AQUANAUTS - Expeditionen till Siljansringen 1897 Det gamla järnverkets mäktigaste sal – den sjuttio meter djupa hallen där martinugnar hördes väsa och valsverk rullade – öppnas i år för en omskakande världsnyhet. För första gången någonsin presenteras en hittills okänd forskningsexpedition – och forskarnas egendomliga fynd. På 1890-talet befinner sig Västvärldens människor i korsdraget mellan uråldrigt präglade agrarsamhällen och en ny modern, högindustrialiserad och urban tid. Forskarnas intressen går i båda riktningarna. Möjligheter till massproduktion börjar förbättra vardagsvillkoren för de många människorna. Men samhällsförändringarna är stora och som en reaktion dras författare och konstnärer i vårt land i romantisk riktning. Folkbildning – med ideal om allas växande och goda vardagsvillkor – ger nerv i debatten. Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Karin och Carl Larsson och Ellen Key är några av de tongivande. I Avesta järnverk pulserar produktionen – verket är ännu ungt och under utveckling. I den här tiden genomförs en, alls inte omtalad, forskningsexpedition till Siljansringen i Dalarna. Året är 1897 när två unga forskare, Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren, med varsin specialitet, beger sig till Skålberget, nordost om Rättvik. Beata är paleontolog och därmed inriktad på att studera rester av förhistoriskt liv och hur forna epokers organismer utvecklades och samspelade med både varandra och sin samtida miljö. Inga-Lisa är geolog och läser i berg- och jordarter hur landskapet har formats och förändrats genom årmiljoner. Vad som hände Beata och Inga-Lisa är höljt i dunkel. Genom en anonym försändelse till Ontologiska Museet i Stockholm har deras kvarlåtenskap
8
Avesta Art 2020
blivit känd och premiärvisas nu i Avesta Art. Det var Olof Hedengren, intendent vid museet, som tog emot koffertar och trälådor som visade sig innehålla kvinnornas dagboksanteckningar, kamera, filmrullar och därtill förbluffande fynd med anor från tiden då Siljansringen kom till. – Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens rön omkullkastar hela den etablerade forskningen om människans förhistoria, säger Olof Hedengren. Deras upptäckt relateras till Siljansringen som skapades för 377 miljoner år sedan. Siljansringen bildades när en – i diameter – fem kilometer stor himlakropp störtade ned i jordskorpan. Meteoritnedslaget gav upphov till nya mineraler och besynnerliga bergarter. – Homo Aquatis – eller enklare uttryckt, aquanauter – är forskarnas häpnadsväckande upptäckt. Det är en förhistorisk människovarelse som ingen tidigare har anat eller funnit spår efter. Allt tyder på att stoftet kring meteoriten förenades med planetens vatten och att nya organismer skapades – och ur dem en ny människoart. Forskarnas portfolio, herbarium, fotografier, filmer och autentiska fynd gör berättelsen tydlig och trovärdig. I en forsande bäck fann forskarna ett kranium som visar både människans drag och snäckans form. Väl ute i skogen såg de en silverglänsande varelse röra sig vid vatten i månljus. Det var alltså inte fråga om en utdöd art. Homo aquatis levde. Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren kunde studera deras liv – och fann en mänsklighet buren av kärlek och värme. Individerna var på en och samma gång gränslösa och aktningsfulla. Cirkeln var deras symbol – rund som månen och ögats iris.
