Funktionsrätt i samarbete 02/2021

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE • 2/2021

Robson Lindberg drabbades av åtta hjärnblödningar ”Hjärnskadan är det smärtsammaste men det bästa som hänt mig.” ▸ LÄS INTERVJUN PÅ S. 6

Psykisk hälsa för personer med funktions­ nedsättning är en samhällsfråga ▸ S. 19

Bättre känslo­mässiga färdigheter – färre konflikter i skolan ▸ S. 27

FUNKTIONSRÄTT I SAMARBETE

DEADLINES 2021 Nummer 3. Deadline måndagen den 23 augusti. Utkommer vecka 37.

Nummer 4. Deadline måndagen den 1 november. Utkommer vecka 47.

Sänd material till redaktion@funk.fi.

Allt material i Funktionsrätt i samarbete skyddas av upphovsrätt. Det är förbjudet att utan ansvarig utgivares tillåtelse vidarebefordra texter och bilder i tryckta eller digitala medier.

Alla rättigheter förbehålles.

Vem gör vad?

ANSVARIG UTGIVARE SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf CHEFREDAKTÖR Mikaela Remes VISUELL CHEF Eva Tordera Nuño ANSVARIG REDAKTÖR Nina af Hällström MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Malena Eklöf, Pinja Eskola, Helena Forsgård, Jenni von Frenckell, Matilda Hemnell, Lars Hedman, Sofia Jernström, Eva Lamppu, Mikael Sjövall, Elias Vartio REDAKTIONSRÅD 2021 Anna Caldén, FMA - Funktionsrätt med ansvar Lars Hedman, SAMS Pernilla Nylund, Psykosociala förbundet Matilda Hemnell, FDUV Gita Lindholm, Svenska Hörselförbundet Henrika Jakobsson, FSS

PRENUMERATION Årsprenumeration: 15 euro.

Lösnummer 5 euro.

Utrikesporto: 5 euro (Europa), 10 euro (övriga världen).

Tillgängligt rtf-format för synskadade: 7 euro/år (tidningen kommer i e-posten).

TRYCK Grano Oy ISSN 1795-410X Funktionsrätt i samarbete uppfyller Nordiska miljömärkets kriterier. Tillverkning vid Grano berättigar den till Svanenmärket.

2 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

STÖMER ÄRI KK MP

I

KONTAKT/PRENUMERATION/ANNONS Adress: SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf Medelhavsgatan 14 A 00220 Helsingfors Telefon: 044 5554 388 e-post: redaktion@funk.fi www.funk.fi

SNABBFAKTA Tidningen Funktionsrätt i samarbete är ett gemensamt språkrör för funktionshinderförbunden som bidrar till ökad kunskap och förståelse både inom och utanför fältet. Upplaga 4 800 ex.

Tidningen stöds av STEA och Konstsamfundet. Medlemmarna i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundets föreningar får tidningen som kostnadsfri medlemsförmån. Tidningen läses också på Kårkullas boenden, bibliotek, socialkanslier, Luckan och av olika påverkare och aktörer i branschen.

Vill din organisation erbjuda tidningen till sina medlemmar?

Kontakta chefredaktören eller SAMS.

Y

pärmens bild: sofia jernström

MI

LJÖ M Ä RKT 4041 0955 Trycksak

CHEFREDAKTÖRENS ORD mikaela remes chefredaktör

Vi har alla rätt att må bra Hej FUNK.-läsare, när har du senast stannat upp för att begrunda hur du mår?

Vår vardag bjuder på så mycket brus och brådska att vi inte alltid hinner fundera på hur vi borde besvara den frågan.

När vi mår bra kan vi glädjas åt både våra egna och andras framgångar. Vi kan tysta ner vår inre kritiker och sitter inte konstant och jämför oss med andra. Men ibland märker vi inte ens hur ångesten kommer krypande, när vi börjar känna oss frånvarande och ser mest det negativa.

Traditionellt har psykisk hälsa betraktats som en privat angelägenhet. Men i det här numret av FUNK. vill vi lyfta fram att det är en mänsklig rättighet att få uppleva välbefinnande. Var och en av oss ska kunna säga att den mår bra.

Forskning visar att funktionshinder ökar risken för försämrat mående. Att ständigt utsättas för vardagsproblematik, brist på service och känna sig förbisedd kan vara som vattentortyr, där känslan av påfrestning så småningom växer.

Det kan sluta med att man går omkring med en hel del bagage, så att merparten av ens energi går åt till att helt enkelt existera.

Det krävs en ihärdig kamp för att ändra på samhälleliga attityder kring rätten till delaktighet och därigenom välbefinnande, och åtgärder på dessa fronter kan vara långsamma och hamna i byråkratins spindelnät.

Men ibland är de bästa påverkningsmöjligheterna lokala: vi kan börja med den egna

omgivningen och kasta ett kritiskt öga på vår närmiljö för att se om vi hittar faktorer som hindrar alla från att vara med.

Finns det mångfald i bakgrund och funktionsförmåga på vår arbetsplats, på skolan eller i våra hobbyer? Om inte, vad kan det bero på och hur kunde man locka med nya ansikten?

Lyckas vi identifiera vad vi kunde göra bättre för att välkomna olika slags människor bidrar vi till att fler får uppleva gemenskap, vilket i sin tur ger välmående.

Det här kan vara bra att hålla i minnet när vi bläddrar bland kommunalvalskandidaternas vallöften. Rätten att vara en välmående kommuninvånare är även en fråga som funktionshinderförbundens gemensamma kampanj #EnKommunFörAlla understyrker. Så hur kommer din kandidat att se till att alla verkligen känner att de uppskattas av sin kommun?

När jag tidigare i våras skrev min hälsning för numret om demokrati trodde jag att vi redan skulle vara klokare kring vem vi ska fråga ut om tidtabeller för terapigaranti och hur vårdreformen borde ros i land på bästa sätt.

Men jag får väl göra ett nytt försök att önska er goda - och coronasäkra - valtider. Förhoppningsvis kan valkaffet avnjutas ute i solskenet! ● Redan över 200 kommunalvalskandidater har förbundit sig att jobba för #EnKommunFörAlla.

Läs mer om kampanjen: samsnet.fi/kommunalvalet Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 3

innehåll • 2/2021 PÅ PÄRMEN

6

Personporträttet: Robson Lindberg måste bli vän med sin hjärnskada

Vården lyckades inte hjälpa honom att anpassa sig till en livsomställning.

19

Okunskap leder till illamående

Personer med funktionsnedsättningar är i riskgruppen för att drabbas av psykisk ohälsa.

27 Skolorna vill att eleverna ska förstå sina egna och varandras känslor

22 helsingfors stad

Känslomässiga färdigheter kan förebygga marginalisering bland barn och unga.

LÄS OCKSÅ

14 Efter coronakrisen hotar en våg av psykisk ohälsa 17 Ditt träningsprogram för stärkt psykiskt välbefinnande 22 Att leva med schizofreni

27

28 På jobbet: Maskrosstina 33 Se prisbelönta filmer om funktionsvariation I VARJE NUMMER 3

Chefredaktörens ord: Vi har alla rätt att må bra

5

Ledaren: Insatser för psykisk hälsa behövs också i framtiden

12 Juristen har ordet: Statistik och valmöjligheter – på svenska, tack!

18 Lasses hörna: Hur mår du? Kunde vara värre!

30 Lättläst: Har du varit snäll mot dig själv idag?

35 Föreningshjälten: Fredrica Degerth vid DUV Västnyland Bakpärm: Händelsekalender

4 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

28

privat

26 Kolumn: Pinja Eskola om bemötandet i psykvården

LEDAREN

Skribenten är verksamhetsledare på Psykosociala förbundet rf

Insatser för psykisk hälsa behövs också i framtiden strategin för psykisk hälsa ger ramar kring hur vi i Finland ska jobba med psykisk hälsa fram till 2030. Strategin har ett starkare fokus på psykisk hälsa som en kraftgivande resurs, och nya verksamhetsformer som den möjliggör och lyfter fram är bland annat betydelsen av gemenskap i vardagsmiljön och att sänka tröskeln för att söka hjälp då det behövs.

Psykisk hälsa är en mänsklig rättighet, och individuella behov i olika livsskeden borde kunna tryggas i vårt samhälle om strategins målsättningar ska förverkligas. Vi som jobbar inom tredje sektorn och multi­professionella och gränsöverskridanAtt våga eller kunna de samarbetsnätverk har en viktig roll här. kräva service eller stöd Samarbete och god som man är berättigad till är kommunikation krävs ingen självklarhet. för att trygga den somatiska hälsan hos personer med psykisk ohälsa, som riskerar en förkortad livslängd på grund av ojämlik tillgång till livsviktiga medicinska ingrepp och behandlingar.

Kommer vi att uppnå målet att minska stigma kring psykisk ohälsa och livshotande ojämlikhet?

På Psykosociala förbundet har vi stora förhoppningar på att strategin ska vara till stöd för såväl beslutsfattare som organisationer i det arbete som görs och de viktiga beslut som måste tas.

Personer med psykisk ohälsa gör sällan själva stort väsen av sina problem. En allmän

uppfattning är att unga har lättare att ta till tals psykiska problem i dag än för 20 år sedan.

Det är mycket tack vare att mentalhälsoorganisationerna i Finland aktivt lyft fram frågor om psykisk hälsa i samhällsdebatten och informationskampanjer som riktat sig till olika målgrupper. Men tyvärr finns det ännu många vuxna och äldre som bär på skam för att det finns psykisk ohälsa hos en själv, i ens familj eller i ens närhet.

Att våga eller själv kunna kräva service eller stöd som man är berättigad till och behöver är ingen självklarhet. Rädslor, olika svårigheter att klara av vardagen och beroendeförhållanden till anhöriga och närstående kan för många ännu idag vara ett hinder för att ta makten över sitt eget liv. Den som upplever psykisk ohälsa behöver få leva ett så självständigt liv som möjligt och inte vara beroende av andra. Samtidigt måste man få hjälp, stöd och service då man är som mest sårbar och utsatt på grund av sin psykiska ohälsa.

Det är viktigt för oss alla att känna att vi behövs, att få vara delaktiga. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst under livets gång.

Psykosociala förbundet betonar att arbetet för den psykiska hälsan fortsättningsvis måste prioriteras aktivt inom framtida välfärdsområden och inom kommunalt beslutsfattande. Vi vill att vardagsmiljöerna ska stöda människors psykiska hälsa och hjälpa dem som behöver att få det stöd och den service man behöver under olika livsskeden – oberoende av diagnos.

Med önskan om en fin sommar! •

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 5

Sofia Jernström

bodil viitanen

PERSONPORTRÄTT

6 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

Järnmannen med hjärnskada

När Robson Lindberg fick höra att följderna av en tackling i ishockey var så svåra att han aldrig mera skulle leva ett normalt liv blev rehabilitering en fråga om liv och död. Vardagen på hjärnskadans villkor har krävt en total omställning både fysiskt och psykiskt.

Hans taktik: att anpassa sig och sikta mot nya höjder. text: mikaela remes ∙ bilder: sofia jernström

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 7

Ingen förstod hur allvarligt det är när en fullt frisk 30-åring får höra att han aldrig mera kommer att kunna sporta eller jobba.

LIV PÅ HJÄRNANS VILL­ KOR. Robson Lindberg måste följa rutiner och ta hand om sig själv för att må bra.

30 år och odödlig. Det var Robson Lindberg i ett nötskal ännu vintern 2016 – en ung stadsbo vars vardag präglades av jobb inom för försäljningsbranschen och en fritid i konstant rörelse.

Sport var en stor del av livet, och Robson sysslade med det mesta: från triathlon och segling på sommaren till ishockey om vintrarna. Ishockey spelade han i femte division – och det var i rinken hans liv skulle förändras en gång för alla.

En alldeles vanlig torsdagseftermiddag styrde Robson kosan mot träningarna efter jobbet och gick ut på isen. Spelet löpte bra, läget var 2–2.

Sedan inträffade tacklingen som han aldrig hann uppfatta. Robsons bakhuvud träffade isen och han låg medvetslös på marken.

– Jag har inga minnesbilder av händelsen, men plötsligt var jag i ambulansen.

Robson vaknade på sjukhus och undersöktes med datortomografi. Inga allvarliga skador upptäcktes, och han blev hemförlovad. Han fick tillstånd att åka på arbetsresa till London några dagar senare. Där märkte Robson att allt inte var det ska.

– Jag glömde vad jag jobbade med. Det var lite pinsamt och väldigt surrealistiskt.

Hela tillvaron var täckt av tjock dimma. Efter ett två veckor långt försök till att leva normalt bestämde sig Robson för att återvända till sjukhuset.

– Jag kände på mig att något var fel då jag varken kunde krypa eller skiva. Jag hittade inte ens till närbutiken. Åtta hjärnblödningar Robson hade alltid gillat att tänja på sina fysiska gränser: skador och skråmor var en del av var-

8 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

dagen. Som en följd av sin aktiva livsstil hade han haft otaliga hjärnskakningar, en bruten ryggkota och stygn här och där. Nu syntes inga blåmärken, men allt kändes fel.

Tolv veckor efter tacklingen satt sig Robson i en magnetröntgenmaskin. Då kom beskedet: han hade drabbats av åtta hjärnblödningar.

Diagnosen var medelsvår hjärnskada.

– Den första reaktionen var förstås grym chock. Samtidigt kändes det ganska skönt att få höra. Nu fick jag en förklaring på varför det gjorde så ont, ett tillstånd att känna smärta.

Mest ångestframkallande var ovissheten kring vad man kunde förvänta sig av återhämtningen.

– När man vrickar foten eller bryter ett ben vet man att det fixar sig. Det finns en prognos för hur länge det tar att repa sig. Men när man får höra att ens hjärna inte fungerar så är det mycket osäkrare och otroligt skrämmande.

Hur han borde hantera rädslorna och anpassa sig till den livsomvälvande informationen kunde vården inte svara på.

– Ingen verkade förstå hur allvarligt det är när en fullt frisk 30-åring som levt ett aktivt liv får höra att han aldrig mera kommer att kunna sporta eller jobba på grund av en hjärnskada, säger han.

För läkarnas prognos var just så dyster. Robson berättar att han under ett års tid träffade tjugo olika neurologer, varav ingen ansåg att rehabilitering skulle hjälpa. Hans dagar gick ut på att om och om igen berätta för nya experter om vad som hänt, i ett försök att hitta någon som kunde hjälpa honom. Kamratstöd hann han inte ägna en tanke åt.

HJÄRNSKADA En hjärnskada är en skada orsakad av en yttre stöt som drabbar hjärnans struktur eller orsakar störningar i hjärnfunktionen.

Den vanligaste orsaken är fall- och trafikolyckor. Det finns lindriga, medel­svåra och svåra hjärnskador. Allvarliga hjärnskador kan bland annat leda till förlamning, förändringar i personligheten och problem med minnet, synen och balansen.

Robson Lindberg ålder: 35 ort: Helsingfors.Har tillbringat sin ungdom i USA, Tyskland, England och i Sverige. utbildning: Ekonomie kandidat från Svenska handelshögskolan. familj: Flickvän, mamma, pappa, bror och syster med var sin familj jobbar som: Världens bästa hjärnskadepatient på heltid. Gör talaruppdrag och föreläsningar via eget företag.

FRAMGÅNGSRIK KAMP. Robson är glad att han litade på sin intuition och kämpade för sin rehabilitering.

– När du inte orkar vara social mer än tio minuter om dagen, hur ska du då klara av att söka stöd? Jag kunde inte betala mina räkningar.

Att komma upp ur sängen, gå i duschen och äta var en seger. Allt rasade ihop. Ändå konstaterade vården att man ingenting kunde göra, samtidigt som man i samma andetag kommunicerade att det inte verkade gå någon nöd på Robson.

– I alla utlåtanden stod det samma sak: patienten är normalviktig och snyggt klädd. Men de ville inte skicka mig på rehabilitering.

Föll mellan stolarna Via sina kontakter hittade Robson slutligen en privat fysioterapeut som var redo att hjälpa honom, även om det inte fanns några garantier för att försäkringen skulle täcka vården. Du betalar när du kan, om du kan, hette det.

– Vi började med tio minuter på motionscykel, varannan dag. Varannan vecka lade vi två minuter till. Först orkade jag inte ens gå till mottagningen, pappa körde mig.

När det gått ett år sedan olyckan hade Robson ett avgörande samtal med en vän som sade att han aldrig skulle få rätt slags hjälp i Helsingfors. Han uppmanades att söka sig till Åbo universitetssjukhus.

Det var hos specialisterna i Åbo som Robson hittade nycklarna till sin återhämtning. Där konstaterades att Robson blivit utan viktiga undersökningar och hade ätit starka smärtstillande läkemedel alldeles för länge.

– Problemet var att jag inte bodde i Åbo.

Flyttar du hit lovar vi att sköta om dig, sade de.

Sagt och gjort: Robson skrev in sig hos en kompis i Åbo och bad Helsingfors flytta över patientförhållandet till den nya hemkommunen.

Med sig fick han en epikris där det konstaterades att man redan gjort allt som går att göra.

– När jag berättade min historia för socialarbetare vid hjärnskadepolikliniken i Åbo konstaterades att de aldrig varit med om att någon skulle ha fallit lika totalt mellan stolarna som jag gjort. Men jag var åbobo nu, och de önskade mig välkommen, säger Robson.

Oundvikligt med depression I ett och ett halv års tid åkte Robson fram och tillbaka till Åbo varje vecka. Han gick på alla tänkbara prov och testades för allt från balans till hormoner, syn och hörsel.

Resultaten gav inga entydiga svar: strukturella fel gick inte att hitta – alltså måste problemet ligga i hjärnans funktion. Men det är bra, eftersom hjärnan kan programmeras om, konstaterade läkaren.

Robson satte allt på paus och fokuserade på sin nya livsuppgift: att jobba för och med sig själv.

Han var beredd att arbeta hårt och målmedvetet.

Det han inte hade tagit i beaktande var den psykiska biten av det skedda.

– Det fanns inget sätt att undvika depression.

Det insåg jag inte. Jag tänkte att jag är immun mot det. Men när du drabbas av alla motgångar inser du plötsligt att du inte vill leva mera och tänker att den enda vägen ut är självmord.

Lyckligtvis fick Robson hjälp och stöd av sina närstående – särskilt mamma fick honom att inse att lösningen inte var att ta livet av sig. Så småningom växte en ny slags beslutsamhet fram. →

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 9

Läkarna har inte förstått att man skriver om medicinsk historia varje dag.

– Mitt primära mål blev att få mitt liv tillbaka.

Mitt sekundära mål blev att läkarna i Helsingfors ska få läsa om mig. Vänta och se. De har inte förstått att man skriver om medicinsk historia varje dag.

Världens bästa hjärnskadepatient Robson följde sitt rehabiliteringsprogram slaviskt. Samtidigt krävdes mental träning: att medge åt sig själv att man har en hjärnskada var det mest skrämmande han gjort.

– Det förintade mitt ego. I något skede var jag fast besluten att leva på mina egna villkor, i stället för hjärnskadans. Men det fungerar inte så. Jag kommer överens med skadan, men det är jag som hela tiden får anpassa mig för att vi ska kunna leva ihop.

När polletten väl trillat ner blev det uppenbart för honom – hans uppgift var att bli världens bästa hjärnskadepatient. Han skulle bli i bättre form än han varit före hjärnskadan, och han skulle vinna VM i triathlontävlingen Ironman.

Men även om Robson älskar att prestera och överträffa sig själv handlar hans uppdrag främst om det som sker på insidan.

– Att vara världens bästa hjärnskadepatient går ut på att ta hand om sig själv för att kunna leva ett liv med drägliga symptom. Det går exempelvis inte att åstadkomma resultat utan att vila.

Får världens bästa hjärnskadepatient ha dåliga dagar?

– Det är inte frågan om att få – man har dem, konstaterar han.

Det har varit utmanande för Robson att medge åt sig själv att han mår dåligt. Men under de dagar som allt känns värdelöst brukar han stanna upp och analysera sitt mående. Ofta handlar illamåendet om att grundläggande behov inte blivit tillgodosedda.

– Jag brukar upptäcka att jag inte har ätit tillräckligt, inte druckit vatten, inte tänjt på

10 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

mig. Då fixar vi till nästa gång, tänker jag. En dag är dålig bara om man inte lär sig något av sina misstag.

Religiös med rutiner Välmående är ett relativt och individuellt koncept för den som lever med en skada som gör sig påmind varje dag. Robson konstaterar att han inte vaknat pigg på fem år, alltså sedan dagen då han skadade sig.

– Jag kunde säga att varje dag efter min hjärnskada är en dålig dag, men det är ju inte sant.

Det finns massor med bra dagar.

För alla 35-åringar är strikta rutiner inte en självklarhet, medan de är a och o för Robson. Visst kan man glömma att passa klockan emellanåt, men då måste det finnas tid för återhämtning.

Det här har kompisarna ibland haft svårt att förstå. Att stanna på en öl till eller senarelägga en träff fungerar inte för Robson, och det är inte alltid lättsmält för sällskapet.

– Men det är okej, det betyder att de inte gått igenom liknande saker, och det är tur för dem. Har jag levt vårdslöst i några dagar får jag betala för det efteråt. Jag ligger helt däckad med huvudvärk och mår illa i en vecka, du får inte en sammanhållande mening ur mig.

Vardagen underlättas också av andra små anpassningar. Redan före olyckan var Robson

BLICKAR MOT FRAM­ TIDEN. Det finns många världsrekord som världens bästa hjärnskadepatient vill slå.

känd för sina solglasögon, men i dagsläget har de en viktig funktion utöver stilen – de skyddar hans ljusskygga ögon. Utomhus är brillorna ett måste.

– Annars kan jag inte gå ut. Det spelar ingen roll om det är soligt eller mulet, ljusmängden avgör. Ibland har jag solglasögon på mig också inomhus.

Tack vare sitt nätverk har Robson blivit ambassadör för en optikerkedja, och sponsras därmed med brillor för alla tänkbara användningsändamål och väderomständigheter.

Den moderna tekniken medför däremot utmaningar.

– Jag har jättesvårt att sitta framför datorn.

Att skriva är förjävligt. Glasögon och större skärm gör det lite drägligare, men det är något jag konsekvent försökt bli bättre på utan att lyckas, konstaterar han.

Sporten gör comeback De första tecknen på att Robsons rehabilitering verkade gå vägen fick han två år sedan, då han för första gången sedan olyckan cyklade 150 kilometer i ett sträck. Då tändes en gnista hopp – sportprestationerna var tillbaka i hans liv.

– I fjol cyklade jag och några kompisar från Helsingfors till Åbo och Tammerfors och tillbaka i ett kör. Det blev 628 kilometer på 23 timmar.

Livet gick också vidare på andra plan: tankar om framtida försörjning började ta form då Robson tillfrågades som expertkommentator för en Ironmantävling.

– Jag hade aldrig gjort det förut, men där stod jag på mållinjen bakom mikrofonen och älskade varje sekund. En månad senare gjorde jag samma sak i Tallinn och fick betalt för det.

Då insåg jag att jag Hur han borde hantera visst kan jobba.

Så började talarädslorna och anpassa ruppdragen rassla sig till den livsomvälvande in. Robson ringdes informationen kunde vården upp av Barn- och ungdomsstiftelsen inte svara på. som undrade om han var intresserad av att föreläsa om sina erfarenheter inför skolklasser.

– Jag, talare i skolor? Jag som alltid suttit inne hos rektorn och blivit uppläxad. Men nu har jag ändå uppträtt inför 60 skolor. Tusentals ungdomar vet hur en person med hjärnskada kan se ut.

Så småningom har livet börjat kännas meningsfullt på ett nytt sätt. Robson har en stark känsla av att saker hänt av en orsak.

– Hjärnskadan är det smärtsammaste, men

det bästa som hänt mig. Jag tror att meningen med den lyckade rehabiliteringen är att jag ska tala om det här.

På sin keps bär Robson Gröna bandet för att stöda ökad medvetenheten om neurologiska sjukdomar och kraven på att vården bättre borde lyssna på patienterna och deras närstående.

Enligt Robson existerar det en parallell värld i Finland som man inte vet om förrän man drabbas av sjukdom.

– Jag levde i tron om att vi har ett jättebra hälsovårdssystem. Men som patient stötte jag på absurda regionala fejder och dåligt berättigade beslut som patienten kan lida av för hela resten av sitt liv.

Mot nya äventyr Orsaken till att Robson i dag ser optimistiskt på framtiden är en kombination av barmhärtigheten hos vårdpersonalen i Åbo, stödet från hans familj och breda nätverk och det egna ihärdiga engagemanget som föddes ur insikten om att rehabiliteringen var en fråga om liv och död.

Men Robson är väl medveten om att det finns finländare som saknar hans stödnätverk. I fem års tid har hans hela inkomst gått åt till att ordna med rehabiliteringen, och efter sin egen kamp för vård och tvister med försäkringsbolag och Folkpensionsanstalten har han förståelse för att många inte orkar slåss mot väderkvarnar.

– Det är förståeligt att människor accepterar sitt öde. Vi är lärda att lita på specialister och systemet tröttar ut en.

Under coronapandemiåret har de flesta sportevenemang varit inställda och talaruppdragen färre. 2021 hoppas Robson att ska bli ett bättre år företagsmässigt, och han ser fram emot att tala inför nya publiker.

I höst kommer han också att anta den ultimata utmaningen och tävla i Ironman med en kombination av simning, cykling och löpning för första gången sedan olyckan. Det betraktar han som slutpunkten för sin fysiska rehabilitering.

Och blicken är redan riktad mot följande äventyr.

– Jag ska lära mig att klättra berg och skulle gärna cykla tvärs över den amerikanska kontinenten. Så vill jag förstås tala i Finlands alla skolor, flera gånger.

Men före det väntar annorlunda outforskad terräng: i slutet av sommaren ska Robson nämligen bli pappa. Han ser fram emot att kombinera nya rutiner med att hålla utkik på alla än så länge oslagna världsrekord.

– Jag har aldrig klarat av att tänka smått, och det är inget jag tänkte börja med på äldre dar, ler han. ● Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 11

sofia jernström

JURISTEN HAR ORDET

elias vartio

skribenten jobbar som juridiskt ombud på SAMS och är viceordförande i Handikappforums barnarbetsgrupp.

Statistik och valmöjligheter – på svenska, tack! under våren har jag haft privilegiet att medverka i Yle Spotlight. I avsnittet ”Omhändertagen”, som finns på Yle Arenan, hade journalisten tagit del av problematiken kring omhändertaganden och bristen på lämplig vård och tjänster i Svenskfinland.

I programmet skildras hur omhändertagna Stefano blir utan samhällets hjälp och till slut placeras i statens skolhem, där han inte mår bra. Han berättar hur han inte fått hjälp för sina grundläggande problem, så som impulsivitet och koncentrationsproblem. Lösningen är påtvingad och inga bra alternativ syntes i sikte.

I Stefanos fall hade systemet misslyckats på ett högst miserabelt sätt. I stället för att stanna upp och lyssna på barnets behov hade situationen eskalerat och det enda presenterade alternativet har varit diverse tvångsåtgärder. Samhällets respons kan här liknas vid en förälder som dundrar åt sitt barn: ”Varför lugnar du inte ned dig trots att jag hur ryter?” Även om avsnittet skildrar ett enskilt människoöde belyser det samtidigt många strukturella problem som vi har inom Svenskfinland. För barn med neuropsykiatriska beteendesvårigheter kan det vara svårt att få det stöd som behövs i vardagen.

Vi ska inte acceptera vård utan alternativ. Enligt klientlagen har man alltid rätt till en utredning av åtgärdsalternativ, i plural. En annan central princip är att klientens intressen, önskemål, åsikt och självbestämmande ska respekteras inom socialvården.

En utmaning här är de många strukturella tillkortakommanden med att ordna service och rehabilitering i Svenskfinland. Många gånger måste familjer med barn med neuropsykiatriska diagnoser göra en barnskyddsanmälan för att få hjälp. Även social- och hälsovårdsministeriet har fastställt att systemet inte fungerar för målVi ska inte acceptera vård gruppen. Det råder brist på terapeuter och socialarbetare, FPA ordnar inte Laku-familjerehabiltering på svenska och finlandssvenska organisationer utan alternativ. har inte resurser att delta i upphandlingen. Till och med i huvudstadsregionen är det svårt att ordna en del tjänster på svenska.

I bästa fall kan nya funktionshindersservicelagen fungera som en del av lösningen på problematiken. Exempelvis kan förslaget om att erbjuda korttidsvård oberoende av diagnos vara en stor lättnad för familjerna. Det kan bli lättare för föräldrar att hållas i arbetslivet och således undankomma en fattigdomsfälla. Om flera har den här möjligheten kan det skapa ett större underlag för att ordna tjänsten även på svenska.

Men det kan vi inte lita på. För att kunna kräva vård behövs också statistik och annan tillförlitlig information kring fenomenet. Utöver information om hur många som använder olika tjänster behövs siffror över nekade beslut och beslut där behoven tillgodoses bristfälligt. Vi måste också ha vetskap om hurdana tjänster som inte erbjuds.

Endast på det här sättet kan vi effektivt börja peka på och åtgärda strukturella problem kring indirekt diskriminering mot svensktalande personer med funktionsnedsättning. Saknar vi informationen har vi endast en bråkdel av sanningen. För det här behövs också respons från er på fältet.

Tillsammans kan vi hitta lösningar på de knepigaste samhällsproblemen. •

12 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

sams informerar Kom med i en digital väncirkel!

Har ditt psykiska välbefinnande påverkats av coronapandemin? Vill du lära dig att stärka din psykiska hälsa? Skulle du vilja dela med dig av dina erfarenheter med andra, få kamratstöd och samtidigt öka ditt välmående? Då kan en digital väncirkel vara något för dig.

Väncirkeln består av 5–10 personer som träffas på distans ungefär en gång i månaden. För dem som är intresserade att delta ordnas tre utbildningstillfällen 25.5, 1.6 och 8.6 kl. 18–20 digitalt.

På utbildningen diskuteras bland annat vad det innebär att vara frivillig­vän, vad psykisk ohälsa är och hur man kan stärka sin egen psykiska hälsa. Vi går också igenom hur en väncirkel och distans­kontakt fungerar. Man behöver inte ha någon

förhandskunskap om ämnet för att kunna delta.

Du behöver inte gå på utbildningarna för att kunna delta i vän­cirkeln, men det är önskvärt att delta i alla tre tillfällen. Utbildningen binder inte deltagarna till något.

Webbkursen är ett samarbete

mellan Helsingfors Arbis, SAMS vänverksamhet och Psykosociala förbundet. Kursen är avgiftsfri. Ifall du är intresserad att delta i vän­cirkeln, men inte kan gå utbildningen, vänligen kontakta koordinatorerna på SAMS vänverksamhet. Kontaktuppgifterna hittar du på samsnet.fi/fritid.

VILL DU PRENUMERERA PÅ FUNK.?

Intresserad av mänskliga rättigheter, socialpolitik och vad som är på gång inom funktionshinderfältet i Svenskfinland?

Beställ Funktionsrätt i samarbete (FUNK.) för 15 euro i året!

Gå in på samsnet.fi/ prenumerera och skicka in din beställning!

Medlemmar i FMA:s, FDUV:s, FSS, Svenska hörselförbundets och Psykosociala förbundets föreningar får tidningen som kostnadsfri förmån. Om du är medlem och tidningen inte hittat hem till dig – skicka då in dina uppgifter genom att fylla i prenumerationsformuläret på webben och kryssa för att du är medlem.

Du kan också beställa FUNK. i rtf-format för 7 euro/år och få tidningen skickad till e-posten.

Frågor? Kontakta redaktion@funk.fi.

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 13

PSYKISK HÄLSA

Efter coronakrisen hotar en våg av psykisk ohälsa Efter att det akuta hotet från coronapandemin avvärjts finns risk för att de psykiska tillstånden ökar. När vi återgår mot ett normalt liv är det viktigt att kommuner och läroinrättningar har beredskap att stödja särskilt unga i eftervården av krisen, säger forskningsprofessor Kristian Wahlbeck. text och foto: mikael sjövall

den skira vårgrönskan ligger i sin linda på Lappudden i Helsingfors och en grupp med dagisbarn är fullt upptagna med att rita grälla målningar på den asfalterade infarten. Lappviken glittrar till i solskenet, på andra sidan viken skymtar Sandudds kyrkogård.

– Den här typen av miljöer är viktiga för det psykiska välbefinnandet. Vi finländare får krafter av att vistas i naturen. Det visar forskning, säger forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, som jobbar som psykiater och utvecklingsdirektör vid Psykisk Hälsa Finland.

14 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

Vi träffas vid porten till Lappvikens sjukhus som numera hyser en lång rad föreningar, organisationer och företag som har hyrt in sig i byggnaden som ritades av Carl Ludvig Engel och invigdes 1841. Sjukhuset har långa anor, men psykvården på området upphörde redan 2008.

Framtiden känns utsiktslös Coronakrisen har präglat Psykisk Hälsa Finlands arbete det senaste året. I slutet av mars gick organisationen ut med en enkät som visade att 41 procent av alla unga i åldern 18 till 25 upplever

märks med fördröjning. Psykisk ohälsa brukar synas först efter att den akuta krisen är över, säger Kristian Wahlbeck.

LÅNGA ANOR. Organisationen Psykisk Hälsa Finland upprätthåller föreningsverksamhet vid Lappvikens sjukhus.

den sociala isolationen under pandemin som psykiskt betungande. En del av dem befarar att de kommer att insjukna i till exempel depression.

– Många unga säger att de känner oro, ån­ gest och rädsla för framtiden. Restriktionerna under pandemin har förvärrat den här känslan när de sociala kontakterna sviktar på grund av begränsade sammankomster.

Enligt Wahlbeck har de äldre åldersgrupperna utvecklat en slags resiliens, eftersom de kan relatera till andra kriser som de har haft tidigare i livet. För de unga kan framtiden däremot te sig utsiktslös på grund av den ovisshet som gäller till exempel distansundervisningen och det uteblivna sociala livet i samband med studierna.

– Behovet av sociala kontakter är större bland unga, och i synnerhet bland invandrare.

Ungdomsforskningssällskapets enkät visar att unga invandrare har upplevt en starkt försämrad livskvalitet under pandemin.

Psykisk ohälsa kan komma med fördröjning Ju längre en kris pågår, desto större blir risken att drabbas av psykisk ohälsa.

– I fjol orkade folk kämpa ganska bra, men

Enkät: 4 av 10 unga har lidit av den sociala isolationen under coronakrisen • Cirka 38 procent av finländarna upplever att isolationen under coronakrisen har varit psykiskt betungande.

• I åldersgruppen 18–25 är det 41 procent som uppger att restriktionerna har varit psykiskt påfrestande.

• 61 procent av dem som svarade på enkäten har någon gång kommit i kontakt med psykisk ohälsa i sitt liv eller i sin närmiljö.

• Utöver coronapandemin känner finländarna oro främst för den egna hälsan, ekonomin och sysselsättningen.

• Enkäten gjordes i februari på uppdrag av Psykisk Hälsa Finland och besvarades av sammanlagt 1 000 personer.

när krisen bara drar ut på tiden månad efter månad ökar också den psykiska belastningen.

Forskning i USA och Storbritannien visar att cirka en tredjedel av dem som insjuknade allvarligt i covid-19 och togs in på sjukhus också drabbades av psykisk ohälsa, berättar Wahlbeck.

Wahlbeck varnar för att de psykiatriska tillstånden kan öka när det akuta hotet från epidemin är avvärjt och vi återgår till ett normalt liv.

– När kriser är akuta biter vi ihop och kämpar vidare eftersom de flesta upplever att alla sitter i samma båt. Psykisk ohälsa brukar ofta göra sig påmind med en viss fördröjning när krisen inte är akut längre.

Hur ska vi hantera de här riskerna när exit­ strategin blir verklighet?

– Det är viktigt att kommunerna och läroinrättningarna är förberedda på framväxten av psykisk ohälsa och att de har beredskap att stödja de unga i eftervården av krisen, säger Wahlbeck.

Ett konkret krav som Psykisk Hälsa Finland framfört är behovet av en så kallad kommunal hobbygaranti. Det innebär att alla barn och unga ska erbjudas en avgiftsfri hobby på kommunens bekostnad.

– Utöver det här behöver vi en terapigaranti som garanterar tillgången till psykoterapi inom en månad efter att patienten har fått en diagnos. Som det nu är kan det ta över ett år att få behandling, trots att man har ett beslut från Folkpensionsanstalten om stöd för psykoterapi.

Varför dröjer det så länge att få adekvat vård?

– Det är den skriande bristen på utbildade psykoterapeuter som är grundproblemet. Det har saknats en systematisk och kontinuerlig utbildning av psykoterapeuter de senaste 10 åren.

Misslyckad reform bakom terapeutbrist Enligt Wahlbeck är en delorsak till situationen den utbildningsreform som drevs igenom 2012, →

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 15

Ju längre en kris pågår, desto större blir risken att drabbas av psykisk ohälsa.

då finansieringen och ansvaret för psykot­erapi­ utbildningen skyfflades över på universiteten.

– Till exempel Helsingfors universitet erbjuder psykoterapiutbildning på finska, men eftersom den klassas som avgiftsbelagd fortbildning kostar det tiotusentals euro att bli legitimerad psykoterapeut. Det är inte många som har råd att punga ut sådana belopp. På svenska har det inte ordnats någon psykoterapeututbildning på över tio år.

Den akuta bristen på psykoterapeuter leder till en situation där många läkare tvingas prio­r itera mediciner och psykofarmaka framför icke-existerande samtalsterapi, anser Wahlbeck.

– Staten borde stå för de här kostnaderna. Vi har räknat ut att det skulle kosta samhället endast 35 miljoner euro per år att införa en terapigaranti, medan det skulle spara skatte­betalarna cirka 166 miljoner euro per år om fler kunde återgå till jobbet efter att ha fått adekvat vård.

Korttidsterapi behövs Psykisk Hälsa Finland har varit i kontakt med undervisnings- och kulturministeriet för att påskynda en lösning i frågan, men än så länge syns inget ljus i tunneln.

– En arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta konkreta åtgärdsförslag, men det är tills vidare oklart när gruppen ska presentera sin rapport.

Terapigaranti Avsikten med terapigaranti är att snabbare och smidigare hjälpa finländare som drabbats av psykisk ohälsa. Den för­vän­tas lösa långa väntetider och krånglig byrå­krati genom att en person ska få vård inom en månad efter att terapibehovet konstaterats.

Det finns lokala skillnader i när terapi­garantin blir verklighet.

Exempelvis i Helsingfors och Nyland kommer den att tas i bruk från och med år 2022.

Problemet försvåras också av att både social- och hälsovårdsministeriet och undervisningsministeriet ansvarar för frågan och att deras inbördes arbetsfördelning är oklar.

Wahlbeck hoppas på en lösning enligt svenska förebilder, där myndigheterna bekostar den treåriga universitetsutbildningen helt och hållet.

– All annan universitetsutbildning i Finland är gratis, och för 6 miljoner euro per år kunde också psykoterapeututbildningen vara det.

En annan lösning vore att i högre grad förlita sig på olika former av korttidsterapi som också andra än utbildade psykoterapeuter kan erbjuda, föreslår han.

– Om man ingriper i ett tidigt skede så kan den typen av korttidsterapi hjälpa många människor.

Men det avlägsnar inte behovet av yrkeskunniga psykoterapeuter.

Cirka 2 procent av finländarna eller 125 000 personer har varje år behov av psykoterapi.

Blir personer med psykisk ohälsa fortfarande stigmatiserade?

– Det har skett en utveckling till det bättre de senaste 30 åren som jag har jobbat i branschen.

Ju mer vi talar om psykisk ohälsa, desto mindre är risken för stigmatisering. Tyvärr förekommer det fortfarande diskriminering av personer som har drabbats av psykisk ohälsa, framför allt i arbetslivet, säger Wahlbeck. •

noterat Rapport: Självmorden färre bland finlandssvenskar än bland finskspråkiga Under de senaste 30 åren har självmordsdödligheten halverats i Finland, visar en utredning av tankesmedjan Magma.

Självmord är mindre vanligt bland svensk- än finskspråkiga, trots att skillnaderna mellan grupperna håller på att minska. En övervägande del av självmorden begås fortfarande av män.

Rapportförfattarna efterlyser chatt- och stödtjänster på svenska samt korttidsterapier som suicidpreventiva åtgärder. Också tredje sektorn har en viktig roll som som stöttepelare i vardagsmiljön.•

16 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

PSYKISK HÄLSA

Ditt träningsprogram för stärkt psykiskt välbefinnande Det psykiska välbefinnandet är som en muskel. Ju mer du tränar på att ta hand om dig själv genom vardagliga gärningar, desto mer ökar ditt inre lugn och välbefinnandet blir enklare att upprätthålla. text: malena eklöf ∙bild: shutterstock / beatriz gascon j

psykiskt välbefinnande är inte något som uppkommer av sig själv, utan en sak som man måste träna på. Särskilt under coronapandemin har människors illamående ökat, vilket gjort det speciellt viktigt att fästa uppmärksamhet vid sitt mående. Tyvärr baserar många i dag sin trygghet på yttre, fysiska faktorer, medan det psykiska välbefinnandet kommer egentligen inifrån, säger mentaltränare Bengt Aspfors. Enligt honom ligger nyckeln till på välbefinnande i den inre tryggheten och det inre lugnet.

Här är hans fem tips för hur var och en kan stärka sitt psykiska välbefinnande.

1.

Skratta, och glöm inte njutningen Människans väl­mående­centrum finns i hjärnan. Om inte hjärnan stimuleras finns risken att man börjar må sämre. Då man skrattar och har roligt stimuleras områden i hjärnan som börjar utsöndra ”nöjes­hormonet” dopamin, som behövs för att hjärnan ska kunna fungera optimalt. Om man märker att man inte skrattat under dagen har Aspfors ett knep: sök upp roliga klipp på videotjänsten Youtube.

Hjärnan stimuleras också av njutning. Därför gäller det att dagligen hitta saker som man verkligen gillar. Det kan vara vad som helst – från att lyssna på fågelkvitter eller musik till att läsa en härlig bok.

2.

Upprätthåll dina sociala kontakter

3.

Känn lycka av att hjälpa andra

Människan är en social varelse och behöver sociala kontakter.

Att vara i kontakt med sina vänner och be­kanta gör att man känner en tillhörighet med andra. Man behöver inte träffas fysiskt – ett video- eller telefonsamtal går bra. För att skapa välbefinnande måste den sociala kontakten vara meningsfull. Båda parterna ska må bra av kontakten och ge, inte bara ta energi av varandra. Många löper själva risk för att bli energitjuvar när man har det jobbigt under pandemin. Här är det viktigt att man blir medveten om sitt egna beteende och hur man kommunicerar: ”Hur skulle jag själv vilja bli behandlad?”

Forskning visar att människan är som lyck­ligast då hon får hjälpa andra; att känna sig behövd är ett grundläggande mänskligt behov.

Naturligtvis ska man inte försumma sitt eget välmående, utan hjälpa i mån av egen ork. Men att lägga lagom med energi på andra kan få en själv att må bättre. Du kan börja inom den egna familjen – om du har en partner kan du fråga om hen behöver hjälp med något. Det kan också handla om att hjälpa andra spontant, genom att hålla upp dörren eller hjälpa någon bära tunga kassar. Redan en sådan vardagshandling skapar en bättre känsla inombords.

4.

Håll dig till rutiner

5.

Testa avslappnings – eller andnings­övningar

I och med pandemin har vi suttit inom hemmets fyra väggar och dagarna varit rätt lika, vilket kan göra det svårt att hålla sig till rutiner. Aspfors upp­ manar ändå att försöka upprätthålla vardagsrytmen – exempelvis med regel­b unden sömn, mål­ tider, motion – så långt det går. Det viktigaste är ju att vi håller avstånd, men i övrigt bör vi leva så normalt som möjligt.

Avslappnings- och and­nings­övningar är ett bra sätt att öka lugnet inombords. Enkla övningar går att hitta på internet. Genom att göra andningsövningar kommer du att kunna påverka hjärt­frekvensen så att den går ner, vilket i sin tur ökar välbefinnandet, och regelbundna övningar sänker stress­nivån. Avslappnings­övningar påverkar sådana spänningar i kroppen som ökar vid stress. Därtill gäller det att minnas att ha kul och njuta av livet! •

Bengt Aspfors ålder: 50++ ort: Jakobstad känd som: Mental tränare, naprapat och utbildad elittränare inom friidrott. jobbar: Utbildare inom mental träning, hypnos, neuro­lingvistisk programmering och Emotional Freedom Techniques.

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 17

LASSES HÖRNA

lars hedman

Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, styrelsemedlem i Hörselförbundet och styrelse­ ordförande för Finlands svenska taltidningsförening.

Hur mår du? Kunde vara värre!

När britter hälsar säger de vanligtvis ”How are har fått sin första dos. Jag fick min i februari och får nästa spruta i maj, även om jag bara bor här temporärt. you”, hur mår du. Då ska svaret vara ”I’m fine”, trots att man Mental Health Foundations siffror började också se litet gärna skulle berätta att hörapparaten krånglat och att den fuktiga Londonvåren känns i knäna. Men det är bäst att ljusare ut jämfört med före vaccinationskampanjerna. I hålla sig till artighetsfraser som nötts in i umgänget under februari var det ”bara” 42 procent av britterna som mådde dåligt. Nu när samhället öppnar igen och vaccinet skapar ny flera generationer.

Nu, efter över ett år av pandemi i ett av världens mest trygghet är siffrorna säkert ännu bättre. ”Could be worse”. Överallt i världen börjar man nu diskutera vad panhårt drabbade länder, börjar ”I’m fine” låta ihåligt, nästan demin har för effekt på vår psykiska hälsa på lång sikt. I falskt. Efter tre lockdowns där familjer inte kunnat träffas, Storbritann­ien talar man om ”kollektiv trauma”, om effekdär pubarna - britternas sällskapsrum - varit stängda, där man spelat för tomma fotbollsläktare och där många har terna av att må dåligt samtidigt som de flesta runt om en nära och kära som gått bort i pandemin, är britterna inte också gör det.

Ett nytt begrepp ”Post pandemic stress disorder” har längre så ”fine”.

Jag har börjat höra nya fraser, som låter mera uppriktiga dykt upp i tidningarnas analyser. Det påminner om posttraumatiska stressyndrom och tar sig i uttryck som sämre och som visar att britterna är oroade över situationen och varandra, till exempel ”are you ok”, är du okej, och ”stay stresstålighet, svårighet att känna välbefinnande och en safe”, håll dig säker. Nu kan man också ersätta svaret ”I’m känsla av att livet förlorat sin mening. Nu oroar sig brittiska läkare att pandemin varit fine” med ”could be worså långvarig att den nästse”, kunde vara värre, lat in sig i vårt kollektiva vilket kan tolkas som en psyke och kan skapa krognutta krass brittisk opnisk trauma för många. timism i eländet.

Det jag som lekman Enligt välgörenhetsfrågar mig är hur barn och forskningsorganisom nu formar sitt betesationen Mental Health ende påverkas. Kommer Foundation upplevde vi att få flera årskullar över 60 procent av britsom lärt sig att undvika terna ångest, oro och andra människor – eller, stress när pandemin slog om man vill se det krasst till och landet stängde optimistiskt – är bra ner. Hårdast drabbade på social distansering. var de som diagnostise”Daddy, wach out, there rats med någon form av londonborna har under pandemin varit utan pubar, are peo­p le coming”, så psykisk ohälsa. Också de restauranger, skolor och teatrar. I stället möts man utomhus varnade en liten pojke unga, som förlorat sina i stadens många parker. foto: privat sin pappa i parken när vi sociala kontakter, till och enligt honom kom alltmed sin skola, visar höga för nära. Han är inte den siffror i stiftelsens utredenda: barnen lär sig de vuxnas beteende och håller avstånd. ning.

Vilka andra mönster har formats under över ett år av Den krassa brittiska optimismen stärktes under våren av den lyckade vaccinationskampanjen. Över hälften av brit­ pandemi? Hur kommer de här barnen att må när de växer terna, eller rättare sagt alla som är i Storbritannien just nu, upp? Could be worse? •

18 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

PSYKISK HÄLSA

Samhällets okunskap leder till illamående bland personer med funktionsnedsättning Dåligt bemötande, brister i tillgänglighet, förväntningar om att klara sig ensam – många bäckar små ökar risken för psykisk ohälsa hos personer som kämpar med funktionshinder i vardagen.

Text: Mikaela Remes • Foto: Mikaela Remes & privat

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 19

En funktionsnedsättning är som en tilläggsskatt som man hela tiden måste betala.

PSYKOTERAPEUT. Psykiska störningar uppstår i sociala interaktioner, säger Virpi-Ilona Hongisto.

Det kan börja redan i barndomen: när du inte kan umgås med dina vänner på alla ställen eftersom utrymmena inte är tillgängliga, eller när dina klasskompisar inte förstår ditt sätt att kommunicera, och du blir utanför gemenskapen.

Nordisk forskning visar att upplevelsen av att lämnas utanför börjar forma människors beteende redan i ung ålder.

– Unga beskriver hur de drar sig från att gå med i hobbyer, eftersom de redan på förhand är rädda för att bli dåligt bemötta eller mobbade. De väljer bort saker som skulle få dem att känna tillhörighet, och därigenom ökat välbefinnande, säger Rut Nordlund-Spiby, expert vid Institutionen för hälsa och välfärd THL. THL:s enkät Hälsa i skolan visar att unga med rörelsehinder är mer missnöjda med sina liv än andra unga. De rapporterar mer ångest och skoltrötthet och fler negativa känslor.

Med åldern kommer nya utmaningar. Det kan vara svårt att hitta personlig assistans och i all­ män­het få stöd och hjälp i vardagen. Det kan få stora konsekvenser för unga att inte bli hörda eller förstådda, eller att andra tror att de inte berörs av sådant som parförhållande, sex eller familje­bildning.

Att ha en funktionsnedsättning innebär inte i sig försämrad hälsa. Men det finns risk för ohälsa om livsvillkoren, den ekonomiska tryggheten och bemötandet upplevs vara bristfälliga, säger Nordlund-Spiby.

Särskilt personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är i riskgruppen för psykisk ohälsa i högre grad än andra. Likväl finns ett starkt samband mellan inlärningssvårigheter och psykisk ohälsa. Överlag rapporterar personer med funktionsnedsättningar sämre välbefinnande än den övriga befolkningen, och är mindre nöjda sina liv, visar statistiken.

Se människan bakom diagnosen Inom mentalvården finns inga specifika tjänster för personer med funktionsnedsättning, utan

20 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

den som behöver hjälp får ställa sig i samma kö med den övriga befolkningen. Att väntetiderna är långa eftersom det råder brist på psykoterapeuter är ett känt faktum – för att inte tala om terapeuter på svenska. Med tanke på svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning är det här ett särskilt allvarligt problem.

– Har man svårt att uttrycka sig är det mycket viktigt att få service på sitt modersmål eller på det sätt man kommunicerar, till exempel med hjälp av bilder eller tecken som stöd, säger Rut Nordlund-Spiby.

Vid sin privata mottagning i Tammerfors träffar psykoterapeut Virpi-Ilona Hongisto personer med varierande bakgrunder och diagnoser – personer med funktionsnedsättning utgör upp till hälften av hennes klienter. Utöver sig själv känner Hongisto bara till några få psykoterapeuter med mer omfattande erfarenhet av att jobba med målgruppen. Hon gissar att en bidragande orsak är att Har man svårt att uttrycka terapeututbildningen sig är det mycket viktigt inte erbjuder någon fördjupning i frågan, att få service på sitt modersmål. utan terapeuten måste skaffa erfarenheten på egen hand.

– Kännedomen om funktions­ned­sätt­ningar kunde vara bättre inom yrkeskåren. Utbild­ningen tar inte heller upp hur man ska bemöta de här människorna. Det kan finnas fördomar kring att vården för en person med funktionsnedsättning är mer komplicerad än för andra.

Det är omöjligt att veta allt om alla tillstånd, men det viktigaste är att bemöta klienterna som personer – att se människan bakom diagnosen, menar hon.

Hurdana mentalvårdstjänster en individ behöver beror på livsskedet. Därför måste olika terapiformer vara tillgängliga också för barn, anser Nordlund-Spiby.

– För barn med funktionsnedsättning finns det olika former av terapier och stöd, till exempel ridterapi, bildkonstterapi och musikterapi, lekterapi och neuropsykiatrisk coaching.

FILOSOF. Doktorand Nikolai Klix har nyligen jobbat som kultur­ sekreterare vid funktionshinderorganisationen Kynnys.

Alla talar om diskriminering Virpi-Ilona Hongisto berättar att alla hennes klienter med funktionsnedsättning förr eller senare tar upp frågan om diskriminering.

Att psykisk ohälsa förekommer så allmänt bland personer med funktionsnedsättning och så ofta förknippas med hinder i omgivningen och bristfälligt bemötande kan mycket väl kopplas till samhälleliga strukturella förhållanden, konstaterar Rut Nordlund-Spiby.

Doktorand Nikolai Klix vid Tammerfors universitet menar att diskriminerande strukturer sällan upprätthålls på grund av uttalad illvilja.

– Diskussionen om diskriminering kan ibland ge en uppfattning om att människor aktivt vill behandla andra orättvist. Men jag tror det främst handlar om inkompetens. Vi har länge haft ett samhälle där man inte haft verktyg för att ta olika slags kroppar i beaktande, säger Klix, som forskar i konceptet tolerans.

Goda avsikter till trots utsätts ändå den som konstant förväntas förklara sig om sina egenskaper och hitta lösningar för att klara vardagen för extra psykisk belastning.

– Jag hörde en gång en bra beskrivning – att en funktionsnedsättning är som en tilläggsskatt

som man hela tiden måste betala, medan andra slipper den, säger Klix.

Mer kunskap behövs I vårt individualistiska samhälle anses nycklarna till psykiskt välmående ofta ligga i individens händer. Och visst kan alla jobba med sin attityd och hitta tillfällig ångestlindring i andningsövningar, men det avlägsnar inte grund­problematiken: förändringar krävs på ett samhälleligt plan.

– Hur positiv du än är hjälper det inte dig att komma in i en oåtkomlig byggnad, konstaterar Virpi-Ilona Hongisto.

Enligt Nikolai Klix har den individualistiska kulturen sina fördelar – som att människor har bättre förutsättningar att förverkliga sig själva än tidigare. Men samtidigt finns ett stort tryck på att vi ska klara oss ensamma.

– Utgångspunkten, att vem som helst kan uppnå vad som helst så länge man vill och orkar är orimlig och krävande gentemot alla människor, också normfungerande, säger Klix.

En avgörande faktor på vägen till ökat psykiskt välbefinnande för alla stavas kunskap. På individnivå borde var och en lära sig att betrakta varandras olikheter med respekt, anser Rut Nordlund-Spiby.

– Vi måste läsa på om olika tillstånd för att förstå varför människor beter sig som de gör och kunna bemöta dem rätt. Särskilt de som jobbar med barn och unga behöver lära sig mer om olika funktionsnedsättningar. ●

Bättre samarbete mellan psykiatrin och omsorgen behövs Det finns ett stort behov av anpassade psykiatriska tjänster och stöd i vardagen för svensk­ språkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. För att utreda läget inom vården och omsorgen tillsatte FDUV:s styrelse en arbetsgrupp sommaren 2019.

Arbetsgruppens rapport lyfter fram att personer med intellektuell funktionsnedsättning löper minst två till tre gånger högre risk att utveckla psykisk ohälsa jämfört med den övriga befolkningen.

Man ringar in flera utmaningar när det gäller vården på svenska: Utmaningar i kartläggningen, diagnosticeringen och dokumentationen av psykisk ohälsa hos målgruppen. Psykiska besvär tolkas lätt som en del av funktionsnedsättningen. Målgruppen kan också ha svårt att själv berätta om sitt mående – därför är det viktigt att personalen följer med förändringar i beteendet.

Osäkerhet och okunskap inom bas- och specialsjukvården i Svenskfinland.

1.

2.

Ofta hänvisas personer med intellektuell funktionsnedsättning till omsorgen som inte har tillräckliga kunskaper inom psykiatri.

Brist på service och stöd för psykiskt välbefinnande på svenska. Bland annat kan en del boendelösningar och personalbrist påverka målgruppens psykiska hälsa negativt.

Tillgången till svenskspråkiga terapeuter är också bristfällig.

För att råda bot på utmaningarna behövs det mera samarbete mellan omsorgen och psykiatrin – ingendera kan ensamma bära ansvaret för psykiatrisk vård för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

FDUV-arbetsgruppens rapport och rekommendationer publiceras under sommaren. ●

3.

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 21

PSYKISK HÄLSA

Att leva med schizofreni

Från kaos till framtidstro Ångest, beteendestörningar och självmordstankar – på grund av psykiska ohälsa har Alecia Strengell och hennes familj genomgått svåra kriser. Efter många turbulenta år har rätt diagnos gett klarhet i tillvaron.

Text: Matilda Hemnell

alecia strengell, 28 år, har kämpat med psykisk ohälsa i 15 år. Under den här tiden har hon hunnit vistas på olika boenden, blivit utslängd och varit intagen på flera ställen.

På grund av beteendestörningar i tonåren kunde Alecia inte bo hemma, då familjen med ansvar för fyra andra barn inte fick tillräckligt med avlastning. Samtidigt fanns det inget boende som ville ta emot henne, trots att familjen hade ett domstolsbeslut om att kommunen ska ordna saken.

Turerna har varit kaotiska och fört Alecia bland annat till Kårkullas vårdhem, till den psykiatriska enheten Roparnäs vid Vasa centralsjukhus och slutligen tillbaka hem igen.

Självmordstankarna har varit en ständig följeslagare längs med åren.

– Förr mådde jag dåligt och hade ångest varje dag. Ibland undrar jag var jag skulle vara i dag om jag inte hade fått hjälp. Säkert i fängelse, säger Alecia.

Men så kom en vänd­punkt. Efter år av förvirring fick Alecia slutligen en diagnos som förklarade mycket av hennes känslor och beteende.

– Jag har schizofreni. Det är orsaken till all rumba vi har varit med om, säger Alecia, som vet att rätt medicinering är den främsta orsaken till att hon i dag mår så mycket bättre.

Allt härleddes till diagnosen FAS Alecia är adopterad från Ryssland och fick som 11-åring diagnosen FAS, fetalt alkoholsyndrom, som i hennes fall innebär bland annat en intellektuell funktionsnedsättning, tvångshandlingar och koncentrationssvårigheter.

Eftersom hon hade diagnosen härleddes allt till den och det var svårt att få rätt slags hjälp, anser mamma Kerstin Strengell.

– Men nu har man svängt på det så att man ser schizofrenin som grundproblemet, säger

22 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

Kerstin.

Hon betonar hur viktigt det är att den diagnos som vållar störst problem ska sättas i fokus, inte den som man har fått först.

Kerstin efterlyser bättre samarbete mellan olika instanser och hoppas att omsorgen skulle bli mindre diagnosfixerad. Hon jämför med läget för personer med Downs syndrom som lätt placeras i ett och samma fack. I stället borde man alltid se de individuella utmaningarna och resurserna.

Människan är som vädret Efter att i några år ha bott i föräldrahemmet och anpassat sig till livet med rätt medicinering är det så småningom dags för Alecia att stå på egna ben.

De olika pusselbitarna i livet har börjat falla på plats. Ett eget Man ska njuta av varje hem hägrar i Jakobstad stund då man mår bra, och Alecia stortrivs med sitt jobb på under­ hur lång eller kort stund det leveran­törsfabriken Prevex, där hennes be- än är. hov beaktas. Eftersom den starka medicineringen gör morgnarna svåra kan hon börja jobba först senare på dagen.

Alecia är hoppfull inför framtiden.

– Det känns som att det går åt rätt håll. Snart ska ja flytta och få börja leva som jag vill och det ser jag fram emot.

Hon har en hälsning till andra som är i en kris eller mår dåligt: – Man måste tänka att människan är som vädret, det finns ledset eller argt väder och det JUSTIN BIEBER-FAN. finns glatt väder. Och man ska njuta av varje Alecia Strengell älskar att stund då man mår bra, hur lång eller kort stund titta på Youtube-videor det än är. • om hennes idol.

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 23

Att leva med schizofreni

Jonah flydde från sig själv med droger

24 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

PSYKISK HÄLSA Jonah Bogle har alltid känt sig udda – en homosexuell man med ”fel” politiska åsikter och ”fel” religion. Han diagnostiserades med paranoid schizofreni när han var 18 år. När Jonah flyttade till Finland tillkom ytterligare ett problem när han sökte vård: det svenska språket.

Text och foto: Helena Forsgård

jonah bogle, 39 år, har en lång resa bakom sig – både fysiskt och mentalt. Han föddes i Tyskland och han har bott i flera länder som Schweiz och Israel innan han kom till Åbo.

– Det är inte lätt att få rätt vård när man är drabbad av psykisk ohälsa, men det blir ännu svårare om man söker vård på minoritetens språk, säger han.

Han har alltid känt sig socialt utsatt.

– Det var mycket som var fel. Min bakgrund — jag kom från en arbetarklassfamilj medan de flesta klasskamrater Det är inte lätt att få rätt hade akademiskt utbilvård när man är drabbad dade föräldrar — och av psykisk ohälsa, men det blir mina politiska åsikter.

Jag var för radikal i den ännu svårare på minoritetens konservativa sydtyska språk. byn. Jag blev mobbad och utstött, säger han.

Senare kom han ut som homosexuell och konverterade till judendomen.

– Det har inte underlättat när jag sökt vård.

Jag har ofta känt att jag inte blivit tagen på allvar.

Det sägs att inställningen till homosexuella blivit mycket bättre, men det betyder inte att den är bra, långt därifrån.

Prisar klubbverksamheten Nu bor Jonah på Åland och drömmer om att kunna bygga på sina akademiska examina med en doktorsgrad i judaistik.

Svenskan blev ett avgörande skäl till att Jonah flyttade till Åland.

– Jag vill bli delaktig i samhället där jag bor och det har jag större möjligheter till på Åland.

Jag har byggt upp ett bra nätverk här som fångar upp mig om jag faller och vill stanna.

Jonah sitter i styrelsen för Ålands Fountain­ house Pelaren, ett klubbhus för personer med psykisk ohälsa, och anser att gemenskapen som han upplevt där har räddat hans liv.

– Dessutom har jag blivit något av en expert på min egen sjukdom. Jag känner igen tecknen om den är på väg att förvärras och min inställning har förändrats. Jag förväntar mig inte längre att bli serverad dunderpiller eller färdiga vårdlösningar, utan inser att jag har ett eget ansvar för hur jag hanterar min sjukdom.

Men jag medicinerar fortfarande.

För närvarande klarar han sig med en sort och har regelbunden kontakt en gång i månaden med den öppna psykiatrivården.

HOPP EFTER MÅNGA UTMANINGAR. Trots många svårigheter lyckades Jonah Bogle slutföra akademiska studier i konst, teatervetenskap och judaistik, och drömmer nu om att inleda doktorandstudier.

Flydde från problemen Jonah försökte fly från sina problem, dels genom att flytta, dels genom att ta droger som heroin ”som gjorde att det blev stilla i huvudet”.

– Men jag blev snabbt fast i beroendet.

Han sökte vård och fick flera olika diagnoser som depression och tvångsbeteende. Kring år 2000 var Jonah inlagd på sjukhus i ett halvt år.

Medicinerna hjälpte inte, och drogberoendet fortsatte. Sedermera fick han diagnosen paranoid schizofreni.

– Det blev en förbättring när jag fick rätt diagnos och därmed rätt medicinering.

När han träffade en finländsk man, som blev hans partner, flyttade han till Åbo och 2019 blev han finländsk medborgare. Men i Åbo blev språket ett problem, eftersom han hade valt att lära sig svenska.

Vill hjälpa andra Jonah har valt att vara öppen med sin situation och har utbildat sig till erfarenhetsexpert för att kunna föreläsa exempelvis i skolor.

– För mig räcker det om jag kan nå ut till en enda person som mår dåligt, och visa på en väg till ett friskare liv. Det är svårt att i efterskott säga hur mitt liv skulle ha sett ut om jag fått rätt diagnos och rätt hjälp från början. Men jag tror att jag i alla fall skulle ha sluppit undan drogberoendet, som tog många år av mitt liv, säger han. •

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 25

KOLUMN

Pinja Eskola

Skribenten är aktivist och medianom- och sexologstuderande som driver bloggen Kynäniekan salaiset mietteet.

Psykvården glömmer bort människor med funktionsnedsättning Kan en person med funktionsnedsättning lida av psykisk ohälsa – också sådan som inte är förknippad med människans diagnos? Självklart.

Men samhället verkar inte vara av samma åsikt.

Människor med fysiska och kognitiva svårigheter är inte immuna för psykisk ohälsa, tvärtom: många funktionsnedsättningar, så som CP-skada, kan utsätta personen för psykiska besvär. Det här var inget som berättades för mig i min ungdom.

Man satsade stort på min fysiska rehabilitering, men det var ingen som frågade om jag skulle känna för att prata med någon.

När jag säger att funktionsnedsättningar kan utsätta en för psykisk ohälsa menar jag inte att människor med nedsatt funktionsförmåga skulle ha ett sämre liv. Men skadans inverkan på hjärnans funktion och kroppens begränsningar i kombination med samhälleliga attityder och byråkrati kan leda till depression och ångest.

Därtill har personer med funktionsnedsättning samma bekymmer i sina personliga liv som resten av befolkningen.

Många terapimottagningar är otillgängliga.

Flera gånger har det varit svårt för mig att ta mig fram med elektrisk rullstol i de pyttesmå utrymmena. Men det mest oroande är när personer med funktionsnedsättning inte får den vård de behöver. Jag känner till fall där personer uppsökt vård på grund av självskadebeteende, men inte tagits in på avdelning, eftersom utrymmena inte varit tillgängliga. Inte undra på att man då känner sig otrygg och uppgiven. Att tillgänglighetsfrågor inte togs i beaktande förr i tiden är förståeligt, men är inte hälsovården det första stället som borde få pengar för att byggas om?

Det förekommer också brister i bemötande: en del vårdproffs låter helt bli att lyssna på rehabiliteringsklienten. Det finns fall där människor uppsökt vård, och illamåendet förklarats med att det hör till diagnosen. En person med funktionsnedsättning är ändå expert på sin egen kropp och sin funktionsförmåga. Hen vet när

26 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

kroppen fungerar som det ska och vad som är otypiskt. Att man inte lyssnar på klientens egen erfarenhet kan leda till att personen inte nödvändigtvis vågar lätta på sitt hjärta på rätt sätt. Tillgänglighet handlar alltså inte bara om att avlägsna fysiska hinder, utan också om attitydförändring.

Forskning visar att psykets välmående påverkar kroppen. Det här framhävs hos klienter inom neurologisk rehabilitering. När jag upplever stress och ångest kan det ta sig i uttryck som muskelspänningar i min kropp. Vi måste känna igen att kroppen och sinnet påverkar varandra – men samtidigt vara medvetna om att kopplingen inte alltid är så enkel. Mina spänningar blir inte bättre av samtalshjälp, och god fysioterapi kan inte bota depressionen.

Under mitt Mina spänningar senaste rehabili­ blir inte bättre ter­i ngssamtal lät läkaren förstå att av samtalshjälp, och god psykoterapi kunde fysioterapi kan inte bota vara nyckeln till mina kroppsliga depressionen. besvär – att vi ska fokusera på ett hälso­ problem i sänder, och då behövs inte lika många besök hos fysioterapeuten. Jag fick tårar i ögonen. Att minska på fysioterapi på bekostnad av mentalvårdstjänster är inte en lösning. För att må bra måste en person med funktionsnedsättning förses med både fysisk och psykisk rehabilitering.

Mentalvårdstjänsterna är otillgängliga och det råder en skriande brist på resurser. Det är ett faktum som vi med funktionsnedsättning lider mest av. För att vi ska kunna leva ett jämlikt och balanserat liv måste det bli en ändring på det här. •

PSYKISK HÄLSA

Minskad mobbning och rasism när barn lär sig känslomässiga färdigheter i skolan Under två läsårs tid har en handfull Helsingforsskolor testat att ha känslo­ mässiga färdigheter som ett ämne i grundskolan inom ramen för projektet Vi-skolan. Försöket har visat att då barn lärt sig att förstå sina egna och andras känslor har bland annat rasismen och mobbningen minskat.

Text: Jenni von Frenckell • Bild: Helsingfors stad

projektet vi-skolan (på finska Me-koulu) startades för att utveckla sätt som förebygger och minskar marginaliseringen bland barn och unga i grundskolorna i Helsingfors. Tre grundskolor med barn i årskurserna 1–9 deltog i det projekt som startade år 2018. Resultaten var entydigt positiva.

– Barnens koncentrationsförmåga förbättrades och trivseln i klasserna ökade. Rasism, mobbning och aggression minskade klart. Barnens sociala färdigheter stärktes och de lärde sig att samarbeta bättre och hitta sina starka sidor, beskriver utvecklingsplanerare Sini Enqvist.

De yngsta barnen övar sig genom lek, medan man med äldre elever kan man diskutera mer invecklade ämnen som jämställdhet, mobbning och känslor.

Förutom skolan har också föräldrarna en viktig roll i utvecklingen av känslomässiga färdigheter, påminner Enqvist.

– Vi har också engagerat föräldrarna genom att ta med dem i projektet, och de har upplevt ämnet som viktigt. Många barn har utmaningar med att hantera sina känslor. Tyvärr försvårade coronapandemin samarbetet med hemmen.

Under testperioden deltog projektledarna själva aktivt i skolvardagen. Idén var att påverka och utveckla skolverksamheten inifrån, genom att de själva demonstrerade exempel åt barnen. Enqvist har planerat och hållit lektioner, och har också fungerat som handledare för skokänslomässiga lans lärare och personal. färdigheter i – Vi hoppas förstås att lektioskolan. Under leknerna blir en bestående del av tionerna om känsloskolvardagen och skolans strukmässiga färdigheter tur. Lektionernas innehåll varierar övar sig barnen på enligt barnens ålder och gruppens känslor, samspel och kommunikation. behov. Men oberoende av ålder har Ämnen som tas upp alla nytta av goda sociala färdigheär kompisrelationer, ter, menar Sini Enqvist. empatiförmåga, att känna igen egna och andras känslor och acceptera olikheter. Barnen lär sig också att samarbeta bättre, lösa konflikter och att visa respekt mot varandra.

En fråga om pengar Enqvist menar att det här med känslomässiga färdigheter i skolan egentligen inte är något nytt. Avsikten att stärka barnens förståelse för sig själva och andra har redan

MED I ELEVERNAS VAR­ DAG. Sini Enqvist besöker skolor i Helsingfors för att lära barn att förstå sina känslor.

länge varit en del av skolvardagen.

– Utmaningen är att det inte är ett separat ämne och det finns ingen egen lektionstid reserverad för temat.

Det innebär att lärarna inte riktigt har tid för det. Det borde absolut finnas öronmärkt tid för att behandla känslomässiga färdigheter, men tyvärr är det också en fråga om pengar, säger Enqvist.

Vi-skolan-projektet tar slut i maj. Hur skolorna och Helsingfors stad fortsätter med att lära ut känslomässiga färdigheter ännu oklart. Flera skolor kartlägger nu olika alternativ, säger Sini Enqvist.

– Viljan finns, men det praktiska är knepigt. Den feedback vi fått har varit väldigt positiv. Lärarna är nöjda över att ha tid för de här frågorna och över att kunna umgås med eleverna utan brådska. Eleverna i sin tur tycker om de lekfulla lektionerna med funktionella övningar. •

Varför lära ut känslomässiga färdigheter åt barn?

• Att öva sig på känslomässiga färdigheter förebygger mobbning, rasism, konflikter, ensamhet och marginalisering.

• Barnen får en möjlighet att öva sig i en trygg miljö med en bekant vuxen.

• Att ta med familjerna förbättrar samarbetet mellan hemmet och skolan, och ökar föräldrarnas delaktighet.

• Barnen blir bättre på att reglera sina egna känslor, lugna ner sig själva och lösa konflikter med varandra.

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 27

PÅ JOBBET

VI TRÄFFAR PERSONER MED INTRESSANTA UPPDRAG INOM FUNKTIONSHINDERFÄLTET

”Inte billigare för samhället att låsa in oss med funktions­nedsättning” Stina Österbro tröttnade att leva på arbetslöshetsersättning och det oengagemang som samhället visar gentemot att sysselsätta personer med funktionsnedsättning. Hon startade företaget Maskrosstina, där hon omvandlar tuffa upplevelser till erfarenhetsexpertis som kan hjälpa andra.

Text: Mikaela Remes ∙ Bild: Privat

Företagare tack vare uppmuntran från där jag låter eleverna provköra med rullstol närstående längs en bana.

I och med att jag tillhör riskgruppen har jag Jag har varit med om ganska mycket.

Jag är född med ryggmärgsskada och har inte vågat vara lika aktiv under pandemin, och varit rullstolsburen sedan jag var sex år gammal. mycket som varit inbokat har inhiberats på grund Därtill är jag anhörig till alkoholmissbrukare av coronarestriktionerna. Men jag har använt och har i övrigt haft missbrukare runt mig en tiden till studier och gör nu online-föreläsningar. stor del av mitt liv.

Som bäst håller jag på med slutstudierna till Som yngre fick jag några sommarvikariat, företagarexamen, och ska börja utbilda mig och jobbade sedan på till mental coach för att i kontor och med äldre mot framtiden kunna erbjuda flitpeng. Men trots att jag samtalstjänst. Inför hösDet finns mycket att är välutbildad lyckades ten finns en hel del nytt jag inte hitta jobb. Jag inplanerat. göra här i samhället som blev helt enkelt utled på erfarenhetsexperter kan situationen. I min omViktigt med frågor kring hjälpa till med. bemötande givning fanns människor som puffade på mig, och Kunder brukar säga att de hör om till sist tog jag ut steget till saker som de aldrig tidiatt bli företagare.

Först utbildade jag mig till erfarenhetsexpert gare tänkt på – till exempel att det inte är lätt genom att gå en kurs på Vasa centralsjukhus. att komma in i en byggnad med rullstol, eller Företaget Maskrosstina grundade jag för cirka parkera överallt så att man får ut rullstolen.

1,5 år sedan – dock känner jag att jag fortfarande Inom sjukvården och skolorna är det värdefullt med information om funktionsnedsättning, likaså är i startgroparna.

Innan coronaepidemin slog till föreläste jag kan byggfirmor och serviceföretag behöva råd en hel del för pensionärsgrupper och personer då man ska bygga ramper eller en invatoalett. med funktionsnedsättning. Jag gjort skolbesök, Servicebranschen vet inte riktigt hur man

”

”

28 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

erfarenhetsexpert En erfarenhetsexpert har personlig erfarenhet av utmaningar i livet, exempelvis i form av sjukdom, funktionsnedsättning eller som en närstående.

Genom att dela med sig vardagserfarenheter - hur man tagit sig vidare i kämpiga situationer och hurdant stöd som behövs - kan erfarenhetsexperter bidra med värdefullt kamratstöd, vara med och forma tjänster eller utbilda dem som jobbar med målgruppen. Erfarenhetsexperter genomgår ofta en erfarenhetsexpertutbildning.

VÄNTAR PÅ HÖSTEN. Under coronatiden har Stina Österbro koncentrerat sig på vidareutbildning, men hoppas kunna återuppta föreläsningarna.

Stina Österbro ålder: 44 ort: Korsnäs familj: Mamma, två syskon och två katter. utbildning: Utbildad merkonom och tradenom, erfarenhetsexperutbildning. jobbar som: Erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa och funktionsnedsättning genom företaget Maskrosstina. hobbyer: Resor och att röra sig i naturen.

borde bemöta en person med funktionsnedsättning, speciellt om man har sällskap, så som en personlig assistent. Det klassiska är att titta och prata med den personliga assistenten i stället för människan själv.

Jag tycker det är viktigt att lyfta fram frågan om bemötande, och attityderna kring sysselsättning. Jag tror inte det blir billigare i längden att samhället låser in oss personer med funktionsnedsättning.

Det finns mycket att göra här i samhället som jag ser att erfarenhetsexperter kan hjälpa till med. Många tror mera på en erfarenhetsexpert än på en person som suttit på skolbänken. Jag har lyckats använda mina erfarenheter till min styrka och tar mig upp trots svåra situationer, som en maskros – därav namnet på företaget.

”

Börja med att testa själv Jag vill sporra personer med funktionshinder till ett självständigt liv. Innan man förlitar sig på hjälp kan man prova på själv. Jag vill uppmuntra människor att vara aktiva i samhället: resa, fara ut i naturen och gå på restaurang – inte låsa in sig inom hemmets fyra väggar.

Jag har själv haft en familj som puffat mig ut i världen. Därför vill jag också nå ut till dem som är närstående, släkt, vänner och grannar till personer med funktionsnedsättning, och uppmana dem att erbjuda hjälp och gå ut med personen på en promenad eller på restaurang.

Man mår bra av att också umgås med andra och det är a och o att ha folk runt sig som peppar en.

Man ska inte skämmas för att man har en funktionsnedsättning och inte vara rädd för att ta kontakt med folk. Själv började jag med samtalsterapi i vuxen ålder, det har gett mig bättre själförtroende och självkänsla. Skäms inte för att söka professionell hjälp. ●

Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 29

LÄTTLÄST

Har du varit snäll mot dig själv idag?

Text: Mikaela Remes ∙ Bild: Shutterstock / Biscotto Design

Det här numret av tidningen handlar om psykisk hälsa.

Psykisk hälsa betyder att vi mår bra och känner att vi orkar i vardagen.

När vi mår bra är vi nöjda med oss själva och nöjda med de saker som vi får göra i vardagen.

När vi har en dålig dag så vågar vi tala om det med andra människor, och vi kan be om hjälp och stöd.

En sak som hjälper oss att må bättre är något som kallas självmedkänsla.

Självmedkänsla betyder att man är lika snäll mot sig själv som man är mot någon annan som man bryr sig om.

Man kan också beskriva självmedkänsla som att man är sin egen bästa vän.

Det är lätt att kritisera sig själv Vi har ofta lätt för att vara snälla och förstående mot en vän, men det kan vara svårare att vara snäll mot sig själv.

Om man har svårt med självmedkänsla är man ofta kritisk mot sig själv.

Ibland märker vi inte ens hur vi kritiserar oss själva.

Vi kanske tänker så här när vi misslyckas: Hur kunde jag vara så dum?

Varför förstod jag inte att man inte ska göra så?

Jag lär mig aldrig!

Ibland oroar vi oss för framtiden och funderar på om andra talar illa om oss.

Den som har svårt att vara snäll med sig själv kan oftare känna sig stressad eller har ångest.

Vi kan också tro att vi är själviska om vi försöker vara snälla mot oss själva.

Men det är nästan tvärtom.

När man lyckas vara snäll mot sig själv mår man bättre, och då är det också lättare att vara snäll mot andra.

Vi kan öva oss på självmedkänsla Alla kan öva sig på att vara snälla mot sig själva.

Man kan börja med att fundera: hur tar jag hand om mig själv i vardagen?

Man mår bra av att göra saker som gör en glad.

Man kan till exempel lyssna på skön musik eller gå till en plats där man känner sig trygg.

Det är också viktigt att tänka på: Hur känner jag mig just nu?

Vad tänker jag om mig själv?

Skulle jag säga sådana saker till någon annan?

Vi kan påminna oss om att vara stolta när vi lyckas med något.

Vi kan också försöka komma ihåg att vi gör många bra saker varje dag.

Ibland händer det att vi beter oss dåligt och känner skam och skuld för det.

Det är normalt att känna ångest i en jobbig situation.

Då kan vi tänka på att vi har klarat oss igenom jobbiga känslor tidigare.

Vi kommer att klara oss också den här gången.

Källa: Psykolog och psykoterapeut Monica Ålgars samt Kehitysvammaisten Tukiliitto ry:s lättlästa guide om psykiskt välmående, Hyvällä mielellä.

30 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

Shutterstock / Pixel-Shot

Kommunalvalet 2021 Förhandsröstning 26.5–8.6.2021 Valdagen är söndagen 13.6.2021 Läs mer om valet på ▸ www.lattlast.fi

I juni blir det kommunalval Kommunalvalet skulle ordnas redan i april, men valet flyttades till 13 juni på grund av coronaviruset.

Snart är det äntligen dags att rösta!

Varför är det viktigt att rösta i kommunalvalet?

När du röstar i kommunalvalet är du med och påverkar vem som bestämmer om våra gemensamma saker i kommunerna.

Finland delas in i kommuner, som har rätt att bestämma själv om många viktiga frågor.

Kommunerna bestämmer till exempel om olika slags service, som skola och fritidsaktiviteter.

Invånarna betalar skatt till kommunen och med de pengarna betalar kommunen servicen.

I kommunen är det fullmäktige som bestämmer om kommunens verksamhet och hur pengarna används.

När du röstar i kommunalvalet, är du med och bestämmer vem som sitter i fullmäktige.

Vem får rösta?

Du får rösta i kommunalvalet om du är över 18 år och bor i en kommun i Finland.

Om du har rösträtt i kommunalvalet har du fått ett meddelande per post eller elektroniskt.

Där står var du kan rösta på valdagen.

Vem kan du rösta på?

I kommunalvalet kan du rösta på en kandidat som ställer upp i din egen kommun.

Varje kandidat har ett eget kandidatnummer.

Du kan läsa om kandidaterna till exempel via tidningar, tv och internet.

Alla bestämmer själv om de vill rösta, och vem de röstar på.

Hur går det till?

Du kan rösta på valdagen, eller under förhandsröstningen.

Man kan förhandsrösta till exempel i många ämbetshus och bibliotek.

Ta med dig ett identitetsbevis när du går för att rösta, till exempel ditt pass, personkort eller körkort.

Så här röstar vi i coronatider: • Håll ett avstånd på 2 meter till andra människor.

• Se till att ha god handhygien.

Använd handdesinfektionsmedel.

• Använd munskydd eller ansiktsskydd inne i vallokalen, och följ valfunktionärens anvisningar.

• Använd pennor och papper enligt anvisningar.

Du kan ta med dig egen penna om du vill.

Coronasituationen kan vara olika i olika delar av landet.

Följ informationen som ges i din hemkommun.

Källa: Justitieministeriets lättlästa broschyr om kommunalvalet Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 31

KULTURSIDORNA

Shutterstock - FrameStockFootages

Borde en karaktär med funktionsnedsättning spelas av en person med funktionsnedsättning?

I den internationella konstbranschen höjs röster för att film- och tvkaraktärer med funktionsnedsättning borde spelas av personer inom målgruppen. I Finland är man överens om att scenkonsten behöver lyfta fram underrepresenterade grupper.

Text: Eva Lamppu

frågan lyfts fram bland annat av skå­despelaren och mångfaldsaktivisten Samantha Renke i en kolumn i den brittiska upplagan av Metro. Renke beskriver hur bra det känns att överhuvudtaget se en filmkaraktär i rullstol, eftersom liknande roller är så sällsynta.

Hon anser det vara viktigt att också skådespelaren i fråga har funktionsnedsättning, eftersom det hon kallar en autentisk representation bidrar till att normalisera funktionsnedsättningar.

Det betyder också arbetstillfällen för en underrepresenterad grupp skådespelare.

32 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

Liisa Blad, ordförande för Finlands svenska skådespelarförbund, säger att debatten är viktig. Det gäller bland annat att identifiera hur man ska kunna förmedla en mångfacetterad bild av en funktionsnedsättning på ett respektfullt och rättvist sätt.

– Som skådespelare frågar jag mig om jag överhuvudtaget kan veta hur livet är till exempel för en person inom autismspektret. Jag kan föreställa mig, men det som kommer fram är antagligen mina fördomar om sådana personer och research som baserar sig

på kroppsmanér. Jag får inte in djupet i karaktären på ett rättvist sätt, säger Blad.

Enligt Blad kan bara en skådespelare med erfarenhet av en funktionsnedsättning få in djupet på rätt sätt och dessutom undvika att stärka stereotypiska uppfattningar om funktionsnedsättningar.

– Finns en sådan person inte tillgänglig behövs omfattande research och samarbete för att klara av att bemästra rollen. Redan när filmen skrivs behöver teamet ta i beaktande vad som gör karaktären rättvisa, säger Blad.

Steg för steg mot mångfald Också Aune Kallinen, professor i skådespelarkonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors, har full förståelse för kravet att se personer med funktionsnedsättning i sådana roller, med tanke på det stora antalet befolkningsgrupper som aldrig fått synas på teaterscenerna.

– Jag delar en önskan om en framtid där skådespelare representerar många olika minoriteter och alla slags män­ niskoliv. I en sådan framtid ser frågan om vem som får spela vem annorlunda ut, säger Kallinen.

Både Blad och Kallinen understryker den skriande bristen på mångfald inom scenkonsten idag. Rollerna och arbetsmöjligheterna för skådespelare med funktionsnedsättning är få i världen och i Finland. Likaså finns det få utbildade skådespelare med funktionsnedsättning.

En pionjär som arbetat med och lyft fram scenkonstnärer med funktionsnedsättning i Finland är åtskilligt prisbelönta DuvTeatern. Ett annat exempel är Teater Totti som arbetar på teckenspråk.

– Vi jobbar konstant för att vi i framtiden inte ska höja på ögonbrynen när Hamlet kliver in på scenen med ett hjälpmedel, säger Blad.

Då blir konsten också intressantare På Teaterhögskolan arbetar Kallinen för sin del med att främja tillgänglighet i praktiken och möjliggöra studier och arbete för alla olika slags människor.

– Det gäller undervisningen och bland annat urvalsprocessen. Hur kan vi bli mera medvetna om våra fördomar, vilka faktorer vi uppskattar och ifrågasätta dem, frågar sig professorn.

Personer med funktionsnedsättning

har rätt till individuella arrangemang och assistans under urvalsprovet vid behov.

– Man kan alltid variera uppgifterna.

Vi hittar ett sätt att delta och ut­trycka sig också fysiskt för alla, säger Kallinen.

Den kanske svåraste frågan för Kallinen är hur skolan ska kunna locka till sig studerande med så mångsidiga bakgrunder som möjligt. Enligt henne behövs ökad medvetenhet bland allmänheten att skådespelaryrket är en möjlighet också för människor från underrepresenterade minoriteter. Det i sin tur kräver samarbete med teatrar som DuvTeatern, samt skolor och tredje sektorn.

– Det är det vi behöver allra mest, för ökad jämställdhet, men också för att kunna berätta olika slags historier och överhuvudtaget göra mera intressant konst, säger Kallinen. ●

Se prisbelönta filmer om funktionsvariation flera av årets oscars­nominerade fil­mer handlar om variationer i funktions­ förmåga. Många av dem kan ses via streamingtjänster – här följer några goda orsaker att bänka sig i soffan.

SOUND OF METAL Filmen Sound of Metal handlar om rock­trummisen Ruben som förlorar sin hörsel. Han turnerar runt USA med flickvännen Lou i en musikgrupp som spelar intensiv och högljudd musik, då han plötsligt känner smärtsamt ringande i öronen.

Rädslan och desperationen över det nya tillståndet får honom att tro att han aldrig mer kommer att kunna spela trummor.

Dramat vann två Oscars – för bästa klipp och bästa ljud.

Regissör Darius Marders, i huvudrollerna Riz Ahmed och Olivia Cooke.

Filmen kan ses via tjänsten Prime Video.

CRIP CAMP: A DISABILITY REVOLUTION Ett sommarläger svetsar samman en grupp tonåringar med funktionsnedsätningar och skapar en ny rörelse som banar väg för jämlikhet i 1970-talets USA. Barack och Michelle Obama är exe­k u­t iva producenter för den här Oscars­­­n ominerade dokumentären om gräsrotsaktivism, som också fick priset som publikens favorit på Sundance-filmfestivalen.

Filmen kan ses på Netflix.

MADDY THE MODEL Dokumentär om australiska Madeline Stuart, some-stjärnan med Downs syndrom som strålade på mode­veckan i New York år 2015. Samtidigt som medier­ nas intresse väcks bryts tabun i modebranschen och Maddys drömmar börjar uppfyllas. Dokumentären följer Maddys liv i fyra år.

Filmen kan ses på Yle Arenan. ● Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 33

noterat Otto Ilmonen vald till Kårkullas nya samkommunsdirektör Valet gjordes i samband med Kårkullas samkommunfullmäktigemöte den 7 maj.

Otto Ilmonen har jobbat i nio år som planerings- och utvecklingschef vid Åbo Akademi. Han har även varit social- och hälsovårdsdirektör vid Pargas stad och bildningschef i Korpo.

En av hans viktigaste uppgifter blir att jobba kring Kårkullas roll efter vårdreformen, för att servicen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning ska garanteras.

Kårkulla samkommun är en ledande producent av social- och välfärdstjänster i Svenskfinland.

Ilmonen efterträder Sofia Ulfstedt som avgick från sin tjänst i februari 2021. Kårkulla har länge tampats med en ledarskapskris, som präglades av en konflikt mellan samkommunsdirektören och delar av samkommunsstyrelsen. Även personalen hade uttryckt missnöje med ledarskapet vid Kårkulla. •

Faktura för

2021

Hej på dig privata prenumerant, dags att betala årsprenumerationen för FUNK.!

Vi skickar ingen skild prenumerationsfaktura och ber dig därför vänligen att använda uppgifterna nedan för att betala din prenumeration för år 2021.

Fakturan gäller endast FUNK.:s privata prenumeranter – alltså inte dig som är medlem i FMA, FDUV, FSS, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundets föreningar.

Vid frågor kontakta redaktionen: redaktion@funk.fi eller 044 555 4388.

Tack för ditt stöd!

34 • Funktionsrätt i samarbete • 2/2021

FÖRENINGSHJÄLTEN

”Det kommer att bli lite svårt att återgå till det tidigare” I ett års tid har Fredrica Degerth fått använda hela sin kreativitet för att ta fram coronasäkert program för medlemmarna vid föreningen DUV Västnyland. Det har gett upphov till en turnerande kioskbil, högtidsfirande på YouTube och otaliga promenader.

1. Hej Fredrica! Vem är du och vad gör du?

Jag är huvudansvarig fritidsledare och håller i trådarna för evenemang vid DUV Västnyland. Många av våra medlemmar finns vid Kårkullas och stadens boendeenheter i Ekenäs, men vi har också medlemmar i Karis och Hangö.

I normala fall handlar mycket om umgänge och att skapa meningsfull fritid – det är allt från kaffedrickande och bingo till sportande, som simning, frisbeegolf och bowling.

2. Hur har verksamheten sett ut under coronavåren?

När vi inte haft möjlighet att samlas fysiskt har vi åkt till boendena och träffat människor enskilt. DUV Västnyland har egen YouTube-kanal där vi firat högtider, till exempel med påskpyssel och julfest. Igår hade vi skivråd på ett av boendena, vi åt hembakad bulla och drack kaffe och dansade ute på gården. Så har det förstås blivit mycket promenad.

Vi har också haft kioskbil varannan vecka. Bilen åker till boendena med lite helggodis och läsk. Den har varit behändig, då brukarna inte haft möjlighet att gå till affären.

3. Hur har medlemmarna tagit emot ersättande programmet?

Det är uppskattat, det märks. Många har varit tvungna att sitta hemma dygnet runt, och inte haft möjlighet att gå på jobb. Det blir väldigt långtråkigt.

Mest synd är det att folk inte kan träffas och umgås tillsammans. Kryssningar och utfärder har fallit bort, det kan man inte riktigt hitta alternativ till. Men vi breddar på utbudet och försöker hitta på nya saker.

4. Hur har det varit för er som ska hitta på aktiviteter?

Förra våren fick man nog ta sig en funderare kring hur vi ska lägga upp programmet. Men jag är en envis typ – när något blir krångligt blir jag bara mer kreativ och tänker att nu måste vi bara ge oss in på det här.

Nu känns det som om man lärt sig att tänka annorlunda.

Mycket går ändå att ordna.

5. Ser du fram emot ett "normalläge"?

Det kommer nog att bli lite svårt att gå tillbaka till det tidigare.

Man har insett att saker kan göras i små grupper och evenemang kan ordnas på boenden.

Men jag hoppas nog att läget skulle lätta till hösten. Man vill ju ha tillbaka utflykterna, och att gå ut och äta. En del medlemmar som varit aktiva med sådant, som just nu inte deltar i verksamheten, och vi saknar dem.

6. Hur började du jobba för DUV Västnyland?

Jag har en bror med funktionsvariation och har hjälpt till i verksamheten med min syster och mamma redan som barn. Då jag själv fått två barn med specialbehov har jag insett hur viktigt det är att få vara en del av samhället.

När jag erbjöds jobbet vid DUV Västnyland kände jag att det absolut är min grej. Mera gratis glädje får man inte. När man åker på jobb blir det alltid fina minnen. Det känns inte ens som jobb, egentligen. ● text: mikaela remes • bild: privat

Fredrica Degerth Ålder: 42 Bor i: Ekenäs Jobbar som: Huvudansvarig fritidsledare vid föreningen DUV Västnyland, som ordnar kultur- och fritidsverksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Känd för: Fredrica är en riktig eldsjäl, en primus motor som hittar på mångsidigt program och ser möjligheter i stället för hinder. Inte ens restriktionerna satte stopp för hennes kreativitet, berättar Matilda Hemnell, informatör vid FDUV.

På den här spalten träffar vi personer som gör ett värdefullt jobb bland SAMS medlemsförbund. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktion@funk.fi Funktionsrätt i samarbete • 2/2021 • 35

händelsekalendern sommaren/hösten 2021

Händelsekalendern finns också på webben: ▸ samsnet.fi/handelsekalender

På grund av coronaläget kan det bli ändringar i evenemangen. Kontrollera detaljer med arrangörerna.

MAJ

25.5, 1.6 & 8.6 kl. 18–20 digitalt SAMS digitala väncirkel med fokus på psykiskt välbefinnande Kom med i en digital väncirkel! Väncirkeln består av 5–10 personer som träffas på distans ungefär en gång i månaden. I väncirkeln får du dela med dig av dina erfarenheter med andra, få kamratstöd och samtidigt öka ditt psykiska välbefinnande. Vi ordnar tre utbildningar på distans för dem som är intresserade.

Läs mer om SAMS vänverksamhet: ▸ samsnet.fi/fritid

SEPTEMBER

Nätcafé för anhöriga En måndag i månaden kl. 18–19.30 digitalt Kom med och träffa andra föräldrar till barn med funktionsnedsättning och dela tankar kring vardagsbekymmer och glädjeämnen. Vi hjälper er att få svar på stora och små frågor eller guidar er till dem som kan hjälpa. Funkisföräldrar är välkomna, oberoende av barnens ålder eller utmaningar. Vi har en paus under sommaren, men fortsätter igen i augusti.

Mera information och anmälan: ▸ fduv.fi/kalender 3.9–5.9.2021 Haiko gård, Borgå Kurs i Ménières sjukdom Information och föreläsningar om hur man kan lindra symptomen av sjukdomen. Vi lär oss att slappna av och vikten av en god sömn.

Pris: 60 euro per person.

Sista anmälningsdagen är 1.8.2021.

Anmälan: ▸ horsel.fi/kurser/#kursanmalan 4–5.9 Alskathemmet i Korsholm Våga vila – rekreationshelg för föräldrar Du som är förälder till ett barn med funktionsnedsättning, välkommen på en helg med vila och återhämtning!

Vi samlar krafterna, umgås, vilar och äter gott. Under helgen lär vi oss mer

om naturens kraft och funderar över våra egna styrkor. Vi provar också på yoga och njuter av vacker musik.

Helgen är ett samarbete mellan FDUV och Folkhälsan.

Mera information och anmälan senast 19.8: annika.martin@fduv.fi, 040 567 92 57. ▸ fduv.fi/kalender 7.9 och 9.9. kl. 18–19.30 digitalt Funktionsrätt i praktiken: Intressebevakning samt arv och testamente Är det nödvändigt med en utsedd intressebevakare? I så fall när och hur, och vem ska fungera som intressebevakare? Hur ska man tänka kring tiden då föräldrarna inte längre finns? Vad behöver man beakta i arvsfrågor och testamenten?

Välkommen att delta i våra online-­ föreläsningar där Tom Dahlfors och Henrietta Sten från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata berättar om intressebevakning samt om arv och testamente och svarar på era frågor.

Anmälan senast 22.8: camilla.forsell@fduv.fi, 040 673 96 95. ▸ fduv.fi/kalender 7.9–9.9.2021 Backby Herrgård, Esbo Parkurs i samarbete med Folkhälsans förbund För vuxna hörselskadade tillsammans med partner, syskon eller vän. Föreläsningar om hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation.

Anmälan senast 1.8.2021 via ▸ horsel.fi/kurser/#kursanmalan 13.9–17.9.2021 Backby, Esbo FSS FPA-anpassningskurs för personer med synnedsättning Kursen arrangeras som partiell familjekurs för vuxna. Rehabiliteringen syftar till att trygga eller förbättra klientens arbets- och funktionsförmåga och till att öka klientens aktivitet och delaktighet i de dagliga aktiviteter som är av betydelse för klienten.

Läs mer och anmäl dig: ▸ fss.fi/handelsekalendern

16–19.9.2021 Backby gård, Esbo Kurs för anhöriga till personer med psykisk ohälsa.

Kamratstöd och diskussioner kring rollen som anhörig.

Vila och aktivitet på ett vackert område.

Ansök senast 15.8.2021.

Läs mera: ▸ fspc.fi/kurser/vara-kurser.

17.9–19.9.2021 Emmes retreat, Nedervetil Avslappningskurs för personer i arbetslivet med hörselnedsättning Vi låter naturen ge den återhämtning som vi behöver.

Kursen kommer att innehålla bland annat morgonyoga, skogsyoga, djupavslappning, skogsvandring, kajak och kanotpaddling.

Sista anmälningsdagen är 7.8.2021.

Anmälan: ▸ horsel.fi/kurser/#kursanmalan 19–24.9.2021 Härmä Spa i Österbotten Må bra-semester Är du i behov av vila, avkoppling eller rekreation? Inplanerat program så som t.ex. gympa, vattengympa samt vila och rekreation erbjuds på Härmä Spa. Målgruppen är personer med psykisk ohälsa.

Skicka ansökan senast 8.8.2021 via svenska semesterförbundet eller i pappersform. ▸ www.semester.fi 25.9 Hotel Red & Green i Närpes När liten blir stor Hur kan jag som förälder förbereda mig på att mitt barn håller på att bli större? Vad innebär vuxenlivet för mitt barn med intellektuell eller liknande funktionsnedsättning och hur ska jag våga släppa taget? Kom med för att diskutera frågorna med andra anhöriga i samma situation och få vägledning i valmöjligheterna.

Mera information och anmälan: susanne.tuure@fduv.fi, 0400 600 676 ▸ fduv.fi/kalender

Deadline för Funktionsrätt i samarbete 03/2021 är måndagen den 23.8.

Tidningen utkommer vecka 37.

Vill du lägga in material i händelsekalendern? Kontakta redaktion@funk.fi