Markus Kåhre Dörren står på glänt till omklädningsrummet bredvid de magnifika historiska martinugnarna. Det är frestande att stiga in där för att se om några gamla järnverksarbetare dröjer kvar. Vad har de att berätta? Hur gick det till när flytande järn fördes från martinen till valsverken som rullade fram plåtar och trådar? Hur såg de på sin egen roll i en då modern industri som var med och lade grunden till välfärdssamhället? Väl inne i det lilla rummet, överraskar Markus Kåhres konstverk. Allt är inte vad det synes vara. Konstverkets idé blir uppenbar genom betraktarens blick. Verket griper tag i mina egna erfarenheter. I stället för att vara åskådare, blir jag ett skapande subjekt, en medspelare i själva verket. Ur det gåtfulla växer klarsyn. Men stora frågor vecklar ut sig: Hur är verkligheten egentligen beskaffad? Hur kan jag vara säker på att mina sinnen inte spelar mig ett spratt? Konsten är ett annat språk än det talade och skrivna. Konsten har ett mer direkt tilltal, och i Markus Kåhres verk blir besökaren – utan filter – personligen delaktig i gestaltningen. Det är som om konstverket helt och fullt blir till i ögonblicket då människan erfar aha-upplevelsen som konstnären har bäddat för. – Konsten kan skapa situationer som öppnar för nya tankar, frigör det låsta och vidgar vyer. Vi kan se att världen är något helt annat än den vi tror att vi ser, säger konstnären. Därför avstår han från att sätta titlar på sina verk. I Markus Kåhres verk möts det estetiska och det filosofiska. Konstverken – här i Avesta Art och i många tidigare utställningar – blir en källa till varseblivning av verkligheten. Konsten sänder signaler som gör att vi med
Next to the magnificent historical open-hearth furnaces, the door to the changing room is ajar. Peeking inside the small room, perhaps to see if there are any ironworkers left inside with stories to tell, we are instead startled by Markus Kåhre’s work. Yet all is not as it seems. Instead of being observers, we become co-creators who are part of the work itself. It is as if the work is created from our own experiences and through our own
28
Avesta Art 2020
nya ögon ser på tillvaron. Häpna inför konstverkets hisnande dimension, lyfts vi till nya insikter och ny kunskap. Någon skrev att Markus Kåhres verk kan kallas skulpturer eller installationer. Det vi minns av dem är ändå inte det materiella. Lågmält och med vardagliga attribut ställer Markus Kåhre oss inför frågor som rör både oss själva och vår omvärld – även frågor om vilka värden som bär och bör styra världen. Utöver konst har han studerat filosofi, och alltid finns filosofiska dimensioner i hans verk. De konstnärliga teknikerna är väldigt varierande. Ett exempel är ett videoverk som Markus Kåhre har visat i Finland. Här är Platons gästabud – med dialog om kärlekens väsen – klangbotten. En restaurang från vår egen tid syns i fullstor skala, och utställningsbesökarna lockas att lyssna till samtalen som förs vid borden. För Platon var kärleken själens längtan efter idévärlden – och när vi älskar en enskild människa för att hon är vacker eller gedigen, är det egentligen det skönas och godas idé som attraherar. Ur detta kommer uttrycket platonsk kärlek som används för själarnas gemenskap, sammanflätad genom idéer, insikter och kunskaper. I Kåhres verk talar – i olika tonlägen – kända och okända människor från dagens Finland om just kärlek. Markus Kåhre är född 1969 i Helsingfors och nu bosatt i Esbo. Han har studerat konst vid Konstindustriella högskolan och Bildkonstakademien i Finland samt filosofi vid Helsingfors universitet. Utöver sitt eget konstnärliga arbete undervisade han under många år vid Bildkonstakademiens skulptörslinje.
observation. From the enigmatic emerges clarity. But so do important questions: How is reality actually constructed? How can I be sure that my senses aren’t playing tricks on me? “Art can create situations that open the way for new thoughts which unlock and broaden our perspectives. We may realize that the world is something completely different than what we think we see,” says the artist, who refrains from
putting titles on his works for this reason. In Kåhre’s art, the aesthetic meets the philosophical. His works challenge our perception of reality, sending signals that make us look at our existence with new eyes. Amazed at the dimensions of the artwork, we are elevated to new insights and new knowledge. Unassumingly, Kåhre asks us questions that concern both ourselves and our surroundings
