__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Avesta Art 2020


Innehåll / Contents Facts and Fantasies

4

Konstens boning – i ett kvarts sekel 6 Art’s Abode – for a quarter of a century 7 AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 Folkhemmets design

8 11

18

Designing the Swedish People’s Home

22

Ylva Ceder 24 Torbjörn Grass 26 Markus Kåhre 28 Anna Linnea Liljeholm 30 Slaggratoriet / The Slagrotory

32

Verkförteckning / List of Works

34

Fakta / Facts 39


Avesta Art 2020 3


Facts and Fantasies

Facts and Fantasies

Vad är sant och vad är falskt? Hur kan samma faktum vara sant för mig, men inte för dig? Finns det fakta som inte kan ifrågasättas? Hur kan vi bemöta det falska, ogrundade och uppenbart illvilliga? Hur kan vi ta tillvara fantasin för att med nya ögon se på verkligheten, världen och oss själva? Får sagorna och drömmarna tillräckligt med utrymme? Frågor om fakta och fantasi ställs på sin spets, här och nu. Sakuppgifter om coronasmitta, klimathot eller etnicitet levereras från olika håll – med olika innebörder som leder till olika slutsatser. Inte ens forskare enas om vad som observeras och kan verifieras. Via moderna sociala medier kan varje människa bli en aktör som formulerar och förmedlar sin bild av sakförhållanden och händelser. Intuitivt söker vi oss till dem som tänker – eller känner – som vi själva. Det är mänskligt – och begränsande. Bubblor av åsiktsgemenskap blir kuvöser för valda fakta som lätt stegras till ”fake news”. På många håll sker glidning från ”news” till ”views”, från nyheter till uppfattningar. Public services och andra journalisters strävan till trovärdig, mångsidig belysning når inte längre hela befolkningen. När kittet krackelerar, polariseras samhället. Samtidigt hyllas kunskap, men kraven på kunskapsämnen i skolan krymper utrymmet för det kreativa, estetiska och fantasifulla. Hur ska vi som människor tänka och agera så att vi bygger tillit? Tillit till lärdomar och vetenskap som i stort samförstånd samlar nästan alla. Tillit till vårt gemensamma samhälle och vår demokrati. Tillit till varandra. Avesta Art 2020 öppnar dörren till gränslandet mellan fakta och fantasi. Konstnärer med olika bakgrunder visar verk som vågar språnget till det oförutsägbara. När fakta – och fantasier – på nya sätt kombineras, kan något helt nytt ske. Tankemönster ändras. Paradigmskiften kan äga rum. Avesta Art var ett överraskande, oväntat initiativ i industristaden Avesta vid starten 1995. Ett kvarts sekel har sprungit iväg. Magin i mötet mellan industriminnet och konsten skapade ett nytt kapitel i Avestas utveckling. Välkommen till Avesta Art 2020. Vi önskar att du här ska både lära och förundras!

What is true and what is false? How can the same fact be true for me, but not for you? Are there facts that cannot be questioned? How can we counter the false, unfounded and obviously malicious? How can we harness our fantasies to look at reality, the world and ourselves with new eyes? Are fairy tales and dreams given enough space? Questions about fact and fantasy are coming to a head, here and now. Factual information about coronavirus infection, climate threats or ethnicity is supplied from different sources and angles – with different content and purport leading to different conclusions. Not even scientists can agree on what is being observed and what can be verified. Via modern social media, each person can be an actor in all this, forming and communicating their own picture of facts and events. Intuitively, we seek out those who think – or feel – like we do. This is human – and limiting. Bubbles of consensus become incubators for select facts that can easily escalate to ‘fake news’. In many places, there has been a shift from ‘news’ to ‘views’, from news to opinions. The endeavours of public broadcasting and other journalists to provide credible, many-sided elucidation no longer reach the entire population. When this glue holding us all together cracks, society becomes polarized. At the same time, knowledge is celebrated, and yet the demand for academic subjects in the schools is shrinking the space for the creative, aesthetic and fanciful. How should we, as human beings, think and act so that we build trust? Trust in scholarship and science that can lead to widespread understanding and agreement. Trust in our common society and in our democracy. Trust in each other. Avesta Art 2020 opens a door to the borderland between fact and fantasy. Artists from various backgrounds exhibit works that dare to take the leap to the unpredictable. When facts – and fantasies – can be combined in new ways, something entirely new can happen. Thought patterns can be changed. Paradigm shifts can take place. Avesta Art was a surprising and unexpected initiative in the industrial town of Avesta at its inception in 1995. A quarter of a century has now flown past. The magic created in the encounter between industrial heritage and art wrote a new chapter in Avesta’s development. Welcome to Avesta Art 2020! We hope that your visit will be filled with both wisdom and wonder.

Kenneth Linder, Enhetschef, Verket / Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Kulturchef i Avesta kommun

Kenneth Linder, Director, Verket/Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Cultural Director, Municipality of Avesta 4

Avesta Art 2020


Konstens boning – i ett kvarts sekel För ett kvarts sekel sedan öppnades den allra första Avesta Art. Nästan lika länge som masugnar med sin glödande hetta hade frigjort järn, hade de stått kalla och tysta, sovande sin törnrosasömn. Det var nysnö och gnistrande sol när de första konstnärerna kom för att förbereda sin medverkan. Deras steg fram till den ståtliga trappan, blev – både bokstavligt och bildligt – uttryck för en helt ny väg. Ett nytt skiftlag tog över i den storskaliga industrimiljön som en gång bidrog till utvecklingssprång för Sverige och västvärlden. Nu skulle samtidskonst skapa ny hetta där järnet en gång rann i vitglödande strömmar. Avesta Art var något som ingen hade frågat efter eller föreställt sig. Avesta kommun hade tagit över det gamla järnverksområdet med ambition att ta tillvara det för nya arbetsplatser och kanske bostäder. På köpet erhöll kommunen ett kulturhistoriskt industriminne, av världsklass. Kommunens dåvarande kulturchef, Lars Åke Everbrand, såg möjligheten att fylla det med innehåll. Efter varsamma restaureringar, finansierade av kommunen, Länsstyrelsen Dalarna och Axel och Margret Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, vågade kulturchefen pröva hyttan som konsthall. 6

Avesta Art 2020

Samtidskonst i samspel med industriminnets egna starka uttryck blev idén som fick namnet Avesta Art. Konstnärer ur olika generationer, med olika intentioner, formspråk och material, från olika länder och världsdelar, skapar gränsöverskridande möten mellan konst och kulturarv. Avesta Art var från början en biennal, genomförd vartannat år, och är sedan 2010 en årlig utställning. Fler än 200 konstnärer har nu ställt ut och mer än en halv miljon besök har noterats. Med järnverket som konsthall når samtidskonsten betydligt bredare grupper än via konstens klassiska salonger – eller som Bo Degerman, då kulturchef vid Dala-Demokraten, formulerade det: ”I den gamla hyttmiljön skalas konstlivet bort. Kvar blir själva konsten. … Miljön gör sitt till. Det är inte galleriernas knarrande parkettgolv och viskningsbjudande förståsigpåattityd, inte detta estetiserandets finrum där uppfostran och akademisk examen skapar barriärer som gör att stora grupper känner sig främmande. …. Här blir man delaktig av konsten. Hyttan är som en god mor. Hon tillåter inte utanförskap.” (DD:s sommartidning 1997) Avesta Art placerar Avesta på konstens karta.


Art’s Abode – for a quarter of a century The very first Avesta Art opened a quartercentury ago. For almost as long as the blast furnaces had worked to free iron with their glowing heat, they had now waited cold and silent, deep in slumber. It was a day of fresh snow and sparkling sunlight when the first artists came to prepare their exhibits. Their steps up the stately staircase became, both literally and figuratively, an expression of a completely new path. A new shift of workers was taking over in the largescale industrial environment that had once contributed to leaps of development for Sweden and the Western World. Now, contemporary art would create new heat where the iron once ran in glowing white streams. Avesta Art was something that no one had asked for or imagined. The Municipality of Avesta had taken over the old ironworks area with the ambition to use it for new workplaces and maybe

housing. But in the deal, the municipality also acquired a world-class cultural and industrial heritage site. Avesta’s cultural director at that time, Lars Åke Everbrand, saw the potential in filling the site with substance. After careful restorations, financed by the municipality, the Dalarna Country Administrative Board and the Axel and Margaret Ax:son Johnson Foundation, the cultural director dared to try out the smelting house as an art gallery. Contemporary art interacting with the industrial relic’s own strong expression was the idea that came to be known as Avesta Art. Artists from different generations, with different intentions, design languages and materials, from different countries and parts of the world, create transboundary encounters here between art and cultural heritage. Avesta Art began as a biennial, carried out every other year, and since

2010 has been an annual exhibition. More than 200 artists have now exhibited here and more than a half-million visits have been recorded. With the ironworks as art gallery, contemporary art reaches much wider groups than via art’s traditional halls – or as Bo Degerman, an art critic for local newspaper Dala-Demokraten, once wrote, “In the old smelting house, the art scene is peeled away. The art itself remains. ... The setting adds its own mark. It is not the creaking parquet floors and whispering know-all attitude of the galleries, not the highbrow parlour where upbringing and academic degrees create barriers that make many people feel out of place. ... Here you become part of the art. The ironworks is like a good mother. She does not allow exclusion.” (Dala-Demokraten Summer Edition, 1997) Avesta Art has put Avesta on the art map.

Avesta Art 2020 7


AQUANAUTS - Expeditionen till Siljansringen 1897 Det gamla järnverkets mäktigaste sal – den sjuttio meter djupa hallen där martinugnar hördes väsa och valsverk rullade – öppnas i år för en omskakande världsnyhet. För första gången någonsin presenteras en hittills okänd forskningsexpedition – och forskarnas egendomliga fynd. På 1890-talet befinner sig Västvärldens människor i korsdraget mellan uråldrigt präglade agrarsamhällen och en ny modern, högindustrialiserad och urban tid. Forskarnas intressen går i båda riktningarna. Möjligheter till massproduktion börjar förbättra vardagsvillkoren för de många människorna. Men samhällsförändringarna är stora och som en reaktion dras författare och konstnärer i vårt land i romantisk riktning. Folkbildning – med ideal om allas växande och goda vardagsvillkor – ger nerv i debatten. Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Karin och Carl Larsson och Ellen Key är några av de tongivande. I Avesta järnverk pulserar produktionen – verket är ännu ungt och under utveckling. I den här tiden genomförs en, alls inte omtalad, forskningsexpedition till Siljansringen i Dalarna. Året är 1897 när två unga forskare, Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren, med varsin specialitet, beger sig till Skålberget, nordost om Rättvik. Beata är paleontolog och därmed inriktad på att studera rester av förhistoriskt liv och hur forna epokers organismer utvecklades och samspelade med både varandra och sin samtida miljö. Inga-Lisa är geolog och läser i berg- och jordarter hur landskapet har formats och förändrats genom årmiljoner. Vad som hände Beata och Inga-Lisa är höljt i dunkel. Genom en anonym försändelse till Ontologiska Museet i Stockholm har deras kvarlåtenskap

8

Avesta Art 2020

blivit känd och premiärvisas nu i Avesta Art. Det var Olof Hedengren, intendent vid museet, som tog emot koffertar och trälådor som visade sig innehålla kvinnornas dagboksanteckningar, kamera, filmrullar och därtill förbluffande fynd med anor från tiden då Siljansringen kom till. – Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens rön omkullkastar hela den etablerade forskningen om människans förhistoria, säger Olof Hedengren. Deras upptäckt relateras till Siljansringen som skapades för 377 miljoner år sedan. Siljansringen bildades när en – i diameter – fem kilometer stor himlakropp störtade ned i jordskorpan. Meteoritnedslaget gav upphov till nya mineraler och besynnerliga bergarter. – Homo Aquatis – eller enklare uttryckt, aquanauter – är forskarnas häpnadsväckande upptäckt. Det är en förhistorisk människovarelse som ingen tidigare har anat eller funnit spår efter. Allt tyder på att stoftet kring meteoriten förenades med planetens vatten och att nya organismer skapades – och ur dem en ny människoart. Forskarnas portfolio, herbarium, fotografier, filmer och autentiska fynd gör berättelsen tydlig och trovärdig. I en forsande bäck fann forskarna ett kranium som visar både människans drag och snäckans form. Väl ute i skogen såg de en silverglänsande varelse röra sig vid vatten i månljus. Det var alltså inte fråga om en utdöd art. Homo aquatis levde. Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren kunde studera deras liv – och fann en mänsklighet buren av kärlek och värme. Individerna var på en och samma gång gränslösa och aktningsfulla. Cirkeln var deras symbol – rund som månen och ögats iris.


Avesta Art 2020 9


Avesta Art och Verket visar nu både märkliga, verkliga förhistoriska ting och replikor av mänskliga varelser och föremål, formade enligt forskarnas ritningar. I järnverkets dunkel gnistrar kroppars beklädnad på människosläktingar som vi aldrig förr har kunnat drömma om: Här möter, i naturlig storlek, Testa Ostreae med sitt ostronglimmande skinn, barkklädda Detractisque corticibus, Paleoris alba, skimrande av vitbleka musslor, till synes bladskrudade Nigrum folium och Cochlea bruneis beklädd som med strandens snäckskal. Alla tillhör de familjen Homo aquatis. Historiens vingslag stannar inte vid järnframställningens 1890-tal. Nu för de oss till himlavalvets befruktning på jorden – och till Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens modiga verkan i Siljansringens rundning år 1897. Vad som hände de två unga forskarna vet som sagt ingen. Dagboken berättar att de kom att leva nära aquanauterna. De förundrades inför – och beundrade – deras gränsöverskridande identitet, samlande omsorg om befruktade ägg och sedan gemensamma vårdnad av alla barn. Själva blev de kära i varandra. Aquanauterna fanns – och finns? – tack vare samspelet med Siljansringens unika geologi. När industrialismen ville ta mineralerna i anspråk, ställdes gläfsande gruvdrift mot boplatser sedan urminnes tider. Den sista dagboksanteckningen skrivs 14 augusti 1897. Aquanauterna är på väg att fly – för att försöka finna en fristad någon annanstans. Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren väljer att följa med dem. ”Vad komma eftervärlden att finna? Vad komma att ske? Adjö!” står att läsa. Orden tycks vara skrivna i hast. Den anonyma donationen till Ontologiska museet ger inte gåtans lösning. Fossilerade fynd, artefakter, sparade dofter, akvariet med yngel och forskarnas faktanoteringar är bara några ledtrådar. Filmen från Expeditionen till Siljansringen 1897 slutar i flödande vatten och ljus – som en predikan om paradiset, den dag människan förstår att allt levande på vår planet hör samman.

10

Avesta Art 2020


AQUANAUTS - Expeditionen till Siljansringen 1897

The old ironworks’ most formidable chamber – the seventy-metre-deep hall where the openhearth furnaces hissed and the rolling mills turned – opens this year for a shocking world premiere. For the first time ever, a hitherto unknown research expedition is presented, along with the researchers’ peculiar and remarkable findings. In the 1890s, the people of the Western World stood at the crossroads between ancient agricultural societies and a new and modern highly industrialized and urban era. The interests of researchers ran in both directions. The possibilities of mass production begin to improve daily living conditions for many people. But the societal changes are great and in response to this, the writers and artists in Sweden are drawn in a romantic direction. Education for the masses – with the ideal of growth and good living conditions for the general population – strikes a nerve in public debate, with key figures such as Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Karin and Carl Larsson and Ellen Key setting the tone. In the Avesta ironworks, production pulses – the Works are still young and under development.

Expedition to the Siljan Ring 1897

At this time, a research expedition embarks – quite unnoticed – to the Siljan Ring in Dalarna. The year is 1897 when two young scientists, Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren, each specialized in a different field, head out to Skålberget, northeast of Rättvik. Beata is a palaeontologist and thus studies the remains of prehistoric life and how the organisms of ancient epochs evolved and interacted both with each other and with their contemporary environments. Inga-Lisa is a geologist and reads in rocks and soils how the landscape was formed and changed through millennia. What happened to Beata and Inga-Lisa is shrouded in mystery. Through an anonymous shipment to the Museum of Ontology in Stockholm, their legacy has become known and is now being presented for the first time at Avesta Art. It was Olof Hedengren, curator of the museum, who received the suitcases and crates that proved to contain the women’s journals, a camera, rolls of film and other astounding finds dating to the inception of the Siljan Ring. “Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren’s findings refute all established research on human prehistory,” says Olof Hedengren. “Their discovery is related to the Siljan Ring, which was

formed 377 million years ago when a celestial object five kilometres in diameter crashed into the Earth’s crust. The meteorite strike gave rise to new minerals and peculiar species of rock.” “Homo aquatis, or Aquanauts, was the researchers’ astonishing discovery. This is a prehistoric human being whose existence no one has previously imagined or found traces of. Everything indicates that the dust around the meteorite combined with the planet’s water to form new organisms, and that from these, a new species of human evolved. The researchers’ portfolio, herbarium, photographs, films and authentic finds make the story clear and credible.” In a rushing stream, the researchers found a cranium exhibiting both human features and the shape of a shell. In the depths of the forest, they saw a silvery creature move near the water in the moonlight. This was thus not an extinct species. Homo aquatis lived. Beata Gardelius and IngaLisa Blomgren were able to study their lives, and found a humanity borne by love and warmth. The individuals were at once both uninhibited and respectful. The circle was their symbol – round like the moon and the iris of the eye.

Avesta Art 2020 11


Avesta Art and Verket now exhibit both extraordinary real prehistoric objects and replicas of human beings and objects reproduced according to the researchers’ drawings. In the shadows of the ironworks glisten the body coverings of human relatives we could have never dreamt of. Here, we meet, in natural size, Testa ostreae with its oyster-glimmering skin, bark-clad Detractisque corticibus, Paleoris alba with its shimmering of pale mussels, the seemingly leaf-decked Nigrum folium, and Cochlea bruneis, attired as if wrapped in a sheath of seashells. They all belong to the family Homo aquatis. The wings of history do not stop with the ironmaking of the 1890s. They now bring us to the conception of the heavenly vault on Earth – and to Beata Gardelius and Inga-Lisa

12

Avesta Art 2020

Blomgren’s daring work in the swell of the Siljan Ring in 1897. As stated, no one knows what happened to the two young researchers. Their journal tells us that they came to live closely with the Aquanauts. They marvelled at – and admired – their transboundary identity, collective care of fertilized eggs and communal rearing of all children. They themselves fell in love with each other. The Aquanauts lived – and still live? – thanks to the interaction with the Siljan Ring’s unique geology. When industrialism wanted to exploit the minerals, the yelp of mining was set against homes that had existed since time immemorial. The last journal entry was written on 14 August 1897. The Aquanauts are about to flee – to try to find a sanctuary somewhere else – and Beata

Gardelius and Inga-Lisa Blomgren have decided to follow them. “What will the afterlife hold? What will come to pass? Goodbye!” the entry reads. The words seem to have been written in haste. The anonymous donation to the Museum of Ontology does not provide an answer to this riddle. Fossilized finds, artefacts, tracked scents, the aquarium containing spawn, and the researchers’ factual notes give us just a few clues. The film from the 1897 expedition to the Siljan Ring ends in a flood of water and light – like a sermon on paradise, the day humans understand that all life on our planet is connected.


Konstnärlig gestaltning AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 är gestaltad av en grupp konstnärer och andra yrkesutövare som med stor varsamhet har tagit sig an kvarlåtenskapen från forskarna Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren. Arkeologiska lämningar, artefakter, teckningar, dagboksanteckningar, fotografier, filmer och insamlade doftspår är grunder för presentationen som ger inblick i en tidigare helt okänd förhistoria för mänskligheten. Även själva existensen av forskningsexpeditionen tystades ned i sin samtid – troligen därför att gruvbolaget som exploaterade mineralerna vid Siljansringen inte ville fläckas ned som marodörer. Historiska fakta bekräftar nu att där fanns en kvardröjande koloni från en förhistorisk civilisation som år 1897 drevs på flykten. Eftersom aquanauternas liv är så starkt förknippat med de unika levnadsbetingelser som skapas i samspel mellan Siljansringens bergarter och flödande vatten, råder stor osäkerhet om de någon annanstans kunde finna en ny fristad. Den som har kunskaper i ämnet – eller själv har iakttagit dem – är välkommen att vända sig till Ontologiska Museet. Museet arbetar med inriktning på själva varandet – hur världen och tingen är beskaffade, och vilka deras väsensbetingande drag är. Konstnärlig ledare för utställningen är Pompe Hedengren, utbildad vid Konstfack och sedan årtionden verksam inom bildskapande för svenska kulturinstitutioner. En allra första tolkning av Aquanauts gjordes sommaren 2018, i en föreställning i och över Stockholms Ström, under Stockholms Kulturfestival. Där medverkade konstsimmare, cirkusartister och kanotister i en totalupplevelse som under fem kvällar sågs av 100 000 människor. I Avesta Art och Verket visas nu den första fullödiga presentationen av Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens märkliga upptäckter.

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 Konstnärlig ledare och regissör, skulpturer, scenografier och historiska teckningar: Pompe Hedengren Historiska fotografier och filmer: Sara Mac Key Historiskt textmaterial: Olof Hedengren Intendent Paleontologiska Museet: Gertrud Ekman Öhrn Amanuens Geologiska Institutet: Carina Kraft Thomassen Historiska dofter: Karolina Stockhaus Historiska klädedräkter: Kicki Ilander Grafström Historiskt hår och mask: Sofia Lewandrowski Filmning av replikor och extramaterial: Carl Thorborg och Peter Hoelstad Aquatiska forskare: Anna Sommansson, Elin Mellqvist, Petter Hydén, Elric Sauze, Helga Stensson, Kaisa Fexe, Linda Sjöberg Thelenius, Jonas Beckman, Henrik Lundgren, Sara Strandlund och Maria Strandlund Berättarröst: Hedda Stiernstedt Klippning: Johan Björnsrud Dinoflagellater: Jonas Johansson Musik: Lasse Sander Ljud: Mats Blomberg. Redigeringssupport: Samuel Voigt Lind Tekniker: Hans Nilsson och Björn Olsson Ljussättning: Peter Abrahamsson Avesta Art 2020 13


14

Avesta Art 2020


Avesta Art 2020 15


Artistic rendition AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 (AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897) is the work of a group of artists and other professionals who have, with great care, taken charge of the legacy of Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren. Archaeological remains, artefacts, drawings, journal entries, photographs, films and collected scent tracks form the foundation of the presentation, which provides a glimpse into a previously unknown prehistory of humankind. Even the research expedition itself was silenced in its own time – likely because the mining company exploiting the minerals at the Siljan Ring did not want to be painted as marauders. Historical facts now confirm that a lingering colony from a prehistoric civilization was driven out from the site in 1897. Because the Aquanauts’ lives are so strongly linked with the unique living conditions created in the interaction between the rocks and flowing waters of the Siljan Ring, it is highly uncertain whether they would have been able to find a new sanctuary elsewhere. Anyone with knowledge on this subject – or who has personally observed them – is urged to contact the Museum of Ontology. The museum works with a focus on the very nature of being – on what constitutes the world and things and what their essential attributes are. The artistic director of the exhibition is Pompe Hedengren, who studied at the University of Arts, Crafts and Design and has been designing for Swedish cultural institutions for decades. The story of the Aquanauts was interpreted for one of the very first times in the summer of 2018, in a performance in and above the waters of Stockholms Ström during the Stockholm Culture Festival. Synchronized swimmers, circus artists and canoeists performed for five nights in a full-sensory experience viewed by 100,000 people. Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren’s remarkable discoveries are now being presented in full for the first time at Avesta Art and Verket.

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 Artistic director and director, sculptures, sets and historical drawings: Pompe Hedengren Historical photographs and films: Sara Mac Key Historical text material: Olof Hedengren Curator, Museum of Palaeontology: Gertrud Ekman Öhrn Research Assistant, Geological Institute: Carina Kraft Thomassen Historical scents: Karolina Stockhaus Historical costumes: Kicki Ilander Grafström Historical hair and masks: Sofia Lewandrowski Filming of replicas and extra material: Carl Thorborg och Peter Hoelstad Aquatic researchers: Anna Sommansson, Elin Mellqvist, Petter Hydén, Elric Sauze, Helga Stensson, Kaisa Fexe, Linda Sjöberg Thelenius, Jonas Beckman, Henrik Lundgren, Sara Strandlund och Maria Strandlund Narrator: Hedda Stiernstedt Editing: Johan Björnsrud Dinoflagellates: Jonas Johansson Music: Lasse Sander Sound: Mats Blomberg. Editing support: Samuel Voigt Lind Technicians: Hans Nilsson och Björn Olsson Lighting: Peter Abrahamsson

Avesta Art 2020 17


Folkhemmets design Rostfritt stål – i sköna former för god hälsa

Skimrande stål – högt upp på masugnens krona. Bländande blixtar från glänsande gods. Med Avesta Art 2020 gör det rostfria stålet sin entré i den gamla hyttan. Just här, i masugnens glupska gap, störtade malm, träkol och kalk ned för att i 1600-gradig hetta frigöra vitglödande järn. År 1874, när den första masugnen blåstes på, låg Avesta järnverk i frontlinjen för storskalig industrialism. Exakt femtio år senare var den moderniteten för alltid förbisprungen. I en annan del av järnverket togs då ett enastående utvecklingssprång. Metallurgen Bo Kalling lyckades framställa rostfritt stål som var både syrabeständigt och svetsbart. På kort tid erövrade Avesta järnverk en världsledande marknadsposition. När Avesta Art 2020 lägger lock på den ålderdomliga masugnen blir den en konstscen, i gränslandet mellan design, teknik- och kulturhistoria och konstnärlig gestaltning. – Rostfritt stål revolutionerade livet i både hem och offentlighet. Så länge människan har kunnat framställa järn, har hon också kämpat mot rosten. Det rostfria stålet är underhållsfritt och håller i längden. Den som berättar är Thomas Lindblad, samlare, designhistoriker och folkbildare. Med samma fokus på materialet som på form och funktionalitet, visar han en exposé över rostfria brukstings segertåg i hem och värld. – Redan 1925 börjar svenska företag tillverka vardagsvaror av rostfritt stål. Stockholmsutställningen 1930 blir ett genombrott för

18

diskbänkarna. Rostfria kärl och bestick till matbordet kallas först silverstål, och när kronprinsparet gifter sig 1932 är rostfria kastruller och fat en officiell bröllopsgåva. Företagen engagerar konstnärer och formgivare för att designa bruksföremål, och nya kastruller recenseras i de stora Stockholmstidningarna. Den som vill imponera på vännerna, serverar kaffet direkt ur en rostfri panna. – Sverige är stolt över det rostfria, och de rostfria bruksföremålen blir massvaror som når de många hemmen. Det är ett hygieniskt material som dessutom genom enkel hantering frigör mängder med tid som dessförinnan hade gått till att torka, putsa och på andra sätt vårda rostande stål eller nysilver och silver. Kooperationens provkök, Hemmens forskningsinstitut och Svenska Slöjdföreningen som alla förespråkar enkelhet och funktionalism lovprisar det rostfria stålet. Den blänkande samlingen av föremål i Avesta Art blir en berättelse om folkhemmets framväxt. Nästan alla besökare kan känna igen något. Enkla bruksting. Praktiska redskap. Kaffepannor. Moderna kastruller. Bestick. Förstås finns här verk från Avesta, ofta stämplade med dalpilar: Baljor, hinkar och köksredskap. Inte i något annat land har rostfritt blivit en så självklar del av vardagen som i Sverige. De stiliga sakerna samspelar med installationens stora ark av rå plåt. Olika ytor ger olika ackompanjemang – bjuder mera blänk eller bildar kärv kontrast. För gestaltningen svarar Tove Alderin.


Aluminium 5104 – på upptäcktsfärd i metall Vid nästa masugn skapar aluminium magi. Med metallen själv som medium – och musik som förståelsebringande faktor – utforskas aluminiumets inre struktur och minsta beståndsdelar. Aluminiumatomerna formar sig som kuber, sammanlänkade i repetitiva gallerverk, där ytskiktet relaterar till tre inre dimensioner. Tove Alderin översätter materialets fysikaliska egenskaper till en symfoni. Tunna flak av aluminium är utforskade i ett ljudverk, där Thomas Lindblads och Torbjörn Lenskogs storslagna samlingar bildar orkester. Ljudverket är skapat av Tove Alderin tillsammans med musikern Gustav Löwenhielm, och deras undersökningar är dokumenterade i filmer med Tove själv och Lisa Andrén som fotografer. Här, närmast himlen i den gamla järnhyttan, ger aluminium klang från andra sidan av Dalälven. Om Avesta, söder om älven, 1924 gav genombrott för rostfritt stål, svarade Månsbo, på älvens norra nipa, 1934 med att starta Sveriges första aluminiumverk. Aluminium är en av planetens vanligaste metaller. Den är mjuk, rostar inte, är stark i legeringar och otroligt lätt. Täthet och styvhet mäter ungefär en tredjedel av stålets. Redan på 1800-talet identifierades aluminium som ett av jordens grundämnen. Kostsamma, men nyttiga, bruksföremål av aluminium blev de första alternativen till kärl av gjutjärn och koppar. Under andra världskriget hyllas aluminium för sin betydelse i både krigsoch fredstid. ”... det till vikten lätta kan innehålla starka, hållfasta och beständiga kvaliteter”, skrivs det. Tunn folie, kapsyler, burkar, bussar, broar, skyskrapor och flygplan, allt går att göra i aluminium. Men metallen har sina aber – i energiåtgång när den renframställs och för hälsan vid ihärdig användning av kokkärl. Aluminiumframställningen i Månsbo upphörde 1991. Idag finns endast återvinning kvar i Sverige och den sker utan stor energianvändning. – Mänskligheten delar ansvaret att upprätthålla balansen i biosfärens ekosystem och minska exploateringen av råvaror i marken. Här är metallåtervinning en värdefull cirkulär åtgärd, säger Tove Alderin. Vi människor är en del av den planetära helheten. Aluminium 5104 kommer från återvunnen aluminium och ska sedan, när verket har gjort sitt, energiåtervinnas. Gränges som är globalt ledande inom aluminiumteknik, -tillverkning och -innovation stödjer projektet med aluminiumfolie. Med Thomas Lindblads och Torbjörns Lenskogs samlingar av aluminiumalster i Aluminium 5104 fortsätter berättelsen om folkhemmet – och dess material och former som skapade helt nya förutsättningar för god hygien, hälsa och smidigt hushållsarbete. För orten Avesta blir Avesta Art 2020 en försoning mellan två material – och två företag – som i årtionden tävlade med varandra. I det svenska folkhemmet gick rostfritt vinnande ur striden. I hem och kök på andra håll i Europa och världen har aluminium ännu en stark roll.

Thomas Lindblad är född 1944. Han är kulturhistoriker, folkbildare, författare och sedan tjugofem år samlare av 1900-talets moderna bruksföremål. Föremål ur hans rika samlingar av rostfritt, aluminium och plast har hittills resulterat i trettiofem utställningar. I grunden är han fil.mag. och adjunkt vid Waldorfska gymnasieskolan Kristofferskolan i Bromma. Tove Alderin är född 1971 och utbildad vid KADK The School of Design and Architecture i Köpenhamn, där hon har en Master of Fine Arts. Hon är konstnärlig ledare för studion TAS. Aluminiumföremål härrör även ur Torbjörn Lenskogs samlingar av modern bruksdesign som 2005 lade grunden till Formens Hus i Hällefors. Av olika skäl lades Formens Hus ned och samlingarna, som då hade förvärvats av museet, skingrades. Avesta Art 2020 19


20

Avesta Art 2020


Avesta Art 2020 21


Designing the Swedish People’s Home Stainless steel – in lovely shapes for good health At its inception in 1874, Avesta ironworks was at the forefront of large-scale industrialism. Fifty years later, in another part of the ironworks, an outstanding evolutionary leap was taken. Metallurgist Bo Kalling succeeded in producing stainless steel that was both acid-resistant and weldable. In a short time, Avesta ironworks captured a world-leading market position. “Stainless steel revolutionized life, both at home and in the public sphere,” says Thomas Lindblad, collector, design historian and educator. “As long as people have been able to produce iron, we have also been fighting rust, but stainless steel is maintenance-free and lasts for a long time.”

22

Avesta Art 2020

“Swedish companies begin in 1925 to make everyday items out of stainless steel. Companies commission artists and designers to design household items, and new pots are reviewed in the big Stockholm newspapers. Anyone wanting to impress their friends serves coffee directly from a stainless steel kettle.” Sweden is proud of its stainless steel. It’s hygienic, domestically produced and easy to care for, and all this makes it a perfect symbol for the political concept just starting to take shape in Sweden at this time – the People’s Home (Folkhemmet). Like a good family, everyone in the People’s Home – a poetic name for the Swedish welfare state – contributes and everyone takes care of each other. Functionalism, efficiency

and simplicity are key to achieving this goal, and stainless steel household items meet all three requirements. In no other country has stainless steel become such an obvious part of daily life as it has in Sweden. The shiny collection of items in Avesta Art, in an exhibit designed by Tove Alderin, tell a story of the emergence of the People’s Home Simple, everyday objects. Practical tools. Coffee kettles. Pans. Cutlery. Buckets. There are works here from Avesta too, of course, often stamped with the Dalarna coat of arms. The stylish objects interact with the installation’s large arc of raw sheet metal. Different surfaces give different accompaniments – offer more shine or create stark contrast.


Aluminium 5104 – an expedition in metal At the next blast furnace, aluminium creates magic. Tove Alderin translates the material’s physical properties into a symphony. Thin sheets of aluminium are explored in a sound piece in which Thomas Lindblad's and Torbjörn Lenskog's magnificent collections form orchestras. The sound piece was created by Tove Alderin in collaboration with musician Gustav Löwenhielm, and their explorations are documented in films shot by Tove herself and Lisa Andrén. Here, closest to the sky in the old ironworks, aluminium rings out from the other side of the Dalälven river. If Avesta, south of the river, made a breakthrough for stainless steel in 1924, Månsbo, on the northern riverbanks, answered in 1934 by starting Sweden’s first aluminium works. Aluminium is one of the planet’s most common metals. It is soft, durable, amazingly lightweight and it doesn’t rust. But the metal has its drawbacks as well – in energy use during production and for health when aluminium pots and pans are used too often. Aluminium production in Avesta stopped in 1991. Today, only recycling remains in Sweden and that is done without great use of energy. “Humankind shares the responsibility of maintaining the balance in the biosphere’s ecosystems and reducing the exploitation of raw materials in the earth. Metal recycling is a valuable cyclical measure,” says Tove Alderin. Aluminium 5104 comes from recycled aluminium and will later, when the work has served its purpose, be energy-recovered. Gränges, a global leader in aluminium engineering, manufacturing and innovation, has supported the project with aluminium foil.

With Aluminium 5104, the story of the People’s Home – and its materials and forms that created entirely new conditions for good hygiene, health and efficient household work – continues. For the town of Avesta, Avesta Art 2020 becomes a reconciliation between two materials – and two companies – that competed with each other for decades. In the Swedish People’s Home, stainless steel emerged victorious from the battle. In homes and kitchens in other places in Europe and the world, aluminium still has a strong role. Thomas Lindblad was born in 1944. He is a cultural historian, educator, author and, for

the past twenty-five years, collector of modern household and utility items from the 20th century. Objects from his rich collections of stainless steel, aluminium and plastic have resulted in thirty-five exhibitions to date. He holds a Master of Arts and has a background as lecturer at the Waldorf upper-secondary school Kristofferskolan in Bromma. Tove Alderin was born in 1971 and holds a Master of Fine Arts from the KADK School of Design and Architecture in Copenhagen. She is artistic director of the TAS studio.

Avesta Art 2020 23


Ylva Ceder Svärtan hos sönderbrända trädstammar och i markens förkolnade förna – och samtidigt den paradoxala skönheten i brandgula barr som lyser i sotet. Minnena från besöken i Kårböle efter den fasansfulla skogsbranden 2018 bränner på näthinnan – och skapar mod att bruka elden själv som konstnärligt verktyg. Fram växer bilder som både i motiv och i metod tar sin utgångspunkt i eldens förödande verkan. De stora skogarna i mellersta och norra Sverige har gripit Ylva Ceder. Själv är hon född och uppvuxen i Skåne, nära sköna bokskogar som ger landskapet en annan karaktär. Blånande berg i Bergslagen, Dalarna och Hälsingland ger samlande bilder av djupa barrskogar. Så länge människor har funnits här, har samspelet med skogarna varit en livsförutsättning. Ylva Ceder erfor själv röken och nedfallet från den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Genom ett konstnärsstipendium var hon då i byn Bingsjö för att studera – och måla. De många milen till trots, blev brandkatastrofen påtaglig. – Efter den svåra brandsommaren 2018 gav jag mig ut i brandområdet i Hälsingland. Människors verksamhet har alltid inverkat på naturen. Här var det naturen själv som tände elden, och branden förtärde skog som flera människogenerationer hade skött om. Här kom jag nära förödelsen. Bilderna av den sönderbrända skogen bär jag med mig – och jag ”målar” dem med eld, brännande i björkskivor. Skogslandskapet finns även i Ylva Ceders verk Tjärn. Vattenspegeln får en särskild dimension, bredvid bilderna av skogsbrandens brutala härjningar. Den blänkande ytan förmedlar ett lugn – och förborgar samtidigt det som i kaskader kan besegra elden; vattnet.

The black despondency in the burnt tree trunks and in the ground’s charred ruins are juxtaposed with the paradoxical beauty of the fire-yellow pine needles glowing in the soot. The memories of a visit to Kårböle after the horrific forest fire of 2018 burn images on the retina and bring the courage to use fire itself as artistic tool – both subject and method. “The activities of humans have always impacted nature,” says Ylva Ceder. “Here, it

24

Avesta Art 2020

Ylva Ceder tar med sig brännaren som pensel också i det helt nya verket Skara. I svart natt söker fjärilar sig till ljuset av en månformad lampa. Sköra lätta vingar vibrerar i flimrande ljus. Rörelsen riktigt känns. Kontrasten mellan det sköra livet och den outgrundliga omgivande svärtan, blir en sinnebild för något djupt mänskligt – ängslan eller hopp, oro eller trygghet. Kanske rent av det okuvliga livet. I Avesta gamla järnverk blir den även ett ackompanjemang till industrihistorien, där vitglödande järn rann i svarta salar och förädlades till produkter som var med och bar fram vårt välstånd. Ängd, Tjärn, Nejd, Vidja. Ylva Ceders verk har vackra titlar som minner om en tid då i stort sett alla människor levde nära naturen och kände dess många nyanser. Det universella – hur människor i olika tider och olika kulturer ofta snarlikt formar sina bilder – kommer till uttryck i serier av målningar som Ylva Ceder har gjort med anknytning till folkkultur. I interiörer från dalstugor och hälsingegårdar har hon målat mönster och ornamentik, direkt hämtade från Mellanöstern och konstverk knutna till islamisk tradition. Med människors resor har också mönster rört sig, hit och dit mellan olika kulturer. Det som vi uppfattar vara vår folkkultur har drag av bilder och intryck som under århundraden har förts hit. Det abstrakta dekorativa motivet i rättviksdräkten visar sig vara exakt samma som pryder en moské i Iran. Ylva Ceders verk öppnar tankar om människans beroende av samspel med naturen – och med andra människor, nära och fjärran. Om kulturen som kitt som håller ihop mänskligheten. Själv är hon född 1976 i Lund, har examen master of fine art vid Konstfack och är verksam i Stockholm. Hon har även studerat vid Moholy-Nagy University of Art and Design i Budapest.

was nature itself that lit the fire, and that fire consumed forests that had been cared for by generations of humans. I carry the images of the ravaged forest with me – and I ‘paint’ them with fire, burned into panels of birchwood.” The forest landscape is also evident in Ceder’s work Tjärn (Pond). The surface of the water takes on a singular dimension next to the images of the fire-ravaged forest. The shimmering surface conveys a calmness – and at the same time

conceals that which can defeat the fire: water. Ceder also takes up the burner as paintbrush in her new work, Skara (Throng). In the blackness of night, butterflies seek the light of a moonshaped lamp. Delicate wings vibrate in the flickering light. The contrast between the fragile life and the impenetrable surrounding darkness becomes a symbol for something deeply human – worry or hope, anxiety or security. Perhaps indomitable life itself.


The universal – how people in different times and different cultures often create nearly identical images – finds expression in a series of paintings associated with folk culture. In interiors from Swedish cottages and farms, the artist has painted patterns and ornamentation taken directly from the Middle East and art linked to the Islamic tradition. As people travel, patterns also move back and forth between different cultures. What we

perceive to be our own folk culture has elements of images and impressions that have been brought here from other places for centuries. The abstract decorative motif in the traditional Swedish folk costume turns out to be the exact same as that adorning a mosque in Iran. Ceder’s works inspire thoughts on humankind’s dependence on our interaction with nature – and with other people, near and far. About culture as the glue that holds humanity together.

Ylva Ceder was born in 1976 in Lund, holds a Master of Fine Arts from the Konstfack University of Arts, Crafts and Design and works in Stockholm. She has also studied at the Moholy-Nagy University of Art and Design in Budapest.

Avesta Art 2020 25


Torbjörn Grass På håll i hyttan hörs ljud som lockar och skrämmer. Det är som om en del av själva industriarvet tar ton. Metaller som är – eller skulle kunna vara – tillverkade just här, i Avesta järnverk, blir instrument för hamrar som slår, redskap som ristar, verktyg som skär. Ljudet från en vibrerande spiralfjäder kastar oss ut i kosmos – i vida rymd och evighet. Vår plats på jorden står i dialog med hela universum. – Rymden och rytmen – och historiens vingslag – i det gamla järnverket griper mig, säger Torbjörn Grass, tonsättare och konstnär. En gång i tiden trodde människor att Jorden var medelpunkt i världsalltet. I den storskaliga industrialismens utvecklingssprång, var masugnen ett nav. I mänskligt liv är varje jag ett centrum. Konsten tillför en andlig dimension – drabbar oss med upplevelser som vi inte alltid kan förstå. – Järnkväden ger genklang från en annan tid. Människor som levde för länge sedan får ånyo röster när minnen – och produkter – från deras arbete med järn talar till oss, i för dem okänd framtid. Epoker knyts samman. Våra tankar lyfts på färd, till den framtid som vi inte kan känna. För Torbjörn Grass är Avesta Art ett signum för hur det trasiga och kasserade kan pånyttfödas och ge kraft till ny framtidstro. Det rostfria stålets succé och segertåg, gjorde redan på 1920-talet det då femtioåriga järnverket hopplöst föråldrat. Med bakgrund i 1930-talets tillspetsade världspolitik och tilltagande rustningar, kunde en masugn ändå sporadiskt drivas till och med 1938. Martinugnar och några valsverk hölls vid liv ända in på 1950-talet. Då lämnades den en gång så moderna industrianläggningen öde. Den föll i törnrosasömn – och väcktes först när djärva kulturmänniskor såg potentialen i mötet mellan industrihistoriskt kulturarv och samtidskonst.

Approaching the smelting house, you hear sounds that both lure and frighten. It’s as if part of the industrial relic itself was starting to sing. Metals that are – or could be – made right here, in the Avesta ironworks, become instruments for striking hammers and carving, grinding tools. The sound from a vibrating spiral spring casts us out into the cosmos – into the vastness and eternity of space. Our little spot

26

Avesta Art 2020

I sammanhanget nämner Torbjörn Grass staden Detroit där övergivna industriområden har ställts om till odlingslotter och konstnärsateljéer. Han lyfter också fram Pablo Picassos målning Guernica som förlöser krigets skriande smärta i skönhet. Ur kris och katastrof kan något nytt – och gott – spira. Instrumenten till Järnkväden har Torbjörn Grass funnit hos industrialismens olika epoker, i Verket och i andra gamla industrimiljöer. På staffli lyfter han – som ett konstverk – fram en genomskjuten pansarplåt som i sig illustrerar järnets kontrastfyllda uppdrag, här att verka för försvarsmakten. Högst upp i samma byggnad visar en annan del av Avesta Art Folkhemmets design med hemmets fredliga nyttoföremål – av samma grundämne. Torbjörn Grass har genom åren på flera sätt medverkat i Avesta Art och Verket. I martinverksoperan En tid fylld av liv (2004) tolkar han, tillsammans med Charlie Hellberg, arbetarnas liv, längtan och drömmar i ett verk med industrins musik och en kvinnas suktande sång – allt ackompanjerat av ljus, film och pyroteknik. I ljudverket Anno 1874 (2005) gestaltade han skiftet från bondeland till industrisamhälle. I Opera Tactile (2005), organiserad tillsammans med Hans Nilsson, inbjuds besökarna att skapa sina egna ljudverk med industrihistoriska rester som instrument. I Avesta Art 2006 bjöd han – genom verket Tänk att bara snurra runt, runt, runt... – besökarna att vila på masugnens lock och där ta emot signaler från solsystemets övriga sju planeter. Torbjörn Grass är född 1953, utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och verksam som frilansande tonsättare, musiker och universitetslärare. Järnkväden visades i en första version i Avesta Art 2019.

on Earth is in dialogue with the entire Universe. “Space and rhythm, and the wings of history, in the old ironworks fascinate me,” says Torbjörn Grass, composer and artist. “Once upon a time, people believed that the Earth was the centre of the universe. In the evolutionary leap of largescale industrialism, the blast furnace was a hub. In human lives, each one of us is a centre. Art adds a spiritual dimension, affecting us with

experiences that we can’t always understand.” “Järnkväden (Ode to Iron) sends reverberations from another time. People who lived a long time ago are given voices once again when the memories – and products – from their work with iron speak to us, in a future unknown to them. Epochs are united.” For Torbjörn Grass, Avesta Art is a symbol for how the broken and discarded can be born


again and empower new faith in the future. From deserted and obsolete industrial relic to vibrant cultural monument and home for contemporary art. From crisis and catastrophe, something new – and good – can emerge. Torbjörn Grass has participated in several ways through the years in Avesta Art and Verket. In the open-hearth opera En tid fylld av liv (2004) (A Time Filled with Life), he collaborates with

Charlie Hellberg to interpret the lives of the workers, their yearnings and dreams, in a work with the music of industry and a woman’s wistful song – all accompanied by lights, video and pyrotechnics. His sound art piece Anno 1874 depicts the shift from farm country to industrial society. In Opera Tactile (2005), arranged with Hans Nilsson, visitors are invited to create their own sound art pieces using the instruments

of industrial relics. And in Avesta Art 2006, he invited visitors to rest on the cover of the blast furnace to receive signals from the other seven planets of the solar system. Torbjörn Grass was born in 1953, studied at the Royal College of Music in Stockholm and now works as a freelance composer, musician and university lecturer. Järnkväden was exhibited in a preliminary version at Avesta Art 2019.

Avesta Art 2020 27


Markus Kåhre Dörren står på glänt till omklädningsrummet bredvid de magnifika historiska martinugnarna. Det är frestande att stiga in där för att se om några gamla järnverksarbetare dröjer kvar. Vad har de att berätta? Hur gick det till när flytande järn fördes från martinen till valsverken som rullade fram plåtar och trådar? Hur såg de på sin egen roll i en då modern industri som var med och lade grunden till välfärdssamhället? Väl inne i det lilla rummet, överraskar Markus Kåhres konstverk. Allt är inte vad det synes vara. Konstverkets idé blir uppenbar genom betraktarens blick. Verket griper tag i mina egna erfarenheter. I stället för att vara åskådare, blir jag ett skapande subjekt, en medspelare i själva verket. Ur det gåtfulla växer klarsyn. Men stora frågor vecklar ut sig: Hur är verkligheten egentligen beskaffad? Hur kan jag vara säker på att mina sinnen inte spelar mig ett spratt? Konsten är ett annat språk än det talade och skrivna. Konsten har ett mer direkt tilltal, och i Markus Kåhres verk blir besökaren – utan filter – personligen delaktig i gestaltningen. Det är som om konstverket helt och fullt blir till i ögonblicket då människan erfar aha-upplevelsen som konstnären har bäddat för. – Konsten kan skapa situationer som öppnar för nya tankar, frigör det låsta och vidgar vyer. Vi kan se att världen är något helt annat än den vi tror att vi ser, säger konstnären. Därför avstår han från att sätta titlar på sina verk. I Markus Kåhres verk möts det estetiska och det filosofiska. Konstverken – här i Avesta Art och i många tidigare utställningar – blir en källa till varseblivning av verkligheten. Konsten sänder signaler som gör att vi med

Next to the magnificent historical open-hearth furnaces, the door to the changing room is ajar. Peeking inside the small room, perhaps to see if there are any ironworkers left inside with stories to tell, we are instead startled by Markus Kåhre’s work. Yet all is not as it seems. Instead of being observers, we become co-creators who are part of the work itself. It is as if the work is created from our own experiences and through our own

28

Avesta Art 2020

nya ögon ser på tillvaron. Häpna inför konstverkets hisnande dimension, lyfts vi till nya insikter och ny kunskap. Någon skrev att Markus Kåhres verk kan kallas skulpturer eller installationer. Det vi minns av dem är ändå inte det materiella. Lågmält och med vardagliga attribut ställer Markus Kåhre oss inför frågor som rör både oss själva och vår omvärld – även frågor om vilka värden som bär och bör styra världen. Utöver konst har han studerat filosofi, och alltid finns filosofiska dimensioner i hans verk. De konstnärliga teknikerna är väldigt varierande. Ett exempel är ett videoverk som Markus Kåhre har visat i Finland. Här är Platons gästabud – med dialog om kärlekens väsen – klangbotten. En restaurang från vår egen tid syns i fullstor skala, och utställningsbesökarna lockas att lyssna till samtalen som förs vid borden. För Platon var kärleken själens längtan efter idévärlden – och när vi älskar en enskild människa för att hon är vacker eller gedigen, är det egentligen det skönas och godas idé som attraherar. Ur detta kommer uttrycket platonsk kärlek som används för själarnas gemenskap, sammanflätad genom idéer, insikter och kunskaper. I Kåhres verk talar – i olika tonlägen – kända och okända människor från dagens Finland om just kärlek. Markus Kåhre är född 1969 i Helsingfors och nu bosatt i Esbo. Han har studerat konst vid Konstindustriella högskolan och Bildkonstakademien i Finland samt filosofi vid Helsingfors universitet. Utöver sitt eget konstnärliga arbete undervisade han under många år vid Bildkonstakademiens skulptörslinje.

observation. From the enigmatic emerges clarity. But so do important questions: How is reality actually constructed? How can I be sure that my senses aren’t playing tricks on me? “Art can create situations that open the way for new thoughts which unlock and broaden our perspectives. We may realize that the world is something completely different than what we think we see,” says the artist, who refrains from

putting titles on his works for this reason. In Kåhre’s art, the aesthetic meets the philosophical. His works challenge our perception of reality, sending signals that make us look at our existence with new eyes. Amazed at the dimensions of the artwork, we are elevated to new insights and new knowledge. Unassumingly, Kåhre asks us questions that concern both ourselves and our surroundings


– including questions on what values support and should govern the world. In addition to art, he has also studied philosophy and there are always philosophical dimensions in his work. Kåhre’s artistic techniques are extremely varied. One example is a video work that Kåhre exhibited in Finland, which is based on the dialogue in Plato’s Symposium on the essence of love. For Plato, love was the soul’s longing

for the world of ideas – and when we love a particular person because he or she is beautiful or pure, it is actually the idea of beauty and good that we are attracted to. In Kåhre’s work, a full-scale contemporary restaurant serves as the setting, and visitors are invited to listen to the conversation around the table, where modern-day Finnish people are discussing love.

Markus Kåhre was born in 1969 in Helsinki and now lives in Esbo. He studied art at the School of Arts, Design and Architecture and the Academy of Fine Arts in Finland, and philosophy at the University of Helsinki. In addition to his own artistic work, he has also taught sculpture for many years at the Academy of Fine Arts.

Avesta Art 2020 29


Anna Linnea Liljeholm Att bygga ett näste – ett hem för sig själv och sina barn – tycks finnas instinktivt hos alla arter, säger Anna Linnea Liljeholm. Trådar vävs samman. Pinne läggs till pinne. Stock fogas till stock. Nästet ger trygghet och hemhörigheten där blir en brygga till att bygga individens identitet. Vart vi oss i världen vänder, har vi människor ett hem i våra jag. Det sköra – som att vara ny och främmande i ett sammanhang – kan med en inre trygghet vändas till en styrka. Själv för hon in spröda vita trådar i hyttans dunkla rum. Lintrådar varpas upp och blir till helheter genom att vävas, stickas eller flätas. I luftrummet seglar verk som varsamt formade farkoster. Sidentrådar glänser. Golv och tak – jord och himmel – försonas, binds samman av skimrande pärlor på rad. Med sina egna konstnärliga material – textila trådar och strukturer – tar Anna Linnea Liljeholm det gamla järnverkets råa, rustika rum i besittning. X, en skulptural installation, är formad på plats, på masugnarnas mellanplan. Verket har vuxit fram i dialog med industrihistoriens tunga tilltal – och bärs samtidigt av konstnärens tillit till egna uttryck och intryck. I hyttan, som är skapad för järnframställning, tar hon tillvara både sin erfarenhet och intuitionen, associationerna, som miljön lockar fram. – Jag drivs av sökandet och undersökandet, låter den konstnärliga processen leda vägen till ett – på förhand – obestämt mål, säger hon. Anna Linnea Liljeholm verkar i kraftfältet mellan fakta och fantasi. Materialen och miljön är verklighetens hårda fakta. Det konstnärliga skapandet – och dess verk och verkan – är fantasi i rörelse.

Building a nest – a home for yourself and your children – seems to be instinctive for all species, says Anna Linnea Liljeholm. Threads are woven together. Stick added to stick. Log joined to log. The nest provides security and the feeling of belonging there becomes a bridge to building one’s own identity. Wherever we go in the world, we humans have a home within ourselves. Liljeholm herself introduces delicate white threads into the murky shadows of the smelting

30

Avesta Art 2020

– X har ett abstrakt motiv. Hur kan det ändå ge igenkännande, undrar konstnären. Varje besökare tolkar utifrån sina erfarenheter. När många olika tolkar på samma sätt, måste det tyda på att vi delar erfarenheter och referensramar. Det finns med andra ord fakta i bakgrunden som lär oss hur olika fenomen ser ut – fakta som styr och både begränsar och frigör vår fantasi. X bildar en finstämd kontrast till hyttans slagg, järn, rost och träportar. Verket har vuxit fram just här – som ett näste med förankring i miljö och utblick mot okänd rymd och evighet. Här finns motsats och harmoni. Här finns rörelse och stillhet. Här finns det välorganiserade och det fantasirika, obegripliga. Formerna kan leda tankar ut i kosmos – och in i växtlivets organiska mönster. Kanske kan en livets tråd – i den för länge sedan övergivna industrilokalen – bli en hoppfull gemensam nämnare. Varje betraktare har rätt till sin tolkning. Anna Linnea Liljeholms konstnärskap vilar i ett gränsland mellan bildkonst och konsthantverk, där handens arbete är viktigt och ändå underordnat det konstnärliga uttrycket. Mötet mellan den textila linjen och den tecknade är ständigt närvarande. Hon tar den tecknade linjen ut i flerdimensionella verk. Hon är fascinerad av kropp, identitet och cykler av liv och förfall – och finner här kärnan till vad det är att vara människa. Anna Linnea Liljeholm är född 1982 i Eskilstuna, har examen master in fine art vid Steneby – Högskolan för konsthantverk och design 2012 och är sedan 2014 bosatt och verksam i Dalarna.

house. In X, a sculptural installation constructed on site, flaxen threads are woven, knit or braided into complete entities that sail like carefully crafted vessels in the airspace. Floor and ceiling – earth and sky – are reconciled, bound together by shimmering rows of beads. The work emerged in dialogue with the sombre address of industrial history – and is simultaneously borne by the artist’s confidence in her own expressions and

impressions, her own experience and intuition. “X has an abstract motif. How can it still bring recognition?” wonders the artist. “Every visitor interprets based on their own experiences. When many people interpret in the same way, it must indicate that we share experiences and frames of reference. There are, in other words, facts in the background that teach us how different phenomena look – facts that steer and both limit and liberate our imaginations.”


X forms a fine-tuned contrast to the slag, iron, rust and wooden doors of the smelting house. The work emerged right here – as a nest with an anchor in the environment and a gaze towards unknown space and eternity. Here is contradiction and harmony. Movement and stillness. The highly organized and the imaginative and inexplicable. The shapes can guide our thoughts outwards into the cosmos – and inwards into the organic patterns of plants. A

thread of life – in the long-abandoned industrial building – may perhaps become a hopeful common denominator. Every observer has the right to their own interpretation. Anna Linnea Liljeholm’s art rests in a borderland between visual art and craft, where the work of the hands is important and yet subordinate to the artistic expression. She is fascinated by body, identity and cycles of life and decay – and finds here the essence of what it means to be human.

Anna Linnea Liljeholm was born in 1982 in Eskilstuna, received a Master of Fine Arts from Steneby Academy of Design and Crafts in 2012 and has been living and working in Dalarna since 2014.

Avesta Art 2020 31


32

Slaggratoriet

The Slagrotory

Slaggratoriet öppnar i Avesta Art 2020. Rosthusets skimrande malmbås av slagg blir bibliotek, maskinrum och laboratorium för alla nyfikna. Här bjuds möjlighet att fördjupa sig, skapa och odla sin experimentlusta. Slaggratoriet verkar i den gamla hyttans väntrum. Det var Ernst Westman som 1874 konstruerade rummets mäktiga rostugnar, där malmen hettades upp och både befriades från mycket svavel och gjordes spröd. Mellan rostugn och krossverk lades malmen att vila, just här i malmbåsen. Nu lever malmbåsen upp! I det södra malmbåset finns biblioteket – en miljö för förkovran och omvärldsspaning. Här finns böcker, tidningsartiklar och löpsedlar. Det går bra att söka fakta – och att värdera dem. Sällskapsspel inbjuder till träning av strategiskt tänkande. Det mittersta malmbåset är Slaggratoriets maskinrum. Här kan besökaren – enskilt eller tillsammans med andra – konstruera, bygga, framställa, uppfinna. Kulbana kan byggas för att studera hur runda föremål rullar fram i olika hastigheter beroende på banans lutning. Med andra verktyg kan precision prövas, och mellan två stora paraboler kan ljud förmedlas. Det norra malmbåset öppnar för spännande upptäckter och tankar. Här finns provrör med ämnen för, på förhand okända, ändamål. Här finns ägg av olika format och olika härkomst. Det är helt enkelt – och samtidigt så invecklat – Slaggratoriets laboratorium, inkubator och kuvös för fria fantasier. Kanske upptäcks här helt nya arter och habitat. För den som vill ikläda sig rollen som forskare är det bara att öppna garderoben och låna labbrock, skyddsglasögon och intressanta instrument. Slaggratoriet skapar möten mellan fakta och fantasi. De olika redskapen och elementen möjliggör roliga äventyr för barn och familjer. Konst, teknik, historia och drömmar förenas i ett gränsland där varje människa berikas. På annat håll i Verket finns ett Optik Tivoli för sagolika upplevelser av ljuset som fenomen – ljusets egenskaper och ljusets effekter.

We proudly present the premiere of The Slagrotory at Avesta Art 2020! The shimmering slag iron ore bins of the roasting house have been transformed into library, machine hall and laboratory for the curious. Come on in to investigate, create, experiment and have fun! The Slagrotory has set up shop in the old waiting room of the smelting house. It was Ernst Westman who in 1874 designed the room’s powerful furnaces, where the ore was heated, desulphurized and made brittle. Between the furnace and the crushing mill, the ore was laid to rest right here in these bins. Now the bins are being brought to life again! The southern iron ore bin now houses the library – an environment for enrichment and investigation into the world around us. Here, you will find books, newspaper articles and billboards. You can do some fact-searching – and fact-checking. Or why not grab a party game and hone your strategic thinking? The centre bin is The Slagrotory’s machine hall. A place for visitors to design, build, create and invent – individually or in groups. Mount gear wheels to examine how movement is transferred. Construct marble runs to study how round objects roll at different speeds depending on the slope of the track. Experiment with two large satellite dishes to investigate how sound is transmitted, or use other tools to test precision. The northern bin opens up for exciting discoveries and ideas. Here, you will find test tubes with contents waiting to be studied and identified. Eggs of different shapes and origins. Scents as clues to the past and the future. This is quite simply (and yet so complexly) The Slagrotory’s laboratory and incubator for free exploration! For anyone who wants to take on the role of scientist, just open the closet and borrow a lab coat, goggles and whatever instruments you find interesting and start experimenting! The Slagrotory brings together fact and fantasy. The various tools and elements enable fun adventures for children and families. Art, technology, history and dreams are united in a borderland where everyone finds enrichment. When you’re done here, why not try Optik Tivoli, another interactive exhibit here at Verket inviting incredible explorations into the properties and effects of the phenomenon we call light.

Avesta Art 2020


Avesta Art 2020 33


Verkförteckning / List of art CEDER, YLVA

f/b 1976 Foto sid/photo page 25, 34, 37 Ängd (Clime), 2019, 190 x 200 cm Gasbrännare och akryl på björkplywood Gas burner and acrylic on birch plywood Nejd (Milieu), 2019, 190 x 200 cm Gasbrännare och akryl på björkplywood Gas burner and acrylic on birch plywood Tjärn (Pond), 2019, 190 x 200 cm Gasbrännare och akryl på björkplywood Gas burner and acrylic on birch plywood Skara (Throng), 2020, 190 x 256 cm Gasbrännare och akryl på björkplywood Gas burner and acrylic on birch plywood

GRASS, TORBJÖRN

f/b 1953 Foto sid/photo page 27 Järnkväden Metallföremål, elektromagneter, trälådor Ode to Iron Metal objects, electromagnets, wooden boxes Tekniken är konstnärens uppfinning: En grassofon som, utifrån Grass komposition och datorstyrning, sänder impulser mätta i millisekunder till små magneter fastsatta på föremålen. De korta av- och påsignalerna får metallen att svänga och skapar därmed ett brett register av toner. The technique is the artist’s own invention: A grassophone that, according to Grass’s composition and computerization, sends impulses measured in milliseconds to small magnets attached to the objects. The short on-and-off signals make the metal oscillate, creating a wide range of tones. 34

Avesta Art 2020

KÅHRE, MARKUS f/b 1969 Foto sid/photo page 29 Untitled Installation

LILJEHOLM, ANNA LINNEA f/b 1982 Foto sid/photo page 6, 31, 37 X Platsspecifik skulptural installation Textil Site-specific sculptural installation Textiles


AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 / AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 HEDENGREN, POMPE

f/b 1969 Konstnär och konstnärlig ledare för team, presenterat på sid. 13 Artist and artistic director for the team, presented on page 17 AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 Foto sid/photo page 5, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 15, 16, 35, 38 Fem skulpturer 195 cm höga. Stående och sittande. Five sculptures 195 cm tall. Standing and sitting. ”Testa ostreae” konstruerad av ostronskal “Testa ostreae” constructed of oyster shells ”Cochlea brunneis” konstruerad av snäckskal “Cochlea brunneis” constructed of seashells ”Paeloris alba” konstruerad av musselskal “Paeloris alba” constructed of mussel shells ”Detractisque corticibus” konstruerad av bark “Detractisque corticibus” constructed of bark ”Nigrum folium” konstruerad av svarta blad “Nigrum folium” constructed of black leaves Skulptur av kranium 20 x 20 cm, stengodslera Sculpture of cranium 20 x 20 cm, stoneware clay Scenografi över forskarnas arbetsbord i samarbete med Stina Wirsén. Scenic design of the researchers’ workbench in collaboration with Stina Wirsén. Scenografi med embryon i ett 400-liters akvarium. Scenic design with embryos in a 400-litre aquarium.

Regi av kortfilm som visas på den stora duken. Production of short film shown on the large screen. 6 korta filmer projicerade på slöjor 6 short films projected on cloth panels

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Artefakter i samarbete med Jonas Hagström på Paleontologiska avdelningen.

HOELSTAD, PETER

f/b 1971 Film på svart bakgrund med silvrig aquanaut Film on black background with silvery Aquanaut

THORBORG, CARL

f/b 1987 Fotografier och filmer på de olika skulpturerna Photographs and films of the various sculptures www.aquanauts.se www.ontologiskamuseet.se

SWEDISH MUSEUM OF NATURAL HISTORY

Artefacts in collaboration with Jonas Hagström at the Department of Palaeontology.

MAC KEY, SARA

f/b 1974 18 svartvita fotografier i format 230 cm x 165 cm. Filmfoto till alla filmerna i utställningen. 18 black-and-white photographs in 230 cm x 165 cm format. Cinematography for all the films in the exhibition.

HEDENGREN, OLOF

f/b 1939 Den historiska texten till hela berättelsen om ”Expeditionen till Siljansringen 1897” The historical text for the entire story of “Expedition to the Siljan Ring 1897”

WALLMAN, JULIA

f/b 1993 Bärbar dräkt i tyg av arten Graphoderus bilineatus. Med taggig sköld bakom huvudet. Wearable fabric suit of the species Graphoderus bilineatus. With spiny shield behind the head. Avesta Art 2020 35


FOLKHEMMETS DESIGN/ DESIGNING THE SWEDISH PEOPLE’S HOME LINDBLAD, THOMAS

ALDERIN, TOVE

ALDERIN, TOVE

LINDBLAD, THOMAS

f/b 1944 Designhistoriker / Design Historian f/b 1971 Konstnär / Artist

Rostfritt stål – i sköna former för god hälsa Foto sid 18, 19, 22 Etthundrafemton rostfria föremål av kända och okända designers. Därtill bestick. Objektslista finns i utställningen. Ur Thomas Lindblads samling. Gestaltning: Tove Alderin Stainless steel – in lovely shapes for good health Photo page 18, 19, 22 One hundred and fifteen stainless objects by well-known and unknown designers. Also a collection of cutlery. The exhibition includes a list of objects. From Thomas Lindblad’s collection. Exhibition design: Tove Alderin

36

Avesta Art 2020

f/b 1971 Konstnär / Artist

f/b 1944 Designhistoriker / Design Historian Aluminium 5104 Foto sid/photo page 7, 20, 21, 23, 36 Installation / ljudverk Installation / sound piece Aluminiumföremål ur Torbjörn Lenskogs och Thomas Lindblads samlingar. Aluminium objects from Torbjörn Lenskog’s and Thomas Lindblad’s collections. Aluminiumplåt 0,03 mm, aluminiumvajer, vajerlås, aluminiumljud och vatten 
 Aluminium sheet 0.33 mm, aluminium wire, wire locks, aluminium sound and water

Ljudarrangemang / performance av Tove Alderin och Gustav Löwenhielm Aluminiumplåtar av varierade storlekar och tjocklekar, vatten samt aluminiumföremål från samlingarna. Sound arrangement / performance by Tove Alderin and Gustav Löwenhielm Aluminium sheets of varying sizes and thicknesses, water, and aluminium objects from the collections. Filmer / Films: Tove Alderin och Lisa Andrén. Aluminiumets inre struktur avspeglar sig som mekaniska ljudvågor. Ljudvågornas hastighet genom materialet skapar molekylära förtätningar och förtunningar som ger olika klang. Tillsammans med platsens egna materiella transmission, söker den totala ljudupplevelsen ge tillbaka platsen det ljud som har tystnat. The inner structure of the aluminium is reflected as mechanical sound waves. The speed of the sound waves through the material creates molecular compressions and rarefactions that produce different sounds. Combined with the site’s own material transmissions, the total sound experience seeks to give the site back its silenced sounds.


38

Avesta Art 2020


Avesta Art 2020 arrangeras av Avesta kommun / organized by the Town of Avesta Ett särskilt tack vill vi rikta till / We would like to extend a special thanks to Konstnärerna / The Artists Torbjörn Lenskog Naturhistoriska Riksmuseet / Swedish Museum of Natural History Wetterling Gallery Avesta Arts guider / The Guides Ateljé Linslusen Avesta Text & Dekor, ATD STUART Reklambyrå & Print

Samarbetspartners, bidragsgivare och sponsorer / Partners, financial support and sponsors Region Dalarna, Kultur och bildning / Culture and Education Statens kulturråd / Swedish Arts Council Arbetsförmedlingen Avesta / Swedish Public Employment Service, Avesta Avesta Tidning Annonsbladet AB Karl Hedin Bygghandel Per Kvadrat AB Best Western Star Hotel Aquanauts – Expeditionen till Siljansringen 1897 / Aquanauts – Expedition to the Siljan Ring 1897: Big Image Naturhistoriska Riksmuseet / Swedish Museum of Natural History Folkhemmets design / Designing the Swedish People’s Home: Outokumpu Press Plate AB Gränges Jernbro Avesta Printeliten Falun Truckservice AB

Curators

Aquanauts – Expeditionen till Siljansringen 1897 / Aquanauts – Expedition to the Siljan Ring 1897: Pompe Hedengren Folkhemmets design /Designing the Swedish People’s Home: Tove Alderin Assistent / Assistant: Lisa Andrén Ljussättning / Lighting: Peter Abrahamsson, Magic Sound Ljud och Ljus AB Chefstekniker / Chief technician: Hans Nilsson Medarbetare / Co-workers: Malin Andersson, Malin Lundén, Malin Björklund, Sussie Carlzon, Helen Ersbacken, Lars Fransson, Anders Hägglund, Lena Jonsson, Adil Mirsalik, Ann Björklund, Björn Olsson Ledningsgrupp / Executive group: Kenneth Linder, Ing-Marie Pettersson Jensen

Katalog / Catalogue Redaktör / Editor: Karin Perers Grafisk formgivning / Graphic design: Åsa Horn, STUART Reklambyrå & Print Texter / Texts: Karin Perers med förord av / with preface by Kenneth Linder & Ing-Marie Pettersson Jensen Översättning / Translation: Chris Kleinman, Highway 1 Communications, By Kyrkby Korrekturläsning / Proofreading: Lars Åke Everbrand, Annie Cederbom, Thomas Nyberg Foto / Photo: Therése Asplund, Ateljé Linslusen Foto / Photo: Sara Mac Key sida / page 8, 9 Omslag / Cover: Framsida / Front: Paeloris alba, Pompe Hedengren Baksida / Back: Nigrum folium, Pompe Hedengren, Fotograf / Photographer: Therése Asplund, 2020 Tryck / Print: STUART Reklambyrå & Print Papper / Paper: Arctic Volume White 250 g och Arctic Volume White 130 g Upplaga / Edition: 3000 ex ISBN: 978-91-985516-2-4 © Kultur Avesta, Avesta kommun

Information www.verket.se

verket@avesta.se

0226 64 51 62, +46 226 64 51 62

2020

Avesta Art 2020 39


2020

40

Avesta Art 2020

Profile for STUART REKLAM

Avesta Art 2020