Ylva Ceder

Svärtan hos sönderbrända trädstammar och i markens förkolnade förna – och samtidigt den paradoxala skönheten i brandgula barr som lyser i sotet. Minnena från besöken i Kårböle efter den fasansfulla skogsbranden 2018 bränner på näthinnan – och skapar mod att bruka elden själv som konstnärligt verktyg. Fram växer bilder som både i motiv och i metod tar sin utgångspunkt i eldens förödande verkan.

De stora skogarna i mellersta och norra Sverige har gripit Ylva Ceder. Själv är hon född och uppvuxen i Skåne, nära sköna bokskogar som ger landskapet en annan karaktär. Blånande berg i Bergslagen, Dalarna och Hälsingland ger samlande bilder av djupa barrskogar. Så länge människor har funnits här, har samspelet med skogarna varit en livsförutsättning.

Ylva Ceder erfor själv röken och nedfallet från den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Genom ett konstnärsstipendium var hon då i byn Bingsjö för att studera – och måla. De många milen till trots, blev brandkatastrofen påtaglig. –Efter den svåra brandsommaren 2018 gav jag mig ut i brandområdet i Hälsingland. Människors verksamhet har alltid inverkat på naturen. Här var det naturen själv som tände elden, och branden förtärde skog som flera människogenerationer hade skött om. Här kom jag nära förödelsen. Bilderna av den sönderbrända skogen bär jag med mig – och jag ”målar” dem med eld, brännande i björkskivor.

Skogslandskapet finns även i Ylva Ceders verk Tjärn. Vattenspegeln får en särskild dimension, bredvid bilderna av skogsbrandens brutala härjningar. Den blänkande ytan förmedlar ett lugn – och förborgar samtidigt det som i kaskader kan besegra elden; vattnet.

Ylva Ceder tar med sig brännaren som pensel också i det helt nya verket Skara. I svart natt söker fjärilar sig till ljuset av en månformad lampa. Sköra lätta vingar vibrerar i flimrande ljus. Rörelsen riktigt känns. Kontrasten mellan det sköra livet och den outgrundliga omgivande svärtan, blir en sinnebild för något djupt mänskligt – ängslan eller hopp, oro eller trygghet. Kanske rent av det okuvliga livet. I Avesta gamla järnverk blir den även ett ackompanjemang till industrihistorien, där vitglödande järn rann i svarta salar och förädlades till produkter som var med och bar fram vårt välstånd.

Ängd, Tjärn, Nejd, Vidja. Ylva Ceders verk har vackra titlar som minner om en tid då i stort sett alla människor levde nära naturen och kände dess många nyanser.

Det universella – hur människor i olika tider och olika kulturer ofta snarlikt formar sina bilder – kommer till uttryck i serier av målningar som Ylva Ceder har gjort med anknytning till folkkultur. I interiörer från dalstugor och hälsingegårdar har hon målat mönster och ornamentik, direkt hämtade från Mellanöstern och konstverk knutna till islamisk tradition.

Med människors resor har också mönster rört sig, hit och dit mellan olika kulturer. Det som vi uppfattar vara vår folkkultur har drag av bilder och intryck som under århundraden har förts hit. Det abstrakta dekorativa motivet i rättviksdräkten visar sig vara exakt samma som pryder en moské i Iran.

Ylva Ceders verk öppnar tankar om människans beroende av samspel med naturen – och med andra människor, nära och fjärran. Om kulturen som kitt som håller ihop mänskligheten. Själv är hon född 1976 i Lund, har examen master of fine art vid Konstfack och är verksam i Stockholm. Hon har även studerat vid Moholy-Nagy University of Art and Design i Budapest.

The black despondency in the burnt tree trunks and in the ground’s charred ruins are juxtaposed with the paradoxical beauty of the fire-yellow pine needles glowing in the soot. The memories of a visit to Kårböle after the horrific forest fire of 2018 burn images on the retina and bring the courage to use fire itself as artistic tool – both subject and method.

“The activities of humans have always impacted nature,” says Ylva Ceder. “Here, it was nature itself that lit the fire, and that fire consumed forests that had been cared for by generations of humans. I carry the images of the ravaged forest with me – and I ‘paint’ them with fire, burned into panels of birchwood.”

The forest landscape is also evident in Ceder’s work Tjärn (Pond). The surface of the water takes on a singular dimension next to the images of the fire-ravaged forest. The shimmering surface conveys a calmness – and at the same time conceals that which can defeat the fire: water.

Ceder also takes up the burner as paintbrush in her new work, Skara (Throng). In the blackness of night, butterflies seek the light of a moonshaped lamp. Delicate wings vibrate in the flickering light. The contrast between the fragile life and the impenetrable surrounding darkness becomes a symbol for something deeply human – worry or hope, anxiety or security. Perhaps indomitable life itself.

The universal – how people in different times and different cultures often create nearly identical images – finds expression in a series of paintings associated with folk culture. In interiors from Swedish cottages and farms, the artist has painted patterns and ornamentation taken directly from the Middle East and art linked to the Islamic tradition.

As people travel, patterns also move back and forth between different cultures. What we

perceive to be our own folk culture has elements of images and impressions that have been brought here from other places for centuries. The abstract decorative motif in the traditional Swedish folk costume turns out to be the exact same as that adorning a mosque in Iran.

Ceder’s works inspire thoughts on humankind’s dependence on our interaction with nature – and with other people, near and far. About culture as the glue that holds humanity together.

Ylva Ceder was born in 1976 in Lund, holds a Master of Fine Arts from the Konstfack University of Arts, Crafts and Design and works in Stockholm. She has also studied at the Moholy-Nagy University of Art and Design in Budapest.