9789144076003

Anckar Bengtsson Denk Karvonen

Carsten Anckar är professor i statskunskap med särskilt fokus på jämförande politik. Åsa Bengtsson är docent i statskunskap och seniorforskare vid Finlands Akademi. Thomas Denk är akademilektor i statsvetenskaplig metod och tidigare professor vid Mittuniversitetet.

Lauri Karvonen är professor i statskunskap och direktör för spetsforskningsenheten ”Democracy: A Citizen Perspective”. Samtliga författare är verksamma vid Åbo Akademi.

Komparativ politik Institutioner och beteende

Institutioner och beteende

| Komparativ politik

Hur fungerar politiska system? Hur är de uppbyggda och hur skiljer de sig åt länder emellan? Det är några av de frågor som behandlas i Komparativ politik. Institutioner och beteende. Utöver en presentation av grundläggande begrepp och metoder jämförs centrala institutioner, som till exempel parlament, regeringar och statsformer, och aktörsgrupper som politiska partier, intressegrupper och media. Därtill görs jämförelser mellan medborgares politiska beteenden, politiska kulturer och värderingar.

Komparativ politik

Bokens perspektiv är globalt och den studerar ett stort antal stater, men det är politiska system och deras dimensioner som står i fokus, inte enskilda stater som sådana. Bokens olika kapitel och avsnitt erbjuder rikligt med illustrationer av hur jämförande analyser går till i statsvetenskaplig forskning. I den meningen är det också en lärobok i jämförande metod.

Syftet med boken är att ge läsaren en förståelse för hur politiska system är uppbyggda och fungerar, samt hur dessa system varierar världen över. Komparativ politik. Institutioner och beteende riktar sig till studenter i statsvetenskap eller andra ämnen där en förståelse för politik och olika länders politiska system har en central roll.

Carsten Anckar Åsa Bengtsson Thomas Denk Lauri Karvonen Art.nr 35754 ISBN 978-91-44-07600-3

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07600-3_Cover.indd 1

9 789144 076003

2013-05-31 13:40

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35754 ISBN 978-91-44-07600-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-07600-3_01_book.indd 2

2013-06-17 10:49

Innehåll

Innehåll

Förord 11 1 Introduktion 13 Politik 13 Politiska system 15 Jämförande politik 18 Om denna bok 20 Fokus 20 Spännvidd 20 Nivåer 22 Jämförande metod 22 Bokens struktur 23 För vidare läsning 23

2 Staten 25 Begreppet 25 Varför stater? 27 Stat och samhälle 28 Stat och nation 28 Världens stater 30 Avslutning: statens framtid 34 För vidare läsning 35

3 Styrelseskick 37 Demokrati 37 Representativ demokrati 38 Direkt demokrati 41

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 3

3

2013-06-17 10:49

Innehåll

Motsatsen till demokrati 45 Absolut monarki 46 Militärstyre 47 Teokrati 48 Enpartistat 49 Demokrati: art eller grad? 51 Avslutning 55 För vidare läsning 55

4 Den lagstiftande makten 57 Inledning 57 Parlamentsstruktur 58 Enkammarparlament och tvåkammarparlament 58 Förhållandet mellan kamrarna 62 En kammare eller två? 63 Parlamentets uppgifter 63 Parlament i autokratier 69 Avslutning 71 För vidare läsning 71

5 Den verkställande makten 73 Inledning 73 Regeringsformen i demokratier 73 Parlamentarism 74 Presidentstyre 78 Semipresidentialism 80 Regeringsformen i världens demokratier 82 Fördelar och nackdelar med olika typer av regeringsformer 84 Regeringsformen i icke-demokratiska stater 86 Avslutning 89 För vidare läsning 89

4

978-91-44-07600-3_01_book.indd 4

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

Innehåll

6 Konstitutioner 91 Vad är en konstitution? 91 Vad gör en konstitution? 92 Hur kan konstitutioner variera? 94 Yttre skillnader 94 Majoritetsdemokrati och konstitutionalism 96 Världens konstitutioner 101 En översikt 101 Konstitutioner i demokratiska stater 103 Konstitutioner i icke-demokratiska länder 106 Avslutning 109 För vidare läsning 110

7 Statsform: vertikal maktfördelning 111 Politikens nivåer 111 Enhetsstater och förbundsstater 112 Kriterier och kännetecken 113 Statsformer i dagens värld 117 Bakgrund och förutsättningar 119 Effekter av olika statsformer 122 Statsform och grad av demokrati 125 Europas förenta stater? 126 Centralisering och decentralisering 128 Avslutning 131 För vidare läsning 131

8 Valsystem 133 Parlamentsval: kategorier av valsystem 133 Majoritetsval 133 Proportionella val 135 Blandsystem 137 Förekomst av valsystem 138 Proportionalitet: art eller grad? 139

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 5

5

2013-06-17 10:49

Innehåll

Valkretsarnas storlek 140 Röstspärrar 141 Valkarteller och röstsplittring 141 Effekter av valsystem 142 Presidentvalsystem 145 Avslutning 147 För vidare läsning 147

9 Partier och partisystem 149 Inledning 149 Partiernas sociala bas 150 Partiernas organisering 154 Medlemskap i partier 156 Partisystem 157 Många partier eller få? 160 Endimensionella och flerdimensionella partisystem 161 En global utblick 163 Partier och partisystem i autokratier 164 Avslutning 168 För vidare läsning 169

10 Intressegrupper 171 Inledning 171 Typer av intressegrupper 172 Syften och status för intressegrupper 175 Metoder och strategier för intressegrupper 177 Intressegrupper i demokratiska system 180 Intressegrupper i autokratier 181 Intressegrupper och demokratisering 182 Avslutning 183 För vidare läsning 183

6

978-91-44-07600-3_01_book.indd 6

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

Innehåll

11 Massmedier 185 Inledning 185 Utveckling av massmedier 186 Medierna och medborgarna 189 Medier och politiska system 191 Mediernas oberoende 192 Mediesystem 193 Internet och politik 194 Avslutning 197 För vidare läsning 197

12 Opinionsbildning 199 Inledning 199 Opinionsbildning i demokratiska system 200 Valkampanjer som exempel på opinionsbildning i demokratiska system 202 Opinionsbildning i autokratiska system 205 Att undersöka opinioner 208 Finns opinioner eller skapas dem? 211 Opinionsundersökningar som politik 212 Avslutning 213 För vidare läsning 214

13 Politisk kultur och politiska värderingar 215 Politisk kultur 215 En banbrytande studie 217 Effekter av politisk kultur 219 Politisk kultur och demokratisk stabilitet 219 Politisk kultur och demokratisk kvalitet 225 Politisk kultur ur ett vidare perspektiv 226 Civilisationernas kamp 227 Asiatiska värden 228

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 7

7

2013-06-17 10:49

Innehåll

Politiska värderingar 229 Gamla värderingar 231 Vänster och höger 231 Nya värderingar 233 Postmaterialism 233 Kritiska medborgare 235 Politiska värderingar ur ett globalt perspektiv 237 Politisk socialisation: att skapa politiska förhållningssätt 238 Socialisationsprocesser av olika slag 239 Socialisationsagenter 240 Familjen 241 Skolan 241 Vänner 242 Massmedier 242 Andra socialisationsagenter 242 Socialisationens olika faser 243 Socialisation och förändring 245 Regimförändring 245 Speciella händelser och generationsväxling 246 Avslutning 247 För vidare läsning 247

14 Val och politiskt beteende 249 Inledning 249 Frivilligt och arrangerat deltagande 250 Medborgarnas roll 252 Politisk aktivism 254 Valdeltagande 256 Var deltar man? 257 Variation bland demokratiska stater 258 Vem röstar? 260 Deltagande utöver val 262 Trender i politiskt deltagande över tid 264

8

978-91-44-07600-3_01_book.indd 8

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

Innehåll

Valdeltagande 265 Varför sjunker valdeltagandet? 265 Andra former av deltagande 266 Nya kanaler för inflytande 267 Väljarnas eller elitens val 268 Valets mekanismer 272 Väljarbeteende 273 Den social-psykologiska modellen 275 Social struktur 278 Sakfrågeröstning 281 Väljarbeteende i förändring 283 Väljarbeteende ur ett globalt perspektiv 284 Avslutning 285 För vidare läsning 286

15 Komparativ metod 287 Inledning 287 Politiska system som helhet eller som variabler 289 Komparativa analyser 290 Kontextuella analyser 293 Samband och kausalitet 295 Utmaningar vid jämförelse 296 Upplägg av studier om politik 299 Komparation i rum och tid 300 Avslutning 302 För vidare läsning 303

Referenser 305 Källor från Internet 316

Register 317

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 9

9

2013-06-17 10:49

978-91-44-07600-3_01_book.indd 10

2013-06-17 10:49

Förord Med den här boken vill vi ge en sammanhållen introduktion till hur politiska system är uppbyggda och hur de fungerar. Boken diskuterar vilken funktion och utformning delarna i politiska system har, men också hur de sammanbinds till helheter. En central idé i boken är samspelet mellan de politiska systemens nivåer: hur de politiska institutionerna bildar ramar för individers politiska handlingar och förhållningssätt samt hur individerna via olika aktörer och processer sammankopplas med de politiska institutionerna. Ett återkommande tema är också att världens länder uppvisar en betydande variation när det gäller det politiska livets former. Det framkommer inte minst när demokratiska och autokratiska system jämförs. I varje kapitel görs försök att synliggöra dessa skillnader, men också likheter, mellan olika system. Förhoppningsvis ska detta stärka förståelsen om vad som skiljer demokratiska system från autokratiska.

Jämförande studier kan inte bara ge kunskap om andra länder, utan också öka förståelsen om vårt eget politiska system genom att sätta det i relation till alternativ. Att jämföra olika samhällen innebär dock flera utmaningar. För att kunna möta dessa utmaningar presenterar boken begrepp, typologier och verktyg som underlättar jämförelser. Förhoppningen är att det ska göra det enklare för studenter att göra jämförande studier i samband med uppsatsskrivande, men också öka intresset för komparation som perspektiv på politik.

För värdefulla kommentarer och synpunkter på ett tidigt utkast vill vi framföra vårt tack till Hanna Bäck, Joakim Ekman, Jonas Hinnfors, Anders Lidström, Lena Wängnerud och PerOla Öberg. Vi vill även tacka Caroline Boussard och Marianne Lundqvist på Studentlitteratur för ett konstruktivt samarbete och för möjligheten att skriva denna bok. Åbo maj 2013 Carsten Anckar Åsa Bengtsson Thomas Denk Lauri Karvonen

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 11

11

2013-06-17 10:49

Kapitel 3

3 Styrelseskick Med styrelsekick avses den form genom vilken de politiska besluten fattas i ett land. Styrelseskicken kan indelas och klassificeras på olika sätt. Den vanligast förekommande indelningen är den som skiljer demokratier från icke-demokratier, men det är viktigt att påpeka att det inom respektive kategori finns många olika varianter på hur de politiska besluten fattas.

I den följande beskrivningen kommer vi inledningsvis att redogöra för hur demokratibegreppet kan uppfattats samt vilka varianter på demokratiskt beslutsfattande som går att finna. Därefter går vi över till att diskutera motsatsen till demokrati och redogör inom ramen för denna diskussion för de olika varianter på icke-demokratiska styrelseskick som förekommer bland världens stater. Avslutningsvis redogör vi för olika sätt att mäta graden av demokrati och gör även några reflektioner kring demokratins utbredning i världen.

Demokrati Ordet demokrati härstammar från två grekiska ord, demos och kratein, där det förstnämnda ordet betyder ”folket” medan det sistnämnda står för ”styre”. Med demokrati förstås därmed ett politiskt system i vilket makten ligger hos folket. Demokratins rötter står att finna i antikens Grekland där den tillämpades under ett par århundraden. Den moderna varianten av demokrati har emellertid sitt ursprung i de konstitutioner som antogs i Frankrike och USA i kölvattnet av den stora franska revolutionen 1789, samt det amerikanska frihetskriget 1775–1783. Även om termen ”demokrati” är vanligt förekommande i den stats­ vetenskapliga litteraturen har statsvetare haft svårt att enas kring en entydig definition av begreppet. Man är förvisso enig om att demokrati syftar på ett politiskt system i vilket folket har makten, men hur denna maktutövning ska ske är en fråga där statsvetare varit, och fortfarande är, oense. Samtidigt ska det påpekas att det i dag råder en betydligt bredare konsensus om vad demokrati står för än vad fallet var för ett fyrtiotal år sedan. Oberoende av hur man ser på demokratibegreppet finns det emellertid en indelningsgrund som alltid är relevant då man diskuterar former av demokrati, nämligen den som gör en åtskillnad mellan direkt och representativ demokrati. Därför är det naturligt att inleda med en

© Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 37

37

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

diskussion om dessa demokratiformer. Eftersom den representativa demokratiformen i dag är den dominerande behandlar vi denna variant först.

Representativ demokrati När man i dag talar om demokrati syftar man vanligtvis på den representativa demokratiformen. Denna innebär att folket delegerar den politiska makten till sina representanter. Detta sker genom att man med jämna tidsintervall (oftast rör det sig om fyra eller fem år) väljer en folkrepresentation eller ett parlament, som innehar den lagstiftande makten. Den stora fördelen med den representativa demokratiformen är att den gör det möjligt för befolkningen att koncentrera sig på andra frågor än politik. Det politiska beslutsfattandet lämnas i händerna på politiker, som förutsätts ha ett stort intresse för politik och kunna ägna en stor del av sin yrkesverksamma tid åt att inhämta information om olika politiska sakfrågor.

Detta innebär att kompetensen hos de politiska beslutsfattarna borde vara hög, liksom även förmågan att fatta väl avvägda politiska beslut.

Nackdelen med den representativa demokratin är förstås att väljarna lämnar ifrån sig makten till en politisk elit, där det huvudsakliga sättet på vilket folket direkt kan påverka politiken är genom att rösta i regelbundet återkommande val. Efter att valresultatet har förkunnats är väljarnas inflytande på politiken marginellt; inte förrän vid nästa valtillfälle ges de möjlighet att antingen belöna eller bestraffa makthavarna.

Vad kännetecknar då en representativ demokrati? Ett grundkrav är att det ska finnas ett folkvalt organ som innehar den lagstiftande makten.

Då detta blivit sagt ska det dock omedelbart påpekas att förekomsten av ett folkvalt organ inte med nödvändighet innebär att landet är demokratiskt. Om vi tillämpar en bred definition på parlament kan vi konstatera att samtliga länder i världen har ett dylikt organ, men att långtifrån alla dessa parlament är folkvalda eller innehar lagstiftningskompetens. Ett folkvalt parlament utgör således en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för demokrati.

Utöver en folkrepresentation måste även en del andra kriterier vara uppfyllda för att en stat ska klassificeras som demokratisk. Att uppställa sådana kriterier är emellertid inte en okomplicerad uppgift; vi har tidigare konstaterat att termen demokrati länge varit kontroversiell, inte minst bland statsvetare. Till avgörande del beror detta på att demokrati är ett värdeladdat begrepp som ger positiva konnotationer. Följaktligen har förespråkare för vitt skilda ideologier velat framställa det politiska system man sympatiserar med som ”demokratiskt”. Som exempel kan nämnas de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa som betecknade sig

38

978-91-44-07600-3_01_book.indd 38

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

som ”folkdemokratier”, och ”Demokratiska republiken Kongo” som är demokratisk endast till namnet.

I dag råder förvisso en betydligt större enighet om vad som kännetecknar en demokrati, men någon total konsensus kan man inte tala om.

En viss tradition gör gällande att demokrati bör definieras så smalt som möjligt och endast ta fasta på valdimensionen. Demokrati, menar man då, är egentligen endast ett system med hjälp av vilket man vaskar fram de personer som ges uppgiften att fatta de politiska besluten (Schumpeter (1947: 269; även Riker 1982; Vanhanen 1990). Detta synsätt har dock kritiserats för att vara elitistiskt; väljarna överlämnar makten till en elit och medborgarnas roll i demokratin reduceras till att rösta i val.

En annan åsiktsinriktning gör gällande att det inte är tillräckligt att endast fokusera på hur valen går till då man skiljer demokratier från icke-demokratier. Det bör även finnas en interaktion mellan väljarna och de valda mellan valen, vilket i sin tur kräver att förutsättningarna för att debattera politik är gynnsamma. Det som då blir väsentligt är i vilken grad det förekommer medborgerliga friheter i ett land. Om vissa grundläggande friheter, såsom yttrandefrihet, organisationsfrihet och åsiktsfrihet inte är uppfyllda, hämmas den politiska debatten och de val som föranstaltas kan svårligen betraktas som meningsfulla eller rättvisa (Dahl 1989; Hadenius 1992: 28–32; Sartori 1987: 86–130).

Den demokrativariant som ovannämnda författare förespråkar kal�las liberal demokrati. En av den liberala demokratidefinitionens främsta företrädare är den amerikanske statsvetaren Robert Dahl. Enligt Dahl (1989) inbegriper demokrati fem grundkomponenter: Lika rösträtt, effektivt deltagande, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen samt ett allomfattande medborgarskap.

Med lika rösträtt menas att rösträtten är allmän och att alla röster väger lika tungt. Effektivt deltagande innebär att alla medborgare ges samma möjlighet att forma sina preferenser, ta upp politiska spörsmål på agendan samt argumentera för eller emot de olika beslutsalternativen. Kravet på upplyst förståelse betyder att medborgarna ska ha möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka alternativa lösningar det finns på de politiska spörsmålen, samt vilka konsekvenser olika politiska vägval kan tänkas få.

Här är det av yttersta vikt att medborgarna har tillgång till en mängd olika informationskanaler. Tillgång till utländska medier har traditionellt uppfattats som väsentligt, men i dag utgör fri tillgång till internet det allra viktigaste redskapet för inhämtning av information. Med kontroll över dagordningen menas att medborgarna även ska ha möjlighet att initiera politiska ärenden, d.v.s. bestämma vilka frågor som ska tas upp till behandling. Det allomfattande medborgarskapet slutligen syftar på att de fyra ovannämnda rättigheterna ska tillkomma hela befolkningen och inte © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 39

39

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

endast en del av den. Medborgarbegreppet ska alltså vara så brett som möjligt, men i praktiken finns det olika uppfattningar om vilka begränsningar som ändå kan göras. Få personer har till exempel invändningar mot att barn saknar rösträtt i de länder som betraktas som demokratier.

Däremot finns det mer kontroversiella exempel på inskränkningar i rösträtten; det är t.ex. inte ovanligt att förståndshandikappade och fångar utesluts från den demokratiska beslutsfattningsprocessen. Således finns i varierande utsträckning begränsningar i rösträtten för fångar i länder som Australien, Bulgarien, Estland, Storbritannien, Thailand och USA. Det kan även vara värt att påpeka att i flera länder som länge betraktats som demokratier eller åtminstone halvdemokrater fick kvinnorna rösträtt mycket sent. De mest iögonfallande exemplen torde utgöras av Schweiz och Liechtenstein, i vilka kvinnorna erhöll rösträtt 1971 respektive 1984.

Ursprungligen menade Robert Dahl att termen ”demokrati” borde vara förbehållen de politiska enheter som uppfyller samtliga ovannämnda kriterier. Han tvingades dock konstatera att ingen modern statsbildning till fullo klarade av alla dessa krav. Dahls lanserade därför termen polyarki som beteckning på de stater som kommit längst i uppfyllandet av hans demokratikriterier, men som ändå inte kvalificerade sig som fullvärdiga demokratier. Termen polyarki slog dock aldrig igenom i den statsvetenskapliga litteraturen.

Många författare har sedermera byggt vidare på Dahls ursprungliga demokratidefinition och man torde rentav kunna säga att en överväldigande del av statsvetarna i dag är överens om att demokrati ska definieras utifrån Dahls ovannämnda kriterier. Ett tecken på detta är att de mått på demokrati som numera vanligtvis används inom den statsvetenskapliga forskningen i stor utsträckning tar fasta på de av Dahl angivna demokratidimensionerna (mer om detta så småningom).

Det centrala elementet i den representativa demokratin är således att det finns en tydlig länk mellan dem som representeras (folket) och dem som representerar (de politiska beslutsfattarna). Folkviljan ska alltså förverkligas av den politiska eliten. Ett rimligt kriterium på folkviljans förverkligande är att majoritetens åsikt avspeglas i de politiska besluten.

Det finns dock uppenbara risker med att likställa demokrati med majoritetsstyre. En aspekt som ofta nämns då man diskuterar demokratins nackdelar är just dess inneboende risk för majoritetstyranni, d.v.s. att en majoritet påtvingar en minoritet ett beslut som minoriteten har mycket svårt att leva med. Majoritetsregeln kan nämligen kollidera med andra allmänt omfattade värden. Ett extremfall kunde utgöras av en situation där 51 procent av ett lands befolkning omfattade åsikten att alla personer med en viss hudfärg var skyldiga att fungera som slavar för resten av befolkningen. Ett sådant beslut skulle vara helt förenligt med principen

40

978-91-44-07600-3_01_book.indd 40

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

om folkviljans förverkligande om vi enbart uppfattade kravet på majoritetsstöd som viktigt, men skulle samtidigt innebära att en del av befolkningen skulle förlora sin frihet.

Till Dahls demokratikriterier brukar man därför även lägga till en viktig dimension, nämligen att vissa fundamentala rättigheter är okränkbara och således inte kan bli föremål för majoritetsbeslut (Hadenius 1992: 29).

Det ovanstående fiktiva majoritetsbeslutet, som innebär att en specifik etnisk grupp fråntas sin frihet, utgör för all del ett övertydligt exempel på majoritetstyranni. Frågan om minoritetsskyddets omfattning är dock långtifrån alla gånger lika okomplicerad. I grunden innebär minoritetsskyddet alltid en risk för att två demokratiska principer ställs mot varandra; antingen måste man ge avkall på folksuveräniteten eller på skyddet av demokratiska friheter. Det exempel som kanske bäst belyser denna problematik utgörs av de lagar om hets mot folkgrupp som en del länder infört under de senaste decennierna. Lagarna innebär att skyddet för etniska (i en del länder även religiösa och sexuella) minoriteter stärks genom inskränkningar i yttrandefriheten. Att detta är en ytterst komplicerad fråga belyses av att domstolar i berörda länder regelbundet tvingas ta ställning till var gränsen mellan minoritetsskydd och yttrandefrihet går.

Direkt demokrati Direkt demokrati ses av många som den genuina formen för folkstyre och innebär att hela folket deltar i beslutsfattandet. Förebilden är den antika grekiska stadsstaten och alldeles särskilt det politiska system som tillämpades i Aten under perioden 508–322 f.Kr Här fattades de politiska besluten i en folkförsamling bestående av samtliga fria män över trettio år som var medborgare i Aten. Det bör dock påpekas att det stora flertalet av invånarna i Aten (kvinnorna, slavarna, barnen) saknade rösträtt och att deltagandet i politiken i praktiken var förbehållet välbeställda män med gott om tid att ägna sig åt politiska spörsmål. I modern tid är det svårt att finna exempel på politiska system som är uppbyggda i enlighet med de direktdemokratiska idealen. På nationell nivå finns inget land som i strikt mening tillämpar direkt demokrati som huvudsaklig beslutsform, även om Schweiz politiska system har starka inslag av det. Direktdemokratiska element finns dock på lokal nivå; ett ofta anfört exempel utgörs av de ”öppna stadsmöten” (open town meetings) som förekommer i vissa mindre kommuner i nordöstra USA, där samtliga registrerade väljare har rätt att delta. En liknande beslutsform förekommer även i det stora flertalet kommuner (Gemeinden) i Schweiz.

Den stora fördelen med direkt demokrati är att den ger samtliga medborgare en möjlighet att delta i det politiska beslutsfattandet. Enkelt © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 41

41

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

uttryckt kan man säga att eftersom demokrati står för folkstyre borde det vara önskvärt att hela folket ges möjlighet att delta i beslutsfattandet. Nackdelen är att direkt demokrati i praktiken förutsätter mycket små politiska enheter eftersom kravet är att hela folket ska kunna delta i debatten och därefter i beslutsfattandet. Möjligtvis med undantag för de allra minsta staterna i världen går detta krav i praktiken inte att tillgodose. Även om direkt demokrati av ovannämnda skäl inte kan tillämpas som huvudsaklig beslutsform i en modern demokrati finns det emellertid ett direktdemokratiskt inslag som fortfarande förekommer i världens demokratier, nämligen folkomröstningar. I den internationella littera­ turen används den latinska benämningen på folkomröstning, referendum.

Referendum Reglerna för när och hur folkomröstningar kan anordnas varierar avsevärt bland världens demokratier. I ett globalt perspektiv framstår Schweiz som ett särfall. Där utgör folkomröstningar ett kontinuerligt inslag i det politiska beslutsfattandet och referendum anordnas med jämna mellanrum, närmare bestämt var tredje månad. Folkomröstningar förekommer även i relativt stor omfattning i Australien, Ecuador, Irland, Italien, Liechtenstein, Nya Zeeland och Uruguay (Siaroff 2009: 218–221).

Som regel tillämpas folkomröstningar dock ytterst sparsamt i världens demokratier. I de fall de anordnas handlar det ofta om förslag till ändringar i landets konstitution. I en handfull länder (t.ex. Australien och Danmark), föreskriver grundlagen att vissa frågor måste avgöras i folkomröstningar. Sådana frågor avser oftast grundlagsändringar eller godkännande av internationella avtal. I andra länder kan regeringen välja att utlysa folkomröstningar i enskilda politiska frågor. Ofta gäller det då frågor av stor betydelse där det inte sällan finns ett brett folkligt stöd för en folkomröstning. Det är dock inte ovanligt att folkomröstningar även används av taktiska skäl, t.ex. som ett sätt att nå lösningar på frågor där regeringspartierna är delade eller partierna internt är splittrade. I vissa fall kan folkomröstningar även utlysas av parlamentet eller av en del av parlamentet. Danmark kan här fungera som ett exempel. I vissa fall räcker det med att en sjättedel av ledamöterna i det danska folketinget kräver att folket ska rådfrågas för att en folkomröstning måste utlysas, men huvudregeln är att en folkomröstning måste anordnas om en tredjedel av ledamöterna så kräver.

Krav på folkomröstningar kan även resas på gräsrotsnivå, men åtminstone på nationell nivå är detta ytterst sällsynt bland världens demokratier.

I en handfull länder förekommer s.k. medborgarinitiativ, vilket innebär att en fråga kan bli föremål för en folkomröstning såvida ett visst antal medborgare kräver det. I Schweiz krävs exempelvis att 100 000 medbor-

42

978-91-44-07600-3_01_book.indd 42

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

gare undertecknar ett lagförslag för att detta ska underställas en folkomröstning, medan motsvarande siffra i Italien är 500 000. Även i Uruguay blir medborgarinitiativ föremål för folkomröstningar, men här krävs att inte mindre än 25 procent av de röstberättigade medborgarna stöder ett dylikt initiativ. Olika varianter av medborgarinitiativ förekommer även på Malta samt i flera länder i Östeuropa, exempelvis Kroatien, Litauen, Makedonien och Ungern.

I USA är folkomröstningar inte möjliga på nationell nivå, men där­ emot är de flitigt förekommande på lägre nivåer. I amerikanskt politiskt språkbruk görs en åtskillnad mellan initiative och referendum. Den föregående termen beskriver medborgarinitiativ i traditionell mening, d.v.s. ett lagförslag som härstammar från folket. Den senare termen syftar på en situation där en redan antagen lag blir föremål för en folkomröstning som en konsekvens av att ett visst antal medborgare kräver detta. I många delstater gäller även att referendum kan (och i vissa fall bör) initieras av delstatskongressen. I flera delstater ges väljarna även möjlighet att via namninsamlingar initiera en folkomröstning där de kan ta ställning till om en politiker ska avsättas innan hans eller hennes mandatperiod gått ut.

Denna variant av referendum betecknas i amerikanskt språkbruk recall. Även på andra håll i världen gäller att folkomröstningar är vanligare på lägre nivåer än den nationella. I Tyskland förekommer exempelvis folkomröstningar på delstatsnivå men däremot inte på nationell nivå, och i Schweiz är folkomröstningarna på kantonal nivå flerfaldigt fler än på nationell nivå. I Sverige har det till dags dato anordnats sex folkomröstningar på nationell nivå och ett hundratal på kommunal nivå. Även om folkomröstningar kan ses som en form av direkt demokrati är den direkta demokratin ofta försedd med en restriktion. En del folkomröstningar är nämligen endast rådgivande; de politiska makthavarna bestämmer sig alltså för att rådfråga folket, men är inte bundna av folkets svar. Det är dock betydligt vanligare att folkomröstningar är bindande än rådgivande. I Schweiz är samtliga folkomröstningar bindande och detsamma gäller för bl.a. Albanien, Bulgarien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien och Lettland. Däremot har det endast föranstaltats rådgivande folkomröstningar i Belgien och Nederländerna.

I Norden finns avsevärda skillnader i fråga om hur bindande folkomröstningar är för makthavarna. Den finländska lagstiftningen ger endast möjlighet till rådgivande folkomröstningar. Dessutom har de tillämpats ytterst sparsamt, endast två gånger, i landets historia. Den norska grundlagen nämner inte folkomröstningar över huvud taget, men trots detta har sex folkomröstningar hållits i landet. I samtliga fall har det rört sig om rådgivande omröstningar. I Sverige är alla folkomröstningar rådgivande förutom om frågan gäller en grundlagsändring; folkomröstningen hålls © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 43

43

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

i så fall i samband med ett riksdagsval. I Sverige har dock samtliga folkomröstningar hittills varit rådgivande. I Danmark känner lagstiftningen till både bindande och rådgivande folkomröstningar, men med ett enda undantag har samtliga folkomröstningar som hållits varit bindande.

Fördelar och nackdelar med direkt demokrati Ur ett renodlat demokratiperspektiv finns det uppenbara fördelar med folkomröstningar. De gör det möjligt för medborgarna att på egen hand fatta viktiga beslut utan att en mellanlänk av folkets representanter (d.v.s. parlamentarikerna) träder in, vilket naturligtvis höjer graden av legitimitet i beslutsfattandet. Även ur regeringens och parlamentets synpunkt finns uppenbara fördelar; folkomröstningar innebär att frågor som är kontroversiella och där partierna internt är splittrade får en naturlig lösning.

Folkomröstningar innebär också att folkets intresse för politik vidmakthålls. Väljarnas kunskap om politiska spörsmål kan likaså antas öka då de hela tiden förutsätts ta ställning i olika sakfrågor.

En nackdel med folkomröstningar är att de förutsätter att beslutsalternativen är begränsade. Vid en folkomröstning är det viktigt att de alternativ väljarna ställs inför är så tydliga som möjligt. Många gånger är dock frågorna komplicerade och många alternativ blir förbisedda då väljarna måste ställas inför ett begränsat antal (helst två) alternativ. Till detta kan tilläggas en elitistisk kritik, som går ut på att många frågor är så komplexa eller tekniskt avancerade att folkets breda lager inte nödvändigtvis innehar den sakkunskap som krävs för att fatta det mest rationella beslutet.

Folkomröstningar gör det också svårt att föra en konsekvent och sammanhållen politik. Det är mycket möjligt att sinsemellan motstridiga lagförslag kan erhålla stöd av en majoritet av väljarna. Vi kan lätt föreställa oss att en majoritet av väljarna röstar ja till lagförslag som går ut på att sänka skatterna. Samtidigt är det lika troligt att lagförslag som går ut på att öka den sociala tryggheten vinner stöd. Att dessa två åtgärder är oförenliga innebär givetvis problem för dem som ska verkställa besluten och i slutändan uppkommer frågan vem som egentligen ska ställas till svars för den förda politiken.

Det finns även en risk för att regelbundet återkommande folkomröstningar gör att medborgarna tröttnar på att delta i dessa. På sikt kan ett lågt valdeltagande innebära att legitimiteten för det politiska systemet urholkas. Exempelvis har man kunnat konstatera att valdeltagandet i Schweiz och USA, där folkomröstningar är betydligt vanligare än i andra demokratier, är avsevärt lägre än i andra jämförbara länder (t.ex.

Lijphart 1997: 8). Till detta kommer en praktisk aspekt – att anordna folkomröstningar är både kostsamt och tidskrävande.

Internet och andra tekniska landvinningar har gjort att frågan huru-

44

978-91-44-07600-3_01_book.indd 44

© Författarna och Studentlitteratur

2013-06-17 10:49

3 Styrelseskick

vida direkt demokrati är möjlig i moderna stater aktualiserats på ett nytt sätt. Förespråkarna menar att internet gör det möjligt för medborgarna att delta i den politiska debatten utan att behöva samlas fysiskt. Även omröstningar kan i allt större utsträckning komma att ske elektroniskt, vilket skulle spara både tid och pengar. Den tekniska utvecklingen innebär onekligen att flera av de praktiska hindren mot direkt demokrati ter sig mindre oöverkomliga. Det huvudsakliga motargumentet är att det finns en uppenbar risk för att stora medborgargrupper varken har tid, ork eller lust att ägna en betydande del av sin tid åt politik. Därmed finns en risk att de politiska debatterna endast lockar dem som har ett stort intresse för politik eller som brinner för den fråga debatten handlar om. I slutändan finns en risk för att politiska beslut fattas av en liten del av befolkningen och att denna grupp inte är representativ för befolkningen i stort.

Demokrati

Folket styr. Detta sker antingen direkt eller indirekt, d.v.s. genom valda representanter.

•

Det viktigaste direktdemokratiska inslaget bland världens länder utgörs av folkomröstningar.

•

I en representativ demokrati delegerar folket makten till valda beslutsfattare.

•

Liberal demokrati innefattar flera centrala dimensioner: politiska val, politisk ­jämlikhet, medborgerliga fri- och rättigheter samt minoritetsskydd.

Motsatsen till demokrati Om det inte är helt enkelt att definiera demokrati gäller detsamma för uppgiften att definiera motsatsen till demokrati. I litteraturen används ofta termer som tyranni, despotism, totalitarism, diktatur och autokrati. Om man vill undvika värdeladdade ord torde termen autokrati vara den mest lämpliga. För att tala med den italienske statsvetaren Giovanni Sartori innebär demokrati att ”makten är splittrad, begränsad, kontrollerad samt roterar”, medan autokrati i sin tur betyder att ”makten är koncentrerad, okontrollerad, obegränsad och ändlös” (Sartori 1973: 151–2, förf. övers.). Då demokrati och autokrati ses som motsatspar undviker man, i den mån det är möjligt, att baka in en förtrycksdimension i motsatsen till demokrati. Det väsentliga i en demokrati är att makten innehas av folket. Motsatsen till detta är att den innehas av en enda person. Denne person kan dock utöva makten på olika sätt. Han eller hon kan utöva makt i syfte att förbättra sin egen och sina närmastes position maximalt, eller för att förbättra situationen för hela folket. På motsvarande sätt förstås med termen demokrati ett system i vilket folket har makten, men © Författarna och Studentlitteratur

978-91-44-07600-3_01_book.indd 45

45

2013-06-17 10:49

Anckar Bengtsson Denk Karvonen

Carsten Anckar är professor i statskunskap med särskilt fokus på jämförande politik. Åsa Bengtsson är docent i statskunskap och seniorforskare vid Finlands Akademi. Thomas Denk är akademilektor i statsvetenskaplig metod och tidigare professor vid Mittuniversitetet.

Lauri Karvonen är professor i statskunskap och direktör för spetsforskningsenheten ”Democracy: A Citizen Perspective”. Samtliga författare är verksamma vid Åbo Akademi.

Komparativ politik Institutioner och beteende

Institutioner och beteende

| Komparativ politik

Hur fungerar politiska system? Hur är de uppbyggda och hur skiljer de sig åt länder emellan? Det är några av de frågor som behandlas i Komparativ politik. Institutioner och beteende. Utöver en presentation av grundläggande begrepp och metoder jämförs centrala institutioner, som till exempel parlament, regeringar och statsformer, och aktörsgrupper som politiska partier, intressegrupper och media. Därtill görs jämförelser mellan medborgares politiska beteenden, politiska kulturer och värderingar.

Komparativ politik

Bokens perspektiv är globalt och den studerar ett stort antal stater, men det är politiska system och deras dimensioner som står i fokus, inte enskilda stater som sådana. Bokens olika kapitel och avsnitt erbjuder rikligt med illustrationer av hur jämförande analyser går till i statsvetenskaplig forskning. I den meningen är det också en lärobok i jämförande metod.

Syftet med boken är att ge läsaren en förståelse för hur politiska system är uppbyggda och fungerar, samt hur dessa system varierar världen över. Komparativ politik. Institutioner och beteende riktar sig till studenter i statsvetenskap eller andra ämnen där en förståelse för politik och olika länders politiska system har en central roll.

Carsten Anckar Åsa Bengtsson Thomas Denk Lauri Karvonen Art.nr 35754 ISBN 978-91-44-07600-3

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07600-3_Cover.indd 1

9 789144 076003

2013-05-31 13:40