säger Anna-Eva Olsson, som är teamledare i arbetet med learning labs.
UTÖVER LOKALEN SOM dagens walkshop hålls i så har även flera smarta lärosalar byggts runtom på campus. Bland annat en större hörsal som byggts om i närtid och som blivit väldigt populär bland såväl lärare, studenter som lokala företag på jakt efter konferenslokal.
Trånga stolsrader har byggts om till luftiga kolumner, där flertalet bord med sittplats för fyra personer ställts ut. Till varje bord finns en tv-skärm gömd i arkitekturen, som kan hissas upp och ner från föreläsarplats. Anpassningarna gör det lätt att driva grupparbeten i rummet, där varje grupp har tillgång till en egen skärm. Vid behov kan salen även användas som en mer traditionell hörsal, genom utfällbara bänkplatser och flyttbara bord och stolar.
– Vi som universitet måste erbjuda något för att locka hit studenter. Då blir smarta studiemiljöer jätteviktiga, säger Anna-Eva Olsson.
Än så länge är det främst programmeringskursen på systemvetenskapliga programmet som använt sig av utbildningsformen walkshops. Men den börjar sakteligen få spridning, både inom Örebros universitet och på andra lärosäten. Inte minst tack vare att modellen förra året belönades med Svenska informationssystemakademins pedagogiska pris.
– Jag har varit i kontakt med två andra lärosäten och så
finns det några lärare här i Örebro som börjat utforska hur de kan göra något liknande. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen framöver, säger Johan Petersson.
Lärare Andreas Ask tror att metoden även skulle kunna användas inom andra ämnen, inte bara för programmering
– Jag tror att det är lättare att genomföra med mer praktiska moment, som programmering eller kanske inom hälsovetenskaperna. Men man skulle nog kunna forma det utefter mer teoretiska ämnen också, där man diskuterar teoretiska begrepp. Jag tror att det har potential, säger han.
NÄR KLOCKAN SLÅR 12 når förmiddagens walkshop sitt slut. Johan Petersson växlar några sista ord angående dagens uppgift – som han själv beskriver som en av de knepigaste på kursen – med en av studentgrupperna innan det är dags att städa undan i lokalen. Tillsammans med lärare Andreas Ask och studenthandledare Karam Al-Akhras börjar han rulla undan de flexibla whiteboardväggarna och samla in häften med arbetsbeskrivningar.
– Egentligen så ska studenterna hjälpa till att städa undan här, men vi är nog lite för snälla och gör det ofta åt dem, säger Johan Petersson, och Andreas Ask instämmer med ett skratt.
Vilken är den mest givande aspekten av den här typen av utbildning?
– Att det är peer learning, studenterna får lära sig tillsammans med andra och av varandra. Det är själva nyckeln, säger Johan Petersson.
Vad vill du skicka med till lärare som också vill skifta till en mer studentfokuserad utbildningsform?
– Man måste inte ha specialbyggda, smarta lokaler för att börja. För tio år sedan, när vi själva startade projektet, använde vi vanliga föreläsningssalar med enkla lösningar som exempelvis blädderblock. Det viktiga är att komma igång och att alltid fortsätta utvecklas. ○
Walkshopmodellen tiIldelades Svenska informationssystemakademins pedagogiska pris 2023. Priset instiftades år 2012 och delas ut vartannat år till en föredömlig insats inom utbildning på grundläggande-, avancerad- eller forskarutbildningsnivå. En föredömlig insats innebär att det finns en tydlig lärandedimension och att det gör skillnad för studenterna. Priset avser att uppmärksamma utbildningsinsatser för att på så vis höja status för såväl insatserna i sig som för ämnesområdet i stort. Det kan ges till en eller flera personer.
Anna-Eva Olsson leder arbetet med projektet Learning Labs på Örebro universitet. Här står hon i den nyligen ombyggda hörsalen som blivit populär bland såväl universitetsanställda som lokala företag.
Att observera och ge återkoppling på en kollegas undervisning kan vara känsligt. En tydlig struktur kring auskultationen underlättar samtalet och hela lärarkollegiets utveckling.
Den kollegiala granskningen är självklar i forskarens arbete och en viktig källa till utveckling, men som lärare står samma person ofta ensam med sin metod och sitt material. Att bryta den isoleringen är en av flera anledningar till att jobba med auskultationer, det vill säga att observera varandras undervisning.
text: Kajsa Skarsgård
Det menar lektorn Jeanna Wennerberg och hennes kollegor, vars projekt har lett till forskningsartiklar och till att deras metod för auskultation har efterfrågats av andra.
illustration: Nils-Petter Ekwall
jektet i sitt lärarlag på institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet, hade de flera gånger auskulterat hos varandra. Och detta är Jeanna Wennerbergs bild av hur auskultationer oftast går till: kollegor som redan är vänner observerar varandra på eget initiativ, men många lärare saknar den erfarenheten och lärdomarna stannar hos några få.
När lärarna på den egna institutionen uttryckte en vilja att samarbeta mer utvecklade de därför en metod för att auskultera mer strukturerat inom kollegiet.
– De deltagande lärarna har stärkts i sin lärarroll, känt sig mindre isolerade och fått nya idéer kring undervisningen. Auskultationen har också gett spinnoff-effekter som samundervisning och mer kollegiala samtal om undervisningsuppdraget, säger Jeanna Wennerberg. Innan hon och de två kollegorna år 2019 startade pro -
En bärande idé i denna modell är att läraren som blir observerad i förväg ska berätta vad hen vill ha återkoppling på. Personen som auskulterar ska inte framföra oombedd kritik på andra områden, men kan så klart använda sina övriga reflektioner för sitt eget lärande.
– Det finns en psykologisk poäng att vara överens om vad återkopplingen ska fokusera på, säger Jeanna Wennerberg.
Det kan göra det mindre läskigt att bjuda in en kollega att observera ens undervisning, lik-
som göra det lättare för kollegan att framföra sin konstruktiva kritik efteråt.
EN ANNAN VIKTIG del i modellen är att den som auskulterar använder sig av en mall med stödjande observationsfrågor utifrån den återkoppling som läraren vill ha, till exempel ”Läraren som talare”, ”Undervisningsinnehåll”, ”Studenternas lärande”, ”Särskilt begärd respons” eller ”Förutsättningslös respons”.
Deltagarna började med ett gemensamt möte där de kom överens om hur auskultationerna skulle gå till och justerade i de föreslagna mallarna. Detta gjorde det lättare att sedan be att få auskultera hos en kollega, oavsett relationer eller hierarkier i övrigt.
Inför varje auskultation träffades de två
personerna för att gå igenom kursens innehåll och önskad respons. Strax efter auskultationstillfället hade de återkopplingsmötet, även det med en stödmall till hjälp.
– Men man kan inte förutse allt man kommer att lära sig när man auskulterar. Man kanske upptäcker att läraren ställer jättebra kontrollfrågor, eller bemöter studenter på ett briljant sätt. Samtidigt är det bra att se att kollegorna inte alltid är superlärare heller, säger Jeanna Wennerberg.
Löpande efter att ett antal auskultationer hade genomförts samlades fem till sex lärare med en samtalsledare för att fånga upp hur auskultationerna hade fungerat liksom reflektioner och idéer på undervisningen från ett verksamhetsperspektiv.
– Det kunde handla om att progressionen
inte stämmer mellan olika kurser eller behov av bättre digitalt stöd.
Efter att projektet avslutades har auskultationer och kollegiala möten om undervisningen fortsatt av egen maskin.
– Det har blivit ett sätt som vi jobbar på i arbetslaget, en öppen-dörr-policy, säger Jeanna Wennerberg.
Under terminen som projektet pågick hade lärarna fått tid avsatt för att delta: tre timmar per auskultation. Det visade sig vara välinvesterad tid för att höja undervisningskvaliteten och – lusten på institutionen. Forskningsartiklarna om auskultationsprojektet liksom metodens instruktioner och mallar finns också öppet tillgängliga på su.figshare.com.
– En sådan här modell skulle kunna utvecklas till en kollegial högskolepedagogisk kurs
Fem tips för lyckad auskultation
1 Frivillighet är viktigt, och det räcker med att några personer vill börja.
2 Var överens om hur ni ska göra auskultationerna. En tydlig struktur kan underlätta.
3 Placera dig så att du inte stör undervisningen.
4 Återkoppla i nära anslutning till auskultationstillfället.
5 Ha även kollegiala samtal om undervisningen i större grupp.
som lärosätet håller i och som leder till högskolepoäng eller ett diplom för meriteringens skull, säger Jeanna Wennerberg.
OBEROENDE AV KOLLEGORNA vid Stockholms universitet, började institutionen för språk, litteratur och lärande vid Högskolan Dalarna ett auskultationsprojekt vårterminen 2023.
De inledde och avslutade också terminen med möten tillsammans med det deltagande kollegiet. Däremot utgick de inte från några mallar eller förutbestämda önskemål om återkoppling vid auskultationen.
– Men återkopplingen måste naturligtvis ges med stor respekt och baseras på tillit, säger Céline Rocher Hahlin som är universitetslektor i franska och en av deltagarna.
I princip alla språkkurser vid högskolan är webbaserade, vilket innebär att observationerna även kunde handla om mer tekniska handhavanden.
Céline Rocher Hahlin
– Att undervisa på webben kräver en väldigt tydlig struktur, och ett tydligt kroppsspråk för att få till en gemenskap, så det kan också vara intressant att observera, säger Céline Rocher Hahlin.
Den som auskulterade valde mellan att vara på plats bredvid läraren för att se hur denna jobbar bakom skärmen, eller observera online.
– Jag ville till exempel vara med studenterna och delas in i grupprum för att observera dynamiken som jag som lärare annars inte kan se på samma sätt, säger Céline Rocher Hahlin.
DET AVSLUTANDE MÖTET med hela kollegiet beskriver hon som otroligt givande, men också svårt att hinna med i den tidspressade vardagen. Auskultationerna har därför fortsatt, men utan gemensamma möten i början och slutet av terminen.
I stället har institutionen numera bara ett webbaserat dokument där man enkelt kan skriva upp vad man har för kurser och om man vill auskultera hos någon, eller ta emot kollegor. Sedan sköter de intresserade kontakterna och auskultationerna själva.
– Det har öppnat många dörrar, så nästa gång jag vill bolla en tanke känns det naturligt att diskutera det med kollegorna. Det är en lyx att få en kollega som tittar på ens undervisning och det gynnar verkligen verksamheten. ○
Så minskar du risken för onödiga säkerhetsmissar
Cyberangreppen blir fler och phishingförsöken alltmer avancerade. Samtidigt lagras forskningsdata på ibland riskabla sätt. Ett nytt säkerhetstänk behövs på alla nivåer i akademin.
Omvärldsläget har varit bättre. Krig rasar, terrorhotnivån ligger kvar på hög nivå och på nätet rör sig aktörer som vill pressa myndigheter och företag på pengar, sprida desinformation och skapa allmän oreda i samhället.
Mathilda Perisa, informationssäkerhetschef vid Göteborgs universitet, tror att den vanligaste incidenten är phishing-försök via mejl.
informationssäkerhetsspecialist på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, påminner om att de riktade phishing-försöken blir alltmer avancerade.
– Det kan se ut som att mejlet kommer från din kollega eller chef. Då måste du fråga dig: brukar vi göra så här? Är det här en rimlig begäran? Ring avsändaren och kolla om du är det minsta osäker.
”För angripare är e-posten den enklaste vägen in i en IT-miljö.”
– För angripare är e-posten den enklaste vägen in i en IT-miljö. Det är också ett billigt angreppssätt. Alla verksamheter i världen blir utsatta.
Mathilda Perisa
Att vara vaksam räcker långt, menar hon. Tänk alltid efter innan du läser av QR-koden, klickar på länken eller öppnar den bifogade filen. Katarina Sollgard Norlin,
ETT GRUNDLÄGGANDE säkerhetstänk, baserat på de två experternas råd, börjar med att fixa starka lösenord, unika för alla konton. Skaffa en lösenordshanterare om det behövs. Multifaktors autentisering, MFA, alltså ”dubbel inloggning”, är säkrast – efter att Göteborgs universitet införde MFA minskade antalet kontokapningar drastiskt. Använd inte din jobbmejladress i privata ärenden.
Jobba enbart på dator hanterad och utdelad av lärosätet – inte din privata – och gör direkt de säkerhetsuppdateringar som poppar upp på skärmen. Använd alltid VPN om du arbetar mot öppna nätverk.
Var vaksam även i den fysiska miljön. Fixa skärmlås på dator och mobil och lämna inte
känslig information framme på skrivbordet. Om du ser någon okänd röra sig i lokalerna: fråga vem personen är. Var sunt nyfiken – och håll dig uppdaterad vad gäller lärosätets regler kring informationssäkerheten.
SIST MEN INTE minst: rapportera incidenter enligt lärosätets riktlinjer, och gör det hellre för ofta än för sällan, inte minst när du tror att du själv kan ha gjort ett misstag.
– Vi brukar säga att man ska ha en incidenttårta, alltså att man ska fira när någon rapporterar en incident. Först då kan man utreda orsaken och införa åtgärder så att det inte händer igen, säger Katarina Sollgard Norlin.
Skyddsvärda forskningsdata lagras och hanteras inte sällan på felaktigt sätt, visar en granskning som Riksrevisionen gjort på 24 lärosäten som bedriver naturvetenskaplig och teknisk forskning. Bristerna kan bero både på att forskare anser sig behöva en egen IT-miljö – med egna datorer, servrar och system – och att förvaltningarna har svårt att nå ut med regler och rekommendationer i säkerhetsfrågor.
MATHILDA PERISA MENAR att allt måste börja med att man som forskare är medveten om värdet på sina data, gör en ordentlig informationsklassning och använder de lagrings- och hanteringslösningar som erbjuds centralt.
– Finns inte de lösningarna ska man ställa krav på sin IT-enhet att de faktiskt tar emot och möter de behoven. Det ligger ett ansvar både på forskaren att kommunicera de krav man har och på IT-enheten att tillgodose behoven. ○
Bertil
Janson
Tre vägar till förbättrad informationssäkerhet
○ Reflektera. Var försiktig med QR-koder, länkar och bifogade filer. Ring och fråga avsändaren om du är osäker.
○ Värdera. Följ lärosätets rutiner för informationsklassning av forskningsdata så att säkerheten kring lagring och hantering är tillräcklig.
○ Rapportera. Inte minst om du tror att du själv gjort ett misstag. Snabb rapportering minskar risken för större skador.
Vi måste få bort skammen kring nyttjandet av AI, för transparens är det viktigaste verktyget för ett etiskt användande. Det menar Sonja Bjelobaba, lektor i forskningsetik vid Uppsala universitet.
– Folk vågar inte berätta hur mycket de använder AI för att reglerna är oklara och åsikterna går isär, säger Sonja Bjelobaba.
Sonja Bjelobaba
European Network for Academic Integrity, där hon är vice ordförande, är i alla fall positivt inställd till möjligheterna med AI. Nätverkets utgångspunkt är att det inte spelar någon roll om det är en kollega eller ett AI-verktyg som hjälper en att skapa ett visst innehåll, utan huruvida hjälpen är tillåten och huruvida man uppger att man använt den.
NÄR GRÄNSERNA FÖR det tillåtna fortfarande är oklara – och kontextberoende – blir det desto viktigare att vara öppen med hur AI har använts. Grundläggande är att uppge vad man gjort, i vilket program och i vilken version av det.
– Jag brukar rekommendera doktoranderna på mina kurser att ta skärmdumpar på vad de gör så att de har belägg för det, liksom
att föra forskningsdagbok, säger Sonja Bjelobaba.
På hemsidan thereisanaiforthat.com (”det finns en AI för det”) finns 12 000 verktyg samlade och antalet växer ständigt. AI kan till exempel hjälpa till att hitta, översätta och sammanfatta litteratur – men man måste själv dubbelkolla att det är sakkunniggranskat och inte från rovdjurstidskrifter. AI kan transkribera inspelat material, skapa bilder, visualiseringar, presentationer och tentafrågor.
Rättstavningsprogram är inget nytt, men AI kan även förbättra textens struktur och stil. Generellt är det etiskt säkrare att be AI föreslå förbättringar än att utföra dem, eftersom författaren själv måste bedöma kvaliteten och vara upphovsman.
DET ÄR OCKSÅ generellt mer accepterat att använda AI för att jobba med egenskapat innehåll, än för att generera helt nytt innehåll att använda – till exempel låta AI skapa en sammanfattning av ens artikel, men inte skriva dess grundinnehåll. Men till och med AI-inhämtat innehåll skulle kunna användas i en artikel, så länge AI då citeras enligt konstens alla regler.
– AI kan däremot inte stå som medförfattare för AI kan inte ta ansvar, utan det är du som ansvarar för slutprodukten, säger Sonja Bjelobaba. ○
Använd AI på ett etiskt sätt
○ Dokumentera vad du gör.
○ Var transparent och följ eventuella regler.
○ Dela inte känslig data med AI.
○ Var medveten om AI:s svagheter.
Doktoranden och författaren Lisa Ridzén har alltid varit en skrivande person. Precis som hennes forskning handlar debutromanen om män på den jämtländska landsbygden. Om ensamhet, fördomar och det stereotypa.
Bo närmar sig livets slut. Mellan hemtjänstens besök funderar han på varför det blev som det blev. Varför sonen Hans är så ensam och hur det kommer sig att Bo har så svårt att prata med honom om det. Och varför är Bo som han är?
Inom sin forskning och sitt författarskap vill Lisa Ridzén, doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet i Östersund, bråka med stereotyper och föreställningar om män som bor i glesbygd. Eller närmare bestämt på landsbygden i de norra delarna av Sverige, som hon beskriver det.
skapande, sårbarhet och empati, säger Lisa Ridzén.
– Helt enkelt i hur man pratar om relationsskapande. Där kan man se hur de starka patriarkala värderingarna av att bita ihop, att en bra karl reder sig själv och att man inte ska visa sårbarhet är ideal som har försvagats bland de yngre deltagarna i studien.
TEXT: Linus Hellerstedt
FOTO: Anneli Åsén
En del i det är att synliggöra de sårbara och mer oväntade delarna av männen. I Lisa Ridzéns debutroman Tranorna flyger söderut, tänker Bo tillbaka på hur han ogillade sin egen pappa, Gubben. Samtidigt kan Bo se spåren av Gubben i sitt eget föräldraskap. Genom sin son Hans sätt att vara och ta sig an livet.
I ARBETET MED sin kommande avhandling samlar Lisa Ridzén in livsberättelser från män som bor på landsbygden i Jämtland. Det är både svenska och samiska män, den yngsta är i tjugoårsåldern och den äldsta har fyllt åttio. Hon planerar att disputera 2026 men av det hon sett hittills har det hänt en del under de generationer hon berättar om i sin bok. Även om de berättelserna är fiktion.
Det har skett förändringar i mäns relations-
Det är också i relationsskapandet som debutboken tar sats. Lisa Ridzén vill reda ut hur Bo har formats av platsen han lever på, och av sin pappa Gubbens hårda sätt att vara. Hon berättar om Bos mamma som konstant får försvara Bo mot sin far och om hur Bo vill fly hemmet så snabbt han kan, vilket han också gör.
Hon skildrar den livslånga relationen mellan Bo och vännen Ture, som är en annan sorts man men ändå inte. Ture utforskar sig själv, reser runt i världen och flyttar till storstaden.
Bo saknar sin hustru, som flyttat till ett demensboende och inte längre känner igen honom och Hans. Bo förbannar sig själv för att han på vissa sätt varit en likadan pappa till Hans som Gubben var till honom, även om han också har varit en annan sorts pappa.
Samtidigt är Hans en annan son än vad Bo själv var till Gubben. Hans är där på plats under Bos sista tid, det var inte Bo under Gubbens. Men varför är Hans så ensam?
– Jag har inte bara velat titta på olika gene-
Mötet
Lisa Ridzén
”För alla som lever med män och älskar män, oavsett om det är en kärleksrelation, en pappa eller en bror, så får destruktiva maskulinitetsnormer effekter. För alla och för hela samhället.”
rationer, utan också på till exempel olika klasser och på sexualitet. Hur vi formas av olika erfarenheter och hur det sätter förutsättningarna för oss att leva goda liv.
LISA RIDZÉN KOMMER in på de stereotyper och föreställningar som hon vill undersöka i sin forskning. Hon vill inte prata alltför mycket om resultat innan avhandlingen är klar, men tar exempel i en av de yngre informanterna. På många sätt är han ganska stereotyp vid första anblick. Han gillar snus, skoter och jakt.
– Allt det där har liksom inte förändrats med generationerna. Men när jag frågar om relationsskapande och om vikten av att gråta med sin bästa kompis, undrar han varför han inte skulle göra det. ”Man mår ju dåligt om man inte gråter.”
Lisa Ridzén ser en yngre generation där det finns en medvetenhet bland män om maskulinitetsnormer, och om det destruktiva i de normerna. Det finns en medvetenhet om psy-
kisk ohälsa som kopplas till hur man samtalar med nära och kära.
– Just utifrån de traditionella sätten av att hantera problem, som att bita ihop och allt det där. Och det känns ju ganska hoppfullt egentligen. Men med det sagt är det fortfarande så att de yngre upplever att det kan vara jobbigt med manlighetsnormer.
EFTER ATT HA studerat vid Umeå universitet och bott en tid i Australien är Lisa Ridzén numera tillbaka i uppväxtbyn Hegled utanför Östersund. Här bor hon i sin farfars gamla hus. I byn bor också hennes föräldrar. Lisa Ridzén är uppvuxen i en kärnfamilj, med lärarföräldrar som fortfarande lever tillsammans och med en storebror.
Det var också här i byn som hon fick idén till boken, när hon var i sin pappas verkstad och letade skruv våren 2021. Sparat i en låda hittade hon sin farfars hemtjänstanteckningar. Korta notiser om hur besöken gått, så att nästa i personalen skulle veta. En del skrivna av Lisa Ridzéns pappa.
– Det var där och då jag förstod att jag ville skriva om en äldre mans perspektiv.
gick bort. Mot slutet av hans liv hjälpte Lisa Ridzén honom mycket i vardagen.
– På många sätt liknar farfar och Bo varandra, men farfar var inte alls lika sur och grinig som Bo kan vara ibland. De delar en sorts generationserfarenhet av att vara en man på landsbygden, en arbetarman som tycker att politiska ideal är viktigt. Farfar var engagerad i socialdemokratin och var för facket och allt det där.
Hon vill inte dra hela farfars livshistoria men beskriver hur han blev lämnad som bebis av en okänd mor i Stockholm. En fosterhemsplacering i Västerbotten och en uppväxt med hårt jobb gjorde att det fanns en hel del att klaga på.
– Men han har alltid haft en förmåga att se livet positivt på något vis. Det försöker jag påminna mig om kontinuerligt i mitt liv.
FARFAR ÄR EN stor förebild.
– Han hade en fantastisk förmåga att finna sig och må bra. Farfar var otroligt livstörstig och nyfiken på människor men samtidigt väldigt icke dömande. En väldigt behaglig man att vara runt.
Det är också här, på platsen där Lisa Ridzén växt upp, som hon hittar en grupp människor som möts av de fördomar och stereotyper hon nu vill undersöka. Det är problematiskt att männen som finns och funnits omkring henne ofta porträtteras på ett stereotypt och fördomsfullt sätt, beskriver hon.
Lisa Ridzén ... … är 36 år, doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet i Östersund och författare. Debutromanen Tranorna flyger söderut gavs ut i januari och handlar om Bo som lever i en by i Jämtland och närmar sig livets slut. Mellan hemtjänstens besök reflekterar Bo över varför han är som han är, som man och som pappa till sin son.
Lisa Ridzén är uppvuxen i byn Hegled utanför Östersund, där hon bor med dotter, sambo och hund. På fritiden är hon intresserad av att odla, sy och åka längdskidor.
Bo i boken är inte Lisas riktiga farfar och Hans är inte hennes pappa. Ingen karaktär är rakt av en verklig person som hon känner, förtydligar hon. Hemtjänstpersonalens anteckningar är förändrade så att de som har skrivit inte ska kunna känna igen sig.
Men även om Bo och Hans är påhittade, är deras karaktärer inspirerade av ”nästan alla män” som Lisa Ridzén vuxit upp med, känner och har i sitt liv. Egenskaper och reflektioner från olika personer är blandade med varandra. En del har hon hittat på.
Med det sagt var hon nära sin farfar under uppväxten. Han blev ensam tidigt då farmor
– Delar av den stereotypen finns så klart. Jag brukar få frågan om den där surjämten inte finns, men jodå, han finns och jag känner jättemånga surjämtar. Men surjämten är ju inte sur hela tiden. Han är också ledsen ibland och även om det kanske låter lite banalt, men det sura är liksom inte det enda av de här personernas liv.
Parallellt med upptäckten av hemtjänstanteckningarna kom Lisa Ridzén in på en författarskola i Stockholm. Hon var gravid och började skriva ut anteckningarna, som ledde fram till berättelser om huvudkaraktären Bo. När dottern fötts började Lisa Ridzén försöka sätta ihop berättelserna till en roman under hennes sovstunder.
Det var något helt annat än det akademiska skrivandet som hon ägnar sig åt som dokto -
HEM TILL BYN
Efter att Lisa Ridzén flyttat hem till uppväxtbyn Hegled, fick hon idén till sin debutroman Tranorna �lyger söderut när hon hittade sin farfars hemtjänstanteckningar i en låda. Hon pendlar till jobbet vid Mittuniversitetet i Östersund.
rand, insåg hon.
– Det kändes väldigt explorativt. Jag testade mig fram och visste inte alls hur den enhetliga berättelsen skulle vara. Men med Bos berättelse var det väldigt tydligt. Jag hade den klar. Att skriva skönlitterärt är något som Lisa Ridzén egentligen alltid har både velat göra och också gjort. När hon studerade sin grundutbildning vid Umeå universitet, och samtidigt var engagerad i RFSU som sexualupplysare, började skrivandet ta fart. Hon skrev sexnoveller, fast utan en tanke på att publicera.
När Lisa Ridzén blev sjukskriven under en period i sviterna av reumatism, skrev hon ännu mer. Novellerna stuvades om till vad som egentligen blev hennes första roman. – Den blev aldrig publicerad. Men det var då jag förstod att det här, det var ju svinkul!
Det skönlitterära och det akademiska skrivandet kompletterar varandra, och Lisa Ridzén inspireras av personer som rör sig utanför ramarna. Där vill hon själv också helst röra sig. – Att doktorera och gå forskarutbildning handlar för mig mycket om att försöka hitta var jag vill vara i det akademiska. Det är roligt att jobba med språket som hantverk och jag
har ganska svårt för att gå in i väldigt vetenskapliga mallar och publicera en artikel på akademisk engelska. Som är obegriplig för den största allmänheten. Den typen av kunskap är också jätteviktig, jag menar absolut inte att den inte ska fi nnas. Men det är inte där mitt hjärta ligger.
Lisa Ridzén vill absolut fortsätta inom akademin, även om författarskapet har tagit fart. Disputationen är tänkt att ske 2026. Hon vägrar att svara på vilket som är roligast av att
Lisa Ridzén forskar om ... ... maskulinitetsnormer. Inom sin avhandling, tänkt att bli färdig 2026, studerar hon svenska och samiska män på den jämtländska landsbygden och i södra Saepmie. Specifikt undersöker hon deras livsberättelser för att ta reda på hur kolonialism och maskulinitetsnormer påverkar deras liv. Lisa Ridzén undervisar också i genusvetenskap.
Ridzén vill absolut fortsätta inom akademin när hon har disputerat. Samtidigt skriver hon på en uppföljare till boken.
vara forskare eller författare.
– Ja, jag vill verkligen vara kvar inom akademin. Det är otroligt roligt att få tänka och samtala med andra om samhället, och att få skriva om det. Sedan får vi se vad det fi nns för tjänster men jag har verkligen ett drömjobb.
EN DRIVKRAFT FÖR Lisa Ridzén i hennes forskning är den psykiska ohälsan och en oroande själv mordsstatistik bland män på landsbygden.
– För att kunna ändra på det är det viktigt att vi pratar om manlighet, sårbarhet och relationsskapande.
Lisa Ridzén beskriver en feministisk dimension av att studera maskulinitet och män.
– För alla som lever med män och älskar män, oavsett om det är en kärleksrelation, en pappa eller en bror, så får destruktiva maskulinitetsnormer effekter. För alla och för hela samhället.
Just nu skriver Lisa Ridzén på en ny bok, tänkt att ges ut nästa år. En fristående uppföljare som utspelar sig i grannbyn. Den här gången handlar det om yngre män och huvudkaraktärerna är nya. ○
Andelen tidsbegränsat anställda
inom akademin är fortsatt
dubbelt så hög som inom arbetslivet i stort. Ny forskning visar
att en hög andel osäkra anställningar är negativ inte
bara för dem med otrygga positioner utan att den också har konsekvenser för hela organisationen.
Även de med en objektivt sett trygg position upplever osäkerhet och ökad stress.
text: Per-Olof Eliasson
illustrationer: Nils-Petter Ekwall
Sid. 33
Konstant andel tidsbegränsade anställningar
Sid. 37
Många visstider ger oro i hela organisationen
Sid. 39
”Anställa fler tillsvidare en ledningsfråga”
Andelen tidsbegränsade anställningar inom akademin är fortsatt dubbelt så hög som på arbetsmarknaden i stort. Detta trots att anställda i akademin är högutbildade och har relativt hög medelålder.
Universitetskanslersämbetets, UKÄ:s, senaste rapport visar att 32 procent av den forskande och undervisande personalen inom högskolan var tidsbegränsat anställd 2022. Motsvarande andel på arbetsmarknaden i stort var knappt 16 procent samma år.
På cirka 15 års sikt har andelen tidsbegränsade anställningar minskat på lärosätena.
– 2008 hade 63 procent av personalen en tillsvidare-
Fokus Tidsbegränsade anställningar
”2008 hade 63 procent av personalen en tillsvidaretjänst och nu är andelen 68 procent. Men sedan cirka tio år tillbaka har andelen varit ganska stabil.”
tjänst och nu är andelen 68 procent. Men sedan cirka tio år tillbaka har andelen varit ganska stabil, säger rapportens författare Elina Stengård, utredare vid UKÄ. De möjliga formerna av tidsbegränsade anställningar är många, vissa regleras av antingen högskoleförordningen eller kollektivavtal, bland annat meriteringstjänster, medan andra regleras av lagen om anställningsskydd, las. Till viss del verkar fördelningen vara ett nollsummespel och att det skett omfördelningar inom snårskogen av olika typer av tidsbegränsade anställningar (se faktaruta på sid 37).
ETT EXEMPEL ÄR de nya reglerna i las som började gälla 2022. De innebär att en särskild visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning redan efter tolv månader i stället för två år som var fallet tidigare. Rapporten konstaterar att från 2021 till 2022 ökade i stället andelen övriga tidsbegränsade anställningar. Det kan tyda på att lärosätena i dag har hittat nya former för tidsbegränsade anställningar som inte grundar sig i las.
– I alla fall baserat på ett uppföljningsår verkar de här förändringarna i reglerna ha lett till att visstidsanställningar enligt las har blivit en mindre del av de tidsbegränsade anställningarna, säger Elina Stengård.
Men hon påpekar att det är för tidigt att se om ändringen är permanent.
Tidigare har det rapporterats att många forskare och lärare i högskolan varit tidsbegränsat anställda under längre tidsperioder och att olika typer av tidsbegränsade anställningar staplats på varandra. Den här rapporten konstaterar att 2022 har både tillsvidareanställda och tidsbegränsat anställda i genomsnitt cirka tre års tidsbegränsad tjänst bakom sig.
Rapportförfattaren påpekar att det kan betyda att tidsbegränsat anställda därefter får en fast anställning, men det kan också vara ett tecken på att personer med tidsbegränsade anställningar lämnar högskolan.
Något som tyder på det senare är att av dem som lämnat en anställning i högskolan för ett jobb i en annan sektor i
Sverige var cirka 73 procent tidsbegränsat anställda innan de lämnade högskolan.
Över huvud taget är det mycket stora skillnader mellan olika ämnesområden. Inom de flesta forskningsämnesom-
råden lämnar majoriteten akademin direkt efter doktorsexamen, men det är möjligt att många inom naturvetenskap fortsätter att forska i ett annat land.
Siff ror hämtade från de som tog doktorsexamen 2015 visar att det bara är inom samhällsvetenskap samt humaniora och konst som det är vanligare att fortsätta med en akademisk karriär i Sverige än att lämna högskolan direkt efter disputationen. Inom dessa ämnesområden lämnade endast 28 procent högskolan direkt.
INOM SAMHÄLLSVETENSKAP GÅR det dessutom betydligt snabbare att få en fast anställning jämfört med de andra ämnesområdena. Redan två år efter examen hade 40 procent en tillsvidareanställning. Inom de andra forskningsämnesområdena tog det minst fyra år för att komma upp i liknande nivåer, och inom naturvetenskap var det endast cirka 32 procent som hade en tillsvidareanställning sju år efter examen. Det tyder på att de har haft en rad olika tidsbegränsade anställningar under de åren.
Tidigare var det fler kvinnor än män som var tidsbegränsat anställda. Nu kan man inte se några skillnader mellan andelen kvinnor och män med tidsbegränsade anställningar på total nivå. Men det är skillnader i typen av tidsbegränsad anställning. Det är något vanligare att kvinnor har visstidsanställningar eller vikariat enligt las, medan männen i större utsträckning har anställningar som baseras på högskolans särskilda reglering.
– Könsskillnaderna beror nog till stor del på att det är fl er kvinnor inom samhällsvetenskap, humaniora och konst. Och inom de ämnesområdena är det vanligare med vikariat, säger Elina Stengård.
Rapporten konstaterar att en hög andel externfi nansierad forskning verkar leda till hög andel tidsbegränsat anställda. Följaktligen hänger det också samman med ämnesområden, där naturvetenskap, teknik, medicin och hälsovetenskap har 35–38 procent tidsbegränsat anställda, medan samhällsvetenskap har 25 procent och humaniora och konst har cirka 27 procent tidsbegränsat anställda.
– Om man nu har externt fi nansierad forskning så är det ju oftare fi nansiering en kortare tid och då är det ju rimligtvis lättare att ta in någon tillfälligt än att tillsvidareanställa en person.
FÖRHÅLLANDET MELLAN externfi nansiering och tidsbegränsad anställning blir e xtremt tydligt om man studerar anställningsform per lärosäte. I ena änden ligger forskningstunga lärosäten med Chalmers i topp med 50 procent tidsbegränsat anställda, tätt följt av Handelshögskolan, Karolinska institutet, Försvarshögskolan, Linköpings universitet och KTH, alla med väl över 40 procent tidsbegränsat anställda.
I den andra änden av skalan ligger en rad undervisningstunga nyare universitet och regionala högskolor, från Linnéuniversitetet med 80 procent tillsvidareanställda till Högskolan Kristianstad med 96 procent tillsvidareanställda (Se tabell med fler lärosäten på sid 36). ○
Tabellen visar andelen av personalen per anställningsform vid respektive lärosäte. Notera att Universitetskanslersämbetet här har valt att inte inkludera doktorander i någon grupp av anställda. Endast lärosäten med minst 100 heltidsekvivalenter inom den forskande och undervisande personalen redovisas.
Källa: Rapporten "Tidsbegränsade anställningar i högskolan" utgiven av Universitetskanslersämbetet, 2024
Den stora andelen tidsbegränsade anställningar är ett problem för alla anställda.
– Det är inte bara dåligt för de som är visstidsanställda, utan det har verkligen konsekvenser för hela verksamheten, säger Petra Lindfors, Stockholms universitet.
Vid Stockholms universitet pågår ett stort forskningsprogram där man undersöker konsekvenserna av osäkra anställningar i arbetslivet.
– Vi har fokus på bland annat handel, som Foodorabud som kör ut mat, och egenanställda med frilanskontrakt. Och så studerar vi oss i högskolan, säger Petra Lindfors, professor i psykologi och ledare för projektet om högskolan.
Projektet fick 2023 drygt 17 miljoner i fi nansiering från forskningsrådet Forte över sex år.
– Men för högskoledelen i projektet började vi redan 2016 samla in data via en webbenkät till SULF:s medlemmar. 2021 gjorde vi ytterligare en webbenkät via underlag från SCB med en uppföljning 2023. Enkäterna har vi kompletterat med intervjuer, säger Petra Lindfors.
Projektet närmar sig anställningstrygghet och osäkra anställningar på två olika sätt. Det ena är att man ber deltagarna rapportera vad som står i deras anställningsavtal.
– Vi frågar om de är visstidsanställda, projektanställda med ett tydligt slutdatum, eller om de är tillsvidareanställda utan slutdatum.
Redan där blir det komplicerat. Mängden av olika anställningsformer gör folk osäkra. – Vi har en oändlig mängd kategorier av tidsbegränsat anställda. Det kommer frågor som exempelvis: om jag har en visstidsanställning, fast slutdatumet flyttas fram hela tiden när jag drar in nya pengar, vad har jag då för anställning?
Därför har man i projektet bestämt att det är en tidsbegränsad anställning så länge anställningen är beroende av att det kommer in forskningspengar eller att några andra villkor uppfylls. Detta till skillnad från tillsvidareanställning, exempelvis när någon går på fakultetsmedel.
DET ANDRA SÄTTET att närma sig anställningstrygghet är att man frågar om personernas upplevelse av otrygghet.
– Det är frågor som: är jag rädd för att bli av med jobbet? Men också frågor om att förlora de kvaliteter som kan fi nnas i jobbet, om jag är rädd för att förlora sådant som jag värderar i min anställning.
Det kan vara att man är rädd att tappa sin forsknings-
tid, eller att man är rädd att bli av med kollegor som man värdesätter.
Petra Lindfors resonerar om motsättningen mellan upplevd belastning och upplevd belöning i jobbet.
– De som har osäkra anställningar sett till själva anställningsavtalet verkar ju ha en värre situation för de uppfattar mer av belastning och mindre av belöning i arbetet.
Men samtidigt, menar hon, är det inte så enkelt, för också de som är tillsvidareanställda oroar sig.
– När vi undersöker utmattning och självskattad hälsa är konsekvenserna av belastning i förhållande till olika hälsorelaterade aspekter jämförbara för visstidsanställda och tillsvidareanställda. Det som skiljer är belöningen som tycks ha olika betydelse. De som är visstidsanställda har svårare att se att de blir belönade i jobbet, det verkar som att den stora belöningen är tillsvidareanställning.
NÄR MAN I projektet kombinerar kvantitativa enkäter med intervjudata framträder en tydligare bild. De som är tillsvidareanställda har att hantera alla visstidsanställda kollegor som går in och ut i verksamheten och det medför också en belastning.
– De tillsvidareanställda behöver ta hand om kontinuiteten och behöver kanske också göra lite mer av det ”tråkiga administrativa”. Man kan inte lägga ansvaret för det administrativa och organisatoriska utvecklingsarbetet på dem som är tillfälligt i verksamheten, vilket kan vara något positivt för dem. Så kontentan är att beroende på
Högskolans reglering
○ Biträdande lektor 4–6 år. Får förnyas under högst sammanlagt två år under vissa omständigheter.
○ Adjungerad professor, högst 12 år.
○ Gästprofessor, högst 5 år.
○ Lärare inom konstnärlig verksamhet, högst 5+5 år.
○ Militära lärare vid Försvarshögskolan.
Kollektivavtal (statliga lärosäten)
○ Postdoktor, 2–3 år. Anställningen får förlängas om det finns särskilda skäl.
○ Adjungerad lärare, 2 år (får förnyas).
Lagen (1982:80) om anställningsskydd (las)
○ Allmän visstidsanställning, 12 månader*.
○ Vikariat 2 år*.
○ Provanställning, 6 månader.
○ Säsongsarbete.
○ Anställning efter fyllda 69 år. Gäller från 1 januari 2023. Tidigare var gränsen 68 år.
Anställningsförordningen
○ Anställning för enstaka, kortvariga perioder.
* Huvudregeln är att anställningen övergår till en tillsvidareanställning om personen har varit anställd mer än 12 månader under den senaste femårsperioden.
Fokus Tidsbegränsade anställningar
”Det framkommer väldigt tydligt i våra intervjuer att alla är så otroligt medvetna om sin privilegierade position.”
vad vi har för anställningsförhållanden så har vi kanske likvärdiga belastningar medan de som är visstidsanställda har mindre, eller andra, belöningar i arbetet.
I PROJEKTET HAR man analyserat enkätsvar och identifierat grupper som uttryckt olika typer av upplevd osäkerhet i vardagen. En grupp upplever att de sitter väldigt säkert och merparten av dem har en tillsvidareanställning, men i den gruppen finns också en liten grupp som har visstidsanställning. Som stark kontrast har man den väldigt osäkra gruppen och där återfinns både visstidsanställda och tillsvidareanställda.
Annan forskning kring anställningstrygghet visar att otrygghet i sig medför en oro.
– Om vi oroar oss dagligdags vet vi ju generellt att det är dåligt på sikt. Det ser lika ut oberoende av vem som oroar sig och vad man oroar sig över.
Men här har man inkluderat personer som har en doktorsexamen.
– Det framkommer väldigt tydligt i våra intervjuer att alla är så otroligt medvetna om sin privilegierade position.
Därför menar Petra Lindfors att det är intressant att oro har en negativ effekt även i gruppen disputerade.
– De hälsokonsekvenser som jag är särskilt intresserad av med avseende på återhämtning och självskattad hälsa och välbefinnande visar ju att det urholkar också våra resurser på sikt.
Men i högskolan kan man inte utläsa några effekter när det gäller långtidssjukskrivningar.
– Däremot har vi betydligt fler som säger att man är sjuknärvarande på jobbet. Det är klart att om vi jobbar fast vi är sjuka och dessutom jobbar övertid, ja då ackumuleras belastningen. Och saknar vi vila och återhämtning finns det faktiskt en risk för framtida långtidssjukskrivning.
PETRA LINDFORS BETONAR att en hög andel osäkra anställningar påverkar hela organisationen.
– Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det inte bara har konsekvenser för dem som sitter med en osäker anställning. För att även de som sitter med en objektivt sett trygg position uppfattar en form av osäkerhet. Otryggheten har verkligen konsekvenser för hela verksamheten.
Hon ifrågasätter om det höga antalet visstidsanställningar är nödvändigt.
– Utifrån det sätt på vilket högskolan är organiserad kommer man kanske aldrig ifrån att det finns en andel visstidsanställda. Men den fråga som jag ställer mig utifrån vårt projekt är: finns det skäl att ha så många? ○
Källa: Rapporten "Tidsbegränsade anställningar i högskolan" utgiven av Universitetskanslersämbetet, 2024
”Anställa
Exempel visar att lärosäten kan minska andelen tidsbegränsat anställda.
– Men det finns en ryggmärgsreflex att det är jättefarligt med tillsvidareanställning, säger Robert Andersson, SULF.
Den del av de tidsbegränsade anställningar som ingår i det akademiska meriteringssystemet, som postdok, betraktas i allmänhet som nödvändiga och oproblematiska.
Däremot finns en rad andra anställningsformer som under lång tid varit omdiskuterade, i Universitetsläraren sedan åtminstone 2002.
En orsak till många av visstidsanställningarna är externt finansierad forskning där anslagen till sin natur är kortsiktiga. En lösning som många pekat på är att öka andelen fakultetsmedel så att lärosätena själva kunde finansiera forskning mer långsiktigt.
– Politikerna pratar ju om att det borde bli färre visstidsanställningar. Men de verkar ju inte vara beredda att skjuta till mer medel för direkta anslag till lärosätena, säger Robert Andersson, SULF:s förhandlingschef.
Eftersom politikerna inte gör något åt problemet menar Robert Andersson att det är upp till lärosätena själva. Han betraktar det som en ledningsfråga och en attitydfråga.
– Det är en tradition som finns. Ska vi säga en ryggmärgsreflex att det är jättefarligt med tillsvidareanställning.
Risken skulle vara att institutionen plötsligt skulle stå med för många anställda. Men Robert Andersson menar att det alltid är ett visst bortfall av forskande och undervisande personal. Han pekar på möjligheten att se på verksamheten på lite längre sikt.
– Några har alltid varit sjuka och föräldralediga och haft andra jobb och forskningsstöd och annat. Så kanske vi vågar ha tio lektorer trots att vi egentligen bara behöver åtta för att täcka undervisningen. Då skulle man kunna utlysa fler tillsvidareanställningar och få bra sökande och mer stabilitet. Det gäller att ta bort tanken på att det är livsfarligt med anställningar.
Att det går att göra något visar Stockholms universitet som från 2012 till 2013 minskade andelen visstider från 39,6 till 33,3 procent. Och efter att Norges regering satt press på universiteten att minska antalet visstidsanställda sjönk andelen vid Universitetet i Tromsö med 40 procent. ○
Marcus Falk Johansson
Att vara partner till en person med demenssjukdom innebär ofta stress, frustration och en känsla av ensamhet. Mer anpassat stöd behövs, menar Marcus Falk Johansson
I sin avhandling har Marcus Falk Johansson med hjälp av statistik, enkäter och intervjuer kartlagt den knepiga, men inte helt hopplösa, livssituation som uppstår när en partner eller livskamrat drabbats av demenssjukdom. För den som lever i en parrelation med den sjuka blir vårdarrollen betydligt mer intensiv än för barn, vänner och andra anhöriga.
– De ägnar mer tid åt att ge stöd, hjälp och vård till personen med demenssjukdom. De har oftare blivit erbjudna stöd, men upplever samtidigt i lägre grad än andra anhöriga att de faktiskt får stöd, säger Marcus Falk Johansson.
Enkla vardagssysslor som att gå till a� ären kan bli snudd på omöjligt. Det är inte ovanligt att känna sig ofri och låst.
– De har ett ansvar som aldrig vilar. Om de är borta, kommer vården då att göra ett bra jobb? Vågar de lämna den viktigaste personen i sitt liv i någon annans händer? Vad händer då?
SAMTIDIGT SOM LIVET begränsas upplever partnern också mer positiva känslor än andra anhöriga. Man mår trots allt ”skapligt” och det känns meningsfullt att vårda livskamraten –även om vårdarrollen lätt tar över.
Skillnaderna mellan hur den demenssjukas partner och andra anhöriga upplever situationen ser Marcus Falk Johansson som ett viktigt resultat.
– Anhöriga betraktas ofta som en enda grupp och stödet är ganska generiskt. Skillnaderna visar att stödet kan behöva ges på olika sätt. ○ Bertil Janson
Titel: For better and for worse, till death do us part: Support needs of persons caring for a co-habitant spouse or partner with dementia
Lärosäte: Högskolan Dalarna Ämne: Vårdvetenskap
Disputation: 19 april 2024
Folk
PRIS
De belönas för sina pedagogiska insatser
Mälardalens universitet delar varje år ut ett internt pedagogiskt pris. Priset är till för att belöna framstående insatser inom utbildning på grund- och avancerad nivå. Årets pristagare är tre till antalet. Anna Johansson, universitetslektor och avdelningschef vid avdelningen för ekonomi och statsvetenskap. Bjarne Hindersson, universitetsadjunkt vid avdelningen för informationsdesign. Helena Wreeby, universitetsadjunkt vid avdelningen för fysioterapi.
Prissumman är 50 000 kronor och pristagarna delar på pengarna som ska användas för att bidra till deras pedagogiska utveckling.
PRIS
Hon får Sveriges största lärarpris
Ingemars Lärarpris är störst i Sverige med en prissumma på en miljon kronor. Årets vinnare är Helen Winzell vid Linköpings universitet. Hon är universitetslektor i pedagogiskt arbete med inriktning mot svenskämnets didaktik.
Priset instiftades av professor emeritus Ingemar Ingemarsson med syftet att påminna om att goda lärare är lika viktiga för ett lärosäte som duktiga forskare. Det finns endast två tidigare pristagare. År 2020 belönades matematikläraren Daniel Carlsson och 2022 prisades snickarmästare Leif Burman. Bägge är verksamma vid Linköpings universitet vilket är en förutsättning för att få priset.
PRIS
Forskning om politiska konflikter belönas
Umeå Kommuns Vetenskapliga pris 2024 har tilldelats Louise Skoog, universitetslektor i statsvetenskap vid
Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se
Keith Larson, fi losofie doktor i evolutionär ekologi och föreståndare för Arktiskt centrum vid Umeå universitet, får Iwan Bolin-priset 2024 från Stockholms Arbetareinstitutsförening. Priset delas ut vart tredje år och han får det för sitt arbete med att kommunicera hur klimatförändringarna påverkar Arktis och samhällena där.
– Det känns fi nt. Alla priser som uppmuntrar forskare att arbeta med samverkan är viktiga, säger Keith Larson. Han är även projektkoordinator för Climate Impacts Research Centre och har bland annat utvecklat ett forskningsbaserat utbildningsprogram för skolelever som besöker forskningsstationen i Abisko. Han har också drivit projekt där så kallade medborgarforskare dokumenterar förändringar i den biologiska mångfalden i regionen.
Iwan Bolin-priset är på 100 000 kronor.
– Min tanke är att pengarna ska gå till den ideella organisationen Guided by Nature, säger Keith Larson. Bertil Janson
sitt framgångsrika sätt att bedriva forskning om politiska konflikter inom kommunpolitik, prioriteringar av offentliga resurser och spänningar mellan stad och land.”
UTNÄMNING
Ny rektor vid Kungliga Musikhögskolan
Umeå universitet. Hon belönas för sina insatser inom forskningen om politiska konflikter och kommunalpolitik. I motiveringen står det: ”Louise Skoog får priset för
gogik, didaktik och utbildningssociologi vid Uppsala universitet samt Per Holmberg, professor vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi vid Göteborgs universitet. Prissumman är på 80 000 kronor per person.
UTNÄMNING
Honorary fellow i Royal society of chemistry
Pernilla Wittung-Stafshede är professor i kemisk biologi vid Chalmers tekniska högskola. Hon har fått hederstiteln Honorary fellow av Royal society of chemistry i Storbritannien. Hon fick utmärkelsen för sin forskning om proteiners roll i degenerativa sjukdomar och cancer och för sitt engagemang i Nobelkommittén för kemi samt för sitt arbete för jämställdhet inom akademin. Royal Society of Chemistry arbetar för att koppla samman forskare med varandra. De publicerar även forskning med mera.
PRIS
Hans bok belönas med Kritikerpriset
Regeringen har utsett
Per-Henrik Holgersson till ny rektor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han tillträder 1 juli 2024. Per-Henrik Holgersson är utbildad musiklärare och filosofie doktor i musikpedagogik. Han arbetar redan i dag vid Kungliga
Musikhögskolan som akademichef med ansvar för utbildning och forskning inom lärosätets ämneslärarutbildningar. Per-Henrik Holgersson frilansar även som kördirigent och musiker.
PRIS
De delar på Svenska Akademiens pris
Kritikerpriset delas ut av branschorganisationen Sveriges Arkitekter. I år får Lars Marcus priset för boken Städernas stenar – hur den byggda staden formar den levda staden. Lars Marcus är arkitekt och professor i stadsbyggnad vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik vid Chalmers. Hans prisvinnande bok gavs ut 2023 och kan ses som 25 års forskning sammanfattad i en populärversion.
UTNÄMNING
Hon tar över som rektor
Nu är det klart vem som får Svenska Akademiens pris för framstående förtjänster inom svensk språkforskning och språkvård. Priset som instiftades i år tilldelas Caroline Liberg, professor emerita vid institutionen för peda-
Den 1 augusti tillträder Ellen Røed som ny rektor för Stockholms konstnärliga högskola, SKH. Ellen Røed är i dag professor i film och media och prorektor vid SKH. Hennes konstnärliga forskning har fokuserat på att utforska sociala och materiella aspekter av rörliga bilder.
Debatt Artificiell intelligens
Generativ AI har på kort tid kommit att spela en allt större roll i skapande av innehåll inom akademin. Men det fi nns anledning att stå emot lockropen från AI och chatbottar, skriver Håkan Nilsson och Ali Kezimi vid Högskolan Väst.
Chat GPT är både skrämmande och fascinerande på samma gång. Men precis som med alla andra verktyg kan den användas på bra och mindre bra sätt. Chat GPT är en språkmodell, och utgör ett av många exempel på generativ AI. Med generativ AI avses en typ av artificiell intelligens som bygger på maskininlärning med enorm kapacitet att utifrån massiva träningsdata generera text, bild, musik och video. Innehållet genereras utifrån så kallade prompter, det vill säga instruktioner och frågor som användare matar in i det aktuella AI-verktyget. Generativ AI har på väldigt kort tid kommit att spela en allt större roll i skapande av innehåll i diverse sammanhang, och akademin är självfallet inget undantag. I den här artikeln nämner vi Chat GPT, då den i skrivande stund är det mest kända exemplet på generativ AI, men vår diskussion gäller naturligtvis andra generativa AI-verktyg också. I artikeln håller vi oss till textproduktion och inte till andra typer av (mätbar) output.
”Finns
det en risk att gränserna på sikt riskeras att suddas ut beträffande vad som är resultatet av det egna tänkandet och av intelligenta språkmodellers ’tänkande’ ...”
lar med detta verktyg. Många fascineras av snabbheten i Chat GPT:s hantering av frågor. Och många talar mer om hur man kan maximera och optimera ”utfallet”, det vill säga språkmodellens svar på användarens frågor. Detta ser vi tydligt på bland annat föreläsningar som anordnas om Chat GPT. I dessa fi nns nämligen ett uttalat fokus på prompt-teknik som bland annat innebär att vara tydlig i sitt sätt att ställa frågor, förse språkmodellen med en kontext för den aktuella frågeställningen, ange nivå och omfattning på svaret, och att efter erhållet svar ställa följdfrågor och be om förtydliganden, konkretiseringar genom exempel och utveckling och fördjupande av resonemang. Det handlar alltså framför allt om att lära sig att hantera verktyget på ”rätt” sätt, det vill säga ett sätt som maximerar dess output.
begrunda och sammanfatta artikelns innehåll. Frågan som nu infi nner sig är vad detta artificiellt intelligenta hjälpmedel gör med vår självaktning. I ordets betydelse ryms ”att akta sig själv!” eller om man så vill respektera och uppskatta sig själv. I arabiskan fi nns ett motsvarande ord, izzat, som i en betydelse skall förstås som ”personlig respekt”. Relevant för sammanhanget är att izzat har andra relevanta konnotationer som integritet och stolthet. Den fråga vi ställer är huruvida självaktning kan upplevas när akademiker tar genvägar med hjälp av generativ AI, Chat GPT?
Redan nu används Chat GPT både av studenter, lärare och forskare inom akademin i olika grad och med olika resultat. Frågar vi studenterna ser de flesta nog mest förde-
BEGRÄNSAR VI BLICKEN mot forskare, lockas de av att ta hjälp av Chat GPT i textproduk tionens olika faser. Också här ses Chat GPT som en genväg som sparar tid och personliga insatser. Exempelvis förekommer det att forskare laddar upp artiklar och ber Chat GPT om att sammanfatta artiklar i stället för att själva läsa,
Vi har båda sett vilka möjligheter Chat GPT erbjuder. Men det fi nns begränsningar. Även om nivåanpassade förklaringar och framför allt snabbt genererade svar kan upplevas som en genväg i lärandet och textproduktionen blir denna genväg kanske en senväg genom att svaren som genereras inte sällan är färgade av faktamässiga felaktigheter, styrda fördomar och påhittade referenser. Det vi fått lära oss är att Chat GPT tränats på att producera text som ser potentiellt trovärdig ut utifrån en slags sannolikhetsprincip och inte primärt
Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.
är tränad på att redogöra för fakta. Men bortsett från träningsspecifi ka begränsningar är en diskussion om Chat GPT:s konsekvenser angeläget att uppmärksamma. Alltså, vad kan en gränslös och hejdlös chatbot-användning på sikt göra med vårt tänkande och vårt skrivande? Finns det en risk att gränserna på sikt suddas ut beträffande vad som är resultatet av det egna tänkandet och av intelligenta språkmodellers ”tänkande”, något vi menar har bäring för vår självaktning som forskare och akademiker?
DET ÄR SOM vi redan konstaterat svårt att hålla tillbaka den tjuskraft som Chat GPT lockar med. Av det skälet är det är lätt att förstå hur lätt det är att lockas in i den faustiska besatthetens nät. Men pudelns kärna är inte längre Mefi stofeles utan AI. Och det föranleder oss att argumentera för en kunskapsetik som står emot lockropen från AI och chatbotar. Inte minst en kunskapsetik som slår vakt om den egna självaktningen och som inte kan säljas ut till AI i utbyte mot en snabb väg till akademiska framgångar. Här tänker vi på den ”publi-
ceringshets” som många forskare lätt sugs in i (i vissa fall en till två artiklar per vecka) och som påkallar frågan om varför vi som forskare skriver. Är det för att vi har något att säga, något ”eget”, något viktigt, något meningsfullt, något intressant och relevant och i bästa fall även något nytt som löser ett teoretiskt eller praktiskt problem.
Allt det här är vad vi kallar bidrag. Alltså, det vi skriver i akademiska sammanhang ska vara vårt bidrag till vetenskapssamhället (tankekollektivet!). Användningen av Chat GPT ställer frågan om upphovet till ett bidrag på sin spets, det vill säga vad är resultatet av vårt eget tänkande, vår egen personliga insats och vad kommer från diverse generativa AI-verktyg.
AVSLUTNINGSVIS KONSTATERAS ATT det fi nns risker med en tanklös, överdriven och okontrollerad användning av Chat GPT. Förutom att Chat GPT kan driva på den rådande kvantitetsfokuseringen med fokus på antal publikationer, föreligger några andra potentiella risker. Generativa AI-verktyg kan nämligen producera text som är väldigt lik befi ntligt publicerade verk vilket i en del fall kan leda till oavsiktlig plagiering om texten inte kontrolleras. En annan risk är förvrängning av kunskap och spridning av denna via publicering såvida den AI-genererade texten inte faktagranskas, något som skapar en arbetsbörda utan dess like för tidskrifter vid hantering av inkomna manuskript. Denna ökade arbetsbörda handlar framför allt om att stoppa den vetenskapliga nedskräpning (eng. scientifi c littering, Kazemi och Törnblom, 2023) vars risk potentiellt har ökat efter inträdet av generativ AI. Och sist men inte minst, vid överdriven användning av verktyg för generativ AI urholkas äktheten och djupet i akademiska publikationer som borde vara ett resultat av långvarigt och hängivet engagemang samt originellt tänkande, något som vi menar är direkt relaterat till den självaktning som är bärande för vår professionella identitet som akademiker och forskare.
Håkan Nilsson Universitetslektor i psykologi och personalvetenskap, Högskolan Väst
Ali Kazemi Professor i psykologi, Högskolan Väst
FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se/debatt
Det är både en fråga om kvalitet och demokrati att vi som lärosäte är relevanta och attraktiva �ör bredare grupper i samhället. Men att lägga ett campus i ett annat område är inte en garanti �ör breddad rekrytering.”
Anders Söderholm, rektor vid KTH, i en replik på debattartikeln ”Nedläggningen av campus drabbar breddad rekrytering” i förra numret av Universitetsläraren. Slutreplik finns på universitetslararen.se.
Administration är ingen motkraft till forskning
• ”Vi upplever snarare en mycket konstruktiv balans mellan administration och forskning. Vi har fantastiskt stöd från ytterst professionella administratörer, och de digitala lösningar vi har tillgång till är smidiga och enkla att använda och framför allt: det tar nästan ingen tid för oss att hantera det administrativa parallellt med vår forskning. Vi är självfallet ytterst vaksamma när det gäller nya krav på administration, och väger noga för- och nackdelar innan vi inför nya administrativa rutiner. Men att se administration som en motkraft till forskning är i grunden felaktigt, då det snarare utgör en hygienfaktor.”
Detta är ett utdrag ur en replik på debattartikeln ”Återställ balansen mellan forskning och administration” i förra Universitetsläraren. Den är skriven av Johan Magnusson och Tomas Lindroth, Göteborgs universitet. En slutreplik finns på universitetslararen.se.
Vi missar något essentiellt när vi pratar om en god forskarutbildningsmiljö för doktorander. Det menar nydisputerade adjunkten Åsa Hedlund, som lyfter fram vikten av ensamtid – vid sidan av utbyte med kollegor.
”En god forskarutbildningsmiljö är den där man får bli lämnad ifred” sa en doktorandkollega en gång till mig, efter att den årliga undersökningen om doktorandernas situation inklusive deras upplevelse av forskar utbildningsmiljön återigen hade genomförts. Jag funderade en stund över kollegans ord, och insåg hur ensidigt vi pratar om och främjar en god forskarutbildningsmiljö.
Den psykiska ohälsan hos doktorander är hög. Många upplever skadlig stress och utmattning, med sjukskrivning som följd. Det kan förvisso förklaras av andra faktorer än forskarutbildningsmiljön, såsom balans mellan familj och arbete, men att degradera forskarutbildningsmiljön till meningslös i sammanhanget vore fel. Så vad menar vi när vi pratar om en god forskarutbildningsmiljö för doktorander? Jo, efter att ha gjort en sökning på bland annat UKÄ:s och universitets och högskolors hemsidor verkar en god forskarutbildningsmiljö anses karaktäriseras av följande:
• En tillräckligt stor doktorandgrupp, det vill säga en doktorandgrupp om minst 10 till 15 personer. Argumentet är att en ”kritisk massa” behövs.
• Regelbunden interaktion med andra forskare på lärosätet.
• Nationell och internationell samverkan.
• Gott handledarskap (tillgänglighet, kompetens).
• Regelbunden seminarieverksamhet.
• Särskilda aktiviteter som workshops och retreats.
EN GOD FORSKARUTBILDNINGSMILJÖ verkar alltså handla om att doktoranden ska ha tillgång till externa resurser i den omfattning att forskningen anses kunna bedrivas med hög kvalitet. Mer specifi kt handlar det om att ha tillräckligt många kollegor, tillräckligt mycket interaktion med dessa kollegor, kontakter utanför lärosätet och landet, tillgängliga och kompetenta handledare och regelbundna seminarier och andra sociala aktiviteter såsom olika typer av workshops. Detta är givetvis faktorer av betydelse för att bedriva forskning av hög kvalitet, men är det allt? Och är det ens det viktigaste? Föreslagna resurser och aktiviteter för en god forskarutbildningsmiljö i dag baseras på ett sorts sokratiskt antagande, det vill säga att doktorander utvecklas bäst till forskare i en miljö av social interaktion och sociala aktiviteter.
”En
av hög kvalitet inte hade producerats i lika stor utsträckning av Albert Einstein om han inte hade haft sin ensamtid. Jag tror att vi är många forskare som känner igen oss i detta, ändå pratar vi aldrig om ensamtiden som en viktig faktor i en god forskar- och forskarutbildningsmiljö. Varför? I stället tillskriver vi den sociala arenan som i princip den enda faktorn av betydelse för en god forskarutbildningsmiljö.
SÄTTET VI SER på en god forskarutbildningsmiljö speglar hur vi tror att doktoranden är beskaffad som person. Det antas att doktoranden är en neurotypisk varelse som ivrigt söker sig till och förlitar sig på sociala interaktioner och som har en väl utvecklad förmåga till kreativitet och logisk problemlösning i grupp. Men säger detta verkligen någonting om doktorander, eller säger det snarare någonting om vilken norm som råder i vår samtid gällande hur en människa bör vara? Människan ska ta för sig i grupp, vara extrovert och relationssökande. Doktoranden eller forskaren är en teamspelare som sätter gruppen först och vars insikter kommer vid fi kastunden med kollegor, inte på det ensamma kontoret.
forskare behöver arbeta tillsammans med andra, om det råder ingen tvekan.”
”Min kollega tuggar tuggummi på kontoret så jag får ingenting gjort!” sa en annan frustrerad doktorand. Att inte behöva störas av ljud (ventilation, tuggande, smackande, sörplande) kan vara lika viktigt för en god forskarutbildningsmiljö som regelbundna seminarier. Det är inte möjligt för alla att producera forskning av god kvalitet till ljudet av Toy peppar mint som bearbetas rastlöst gång på gång mellan kollegans molarer, eller till ljudet av saftiga äppelbitar som slits loss med hungriga tuggor.
Vad var en god forskarmiljö för Albert Einstein? Det är känt att han gärna drog sig undan för sig själv, ibland i dagar, för att fundera över ett problem som han sedan diskuterade med andra. Om vi hade frågat honom vad som var det viktigaste med hans forskarmiljö, ensamtiden eller diskussionen, vad tror ni att han hade svarat? I det kan vi bara spekulera, men det är ändå ett rimligt antagande att forskning
EN FORSKARE BEHÖVER arbeta tillsammans med andra, om det råder ingen tvekan. Utan den så kallade kritiska massan kommer vi inte långt, men man verkar helt glömma vikten av det som händer däremellan. Det kanske är dags att fråga doktoranderna själva vad som karaktäriserar en god forskarutbildningsmiljö för dem, och att fokusera på ett inkluderande snarare än socialfokuserat forskarutbildningsmiljöarbete.
Åsa Hedlund Nydisputerad universitetsadjunkt
Tack vare facket har du rätt till kostnadsfri digital rådgivning om pension och försäkringar på en tid som passar dig. 9 av 10 som gjort det säger att de är väldigt nöjda! Missa inte den här chansen att få bättre koll på ditt liv och din framtid.
Boka rådgivning här: folksam.se/bokaradgivning
Ett samarbete mellan ditt fackförbund och Folksam.
” Du förtjänar mycket mer!
Krönika Oskar MacGregor, lektor i kognitiv neurovetenskap, Högskolan i Skövde
Tisdag eftermiddag. Jag kikar i min inkorg och noterar dryga hundra inkomna mejl i dag. Där varvas spam och automatiska notifi kationer med mer direkt relevanta grupp- och personliga utskick. Stort och smått, värdefullt och värdelöst, allt ihopblandat i en och samma inkorgssmet. Av intresse har jag börjat kvantifiera min mejlhantering. Och trots att jag försöker begränsa den så mycket det bara går så uppskattar jag att den ändå äter upp dryga 90 minuter om dagen. Cirka 10–15 minuter går i genomsnitt åt till värdefull kommunikation (som viktiga forskningssamarbeten och undervisningsuppdrag) och resten till sådant jag helst hade sluppit men är så illa tvungen att hantera ändå: mejl som bara raderas för att hålla inkorgen i någorlunda brukligt skick jämte andra som jag pliktskyldigt får svara på trots att de inte på något sätt utgör en bärande del av högskolans vare sig första, andra eller tredje uppgift.
FÖR VISST ÄR det så? Några få mejl är väldigt viktiga, och väl värda den tid de tar, men merparten av energin som kommunikationskanalen kräver känns mer som att man försöker blidka någon sorts gnällig och ständigt missnöjd digital kunglighet som kräver uppmärksamhet och snabb respons oavsett hur irrelevanta dess påbud må vara.
Och detta har digra konsekvenser: de både formella och informella förväntningarna som byggs upp kring mejlhantering blir lätt en tung börda. Många är vi som frenetiskt försöker hinna med mejlen under resan till och
från jobbet, under fi kapauser och lunchtimmar, samt under kvällar och helger: ofrivillig och obetald mejlövertid, för att inte kärnverksamheten ska behöva lida. Andra olyckliga mejlträlar springer konstant efter de senaste inkorgsutbrotten, och prioriterar således inkommande påbud över sin forskning och karriärutveckling.
JAG HAR SOM sagt börjat kvantifiera, så låt oss fortsätta på det spåret. 90 minuter om dagen, på en lektorslön, med arbetsgivaravgifter och overhead och allt, blir någonstans i närheten av 20 000 kronor i månaden för arbetsgivaren. Det
blir ungefär en kvarts miljon om året. För att jag, som lektor, ska kunna hantera en kommunikationskanal som, mer ofta än inte, känns som en onödig börda.
”Många är vi som frenetiskt försöker hinna med mejlen under resan till och från jobbet, under fikapauser och lunchtimmar ...”
Finns det då inget bättre sätt? Jo, som tur är fi nns flera vettiga former av passivt motstånd.
Först tycker jag du bör tysta alla notifi kationer och vänta Lägg ditt fokus på viktigare arbete under förmiddagen och vänta till efter lunch, eller till och med efter 15:00, innan du kollar din mejl. Är något ärende mer akut än att det inte kan vänta till samma eftermiddag så kommer den som skickat det garanterat söka upp
dig på något annat sätt under tiden.
SEN KAN DET vara klokt att börja odla ett rykte om att du är ”dålig på mejl”. Detta underlättas förstås om du (lyckas låtsas att du) är dålig på teknologi generellt. Men är du lite listig så inser du snabbt att stereotypen om ”tankspridda professorer” kan vara till stor hjälp här.
Du kan också fråga din chef, i samband med ett medarbetarsamtal eller dylikt, hur de ser på saken. ”Just nu uppskattar jag att det kostar lärosätet ungefär en kvarts miljon om året för att jag ska kunna lägga i genomsnitt 90 minuter om dagen på mejlhantering – känns det rimligt?” Pressa lite, och om de nu faktiskt tycker att, njae, 60 minuter om dagen låter kanske bättre, ja, då behöver man ju inte hantera mejlen mer än så, oavsett om det egentligen räcker till för att helt blidka Eders Mejlhöghet.
OCH DÄR HAR vi också egentligen svaret: mejl ska vara ett stödverktyg och ingenting annat. Så snart det börjar ses som något man som akademiker ska behöva räcka till för, någon sorts central och krävande arbetsuppgift i sig, då har det blivit galet. Ju fler akademiker som faktiskt forskar och undervisar och samarbetar, i stället för att svara på alla mejl inom 48 (eller 24, eller 2!) timmar, desto bättre för oss alla. Så dra ditt strå till stacken: bli mycket sämre på mejl! Vive la résistance! Oskar MacGregor Lektor i kognitiv neurovetenskap, Högskolan i Skövde
Nya jobbet som lektor på Högskolan i Gävle utvecklas till en mordhistoria när Josefin hittar ett lik i skogen.
Mikaela Willmers roman Kalhygge innehåller en mordhistoria och ett triangeldrama på en högskola. Hur komplicerad kan tillvaron bli för en utflyttad lektor?
Josefi n har precis fl yttat med sin fru ambulansföraren Anna till hennes hemby i Norrland och ett nytt jobb på Högskolan i Gävle. Men flytten till landet kunde ha börjat bättre. Josefi n är sårbar efter ännu ett missfall och på en av sina första promenader träffar hon på ett lik på ett kalhygge. Byn är inte den idyll den föreföll vara, känslorna är mycket upprörda kring planerna på en vindkraftspark och snart visar det sig att byn ruvar på mörka hemligheter. Inte nog med att Josefi n hittat ett lik, snart får hon veta att 30 år tidigare försvann en man spårlöst under älgjakt. Vad som egentligen hänt bestämmer sig Josefi n för att försöka avslöja, kanske hänger det samman med det nya mordet? Åtskilliga bybor ser inte efterspaningarna med blida ögon. Men Josefi n inser inte hur långt några i byn är beredda att gå för att behålla sina hemligheter.
NÄSTA VECKA BÖRJAR Josefi n på högskolan. Hon är disputerad sjuksköterska och ska mer eller mindre omedelbart börja undervisa. Författaren Mikaela Willmer smyger diskret in livet på institutionen, en tydlig kontrast till det norrländskt barrdoftande livet i byn. På högskolan är det en kvinnlig värld utom
Kalhygge
Författare: Mikaela Willmer
Förläggare: Lava
Utgivningsår: 2023
läraren Mats som inte alltför framgångsrikt får representera det manliga. Vardagslivet pågår med undervisning, tentarättning, samarbetsprojekt, after work, disputation med tillhörande disputationsfest och några vardagliga skärmytslingar.
Men det fi nns ett orosmoment, på högskolan träffar Josefi n den farligt attraktiva Claudia, en överintelligent lesbisk professor med kaotiskt kärleksliv. Alltså är det bäddat för heta känslor och ett triangeldrama mellan vackra Josefi n, exotiska Claudia och grabbiga Anna.
JOSEFIN OCH CLAUDIA försöker hålla distans men blir ständigt sammanfösta i olika projekt. De är tolkar till franska inför ett samarbete med ett franskt universitet och de ska bli handledare och bihandledare för Elin, blivande doktorand i ett samarbete med KI.
De två miljöerna – den norrländska byn och högskolan – är skilda världar. Det är bara Josefi n som pendlar mellan dem. Men troligen är det så tillvaron ter sig för en utflyttad akademiker – den erfarenheten delar bokens författare Mikaela Willmer med huvudpersonen i boken.
En liten förbindelse fi nns mellan de två världarna, Claudia är bollplank i Josefins sökande efter sanningen om vad som hänt i byn. Men den avgörande ledtråden kommer inte Claudia på förrän det nästan är för sent.
Upplösningen är mycket dramatisk och som i alla goda deckarhistorier visar det sig inte alls vara som läsaren tror. ○
Per-Olof Eliasson
• Nu har historia blivit trendigt och folkligt och det finns mängder av historiepoddar. Den verkliga veteranen är Vetenskapsradion Historia, som både sänds i tablåradion och som podd. Tobias Svanelid har med säker hand lett programmet sedan starten 2000. Jag kan inte garantera att alla program ligger uppe på nätet, men poddens arkiv känns outtömligt, med ett brett spann av ämnen och tidsepoker. Svanelid intervjuar främst historiker och arkeologer men även andra experter som får berätta om sina specialområden. Dessutom svarar den allestädes närvarande historieprofessorn Dick Harrison på lyssnarfrågor, reder ut och förklarar både det ena och det andra.
• Lars Engwall, professor emeritus i företagsekonomi vid Uppsala universitet, har i Universitetens villkor (Dialogos 2024) samlat debattinlägg från åren 1988 till 2023. I förordet påpekar han att även äldre artiklar kan kännas aktuella vilket visar svårigheterna att förändra förutsättningarna för högre utbildning och forskning i positiv riktning, men också att universitetens villkor ständigt är hotade. Som i fallet med regeringens beslut om att förkorta mandatperioderna för lärosätenas styrelseledamöter våren 2023. Artiklarna är tematiskt indelade med en introduktion till varje tema, en kort inledning för varje debattartikel och också ett Post Scriptum som för fram frågorna i temat till i dag.
Per-Olof Eliasson
How the EU election impacts higher education, AI tools for university teachers and a doctoral candidate with a newly published novel. This is a selection of articles from Universitetsläraren that have been translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.
The countries of the EU set their own policies for higher education and research, but the elections to the European Parliament still have some influence. For example, the EU's research and education programmes are to be renewed in the coming term.
Higher education and research are not major political issues in the run-up to the elections to the European Parliament on 9 June, notes Magnus Blomgren, a docent of political science at Umeå University.
“It is not much of a subject for political conflict or profile building,” he says, “so there is no real reason for politicians to push the issues. There are also no clear yes or no questions. The processes are quite complex. If the
EU made legislative decisions on higher education, it would be different.”
In the main, political questions regarding higher education, are for the national parliaments. However, the EU has set a number of objectives, for example, that higher education should be adapted to the competence needs of the labour market. There is also a vision that education should be broad and open, Blomgren continues.
When it comes to research policy, the EU can exert more influence. During the coming term, the framework programme for research, Horizon Europe, is to be revised ready for relaunch in 2028, as is the Erasmus plus education programme.
Although the European Parliament does not produce legislative texts for EU countries to follow, it can exercise influence through the budget process.
“These are enormous programmes,” says Blomgren, “and big money has a tendency to shape reality. The priorities set in the Horizon context impact research at national level.”
Erasmus plus has a budget of 26 billion
euros for the 2021 to 2027 period. Horizon Europe's budget for the same period is 95 billion euros.
A mini survey conducted by Universitetsläraren, (go to universitetslararen.se/eng), shows that several Swedish political parties want to see stricter EU regulations regarding academic freedom. Even though the European Parliament cannot make decisions on academic freedom in the individual member states, it has great influence.
“Today, we see that several countries are backsliding when it comes to these issues,” says Magnus Blomgren. “The EU and the European Parliament play a very important role and need to act and say that this is not okay.”
Linus Hellerstedt
On 1 January, Sweden’s expert tax relief was extended from five to seven years. But misunderstandings and a tight application deadline mean that many foreign researchers have missed the opportunity.
A researcher who is not a Swedish citizen can have 25 per cent of their salary exempted from income tax. However, certain requirements need to be met: the application for expert tax must be submitted no later than three months after the person commenced their employment, they must not have lived or resided permanently in Sweden for the past five years, and they must intend to stay in the country for a maximum of seven years.
In order to qualify for the expert tax deduction, the Income Tax Act stipulates that the researcher’s work must include “qualified research or development tasks of such nature or at such skill level that there is significant difficulty to recruit comparable personnel within Sweden”.
That stipulation has led the higher education institutions that Universitetsläraren has been in contact with to believe that only foreign researchers with specialist skills can be granted expert tax relief. But in practice, it is sufficient for the researcher to have worked for one to two years as a postdoctoral fellow to qualify, says Håkan Gustavsson, a tax lawyer
at the Taxation of Research Workers Board, which processes the applications.
“If you have those qualifications and a position where at least 40 per cent of your working time is devoted to research, you are presumed to have an independent research position.”
The intention not to stay longer is difficult to assess and, according to Håkan Gustavsson, is made based on what the person states in their application.
“The form of employment says nothing about how long a person intends to stay here,” he says.
It is also only at the time of application that the person needs to have the intention to work in Sweden for a maximum of seven years. They will not be liable for repayment if they sometime later decide to stay longer.
The expert tax provisions are currently being reviewed. The review will investigate whether the application period should be extended; whether the competence requirement should be lowered to a doctorate qualification; and whether the right to apply for expert tax relief should be extended to people who have recently obtained a doctorate in Sweden and to Swedes who have lived abroad for some time. The proposals are to be presented no later than January 15 2025. ○
Kajsa Skarsgård
In recent years, there has been a great deal of discussion about AI-generated student assignments. A number of companies have now launched AI tools for teachers.
EssayGrader promises that you can “upload all your students’ essays, then come back a few minutes later and fi nd them all perfectly graded”. Similar programs currently on the market include Writable, Crowdmark and Gradescope. The technology magazine Axios writes that some teachers in the USA have already started using these tools. Its examples come from high school level, but Gradescope markets itself primarily to the higher education sector. Meanwhile, in December, a research group at the University of Surrey in the UK launched the Key Evaluation and Assessment Tools Hub (KEATH), a
program they claim is able to match human teachers' previous grading and comments.
“I know about the programs, but have not tested them myself,” says Ingrid Forsler, who conducts research on academia's use of AI at Södertörn University. “There are probably contexts where they could make reasonable assessments, such as short-answer questions where you have to defi ne a concept. I am more sceptical when it comes to longer, essay-type questions.”
She points out that AI-generated texts tend to look correct, without necessarily being so.
“One danger is that AI marking similarly prioritises answers that look good and use the ‘right words’, but do not really show understanding. At worst, that penalises originality; the system does not recognise good answers that deviate from the typical. But of course you can imagine some kind of combination where a person has the last word. We will see whether it then saves time. We might see teachers getting more work, training the AI system instead.”
With big promises of time savings, will teachers soon even be expected to hand over marking to a digital assistant?
“I think the universities will eventually integrate such programs into digital examination systems,” says Ingrid Forsler, “but whether it will be mandatory or optional to use them, I dare not say.” ○
Jon Weman
When students at Örebro University learn programming, they do it by hand and in groups. For ten years, teacher Johan Petersson and his colleagues have been developing an active and student-focused educational method called walkshops.
One of the corridors of the Långhuset building on the Örebro University campus is not like all the others. On one side, along a glass wall that looks out on to the building's entrance, there is a whole row of study places. On the other side, there are five large whiteboards on the wall, side by side. The corridor is full of students. A sign has been placed right at the beginning of the cor-
ridor saying “Teaching in progress. If you need to pass, please do so quietly.”
Here, the morning will be devoted to a walkshop on programming, an educational method that has been developed at Örebro University over the past ten years. Johan Petersson, a senior lecturer at the University's School of Economics, has been leading the development of walkshops since the method’s inception.
“Like many other university teachers, I am not a qualified teacher. So when I took a course in pedagogy here about ten years ago, I started thinking about the traditional course structure, with several lectures a week in normal lecture rooms, and how effective it actually is in relation to the learning objectives in the curriculum,” he says.
Petersson is a teacher on a programming course given during the first term of the systems science programme. The learning objectives of the course state that the students need to be able to describe, explain and express basic concepts and principles within object-oriented programming, i.e. broad programming knowledge that is not focused on a specific programming language.
“When I really dug into this, it was like a revelation. It was so clear that that was what we teachers were doing, not the students. We described, explained and expressed problems, and the students just had to watch and listen. Even though it says that the students need to be able to do this, not just be able to do it in theory.”
Since then, the walkshop concept has been developed. The basic idea is to make the teaching time active, both mentally and physically, and to shift the focus from the teacher to the students.
“When you program, there is a syntax that you write. Normally that is done on a computer, but here it is done by hand,” says Petersson. Today's walkshop has started. Approxi-
mately 30 students have been divided into groups of five, and each group has been assigned one of the whiteboards along the walls of the classroom just off the corridor. The corridor, with its many work surfaces, can also be used if more space is needed, but today the classroom is more than enough.
Fold-out walls have been pulled out to create small “rooms”, one for each group. These are also made of whiteboard material and can be used to write up syntaxes and calculations.
The students are to program a database containing all the names of the students in the class, and the user must be able to add and remove names. All the programming is done by hand and in groups, on the whiteboards assigned to the respective group. To help them, they have the course book and one computer per group, which may only be used
Learning Labs is a four-year project at Örebro University in collaboration with Akademiska hus, running until 2025. The project aims to develop knowledge regarding the impact of the study environment on future learning. The project is also running at two other universities, Gothenburg and Umeå. The three universities have different goals, but all are exploring how the flexible design of rooms and technology support different kinds of learning situations.
to search for information, not to do the actual programming.
“When the lesson is over,” says Petersson, “we post a video where one of the teachers solves the task in the programming program. The students can watch it and see if they did it correctly and get explanations for parts they may have had difficulty with.”
The students taking this course often have varying levels of prior experience in programming. Some have done a lot of programming before, others none at all. By always having different groups, the teachers hope that the students will also share knowledge with each other.
“A student with a lot of experience can teach a beginner, and both of them benefit,” says Petersson. ○
Matilda Westermark
Observing and giving feedback on a colleague's teaching can be a delicate process. A clear structure for teaching and lesson observation makes the discussion easier and aids the development of the entire teaching staff.
Peer review is an essential part of the work of a researcher and a vital source of development, but in their role as a teacher, that same person is often left alone to work with their methods and material. Breaking that isolation is one of many reasons for working with observation of each other's teaching.
That is the view of senior lecturer Jeanna Wennerberg and her colleagues, whose project has resulted in a number of research articles and their method of teaching observation being sought after by others.
“The participating teachers have grown in their teaching role, felt less isolated and acquired new ideas about teaching,” says Wennerberg. “Observation has also led to spin-off effects such as team-teaching and more collegial discussion about teaching.”
Before she and her two colleagues launched the project in their teaching team at the Department of Swedish and Multilingualism
at Stockholm University in 2019, they had observed each other’s lessons several times. And this framed Jeanna Wennerberg's picture of how observations usually go: colleagues who are already friends observe each other on their own initiative, but many teachers do not have the same opportunities and the knowledge and learning is restricted to a small number of colleagues. So when the teachers at their own department expressed a desire to collaborate more, they developed a more structured method for teacher observation within the teaching team.
A KEY ASPECT of the model is that the teacher who is being observed must specify in advance what they want to receive feedback on. The person who observes should not give unsolicited criticism in other areas, but can of course use their other reflections for their own learning and development.
“There is a psychological reason for agreeing on what the feedback should focus on,” says Wennerberg. “It can make it less intimidating to invite a colleague to observe your teaching, as well as make it easier for the colleague to offer constructive criticism afterwards.”
Another important part of the model is that the observer uses a template with supporting headings based on the feedback the teacher wants, for example “Teacher as speaker”, “Teaching content”, “Student learning”, “Requested response” or “Open response”.
The participants started with a meeting where they agreed on a method and structure for the teaching observations and adjusted the proposed templates. This made it easier to
1 It is important that observation is voluntary, and it is sufficient that a few people want to start.
2 Agree on how you will conduct the observations. A clear structure can help.
3 Position yourself so that you do not disturb the lesson.
4 Give feedback as soon as you can after the observation session.
5 Complement with collegial discussions about the teaching in larger groups.
then ask to observe a colleague, regardless of relationships or hierarchies.
Before each teaching observation, the two people involved met to go over the content of the course and the desired outcome. Immediately after the observation session, they had a feedback meeting, also with a template to support them.
After a number of teaching observations had been carried out, five or six teachers got together every few weeks with a dialogue leader to discuss how the teaching observations had gone, as well as their reflections and ideas regarding the teaching from an operational perspective.
Since the project ended, teaching observations and collegial meetings about teaching have continued under their own steam. During the term in which the project took place, the teachers had time dedicated to it: three hours per teaching observation. It turned out to be time well spent to raise the quality of teaching and increase motivation within the department.
The research articles on the teaching observation project and the method's instructions and templates are also openly available at su. figshare.com. ○
Kajsa Skarsgård
Doctoral candidate and author Lisa Ridzén has always been a writer. Just like her research, her debut novel is about men in the Jämtland countryside; about loneliness, prejudices and stereotypes.
Bo is nearing the end of his life. Between home care service visits, he thinks about why things have turned out the way they are. Why his son Hans is so lonely and why Bo finds it so hard to talk to him about it. And why is Bo the way he is? In her research and writing, Lisa Ridzén, a doctoral candidate in sociology at Mid Sweden University in Östersund, wants to battle stereotypes and ideas about men who live in sparsely populated areas. Or more precisely, in the countryside in northern Sweden, as she describes it.
Partly, this is to show the vulnerable and
more unexpected sides of these men. In Ridzén’s debut novel, When the Cranes Fly South (Tranorna flyger söderut), Bo thinks back to how he disliked his own father. At the same time, Bo can see traces of him in his own parenting, through how his son Hans is and how he deals with life.
In her work on her upcoming thesis, Ridzén is collecting life stories from men who live in rural Jämtland. She is talking to both Swedish and Sami men. The youngest is in his twenties and the oldest is over eighty. She plans to complete her thesis in 2026, but from what she has seen so far, a lot has happened over the generations she describes in her book, even if her own stories are fictional.
There have been changes in men’s relationships, vulnerability and empathy, says Ridzén.
“Simply in how people talk about relationship building. There you can see how the strong patriarchal values of gritting your teeth, that a real man deals with things himself and that you cannot show any vulnerability are ideals that are less strong among the younger participants in the study.”
It is also the building of relationships that her debut book focuses on. Ridzén wants to show how Bo has been shaped by the place he lives in, and by his father's tough manner. She writes about Bo's mother, who constantly has to defend Bo against his father, and about how Bo wants to run away from home as soon as he can, which he also does.
LISA RIDZÉN GOES on to talk about the stereotypes and preconceptions that she wants to explore in her research. She does not want to reveal too much about her findings before her thesis is complete, but she takes the example of one of her younger inter viewees. In many ways, he is quite stereotypical at first glance. He likes snuff, snow scooters and hunting.
“All that has not changed from generation to generation. But when I ask about relationship building and the importance of crying with your best friend, he wonders why he shouldn’t.”
Ridzén sees a younger generation where men are aware of masculinity norms, and of the destructiveness of those norms. There is an awareness of mental ill-health that is linked to how people talk with the people closest to them.
After studying at Umeå University and living for a while in Australia, Lisa Ridzén is now
back in the village of Hegled outside Östersund, where she grew up. She lives in her grandfather's old house, and her parents also live in the village. Lisa Ridzén grew up in a nuclear family, with teacher parents who still live together and with an older brother.
It was also here in the village that Ridzén got the idea for her book, when she was in her father's workshop looking for screws in the spring of 2021. Saved in a box, she found her grandfather's home care notes. Short comments about how the visits went, so that the next carer who visited would know. Some of the notes were written by her father.
“It was there and then that I realised that I wanted to write about an older man's perspective.”
THE BO IN the book is not Lisa's real grandfather and Hans is not her father. None of the characters is a straight portrayal of a real person she knows, she clarifies. The home care staff's notes have also been rewritten so that the people who wrote them will not be able to recognise themselves.
It is also here, in the place where Lisa Ridzén grew up, that she finds a group of people who face the prejudices and stereotypes she now wants to investigate. It is problematic that the men who are and have been around her are often portrayed in a stereotypical and prejudiced way, she says.
Ridzén wants to continue in academia, even though her writing has taken off. Her
Lisa Ridzén
... is 36 years old, a doctoral candidate in sociology at Mid Sweden University in Östersund and an author. Her debut novel, When the Cranes Fly South, was published in January. Lisa Ridzén researches masculinity norms. In her thesis, due to be completed in 2026, she studies Swedish and Sami men in the Jämtland countryside and in southern Saepmie. Specifically, she examines their life stories to analyse how colonialism and masculinity norms impact their lives.
thesis defence is expected to take place in 2026. She refuses to answer which is the most fun, being a researcher or an author.
Right now, she is writing a new book, due to be published next year. It is a standalone sequel set in the neighbouring village. This time it is about younger men and the main characters are new. ○
Linus Hellerstedt
The proportion of temporary employment positions in the higher education sector is still twice as high as in the labour market as a whole. This despite the fact that employees in the sector are highly educated and have a relatively high average age.
The latest report from the Swedish Higher Education Authority (UKÄ) shows that 32 per cent of research and teaching staff in the higher education sector were employed on fixed-term contracts in 2022. The corresponding percentage in the labour market as a whole was just under 16 per cent. Seen over a 15-year period, the proportion of people in temporary employment at higher education institutions has decreased, however.
“In 2008, 63 per cent of staff had permanent positions, and now the proportion is
Find more articles at universitetslararen.se/eng
68 per cent,” says the report’s author, Elina Stengård, a researcher at UKÄ .
There are many forms of fixed-term employment. Some are regulated by either the Higher Education Ordinance or collective agreements, including career development positions, while others are regulated by the Employment Protection Act (LAS). To some extent, the distribution of these positions seems to be a zero-sum game, and there appears to have been redistribution within the thicket of different types of temporary employment.
One example is the new provisions in the Employment Protection Act that came into effect in 2022. These mean that special fixed-term employment now automatically becomes permanent employment after twelve months instead of after two years, which was the case previously. The report found that from 2021 to 2022, the proportion of other types of temporary employment increased instead. This may indicate that higher education institutions have found new forms of temporary employment that are not based on the provisions set out in the Act.
“Based on the statistics after one year, these changes in the rules seem to have led to fixed-term employment based on the stipulations of the Employment Protection
Act becoming a smaller proportion of limited-term employment in the sector,” says Stengård.
But she adds that it is too early to see whether the change is permanent.
In the past, it has been reported that many researchers and teachers in the higher education sector have been employed on fixed-term contracts for longer periods of time and that different types of fixed-term employment are being accumulated one after another. This report states that by 2022, both permanent and fixed-term employees will have an average of approximately three years of fixed-term employment behind them.
THE AUTHOR OF the report points out that this may mean that temporary employees are subsequently given permanent employment, but it may also be a sign that people with temporary employment are leaving the sector. Something that suggests the latter is that of those people who left jobs in higher education for jobs in other sectors in Sweden, around 73 per cent were on fixed-term contracts before they left their jobs at universities or colleges.
In general, there are very large differences between different subject areas. In most research subject areas, the majority leave academia immediately after completing their
doctorate, but it is possible that many of those in the natural sciences continue with research in another country.
Figures for those who obtained a doctorate in 2015 show that it is only in the social sciences, the humanities and the arts that it is more common to continue with an academic career in Sweden than to leave academia directly after completing a doctorate. Within those subject areas, only 28 per cent left higher education immediately.
In the social sciences, people can also get a permanent job significantly faster compared with other subject areas. Just two years after completing their doctorate, 40 per cent had a permanent job. In the other research subject areas, it took at least four years to reach similar levels, and in the natural sciences, only around 32 per cent had permanent jobs after seven years. That suggests that they have had a number of different temporary positions during those years.
Previously, more women than men had fixed-term employment. Nowadays, there is no difference between the percentages of women and men in temporary employment at an overall level. But there are differences in the type of fi xed-term employment they have. It is slightly more common for women to have fi xed-term employment or temporary employment in accordance with the Employment Protection Act, while men have fi xedterm positions based on the special regulations that apply to the higher education sector to a greater extent.
“The gender differences are probably largely due to the fact that there are more women in the social sciences, humanities and arts,” says Elina Stengård. “And within those subject areas, fi xed-term positions are more common.”
THE REPORT STATES that a high proportion of externally funded research seems to lead to a high proportion of employees with fi xed-term contracts. Consequently, this is also linked to subject areas, where science, technology, medicine and health science have 35–38 per cent temporary employees, while social sciences have 25 per cent and humanities and arts have around 27 per cent.
“If you have externally funded research, then the funding is more often for a shorter period of time, and then it is probably easier to bring in someone temporarily than to employ a person permanently.” ○
Per-Olof Eliasson
Tuesday afternoon. I glance in my inbox and note just over a hundred emails received today. It’s a mix of spam and automatic notifications with more immediately relevant group and personal messages. Big and small, valuable and worthless, all mixed together in a single inbox gloop.
Out of interest, I’ve begun quantifying my handling of email. And despite trying to limit it as much as I possibly can, it still eats up more than 90 minutes a day. I spend on average around 10–15 minutes on valuable communication (like important research collaborations and teaching tasks), while the rest is stuff I’d rather avoid but am required to handle regardless: messages that I just delete to keep my inbox in reasonable shape as well as those that I must dutifully respond to, despite them in no way constituting a fundamental part of research, teaching, or collaboration.
Because this is how it usually goes, right? A few emails are very important, and well worth the time, but the vast majority of the energy required by the communication channel feels more like trying to appease some sort of petulant and constantly dissatisfied digital royalty, who demands attention and speedy responses regardless how irrelevant their edicts may be.
And this has serious consequences: the both formal and informal expectations built up around email easily become a heavy burden. Many of us try to frenetically fi nd the time for it during our trips to and from work, during coffee breaks and lunch hours, and during evenings and weekends: unwilling and unpaid email overtime, to keep the more important work from suffering. Other unfortunate email serfs run constantly after the latest inbox outbursts, and wind up prioritizing the incoming edicts over their research and career development.
Like I said, I’ve begun quantifying, so let’s continue that line of thought. 90 minutes a day, with a senior lecturer wage, with payroll tax and overhead and everything, sums up to around 20,000 SEK per month paid by the employer. That’s about a quarter million per year. So that I, as senior lecturer, can deal with a communication channel that, more often than not, feels like a pointless burden. Is there no better way? Well, fortunately,
there are several forms of sensible passive resistance.
First, I recommend you silence all notifications, and wait. Focus on more important work before lunch, and wait with opening your inbox until after lunch, or even after 3pm. If some matter is more urgent than that it can’t wait until the same afternoon, then whoever sent it will no doubt fi nd another way of contacting you in the meantime.
Then, it can be wise to begin cultivating a reputation of being “bad at email”. This is of course easier if you are (or manage to pretend to be) bad at technology generally. But if you’re sneaky enough, you’ll quickly realize that the “absent-minded professor” stereotype can come in very handy.
YOU COULD ALSO ask your boss, in combination with an appraisal meeting or similar, how they see it. “I estimate that it costs the university around a quarter million per year for me to spend 90 minutes a day on email – does this seem reasonable?” Apply a little pressure, and if it turns out that they think that, well, maybe 60 minutes a day sounds better, then suddenly you don’t have to handle your email for longer than that, even if it’s not actually enough to entirely appease Their Royal Email Highness. And really, that’s the answer: email is supposed to be a support tool, and nothing else. As soon it’s viewed as something we as academics need to live up to, as some sort of central and demanding work task in itself, then things have gone very awry. The more academics who actually research and teach and collaborate, instead of answering all their emails within 48 (or 24, or 2!) hours, the better for all of us. So do your bit to help: be much worse at email! Vive la résistance! ○
Oskar MacGregor Senior Lecturer in Cognitive Neuroscience, University of Skövde
Ien tid när teknikutvecklingen tar stora spännande kliv finns det både en särskild glädje att få leva likväl som oro. Lite som att leva när tryckpressen började få genomslag eller när ångmaskinen öppnade upp för en kommande industrialism. Ny teknik medför i princip alltid förändringar, uppskattade och mindre uppskattade, men den öppnar också möjligheter för nya arbeten och arbetssätt. AI är på det sättet inget nytt. Den kommer göra detsamma.
Universitet och högskolor, i Sverige såväl som i övriga världen, har redan börjat utforska hur AI i dess olika former kan användas i såväl forskning, utbildning som administration. Några har till och med börjat utforska konceptet med AI i form av digitala personliga assistenter som stöttar studenter genom utbildningen och ökar genomströmningen. Det kommer ske utveckling på många oväntade och positiva sätt under de kommande åren!
”Men som med all teknikutveckling behöver vi samtidigt som vi välkomnar framstegen också självklart idogt arbeta för att säkra grundläggande förutsättningar som respekt för professionens kompetens och alla anställdas arbetsmiljö, arbetsuppgifter och arbetsbelastning. ”
MEN SOM MED all teknikutveckling behöver vi samtidigt som vi välkomnar framstegen också självklart idogt arbeta för att säkra grundläggande förutsättningar som respekt för professionens kompetens och alla anställdas arbetsmiljö, arbetsuppgifter och arbetsbelastning. Ibland hör jag oron över att AI kommer ersätta oss i akademin. Om att vi kommer bli överflödiga och ersättas med AI-genererade lärare och AI-promtare i stället for forskare. Men människan behövs i både undervisningen och forskningen. Nu som i framtiden. Vi kommer inte bli ersatta, däremot kommer vi få möjlighet att lära oss nya processer och utveckla nya arbetssätt. Jag ser AI som vår nya kollega.
ARBETSGIVAREN KOMMER DÄREMOT behöva ta ett stort ansvar under det kommande decenniet när AI i olika takt och på olika sätt men ändå ofrånkomligen integreras i vår arbetsmässiga vardag. På samma sätt som i digitaliseringens barndom finns nu en hel arbetsmarknad som behöver
kompetensutvecklas i såväl hur AI fungerar i allmänhet som hur den nyttjas i synnerhet och hur vi bäst kvalitetssäkrar systemen. Det finns mycket att lära och vi behöver ges både arbetstid och förutsättningar att ta oss an kunskapen och tekniken.
NÄR AI BESKRIVS i media låter det gärna som att en magisk ande i flaskan kommer, när man väl skapat den, att själv kunna sköta arbetsuppgiften. Men sanningen är att medan AI-system kan avlasta oss vissa arbetsuppgifter så skapar de ofrånkomligen nya arbetsuppgifter. Det är lite farligt att tro att om man bara har ett AI-system på plats så minskar arbetsbördan för de anställda. Även om det vore trevligt om det var sant. Snarare kommer nya arbetsuppgifter och ett förnyat fokus på arbetsbelastning och arbetsmiljö.
JUST ARBETSBELASTADE IT-SYSTEM har införts under lång tid utan att vettiga risk- och konsekvensanalyser gjorts för hur dessa påverkar arbetsbelastning och arbetsmiljön för lärare och forskare. Universitetslärare hanterar i dag en överväldigande mängd administrativa sysslor som ett resultat av att IT-system har flyttat arbetet från kompetent och kunnig administrativ personal till den enskilde läraren som en del av digitaliseringen. Den här förändringen har skett stegvis och på ett ofta osynligt sätt ökat arbetsbelastningen för den enskilde. Inför framtida införande av AI-system måste vi bättre säkra konsekvensanalyser och arbetet som de medför måste synliggöras och följas upp över tid. Vi behöver vara på bollen!
Så medan vi välkomnar AI och den spännande framtid som tekniken öppnar för, konstaterar jag att SULF:s fackliga uppdrag förblir detsamma – att säkra goda arbetsvillkor och god arbetsmiljö för dig och för alla våra medlemmar.
Sanna Wolk Ordförande för SULF
Dessa sidor produceras av SULF:s kommunikationsenhet.
SULF play – fi lm om aktivism
○ Du vet väl att du hittar allt vårt inspelade material på SULF Play. För att förenkla har vi lagt upp ett antal kategorier som till exempel lön, webbinarier samt rapporter och skrifter.
På SULF Play hittar du till exempel inspelningen från seminariet ”Akademi och aktivism – tabu eller förbannad skyldighet”. Medverkande i seminariet var Sverker Sörlin, professor, KTH, Anna-Karin S Johansson, Svenska Unescorådet, Jacob Färnert, SFS och Camilla Hansén (MP).
Läs mer på sulf.se/play
Motionera till SULF:s kongress
○ Motionera till SULF:s kongress: Var med och påverka SULF:s verksamhet under de kommande tre åren! Alla SULF-medlemmar kan lämna in motioner till SULF:s kongress hösten 2024. Du kan mejla din motion till SULF:s kansli eller fylla i uppgifterna i webbformuläret, se länk nedan. Sista dag att skicka in en motion är 31 augusti 2024.
Läs mer på sulf.se/om-sulf/kongress-2024
Motionsverkstad i SULF Umeå
○ SULF vid Umeå universitet har de senaste kongressperioderna bjudit in alla medlemmar och förtroendevalda till något som de kallar för motionsverkstad. Under motionsverkstaden får
alla ta del av grundläggande information om till exempel hur det går till att skriva en motion och hur en att-sats kan formuleras.
– Motionsverkstaden är en slags brainstormingmöte där vi uppmanar alla att tänka ut möjliga ämnen för motioner och kanske också hitta andra som vill driva liknande frågor, säger Per Lundgren, ordförande för SULF Umeå universitet.
Det senaste mötet resulterade i hela 21 möjliga motioner, till exempel om så vitt skilda ämnen som dubbelanslutning, GDPR, hbtqi-utbildning, upphovsrätt och migrationsfrågor. Nästa steg i processen är ännu en motionsverkstad för att se om det går att gå från idéer till konkreta motioner.
– Antalet motioner är ju inte det viktigaste men jag hoppas att vi får ihop i alla fall tio motioner till kongressen, säger Per Lundgren.
Ny opionsdrivande analytiker
○ Jacob Adamowicz har nyligen börjat en nyinrättad tjänst som opinionsdrivande analytiker på SULF. Han kommer närmast från KTH och har tidigare bland annat varit ordförande för SFS. Ett av hans första uppdrag i den nya rollen är att representera SULF under Almedalsveckan.
– Jag har jobbat med opinionsbildning under större delen av mitt yrkesliv och det ska bli riktigt roligt att få möjlighet att bidra till att analysera och kommunicera högskolefrågor på SULF, säger Jacob Adamowicz.
Hallå där!
… CLAUDIA GUALA, nyanställd förbundsjurist.
Berätta om din bakgrund!
– Jag har närmast jobbat som förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd. Innan dess har jag arbetat som statlig tjänsteman på arbetsmarknadsdepartementet och som ombudsman i drygt tio år inom LO- och TCO-förbund. Jag började mitt professionella yrkesliv med att arbeta som handläggare på Nordens fackliga samorganisation där jag koordinerade det europeiska samarbetet för alla fackliga centralorganisationer i Norden. Jag är född i Chile, uppvuxen i Umeå och bor sedan drygt 20 år i Stockholm.
Vad har du för förväntningar på jobbet?
– Jag hoppas kunna vara en pusselbit i det viktiga arbete som utförs av förbundet. Jag gläder mig att få bidra med min kunskap och rättsliga kompetens i förbundets löpande arbete.
Har du några speciella frågor som du brinner för, privat eller på jobbet??
– Jag har hela mitt liv varit engagerad i olika samhällsfrågor och sociala frågor. Fackliga frågor, jämställdhet och mänskliga rättigheter generellt ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
Vad gör du på fritiden?
– Jag har tre barn som jag har hemma varannan vecka och de får det mesta av min tid utanför jobbet. Jag uppskattar att se på film och teater, umgås med vänner, lyssna på musik och att dansa.
I KORTHET
Gävleseminarium om friskfaktorer
○ SULF-föreningen vid Högskolan i Gävle har anordnat ett halvdagsseminarium om friskfaktorer i arbetsmiljön. Vid seminariet belystes bland annat strategiskt arbete med friskfaktorer, vad som är god arbetsmiljö, vad som fungerar och vad som kan bli ännu bättre. Även frågor om vilka faktorer i arbetsmiljön som är hälsofrämjande, processen kring det systematiska arbetsmiljöarbetet och vad som måste ingå i det för att arbetet ska bli framgångsrikt togs upp. Seminariet tog avstamp i lärosätets senaste arbetsmiljöundersökning som genomfördes 2022.
Seminariet, som leddes av ombudsman Mari Willart, avslutades med en workshop som utgick ifrån de frågeställningar som lärosätet behöver arbeta vidare med för att förbättra arbetsmiljön utifrån belysta styrkor och förbättringsområden. I workshopen deltog anställda från både arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Många förmåner för SULF:s medlemmar
○ Förutom tillgång till kunskap som du behöver för att orientera dig i högskolevärldens djungel av lagar och förordningar har SULF:s medlemmar många andra förmåner. Du får tillgång till en av marknadens bästa inkomstförsäkringar, rådgivning, förhandlingshjälp, rabatter på tågresor och hotellövernattningar samt mycket mer.
Läs mer på sulf.se/medlemskap/medlemsformaner
Nyvald doktorandstyrelse
○ Bilden ovan visar på idel glada miner när
SULF:s doktorandförening valde en ny styrelse. Ordförande är Mohamed Al-Sabri, Uppsala universitet. Med på årsmötet var även SULF:s förbundsordförande Sanna Wolk, längst fram till höger.
Vikten av att vara ledig
○ Semesterdags? SULF får just nu många frågor om semester och vi vill därför påminna om vikten av att vara ledig.
– Det är tyvärr vanligt att medlemmar inte är lediga på sin semester. En del medlemmar väljer att forska eller läsa kurslitteraturen som man aldrig riktigt hinner med under terminerna. Men det är viktigt att du inte arbetar när du har semester. Semester är till för avkoppling och återhämtning så att du kan prestera resten av året, säger ombudsman Catrine Folcker.
Almedalsseminarium: Grundlagsskydd av akademisk frihet.
Webbinarium: Om lön och löneförhandlingar.
Webinar in English: Salary and salary interview.
Temakurs – individärenden och förhandlingar.
Webbinarium om pension – finns det ett liv efter jobbet?
! Mer info hittar du på sulf.se/kalender
Du medverkade i seminariet Akademi och aktivism – tabu eller förbannad skyldighet. Vad tar du med dig från seminariet?
Sverker Sörlin Kungliga Tekniska högskolan
– För vissa är aktivism ett skällsord. Men seminariet betonade tvärtom närheten till värdeord som ”samverkan” och ”hållbarhet” . Klimataktivister är väl ofta akademiker, kanske medlemmar i SULF ...
Anna-Karin S Johansson Svenska Unescorådet
– Etiketten ”aktivist” verkar ibland användas för att underminera förtroendet för forskare inom vissa områden. Lärosätena behöver ha en strategi för att försvara forskare mot detta.
Jacob Färnert Sveriges förenade studentkårer
– Vi ska inte dra oss för att diskutera sådant som är svårt och SULF bjöd på ett utmärkt tillfälle för reflektion om hur pass välkomna forskare är till att samverka i det moderna samhället.
Jag har hört att det ska gå att växla semestertillägget mot fler semesterdagar. Gäller det också för mig som är universitetslärare? Jag är SULF-medlem. Jag skulle vara tacksam för svar om vad som gäller samt hur jag ska göra.
UNDRANDE LEKTOR
SVAR: Tack för din fråga. Det stämmer att det inför 2024 har införts en möjlighet för vissa arbetstagare inom statlig sektor att kunna få ytterligare ledighet under ett år genom att växla hela årets semestertillägg till motsvarande tre lediga dagar. Denna ledighet är inte att betrakta som extra semester enligt semesterlagens definition. Att få extra ledighet utgör därför ingen rättighet för dig som anställd, utan det är en möjlighet om arbetsgivaren tillåter det. Regleringen finns angiven i det centrala kollektivavtalet som slutits mellan Saco-S och Arbetsgivarverket, Villkorsavtal-T, 5 kap. 18 §.
DEN NYA MÖJLIGHETEN gäller enbart för statligt anställda som är medlemmar i ett fackförbund som ingår i arbetstagarorganisationen Saco-S. Därmed omfattas såväl du som andra medlemmar i SULF. Det finns vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda för att du ska kunna nyttja denna möjlighet till utökad ledighet.
Först och främst måste du träffa en enskild överenskommelse med din arbetsgivare, där hela årets
semestertillägg växlas mot de lediga dagarna. För universitetslärare och andra som har årsarbetstid innebär det att årsarbetstiden minskas med 24 klocktimmar. För den som fyller 40 år eller är äldre utgörs årsarbetstiden av 1700 klocktimmar. Den som är yngre än 40 år har en årsarbetstid om 1732 klocktimmar och den som är under 30 år ska arbeta 1756 klocktimmar på årsbasis. Minskningen av årsarbetstiden motsvarar i praktiken tre arbetsdagar som därför ger extra ledighet utöver ordinarie semesterdagar.
ber året innan det nya semesteråret börjar; således året före du vill nyttja ledigheten. Hann du inte med att sluta en enskild överenskommelse i år, ges en ny chans inför 2025. En enskild överenskommelse av detta slag gäller också endast ett år i taget, och den måste därför årligen förnyas. Notera att det är verksamhetens behov som avgör om ledighet medges.
”Det stämmer att det inför 2024 har införts en möjlighet för vissa arbetstagare inom statlig sektor att kunna få ytterligare ledighet under ett år genom att växla hela årets semestertillägg till motsvarande tre lediga dagar. Den nya möjligheten gäller enbart för statligt anställda som är medlemmar i ett fackförbund som ingår i Saco-S. Därmed omfattas såväl du som andra medlemmar i SULF.”
DE LEDIGA DAGARNA kan tas ut först efter den ordinarie semesterns förläggning. Du får inte ha fler än fem sparade semesterdagar vid ingången av det nya semesteråret. Du får heller inte ha någon annan längre frånvaro inplanerad under året utöver semester. För att kunna nyttja möjligheten måste din anställning pågå över hela semesteråret.
Om det inträffar något som gör att de lediga dagarna inte kan tas ut som planerat utbetalas de i stället som semesterersättning motsvarande 4,6 procent av månadslönen per dag.
DEN ENSKILDA överenskommelsen mellan dig och arbetsgivaren måste ha träffats senast den 1 decem-
OM DU VILL veta hur du ska göra för att kunna omfattas inför kommande år, tala med din chef eller någon HR-företrädare på ditt lärosäte. Kanske behöver arbetsgivaren förtydliga informationen till sina medarbetare om att denna möjlighet finns, samt hur man ska gå tillväga för att kunna sluta en enskild överenskommelse om att växla sitt semestertillägg mot mer ledighet inför nästa år. Du kan även ta stöd av lokala Saco-S vid ditt lärosäte.
! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se
Har du rätt lön?
Nu finns ny lönestatistik för doktorand med doktorandanställning, adjunkt, postdoktor, forskare, forskarassistent, biträdande lektor, lektor och professor på sulf.se/mina-sidor.
Webbstöd för lärosäten är ett verktyg för dig som undervisar om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer på universitet och högskolor.
På webbstödet hittar du kunskap om våld, stödmaterial, programspecifik information och lärande exempel med yrkesverksamma högskole- och universitetslärare.
Du hittar Webbstöd för lärosäten på nck.uu.se/webbstodforlarosaten
SLU institutionen för stad och land
Tre lediga anställningar inom landskapsarkitektur i Uppsala
Universitetslektor i landskapsarkitektur med inriktning mot förvaltning av urbana grönytor
Referensnummer SLU.ua.2024.2.5.1-1425
Universitetslektor i landskapsarkitektur med inriktning mot urban och regional planering
Referensnummer SLU.ua.2024.2.5.1-1434
Universitetslektor i landskapsarkitektur, inriktning professionens praktik
Referensnummer SLU.ua.2024.2.5.1-1430
Sista ansökningsdag: 18 juni 2024
Placeringsort: Uppsala
Fullständig annons: www.slu.se/lediga-jobb Tänk i sommar, sök i höst och börja 2025 med att få ett
Du behöver inte vara journalist för att söka våra stipendier.
3–30 september kan du söka upp till 60 000 kronor för kompetensutveckling. Eller söka ett tvåveckors kreativitetsstipendium i Aten.
Se mer information på sjf.se/stipendier
Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm
ETT SLAGS SMÅFÅGLAR
GÖR EN DEL SOM YRKE
VISA SOM ALDRIG SJUNGS KAN MAN FÅ I EKA
BRUNN I HÄLLEFORS
HAVSARM KOMMER KANSKE FRÅN LOKA 1718 I PARIS I SOMMAR JÄRTECKEN EN SOM KANSKE BOR I ÅRE
HÅLLS PÅ BRÖLLOP TORSKFISK EN ORKIDÉ
DETTA ÄR TITELN PÅ HENNES FÖRSTA ROMAN ETT AVVISANDE ORD SPÄCK
DEN FALLER DU OFTA I
KÄNSLIG ELLER KÄRVÄNLIG
GÅR DET SOM TAR SLUT BU KAN VARA ETT M I S S ORKAR
HÄR LIGGER MUSKAT
METER VÄSTMANLANDS LÄN ANAÏS
PÅ ÅRA OCH FÅGEL
SNO ÄR VÄL ALLA AMBASSADER
GÅR FRUSEN STÅR FÖR TUSEN
STÅR FÖR LITER FLOD MOTSATT NADIR SE NER PÅ VISSA VIGG BRIE ÄR EN FLYKTIG VÄTSKA
BÖJ ELLER STÖT MED HUVUD TALAS I BELGIEN VIRKE KLÅ UPP HAMNARM DEN ÄR VÄL CHEF FATTAR LIKSOM SNOR FLAXAR JOKKEN OMRÅDEN
VASSA FLIT LIKSOM FLOPP EN SLAGS STRÅLNING
DÖLJA KRING O C K VAJA LIKSOM BANKETT UNGEFÄR
BETAGEN
FÖROLÄMPADE
STARK FÖR SALTHALT
KRÖKA? VIRUS MANSNAMN
GÖRS AV ARKEOLOG OCH PÅ REA
RUBBET MUSIKSTIL RUNG OCH GUNKE POCKANDE HULDRA
OGILLAR VISSA VILTJÄGARE
28 MIL NORR OM LONDON
BÖR MAN KUNNA PÅ VÄNNER ÄR SKIMLAR ROP LÄNGDMÅTT TORKHUS ÄR VISS OST
FLÄKTA LIKSOM HALA OFÖRTRÖTTLIGA
UTÖVA SJUK
VOLJÄR
HALVÖ I SVARTA HAVET OSLIPADE TILLTALANDE SIFFRA VEORD
SKYLA ÖVER KAN SES PÅ VÅG
BEFÄLHAVARE
PÅ VATTEN MINSKAR STAD I ITALIEN
UTVANDRADE KAN FINNAS I MAGEN
KÖRDE FÖRR UT KALLA STYCKEN ÄR HEMLIG
HAR VAROR
OLIKA
VAR
TWIGGY AXLAR
NÖDVÄNDIGHET
SOM EN PERSIKA TRUDELUTTER
FORNTIDA STAD KOMAGE DJURGÅRDEN
DANSK Ö AV KAN
RIKTLINJER RISKNIPPE
LANDSKAPSARKITEKTERNAS RIKSFÖRBUND MELLOSTAD
VAR CALLAS?
EJ IN KAN MAN LIGGA I KALLAS KAR TERMIN
DRÖMFLICKA
SMUTS
FÖRESKRIFTER MÅSART
Lös korsordet och vinn ett presentkort på en pocketbok!
TA ETT FOTO av det färdiglösta korsordet och skicka till tavling@sulf.se.
Eller posta lösningen till Universitetsläraren, SULF, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm. Märk mejlet eller kuvertet ”Korsord 3/24”. Ditt namn och
e-postadress måste finnas med. Senast 15 augusti behöver vi ha din lösning. Tre vinnare får varsitt pocketogram. Lösningen publiceras på universitetslararen.se/korsord.